Kapitel sexton

Ett hoppets budskap för modfällda fångar

Jesaja 55:1–13

1. Beskriv de landsflyktiga judarnas situation i Babylon.

DET var en mörk period i Judas historia. Guds förbundsfolk hade med våld förts bort från sitt hemland och försmäktade nu i fångenskap i Babylon. De hade visserligen ett visst mått av frihet att sköta sina dagliga sysslor. (Jeremia 29:4–7) Några lärde sig ett hantverk, och somliga ägnade sig åt affärsverksamhet. * (Nehemja 3:8, 31, 32) Men livet var ändå inte lätt för de landsflyktiga judarna. De var i slaveri, både fysiskt och andligt. Vi skall se på vilket sätt de var det.

2, 3. Hur påverkade landsflykten judarnas tillbedjan av Jehova?

² När de babyloniska styrkorna ödelade Jerusalem år 607 f.v.t., ödelade de inte bara en nation. De riktade också ett slag mot den sanna tillbedjan. De plundrade Jehovas tempel och förstörde det och satte anordningen med ett prästerskap ur kraft genom att de tog somliga av Levis stam som fångar och dödade andra. Utan ett hus för tillbedjan, utan ett altare och utan ett organiserat prästerskap var det omöjligt för judarna att frambära offer åt den sanne Guden enligt föreskrifterna i Lagen.

³ Trogna judar kunde ändå bevara sin religiösa identitet  genom att hålla fast vid omskärelsen och följa Lagen i den utsträckning det var möjligt. De kunde till exempel avhålla sig från att äta sådant som var förbjudet, och de kunde hålla sabbaten. Men när de gjorde det, riskerade de att bli hånade av babylonierna, som betraktade judarnas religiösa sedvänjor som dårskap. Att de landsflyktiga kände sig modfällda framgår av psalmistens ord: ”Vid Babylons floder — där satte vi oss. Och vi grät när vi tänkte på Sion. På popplarna i hennes mitt hängde vi våra harpor. Ty där bad de oss, de som höll oss fångna, om orden i en sång, ja, de som gycklade med oss bad om glädje: ’Sjung för oss en av Sions sånger.’” — Psalm 137:1–3.

4. Varför skulle det vara meningslöst att hoppas på att andra nationer skulle befria judarna, men vem kunde de vända sig till för att få hjälp?

⁴ Vem kunde de judiska fångarna vända sig till för att få tröst? Varifrån kunde deras räddning komma? Sannerligen inte från någon av de kringliggande nationerna! De var alla maktlösa mot Babylons styrkor, och många var fientligt inställda till judarna. Men situationen var inte hopplös. Jehova, som judarna hade gjort uppror mot när de var ett fritt folk, gav dem i sin barmhärtighet en kärleksfull inbjudan, trots att de var i landsflykt.

”Kom till vattnet”

5. Vad är innebörden i orden ”kom till vattnet”?

⁵ Genom Jesaja säger Jehova profetiskt till de judiska fångarna i Babylon: ”Hallå, alla ni törstiga! Kom till vattnet. Och de som inte har några pengar! Kom, köp och ät. Ja, kom, köp vin och mjölk utan pengar, ja utan betalning.” (Jesaja 55:1) Den här versen innehåller många bildliga uttryck. Tänk till exempel på inbjudan: ”Kom till vattnet.” Utan vatten är det omöjligt att leva. Utan denna värdefulla  vätska kan vi människor klara oss bara omkring en vecka. Det är därför passande att Jehova använder vatten som en bild av den verkan som hans ord kommer att ha på de judiska fångarna. Hans budskap kommer att verka uppfriskande på dem, alldeles som en kall dryck en varm dag. Det kommer att lyfta upp dem ur deras förtvivlan, släcka deras törst efter sanning och rättfärdighet. Och det kommer att ge dem hopp om befrielse ur fångenskapen. Men för att få nytta av Guds budskap måste de landsflyktiga judarna dricka av det, ge akt på det och handla i enlighet med det.

6. Vad kommer judarna att få uppleva om de köper ”vin och mjölk”?

⁶ Jehova erbjuder också ”vin och mjölk”. Mjölk stärker unga kroppar och hjälper barn att växa. På liknande sätt kommer Jehovas ord att stärka hans folk andligen och hjälpa dem att bygga upp sitt förhållande till honom. Hur  är det då med vinet? Vin används ofta vid festliga tillfällen. I Bibeln förknippas det med välstånd och glädje. (Psalm 104:15) Genom att säga åt folket att ”köpa vin” försäkrar Jehova dem om att ifall de av hela sitt hjärta vänder tillbaka till den sanna tillbedjan, skall de ”inte annat än uppfyllas av glädje”. — 5 Moseboken 16:15; Psalm 19:8; Ordspråken 10:22.

7. Varför är Jehovas medömkan med de landsflyktiga judarna anmärkningsvärd, och vad lär det oss om honom?

⁷ Jehova är verkligen barmhärtig som erbjuder de landsflyktiga judarna sådan andlig stimulans! Hans medömkan är ännu mer anmärkningsvärd om man tänker på judarnas historia som är så präglad av deras egensinnighet och upproriskhet. De har verkligen inte gjort sig förtjänta av Jehovas godkännande. Men psalmisten David skrev flera hundra år tidigare: ”Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. Han skall inte för alltid fortsätta att klandra, och han skall inte vara förbittrad till oöverskådlig tid.” (Psalm 103:8, 9) I stället för att bryta förbindelsen med sitt folk tar Jehova första steget till försoning. Han är sannerligen en Gud som ”finner behag i kärleksfull omtanke”. — Mika 7:18.

Missriktad förtröstan

8. Till vilka har många av judarna satt sin förtröstan, trots vilken varning?

⁸ Många judar har hittills inte helt och fullt förtröstat på Jehova när det gällt att få räddning. Före Jerusalems fall vände sig härskarna till mäktiga nationer för att få stöd och prostituerade sig så att säga genom att ingå förbindelser med både Egypten och Babylon. (Hesekiel 16:26–29; 23:14) Det var på goda grunder som Jeremia varnade dem och sade: ”Förbannad är den kraftfulle man som sätter  sin lit till jordemänniskan och har gjort kött till sin arm och vars hjärta vänder sig bort från Jehova.” (Jeremia 17:5) Men det var just vad Guds folk gjorde!

9. Hur skulle många judar kunna ”betala ... ut pengar för det som inte är bröd”?

⁹ Nu är de slavar åt en av de nationer som de satte sin förtröstan till. Har de tagit lärdom av detta? Det är möjligt att många inte har gjort det, för Jehova frågar: ”Varför betalar ni ut pengar för det som inte är bröd, och varför mödar ni er med sådant som inte kan mätta?” (Jesaja 55:2a) De fångna judarna ”betalar ... ut pengar för det som inte är bröd”, om de förtröstar på någon annan än Jehova. Babylon kommer med all säkerhet inte att frige dem. Dess politik går ut på att aldrig låta fångar återvända hem. Babylon med dess imperialism, kommersialism och falska tillbedjan har sannerligen ingenting att erbjuda de landsflyktiga judarna.

10. a) Hur skall Jehova belöna de landsflyktiga judarna, om de lyssnar till honom? b) Vilket förbund hade Jehova slutit med David?

¹⁰ Jehova vädjar nu till sitt folk: ”Lyssna uppmärksamt till mig, och ät det som är gott, och låt er själ njuta av feta rätter. Böj ert öra och kom till mig. Lyssna, så får er själ leva, och med er skall jag sluta ett förbund som består till oöverskådlig tid, ett förbund angående de tillförlitliga bevisen på lojal kärlek till David.” (Jesaja 55:2b, 3) Det enda hoppet för detta andligen undernärda folk finns hos Jehova, som nu talar till dem profetiskt genom Jesaja. Deras liv är beroende av att de lyssnar till Guds budskap, eftersom han säger att om de gör det, så får deras ”själ leva”. Vad är då det ”förbund som består till oöverskådlig tid” och som Jehova skall sluta med dem som lyssnar till honom? Det är ett förbund angående ”de tillförlitliga bevisen på lojal kärlek till David”. Flera hundra år tidigare hade Jehova lovat  David att hans tron skulle bli ”en tron som är befäst till oöverskådlig tid”. (2 Samuelsboken 7:16) Det ”förbund” som nämns här och ”som består till oöverskådlig tid” avser följaktligen herraväldet.

En evig arvinge till ett evigt kungarike

11. Varför kan det verka osannolikt för de landsflyktiga i Babylon att Guds löfte till David skall uppfyllas?

¹¹ Tanken på ett herravälde i Davids släktlinje kan verka osannolik för de landsflyktiga judarna. De har förlorat sitt land och sin nationella tillhörighet! Men detta är bara tillfälligt. Jehova har inte glömt sitt förbund med David. Hur osannolikt det än kan verka från mänsklig ståndpunkt sett skall hans löfte om ett evigt kungarike i Davids släktlinje bli verklighet. Men hur och när? År 537 f.v.t. befriar Jehova sitt folk ur fångenskapen i Babylon och för dem tillbaka till deras hemland. Leder det till att det upprättas ett kungarike som består till oöverskådlig tid? Nej, judarna fortsätter att vara underställda ett hedniskt världsvälde, nu det medo-persiska. De ”fastställda tider”, under vilka nationerna skall få utöva herravälde, har ännu inte utlöpt. (Lukas 21:24) Utan någon kung i Israel kommer det löfte som Jehova gav David att förbli ouppfyllt många hundra år till.

12. Vilket steg tog Jehova när det gällde att uppfylla förbundet med David om ett kungarike?

¹² Mer än 500 år efter Israels befrielse ur den babyloniska fångenskapen tog Jehova ett viktigt steg när det gällde att uppfylla förbundet om kungariket. Han överförde sin förstfödde Sons liv — denne Son som var hans skaparverks början — från himmelsk härlighet till den judiska jungfrun Marias moderliv. (Kolosserna 1:15–17) När Jehovas ängel talade om för Maria vad som skulle hända, sade  han: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” (Lukas 1:32, 33) Jesus föddes därför i Davids kungliga släktlinje och ärvde rätten till kungamakten. När Jesus väl hade insatts som kung, skulle han härska ”till oöverskådlig tid”. (Jesaja 9:7; Daniel 7:14) Vägen var således nu öppen för uppfyllelsen av Jehovas många hundra år gamla löfte till kung David om en evig arvinge.

”Befälhavare för folkgrupperna”

13. Hur var Jesus ”ett vittne för folkgrupperna” både under sin tjänst här på jorden och efter sin himmelsfärd?

¹³ Vad skall denne framtida kung göra? Jehova säger: ”Se! Honom har jag satt till ett vittne för folkgrupperna, till en ledare och befälhavare för folkgrupperna.” (Jesaja 55:4) När Jesus växt upp, var han Jehovas representant på jorden, Guds vittne för nationerna. Under hans liv som människa var hans tjänst inriktad på ”de förlorade fåren av Israels hus”. Men kort före sin himmelsfärd sade Jesus till sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna. ... Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 10:5, 6; 15:24; 28:19, 20) Med tiden fördes därför budskapet om Riket ut till icke-judar, och somliga av dem fick del av uppfyllelsen av det förbund som slutits med David. (Apostlagärningarna 13:46) På så sätt fortsatte Jesus att vara Jehovas ”vittne för folkgrupperna” också efter sin död, uppståndelse och himmelsfärd.

14, 15. a) Hur visade sig Jesus vara ”en ledare och befälhavare”? b) Vilken framtidsutsikt hade Jesu efterföljare i det första århundradet?

 ¹⁴ Jesus skulle också vara ”en ledare och befälhavare”. I enlighet med denna profetiska beskrivning tog Jesus helt och fullt på sig det ansvar som hans ledarskap förde med sig och tog ledningen i alla avseenden, drog stora folkskaror till sig, lärde dem sanningens ord och visade vilka välsignelser de får som låter sig ledas av honom. (Matteus 4:24; 7:28, 29; 11:5) Han övade effektivt sina lärjungar och förberedde dem för den predikokampanj som låg framför dem. (Lukas 10:1–12; Apostlagärningarna 1:8; Kolosserna 1:23) På bara tre och ett halvt år lade Jesus grunden till en enad, internationell församling med tusentals medlemmar av många raser! Endast en sann ”ledare och befälhavare” skulle ha kunnat utföra en sådan enorm uppgift. *

¹⁵ De som samlades in i den kristna församlingen i det första århundradet blev smorda med Guds heliga ande, och de hade utsikten att bli regenter tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. (Uppenbarelseboken 14:1) Men Jesajas profetia sträcker sig längre än till kristendomens första tid. Vittnesbörden visar att Jesus Kristus inte började regera som kung i Guds rike förrän 1914. Kort därefter uppstod en situation bland de smorda kristna på jorden som på många sätt liknade de landsflyktiga judarnas  situation på 500-talet f.v.t. Det som hände dessa kristna utgör i själva verket en större uppfyllelse av Jesajas profetia.

Fångenskap och befrielse i nyare tid

16. Vad följde på Jesu tronbestigning 1914?

¹⁶ Jesu tronbestigning 1914 markerades av en tid av nöd i världen som saknar motstycke i historien. Varför det? Därför att Jesus, när han blev kung, slungade ut Satan och de andra onda andevarelserna ur himlen. När Satan fått sin verksamhet begränsad till jorden, började han föra krig mot de kvarvarande av de heliga, kvarlevan av smorda kristna. (Uppenbarelseboken 12:7–12, 17) Kulmen nåddes 1918, när det offentliga predikoarbetet praktiskt taget stoppades och ledande representanter för Sällskapet Vakttornet sattes i fängelse med orätt anklagade för uppvigling. Jehovas nutida tjänare kom därigenom i andlig fångenskap, en fångenskap som påminde om de forntida judarnas bokstavliga fångenskap. De utsattes för stor vanära.

17. Hur ändrades tillståndet för de smorda 1919, och hur styrktes de?

¹⁷ Men fångenskapen varade inte länge för Guds smorda tjänare. Den 26 mars 1919 frigavs de fängslade representanterna för Sällskapet, och senare togs alla anklagelser mot dem tillbaka. Jehova göt ut helig ande över sitt befriade folk och styrkte dem för det arbete som låg framför dem. De tog med glädje emot inbjudan att ”fritt ta av livets vatten”. (Uppenbarelseboken 22:17) De köpte ”vin och mjölk utan pengar, ja utan betalning”, och blev andligen styrkta för den enastående tillväxt som skulle komma, en tillväxt som den smorda kvarlevan inte hade förutsett.

 En stor skara kommer springande till Guds smorda

18. Vilka två grupper finns det bland Jesu Kristi lärjungar, och vad utgör de i vår tid?

¹⁸ Bland Jesu lärjungar finns det två skaror med var sitt hopp. För det första har ”en liten hjord”, som uppgår till 144.000, samlats in — smorda kristna med både judisk och icke-judisk bakgrund som utgör ”Guds Israel” och har hoppet att få regera tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. (Lukas 12:32; Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 14:1) För det andra har ”en stor skara” av ”andra får” trätt fram i de sista dagarna. De har hoppet att få leva för evigt på en paradisisk jord. Innan den stora vedermödan bryter ut tjänar denna stora skara — vars antal inte är förutbestämt — tillsammans med den lilla hjorden, och båda grupperna utgör ”en enda hjord” under ”en enda herde”. — Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16.

19. Hur har ”en nation” som tidigare var okänd för Guds Israel reagerat på kallelsen från denna andliga nation?

¹⁹ Att denna stora skara skulle samlas in framgår av de följande orden i Jesajas profetia: ”Se! En nation som du inte känner skall du kalla på, och folk från en nation som inte har känt dig skall komma springande till dig, för Jehovas, din Guds, skull, ja på grund av Israels Helige, ty han har gjort dig skön.” (Jesaja 55:5) Under de år som följde sedan den smorda kvarlevan befriats ur andlig fångenskap förstod de till att börja med inte att de före Harmageddon skulle bli använda till att kalla på en stor ”nation” som också skulle samlas kring tillbedjan av Jehova. Men med tiden började många uppriktiga människor, som inte hade ett himmelskt hopp, komma tillsammans med de smorda och tjäna Jehova lika nitiskt som de. Dessa nykomlingar lade märke till det sköna tillståndet bland Guds folk  och insåg att Jehova var med dem. (Sakarja 8:23) På 1930-talet kunde de smorda till slut identifiera denna växande grupp. De förstod att ett stort insamlingsarbete låg framför dem. Den stora skaran kom ”springande” för att sluta sig till Guds förbundsfolk, och det av goda skäl.

20. a) Varför är det i vår tid angeläget att ”söka Jehova”, och hur gör man det? b) Hur kommer Jehova att handla mot dem som söker honom?

²⁰ På Jesajas tid löd kallelsen: ”Sök Jehova medan han låter sig finnas. Ropa till honom medan han är nära.” (Jesaja 55:6) I vår tid är de här orden mycket lämpliga, både för dem som utgör Guds Israel och för den växande stora skaran. Man får inte Jehovas välsignelse utan att uppfylla vissa villkor, och han sträcker inte ut sin inbjudan i all oändlighet. Nu är det tid att söka Guds ynnest. När tiden för hans dom är inne, är det för sent. Jesaja säger därför: ”Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör det som är skadligt sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, ja till vår Gud, ty han kommer att förlåta i rikt mått.” — Jesaja 55:7.

21. Hur har Israels folk visat sig trolöst mot den förklaring som deras förfäder avgav?

²¹ Frasen ”må han vända om till Jehova” antyder att de som behöver ångra sig hade ett gott förhållande till Gud tidigare. Uttrycket påminner oss om att många drag i den här delen av Jesajas profetia får sin första uppfyllelse på de judiska fångarna i Babylon. Många hundra år dessförinnan hade deras förfäder förklarat att de var fast beslutna att lyda Jehova: ”Det är otänkbart för oss att överge Jehova för att tjäna andra gudar.” (Josua 24:16) Historien visar att det som var ”otänkbart” verkligen inträffade — gång på gång! Det är Guds folks brist på tro som är orsak till att de är landsflyktiga i Babylon.

22. Varför säger Jehova att hans tankar och vägar är högre än människornas?

 ²² Vad kommer att hända om de ångrar sig? Genom Jesaja lovar Jehova att han skall ”förlåta i rikt mått”. Och han tillägger: ”’Ty era tankar är inte mina tankar, och mina vägar är inte era vägar’, lyder Jehovas uttalande. ’Ty liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.’” (Jesaja 55:8, 9) Jehova är fullkomlig, och hans tankar och vägar är ouppnåeligt höga. Hans barmhärtighet befinner sig också på en nivå som vi människor aldrig kan hoppas på att nå. Tänk på följande: När vi förlåter en medmänniska, är det en syndare som förlåter en syndare. Vi inser att vi förr eller senare kommer att behöva be någon av våra medmänniskor förlåta oss. (Matteus 6:12) Men Jehova förlåter ”i rikt mått”, trots att han själv aldrig behöver be någon om förlåtelse! Han är verkligen en Gud som visar stor kärleksfull omtanke. Och i sin barmhärtighet öppnar Jehova himlens dammluckor och tömmer ut sina välsignelser över dem som vänder om till honom av hela sitt hjärta. — Malaki 3:10.

 Välsignelser för dem som vänder om till Jehova

23. Hur belyser Jehova att hans ord med visshet kommer att uppfyllas?

²³ Jehova lovar sitt folk: ”Alldeles som hällregnet och snön faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan att ha genomdränkt jorden och gjort den fruktbar och fått den att spira, så att den ger säd åt den som sår och bröd åt den som äter, så skall det visa sig vara med mitt ord, som går ut från min mun. Det skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:10, 11) Allt som Jehova säger kommer med visshet att uppfyllas. Alldeles som regnet och snön som faller från himlen fullgör det avsedda syftet att genomdränka jorden och göra den fruktbar, så är Jehovas ord som går ut ur hans mun fullständigt pålitligt. Det han lovar, det håller han. — 4 Moseboken 23:19.

24, 25. Vilka välsignelser väntar landsflyktiga judar som ger akt på Jehovas budskap genom Jesaja?

²⁴ Om judarna därför ger akt på de ord som profetiskt  riktas till dem genom Jesaja, kan de vara säkra på att få ta emot den räddning som Jehova har utlovat. Följden blir att de får uppleva stor glädje. Jehova säger: ”Med glädje skall ni dra ut, och med frid skall ni föras in. Bergen och kullarna skall glädja sig inför er med ett högt fröjderop, och markens alla träd skall klappa i händerna. I stället för det törniga snåret skall enträdet skjuta upp. I stället för brännässlan skall myrtenträdet skjuta upp. Och det skall bli Jehova till berömmelse, ett tecken till oöverskådlig tid som inte skall utplånas.” — Jesaja 55:12, 13.

²⁵ År 537 f.v.t. drar de landsflyktiga judarna verkligen ut ur Babylon med glädje. (Psalm 126:1, 2) När de kommer till Jerusalem, finner de ett land täckt av törniga snår och brännässlor. Landet har ju legat öde i årtionden. Men Guds återförda folk kan nu hjälpa till att åstadkomma en underbar förvandling! Törnen och nässlor ersätts av höga träd, som enträd och myrten. Jehovas välsignelse blir tydligt uppenbar, när hans folk tjänar honom ”med ett högt fröjderop”. Det är som om själva landet gläder sig.

26. Vilket gynnat tillstånd befinner sig Guds folk i nu i vår tid?

²⁶ År 1919 befriades kvarlevan av smorda kristna ur sin andliga fångenskap. (Jesaja 66:8) Tillsammans med den stora skaran av andra får tjänar de nu Gud med glädje i ett andligt paradis. Fria från varje spår av babyloniskt inflytande befinner de sig i ett gynnat tillstånd som har blivit ”till berömmelse” för Jehova. Deras andliga välstånd förhärligar hans namn och upphöjer honom som de sanna profetiornas Gud. Det Jehova har gjort för dem visar att han är den sanne Guden, att han är trogen sitt ord och är barmhärtig mot dem som ångrar sig. Må alla som fortsätter att ”köpa vin och mjölk utan pengar, ja utan betalning”, glädja sig åt att få tjäna honom för evigt!

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 234]

Judar som har en andlig törst inbjuds att ”komma till vattnet” och att ”köpa vin och mjölk”

 [Bild på sidan 239]

Jesus visade sig vara ”en ledare och befälhavare” för folkgrupperna

[Bilder på sidorna 244, 245]

”Må den ondskefulle överge sin väg”