Kapitel femton

Den ofruktsamma kvinnan gläder sig

Jesaja 54:1–17

1. Varför längtade Sara efter att få barn, och hurdan var hennes situation?

SARA längtade efter att få barn. Tyvärr var hon ofruktsam, och hon sörjde mycket över det. På Saras tid var det en vanära för en kvinna att vara ofruktsam, men hennes förtvivlan gällde mycket mer än så. Hon längtade efter att få se det löfte uppfyllas som Gud hade gett hennes man. Abraham skulle bli far till en säd eller avkomma som skulle bli till välsignelse för alla jordens släkter. (1 Moseboken 12:1–3) Men många år efter det att Gud hade gett detta löfte hade Abraham och Sara fortfarande inget barn. Sara blev gammal och förblev barnlös. Ibland undrade hon kanske om hennes hopp hade varit förgäves. Men så en dag förbyttes hennes förtvivlan i glädje!

2. Varför bör vi vara intresserade av profetian i Jesaja, kapitel 54?

² Saras bekymmersamma situation hjälper oss att förstå profetian i kapitel 54 i Jesajas bok. Där talas det till Jerusalem som om det var en ofruktsam kvinna som får uppleva den stora glädjen att få många barn. Genom att omtala sitt forntida folk kollektivt som sin hustru visar Jehova sina ömma känslor för folket. Det här kapitlet i Jesajas bok hjälper oss också att förstå ett viktigt drag i det Bibeln kallar en ”helig hemlighet”. (Romarna 16:25, 26) ”Kvinnans” identitet och det hon får uppleva enligt vad  som förutsägs i profetian ger oss viktiga upplysningar om den rena tillbedjan i vår tid.

”Kvinnan” identifieras

3. Varför skall den ofruktsamma ”kvinnan” få orsak att glädja sig?

³ Kapitel 54 börjar i en glad ton: ”’Ropa högt av fröjd, du ofruktsamma kvinna som inte har fött! Gläd dig med ett högt fröjderop och brist ut i jubel, du som inte har haft några födslosmärtor, ty den övergivnas söner är fler än den kvinnas söner som har en äkta man som sin ägare’, har Jehova sagt.” (Jesaja 54:1) Så glad Jesaja måste vara över att få säga detta! Och vilken tröst uppfyllelsen av hans ord kommer att ge de landsflyktiga judarna i Babylon! Jerusalem ligger då fortfarande öde. Från mänsklig ståndpunkt sett tycks det inte finnas något hopp om att det någonsin skall bli bebott igen, lika lite som en ofruktsam kvinna i normala fall kan hoppas på att få barn på sin ålderdom. Men den här ”kvinnan” kan se fram emot en stor välsignelse — hon skall bli fruktsam. Jerusalems glädje kommer att bli gränslös. Återigen skall Jerusalem myllra av ”söner”, dvs. av invånare.

4. a) Hur hjälper oss aposteln Paulus att förstå att Jesaja, kapitel 54, måste få en större uppfyllelse än den år 537 f.v.t.? b) Vad är ”Jerusalem där ovan”?

⁴ Jesaja är kanske inte medveten om det, men hans profetia kommer att få mer än en uppfyllelse. Aposteln Paulus citerar ur kapitel 54 i Jesajas bok och förklarar att ”kvinnan” betecknar något mycket viktigare än den jordiska staden Jerusalem. Han skriver: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” (Galaterna 4:26) Vad är detta ”Jerusalem där ovan”? Uppenbarligen inte staden Jerusalem i det utlovade landet. Den staden är jordisk och befinner sig inte ”där ovan” i den himmelska världen. ”Jerusalem där ovan” är Guds himmelska ”kvinna”, hans organisation av mäktiga andevarelser.

5. Vilka framställs i bild genom a) Abraham, b) Sara, c) Isak, d) Hagar och e) Ismael i det symboliska drama som skildras i Galaterna 4:22–31?

 ⁵ Hur kan då Jehova ha två symboliska kvinnor — den ena himmelsk och den andra jordisk? Ligger det någon motsägelse i detta? Inte alls. Aposteln Paulus visar att svaret finns i den profetiska bild som Abrahams familj utgjorde. (Galaterna 4:22–31; se ”Abrahams familj — en profetisk bild”, sidan 218.) Sara, ”den fria kvinnan” och Abrahams hustru, är en bild av Jehovas hustrulika organisation av andevarelser. Hagar, en slavinna och Abrahams bihustru, är en bild av det jordiska Jerusalem.

6. I vilken bemärkelse var Guds himmelska organisation ofruktsam under en lång period?

⁶ Mot den bakgrunden börjar vi förstå den djupare innebörden i Jesaja 54:1. Efter att ha varit ofruktsam en lång tid födde Sara Isak, när hon var 90 år. På liknande sätt var Jehovas himmelska organisation ofruktsam under en lång period. Redan i Eden lovade Jehova att hans ”kvinna” skulle frambringa en ”säd”, en avkomma. (1 Moseboken 3:15) Mer än 2.000 år senare ingick Jehova sitt förbund med Abraham angående den utlovade Säden. Men Guds himmelska ”kvinna” fick vänta många, många hundra år till innan hon frambringade den Säden. Så småningom kom den tid då denna en gång ”ofruktsamma kvinna” hade fler barn än det köttsliga Israel. Illustrationen med den ofruktsamma kvinnan hjälper oss att förstå varför änglarna var så ivriga att få se den förutsagda Sädens ankomst. (1 Petrus 1:12) När kom Säden slutligen?

7. När fick ”Jerusalem där ovan” orsak att glädja sig, som förutsagts i Jesaja 54:1, och varför svarar du så?

⁷ Jesu födelse som människa var sannerligen en orsak till glädje bland änglarna. (Lukas 2:9–14) Men det var inte den händelsen som förutsades i Jesaja 54:1. Först när  Jesus blev pånyttfödd av helig ande år 29 v.t. blev han en andlig son till ”Jerusalem där ovan” och offentligt erkänd av Gud själv som hans ”Son, den älskade”. (Markus 1:10, 11; Hebréerna 1:5; 5:4, 5) Det var då som Guds himmelska ”kvinna” hade orsak att glädja sig, i uppfyllelse av Jesaja 54:1. Äntligen hade hon frambringat den utlovade Säden, Messias! De många hundra åren av ofruktsamhet var över. Men glädjen slutade inte med detta.

 Den ofruktsamma kvinnan får många söner

8. Varför hade Guds himmelska ”kvinna” orsak att glädja sig, sedan den utlovade Säden frambringats?

⁸ Efter Jesu död och uppståndelse gladde sig Guds himmelska ”kvinna” åt att få tillbaka denne gynnade Son som ”den förstfödde från de döda”. (Kolosserna 1:18) Därefter började hon frambringa fler andliga söner. Vid  pingsten år 33 v.t. blev omkring 120 av Jesu efterföljare smorda med helig ande och blev därigenom adopterade som Kristi medarvingar. Senare den dagen fogades ytterligare 3.000 till. (Johannes 1:12; Apostlagärningarna 1:13–15; 2:1–4, 41; Romarna 8:14–16) Skaran av söner fortsatte att växa. Under de första århundradena efter avfallet från den kristna tron avtog tillväxten markant. Men på 1900-talet blev det en ändring på detta.

9, 10. Vad skulle uppmaningen ”utvidga platsen för ditt tält” ha inneburit för en kvinna som bodde i tält i forna tider, och varför var det en glädjefull tid för en sådan kvinna?

⁹ Jesaja profeterar nu om en period av anmärkningsvärd tillväxt: ”Utvidga platsen för ditt tält. Och låt dem spänna ut din storslagna bonings tältdukar. Håll inte tillbaka. Förläng dina tältlinor, och gör dina tältpluggar starka. Ty du skall breda ut dig åt höger och åt vänster, och din avkomma skall ta nationer i besittning, och de skall bo i de ödelagda städerna. Var inte rädd, ty du skall inte få stå med skam; och känn dig inte förödmjukad, ty du skall inte bli besviken. Ty din ungdomstids skam skall du glömma, och din änketids smälek skall du inte mer komma ihåg.” — Jesaja 54:2–4.

¹⁰ Här talas det till Jerusalem som om det var en hustru och mor som bor i tält, precis som Sara gjorde. När en sådan mor välsignas med en växande familj, är det dags för henne att utvidga hemmet. Hon måste sätta upp större tältdukar och längre tältlinor och slå ner tältpluggarna på nya ställen. Det är ett arbete som ger henne glädje, och i en sådan brådskande tid kanske hon lätt glömmer de bekymmersamma åren då hon oroligt undrade om hon någonsin skulle få barn som kunde föra släktlinjen vidare.

11. a) Hur välsignades Guds himmelska ”kvinna” 1914? (Se fotnoten.) b) Vilken välsignelse har de smorda på jorden fått uppleva sedan 1919?

 ¹¹ Det jordiska Jerusalem välsignades med en sådan tid av förnyelse efter landsflykten i Babylon. ”Jerusalem där ovan” har blivit ännu mer välsignat. * I synnerhet sedan 1919 har hennes smorda ”avkomma” blomstrat i sitt återställda andliga tillstånd. (Jesaja 61:4; 66:8) De ”tog nationer i besittning” genom att dra ut till många länder för att söka efter alla som skulle sluta sig till deras andliga familj. Följden blev att antalet smorda söner ökade mycket snabbt. Någon gång i mitten av 1930-talet verkade skaran av smorda — som skulle uppgå till 144.000 — vara fulltalig. (Uppenbarelseboken 14:3) Då inriktades inte längre predikoarbetet på att samla in de smorda. Men utvidgningen slutade inte med de smorda.

12. Vilka har samlats in i den kristna församlingen sedan 1930-talet och förenats med de smorda?

¹² Jesus själv förutsade att han förutom den ”lilla hjorden” av smorda bröder skulle ha ”andra får” som måste föras in i fållan med sanna kristna. (Lukas 12:32; Johannes 10:16) Dessa trogna följeslagare till de smorda är inte själva smorda söner till ”Jerusalem där ovan”, men de fyller ändå en viktig roll som Bibeln för länge sedan förutsagt. (Sakarja 8:23) Från och med 1930-talet och fram till vår tid har en ”stor skara” av dem samlats in, vilket har lett till att den kristna församlingen fått uppleva en makalös  tillväxt. (Uppenbarelseboken 7:9, 10) Nu uppgår den stora skaran till flera miljoner. Denna stora tillväxt har skapat ett trängande behov av fler Rikets salar, sammankomsthallar och avdelningskontor. Jesajas ord är mer aktuella nu än någonsin. Vilket privilegium det är att få ha del i denna förutsagda utvidgning!

En mor som har omsorg om sina barn

13, 14. a) Varför kan en del av det som sägs till Guds himmelska ”kvinna” verka svårt att förstå? b) Vad kan vi lära oss genom att Gud använder förhållandena i en familj som bild?

¹³ Vi har sett att ”kvinnan” i den större uppfyllelsen av profetian representerar Jehovas himmelska organisation. Men sedan man läst Jesaja 54:4 kan man undra hur denna organisation av andevarelser någonsin har kunnat uppleva skam och förödmjukelse. I de följande verserna sägs det att Guds ”kvinna” skall bli förkastad, betryckt och föremål för angrepp. Hon skall till och med väcka Guds harm. Hur kan detta tillämpas på en organisation av fullkomliga andevarelser som aldrig har syndat? Svaret ligger i hur en familj är uppbyggd.

¹⁴ Jehova använder förhållandena i en familj — förhållandet mellan man och hustru, mor och barn — som bild för att förmedla djupa andliga sanningar, eftersom vi människor lätt kan förstå den bilden. Oberoende av vilka erfarenheter vi själva har på det här området, har vi förmodligen en uppfattning om hur ett lyckligt äktenskap eller ett bra förhållande mellan föräldrar och barn bör vara. Så vilken talande bild Jehova använder för att lära oss att det råder ett varmt, kärleksfullt och förtroligt förhållande mellan honom och hans väldiga skaror av tjänare i andevärlden! Och så verkningsfullt han lär oss att hans himmelska organisation har stor omsorg om sin med anden smorda avkomma på jorden! När de mänskliga tjänarna  lider, lider också de trogna himmelska tjänarna, ”Jerusalem där ovan”. Jesus sade: ”I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina [med anden smorda] bröder, har ni gjort det mot mig.” — Matteus 25:40.

15, 16. Hur fick Jesaja 54:5, 6 sin första uppfyllelse, och hur fick de här verserna sin större uppfyllelse?

¹⁵ Det är därför inte förvånande att mycket av det som sägs till Jehovas himmelska ”kvinna” speglar det som hennes barn på jorden får uppleva. Betrakta det som nu sägs: ”’Han, den Store, som har gjort dig är din äkta man och ägare; hans namn är härarnas Jehova. Och Israels Helige är din Återköpare; han kallas hela jordens Gud. Ty Jehova kallade på dig som om du var en hustru som var övergiven och sårad i anden, ja, som om du var en ungdomshustru som blev förkastad’, har din Gud sagt.” — Jesaja 54:5, 6.

¹⁶ Vem är hustrun som de här orden riktas till? I den första uppfyllelsen är hustrun Jerusalem som representerar Guds folk. Under den 70-åriga landsflykten i Babylon kommer folket att känna det som om Jehova har förkastat dem och övergett dem. I den större uppfyllelsen gäller orden ”Jerusalem där ovan” och det som denna ”hustru” får uppleva genom att hon till slut frambringar ”säden” i uppfyllelse av 1 Moseboken 3:15.

Tuktan ett ögonblick, välsignelser för evigt

17. a) Hur fick det jordiska Jerusalem uppleva ”ett flöde” av Guds harm? b) Vilket ”flöde” fick sönerna till ”Jerusalem där ovan” uppleva?

¹⁷ Profetian fortsätter: ”’Ett litet ögonblick övergav jag dig, men med stor barmhärtighet skall jag församla dig. Med ett flöde av harm dolde jag mitt ansikte för dig endast ett ögonblick, men med kärleksfull omtanke som består till oöverskådlig tid skall jag vara barmhärtig mot dig’, har  din Återköpare, Jehova, sagt.” (Jesaja 54:7, 8) Det jordiska Jerusalem översvämmas av ”ett flöde” av Guds harm, när de babyloniska styrkorna går till angrepp år 607 f.v.t. Sjuttio år i landsflykt kan tyckas vara en lång tid. Men svårigheterna varar ”endast ett ögonblick” jämfört med de eviga välsignelser som väntar dem som reagerar positivt på tuktan. Också de smorda sönerna till ”Jerusalem där ovan” kände det som om de översvämmats av ”ett flöde” av Guds vrede, när Jehova lät politiska element angripa dem på anstiftan av det stora Babylon. Men så kortvarig denna tuktan senare verkade jämfört med den period med andliga välsignelser som började 1919!

18. Vilken viktig princip när det gäller Jehovas vrede mot sitt folk kan vi urskilja, och hur kan detta påverka oss personligen?

¹⁸ De här verserna framhåller en annan stor sanning — Guds vrede är övergående, men hans barmhärtighet varar för evigt. Hans vrede flammar mot onda gärningar, men den är alltid kontrollerad och tjänar alltid ett syfte. Och om vi tar emot Jehovas tuktan, varar hans vrede ”endast ett ögonblick” och upphör sedan. Den ersätts av hans  ”stora barmhärtighet” — hans förlåtelse och hans kärleksfulla omtanke, ”som består till oöverskådlig tid”. När vi begår en synd, bör vi därför inte tveka att ändra sinne och söka rätta till förhållandet till Gud. Om synden är av allvarligt slag, bör vi genast vända oss till de äldste i församlingen. (Jakob 5:14) Det är kanske nödvändigt med tuktan, och det kan vara svårt att ta emot den, men den kommer att vara kortvarig jämfört med de eviga välsignelser som blir en följd av att vi får Jehova Guds förlåtelse! — Hebréerna 12:11.

19, 20. a) Vad är regnbågsförbundet, och hur är det tillämpligt på de landsflyktiga i Babylon? b) Vilken försäkran ger ”fridsförbundet” de smorda kristna i vår tid?

¹⁹ Jehova tröstar nu sitt folk: ”’Detta är som Noas dagar för mig. Alldeles som jag har svurit att Noas vattenmassor inte mer skall gå fram över jorden, så har jag svurit att jag inte skall harmas på dig eller förebrå dig. Ty till och med bergen kan vika bort, och kullarna kan vackla, men min kärleksfulla omtanke skall inte vika bort från dig, och mitt fridsförbund skall inte vackla’, har Jehova sagt, han som är barmhärtig mot dig.” (Jesaja 54:9, 10) Efter den stora översvämningen ingick Gud ett förbund — ibland kallat regnbågsförbundet — med Noa och alla andra levande själar. Jehova lovade att han aldrig mer skulle låta ödeläggelse komma över jorden genom en global översvämning. (1 Moseboken 9:8–17) Vad betyder detta för Jesaja och hans folk?

²⁰ Det är trösterikt för judarna att veta att det straff de måste utstå — 70 års landsflykt i Babylon — skall komma bara en gång. När det är över, kommer det inte att drabba dem igen. Därefter skall Guds ”fridsförbund” träda i kraft. Det hebreiska ordet för ”frid (fred)” betecknar inte bara  frånvaron av krig, utan också välbefinnande av varje slag. Från Guds sida är detta förbund permanent. Snarare skall kullar och berg försvinna än hans kärleksfulla omtanke mot sitt trogna folk ta slut. Sorgligt nog underlåter hans jordiska nation till sist att hålla sin del av förbundet och ödelägger sin egen frid genom att förkasta Messias. Men för sönerna till ”Jerusalem där ovan” gick det mycket bättre. När den svåra perioden av tuktan väl var över, försäkrades de om att få Guds beskydd.

Guds folks andliga trygghet

21, 22. a) Varför sägs ”Jerusalem där ovan” vara betryckt och stormvräkt? b) Vad skulle Guds ”kvinnas” välsignade ställning betyda för hennes ”avkomma” på jorden?

²¹ Jehova fortsätter att förutsäga trygghet för sitt trogna folk: ”Du betryckta, stormvräkta, otröstade kvinna, se, jag lägger dina stenar med hårt murbruk, och jag skall lägga din grund med safirer. Och dina bröstvärn med tinnar skall jag göra av rubiner och dina portar av eldröda, gnistrande stenar och alla dina gränser av behagfulla stenar. Och alla dina söner skall vara lärda av Jehova, och dina söners frid skall vara stor. Rättfärdighet skall vara din fasta grund. Du skall vara långt borta från förtryck — ty du skall inte frukta någon — och från det som förfärar, ty det skall inte närma sig dig. Om någon över huvud taget skulle gå till angrepp, skall det inte vara på min befallning. Vemhelst som går till angrepp mot dig skall falla på grund av dig.” — Jesaja 54:11–15.

²² Naturligtvis har Jehovas ”kvinna” i andevärlden aldrig själv varit betryckt eller stormvräkt, men hon led när hennes smorda ”avkomma” på jorden led, i synnerhet när de befann sig i andlig fångenskap under perioden 1918/1919. Och omvänt: när den himmelska ”kvinnan”  blir upphöjd, upplever hennes avkomma ett liknande tillstånd. Tänk också på den vackra beskrivningen av ”Jerusalem där ovan”. De dyrbara stenarna på portarna, det kostbara ”hårda murbruket”, grunden och till och med gränserna vittnar, enligt ett uppslagsverk, om ”skönhet, prakt, renhet, styrka och fasthet”. Vad skulle ge de smorda kristna sådana trygga, välsignade förhållanden?

23. a) Vilken verkan har det haft på de smorda kristna i de sista dagarna att de har blivit ”lärda av Jehova”? b) I vilken bemärkelse har Guds folk välsignats med ”gränser av behagfulla stenar”?

²³ I Jes. 54 vers 13 i kapitel 54 får vi svaret — alla skall vara ”lärda av Jehova”. Jesus själv tillämpade orden i den här versen på sina smorda efterföljare. (Johannes 6:45) Profeten Daniel förutsade att de smorda under denna ”ändens tid” skulle välsignas med ett överflöd av sann kunskap och andlig insikt. (Daniel 12:3, 4) Denna insikt har gjort det möjligt för dem att gå i spetsen för den största undervisningskampanjen i historien och sprida kunskapen om Gud över hela jorden. (Matteus 24:14) Samtidigt har denna insikt hjälpt dem att se skillnaden mellan sann religion och falsk. I Jesaja 54:12 nämns ”gränser av behagfulla stenar”. Sedan 1919 har Jehova gett de smorda en allt klarare förståelse av gränserna — de andliga demarkationslinjerna — som avskiljer dem från den falska religionen och de ogudaktiga elementen i världen. (Hesekiel 44:23; Johannes 17:14; Jakob 1:27) De är således avskilda som Guds eget folk. — 1 Petrus 2:9.

24. Hur kan vi försäkra oss om att vi blir lärda av Jehova?

²⁴ Vi bör därför alla fråga oss: ”Blir jag lärd av Jehova?” Vi får inte den undervisningen automatiskt. Vi måste anstränga oss. Om vi regelbundet läser Guds ord och mediterar över det, och om vi tar emot undervisning genom att läsa den bibliska litteratur som ges ut av ”den trogne  och omdömesgille slaven” och förbereder oss för de kristna mötena och är med vid dem, då blir vi verkligen lärda av Jehova. (Matteus 24:45–47) Om vi strävar efter att tillämpa det vi lär oss och hålla oss andligen vakna och aktpågivna, kommer undervisningen från Gud att avskilja oss från människorna i den här gudlösa världen. (1 Petrus 5:8, 9) Ännu bättre är att det kommer att hjälpa oss att närma oss Gud. — Jakob 1:22–25; 4:8.

25. Vad betyder Guds löfte om frid för hans folk i vår tid?

²⁵ Jesajas profetia visar också att de smorda välsignas med stor frid. Betyder det att de aldrig utsätts för angrepp? Nej, men Gud försäkrar att han varken skall beordra sådana angrepp eller låta dem ha framgång. Vi läser: ”’Se! Det är jag som har skapat konsthantverkaren, han som blåser på träkolselden och frambringar ett vapen som sitt verk. Det är också jag som har skapat fördärvaren till att förstöra. Inget som helst vapen som formas mot dig skall ha framgång, och vilken tunga det vara må som reser sig upp mot dig i domen skall du döma skyldig. Detta är Jehovas tjänares arvsbesittning, och deras rättfärdighet kommer från mig’, lyder Jehovas uttalande.” — Jesaja 54:16, 17.

26. Varför är det betryggande att veta att Jehova är alla människors Skapare?

²⁶ För andra gången i det här kapitlet i Jesajas bok påminner Jehova sina tjänare om att han är Skaparen. Tidigare har han sagt till sin symboliska hustru att han är ”den Store, som har gjort” henne. Nu säger han att han är alla människors Skapare. Vers 16 beskriver en smed, som blåser på elden medan han tillverkar sina förintelsevapen, och en krigare, en ”fördärvare till att förstöra”. Sådana människor kan te sig skrämmande för sina medmänniskor, men hur skulle de kunna hoppas på att segra över sin egen Skapare? När den här världens mäktigaste krafter  angriper Jehovas folk i vår tid, har de ingen chans att få framgång. Varför inte det?

27, 28. Vad kan vi vara övertygade om i dessa bekymmersamma tider, och varför vet vi att Satans angrepp mot oss inte kommer att ha framgång?

²⁷ Den tid är förbi då Guds fiender kunde rikta ett förödande angrepp mot Guds folk och mot deras tillbedjan i ande och sanning. (Johannes 4:23, 24) Jehova tillät det stora Babylon att göra ett enda angrepp som hade tillfällig framgång. Ett kort ögonblick såg ”Jerusalem där ovan” sin avkomma så gott som nedtystad, när predikoarbetet på jorden praktiskt taget lamslogs. Det kommer aldrig mer att hända! Nu jublar hon över sina söner, eftersom de i andlig bemärkelse är oövervinnliga. (Johannes 16:33; 1 Johannes 5:4) Anfallsvapen har visserligen formats mot dem, och det kommer fler. (Uppenbarelseboken 12:17) Men dessa vapen har inte haft framgång och kommer inte heller att ha det. Satan äger inget vapen som kan övervinna de smordas och deras följeslagares tro och brinnande nit. Den andliga friden är ”Jehovas tjänares arvsbesittning”, och därför kan ingen ta den ifrån dem med våld. — Psalm 118:6; Romarna 8:38, 39.

²⁸ Nej, ingenting som Satans värld kan göra kommer någonsin att stoppa Guds överlämnade tjänares arbete och deras varaktigt rena tillbedjan av Gud. Denna försäkran har varit till stor tröst för den smorda avkomman av ”Jerusalem där ovan”, och den är också till tröst för medlemmarna av den stora skaran. Ju mer vi får veta om Jehovas himmelska organisation och det den gör för Jehovas tillbedjare på jorden, desto starkare blir vår tro. Så länge vår tro är stark, kommer de vapen Satan använder i kampen mot oss att visa sig vara helt verkningslösa!

[Fotnot]

[Frågor]

[Ruta på sidorna 218, 219]

Abrahams familj — en profetisk bild

Aposteln Paulus förklarade att Abrahams familj tjänar som ett symboliskt drama, en profetisk bild av Jehovas förhållande till sin himmelska organisation och till den jordiska nationen Israel under det mosaiska lagförbundet. — Galaterna 4:22–31.

Abraham, familjeöverhuvudet, är en bild av Jehova Gud. Abrahams villighet att offra sin älskade son Isak är en bild av Jehovas villighet att offra sin egen älskade Son för människornas synder. — 1 Moseboken 22:1–13; Johannes 3:16.

Sara är en bild av Guds himmelska ”hustru”, hans organisation av andevarelser. Denna himmelska organisation omtalas med rätta som Jehovas hustru, eftersom den är nära förbunden med Jehova, underordnar sig hans ledarskap och samarbetar helt och fullt med honom i fråga om att genomföra hans uppsåt. Den kallas också ”Jerusalem där ovan”. (Galaterna 4:26) Samma ”kvinna” omtalas i 1 Moseboken 3:15 och framställs också i en syn i Uppenbarelseboken 12:1–6, 13–17.

Isak är en bild av Guds kvinnas andliga säd (avkomma), som i första hand är Jesus Kristus. Men denna säd kom också att omfatta Kristi smorda bröder, som adopteras som andliga söner och blir Kristi medarvingar. — Romarna 8:15–17; Galaterna 3:16, 29.

Hagar, Abrahams bihustru, var slavinna. Hon är en passande bild av det jordiska Jerusalem, där den mosaiska lagen var rådande. Alla som var underställda den lagen avslöjades av den som slavar åt synden och döden. Paulus sade att ”Hagar betyder ... Sinai, ett berg i Arabien”, därför att lagförbundet ingicks där. — Galaterna 3:10, 13; 4:25.

Ismael, Hagars son, är en bild av judarna i det första århundradet, Jerusalems söner som fortfarande var i slaveri under den mosaiska lagen. Liksom Ismael förföljde Isak, förföljde dessa judar de kristna som var smorda söner till den symboliska Sara, ”Jerusalem där ovan”. Och alldeles som Abraham sände i väg Hagar och Ismael, förkastade Jehova till slut Jerusalem och dess upproriska söner. — Matteus 23:37, 38.

 [Bild på sidan 220]

Efter sitt dop blev Jesus smord med helig ande, och Jesaja 54:1 började få sin viktigaste uppfyllelse

[Bild på sidan 225]

Jehova dolde sitt ansikte för Jerusalem ”endast ett ögonblick”

 [Bilder på sidan 231]

Kan krigaren och smeden segra över sin Skapare?