Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Ve den otrogna vingården!

Ve den otrogna vingården!

Kapitel sju

Ve den otrogna vingården!

Jesaja 5:1–30

1, 2. Vad planterar den ”älskade”, men hur visar sig det som planteras bli en besvikelse?

”DENNA liknelse utmärker sig genom sitt vackra språk och den fulländade skicklighet med vilken budskapet så verkningsfullt framförs.” Så sade en bibelkommentator, när han talade om de inledande verserna i kapitel 5 i Jesajas bok. Men Jesajas ord är inte bara ett poetiskt konstverk. De tecknar en rörande bild av den kärleksfulla omsorg Jehova har om sitt folk, samtidigt som de varnar oss för sådant som misshagar Jehova.

2 Jesajas liknelse börjar: ”Låt mig sjunga, det ber jag, till min älskade min älskades sång om hans vingård. Min älskade hade en vingård på en bördig bergssluttning. Och han grep sig an med att gräva upp den och att rensa den från stenar och att plantera en utsökt röd vinstock i den och att bygga ett torn i dess mitt. Och en vinpress högg han också ut i den. Och han hoppades ständigt att den skulle frambringa vindruvor, men den frambringade så småningom vilddruvor.” — Jesaja 5:1, 2; jämför Markus 12:1.

Omsorgen om vingården

3, 4. Hur lägger ägaren ner kärleksfull omsorg på sin vingård?

3 Vare sig Jesaja bokstavligen sjunger orden i den här liknelsen för sina åhörare eller inte, fångar den utan tvivel deras uppmärksamhet. De flesta är säkert förtrogna med arbetet att anlägga en vingård, och Jesajas beskrivning är livfull och realistisk. Vingårdsägaren sår inte druvkärnor, utan han planterar, precis som man gör i dag, sticklingar eller skott från en annan vinranka — i det här fallet sticklingar från en ”utsökt röd vinstock”, dvs. en vinstock som ger utsökta eller smakrika druvor. Och han anlägger mycket lämpligt sin vingård ”på en bördig bergssluttning”, ett ställe där vinstockar trivs.

4 Det krävs hårt arbete att anlägga en vingård som ger god avkastning. Jesaja beskriver hur ägaren ”gräver upp” marken och ”rensar den från stenar” — monotont och slitsamt arbete! Han använder förmodligen de större stenarna till ”att bygga ett torn”. I forna tider tjänade sådana torn som utkiksplatser för väktare som vaktade odlingarna mot tjuvar och djur. * Han bygger också en stenmur i kanten av terrasserna. (Jesaja 5:5) Det gjorde man vanligtvis för att förhindra att värdefull matjord sköljdes bort.

5. Vad förväntar ägaren med all rätt av sin vingård, men vad får han?

5 När ägaren har arbetat så hårt för att skydda sin vingård, har han all rätt att förvänta att den skall bära frukt. I väntan på skörden hugger han ut en vinpress. Men får han den frukt han hoppats på? Nej, vingården frambringar vilddruvor.

Vingården och dess ägare

6, 7. a) Vem är vingårdens ägare, och vad är vingården? b) Vad begär ägaren att man skall göra mellan honom och hans vingård?

6 Vem är ägaren, och vad är vingården? Vingårdsägaren besvarar de frågorna, när han själv tar till orda: ”Och nu, ni Jerusalems invånare och ni Judas män, jag ber er, döm mellan mig och min vingård. Vad mer kan göras för min vingård som jag inte redan har gjort i den? Hur kommer det sig — jag hoppades att den skulle frambringa vindruvor, men den frambringade så småningom vilddruvor? Och nu, ber jag er, låt mig kungöra för er vad jag gör med min vingård: Dess häck tar jag bort, så att den blir till något som skall brännas upp. Dess stenmur bryter jag ner, så att den blir till en plats som trampas ner.” — Jesaja 5:3–5.

7 Ja, Jehova är vingårdens ägare, och han befinner sig bildligt talat i en rättssal och begär att man skall döma mellan honom och hans vingård som gjort honom så besviken. Vad är då vingården? Ägaren förklarar: ”Härarnas Jehovas vingård är Israels hus, och Judas män är den plantering som han höll kär.” — Jesaja 5:7a.

8. Vad framgår av att Jesaja kallar Jehova ”min älskade”?

8 Jesaja kallar Jehova, vingårdens ägare, ”min älskade”. (Jesaja 5:1) Jesaja kan tala om Gud på ett så förtroligt sätt endast därför att han har ett nära förhållande till honom. (Jämför Job 29:4; Psalm 25:14.) Men profetens kärlek till Gud förbleknar i jämförelse med den kärlek Gud har visat sin ”vingård” — den nation som han ”planterade”. — Jämför 2 Moseboken 15:17; Psalm 80:8, 9.

9. Hur har Jehova behandlat sin nation som om den var en högt värderad vingård?

9 Jehova ”planterade” sin nation i Kanaans land och gav den sina lagar och förordningar, vilka tjänade som en mur som skyddade den mot att bli fördärvad av andra nationer. (2 Moseboken 19:5, 6; Psalm 147:19, 20; Efesierna 2:14) Vidare gav Jehova den domare, präster och profeter som skulle undervisa den. (2 Kungaboken 17:13; Malaki 2:7; Apostlagärningarna 13:20) När Israel hotades av angripare uppreste Jehova befriare. (Hebréerna 11:32, 33) Av goda skäl frågar Jehova: ”Vad mer kan göras för min vingård som jag inte redan har gjort i den?”

Guds vingård i vår tid

10. Vilken liknelse om en vingård framställde Jesus?

10 Jesus hade kanske Jesajas ord i tankarna, när han framställde liknelsen om de mordiska vinodlarna: ”Det var en människa, en husfar, som planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde ett presskar i den och uppförde ett torn, och han arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands.” Men vinodlarna handlade svekfullt mot vingårdsägaren och gick så långt att de dödade hans son. Jesus visade att den här liknelsen inte bara gällde det bokstavliga Israel, när han vidare sade: ”Guds kungarike skall tas ifrån er [det köttsliga Israel] och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matteus 21:33–41, 43.

11. Vilken andlig vingård fanns i det första århundradet, men vad hände efter apostlarnas död?

11 Denna nya ”nation” visade sig vara ”Guds Israel” — en andlig nation av smorda kristna som skulle omfatta 144.000 medlemmar. (Galaterna 6:16; 1 Petrus 2:9, 10; Uppenbarelseboken 7:3, 4) Jesus liknade dessa lärjungar vid ”rankor” i ”den sanna vinstocken”, honom själv. Naturligtvis förväntas dessa rankor bära frukt. (Johannes 15:1–5) De måste visa Kristuslika egenskaper och ta del i arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14; Galaterna 5:22, 23) Men ända sedan de tolv apostlarnas död har det stora flertalet av dem som gjort anspråk på att vara rankor i ”den sanna vinstocken” visat sig vara falska kristna — de har frambringat vilddruvor i stället för god frukt. — Matteus 13:24–30, 38, 39.

12. Hur fördömer Jesajas ord kristenheten, och vilken lärdom kan de sanna kristna dra av dem?

12 Jesajas fördömande av Juda är därför i vår tid tillämpligt på kristenheten. En granskning av dess historia — dess krig, korståg, inkvisition — visar hur sura dess druvor har varit! Men den sanna vingården, de smorda kristna, och deras följeslagare, den ”stora skaran”, måste ge akt på Jesajas ord. (Uppenbarelseboken 7:9) Om de skall behaga vingårdens ägare, måste de — individuellt och som grupp — frambringa frukter som behagar honom.

”Vilddruvor”

13. Vad skall Jehova göra med sin vingård, eftersom den frambringar dålig frukt?

13 Jehova har lagt ner stor möda på att odla och vårda sin vingård och förväntar därför med all rätt att den skall bli ”en vingård med skummande vin”! (Jesaja 27:2) Men i stället för att frambringa användbar frukt frambringar den ”vilddruvor” — ordagrant ”stinkande (ruttna) bär”. (Jesaja 5:2, fotnot i studieutgåvan; Jeremia 2:21) Jehova förklarar därför att han skall ta bort den skyddande ”häck” som han har omgett nationen med. Han ”skall låta den ligga öde”. Den skall överges och drabbas av torka. (Läs Jesaja 5:6.) Mose hade varnat israeliterna för att sådana olyckor skulle komma över dem, om de inte lydde Guds lag. — 5 Moseboken 11:17; 28:63, 64; 29:22, 23.

14. Vad för slags frukt förväntar Jehova att hans nation skall frambringa, men vad frambringar den i stället?

14 Gud förväntar att nationen skall frambringa god frukt. Mika, samtida med Jesaja, säger: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du gör det som är rätt och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:8; Sakarja 7:9) Men nationen följer inte Jehovas uppmaning. ”[Gud] hoppades ständigt på rätt, men se — lagbrott; på rättfärdighet, men se — nödrop.” (Jesaja 5:7b) Mose förutsade att den otrogna nationen skulle frambringa giftiga druvor från ”Sodoms vinstock”. (5 Moseboken 32:32) Det är därför troligt att deras avvikelse från Guds lag bland annat består i sexuell omoraliskhet, inbegripet homosexuella handlingar. (3 Moseboken 18:22) Uttrycket ”lagbrott” kan också återges med ”blodsutgjutelse”. Sådan brutalitet har utan tvivel framkallat ett ”nödrop” från dem som utsatts för den — ett nödrop som har nått vingårdsägarens öron. — Jämför Job 34:28.

15, 16. Hur kan de sanna kristna undvika att frambringa den dåliga frukt som Israel frambringade?

15 Jehova Gud ”älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Psalm 33:5) Han befallde judarna: ”Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall inte behandla den ringe partiskt, och du skall inte favorisera en framstående person. Med rättvisa skall du döma din följeslagare.” (3 Moseboken 19:15) Vi får därför aldrig behandla varandra partiskt. Vi får aldrig låta sådant som ras, ålder, rikedom eller fattigdom påverka vårt omdöme om andra. (Jakob 2:1–4) Särskilt viktigt är det att de som tjänar som tillsyningsmän ”inte gör något enligt en tendens till partiskhet”, utan att de alltid söker höra båda sidor av en sak innan de fattar beslut. — 1 Timoteus 5:21; Ordspråken 18:13.

16 Eftersom de kristna lever i en laglös värld, skulle det också kunna vara lätt att utveckla en negativ eller upprorisk inställning till Guds normer. Men sanna kristna måste vara ”redo att lyda” Guds lagar. (Jakob 3:17) På grund av den sexuella omoraliskheten och våldet i ”den nuvarande onda tingens ordning” måste de ”noga [ge] akt på” hur de vandrar, så att de inte vandrar ”som ovisa utan som visa”. (Galaterna 1:4; Efesierna 5:15) De måste ta avstånd från den efterlåtna synen på sex, och när konflikter uppstår, bör de lösa dem utan ”vrede och . . . skrikande och skymfande”. (Efesierna 4:31) Genom att odla rättfärdighet ger de sanna kristna ära åt Gud och får hans godkännande.

Priset för girighet

17. Vilket ont handlingssätt fördöms i Jesajas första verop?

17 I Jes. 5 vers 8 övergår Jesaja från att återge Jehovas ord till att själv fördöma några av de ”vilddruvor” som frambringas i Juda. Han uttalar nu det första av sex verop: ”Ve dem som lägger hus till hus och dem som fogar åker till åker, tills det inte finns mer rum och ni har kommit att bo helt för er själva i landet! För mina öron har härarnas Jehova svurit att många hus skall bli något man häpnar över: stora och vackra, men utan invånare. Ty en vingård på hela tio plogland ger endast ett batmått, och ett helt homermått utsäde ger endast ett efamått.” — Jesaja 5:8–10.

18, 19. Hur ignorerar Jesajas samtida Jehovas lagar angående fast egendom, och vad blir följden för dem?

18 I det forntida Israel tillhörde all mark ytterst Jehova. Varje familj hade av honom fått en arvedel, som kunde hyras eller arrenderas ut, men aldrig säljas ”för all framtid”. (3 Moseboken 25:23) Denna lag förhindrade många missförhållanden. Ingen kunde lägga under sig stora jordområden genom att överta andras mark. Ingen familj kunde sjunka ner i djupaste fattigdom. Men somliga i Juda överträdde i sin girighet Guds lagar angående fast egendom. Mika skrev: ”De har begär till åkrar och roffar dem åt sig, likaså till hus och tar dem; och de handlar bedrägligt mot en kraftfull man och hans hushåll, en man och hans arvsbesittning.” (Mika 2:2) Men Ordspråken 20:21 säger varnande: ”En arvedel skaffar man sig från början genom girighet, men dess framtid blir inte välsignad.”

19 Jehova lovar att han skall ta ifrån dessa giriga den egendom som de har skaffat sig på oärligt sätt. De hus som de har avtvingat andra kommer att bli ”utan invånare”. Den mark som de har eftertraktat kommer att ge bara en bråkdel av den avkastning den kan ge. Exakt hur och när den här förbannelsen kommer att gå i uppfyllelse sägs inte. Förmodligen syftar den, åtminstone delvis, på de förhållanden som den kommande landsflykten i Babylon skulle medföra. — Jesaja 27:10.

20. Hur kan de kristna i vår tid undvika att lägga sig till med samma giriga inställning som somliga i Israel hade?

20 De kristna i vår tid måste avsky sådant omättligt begär som det somliga israeliter i forna tider visade. (Ordspråken 27:20) När det materiella får för stor betydelse, kan man lätt sänka sig till att tillgripa samvetslösa metoder för att skaffa sig pengar. Man kan lätt bli insnärjd i tvivelaktiga affärer eller orealistiska projekt som går ut på att tjäna snabba pengar. ”Den som skyndar att skaffa sig rikedom förblir inte oskyldig.” (Ordspråken 28:20) Det är därför viktigt att vi är nöjda med det vi har. — 1 Timoteus 6:8.

Tvivelaktiga nöjen — en snara

21. Vilka synder fördöms i Jesajas andra verop?

21 Därefter kommer Jesajas andra verop: ”Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att söka efter starka drycker, dem som dröjer sig kvar till sent i kvällsmörkret, så att vinet hettar upp dem! Och det visar sig vara harpa och stränginstrument, tamburin och flöjt och vin vid deras festmåltider; men Jehovas gärningar betraktar de inte, och hans händers verk ser de inte.” — Jesaja 5:11, 12.

22. Hur visar Israels folk brist på självbehärskning, och vad kommer följden att bli för nationen?

22 Jehova är ”den lycklige Guden”, och han missunnar inte sina tjänare sund och rimlig avkoppling. (1 Timoteus 1:11) De här nöjeslystna människorna går emellertid alldeles för långt! ”De som berusar sig är vanligen berusade om natten”, sägs det i Bibeln. (1 Thessalonikerna 5:7) Men de rumlare som profetian talar om börjar sitt festande i gryningen och fortsätter att dricka till långt in på kvällen! De uppför sig som om Gud inte fanns, som om han inte skulle ställa dem till svars för deras handlingar. Jesaja förutsäger en mörk framtid för sådana människor. ”Mitt folk [skall] tvingas gå i landsflykt, ty de saknar kunskap; och deras härliga blir uthungrade män, och deras larmande hop blir uttorkad av törst.” (Jesaja 5:13) Eftersom Guds förbundsfolk vägrar att handla enligt sann kunskap, kommer de — både de höga och de låga — att gå ner i Sheol. — Läs Jesaja 5:14–17.

23, 24. Vilken uppmaning till återhållsamhet och måttlighet får de kristna?

23 ”Vilt festande”, eller ”utsvävningar”, var också ett problem bland somliga kristna i det första århundradet. (Galaterna 5:21, Bibel 2000; 2 Petrus 2:13) Det är därför inte förvånande att en del överlämnade kristna även i vår tid har visat dåligt omdöme när det gäller sällskaplig samvaro. Omåttligt bruk av alkohol har fått somliga att bli högljudda och bullriga. (Ordspråken 20:1) Några har till och med begått sexuell omoraliskhet under alkoholens påverkan, och en del fester har fått hålla på nästan hela natten, något som har gått ut över den kristna verksamheten nästa dag.

24 Balanserade kristna frambringar emellertid rättfärdig frukt och är återhållsamma och måttliga i sitt val av rekreation. De följer Paulus råd i Romarna 13:13: ”Låt oss vandra anständigt som om dagen, inte i vilt festande och dryckesorgier.”

Hata synd och älska sanning

25, 26. Vilken ond inställning hos israeliterna avslöjar Jesaja i sitt tredje och fjärde verop?

25 Hör nu Jesajas tredje och fjärde verop: ”Ve dem som drar fram missgärning med osanningens rep och synd som med vagnslinor; dem som säger: ’Må hans verk skynda sig; så må det då komma med hast, så att vi kan se det; och må det som Israels Helige har beslutat närma sig och komma, så att vi kan lära känna det!’ Ve dem som säger att gott är ont och ont är gott, dem som framställer mörker som ljus och ljus som mörker, dem som framställer bittert som sött och sött som bittert!” — Jesaja 5:18–20.

26 Detta är verkligen en målande beskrivning av dem som utövar synd! De är bundna till synden på samma sätt som dragdjur är spända för en vagn. Dessa syndare fruktar inte en kommande domens dag. Hånfullt säger de: ”Må hans [Guds] verk . . . komma med hast!” I stället för att underordna sig Guds lag förvränger de saker och ting och säger att ”gott är ont och ont är gott”. — Jämför Jeremia 6:15; 2 Petrus 3:3–7.

27. Hur kan de kristna i vår tid undvika att lägga sig till med en sådan inställning som den israeliterna hade?

27 De kristna måste akta sig för att lägga sig till med en sådan inställning. I världen betraktas otukt och homosexualitet som fullt acceptabelt, men de kristna anammar inte den uppfattningen. (Efesierna 4:18, 19) En kristen kan visserligen begå ett ”felsteg” som skulle kunna leda till allvarlig synd. (Galaterna 6:1) De äldste i församlingen är då beredda att hjälpa den som har snavat och behöver bistånd. (Jakob 5:14, 15) Bön och bibliska råd kan hjälpa vederbörande att återfå den andliga hälsan. I annat fall riskerar han eller hon att bli ”en syndens slav”. (Johannes 8:34) I stället för att håna Gud och förlora den kommande domens dag ur sikte strävar de kristna efter att förbli ”fläckfria och oklanderliga” i Jehovas ögon. — 2 Petrus 3:14; Galaterna 6:7, 8.

28. Vilka synder fördöms i Jesajas båda avslutande verop, och hur kan de kristna i vår tid undvika sådana synder?

28 Jesaja tillfogar mycket passande dessa avslutande verop: ”Ve dem som är visa i sina egna ögon och omdömesgilla i sin egen inbillning! Ve dem som är väldiga i fråga om att dricka vin och de män som har handlingskraft till att blanda starka drycker, dem som förklarar den ondskefulle rättfärdig för mutor och som tar bort den rättfärdiges rättfärdighet från honom!” (Jesaja 5:21–23) De här orden riktades förmodligen till dem som var domare i landet. Församlingsäldste i vår tid vill inte framstå som ”visa i sina egna ögon”. De tar ödmjukt emot råd från andra äldste och rättar sig noga efter anvisningarna från Guds organisation. (Ordspråken 1:5; 1 Korinthierna 14:33) De är måttliga i sitt bruk av alkohol, och de dricker aldrig alkoholhaltiga drycker, när de skall utföra ansvarsuppgifter i församlingen. (Hosea 4:11) De äldste aktar sig också för att ens ge intryck av att visa partiskhet. (Jakob 2:9) Så helt annorlunda mot hur prästerna i kristenheten handlar! Många av dem urskuldar de inflytelserika och välbärgade syndarna i sin krets, i direkt strid med aposteln Paulus varningar i Romarna 1:18, 26, 27; 1 Korinthierna 6:9, 10 och Efesierna 5:3–5.

29. Vilket katastrofalt slut väntar Jehovas israelitiska vingård?

29 Jesaja avslutar detta profetiska budskap med att beskriva det katastrofala slut som väntar dem som ”har förkastat härarnas Jehovas lag” och som inte bär rättfärdig frukt. (Jesaja 5:24, 25; Hosea 9:16; Malaki 4:1) Han förklarar: ”[Jehova] har rest upp en signal för en stor nation i fjärran, och han har visslat på den vid jordens yttersta ända; och se, med hast skall den snabbt komma.” — Jesaja 5:26; 5 Moseboken 28:49; Jeremia 5:15.

30. Vem skall samla ”en stor nation” mot Jehovas folk, och vad blir följden?

30 I forna tider kunde en stång eller påle som var rest på ett högt ställe tjäna som ”en signal”, eller ett samlingsmärke, för folk eller härar. (Jämför Jesaja 18:3; Jeremia 51:27.) Nu kommer Jehova själv att samla denna icke namngivna ”stora nation” för att den skall verkställa hans dom. * Han kommer att ”vissla på den”, dvs. rikta dess uppmärksamhet på hans egensinniga folk som något som är värt att erövra. Profeten beskriver sedan hur snabbt och skrämmande dessa lejonlika erövrare går till anfall, när de ”griper tag i rovet”, Guds folk, ”och för bort det i säkerhet”, dvs. i fångenskap. (Läs Jesaja 5:27–30a.) Vilken sorglig följd detta får för Jehovas folks land! ”Man skall betrakta landet, och se, där är kvalfullt mörker; och till och med ljuset har förmörkats på grund av regndropparna som faller därpå.” — Jesaja 5:30b.

31. Hur kan de sanna kristna undgå att drabbas av samma öde som Jehovas israelitiska vingård?

31 Ja, den vingård som Gud så kärleksfullt planterade visar sig vara ofruktbar — endast värd att ödeläggas. Vilken viktig lärdom Jesajas ord ger alla som vill tjäna Jehova i vår tid! De måste verkligen sträva efter att aldrig bära annat än rättfärdig frukt, till ära för Jehova och till räddning för sig själva!

[Fotnoter]

^ § 4 Somliga bibelkommentatorer menar att det var vanligare att bygga billigare, tillfälliga skjul eller hyddor än torn av sten. (Jesaja 1:8) Att det här talas om ett torn skulle tyda på att ägaren hade gjort ovanligt stora ansträngningar för sin ”vingård”.

^ § 30 I andra profetior nämner Jesaja att Babylon är den nation som verkställer Jehovas förödande dom över Juda.

[Frågor]

[Bild på sidan 83]

En syndare är bunden till synden på samma sätt som dragdjur är spända för en vagn

[Helsidesbild på sidan 85]