Kapitel tjugoåtta

Ett ljus för nationerna

Jesaja 66:15–24

1, 2. Varför är ljuset så viktigt, och vad slags mörker övertäcker jorden i vår tid?

JEHOVA är ljusets källa, den ”som har gett solen till att lysa om dagen, stadgarna för månen och stjärnorna, så att de kan lysa om natten”. (Jeremia 31:35) Enbart av den orsaken bör han bli erkänd som livets källa, eftersom ljus betyder liv. Om jorden inte ständigt badade i värme och ljus från solen, skulle livet som vi känner det vara omöjligt. Vår planet skulle vara obeboelig.

² Det berör oss därför i allra högsta grad att Jehova med tanke på vår tid har förutsagt en tid av mörker, inte ljus. Jesaja skrev under inspiration: ”Se, mörker övertäcker jorden och tjockt dunkel folkgrupperna.” (Jesaja 60:2) De här orden gällde naturligtvis ett andligt, inte ett bokstavligt, mörker, men allvaret i dem bör inte underskattas. För dem som inte har andligt ljus blir det till slut omöjligt att leva, precis som det blir för dem som berövas ljuset från solen.

3. Vart kan vi vända oss för att få ljus i denna mörka tid?

³ I denna mörka tid kan vi inte tillåta oss att ignorera det andliga ljus som Jehova gör tillgängligt för oss. Det är viktigt att vi låter Guds ord lysa upp vår stig, att vi om möjligt läser Bibeln varje dag. (Psalm 119:105) Kristna möten ger oss tillfälle att uppmuntra varandra att stanna  kvar på ”de rättfärdigas stig”. (Ordspråken 4:18; Hebréerna 10:23–25) Den styrka vi får av att omsorgsfullt studera Bibeln och söka sunt kristet umgänge hjälper oss att inte bli uppslukade av mörkret i dessa ”de sista dagarna”, som kommer att kulminera i ”Jehovas vredes dag”. (2 Timoteus 3:1; Sefanja 2:3) Den dagen närmar sig snabbt! Den kommer lika säkert som att en liknande dag kom över invånarna i det forntida Jerusalem.

Jehova ”tar upp rättstvisten”

4, 5. a) På vilket sätt kommer Jehova emot Jerusalem? b) Varför kan vi dra slutsatsen att bara förhållandevis få kommer att överleva Jerusalems ödeläggande år 607 f.v.t.? (Se fotnoten.)

⁴ I de avslutande verserna i Jesajas spännande profetia ger Jehova en målande beskrivning av de händelser som leder fram till hans vredes dag. Vi läser: ”Jehova kommer som en eld, och hans vagnar är som en stormvind, för att betala tillbaka sin vrede med raseri och sin förebråelse med eldslågor. Ty med eld skall Jehova ta upp rättstvisten, ja, med sitt svärd, mot allt kött; och de som blir slagna av Jehova skall bli många.” — Jesaja 66:15, 16.

⁵ De här orden bör hjälpa Jesajas samtida att inse situationens allvar. Den tid närmar sig då babylonierna, som de som verkställer Jehovas dom, skall komma emot Jerusalem med vagnar som likt en stormvind virvlar upp moln av damm. Vilken skrämmande syn det kommer att vara! Jehova skall använda dessa angripare till att verkställa hans egna glödande domar mot allt ”kött”, alla trolösa judar. Det kommer att vara som om Jehova själv strider mot sitt folk. Hans ”raseri” skall inte vända  tillbaka. Många judar kommer att falla som ”slagna av Jehova”. År 607 f.v.t. uppfylls den här profetian. *

6. Vilka förkastliga sedvänjor förekommer i Juda?

⁶ Är det rätt av Jehova att ”ta upp rättstvisten” med sitt folk? Ja, sannerligen! Många gånger i vårt dryftande av Jesajas bok har vi sett att judarna, som skulle vara överlämnade åt Jehova, har uppslukats av falsk tillbedjan — och Jehova har inte varit blind för deras gärningar. Vi ser det återigen i de följande orden i profetian: ”’De som helgar sig och renar sig för trädgårdarna, bakom en i mitten, de som äter svinkött och det som är vämjeligt, till och med springråttan, de skall alla nå sin ände’, lyder Jehovas uttalande.” (Jesaja 66:17) ”Helgar sig och renar sig” dessa judar för att göra sig beredda för den rena tillbedjan? Inte alls. De ägnar sig åt hedniska reningsritualer i speciella trädgårdar. Därefter äter de glupskt kött av svin och andra djur som var orena enligt den mosaiska lagen. — 3 Moseboken 11:7, 21–23.

7. Hur liknar kristenheten det avgudadyrkande Juda?

⁷ Vilken vidrig situation för en nation som står i ett förbundsförhållande till den ende sanne Guden! Men tänk på följande: En liknande vidrig situation råder i vår tid bland kristenhetens trossamfund. De gör också anspråk på att tjäna Gud, och många av deras ledare ger intryck av att vara fromma. Men de orenar sig med hedniska läror och traditioner och visar därigenom att de befinner  sig i andligt mörker. Hur stort är inte det mörkret! — Matteus 6:23; Johannes 3:19, 20.

”De skall komma och se min härlighet”

8. a) Hur gick det för Juda, och hur kommer det att gå för kristenheten? b) I vilken bemärkelse kommer nationerna att ”se” Jehovas ”härlighet”?

⁸ Uppmärksammar Jehova kristenhetens förkastliga gärningar och falska läror? Läs följande ord av Jehova, nedtecknade av Jesaja, och se vilken slutsats du drar: ”Vad deras gärningar och deras tankar angår, kommer jag för att samla alla nationer och tungomål; och de skall komma och se min härlighet.” (Jesaja 66:18) Jehova är uppmärksam på och redo att döma inte bara de gärningar som de som påstår sig vara hans tjänare gör, utan också deras tankar. Invånarna i Juda påstår sig tro på Jehova, men deras avgudiska gärningar och hedniska sedvänjor motsäger deras påstående. Det är till ingen nytta att de ”renar sig” enligt hedniska ritualer. Nationen kommer att krossas, och när det händer, kommer det att ske inför ögonen på dess avgudadyrkande grannar. Dessa kommer att ”se” Jehovas ”härlighet” genom att de får bevittna det som händer och tvingas medge att Jehovas ord har uppfyllts. Hur är allt detta tillämpligt på kristenheten? När den når sitt slut, kommer många av dess tidigare vänner och handelspartners att tvingas stå bredvid och hjälplöst se på när Jehovas ord uppfylls. — Jeremia 25:31–33; Uppenbarelseboken 17:15–18; 18:9–19.

9. Vilka goda nyheter tillkännager Jehova?

⁹ Betyder Jerusalems ödeläggande år 607 f.v.t. att Jehova inte längre kommer att ha några vittnen på jorden? Nej. Enskilda individer som utmärker sig genom sin ostrafflighet, till exempel Daniel och hans tre kamrater,  kommer att fortsätta att tjäna Jehova också när de är landsflyktiga i Babylon. (Daniel 1:6, 7) Ja, raden av trogna vittnen för Jehova kommer att förbli obruten, och när de 70 åren är till ända, kommer trogna män och kvinnor att lämna Babylon och återvända till Juda för att återställa den rena tillbedjan där. Jehova syftar på detta, när han vidare säger: ”Jag skall sätta ett tecken bland dem, och jag skall sända några av de undkomna till nationerna, till Tarsis, Pul och Lud, dessa som spänner bågen, Tubal och Javan, öarna i fjärran, som inte har hört ryktet om mig eller sett min härlighet; och de skall förkunna min härlighet bland nationerna.” — Jesaja 66:19.

10. a) I vilken bemärkelse kommer de trogna judarna som befrias från Babylon att tjäna som ett tecken? b) Vilka tjänar som ett tecken i vår tid?

¹⁰ Skaran av trogna män och kvinnor som återvänder till Jerusalem år 537 f.v.t. kommer att tjäna som ett häpnadsväckande tecken, ett vittnesbörd om att Jehova har befriat sitt folk. Vem hade kunnat drömma om att de judiska fångarna en dag skulle bli fria att utöva den rena tillbedjan i Jehovas tempel? I det första århundradet tjänade de smorda kristna på liknande sätt ”som tecken och som under”, och ödmjuka människor som ville tjäna Jehova strömmade till dem. (Jesaja 8:18; Hebréerna 2:13) I vår tid tjänar de smorda kristna, som välsignats med framgång i sitt återställda land, som ett häpnadsväckande tecken på jorden. (Jesaja 66:8) De är levande vittnesbörd om Jehovas andes kraft, och de drar till sig ödmjuka människor som av sitt hjärta drivs att tjäna Jehova.

11. a) Hur kom människor från nationerna att lära känna Jehova efter återställelsen? b) Hur fick Sakarja 8:23 sin första uppfyllelse?

¹¹ Men hur skall människor från nationerna som inte har hört ryktet om Jehova lära känna honom efter  återställelsen år 537 f.v.t.? Inte alla trogna judar kommer att återvända till Jerusalem, när fångenskapen i Babylon är över. Några, däribland Daniel, blir kvar i Babylon. Andra kommer att sprida sig till jordens fyra hörn. På 400-talet f.v.t. fanns det judar överallt i det persiska riket. (Ester 1:1; 3:8) Några av de kringspridda judarna berättade utan tvivel för sina hedniska grannar om Jehova, eftersom många från dessa nationer blev judiska proselyter. Så var tydligen fallet med den etiopiske eunuck som den kristne lärjungen Filippus predikade för i det första århundradet. (Apostlagärningarna 8:26–40) Allt detta hände som en första uppfyllelse av profeten Sakarjas ord: ”Det skall ske i de dagarna att tio män av alla språk bland nationerna skall gripa tag, ja, de skall gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sakarja 8:23) Ja, Jehova sände ut ljus till nationerna! — Psalm 43:3.

”En gåva åt Jehova”

12, 13. Hur fördes ”bröder” till Jerusalem från och med år 537 f.v.t.?

¹² Sedan Jerusalem återuppbyggts kommer de judar som bor kringspridda långt borta från sitt hemland att vända sig till den staden med dess återställda prästerskap som centrum för den rena tillbedjan. Många kommer att färdas långa vägar för att vara med vid de årliga högtiderna där. Jesaja skriver under inspiration: ”’De skall föra alla era bröder ut ur alla nationerna som en gåva åt Jehova, på hästar och i vagnar och i täckta vagnar och på mulor och på snabba kamelston, upp till mitt heliga berg, Jerusalem’, har Jehova sagt, ’alldeles som när Israels söner kommer med gåvan i ett rent kärl till Jehovas hus. Och även av dem skall jag ta några till prästerna, till leviterna.’” — Jesaja 66:20, 21.

 ¹³ Några av dessa ”bröder” från ”alla nationerna” var med på pingstdagen, när den heliga anden utgöts över Jesu lärjungar. Berättelsen lyder: ”I Jerusalem bodde judar, gudfruktiga män, från varje nation av dem som är under himlen.” (Apostlagärningarna 2:5) De hade kommit till Jerusalem för att tillbe i enlighet med judisk sed, men när de hörde de goda nyheterna om Jesus Kristus, visade många tro på honom och blev döpta.

14, 15. a) Hur samlade de smorda kristna in fler av sina andliga ”bröder” efter första världskriget, och hur fördes dessa till Jehova som en ”gåva i ett rent kärl”? b) Hur tog Jehova ”några till prästerna”? c) Nämn några smorda kristna som var med och samlade in sina andliga bröder. (Se rutan på den här sidan.)

¹⁴ Har den här profetian fått en nutida uppfyllelse? Ja, verkligen. Efter första världskriget förstod Jehovas smorda tjänare med hjälp av Bibeln att Guds kungarike hade  upprättats i himlen 1914. Genom ingående studium av Bibeln insåg de att fler arvingar till Riket, fler ”bröder”, skulle samlas in. Oförskräckta förkunnare for ut i världen, till ”jordens mest avlägsna del”, med hjälp av alla slags transportmedel för att söka efter dem som skulle bli medlemmar av den smorda kvarlevan. De flesta av dessa kom från kristenhetens kyrkosamfund. När de blev funna, fördes de in som en gåva åt Jehova. — Apostlagärningarna 1:8.

¹⁵ De smorda som samlades in under de första åren väntade inte att Jehova skulle godta dem som de var innan de lärde känna Bibelns sanning. De vidtog mått och steg för att rena sig från andlig och moralisk orenhet, så att de kunde ställas fram som en ”gåva i ett rent kärl” eller, som aposteln Paulus sade, ”som en ren jungfru för Kristus”. (2 Korinthierna 11:2) Förutom att de smorda tog avstånd från falska läror måste de lära sig att förhålla sig strikt neutrala till världens politiska angelägenheter. År 1931, när de hade renats i tillbörlig grad, gav Jehova dem i sin godhet privilegiet att bära hans namn som Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10–12) Men hur tog Jehova ”några till prästerna”? Som grupp betraktade blev dessa smorda en del av ”ett kungligt prästerskap, en helig nation”, som frambär lovprisningens offer till Gud. — 1 Petrus 2:9; Jesaja 54:1; Hebréerna 13:15.

Insamlandet fortsätter

16, 17. Vilka är det som utgör ”er avkomma” efter första världskriget?

¹⁶ Det ”kungliga prästerskapet” består av 144.000, och så småningom var insamlandet av dem fullbordat. (Uppenbarelseboken 7:1–8; 14:1) Betydde det att insamlingsarbetet var slutfört? Nej. Jesajas profetia fortsätter: ”’Liksom de nya himlar och den nya jord som jag gör består inför mig’, lyder Jehovas uttalande, ’så skall er avkomma  och ert namn bestå.’” (Jesaja 66:22) I den första uppfyllelsen av de här orden kommer judarna som återvänder från fångenskapen i Babylon att börja sätta barn till världen. Den återställda judiska kvarlevan, ”den nya jorden”, under den nya judiska förvaltningen, ”de nya himlarna”, blir därigenom fast grundad. Profetian har emellertid fått en högst anmärkningsvärd uppfyllelse i vår tid.

¹⁷ Den ”avkomma” som nationen av andliga bröder frambringar är medlemmarna av den ”stora skaran” som har hoppet att få leva för evigt på jorden. De kommer från ”alla nationer och stammar och folk och tungomål”, och de står ”inför tronen och inför Lammet”. De ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem  vita i Lammets blod”. (Uppenbarelseboken 7:9–14; 22:17) De vänder sig nu från andligt mörker till det ljus som Jehova tillhandahåller. De utövar tro på Jesus Kristus, och i likhet med sina smorda bröder och systrar strävar de efter att hålla sig andligt och moraliskt rena. Som grupp betraktade fortsätter de att tjäna under Kristi ledning och kommer att ”bestå” för evigt! — Psalm 37:11, 29.

18. a) Hur har medlemmarna av den stora skaran handlat på samma sätt som sina smorda bröder? b) Hur tillber de smorda och deras följeslagare Jehova ”nymåne efter nymåne och sabbat efter sabbat”?

¹⁸ Dessa hårt arbetande män och kvinnor med ett jordiskt hopp vet att även om det är viktigt att de håller sig moraliskt och andligt rena, så är mer inbegripet för att de skall behaga Jehova. Insamlingsarbetet är i full gång, och de vill ta del i det. Uppenbarelseboken förutsäger om dem: ”De [är] inför Guds tron; och de ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel.” (Uppenbarelseboken 7:15) De här orden påminner oss om den näst sista versen i Jesajas profetia: ”’Nymåne efter nymåne och sabbat efter sabbat skall allt kött komma för att böja sig ner inför mig’, har Jehova sagt.” (Jesaja 66:23) Detta äger rum i vår tid. ”Nymåne efter nymåne och sabbat efter sabbat” — dvs. regelbundet, varje vecka i varje månad — kommer de smorda kristna och deras följeslagare, den stora skaran, tillsammans för att tillbe Jehova. Det gör de bland annat genom att vara med vid kristna möten och ta del i den offentliga förkunnartjänsten. Är du en av dem som regelbundet kommer och ”böjer sig ner inför” Jehova? Jehovas folk finner stor glädje i att göra detta, och medlemmarna av den stora skaran ser fram emot den tid då ”allt kött” — alla levande människor — skall tjäna Jehova ”nymåne efter nymåne och sabbat efter sabbat” i all evighet.

 Slutet för Guds fiender

19, 20. Vilket syfte tjänade Gehenna på Bibelns tid, och vad är det en bild av?

¹⁹ En vers återstår i vårt studium av Jesajas profetia. Boken slutar med orden: ”De skall gå ut och se på liken av de män som begick överträdelse mot mig; ty maskarna på dem skall inte dö, och deras eld skall inte utsläckas, och de skall bli något frånstötande för allt kött.” (Jesaja 66:24) Jesus Kristus hade troligen den här profetian i tankarna, när han uppmanade sina lärjungar att leva ett enkelt liv och sätta Guds kungarikes intressen främst. Han sade: ”Om ditt öga får dig att snava och falla, så kasta bort det; det är bättre för dig att gå in i Guds kungarike enögd än att med två ögon i behåll slängas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks.” — Markus 9:47, 48; Matteus 5:29, 30; 6:33.

²⁰ Vad är den plats som kallas Gehenna? För flera hundra år sedan skrev den judiske lärde David Kimhi: ”Det är en plats ... i närheten av Jerusalem, och det är en motbjudande plats, och där kastar man orena ting och kadaver och lik. Där fanns också en ständig eld för att de orena tingen och benknotorna skulle brännas upp. Därför kallas domen över de onda bildligt Gehinnom.” Om Gehenna, som den här judiske lärde antydde, användes som en plats där man kastade avfall och lik av dem som ansågs ovärdiga att få en begravning, skulle det vara lämpligt att använda eld för att undanröja detta. Det elden inte förtärde, skulle maskarna ta hand om. Vilken passande bild av det slut som väntar alla Guds fiender! *

21. För vilka slutar Jesajas bok i en positiv ton, och varför det?

²¹ Slutar inte Jesajas spännande profetia i en fasansfull  ton, när den talar om lik, eld och maskar? Guds svurna fiender tycker säkert det. Men för Guds vänner är Jesajas beskrivning av de ondas eviga tillintetgörelse mycket uppmuntrande. Jehovas folk behöver denna försäkran om att deras fiender aldrig mer skall få övertaget. Dessa fiender, som har orsakat dem som tillber Gud så mycket lidande och har dragit så stor smälek över hans namn, skall tillintetgöras för evigt. ”Nöden skall inte uppstå två gånger.” — Nahum 1:9.

22, 23. a) Förklara hur du har haft nytta av ditt studium av Jesajas bok. b) Vad är du besluten att göra sedan du studerat Jesajas bok, och vilket hopp har du?

²² När vi nu avslutar vårt studium av Jesajas bok, inser vi säkert att den här bibelboken inte är död historia. Den har tvärtom ett budskap till oss i vår tid. När vi tänker på den mörka tid som Jesaja levde i, kan vi se likheterna mellan den tiden och vår egen tid. Politisk oro, religiöst hyckleri, rättsröta och förtryck av de trogna och de fattiga kännetecknade Jesajas tid, och det kännetecknar också vår tid. Trogna judar på 500-talet f.v.t. måste ha varit tacksamma för Jesajas profetia, och vi i vår tid får tröst av att studera den.

²³ I dessa kritiska tider, när mörker övertäcker jorden och tjockt dunkel folkgrupperna, är vi alla djupt tacksamma för att Jehova, genom Jesaja, har tillhandahållit ljus för alla människor! Detta andliga ljus betyder inget mindre än evigt liv för alla som tar emot det av hela sitt hjärta, oberoende av vilken nationell härkomst eller etnisk bakgrund de har. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Må vi därför fortsätta att vandra i Guds ords ljus, dagligen läsa Bibeln, meditera över den och sätta värde på dess budskap. Det kommer att bli till evig välsignelse för oss och till lovprisning av Jehovas heliga namn!

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 409]

Smorda gåvor åt Jehova från alla nationer

År 1920 lämnade Juan Muñiz USA och reste till Spanien och därefter till Argentina, där han organiserade församlingar av smorda. Från och med 1923 lyste sanningens ljus över uppriktiga människor i Västafrika, när missionären William R. Brown (ofta kallad Bibel-Brown) gav sig i väg för att förkunna budskapet om Riket i Sierra Leone, Ghana, Liberia, Gambia och Nigeria. George Young från Canada for samma år till Brasilien och därefter till Argentina, Costa Rica, Panama, Venezuela och till och med Sovjetunionen. Ungefär samtidigt avseglade Edwin Skinner från England till Indien, där han arbetade i många år i skördearbetet.

[Bild på sidan 411]

Några av judarna på pingstdagen var ”bröder” från ”alla nationerna”

 [Helsidesbild på sidan 413]