Kapitel fem

Den sanne Guden förutsäger befrielse

Jesaja 44:1–28

1, 2. a) Vilka frågor ställer Jehova? b) Hur kommer Jehova att bevisa att han ensam är den sanne Guden?

”VEM är den sanne Guden?” Den frågan har ställts århundradena igenom. Förvånansvärt nog ställer Jehova själv den frågan i Jesajas bok! Han uppmanar människor att tänka efter: ”Är Jehova den ende sanne Guden? Eller finns det någon annan som kan göra anspråk på den ställningen?” Sedan Jehova har inlett diskussionen, ställer han upp rimliga kriterier med vars hjälp man kan avgöra frågan om vem som är Gud. De argument som läggs fram leder ärliga människor till en enda obestridlig slutsats.

² På Jesajas tid är bilddyrkan mycket vanlig, men det rättframma och klara resonemanget i kapitel 44 i Jesajas profetiska bok visar hur meningslös bilddyrkan är. Ändå har Guds eget folk fallit i den snara som avgudadyrkan utgör. Som vi har sett i tidigare kapitel i Jesajas bok måste israeliterna därför räkna med att bli föremål för hård tuktan. Men även om Jehova kommer att tillåta att babylonierna för hans folk i fångenskap, försäkrar han kärleksfullt att han skall befria folket, när hans rätta tid är inne. Uppfyllelsen av profetiorna om befrielse ur fångenskapen och om återställelse av den rena tillbedjan kommer att bevisa utom allt tvivel att Jehova ensam är den sanne Guden, till skam för alla som tillber nationernas livlösa gudar.

3. Hur hjälper Jesajas profetiska ord de kristna i vår tid?

 ³ Profetiorna i den här delen av Jesajas bok och den uppfyllelse de fick i forna tider stärker tron hos de kristna i vår tid. Dessutom uppfylls Jesajas profetiska ord i våra dagar, och de kommer att få ännu en uppfyllelse i framtiden. Händelserna nu och i framtiden inbegriper en befriare och en befrielse som är ännu större än fallet var i forna tider.

Hopp för dem som tillhör Jehova

4. Hur uppmuntrar Jehova Israel?

⁴ Kapitel 44 börjar i en positiv ton med en påminnelse om att Israel har utvalts av Gud och har avskilts från de kringliggande nationerna för att vara hans tjänare. Profetian säger: ”Och nu, lyssna, du Jakob, min tjänare, och du Israel, som jag har utvalt. Detta är vad Jehova har sagt, han som har gjort dig och han som har format dig, som har fortsatt att hjälpa dig ända från moderlivet: ’Var inte rädd, du min tjänare Jakob, och du Jesurun, som jag har utvalt.’” (Jesaja 44:1, 2) Jehova har haft omsorg om Israel ”ända från moderlivet”, ända sedan Israel blev en nation efter uttåget ur Egypten. Han kallar sitt folk kollektivt för ”Jesurun”, som betyder ”den rättrådige”, ett ärenamn som uttrycker tillgivenhet och ömhet. Namnet är också en påminnelse om att israeliterna måste förbli rättrådiga, något som de ofta underlåtit att vara.

5, 6. Vad gör Jehova för Israel, och vad blir följden?

⁵ Det Jehova sedan säger är verkligen tilltalande och välgörande: ”Jag skall utgjuta vatten över den törstige och sakta rinnande bäckar över den torra platsen. Jag skall utgjuta min ande över din avkomma och min välsignelse över dina ättlingar. Och de skall skjuta upp mitt ibland  det gröna gräset, som popplar vid vattendikena.” (Jesaja 44:3, 4) Till och med i mycket varma, torra områden kan grupper av träd frodas, om de står vid vattenkällor. När Jehova tillhandahåller sin sannings livgivande vatten och utgjuter sin heliga ande, kommer Israel att frodas, likt träd som växer vid bevattningskanaler. (Psalm 1:3; Jeremia 17:7, 8) Jehova kommer att ge sitt folk kraft att fullgöra sin uppgift att vittna om att han är Gud.

⁶ Som en följd av att den heliga anden utgjuts får några förnyad uppskattning av Israels förhållande till Jehova. Vi läser således: ”Den ene skall säga: ’Jag tillhör Jehova.’ Och den andre skall kalla sig med Jakobs namn, och en annan skall skriva på sin hand: ’Tillhör Jehova.’ Och man skall ta namnet Israel som tillnamn.” (Jesaja 44:5) Ja, man kommer att se det som en ära att få bära Jehovas namn, eftersom man inser att Jehova är den ende sanne Guden.

En utmaning mot gudarna

7, 8. Hur utmanar Jehova nationernas gudar?

⁷ Under den mosaiska lagen kunde en återköpare — vanligtvis den närmaste manlige släktingen — köpa en person fri från slaveri. (3 Moseboken 25:47–54; Rut 2:20) Jehova visar nu att han är Israels Återköpare — den som skall friköpa nationen, till skam för Babylon och alla dess gudar. (Jeremia 50:34) Han vänder sig till de falska gudarna och deras tillbedjare och säger: ”Detta är vad Jehova har sagt, Israels Kung och hans Återköpare, härarnas Jehova: ’Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finns det ingen Gud. Och vem är som jag? Låt honom ropa ut, så att han kan förkunna det och lägga fram det för mig. Alltsedan jag insatte det uråldriga folket — låt dem å sin sida förkunna både de kommande tingen och de ting som  skall inträda. Känn ingen skräck, och bli inte lamslagna. Har jag inte alltifrån den tiden låtit var och en av er höra det och förkunnat det? Och ni är mina vittnen. Finns det någon Gud förutom mig? Nej, det finns ingen Klippa. Jag vet inte av någon.’” — Jesaja 44:6–8.

⁸ Jehova utmanar gudarna och uppmanar dem att lägga fram sina bevis. Kan de tala om det som ännu inte finns som om det redan fanns? Kan de förutsäga framtida händelser med sådan exakthet att det verkar som om de redan inträffat? Endast han som är ”den förste” och ”den siste” och som fanns till innan alla de falska gudarna kom till och som fortfarande kommer att finnas, när de falska gudarna för länge sedan är bortglömda, kan göra något sådant. Hans folk behöver inte frukta för att vittna om denna sanning, eftersom de har Jehovas stöd, och han är lika fast och stabil som en massiv klippa! — 5 Moseboken 32:4; 2 Samuelsboken 22:31, 32.

Det meningslösa i bilddyrkan

9. Fick israeliterna inte göra bilder över huvud taget av det som är skapat? Förklara.

⁹ Jehovas utmaning mot de falska gudarna för tankarna till det andra av de tio buden. Det budet föreskrev klart och tydligt: ”Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller något som helst som är format likt något uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ner för dem, inte heller låta dig förledas till att tjäna dem.” (2 Moseboken 20:4, 5) Det här förbudet innebar naturligtvis inte att israeliterna inte fick göra bilder av saker och ting som prydnad. Jehova gav ju själv anvisning om att det skulle finnas avbildningar av växter och keruber i tältboningen. (2 Moseboken 25:18, 33; 26:31) Men dessa skulle inte vördas eller tillbes. Ingen  skulle be till dem eller frambära offer åt dem. Det inspirerade budet förbjöd att man gjorde bilder av något som helst slag för att använda dem i tillbedjan. Att tillbe bilder eller böja sig ner för dem i vördnad är avgudadyrkan. — 1 Johannes 5:21.

10, 11. Varför betraktar Jehova gudabilder som något man bör skämmas för?

¹⁰ Jesaja beskriver nu hur odugliga de livlösa gudabilderna är och säger att de som tillverkar dem kommer att skämmas: ”De som formar den skulpterade bilden är allesammans en overklighet, och deras älsklingar skall inte vara till någon nytta; och liksom sina vittnen ser de inget och vet inget, för att de skall skämmas. Vem har format en gud eller gjutit en gjuten bild? Till ingen som helst nytta har den varit. Se! Alla hans kompanjoner skall få skämmas, och konsthantverkarna är ju inget annat än människor. De församlar sig allesammans. De står stilla. De känner skräck. De skall få skämmas på samma gång.” — Jesaja 44:9–11.

¹¹ Varför betraktar Gud dessa bilder som något man bör skämmas för? Först och främst är det omöjligt att med hjälp av materiella ting göra en exakt bild av den Allsmäktige. (Apostlagärningarna 17:29) Att tillbe det skapade i stället för Skaparen är dessutom en skymf mot Jehovas ställning som Gud. Och är det inte under människans värdighet att göra det? Människan skapades ju ”till Guds avbild”. — 1 Moseboken 1:27; Romarna 1:23, 25.

12, 13. Varför kan människan inte göra en bild som är värd tillbedjan?

¹² Kan något materiellt bli heligt därför att det har formats för att användas i tillbedjan? Jesaja påminner oss om att gudabilder är som vilket föremål som helst som människor tillverkar. Den som tillverkar gudabilder använder  samma verktyg och metoder som vilken annan hantverkare som helst: ”Hantverkaren som arbetar i järn med sitt skärverktyg bearbetar materialet med hjälp av kolen; och med hammare formar han det, och han fortsätter att bearbeta det med sin kraftfulla arm. Men blir han hungrig, då är han utan kraft. Dricker han inte vatten, då blir han trött. Hantverkaren som arbetar i trä sträcker ut mätsnöret; han märker ut det med rödkrita; han arbetar på det med stämjärn; och med passaren märker han ut det, och efter hand gör han det likt avbildningen av en man, likt människors skönhet, till att bo i ett hus.” — Jesaja 44:12, 13.

¹³ Den sanne Guden skapade alla levande varelser på jorden, också människan. Levande, förnuftsbegåvade skapelser är ett underbart vittnesbörd om att Jehova är den sanne Guden, men naturligtvis är allt som Jehova har skapat underlägset honom. Är det möjligt att människan skulle kunna göra något som är förmer än det? Kan människan göra något som är överlägset henne själv — så överlägset att det är värt hennes tillbedjan? När en människa tillverkar en gudabild, blir hon trött, hungrig och törstig. Detta är mänskliga begränsningar, men de visar åtminstone att människan är vid liv. Den bild hon tillverkar liknar kanske en människa. Den kan vara mycket vacker, men den är livlös. Gudabilder är inte på något sätt gudomliga. Dessutom har ingen skulpterad bild någonsin ”fallit från himlen”, som om upphovet till den inte bara var en dödlig människa. — Apostlagärningarna 19:35.

14. Hur är de som tillverkar gudabilder helt beroende av Jehova?

¹⁴ Jesaja fortsätter med att visa att de som tillverkar gudabilder är helt beroende av naturliga processer och material som Jehova har skapat: ”En har till uppgift att hugga ner cedrar; och han tar ett visst trädslag, ja ett  kraftigt träd, och han låter det växa sig starkt åt sig bland skogens träd. Han har planterat ett lagerträd, och hällregnet gör att det blir stort. Och det har blivit till bränsle för människan. Så han tar något av det för att värma sig. Ja, han gör upp eld och bakar bröd. Han arbetar också på en gud som han kan böja sig ner för. Han har gjort det till en skulpterad bild, och han kastar sig ner inför den. Hälften av det bränner han upp i eld. Över hälften av det steker han köttet väl, det som han äter, och han blir mätt. Han värmer sig också och säger: ’Ah! Jag har värmt mig. Jag har sett eldskenet.’ Men återstoden av det gör han till en gud, till sin skulpterade bild. Han kastar sig ner inför den och böjer sig ner och ber till den och säger: ’Befria mig, för du är min gud.’” — Jesaja 44:14–17.

15. Hur visar den som tillverkar gudabilder en total brist på förstånd?

¹⁵ Kan ett stycke trä befria någon? Naturligtvis inte. Det är bara den sanne Guden som kan ge befrielse. Hur kan då människor göra livlösa ting till sina gudar? Jesaja visar att det verkliga problemet finns i en människas hjärta: ”De har inte kommit att inse det, inte heller förstår de det, ty deras ögon är igensmetade, så att de inte ser, deras hjärta, så att de inte har någon insikt. Och ingen återkallar det i sitt hjärta eller har kunskap eller förstånd till att säga: ’Hälften av det har jag bränt upp i eld, och över dess kol har jag också bakat bröd; jag steker kött och äter. Men skall jag göra resten av det till en avskyvärdhet? Skall jag kasta mig ner inför ett stycke torrt trä från ett träd?’ Han föder sig på aska. Hans eget hjärta, som har förts bakom ljuset, har vilselett honom. Och han befriar inte sin själ, inte heller säger han: ’Är det inte en lögn i min högra hand?’” (Jesaja 44:18–20) Ja, att föreställa sig att avgudadyrkan kan ge något gott i andligt avseende är som att äta aska i stället för näringsrik mat.

16. Hur började avgudadyrkan, och vad utgör grogrunden för den?

 ¹⁶ Avgudadyrkan började i himlen, när den mäktiga andevarelse som blev Satan fick begär till den tillbedjan som endast Jehova har rätt till. Satans begär var så starkt att det fjärmade honom från Gud. Det var i själva verket då avgudadyrkan började, eftersom aposteln Paulus sade att skadligt begär och vinningslystnad är detsamma som avgudadyrkan. (Jesaja 14:12–14; Hesekiel 28:13–15, 17; Kolosserna 3:5) Satan fick det första människoparet att börja nära själviska tankar. Eva fick begär till det som Satan erbjöd henne: ”Era ögon [kommer] att öppnas, och ni kommer att bli som Gud med kunskap om gott och ont.” Jesus sade att habegär utgår från hjärtat. (1 Moseboken 3:5; Markus 7:20–23) Ett fördärvat hjärta utgör grogrunden för avgudadyrkan. Det är därför mycket viktigt att vi alla skyddar vårt hjärta och aldrig låter någon eller något ta den plats som Jehova med rätta skall ha där! — Ordspråken 4:23; Jakob 1:14.

Jehova vädjar till hjärtat

17. Vad bör Israel lägga på hjärtat?

¹⁷ Jehova vädjar sedan till israeliterna och uppmanar dem att tänka på att de har en privilegierad och ansvarsfull ställning. De är hans vittnen! Han säger: ”Kom ihåg dessa ting, du Jakob, och du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig. Du är en tjänare som tillhör mig. Israel, du blir inte glömd av mig. Jag skall utplåna dina överträdelser som med ett moln och dina synder som med en molnmassa. Vänd om till mig, ty jag skall återköpa dig. Ropa högt av fröjd, du himmel, ty Jehova har gripit in! Jubla i triumf, ni jordens djupaste delar! Gläd er, ni berg, med högt fröjderop, du skog och alla ni träd i den! Ty Jehova har återköpt Jakob, och på Israel visar han sin skönhet.” — Jesaja 44:21–23.

18. a) Varför har Israel orsak att glädja sig? b) Hur kan Jehovas nutida tjänare efterlikna honom och vara barmhärtiga?

 ¹⁸ Israel har inte format Jehova. Han är inte en gud gjord av människor. Nej, Jehova har format Israel till att vara hans utvalde tjänare. Och när han befriar nationen kommer han återigen att visa att han är Gud. Han talar ömt till sitt folk och försäkrar att om de ångrar sig, skall han helt och hållet täcka över deras synder, gömma deras överträdelser som om de befann sig bakom ogenomträngliga moln. Israel har verkligen orsak att glädja sig! Jehovas exempel sporrar hans nutida tjänare att efterlikna honom och visa barmhärtighet. Det kan de göra genom att försöka hjälpa dem som felar — hjälpa dem att om möjligt återfå sin andlighet. — Galaterna 6:1, 2.

Provet når sin kulmen

19, 20. a) Hur leder Jehova sin sak till en kulmen? b) Vad profeterar Jehova för sitt folk, och vem skall vara hans redskap när det gäller att utföra detta?

¹⁹ Jehova leder nu bevisföringen till en mäktig kulmen. Det svåraste provet när det gäller att avgöra vem som är den sanne Guden handlar om att exakt kunna förutsäga framtiden. Jehova skall nu lägga fram sitt avgörande bevis i den frågan. En bibelkommentator kallar de fem följande verserna i kapitel 44 i Jesajas bok ett ”poem om Israels Guds överlägsenhet”. Han är den ende Skaparen, den ende som kan uppenbara framtiden och ge Israel hopp om befrielse. Avsnittet når en dramatisk höjdpunkt, när namnet på den man som skall befria nationen ur Babylon tillkännages.

²⁰ ”Detta är vad Jehova har sagt, din Återköpare och han som har format dig från moderlivet: ’Jag, Jehova, gör allting,  spänner ensam ut himlen, breder ut jorden. Vem var med mig? Jag är den som omintetgör tecknen från dem som ägnar sig åt tomt prat och den som får spåmän att handla som galningar; den som driver visa män tillbaka och den som gör deras kunskap till dårskap; den som låter sin tjänares ord bli verklighet och den som fullständigt verkställer sina budbärares beslut; den som säger om Jerusalem: ”Hon skall bli bebodd” och om Judas städer: ”De skall bli återuppbyggda, och hennes ödelagda platser skall jag upprätta”; den som säger till vattendjupet: ”Dunsta bort! Ja, alla dina floder skall jag låta torka ut”; den som säger om Cyrus: ”Han är min herde, och allt som jag finner behag i skall han fullständigt verkställa”; också det jag sade om Jerusalem: ”Hon skall bli återuppbyggd”, och om templet: ”Du skall få din grund lagd.”’” — Jesaja 44:24–28.

21. Vilken garanti ger Jehovas ord?

²¹ Ja, Jehova har inte bara förmåga att förutsäga framtida händelser, utan också förmåga att fullständigt genomföra sitt uppenbarade uppsåt. Detta uttalande kommer att vara en källa till hopp för Israel. De babyloniska härarna skall ödelägga landet, men Jehovas ord är en garanti för att Jerusalem och dess underlydande städer skall byggas upp igen och den sanna tillbedjan bli återställd där. Men hur då?

22. Beskriv hur Eufrat ”dunstar bort”.

²² Spåmän som inte är inspirerade vågar i allmänhet inte vara för detaljerade i sina förutsägelser av fruktan för att tiden skall utvisa att de haft fel. Jehova däremot uppenbarar genom Jesaja till och med namnet på den man som han skall använda till att befria sitt folk ur fångenskapen, så att de kan bege sig hem och återuppbygga Jerusalem och templet. Hans namn är Cyrus, och han är känd som Cyrus  (Kyros) den store av Persien. Jehova nämner också detaljer om den strategi som Cyrus skall använda för att kunna tränga igenom Babylons massiva, raffinerade försvarsverk. Babylon kommer att skyddas av höga murar och av vattenvägar som löper genom och runt staden. Cyrus skall dra fördel av en viktig del av detta försvarsverk — Eufrat. Enligt de forntida historikerna Herodotos och Xenofon avledde Cyrus Eufrats vatten vid en plats uppströms Babylon, så att vattennivån sänktes och det blev möjligt för hans soldater att ta sig fram på flodbädden. Den mäktiga floden Eufrat ”dunstar bort” i den bemärkelsen att den inte kan skydda Babylon.

23. Vilken uppteckning finns bevarad om uppfyllelsen av profetian om att Cyrus skulle frige Israel?

²³ Hur blir det då med löftet att Cyrus skall frige Guds folk och se till att Jerusalem och dess tempel återuppbyggs? I en officiell kungörelse som finns bevarad i Bibeln säger Cyrus själv: ”Detta är vad Cyrus, Persiens kung, har sagt: ’Alla jordens kungariken har Jehova, himlens Gud, gett mig, och han har själv gett mig i uppdrag att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som är i Juda. Vem det än är bland er av allt hans folk, må hans Gud visa sig vara med honom. Så må han dra upp till Jerusalem, som är i Juda, och återuppbygga Jehovas, Israels Guds, hus — han är den sanne Guden — vilket var i Jerusalem.’” (Esra 1:2, 3) Jehovas ord genom Jesaja uppfylls fullständigt!

Jesaja, Cyrus och de kristna i vår tid

24. Vilket samband finns det mellan Artaxerxes befallning om att ”återupprätta och återuppbygga Jerusalem” och Messias ankomst?

²⁴ Kapitel 44 i Jesajas bok upphöjer Jehova som den ende sanne Guden och sitt folks befriare. Men profetian har också en djup innebörd för oss alla i vår tid. Cyrus  påbud om att Jerusalems tempel skulle återuppbyggas utfärdades år 538/537 f.v.t. och var inledningen till händelser som kulminerade när ännu en anmärkningsvärd profetia uppfylldes. Cyrus påbud följdes av en befallning som en senare härskare, Artaxerxes, utfärdade och som gällde att staden Jerusalem skulle återuppbyggas. Daniels bok uppenbarade att ”från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem [år 455 f.v.t.] intill Messias, Ledaren”, skulle det gå 69 ”veckor” på vardera 7 år. (Daniel 9:24, 25) Den profetian uppfylldes också. Exakt i rätt tid, år 29 v.t., 483 år efter det att Artaxerxes påbud  hade trätt i kraft i det utlovade landet, blev Jesus döpt och började sin jordiska tjänst. *

25. Vad pekar Babylons fall för Cyrus fram emot när det gäller vår tid?

²⁵ De lojala judarnas befrielse ur fångenskapen, vilken blev möjlig i och med Babylons fall, var en förebild till de smorda kristnas befrielse ur andlig fångenskap 1919. Den befrielsen var ett bevis för att ett annat Babylon, som beskrivs som en sköka, det stora Babylon — en symbol för alla världens falska religioner kollektivt sett — hade fallit. Som vi kan läsa i Uppenbarelseboken förutsåg aposteln Johannes det stora Babylons fall. (Uppenbarelseboken 14:8) Han förutsåg också dess plötsliga tillintetgörelse. Johannes beskrivning av tillintetgörelsen av detta världsvälde — så fyllt av avgudar — påminner i vissa avseenden om Jesajas beskrivning av Cyrus framgångsrika erövring av den forntida staden Babylon. Babylons skyddande vattenvägar kunde inte rädda staden undan Cyrus. På liknande sätt kommer de ”vatten” av människor som understöder och skyddar det stora Babylon att ”torka bort”, innan det med all rätt blir tillintetgjort. — Uppenbarelseboken 16:12. *

26. Hur stärker Jesajas profetia och dess uppfyllelse vår tro?

²⁶ Det har nu gått mer än 2.500 år sedan Jesaja framförde sin profetia, och med det perspektiv vi har kan vi se att Gud verkligen ”fullständigt verkställer sina budbärares beslut”. (Jesaja 44:26) Uppfyllelsen av Jesajas profetia är därför ett enastående exempel på hur tillförlitliga alla profetiorna i Bibeln är.

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Bild på sidan 63]

Kan ett stycke trä befria någon?

 [Bild på sidan 75]

Cyrus uppfyller profetian, när han avleder Eufrats vatten