Kapitel elva

Ve dem som är upproriska!

Jesaja 9:8–10:4

1. Vilket fruktansvärt misstag begick Jerobeam?

NÄR Jehovas förbundsfolk delades i två riken, kom det norra riket, tiostammarsriket, under Jerobeams styre. Den nye kungen var en duglig och energisk härskare, men han saknade sann tro på Jehova. Han begick därför ett fruktansvärt misstag som fick allvarliga konsekvenser för det norra riket. Enligt den mosaiska lagen skulle israeliterna tre gånger om året bege sig upp till templet i Jerusalem, som låg i det som nu var södra riket, Juda. (5 Moseboken 16:16) Jerobeam, som var rädd att sådana regelbundna färder skulle få hans undersåtar att börja tänka på en återförening med sina bröder i söder, ”gjorde två guldkalvar och sade till folket: ’Det är för mycket för er att gå upp till Jerusalem. Här är din Gud, Israel, som förde dig upp från Egyptens land.’ Sedan ställde han upp den ena i Betel, och den andra satte han i Dan.” — 1 Kungaboken 12:28, 29.

2, 3. Vilka följder fick Jerobeams misstag för Israels del?

² Under en tid såg Jerobeams plan ut att lyckas. Folket slutade så småningom att gå upp till Jerusalem och började tillbe inför de två kalvarna. (1 Kungaboken 12:30) Men det här religiösa avfallet fördärvade tiostammarsriket. Till och med Jehu, som hade visat ett så berömvärt nit när det gällde att utrota Baalsdyrkan ur Israel, fortsatte att böja sig ner för guldkalvarna. (2 Kungaboken 10:28, 29) Vad annat blev följden av Jerobeams tragiska beslut? Politisk instabilitet och lidande för folket.

 ³ På grund av Jerobeams avfall sade Jehova att hans avkomlingar inte skulle behålla makten i landet. Dessutom skulle det norra riket till slut drabbas av en fruktansvärd katastrof. (1 Kungaboken 14:14, 15) Jehovas ord gick i uppfyllelse. Sju av Israels kungar regerade i två år eller mindre — en del i bara några dagar. En kung begick självmord, och sex blev lönnmördade av ärelystna män som ville tillskansa sig tronen. I synnerhet efter Jerobeam II:s regering, som slutade omkring år 804 f.v.t., medan Ussia regerade i Juda, präglades Israels historia av oro, våld och lönnmord. Det är mot den bakgrunden som Jehova genom Jesaja sänder en direkt varning, ett ”ord”, till det norra riket. ”Jehova sände ett ord mot Jakob, och det föll på Israel.” — Jesaja 9:8. *

Högmod och oförskämdhet förtjänar Guds vrede

4. Vilket ”ord” sänder Jehova mot Israel, och varför det?

⁴ Jehovas ”ord” kommer inte att gå obemärkt förbi. ”Folket skall lära känna det, ja allesammans, Efraim och Samarias invånare, på grund av deras högmod och på grund av deras hjärtas oförskämdhet.” (Jesaja 9:9) Beteckningarna ”Jakob”, ”Israel”, ”Efraim” och ”Samaria” syftar alla på det norra riket, Israel, där Efraim är den mest framträdande stammen och Samaria är huvudstaden. Jehovas ord mot detta rike är ett kraftfullt domsbudskap, eftersom Efraim har blivit förhärdat i sin avfällighet och handlar fräckt och oförskämt mot Jehova. Gud kommer inte att skydda folket  mot följderna av dess onda vägar. Det kommer att tvingas höra, eller ägna uppmärksamhet åt, hans ord. — Galaterna 6:7.

5. Hur visar israeliterna att de inte har påverkats av Jehovas domshandlingar?

⁵ Allteftersom förhållandena försämras drabbas israeliterna av svåra förluster. De förlorar bland annat sina hus, som vanligtvis är byggda av lertegel och billigt trä. Mjuknar deras hjärtan till följd av detta? Kommer de att lyssna till Jehovas profeter och vända tillbaka till den sanne Guden? * Jesaja återger folkets fräcka svar: ”Det är tegelstenar som har fallit, men med huggen sten skall vi bygga. Det är sykomorträd som har huggits ner, men med cedrar skall vi ersätta dem.” (Jesaja 9:10) Israeliterna trotsar Jehova och förkastar hans profeter som talar om för dem varför de får utstå dessa svårigheter. De säger i själva verket: ”Vi har visserligen förlorat hus byggda av förgängligt lertegel och billigt trä, men vi kommer att mer än väl ersätta förlusterna genom att bygga med bättre material — huggen sten och cederträ!” (Jämför Job 4:19.) De ger inte Jehova något val. Han tvingas tukta dem ytterligare. — Jämför Jesaja 48:22.

6. Hur omintetgör Jehova den arameisk-israelitiska konspirationen mot Juda?

⁶ Jesaja fortsätter: ”Jehova skall resa upp Resins motståndare mot honom.” (Jesaja 9:11a) Kung Peka av Israel och kung Resin av Aram (Syrien) är allierade. De smider ränker för att erövra tvåstammarsriket Juda och sätta en marionettkung — en viss ”Tabeels son” — på Jehovas tron i Jerusalem. (Jesaja 7:6) Men konspirationen är dömd att misslyckas. Resin har mäktiga fiender, och Jehova skall ”resa upp” dessa  fiender mot ”honom”, Israel. Uttrycket ”resa upp mot” innebär att Jehova skall låta fienderna utkämpa ett segerrikt krig som kommer att spränga alliansen och omintetgöra syftet med den.

7, 8. Hur påverkas Israel av Assyriens erövring av Aram?

⁷ Upplösningen av denna allians börjar när Assyrien angriper Aram. ”Assyriens kung drog upp mot Damaskus [huvudstaden i Aram] och intog det och förde folket i landsflykt till Kir, och Resin dödade han.” (2 Kungaboken 16:9) Peka, som förlorat sin mäktige bundsförvant, ser att hans planer när det gäller Juda har kullkastats. Kort efter Resins död blir Peka lönnmördad av Hoshea, som därefter tillskansar sig Samarias tron. — 2 Kungaboken 15:23–25, 30.

⁸ Aram, Israels tidigare allierade, är nu ett vasallrike under Assyrien, den dominerande makten i området. Jesaja profeterar om hur Jehova kommer att använda denna nya politiska gruppering: ”Dennes [Israels] fiender skall han [Jehova] uppegga, Aram österifrån och filistéerna bakifrån, och de skall förtära Israel med öppet gap. I betraktande av allt detta har hans vrede inte vänt tillbaka, utan hans hand är alltjämt uträckt.” (Jesaja 9:11b, 12) Ja, Aram är nu Israels fiende, och Israel måste förbereda sig på ett angrepp både från Assyrien och från Aram. Invasionen lyckas. Assyrien gör troninkräktaren Hoshea till sin tjänare och utkräver en rejäl tribut. (Några tiotal år tidigare hade Assyrien fått en stor summa av kung Menahem av Israel.) Profeten Hoseas ord visar sig verkligen vara sanna: ”Främlingar har förtärt hans [Efraims] kraft.” — Hosea 7:9; 2 Kungaboken 15:19, 20; 17:1–3.

9. Varför kan det sägas att filistéerna anfaller ”bakifrån”?

⁹ Säger inte Jesaja också att filistéerna skall anfalla ”bakifrån”? Jo. Innan det fanns magnetkompasser, angav hebréerna  väderstrecken så som de uppfattades av en person som stod med ansiktet mot soluppgången. Öster låg således framför personen, och väster bakom. När det sägs att filistéerna skulle angripa ”bakifrån”, betyder det att de skulle angripa västerifrån, eftersom de bodde västerut vid Medelhavets kust. ”Israel” i Jesaja 9:12 kan i det här fallet inbegripa Juda, eftersom filistéerna invaderade Juda vid den tid då Pekas samtida, Ahas, regerade, och de intog och ockuperade flera judeiska städer och befästningar. Liksom Efraim i norr förtjänar Juda denna tuktan från Jehova, eftersom också Juda är genomsyrat av avfällighet. — 2 Krönikeboken 28:1–4, 18, 19.

Från ”huvud” till ”svans” en upprorisk nation

10, 11. Vilket straff skall Jehova låta komma över israeliterna på grund av deras ihållande upproriskhet?

¹⁰ Trots allt lidande — och trots de kraftfulla uttalandena av Jehovas profeter — framhärdar det norra riket i sitt uppror mot Jehova. ”Folket har inte vänt åter till Den som slår dem, och härarnas Jehova har de inte sökt.” (Jesaja 9:13) Därför säger profeten: ”Jehova skall på en enda dag avskära från Israel huvud och svans, skott och säv. Den gamle och högt aktade är huvudet, och profeten som ger falsk undervisning är svansen. Och de som leder detta folk visar sig vara de som får dem att irra omkring; och de som blir ledda är de som blir förvirrade.” — Jesaja 9:14–16.

¹¹ ”Huvud” och ”skott” representerar ”den gamle och högt aktade” — nationens ledare. ”Svans” och ”säv” avser de falska profeterna, som bara säger vad deras ledare vill höra. En bibelkommentator skriver: ”De falska profeterna kallas svansen, därför att de i moraliskt avseende var de uslaste bland folket och därför att de inställsamt följde och understödde onda härskare.” Professor Edward J. Young  säger om dessa falska profeter: ”De var inte ledare, men fjäskande och krypande följde de sina ledare vart dessa än förde dem, precis som den viftande svansen på en hund.” — Jämför 2 Timoteus 4:3.

Till och med ”änkor” och ”faderlösa pojkar” är upproriska

12. Hur djupt in i det israelitiska samhället har fördärvet trängt?

¹² Jehova tar sig an änkor och faderlösa pojkar. (2 Moseboken 22:22, 23) Men hör vad Jesaja nu säger: ”Jehova . . . kommer [inte] att glädja sig över deras unga män, och mot deras faderlösa pojkar och mot deras änkor kommer han inte att vara barmhärtig; ty de är alla avfällingar och ogärningsmän, och varje mun talar oförstånd. I betraktande av allt detta har hans vrede inte vänt tillbaka, utan hans hand är alltjämt uträckt.” (Jesaja 9:17) Avfälligheten gör sig märkbar på alla nivåer i samhället. Också änkorna och de faderlösa pojkarna är fördärvade! Jehova sänder tålmodigt sina profeter i hopp om att folket skall ändra handlingssätt. Hosea vädjar till exempel: ”Kom tillbaka, Israel, till Jehova, din Gud, ty du har snavat genom din missgärning.” (Hosea 14:1) Det måste verkligen plåga Jehova — änkors och faderlösa pojkars försvarare — att behöva verkställa dom också över dem!

13. Vad kan vi lära oss av situationen på Jesajas tid?

¹³ I likhet med Jesaja i forna tider lever vi i kritiska tider nu före den dag då Jehova skall verkställa sin dom över de onda. (2 Timoteus 3:1–5) Det är därför viktigt att sanna kristna, oberoende av sin livssituation, förblir andligt, moraliskt och mentalt rena, så att de får behålla Guds ynnest. Må var och en värna om sitt förhållande till Jehova. Må ingen som har lämnat ”det stora Babylon” någonsin ”vara delaktig med henne i hennes synder” igen. — Uppenbarelseboken 18:2, 4.

 Falsk tillbedjan föder våld

14, 15. a) Vad leder demondyrkan till? b) Hur får israeliterna lida, enligt Jesajas profetia?

¹⁴ Falsk tillbedjan är i själva verket demondyrkan. (1 Korinthierna 10:20) Det som hände före den stora översvämningen visar att demonernas inflytande leder till våld. (1 Moseboken 6:11, 12) Det är därför inte förvånande att våld och ondska uppfyller landet, när israeliterna avfaller och börjar tillbe demonerna. — 5 Moseboken 32:17; Psalm 106:35–38.

¹⁵ I livfulla ordbilder beskriver Jesaja ondskans och våldets utbredning i Israel: ”Ondska har flammat upp som en eld; den förtär törniga buskar och ogräs. Och den fattar eld i skogens snår, och de stiger till väders som bolmande rök. Genom härarnas Jehovas förgrymmelse har landet  satts i brand, och folket blir som mat för elden. Ingen visar medömkan, inte ens med sin broder. Och man mejar av till höger, men förblir dock hungrig; och man äter till vänster, men de blir dock inte mätta. De skall var och en äta köttet på sin egen arm, Manasse Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans skall de vara emot Juda. I betraktande av allt detta har hans vrede inte vänt tillbaka, utan hans hand är alltjämt uträckt.” — Jesaja 9:18–21.

16. Hur uppfylls orden i Jesaja 9:18–21?

¹⁶ Som en eld som sprider sig från buske till buske, antänder ”skogens snår” och utvecklar sig till en okontrollerbar skogsbrand, så härjar våldet okontrollerat och breder snabbt ut sig. I Keils och Delitzschs bibelkommentar beskrivs nivån på våldet som ”den mest omänskliga självförstörelsen under ett anarkistiskt inbördeskrig. I fullständig avsaknad av ömma känslor förtärde de varandra utan att bli mätta.” Stammarna Efraim och Manasse nämns särskilt här, förmodligen därför att de är de främsta representanterna för det norra riket och därför att de som avkomlingar av Josefs två söner är de som är närmast släkt med varandra bland de tio stammarna. Det inbördes våldet avbryts bara när stammarna för krig mot Juda i söder. — 2 Krönikeboken 28:1–8.

Korrumperade domare möter sin Domare

17, 18. Vilken korruption förekommer i Israel på det juridiska och administrativa området?

¹⁷ Jehova, den store Domaren, riktar sedan blicken mot Israels korrumperade domare och andra ämbetsmän. De missbrukar sin makt genom att plundra de ringa och betryckta som kommer till dem för att få rättvisa. Jesaja säger:  ”Ve dem som fastställer skadliga förordningar och dem som, ständigt skrivande, har skrivit det som bara vållar obehag, för att tränga undan de ringa från en rättssak och rycka bort rättvisan från de betryckta i mitt folk, så att änkorna kan bli deras byte och så att de kan plundra de faderlösa pojkarna!” — Jesaja 10:1, 2.

¹⁸ Jehovas lag förbjuder alla former av orättvisa: ”Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall inte behandla den ringe partiskt, och du skall inte favorisera en framstående person.” (3 Moseboken 19:15) Dessa ämbetsmän sätter sig över den här lagen och inför sina egna ”skadliga förordningar” för att legitimera handlingar som kan betecknas som regelrätt stöld av grymmaste slag — att ta ifrån änkor och faderlösa pojkar deras knappa tillgångar. Israels falska gudar är naturligtvis blinda för denna orättvisa, men det är inte Jehova. Genom Jesaja riktar Jehova nu sin uppmärksamhet mot dessa ondskefulla domare.

19, 20. Hur kommer situationen att ändra sig för de korrumperade israelitiska domarna, och vad kommer att hända med deras ”härlighet”?

¹⁹ ”Vad skall ni göra på den dag då uppmärksamhet ägnas er och vid fördärvet, när det kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni lämna er härlighet? Då måste man ju böja sig bland fångarna eller falla bland de dräpta.” (Jesaja 10:3, 4a) Det finns inga ärliga domare som änkorna och de faderlösa pojkarna kan vädja till. Det är därför verkligen passande att Jehova frågar dessa korrumperade israelitiska domare vem de skall vända sig till nu när Jehova ställer dem till svars. Ja, de skall få lära sig att ”det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer”. — Hebréerna 10:31.

²⁰ Dessa ondskefulla domares ”härlighet” — den världsliga prestige, ära och makt som följer med deras rikedom och ställning — kommer att bli kortvarig. Några kommer att bli  krigsfångar och få ”böja sig” eller krypa ihop bland andra fångar, medan de övriga dödas och deras kroppar täcks av andra som fallit i kriget. Deras ”härlighet” omfattar också orättmätigt förvärvade tillgångar, som fienden kommer att ta som byte.

21. Har Jehovas vrede mot israeliterna upphört i betraktande av de straff de fått?

²¹ Jesaja avslutar den här sista strofen med den bistra varningen: ”I betraktande av allt detta”, dvs. med tanke på allt det elände som nationen hittills har plågats av, är det uppenbart att ”hans vrede inte [har] vänt tillbaka, utan hans hand är alltjämt uträckt”. (Jesaja 10:4b) Ja, Jehova har mer att säga till Israel. Han kommer inte att dra tillbaka sin uträckta hand förrän han har tilldelat det upproriska norra riket ett sista, förödande slag.

Bli aldrig ett byte för lögn och själviskhet

22. Vad kan vi lära oss av det som hände Israel?

²² Jehovas ord genom Jesaja föll tungt på Israel. Det ”vände [inte] tillbaka [till honom] utan resultat”. (Jesaja 55:10, 11) Historien berättar om det norra rikets, Israels, tragiska slut, och vi kan bara göra oss en föreställning om det lidande som dess invånare fick utstå. Lika säkert kommer Guds ord att uppfyllas på den nuvarande tingens ordning, inte minst på den avfälliga kristenheten. Det är därför viktigt att de kristna inte lånar sitt öra till lögnaktig, gudsfientlig propaganda. Tack vare Guds ord har Satans listiga strategier länge varit avslöjade, så att vi inte behöver bli överlistade av dem så som folket i det forntida Israel blev. (2 Korinthierna 2:11) Må vi aldrig sluta upp med att tillbe Jehova ”med ande och sanning”. (Johannes 4:24) Då kommer hans uträckta hand inte att drabba oss så som den drabbade det upproriska Efraim. Hans armar kommer att omfamna oss kärleksfullt, och han kommer att leda oss på vägen till evigt liv på en paradisisk jord. — Jakob 4:8.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 139]

Ondska och våld bredde ut sig i Israel som en skogsbrand

 [Bild på sidan 141]

Jehova kommer att ställa dem till svars som utplundrar andra