Kapitel trettio

”Trösta mitt folk”

Jesaja 40:1–31

1. Bland annat hur tröstar Jehova oss?

JEHOVA är ”den Gud som ger . . . tröst”. Han tröstar oss bland annat genom de löften han har låtit nedteckna i sitt ord. (Romarna 15:4, 5) När någon som stått oss nära har dött, vad kan då ge oss större tröst än vetskapen om att han eller hon skall få uppstå i Guds nya värld? (Johannes 5:28, 29) Och hur är det med löftet om att Jehova snart skall göra slut på ondskan och förvandla jorden till ett paradis? Är det inte trösterikt att ha utsikten att få överleva och vara med i det utlovade paradiset och aldrig behöva dö? — Psalm 37:9–11, 29; Uppenbarelseboken 21:3–5.

2. Varför kan vi lita på Guds löften?

² Kan vi verkligen lita på Guds löften? Ja, det kan vi! Den som har gett dessa löften är fullkomligt pålitlig. Han har både förmågan och viljan att fullgöra sitt ord. (Jesaja 55:10, 11) Det kom på ett kraftfullt sätt till uttryck i samband med Jehovas uttalande genom profeten Jesaja om att han skulle återställa den sanna tillbedjan i Jerusalem. Vi skall se närmare på den profetian, som vi finner i kapitel 40 i Jesajas bok. Det kan stärka vår tro på Jehova, den som uppfyller löften.

Ett trösterikt löfte

3, 4. a) Vilka trösterika ord som Guds folk kommer att behöva längre fram skriver Jesaja ner? b) Varför kommer Judas och Jerusalems invånare att föras i landsflykt till Babylon, och hur länge skall deras ”tjänstetid” här vara?

³ På 700-talet f.v.t. skriver profeten Jesaja ner några trösterika  ord som Jehovas folk kommer att behöva längre fram. Omedelbart efter det att Jesaja talat om för kung Hiskia att Jerusalem skall ödeläggas och det judiska folket föras i landsflykt till Babylon, tillkännager han Jehovas löfte om en återställelse: ”’Trösta, trösta mitt folk’, säger er Gud. ’Tala till Jerusalems hjärta och ropa ut till henne att hennes krigstjänst [”tjänstetid”, fotnot i studieutgåvan] har fullbordats, att hennes missgärning har betalats av. Ty av Jehovas hand har hon fått ett fullt mått för alla sina synder.’” — Jesaja 40:1, 2.

⁴ Det första ordet i kapitel 40, ”trösta”, ger en utmärkt beskrivning av det budskap som resten av Jesajas bok innehåller, ett budskap som ger ljus och hopp. Judas och Jerusalems invånare kommer att föras i landsflykt till Babylon år 607 f.v.t. på grund av sitt avfall. Men de landsflyktiga judarna skall inte tjäna babylonierna i all framtid. Nej, deras ”tjänstetid”, deras tid i slaveri, skall vara bara tills deras missgärning har ”betalats av”. Hur länge blir det? Sjuttio år, enligt profeten Jeremia. (Jeremia 25:11, 12) Därefter kommer Jehova att föra en ångerfull kvarleva tillbaka till Jerusalem från Babylon. Vilken tröst det kommer att vara för de landsflyktiga att i det 70:e året av Judas ödeliggande veta att tiden för den utlovade befrielsen är nära! — Daniel 9:1, 2.

5, 6. a) Varför kommer den långa färden från Babylon till Jerusalem inte att utgöra ett hinder för uppfyllelsen av Guds löfte? b) Vilken verkan kommer det att få på andra nationer att judarna återförs till sitt hemland?

⁵ Färden från Babylon till Jerusalem är 80 eller 160 mil lång, beroende på vilken väg man tar. Kommer den långa färden att utgöra ett hinder för uppfyllelsen av Guds löfte? Inte alls! Jesaja skriver: ”Hör! Någon ropar i vildmarken: ’Röj Jehovas väg! Gör landsvägen över ökenslätten rak  för vår Gud. Må varje dal höjas och varje berg och kulle sänkas. Och det backiga landskapet skall bli slättland och det kuperade landskapet en dalslätt. Och Jehovas härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den, ty Jehovas mun har talat.’” — Jesaja 40:3–5.

⁶ Innan österländska härskare gav sig ut på en resa, sände de ofta ut män i förväg för att de skulle bereda vägen genom att ta bort stora stenar, jämna ut kullar och även bygga vägbankar. För de återvändande judarna kommer det att vara som om Gud själv går framför och röjer undan alla hinder. De är ju det folk som bär Jehovas namn, och att Jehova uppfyller sitt löfte om att återföra dem till deras hemland kommer att leda till att hans härlighet uppenbaras för alla nationerna. Vare sig dessa nationer tycker om det eller inte, kommer de att tvingas inse att Jehova uppfyller sina löften.

7, 8. a) Vilken uppfyllelse fick orden i Jesaja 40:3 i det första århundradet v.t.? b) Vilken större uppfyllelse fick Jesajas profetia 1919?

⁷ Att judarna återvände till sitt hemland på 500-talet f.v.t. var inte den enda uppfyllelsen av den här profetian. Den fick också en uppfyllelse i det första århundradet v.t. Johannes döparen var rösten av någon som ”ropar i vildmarken”, i uppfyllelse av Jesaja 40:3. (Lukas 3:1–6) Under inspiration tillämpade Johannes Jesajas ord på sig själv. (Johannes 1:19–23) År 29 v.t. började Johannes bereda vägen för Jesus Kristus. * Johannes förkunnelse fick människor att hålla utkik efter den utlovade Messias, så att de  skulle kunna lyssna till honom och följa honom när han framträdde. (Lukas 1:13–17, 76) Genom Jesus skulle Jehova föra ångerfulla människor till den frihet som bara Guds kungarike kan ge — frihet från slaveri under synd och död. (Johannes 1:29; 8:32) Jesajas ord fick en större uppfyllelse, när kvarlevan av det andliga Israel befriades från det stora Babylon 1919 och återupptog den sanna tillbedjan.

⁸ Hur var det då med dem som skulle få uppleva den första uppfyllelsen av löftet — de judiska fångarna i Babylon? Kunde de verkligen lita på Jehovas löfte om att han skulle föra dem tillbaka till deras älskade hemland? Ja! Med livfulla ord och illustrationer hämtade från det dagliga livet nämner Jesaja nu flera starka skäl till att de helt och fullt kan lita på att Jehova skall hålla sitt ord.

En Gud vars ord består för evigt

9, 10. Hur ställer Jesaja människolivets förgänglighet i kontrast till Guds ”ords” varaktighet?

⁹ Först och främst består Guds ord för evigt. Jesaja skriver: ”Hör! Någon säger: ’Ropa ut!’ Och någon sade: ’Vad skall jag ropa ut?’ ’Allt kött är grönt gräs, och all dess kärleksfulla omtanke är som markens blomster. Det gröna gräset har förtorkat, blomstret har vissnat, ty Jehovas ande har blåst på det. Sannerligen, folket är grönt gräs. Det gröna gräset har förtorkat, blomstret har vissnat; men vår Guds ord består till oöverskådlig tid.’” — Jesaja 40:6–8.

¹⁰ Israeliterna vet att gräs inte består för evigt. I den brännande solen under den torra årstiden blir det frodiga, gröna gräset förbränt och brunt. Människans liv är på sätt och vis som gräs — det är kortvarigt. (Psalm 103:15, 16; Jakob 1:10, 11) Jesaja ställer människolivets förgänglighet i kontrast till Guds ”ords”, hans tillkännagivna  uppsåts, varaktighet. Ja, ”vår Guds ord” består för evigt. När Gud talar, kan ingenting upphäva hans ord eller hindra att det uppfylls. — Josua 23:14.

11. Varför kan vi lita på att Jehova skall uppfylla de löften som hans skrivna ord innehåller?

¹¹ I vår tid har vi Jehovas tillkännagivna uppsåt i skriven form i Bibeln. Under århundradenas gång har Bibeln mött bittert motstånd, och oförskräckta översättare och andra har riskerat livet för att bevara den. Men deras ansträngningar är inte hela förklaringen till att den har bevarats. All ära för detta går till Jehova, ”den levande och bestående Guden”, som bevarar sitt ord. (1 Petrus 1:23–25) Tänk efter: När Jehova har bevarat sitt skrivna ord, kan vi då inte lita på att han skall uppfylla de löften det innehåller?

En stark Gud som ömt vårdar sig om sina får

12, 13. a) Varför kan man lita på löftet om återställelse? b) Vilka goda nyheter finns det för de landsflyktiga judarna, och varför kan de lita på det som utlovas?

¹² Jesaja nämner ett annat skäl till att man kan lita på löftet om återställelse. Den som ger löftet är en stark Gud som ömt vårdar sig om sitt folk. Jesaja fortsätter: ”Stig upp på ett högt berg, du kvinna som bär fram goda nyheter för Sion. Häv upp din röst, ja med kraft, du kvinna som bär fram goda nyheter för Jerusalem. Häv upp den. Var inte rädd. Säg till Judas städer: ’Här är er Gud.’ Se! Den suveräne Herren Jehova, han kommer som en som är stark [”han kommer med styrka”, fotnot i studieutgåvan], och hans arm härskar för honom. Se! Den belöning han ger är med honom, och den lön han betalar är framför honom. Som en herde skall han valla sin hjord. Med sin arm skall han samla lammen; och i sin famn skall han bära dem. Dem  som ger di skall han leda med varsamhet.” — Jesaja 40:9–11.

¹³ På Bibelns tid var det vanligt att kvinnorna firade en seger genom att sjunga eller ropa ut den goda nyheten om att en strid vunnits eller att befrielse var nära. (1 Samuelsboken 18:6, 7; Psalm 68:11) Jesaja visar profetiskt att det finns goda nyheter för de landsflyktiga judarna, nyheter som man oförskräckt kan ropa ut, till och med från  bergstopparna — Jehova skall föra sitt folk tillbaka till deras älskade stad, Jerusalem! De kan lita på det, för Jehova skall komma ”med styrka”. Därför kan ingenting hindra honom från att uppfylla sitt löfte.

14. a) Hur illustrerar Jesaja att Jehova har omsorg om sitt folk? b) Vilket exempel belyser den kärleksfulla omsorg herdar har om sina får? (Se rutan på sidan 405.)

¹⁴ Denne starke Gud har emellertid också en mild sida. Jesaja ger en hjärtevärmande beskrivning av hur Jehova skall föra sitt folk tillbaka till deras hemland. Jehova är som en kärleksfull herde som samlar lammen och bär dem i sin ”famn”. Ordet ”famn” här avser förmodligen de övre vecken på en herdes kappa. Här bar herdarna ibland nyfödda lamm som inte kunde hålla jämna steg med hjorden. (2 Samuelsboken 12:3) Bilden av en sådan gripande scen hämtad från herdelivet försäkrar utan tvivel Jehovas landsflyktiga folk om att han har kärleksfull omsorg om dem. De kan sannerligen lita på att en sådan stark, men ändå ömsint, Gud skall uppfylla det han har lovat!

15. a) När kom Jehova ”med styrka”, och vem är den ”arm” som ”härskar för honom”? b) Vilka goda nyheter måste oförskräckt förkunnas?

¹⁵ Jesajas ord har stor profetisk innebörd för vår tid. År 1914 kom Jehova ”med styrka” och upprättade sitt kungarike i himlen. Den ”arm” som ”härskar för honom” är hans Son, Jesus Kristus, som han har insatt på den himmelska tronen. År 1919 befriade Jehova sina smorda tjänare på jorden från slaveri under det stora Babylon och började återställa den rena tillbedjan av sig, den levande och sanne Guden. Detta är goda nyheter som oförskräckt måste förkunnas, som om de ropades ut från bergstopparna, så att budskapet kan höras vitt och brett. Låt oss då höja vår röst och frimodigt göra känt för andra att Jehova Gud har återställt den rena tillbedjan på jorden!

16. Hur leder Jehova sitt folk i vår tid, och vilka är han i synnerhet ett exempel för?

 ¹⁶ Orden i Jesaja 40:10, 11 har praktiskt värde för oss i ett annat avseende. Det är trösterikt att lägga märke till hur ömt och kärleksfullt Jehova leder sitt folk. Liksom en herde förstår vad varje enskilt får behöver — också de små lammen som inte kan hålla jämna steg med de andra — förstår Jehova vilka begränsningar var och en av hans trogna tjänare har. Som en ömsint herde är Jehova dessutom ett exempel för kristna herdar. De äldste måste behandla hjorden med ömhet och ha samma kärleksfulla omsorg om fåren som Jehova har. De måste alltid tänka på hur Jehova känner för varje enskild medlem av hjorden, ”som han har förvärvat med blodet av sin egen Son”. — Apostlagärningarna 20:28.

Allsmäktig och allvis

17, 18. a) Varför kan de landsflyktiga judarna lita på löftet om återställelse? b) Vilka vördnadsbjudande frågor ställer Jesaja?

¹⁷ De landsflyktiga judarna kan lita på löftet om återställelse, därför att Gud är allsmäktig och allvis. Jesaja säger: ”Vem har mätt upp vattenmassorna i sin kupade hand och med ett fingerspann tagit mått på himlen, och vem har inneslutit jordens stoft i ett mått eller vägt bergen på en våg och kullarna på vågskålar? Vem har tagit mått på Jehovas ande, och vem kan som hans rådgivare ge honom vetskap om något? Med vem har han rådgjort för att denne skulle ge honom förstånd, eller vem undervisar honom om rättvisans stig eller lär honom kunskap eller ger honom vetskap om förståndets väg?” — Jesaja 40:12–14.

¹⁸ Detta är vördnadsbjudande frågor som de landsflyktiga judarna kan fundera över. Kan människor få tidvattnet att dra sig tillbaka? Naturligtvis inte! Men för Jehova är haven på jorden som en vattendroppe i den kupade  handen. * Kan små, ynkliga människor mäta den väldiga stjärnbeströdda himlen eller väga jordens berg och kullar? Nej. Men Jehova kan mäta himlen lika lätt som en människa kan mäta ett föremål med ett fingerspann — avståndet mellan spetsen på tummen och spetsen på lillfingret när handen är utbredd. Gud kan, om så skulle vara, väga bergen och kullarna på vågskålar. Kan ens de visaste människor ge Gud råd om vad han skall göra nu eller säga åt honom vad han skall göra i framtiden? Sannerligen inte!

19, 20. Vilka livfulla illustrationer använder Jesaja för att framhäva Jehovas storhet?

¹⁹ Hur är det med jordens mäktiga nationer — kan de motstå Gud när han uppfyller sina löften? Jesaja svarar genom att beskriva nationerna på följande sätt: ”Se! Nationerna är som en droppe ur ett ämbar; och som ett tunt lager stoft på vågskålarna har de räknats. Se! Öarna lyfter han som blott och bart fint stoft. Inte ens Libanon är nog till att hålla en eld brinnande, och dess vilda djur är inte nog till ett brännoffer. Alla nationerna är som något som inte existerar inför honom; som ingenting och som en overklighet har de räknats inför honom.” — Jesaja 40:15–17.

²⁰ För Jehova är hela nationer som en droppe vatten som faller ur ett ämbar. De är inte mer än fint stoft eller damm som lägger sig på en vågskål och som inte påverkar vägningen. * Anta att någon byggde ett kolossalt altare  och som ved på altaret använde alla träd på Libanonbergen. Och anta att han sedan som offer frambar alla djur som höll till på dessa berg. Inte ens ett sådant offer skulle vara värdigt Jehova. Som om dessa jämförelser inte är nog tar Jesaja till ett ännu kraftfullare uttalande — alla nationerna är ”som mindre än intet” i Jehovas ögon. — Jesaja 40:17, Bibel 2000.

21, 22. a) Hur understryker Jesaja att Jehova är oförliknelig? b) Vilken slutsats kan vi dra av Jesajas målande beskrivningar? c) Vilket vetenskapligt korrekt uttalande nedtecknar Jesaja? (Se rutan på sidan 412.)

²¹ För att ytterligare understryka att Jehova inte kan jämföras med någon eller något visar Jesaja hur dåraktigt det är att tillverka avgudar av guld, silver och trä. Så dåraktigt att tro att en sådan avgud skulle kunna representera honom ”som bor över jordens rund” och som har makten över dess invånare! — Läs Jesaja 40:18–24.

²² Alla dessa livfulla beskrivningar leder till en och samma slutsats — ingenting kan hindra den allsmäktige, allvise och oförliknelige Jehova från att uppfylla sitt löfte. Jesajas ord måste verkligen ha tröstat och styrkt de landsflyktiga judarna i Babylon som längtade efter att få återvända till sitt hemland! Vi som lever nu kan också lita på att de löften Jehova har gett angående vår framtid skall uppfyllas.

”Vem har skapat dessa?”

23. Varför kan de landsflyktiga judarna fatta mod, och vad understryker Jehova nu med avseende på sig själv?

²³ Det finns ännu ett skäl till att de landsflyktiga judarna kan fatta mod. Den som utlovar befrielse är Skaparen, han som har skapat allting och som är källan till all  dynamisk energi. Jehova riktar uppmärksamheten på skaparverket för att understryka vilken enorm kapacitet han har: ”’Vid vem kan ni likna mig, så att jag skulle bli hans jämlike?’ säger den Helige. ’Lyft upp era ögon mot höjden och se. Vem har skapat dessa? Det har Han som för ut hären av dem efter antal; han kallar dem alla vid namn. På grund av överflödet på dynamisk energi och på grund av hans väldiga kraft saknas inte en enda av dem.’” — Jesaja 40:25, 26.

24. Hur visar Jehova att han är utan like?

²⁴ Israels Helige talar nu om sig själv. För att visa att han är utan like riktar Jehova uppmärksamheten på himlens stjärnor. Likt en militärbefälhavare som kommenderar sina soldater har Jehova befälet över stjärnorna. Om han inspekterade dem, skulle ”inte en enda av dem” saknas. Trots att antalet stjärnor är stort, kallar han varje stjärna vid namn, antingen ett individuellt namn eller en namnliknande beteckning. Likt lydiga soldater förblir de på sin plats och iakttar god ordning, för deras Ledare har ”dynamisk energi” i överflöd och ”väldig kraft”. De landsflyktiga judarna har därför all anledning att känna tillförsikt. Skaparen, som har kommandot över stjärnorna, har makt att stödja sina tjänare.

25. Vilken uppmaning får vi i Jesaja 40:26, och vilken verkan kan det få på oss om vi följer den?

²⁵ Vem av oss kan ignorera Guds uppmaning i Jesaja 40:26: ”Lyft upp era ögon mot höjden och se”? Astronomernas upptäckter i vår tid har visat att stjärnhimlen är ännu mer vördnadsbjudande än den såg ut att vara på Jesajas tid. Astronomer som studerar himlen med sina kraftiga teleskop beräknar att det finns 125 miljarder galaxer i det observerbara universum. En enda av dem — Vintergatan  — innehåller enligt vissa beräkningar mer än 100 miljarder stjärnor! Denna vetskap bör få oss att känna djup vördnad för vår Skapare och att helt och fullt lita på hans löften.

26, 27. Hur beskrivs de landsflyktigas tankar och känslor i Babylon, och vad borde de veta?

²⁶ Jehova vet att åren i fångenskap kommer att slå ner modet på de landsflyktiga judarna, och han inspirerar därför Jesaja att på förhand skriva ner denna försäkran: ”Varför säger du, Jakob, och utbrister du, Israel: ’Min väg är fördold för Jehova, och min rätt går min Gud förbi’? Har du inte kommit att inse det, eller har du inte hört det? Jehova, Skaparen av jordens yttersta ändar, är en Gud till oöverskådlig tid. Han blir inte trött eller utmattad.  Det går inte att utforska hans förstånd.” — Jesaja 40:27, 28. *

²⁷ Jesaja återger Jehovas ord som beskriver de landsflyktigas tankar och känslor i Babylon, hundratals kilometer från deras hemland. Somliga tror att Gud inte ser eller känner deras ”väg” — deras hårda liv. De tror att Jehova är likgiltig för de orättvisor de får utstå. De blir påminda om något som de borde veta, om inte av egen erfarenhet, så i varje fall av upplysningar som vidarebefordrats från tidigare generationer. Jehova både kan och vill befria sitt folk. Han är den evige Guden och den som har skapat hela jorden. Han är fortfarande i besittning av den makt och kraft som han visade vid skapelsen, och inte ens det mäktiga Babylon är utom räckhåll för honom. En sådan Gud kan inte bli trött och svika sitt folk. De landsflyktiga bör inte förvänta att de helt och fullt skall kunna fatta allt Jehova gör, eftersom det övergår deras förmåga att utforska hans förstånd — hans insikt, urskillningsförmåga och uppfattningsförmåga.

28, 29. a) Hur påminner Jehova sitt folk om att han skall komma de utmattade till undsättning? b) Vilken illustration används för att visa hur Jehova ger sina tjänare kraft?

²⁸ Genom Jesaja fortsätter Jehova att uppmuntra de modfällda landsflyktiga: ”Han ger den trötte kraft; och åt den som är utan dynamisk energi ger han full styrka i överflöd. Pojkar kommer att bli både trötta och utmattade, och unga män kommer helt visst att snava, men de som hoppas på Jehova skall få ny kraft. De skall svinga sig upp med vingar som örnar. De skall springa och inte bli utmattade; de skall vandra och inte bli trötta.” — Jesaja 40:29–31.

 ²⁹ När Jehova talar om behovet av att ge den trötte kraft, kanske han tänker på den ansträngande färd som de landsflyktiga kommer att få göra för att återvända hem. Jehova påminner sitt folk om att det är kännetecknande för honom att komma de utmattade till undsättning, när de vänder sig till honom för att få stöd. Till och med de mest energiska — ”pojkar” och ”unga män” — kan bli utmattade och snava. Men Jehova lovar att ge dem som förtröstar på honom ny kraft — en aldrig sviktande kraft — att springa och att vandra. För att illustrera vilken kraft Jehova  ger sina tjänare nämns örnen. Denna starka fågel tycks flyga utan ansträngning och kan hålla sig svävande flera timmar i sträck. * Med detta löfte om Guds hjälp och stöd har de landsflyktiga judarna ingen anledning att misströsta.

30. Hur kan de sanna kristna i vår tid hämta tröst av de avslutande verserna i Jesaja, kapitel 40?

³⁰ Dessa avslutande verser i kapitel 40 i Jesajas bok innehåller ord som är till stor tröst för de sanna kristna som lever nu i de sista dagarna för denna onda ordning. Med tanke på alla prövningar och problem som kan göra oss modlösa är det gott att veta att vår Gud lägger märke till de svårigheter vi får utstå och de orättvisor vi utsätts för. Vi kan vara övertygade om att han som har skapat allt, han vars ”förstånd är omätligt”, kommer att rätta till alla orättvisor vid sin egen tid och på sitt eget sätt. (Psalm 147:5, 6) Till dess behöver vi inte uthärda i egen kraft. Jehova, som har outtömliga resurser, kan ge sina tjänare kraft i svåra tider — ja, ”kraft som är över det normala”. — 2 Korinthierna 4:7.

31. Vilket löfte som gav ljus och hopp innehöll Jesajas profetia för de judiska fångarna i Babylon, och vad kan vi vara helt övertygade om?

³¹ Tänk på de judiska fångarna i Babylon på 500-talet f.v.t. Hundratals kilometer bort låg deras älskade stad, Jerusalem, öde och templet i ruiner. För dem innehöll Jesajas profetia ett trösterikt löfte som gav ljus och hopp — Jehova skulle föra dem tillbaka till deras hemland! År 537 f.v.t. förde Jehova sitt folk hem och visade därigenom att han är den som uppfyller löften. Vi kan också helt och fullt förtrösta på Jehova. Hans löften om Riket, löften som är så vackert uttryckta i Jesajas profetia, kommer att bli verklighet. Det är sannerligen goda nyheter — ett ljus för alla människor!

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Ruta/Bild på sidorna 404, 405]

Jehova, en kärleksfull herde

Jesaja liknar Jehova vid en kärleksfull herde som bär lammen i sin famn. (Jesaja 40:10, 11) Jesaja hämtar utan tvivel denna hjärtevärmande illustration från det verkliga livet. En nutida iakttagare av herdarna på sluttningarna av berget Hermon i Mellanöstern rapporterar: ”Varje herde vakade noga över sin hjord för att se hur fåren hade det. När han fann ett nyfött lamm, stoppade han det i vecken på sin . . . stora kappa, eftersom det var för svagt för att kunna följa sin mor. När han hade famnen full, lade han andra nyfödda lamm över axlarna och höll dem i fötterna, eller också lade han dem i en säck eller korg på ryggen av en åsna. Här fick de små lammen vara tills de kunde följa sina mödrar.” Är det inte trösterikt att veta att vi tjänar en Gud som visar sitt folk sådan ömhet och omsorg?

 [Ruta/Bild på sidan 412]

Vilken form har jorden?

I forna tider trodde människor i allmänhet att jorden var platt. Men redan på 500-talet f.v.t. lade den grekiske filosofen Pythagoras fram teorin att jorden måste vara sfärisk. Två hundra år innan Pythagoras formulerade sin teori, gjorde emellertid profeten Jesaja följande klara och exakta uttalande: ”Det är Han som bor över jordens rund.” (Jesaja 40:22) Det hebreiska ordet chugh, som här har översatts med ”rund”, kan också återges med ”sfär” eller ”klot”. Endast ett sfäriskt eller klotformigt föremål ser runt ut från vilket håll man än ser det. * Profeten Jesaja var alltså långt före sin tid, när han skrev ner detta uttalande som är vetenskapligt korrekt och opåverkat av forntida myter.

[Fotnot]

 [Bild på sidan 403]

Johannes döparen var en röst som ”ropar i vildmarken”