Kapitel tio

”En välviljans tid”

Jesaja 49:1–26

1, 2. a) Hur blev Jesaja välsignad? b) Vilka gäller de profetiska orden i första hälften av Jesaja, kapitel 49?

ALLA trogna människor har länge haft Guds godkännande och beskydd. Men Jehova visar inte välvilja urskillningslöst. Man måste uppfylla vissa krav för att få en sådan enastående välsignelse. Jesaja var en som uppfyllde kraven. Han hade Guds ynnest och blev använd av Jehova som ett redskap till att göra hans vilja känd för andra. Ett exempel på det finner vi i första hälften av kapitel 49 i Jesajas profetia.

² Dessa ord riktas profetiskt till Abrahams säd eller avkomma. I den första uppfyllelsen är denna säd Israels nation, som härstammade från Abraham. Men det är tydligt att mycket av det som sägs gäller den länge väntade Abrahams säd, den utlovade Messias. De inspirerade orden är också tillämpliga på Messias andliga bröder som blir en del av Abrahams andliga säd och som utgör ”Guds Israel”. (Galaterna 3:7, 16, 29; 6:16) Den här delen av Jesajas profetia beskriver i synnerhet det särskilda förhållande som råder mellan Jehova och hans älskade Son, Jesus Kristus. — Jesaja 49:26.

Utvald och beskyddad av Jehova

3, 4. a) Vilket stöd har Messias? b) Vilka riktar sig Messias till?

³ Messias har Guds välvilja, hans godkännande. Jehova ger honom den myndighet och de kreditiv han behöver  för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Den framtida Messias säger därför med all rätt: ”Lyssna till mig, ni öar, och ge akt, ni folkgrupper i fjärran. Jehova har kallat mig ända från moderlivet. Från det att jag var i min mors inre har han nämnt mitt namn.” — Jesaja 49:1.

⁴ Messias riktar sig här till människor ”i fjärran”. Även om det är det judiska folket som har fått löftet om Messias, kommer hans tjänst att bli till välsignelse för alla nationer. (Matteus 25:31–33) ”Öarna” och ”folkgrupperna” bör lyssna till Israels Messias, även om de inte står i ett förbundsförhållande till Jehova, eftersom Messias sänds för att ge alla människor räddning.

5. Hur blev Messias namn nämnt redan innan han föddes som människa?

⁵ I profetian sägs det att Jehova skall nämna Messias namn innan han föds som människa. (Matteus 1:21; Lukas 1:31) Långt innan Jesus föddes kallades han ”Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredsfurste”. (Jesaja 9:6) Immanuel, förmodligen namnet på en av Jesajas söner, visade sig också vara ett profetiskt namn på Messias. (Jesaja 7:14; Matteus 1:21–23) Det namn som Messias skulle bli känd under — Jesus — förutsades också före hans födelse. (Lukas 1:30, 31) Det namnet kommer från ett hebreiskt ord som betyder ”Jehova är räddning”. Det är tydligt att Jesus inte är någon självutnämnd Messias, Kristus.

6. Hur är Messias mun lik ett skarpt svärd, och hur är han gömd eller dold?

⁶ Messias profetiska ord fortsätter: ”Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd. I sin hands skugga gömde han mig. Och han gjorde mig till en blankpolerad pil. I sitt koger dolde han mig.” (Jesaja 49:2) När den tid kom då Jehovas Messias skulle börja sin jordiska tjänst, år 29 v.t.,  visade sig Jesu ord och gärningar verkligen vara som skarpa, blankpolerade vapen som kunde tränga in i hjärtat hos hans åhörare. (Lukas 4:31, 32) Hans ord och gärningar väckte vrede hos Jehovas store fiende, Satan, och hans representanter. Satan försökte döda Jesus ända från hans födelse, men Jesus var som en pil som var dold i Jehovas eget koger. * Han kunde tryggt lita på sin Faders beskydd. (Psalm 91:1; Lukas 1:35) Vid den fastställda tiden gav Jesus sitt liv för människorna. Men den tid kommer, då han skall dra ut som en mäktig himmelsk stridsman beväpnad i en annan bemärkelse, med ett skarpt svärd som går ut från hans mun. Vid den tidpunkten representerar det skarpa svärdet Jesu myndighet att avkunna och verkställa domar över Jehovas fiender. — Uppenbarelseboken 1:16.

Guds tjänares arbete är inte förgäves

7. Vem är orden i Jesaja 49:3 tillämpliga på, och varför det?

⁷ Jehova säger nu profetiskt: ”Du är min tjänare, Israel, genom dig skall jag visa min skönhet.” (Jesaja 49:3) Jehova omtalar Israels nation som sin tjänare. (Jesaja 41:8) Men Jesus Kristus är Guds främste tjänare. (Apostlagärningarna 3:13) Ingen av Guds skapelser kan återspegla  Jehovas ”skönhet” bättre än Jesus. Även om de här orden formellt riktas till Israel, får de sin egentliga tillämpning på Jesus. — Johannes 14:9; Kolosserna 1:15.

8. Hur reagerade Messias eget folk för honom, men vem är det som avgör om hans tjänst varit framgångsrik?

⁸ Men blev inte Jesus föraktad och förkastad av de flesta av sina landsmän? Jo. Generellt sett tog Israels nation inte emot Jesus som Guds smorde tjänare. (Johannes 1:11) Allt som Jesus utförde under sitt liv på jorden kanske hans samtida tyckte var av ringa värde, till och med helt betydelselöst. Hans tjänst kanske såg ut att ha misslyckats, och Messias anspelar på det, när han nu säger: ”Förgäves har jag mödat mig. På overklighet och tomhet har jag förbrukat min kraft.” (Jesaja 49:4a) Messias yttrar sig inte så därför att han förlorat modet. Lägg märke till vad han sedan säger: ”Sannerligen, min rätt är hos Jehova och min lön hos min Gud.” (Jesaja 49:4b) Det är Gud och inte människor som avgör om hans tjänst varit framgångsrik.

9, 10. a) Vilket uppdrag hade Messias fått av Jehova, och vilka resultat uppnådde han? b) Hur kan de kristna i vår tid bli uppmuntrade av det Messias fick uppleva?

⁹ Jesus var först och främst intresserad av att få Guds godkännande, hans välvilja. I profetian säger Messias: ”Nu har Jehova, han som från moderlivet har format mig till sin tjänare, sagt att jag skall föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel kan samlas hos honom. Och jag blir ärad i Jehovas ögon, ja, min Gud har blivit min styrka.” (Jesaja 49:5) Messias kom för att vända Israels söners hjärtan tillbaka till deras himmelske Fader. De flesta lyssnade inte, men några gjorde det. Hans verkliga lön var emellertid hos Jehova Gud. Hans framgång skulle inte  mätas med mänskliga mått, utan efter Jehovas egen måttstock.

¹⁰ Jesu efterföljare i vår tid kanske ibland kan tycka att de mödar sig förgäves. På somliga platser kan resultaten av deras tjänst verka obetydliga i förhållande till allt arbete och alla ansträngningar de lägger ner. Ändå håller de ut, uppmuntrade av Jesu exempel. De blir också styrkta av aposteln Paulus ord: ”Följaktligen, mina älskade bröder, bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Korinthierna 15:58.

”Ett ljus för nationerna”

11, 12. Hur har Messias varit ”ett ljus för nationerna”?

¹¹ I Jesajas profetia uppmuntrar Jehova Messias genom att påminna honom om att det inte är en ”obetydlig sak” att vara Guds tjänare. Jesus skall ”uppresa Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel”. Jehova  förklarar ytterligare: ”Jag har också gett dig som ett ljus för nationerna, för att min räddning skall nå ut till jordens yttersta ända.” (Jesaja 49:6) Hur kan Jesus vara ett ljus för människor ”till jordens yttersta ända”, när hans jordiska tjänst var begränsad till Israel?

¹² Bibelns berättelse visar att Guds ”ljus för nationerna” inte utsläcktes i och med att Jesus lämnade den jordiska scenen. Omkring 15 år efter Jesu död citerade missionärerna Paulus och Barnabas profetian i Jesaja 49:6 och tillämpade den på Jesu lärjungar, hans andliga bröder. De förklarade: ”Jehova har ... gett oss befallning i dessa ord: ’Jag har satt dig till ett ljus för nationer, för att du skall bli till räddning intill jordens yttersta ända.’” (Apostlagärningarna 13:47) Innan Paulus själv dog, fick han uppleva att de goda nyheterna om räddning inte bara nådde ut till judarna, utan till ”hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:6, 23) I vår tid fortsätter de kvarvarande av Kristi smorda bröder detta arbete. Understödda av ”en stor skara”, som uppgår till flera miljoner, tjänar de som ”ett ljus för nationerna” i mer än 230 länder världen över. — Uppenbarelseboken 7:9.

13, 14. a) Hur reagerade människor på Messias förkunnelse, och vilken reaktion har hans efterföljare mött? b) Vilken förändring har ägt rum?

¹³ Jehova har verkligen visat sig vara en styrka för sin tjänare Messias, för Messias smorda bröder och för hela den stora skaran som tillsammans med dem fortsätter att predika de goda nyheterna. I likhet med Jesus har hans lärjungar mött förakt och motstånd. (Johannes 15:20) Men när Jehovas tid är inne, räddar och belönar han alltid sina lojala tjänare genom att se till att förhållandena ändras.  Angående Messias, som ”man föraktar i själen” och som är ”avskydd av nationen”, lovar Jehova: ”Kungar skall se det och resa sig, likaså furstar, och de skall böja sig ner, på grund av Jehova, som är trofast, Israels Helige, som utväljer dig.” — Jesaja 49:7.

¹⁴ Längre fram skrev aposteln Paulus till de kristna i Filippi angående denna förutsagda förändring. Han beskrev Jesus som en som hade blivit förödmjukad på en tortyrpåle men som sedan blivit upphöjd av Gud. Jehova gav sin tjänare ”en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig”. (Filipperna 2:8–11) Kristi trogna efterföljare har gjorts uppmärksamma på att också de kommer att bli förföljda. Men i likhet med Messias blir de försäkrade om att de har Jehovas välvilja. — Matteus 5:10–12; 24:9–13; Markus 10:29, 30.

”Den särskilt godtagbara tiden”

15. Vilken speciell ”tid” omtalas i Jesajas profetia, och vad antyds genom detta uttryck?

¹⁵ Jesajas profetia fortsätter med ett mycket viktigt uttalande. Jehova säger till Messias: ”I en välviljans tid har jag svarat dig, och på en räddningens dag har jag hjälpt dig; och jag fortsatte att bevara dig så att jag kunde ge dig som ett förbund för folket.” (Jesaja 49:8a) En liknande profetia finns nedtecknad i Psalm 69:13–18. Psalmisten hänsyftar på ”en välviljans tid” och använder uttrycket ”en godtagbar tid”. De här uttrycken antyder att Jehova visar välvilja och ger beskydd på ett speciellt sätt, men bara under en bestämd, begränsad period.

16. När var det ”en välviljans tid” från Jehova för det forntida Israel?

¹⁶ När var det en sådan ”välviljans tid”? Dessa ord var ursprungligen en del av en profetia om återställelse och  förutsade att judarna skulle återvända från landsflykten. Israels nation upplevde en välviljans tid, när folket kunde ”återupprätta landet” och på nytt ta i besittning sina ”ödelagda arvsbesittningar”. (Jesaja 49:8b) De var inte längre ”fångar” i Babylon. Under deras hemfärd såg Jehova till att de inte behövde ”hungra” och ”törsta” och att ingen ”brännande hetta och sol” träffade dem. Kringspridda israeliter strömmade tillbaka till sitt hemland ”från fjärran, ... från norr och från väster”. (Jesaja 49:9–12) Den här uppfyllelsen av profetian var verkligen dramatisk, men Bibeln visar att profetian också får sin tillämpning vid flera tidpunkter längre fram.

17, 18. Vilken välviljans tid rådde i det första århundradet?

¹⁷ Första gången var när Jesus föddes. Då förkunnade änglarna ”frid bland människor som han [Gud] vill visa välvilja”. (Lukas 2:13, 14) Denna välvilja erbjöds inte åt människor i allmänhet, utan bara åt dem som visade tro på Jesus. Längre fram läste Jesus offentligt profetian i Jesaja 61:1, 2 och tillämpade den på sig själv som den som förkunnade ”Jehovas godtagbara år”. (Lukas 4:17–21) Aposteln Paulus sade att Kristus fick Jehovas särskilda beskydd under sitt kötts dagar. (Hebréerna 5:7–9) Denna ”välviljans tid” var således den tid då Gud visade Jesus ynnest under hans liv som människa på jorden.

¹⁸ Men profetian får ytterligare en uppfyllelse. Sedan Paulus citerat Jesajas ord om en välviljans tid, sade han: ”Se! Nu är den särskilt godtagbara tiden. Se! Nu är räddningens dag.” (2 Korinthierna 6:2) Paulus skrev de här orden 22 år efter Jesu död. När den kristna församlingen grundades vid pingsten år 33 v.t., utsträckte Jehova uppenbarligen välviljans år, så att det också omfattade Kristi smorda efterföljare.

19. Hur kan de kristna i vår tid dra nytta av välviljans tid från Jehova?

 ¹⁹ Hur är det då med dem av Jesu efterföljare i vår tid som inte är smorda arvingar till Guds himmelska kungarike? Kan de som har ett jordiskt hopp dra nytta av denna godtagbara tid? Ja. Uppenbarelseboken anger att det nu är en tid då Jehova visar välvilja mot den stora skaran som skall komma ”ut ur den stora vedermödan” för att få leva på en paradisisk jord. (Uppenbarelseboken 7:13–17) Alla kristna kan således dra nytta av denna begränsade period då Jehova visar ofullkomliga människor välvilja.

20. Vad måste de kristna göra för att inte förfela syftet med Jehovas oförtjänta omtanke?

²⁰ När aposteln Paulus talade om Jehovas godtagbara tid, gav han först en varning. Han uppmanade enträget de kristna ”att inte förfela syftet med att ... [de] har tagit emot Guds oförtjänta omtanke”. (2 Korinthierna 6:1) De kristna utnyttjar därför varje tillfälle till att göra Guds vilja för att behaga honom. (Efesierna 5:15, 16) De måste följa Paulus uppmaning: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig bort från den levande Guden; utan fortsätt att förmana varandra var dag, så länge som det heter ’i dag’, för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” — Hebréerna 3:12, 13.

21. Med vilket glädjefullt uttalande avslutas första delen av Jesaja, kapitel 49?

²¹ När det profetiska samtalet mellan Jehova och hans Messias slutar, gör Jesaja ett glädjefullt uttalande: ”Ropa högt av glädje, du himmel, och fröjda dig, du jord. Må bergen glädja sig med ett högt fröjderop. Ty Jehova  har tröstat sitt folk, och med sina betryckta visar han medlidande.” (Jesaja 49:13) Vilka vackra och trösterika ord för israeliterna i forna tider, för Jehovas store tjänare, Jesus Kristus, och för Jehovas smorda tjänare och deras följeslagare, de ”andra fåren”, i vår tid! — Johannes 10:16.

Jehova glömmer inte sitt folk

22. Hur understryker Jehova att han aldrig kommer att glömma sitt folk?

²² Jesaja fortsätter nu att återge Jehovas uttalanden. Han förutsäger att de landsflyktiga israeliterna kommer att ha en benägenhet att tröttna och förlora hoppet. Han säger: ”Sion fortsatte att säga: ’Jehova har övergett mig, ja, Jehova har glömt mig.’” (Jesaja 49:14) Är detta sant? Har Jehova övergett sitt folk och glömt dem? Jesaja uppträder som Jehovas talesman och säger vidare: ”Kan en hustru glömma sitt dibarn, så att hon inte har medlidande med sitt moderlivs son? Till och med dessa kvinnor kan glömma, men jag, jag glömmer inte dig.” (Jesaja 49:15) Så kärleksfullt Jehova reagerar! Hans kärlek till sitt folk är större än en mors kärlek till sitt barn. Han tänker ständigt på sina lojala tjänare. Han kommer ihåg dem som om deras namn var inristade på hans händer: ”Se! På mina handflator har jag inristat dig. Dina murar är ständigt inför mig.” — Jesaja 49:16.

23. Hur uppmuntrade Paulus de kristna att lita på att Jehova inte kommer att glömma dem?

²³ I brevet till galaterna uppmanade aposteln Paulus de kristna: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra det som är rätt, ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte tröttnar.” (Galaterna 6:9) Och till hebréerna skrev han de uppmuntrande orden: ”Gud är inte orättvis, så att han  glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebréerna 6:10) Vi bör aldrig mena att Jehova har glömt sitt folk. I likhet med det forntida Sion har de kristna goda skäl att glädja sig och tålmodigt vänta på Jehova. Han håller fast vid sina löften och villkoren i sitt förbund.

24. Hur kommer Sion att bli återställt, och vilka frågor ställer Sion?

²⁴ Genom Jesaja ger Jehova ytterligare tröst. De som ”river ner” Sion, vare sig det är babylonierna eller de avfälliga judarna, utgör inte längre något hot. Sions ”söner”, landsflyktiga judar som förblir lojala mot Jehova, ”har skyndat sig”. De kommer att ha ”samlats”. De hemvändande judarna, som skyndat sig tillbaka till Jerusalem, blir en prydnad för sin huvudstad, precis som  ”smycken” pryder ”en brud”. (Jesaja 49:17, 18) Sions platser har varit ”förhärjade”. Man kan föreställa sig Sions förvåning, när invånarna plötsligt har blivit så många att det verkar för trångt att bo där. (Läs Jesaja 49:19, 20.) Helt naturligt frågar Sion varifrån alla dessa barn kommer: ”Du skall säga i ditt hjärta: ’Vem har blivit far till dessa åt mig? Jag är ju en kvinna som har berövats sina barn och som är ofruktsam, landsflyktig och tillfångatagen. Och dessa, vem har fött upp dem? Se! Jag hade lämnats ensam kvar. Var var då dessa?’” (Jesaja 49:21) Vilken lycka för det tidigare ofruktsamma Sion!

25. Vilken återställelse har det andliga Israel upplevt i nyare tid?

²⁵ De här orden har en nutida uppfyllelse. Under de svåra åren under första världskriget upplevde det andliga Israel en period av ödeläggelse och fångenskap. Men det blev återställt och kom in i ett andligt paradis. (Jesaja 35:1–10) I likhet med den en gång förhärjade staden som Jesaja beskriver kände det andliga Israel stor glädje, när det blev fyllt av glada, aktiva tillbedjare av Jehova.

”En signal för folken”

26. Vilken vägledning ger Jehova sitt befriade folk?

²⁶ I profetisk bemärkelse tar Jehova nu med Jesaja till den tid då hans folk befrias från Babylon. Kommer de att få någon vägledning från Jehova? Han svarar: ”Se! Jag lyfter upp min hand för nationerna, och för folken reser jag upp min signal. Och de skall komma med dina söner i famnen, och dina döttrar skall de bära på sina axlar.” (Jesaja 49:22) I den första uppfyllelsen är det Jerusalem, det tidigare regeringssätet och den plats där Jehovas tempel var, som blir Jehovas ”signal”. Till och med framträdande och mäktiga personer från nationerna, ”kungar” och  ”furstinnor”, bistår israeliterna på deras hemfärd. (Jesaja 49:23a) De persiska kungarna Cyrus (Kyros) och Artaxerxes Longimanus och deras hushåll visar sig vara bland dem som ger israeliterna hjälp. (Esra 5:13; 7:11–26) Men Jesajas ord får ytterligare en uppfyllelse.

27. a) Vilken ”signal” samlas folken till i den större uppfyllelsen? b) Vad blir följden när alla nationer tvingas böja sig för Messias styre?

²⁷ Jesaja 11:10 talar om ”en signal för folken”. Aposteln Paulus tillämpade de här orden på Kristus Jesus. (Romarna 15:8–12) I den större uppfyllelsen är det således Jesus och hans med anden smorda medregenter som är Jehovas ”signal” som folken samlas till. (Uppenbarelseboken 14:1) När tiden är inne kommer alla jordens folk — också vår tids styrande klasser — att tvingas böja sig för Messias styre. (Psalm 2:10, 11; Daniel 2:44) Vad blir följden? Jehova säger: ”Du kommer sannerligen att inse att jag är Jehova och att de som hoppas på mig inte skall behöva skämmas.” — Jesaja 49:23b.

”Nu är vår räddning närmare”

28. a) Med vilka ord försäkrar Jehova återigen sitt folk om att det kommer att bli befriat? b) Vilket löfte från Jehova gäller fortfarande för hans folk?

²⁸ Somliga av de landsflyktiga i Babylon kanske undrar: ”Är det verkligen möjligt att Israel skall kunna bli befriat?” Jehova tar hänsyn till det och frågar: ”Kan man ta krigsbytet från en väldig man, eller kan tyrannens fångar slippa undan?” (Jesaja 49:24) Svaret är ja. Jehova försäkrar dem: ”Den väldige mannens fångar skall bli tagna från honom, och tyrannens krigsbyte skall slippa undan.” (Jesaja 49:25a) Vilken trösterik försäkran! Samtidigt med att Jehova visar välvilja mot sitt folk förpliktar han sig också att beskydda dem. Med all önskvärd tydlighet säger han: ”Mot den som strider mot dig skall jag själv  strida, och dina söner skall jag rädda.” (Jesaja 49:25b) Det löftet gäller fortfarande. I Sakarja 2:8 säger Jehova till sitt folk: ”Den som rör er, han rör min ögonglob.” Vi lever nu i en välviljans tid, då människor jorden runt har möjlighet att samlas till det andliga Sion. Men denna välviljans tid kommer att nå ett slut.

29. Vilken dyster framtidsutsikt har de som vägrar att lyda Jehova?

²⁹ Vad kommer att hända med dem som hårdnackat vägrar att lyda Jehova och som till och med förföljer hans tillbedjare? Han säger: ”Jag skall låta dem som behandlar dig illa äta sitt eget kött; och de blir druckna av sitt eget blod, som av sött vin.” (Jesaja 49:26a) Vilken dyster framtidsutsikt! Sådana hårdnackade motståndare har ingen bestående framtid. De kommer att bli tillintetgjorda. Jehova skall således visa sig vara en Räddare både genom att han räddar sitt folk och genom att han tillintetgör deras fiender. ”Allt kött kommer sannerligen att inse att jag, Jehova, är din Räddare och din Återköpare, Jakobs Starke.” — Jesaja 49:26b.

30. Vilka räddningsgärningar har Jehova utfört för sitt folk, och vad skall han ytterligare göra?

³⁰ De här orden uppfylldes första gången, när Jehova använde Cyrus till att befria sitt folk ur slaveriet i Babylon. De uppfylldes också 1919, när Jehova använde sin på tronen insatte Son, Jesus Kristus, till att befria sitt folk ur andligt slaveri. Bibeln omtalar därför både Jehova och Jesus som räddare. (Titus 2:11–13; 3:4–6) Jehova är vår Räddare, och Jesus, Messias, är hans ”Främste förmedlare”. (Apostlagärningarna 5:31) Guds räddningsgärningar genom Jesus Kristus är verkligen storslagna. Med hjälp av de goda nyheterna befriar Jehova rättsinniga människor ur slaveri under falsk religion. Genom lösenoffret befriar han dem ur slaveri under synd och död. År 1919 befriade  han Jesu bröder ur andligt slaveri. Och i kriget vid Harmageddon, som snabbt närmar sig, skall han befria en stor skara trogna människor från den tillintetgörelse som skall komma över syndarna.

31. Hur bör de kristna handla med tanke på att de blir föremål för Guds välvilja?

³¹ Vilket privilegium det är att vara föremål för Guds välvilja! Må vi alla använda denna godtagbara tid förståndigt. Må vi handla på ett sätt som visar att vi inser vilken allvarlig tid vi lever i och ge akt på Paulus ord till romarna: ”Ni känner tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår räddning närmare än då vi blev troende. Natten är långt liden; dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga av de gärningar som hör mörkret till och ta på oss ljusets vapen. Låt oss vandra anständigt som om dagen, inte i vilt festande och dryckesorgier, inte i olovligt könsumgänge och tygellöshet, inte i osämja och svartsjuka; utan ikläd er Herren Jesus Kristus, och gör inte på förhand upp planer för köttets begär.” — Romarna 13:11–14.

32. Vad försäkras Guds folk om?

³² Jehova kommer att fortsätta att visa sin ynnest mot dem som följer hans vägledning. Han skall ge dem kraft och förmåga att predika de goda nyheterna. (2 Korinthierna 4:7) Han skall använda sina tjänare på samma sätt som han använder deras Ledare, Jesus. Han skall göra deras mun ”lik ett skarpt svärd”, så att de kan nå ödmjuka människors hjärtan med budskapet om de goda nyheterna. (Matteus 28:19, 20) Han skall beskydda sitt folk ”i sin hands skugga”. De kommer att döljas i hans ”koger” som ”en blankpolerad pil”. Jehova kommer sannerligen inte att överge sitt folk! — Psalm 94:14; Jesaja 49:2, 15.

[Fotnot]

[Frågor]

 [Bild på sidan 139]

Messias är lik ”en blankpolerad pil” i Jehovas koger

[Bild på sidan 141]

Messias har varit ”ett ljus för nationerna”

[Bild på sidan 147]

Guds kärlek till sitt folk är större än en mors kärlek till sitt barn