Kapitel ett

En Guds profet ger människorna ljus

1, 2. Vilka förhållanden i vår tid gör att många känner stor oro?

VI LEVER i en tid då praktiskt taget allt tycks vara möjligt för människan. Rymdfärder, datateknik, genteknik och andra vetenskapliga bedrifter har gett människosläktet nya möjligheter och hopp om ett bättre liv — kanske till och med ett längre liv.

² Har dessa framsteg fått dig att sluta låsa dörrarna? Har de avlägsnat krigshotet? Har de botat sjukdomarna och lett till att ingen längre behöver uppleva sorgen att förlora sina nära och kära i döden? Knappast! Människans framsteg är begränsade, hur anmärkningsvärda de än är. ”Vi har kommit på hur man kan färdas till månen, tillverka allt kraftfullare kiselchips och transplantera mänskliga gener”, sägs det i en rapport från Worldwatch Institute. ”Men vi har ännu inte kunnat lösa problemet med att en miljard människor saknar rent vatten eller förhindra att tusentals växt- och djurarter utrotas eller täcka energibehovet utan att rubba jämvikten i atmosfären.” Det är inte underligt att många oroar sig för framtiden och inte vet vart de skall vända sig för att få tröst och hopp.

3. Hurdan var situationen i Juda på 700-talet f.v.t.?

³ Den situation vi ställs inför i dag liknar den som Guds folk ställdes inför på 700-talet f.v.t. På den tiden  gav Gud sin tjänare Jesaja i uppdrag att framföra ett budskap som gav invånarna i Juda tröst, och tröst var precis vad de behövde. Oroväckande händelser skakade nationen. Det grymma assyriska riket skulle snart hota landet och fylla många med skräck. Vart kunde Guds folk vända sig för att få räddning? De tog Jehovas namn på sina läppar, men de föredrog att sätta sin förtröstan till människor. — 2 Kungaboken 16:7; 18:21.

Ett ljus lyser i mörkret

4. Vilket tvåfaldigt budskap fick Jesaja i uppdrag att förkunna?

⁴ På grund av Judas upproriskhet skulle Jerusalem ödeläggas och invånarna i Juda föras som fångar till Babylon. Ja, en mörk tid skulle komma. Jehova gav sin profet Jesaja i uppdrag att förutsäga denna ödesdigra tid, men han gav honom också anvisning om att förkunna goda nyheter. Efter 70 år i landsflykt skulle judarna bli befriade från Babylon! En lycklig kvarleva skulle återvända till Sion och få privilegiet att återställa den sanna tillbedjan där. Med detta glada budskap lät Jehova genom sin profet ett ljus lysa i mörkret.

5. Varför uppenbarade Jehova sitt uppsåt så långt i förväg?

⁵ Det gick mer än hundra år från det att Jesaja skrev ner sina profetior till dess Juda ödelades. Varför uppenbarade Jehova sitt uppsåt så långt i förväg? Skulle inte de som personligen hade hört Jesajas budskap sedan länge vara döda, när profetiorna uppfylldes? Jo, men tack vare det som Jehova uppenbarade för Jesaja skulle de som levde vid tiden för Jerusalems ödeläggande år 607 f.v.t. ha tillgång till Jesajas profetiska budskap i skrift. Det skulle ge dem obestridliga bevis för att Jehova är ”den som från början berättar om slutet och från  svunnen tid om de ting som inte har skett”. — Jesaja 46:10; 55:10, 11.

6. Nämn något som gör Jehova överlägsen människor i fråga om att förutsäga händelser.

⁶ Endast Jehova kan med rätta göra ett sådant påstående. En människa kan möjligen förutsäga den omedelbara framtiden på grundval av den kännedom hon har om det rådande politiska och sociala klimatet. Men endast Jehova kan med absolut säkerhet förutsäga vad som kommer att hända vid vilken som helst tidpunkt, till och med i den avlägsna framtiden. Han kan också ge sina tjänare förmåga att förutsäga händelser långt i förväg. Bibeln säger: ”Den suveräne Herren Jehova gör ingenting utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” — Amos 3:7.

Hur många ”Jesaja”?

7. Hur har många forskare ifrågasatt att Jesaja skrivit den bok som bär hans namn, och varför det?

⁷ Det är bland annat profetiorna i Jesajas bok som har fått många forskare att ifrågasätta att Jesaja skrivit hela boken. Dessa kritiker hävdar att senare delen av boken måste ha skrivits av någon som levde på 500-talet f.v.t., antingen under eller efter landsflykten i Babylon. Enligt dem skrevs profetiorna om Judas ödeläggande efter sin uppfyllelse och var därför inte alls några förutsägelser. Dessa kritiker framhåller också att Jesajas bok efter kapitel 40 talar om Babylon som den dominerande makten och om israeliterna som fångar där. Enligt deras förmenande måste därför den som skrivit senare delen av Jesajas bok, vem det än var, ha gjort det under den perioden — på 500-talet f.v.t. Är deras resonemang välgrundat? Absolut inte!

8. När började man ställa sig skeptisk till att Jesaja skulle vara skribenten, och hur spred sig denna skepticism?

 ⁸ Det var inte förrän på 1100-talet v.t. som man började ifrågasätta att Jesaja är skribenten. Den som väckte tanken var den judiske kommentatorn Abraham Ibn Ezra. I Encyclopaedia Judaica sägs det: ”I sin kommentar till Jesaja framhåller [Abraham Ibn Ezra] att andra hälften, från och med kapitel 40, var ett verk av en profet som levde under den babyloniska exilen och strax efter återkomsten till Sion.” På 1700- och 1800-talen antogs Ibn Ezras uppfattningar av flera lärda, däribland Johann Christoph Döderlein, en tysk teolog som publicerade sitt exegetiska verk om Jesaja 1775, ett verk som kom ut i en ny utgåva 1789. I New Century Bible Commentary sägs det: ”Alla utom de mest konservativa bibelforskarna godtar nu den hypotes som lades fram av Döderlein ... att profetiorna i kapitlen 40–66 i Jesajas bok inte är skrivna av 700-talets profet Jesaja, utan härstammar från en senare tid.”

9. a) Vilken dissekering av Jesajas bok har man gjort? b) Hur summerar en bibelkommentator tvisten om vem som skrivit boken?

⁹ Men ifrågasättandet av att Jesaja är skribenten slutade inte med detta. Teorin om en andre Jesaja — Deuterojesaja — gav näring åt tanken att en tredje skribent kan ha varit inblandad. * Därefter dissekerades Jesajas bok ytterligare, så att en forskare tillskriver en okänd profet kapitlen 15 och 16, medan en annan ifrågasätter att Jesaja skrivit kapitlen 23–27. Ytterligare en annan säger att Jesaja inte kan ha skrivit det som står i kapitlen 34 och 35. Varför inte det? Därför att innehållet i mycket påminner om innehållet i kapitlen 40–66, som redan tillskrivits någon  annan än 700-talets Jesaja! Bibelkommentatorn Charles C. Torrey summerar helt kort detta resonemang och säger: ”Den en gång store ’exilprofeten’ har reducerats till en mycket liten gestalt och har så gott som begravts i ett virrvarr av delar.” Men det är inte alla forskare som accepterar denna dissekering av Jesajas bok.

Bevis för att boken är en enda skribents verk

10. Nämn ett exempel som visar att konsekvensen i fråga om uttryckssättet ger bevis för att Jesajas bok skrivits av en och samma person.

¹⁰ Det finns starka skäl att vidhålla att Jesajas bok är en enda skribents verk. Ett bevis gäller konsekvensen i fråga om uttryckssättet. Jehova omtalas till exempel som ”Israels Helige” 12 gånger i kapitlen 1–39 och 13 gånger  i kapitlen 40–66, men bara 6 gånger i resten av de hebreiska skrifterna. Den upprepade användningen av detta för övrigt sällsynta uttryck talar för att Jesajas bok har skrivits av en och samma person.

11. Vilka likheter finns det mellan kapitlen 1–39 och kapitlen 40–66?

¹¹ Det finns andra likheter mellan kapitlen 1–39 och kapitlen 40–66. Båda delarna innehåller ofta samma speciella bildspråk, till exempel en kvinna som har födslosmärtor och en ”väg” eller en ”landsväg”. * Upprepade gånger omnämns ”Sion”, ett uttryck som används 29 gånger i kapitlen 1–39 och 18 gånger i kapitlen 40–66. Sion omnämns oftare i Jesajas bok än i någon annan bok i Bibeln! The International Standard Bible Encyclopedia framhåller att allt detta ”ger boken en särprägel som skulle vara svår att förklara” om boken skrivits av två, tre eller fler personer.

12, 13. Hur visar de kristna grekiska skrifterna att Jesajas bok var en enda skribents verk?

¹² Det starkaste beviset för att Jesajas bok skrivits av en och samma person finns i de inspirerade kristna grekiska skrifterna. De visar klart och tydligt att de kristna i det första århundradet ansåg att Jesajas bok var en enda skribents verk. Lukas berättar till exempel om en etiopisk ämbetsman som läste en text som nu återfinns i kapitel 53, just den del som vår tids kritiker tillskriver Deuterojesaja. Men Lukas säger att etiopiern ”högläste profeten Jesaja”. — Apostlagärningarna 8:26–28.

¹³ Tänk också på evangelieskribenten Matteus som förklarar hur Johannes döparens tjänst uppfyllde de profetiska ord som vi nu finner i Jesaja 40:3. Vem tillskriver  Matteus den profetian? En okänd Deuterojesaja? Nej, han säger helt enkelt att skribenten är ”profeten Jesaja”. * (Matteus 3:1–3) Vid ett tillfälle läste Jesus ur en skriftrulle de ord som vi nu finner i Jesaja 61:1, 2. När Lukas återger berättelsen säger han: ”Då räckte man honom profeten Jesajas skriftrulle.” (Lukas 4:17) I brevet till romarna hänvisar Paulus till både den tidigare och den senare delen av Jesajas bok, men han ger inte minsta antydan om att skribenten var någon annan än en  och samma person, Jesaja. (Romarna 10:16, 20; 15:12) Det är uppenbart att de kristna i det första århundradet inte var av den uppfattningen att Jesajas bok var två, tre eller fler skribenters verk.

14. Hur kastar Dödahavsrullarna ljus över frågan om vem som skrivit Jesajas bok?

¹⁴ Betrakta också det vittnesbörd som Dödahavsrullarna ger — gamla dokument, av vilka många skrevs före Jesu tid. En handskrift med Jesajas bok, känd som Jesajarullen, daterar sig från 100-talet f.v.t., och den vederlägger kritikernas påstående att en Deuterojesaja övertog  skrivandet från och med kapitel 40. Hur då? I detta gamla dokument börjar det som vi nu känner som kapitel 40 på sista raden i en textspalt, och första meningen avslutas i nästa spalt. Avskrivaren hade tydligen inte den uppfattningen att sista delen av boken var skriven av en annan skribent eller att boken skulle delas här.

15. Vad säger den judiske historieskrivaren Flavius Josephus om Jesajas profetior angående Cyrus?

¹⁵ Ett annat vittnesbörd är slutligen det som den judiske historieskrivaren Flavius Josephus, som levde under det första århundradet, ger. Han visar inte bara att de  profetior i Jesajas bok som syftar på Cyrus (Kyros) skrevs på 700-talet f.v.t., utan säger också att Cyrus kände till dessa profetior. Han skriver: ”Detta kände Cyrus till från sin läsning av den profetiska bok som Jesaja hade lämnat efter sig två hundra tio år tidigare.” Enligt Josephus kan Cyrus kännedom om dessa profetior till och med ha bidragit till att han var villig att låta judarna återvända till sitt hemland. Josephus skriver nämligen att Cyrus ”greps av en stark önskan och åstundan att göra som det hade skrivits”. — Antiquitates Judaicae (Den forntida judiska historien), XI (i, 2).

16. Vad kan sägas om kritikernas påpekande att Babylon i den senare delen av Jesajas bok beskrivs som den dominerande makten?

¹⁶ Som tidigare nämnts påpekar många kritiker att Babylon från och med kapitel 40 beskrivs som den dominerande makten och att israeliterna redan sägs befinna sig i landsflykt. Antyder inte det att skribenten levde på 500-talet f.v.t.? Inte nödvändigtvis. Faktum är att Babylon redan före kapitel 40 ibland beskrivs som det dominerande världsväldet. Som exempel kan nämnas att Babylon i Jesaja 13:19 kallas ”kungarikenas prydnad” eller ”det vackraste riket av alla”, enligt Today’s English Version. Dessa ord är helt uppenbart profetiska, eftersom Babylon inte blev ett världsvälde förrän mer än 100 år senare. En kritiker ”löser” detta så kallade problem genom att helt enkelt avfärda kapitel 13 som en annan skribents verk! Men att tala om framtida händelser som om de redan har inträffat är mycket vanligt i Bibelns profetior. Detta litterära stilmedel understryker att profetian med säkerhet kommer att uppfyllas. (Uppenbarelseboken 21:5, 6) Endast de sanna profetiornas Gud kan säga: ”Nu förkunnar jag nya ting. Innan de spirar fram låter jag er höra om dem.” — Jesaja 42:9.

 En bok som innehåller tillförlitliga profetior

17. Hur kan stiländringen från och med kapitel 40 förklaras?

¹⁷ Vilken slutsats kan man då dra av dessa bevis? Att Jesajas bok är en enda inspirerad skribents verk. Jesajas bok har under århundradenas gång vidarebefordrats som ett enda verk, inte som två eller fler böcker. Visserligen kanske somliga säger att stilen i boken ändras något från och med kapitel 40. Men tänk då på att Jesaja tjänade som Guds profet i inte mindre än 46 år. Det är bara att förvänta att innehållet i hans budskap, och därmed också hans sätt att uttrycka budskapet på, skall ändras under den tiden. Det uppdrag Gud gav Jesaja innebar sannerligen inte att han bara skulle framföra domsbudskap. Han skulle också förmedla Jehovas ord: ”Trösta, trösta mitt folk.” (Jesaja 40:1) Judarna, Guds förbundsfolk, skulle bli tröstade av löftet om att de skulle få återvända till sitt hemland efter 70 års landsflykt.

18. Vilket tema i Jesajas bok kommer att behandlas i den här publikationen?

¹⁸ Judarnas befrielse ur den babyloniska fångenskapen är temat för många av de kapitel i Jesajas bok som behandlas i den här publikationen. * Som vi kommer att se har flera av dessa profetior fått en uppfyllelse i vår tid. Dessutom finner vi i Jesajas bok spännande profetior som uppfylldes i samband med Guds enfödde Sons liv och död. Ett studium av de viktiga profetiorna i Jesajas bok kommer att vara till nytta både för Guds tjänare och för andra överallt på jorden. Ja, dessa profetior är verkligen ett ljus för alla människor.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 9]

Vad en diakronisk analys visar

Diakroniska studier — som spårar de små förändringar ett språk genomgår under loppet av många år — ger ytterligare bevis för att Jesajas bok är en enda skribents verk. Om en del av boken skrevs på 700-talet f.v.t. och en annan del 200 år senare, skulle hebreiskan i de båda delarna skilja sig åt. Men enligt en undersökning som redovisades i tidskriften Westminster Theological Journal ”ger resultatet av den diakroniska analysen överväldigande stöd för att Jesaja 40–66 skrevs före exilen”. Den som ledde undersökningen drar slutsatsen: ”Om kritiska forskare fortsätter att hävda att Jesaja skall dateras till exiltiden eller därefter, måste de göra det trots de bevis på motsatsen som framkommer av den diakroniska analysen.”

[Bild på sidan 11]

Ett avsnitt av Jesajarullen. Pilen visar var kapitel 39 slutar

[Bilder på sidan 13]

Jesaja förutsäger befrielse för judarna omkring 200 år i förväg