Kapitel nitton

Hyckleriet avslöjas!

Jesaja 58:1–14

1. Hur betraktar Jesus och Jehova hyckleri, och vilket uttryck tar sig hyckleriet på Jesajas tid?

JESUS sade till de religiösa ledarna på sin tid: ”Utvärtes ... [ser ni] rättfärdiga ut för människorna, men invärtes är ni fulla av hyckleri och laglöshet.” (Matteus 23:28) När Jesus fördömde hyckleri, återspeglade han sin himmelske Faders inställning. Kapitel 58 i Jesajas profetia riktar speciellt uppmärksamheten på det hyckleri som är så utbrett i Juda. Stridigheter, förtryck och våld hör till ordningen för dagen, och sabbatsfirandet har urartat och blivit en meningslös ritual. Folket ägnar Jehova bara en symbolisk tjänst och ger sken av att vara fromma genom att fasta på ett hycklande sätt. Det är inte att undra på att Jehova avslöjar dem!

”Förkunna för mitt folk ... deras synder”

2. Vilken inställning har Jesaja när han förkunnar Jehovas budskap, och vilka i vår tid liknar honom?

² Trots att Jehova känner avsky för judarnas uppförande, innehåller hans ord nu en innerlig vädjan till nationen att ångra sig. Men Jehova vill inte att hans tillrättavisning skall vara otydlig. Han befaller därför Jesaja: ”Ropa av full hals; håll inte tillbaka. Häv upp din röst som ett horn, och förkunna för mitt folk deras uppror och för Jakobs hus deras synder.” (Jesaja 58:1) Att Jesaja modigt förkunnar Jehovas ord kan göra folket fientligt inställt till honom,  men han ryggar inte tillbaka. Han är fortfarande lika hängiven som när han sade: ”Här är jag! Sänd mig.” (Jesaja 6:8) Jesaja är verkligen ett utmärkt föredöme för Jehovas nutida vittnen när det gäller att visa uthållighet! De har ju också fått i uppdrag att predika Guds ord och avslöja religiöst hyckleri. — Psalm 118:6; 2 Timoteus 4:1–5.

3, 4. a) Vad ger folket på Jesajas tid sken av att göra? b) Hurdan är den verkliga situationen i Juda?

³ Folket på Jesajas tid verkar söka Jehova och ger uttryck åt att finna behag i hans rättfärdiga domar. Vi läser Jehovas ord: ”Mig [söker de] dag efter dag, och till kunskapen om mina vägar ger de uttryck åt behag; som en nation som utövar rättfärdighet och inte har övergett sin Guds rättvisa fortsätter de att be mig om rättfärdiga domar och närmar sig Gud som de har behag till.” (Jesaja 58:2) Är deras påstådda intresse för Jehovas vägar äkta? Nej. De är ”som en nation som utövar rättfärdighet”, men likheten är bara ytlig. Den här nationen har i själva verket ”övergett sin Guds rättvisa”.

⁴ Situationen är mycket lik den som senare uppenbarades för profeten Hesekiel. Jehova talade om för Hesekiel att judarna sade till varandra: ”Kom, det ber jag, och hör vad det är för ett ord som utgår från Jehova.” Men Jehova varnade Hesekiel för deras hyckleri: ”De skall komma till dig, ... och de kommer att höra dina ord, men de kommer inte att göra efter dem, ty med sin mun ger de uttryck åt vällustiga begär, och deras hjärta går efter orätt vinning. Och se, du är för dem som en sång om sensuell kärlek, som en som har vacker röst och spelar skickligt på ett stränginstrument. Och de hör dina ord, men ingen av dem gör efter dem.” (Hesekiel 33:30–32) Jesajas samtida påstår också att de ständigt söker Jehova, men de lyder inte hans ord.

 Hycklande fasta

5. Hur försöker judarna vinna Guds ynnest, och hur reagerar Jehova?

⁵ I ett försök att vinna Guds ynnest fastar judarna formellt, men deras hycklade fromhet fjärmar dem bara från Jehova. Till synes häpna frågar de: ”Varför fastar vi, och du ser det inte? Varför plågar vi vår själ, och du lägger inte märke till det?” Jehova svarar rakt på sak: ”Sannerligen, på dagen för er fasta finner ni det som behagar er själva, och alla som sliter hårt för er fortsätter ni att driva till arbete. Ja, för tvist och strid fastar ni och för att utdela slag med ondskans knytnäve. Håller ni inte i med att fasta som var det en dag då ni skulle göra er röst hörd i höjden? Skulle den fasta som jag vill se bli som denna, som en dag då jordemänniskan plågar sin själ? Då hon böjer sitt huvud som ett sävstrå och breder ut säckväv och aska som sin bädd? Är det detta du kallar en fasta och en dag som är godtagbar för Jehova?” — Jesaja 58:3–5.

6. Vad är det som visar att judarna fastar på ett hycklande sätt?

⁶ Samtidigt som judarna fastar och ger sig ut för att göra det som är rättfärdigt och till och med ber om Jehovas rättfärdiga domar ägnar de sig åt själviska njutningar och affärsintressen. De förtrycker andra, är stridslystna och våldsinriktade. I ett försök att släta över sina handlingar ger de uttryck åt sorg på ett hycklande sätt — böjer huvudet som ett sävstrå och sitter i säckväv och aska — som om de ångrar sina synder. Vilket värde har allt detta, om de fortsätter att vara upproriska? De visar inga tecken på den äkta sorg och ånger som bör vara förknippad med uppriktig fasta. Deras klagan — som visserligen är högljudd — hörs inte i himlen.

7. Hur handlade judarna på Jesu tid på ett hycklande sätt, och hur handlar många likadant i vår tid?

 ⁷ Judarna på Jesu tid briljerade också med sitt ceremoniella fastande. En del fastade till och med två gånger i veckan! (Matteus 6:16–18; Lukas 18:11, 12) Många av de religiösa ledarna liknade dessutom Jesajas generation genom att vara hårda och dominerande. Jesus avslöjade modigt dessa religiösa hycklare och sade till dem att deras form av tillbedjan var meningslös. (Matteus 15:7–9) I vår tid finns det miljoner människor som också ”offentligt bekänner ... att de känner Gud”, men som ”med sina gärningar förnekar ... honom, eftersom de är avskyvärda och olydiga och inte godkända för någon som helst god gärning”. (Titus 1:16) De kanske hoppas på Guds barmhärtighet, men deras uppförande visar att de inte är uppriktiga. I motsats till dessa visar Jehovas vittnen sann gudhängivenhet och äkta broderlig kärlek. — Johannes 13:35.

Vad sann ånger innebär

8, 9. Vilka positiva handlingar måste åtfölja uppriktig ånger?

⁸ Jehova vill att hans folk skall göra mer än att fasta på grund av sina synder. Han vill att de skall ångra sig. Då skall de få hans ynnest. (Hesekiel 18:23, 32) Han förklarar att om deras fastande skall ha något värde måste det åtföljas av att de rättar till sitt tidigare syndiga handlingssätt. Lägg märke till de rannsakande frågor Jehova ställer: ”Är inte detta den fasta som jag vill se? Att lösa ondskans bojor, att lossa okstångens band och sända i väg de undertryckta fria och att ni bryter itu varje okstång?” — Jesaja 58:6.

⁹ Bojor och okstänger är lämpliga symboler för hårt slaveri. I stället för att fasta och samtidigt förtrycka medtroende bör folket lyda befallningen: ”Du skall älska din medmänniska som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) De  bör frige alla som de har förtryckt och orättmätigt gjort till slavar. * Hycklande religiösa gärningar, till exempel fastande, kan inte ersätta äkta gudhängivenhet och gärningar som vittnar om broderlig kärlek. En samtida till Jesaja, profeten Mika, skriver: ”Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du gör det som är rätt och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” — Mika 6:8.

10, 11. a) Vad skulle det vara bättre att judarna gjorde än att de fastade? b) Hur kan de kristna i vår tid tillämpa Jehovas råd till judarna?

¹⁰ Rättvisa, omtanke och blygsamhet kräver att man gör gott mot andra, något som är själva kärnan i Jehovas lag. (Matteus 7:12) Det skulle vara mycket bättre att judarna delade med sig av sitt överflöd till de behövande än att de fastade. Jehova frågar: ”Är ... inte [den fasta som jag vill se] att du delar ut ditt bröd åt den hungrige och att du låter de betryckta och hemlösa komma in i ditt hus? Att du klär den nakne när du ser honom och att du inte döljer dig för någon av ditt eget kött?” (Jesaja 58:7) Ja, i stället för att briljera med sitt fastande bör de som har möjlighet ge mat, kläder eller husrum åt behövande landsmän i Juda — sitt eget kött.

¹¹ Dessa vackra principer om medlidande och broderlig kärlek som Jehova fastställt gällde inte bara judarna på Jesajas tid. De gäller också de kristna. Aposteln Paulus skrev därför: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) Den kristna  församlingen måste vara som en trygg hamn, där man kan finna kärlek och broderlig tillgivenhet, i synnerhet med tanke på att de tider vi lever i blir alltmer kritiska. — 2 Timoteus 3:1; Jakob 1:27.

Lydnad ger rika välsignelser

12. Vad skall Jehova göra om hans folk lyder honom?

¹² Om Jehovas folk bara hade förstånd nog att ge akt på hans kärleksfulla tillrättavisning! Jehova säger: ”Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden; och med hast skall tillfrisknande spira upp för dig. Och framför dig skall din rättfärdighet gå; Jehovas härlighet skall vara din eftertrupp. Då skall du ropa, och Jehova skall svara; du skall ropa på hjälp, och han skall säga: ’Här är jag!’” (Jesaja 58:8, 9a) Vilka innerliga, uppmuntrande ord! Jehova välsignar och beskyddar dem som finner behag i kärleksfull omtanke och rättfärdighet. Om Jehovas folk ångrar sin hårdhet och sitt hyckleri och lyder honom, kommer situationen att bli mycket ljusare. Jehova skall ge ”tillfrisknande”, en andlig och bokstavlig återställelse för nationen. Han skall också skydda dem, precis som han gjorde med deras förfäder när de lämnade Egypten. Och han skall genast svara, när de ropar på hjälp. — 2 Moseboken 14:19, 20, 31.

13. Vilka välsignelser väntar judarna om de följer Jehovas uppmaning?

¹³ Jehova fogar nu följande till sin tidigare uppmaning: ”Om du från din mitt skaffar bort okstången [av hårt, orättvist slaveri], detta att räcka ut fingret [förmodligen i förakt eller som uttryck för en falsk anklagelse] och tala det som är skadligt, och om du ger den hungrige det som  din egen själ önskar och du mättar den själ som lider nöd, då skall ditt ljus lysa fram i mörkret, och ditt dunkel skall vara som middagstiden.” (Jesaja 58:9b, 10) Själviskhet och hårdhet är destruktiva egenskaper som medför Jehovas vrede. Godhet och frikostighet — i synnerhet mot de hungriga och de betryckta — ger däremot Guds rika välsignelse. Om judarna bara ville ta de här sanningarna till hjärtat! Då skulle deras andliga välstånd få dem att stråla som middagssolen och skingra allt dunkel. Framför allt skulle de ge ära och pris åt Jehova, källan till deras härlighet och välsignelser. — 1 Kungaboken 8:41–43.

En återställd nation

14. a) Hur reagerar Jesajas samtida på det han säger? b) Vad fortsätter Jehova att erbjuda?

¹⁴ Beklagligt nog ignorerar folket Jehovas vädjan och sjunker allt djupare ner i ondska. Till slut ger de inte Jehova något val. Han måste låta dem gå i landsflykt, precis som han varnat för. (5 Moseboken 28:15, 36, 37, 64, 65) Men genom Jesaja fortsätter Jehova ändå att erbjuda hopp. Han förutsäger att en tuktad, ångerfull kvarleva skall återvända till Judas land med glädje, trots att landet ligger öde.

15. Vilken glädjande återställelse förutsäger Jehova?

¹⁵ Genom Jesaja pekar Jehova fram emot återställelsen av folket år 537 f.v.t. och säger: ”Jehova skall ständigt leda dig och mätta din själ till och med i ett svett land, ja, han skall ge styrka åt benen i din kropp; och du skall bli som en välbevattnad trädgård och som den vattenkälla vars vatten inte sinar.” (Jesaja 58:11) Jehova skall återställa Israels svedda hemland och göra det grönskande och fruktbart. Ännu underbarare är att han skall välsigna sitt ångerfulla folk och ge styrka åt ”benen” i deras ”kropp”, så att dessa inte längre är andligen livlösa, utan blir fulla  av liv. (Hesekiel 37:1–14) Folket skall bli som ”en välbevattnad trädgård”, fylld med andlig frukt.

16. Hur skall landet återställas?

¹⁶ Återställelsen kommer också att innebära att de städer som de babyloniska angriparna ödelade år 607 f.v.t. återuppbyggs. ”På din tillskyndan skall man bygga upp de platser som har varit förhärjade under lång tid; och grundvalar som har funnits generation efter generation skall du återupprätta. Och du skall kallas ’den som murar igen rämnor’, ’den som återställer stigar som man bor vid’.” (Jesaja 58:12) De parallella uttrycken ”de platser som har varit förhärjade under lång tid” och ”grundvalar som har funnits generation efter generation” (eller de grundvalar som har legat i ruiner i generationer) visar att den återförda kvarlevan skall bygga upp Judas ödelagda städer igen, i synnerhet Jerusalem. (Nehemja 2:5; 12:27; Jesaja 44:28) De skall mura igen ”rämnor”, dvs. rämnorna i Jerusalems murar och säkert också rämnorna i andra städers murar. — Jeremia 31:38–40; Amos 9:14.

Att troget hålla sabbaten ger välsignelser

17. Hur vädjar Jehova till sitt folk att hålla sabbatslagarna?

¹⁷ Sabbaten var ett uttryck för Guds innerliga omtanke om sitt folks fysiska och andliga välbefinnande. Jesus sade: ”Sabbaten kom till för människans skull.” (Markus 2:27) Den dagen, som var helgad av Jehova, gav israeliterna ett särskilt tillfälle att visa sin kärlek till Gud. Tyvärr har den på Jesajas tid reducerats till en dag då man utför tomma ritualer och tillfredsställer sina själviska begär. Jehova har alltså ännu en gång orsak att förebrå sitt folk. Och ännu en gång försöker han nå deras hjärta. Han säger: ”Om du med hänsyn till sabbaten håller tillbaka din fot från att göra det som du själv finner behag i på min heliga dag och du kallar sabbaten din största glädje, en  helig dag för Jehova, en som skall äras, och du ärar den i stället för att följa dina egna vägar, i stället för att söka det som du själv finner behag i och tala tomma ord — då skall Jehova vara din största glädje, och jag skall låta dig färdas fram på jordens höjder; och jag skall låta dig äta av din förfader Jakobs arvsbesittning, ty Jehovas mun har talat.” — Jesaja 58:13, 14.

18. Vad kommer att bli följden av att Juda inte ärar sabbaten?

¹⁸ Sabbaten är en dag för andlig meditation, bön och tillbedjan tillsammans med familjen. Den bör hjälpa judarna att tänka på de underbara gärningar Jehova har gjort för dem och på den rättvisa och kärlek som kommer till uttryck i hans lag. Att troget hålla sabbaten, denna heliga dag, bör således hjälpa folket att komma närmare sin Gud. Men i stället vanhelgar de sabbaten  och riskerar därför att förlora Jehovas välsignelse. — 3 Moseboken 26:34; 2 Krönikeboken 36:21.

19. Vilka rika välsignelser skall Guds folk få, om de håller sabbaten?

¹⁹ Men om judarna tar lärdom av den tuktan de får och ärar sabbatsanordningen, skall de få rika välsignelser. Att de utövar den sanna tillbedjan och respekterar sabbaten kommer att ha en god inverkan på alla sidor av deras liv. (5 Moseboken 28:1–13; Psalm 19:7–11) Jehova skall bland annat låta sitt folk ”färdas fram på jordens höjder”. Det här uttrycket betecknar trygghet och seger över fienderna. Den som har kontroll över höjderna — kullarna och bergen — har kontroll över landet. (5 Moseboken 32:13; 33:29) En gång i tiden lydde Israel Jehova, och nationen hade hans beskydd och var respekterad och till och med fruktad av andra nationer. (Josua 2:9–11; 1 Kungaboken 4:20, 21) Om folket vänder sig till Jehova igen och lyder honom, kommer något av denna forna härlighet att återställas. Jehova skall ge sitt folk en full andel i ”Jakobs arvsbesittning” — de välsignelser som utlovades i hans förbund med deras förfäder, i synnerhet välsignelsen att få ta det utlovade landet i besittning. — Psalm 105:8–11.

20. Vilken ”sabbatsvila” finns det för de kristna?

²⁰ Kan de kristna lära sig något av detta? När Jesus Kristus dog, avskaffades den mosaiska lagen med dess föreskrifter om sabbaten. (Kolosserna 2:16, 17) Men den anda som sabbatsfirandet borde ha uppammat hos judarna — att sätta de andliga intressena främst och hålla sig nära Jehova — är fortfarande viktig för Jehovas tillbedjare. (Matteus 6:33; Jakob 4:8) Dessutom säger Paulus i sitt brev till hebréerna: ”[Det] återstår ... en sabbatsvila för Guds folk.” De kristna kommer in i denna ”sabbatsvila” genom att lyda Jehova och söka rättfärdighet grundad på tro på Jesu Kristi utgjutna blod. (Hebréerna 3:12, 18, 19; 4:6, 9–11,  14–16) De kristna håller inte denna form av sabbat bara en dag i veckan, utan varje dag. — Kolosserna 3:23, 24.

Det andliga Israel ”färdas fram på jordens höjder”

21, 22. Hur har Jehova låtit Guds Israel ”färdas fram på jordens höjder”?

²¹ Sedan de smorda kristna befriades ur babylonisk fångenskap 1919 har de troget hållit det som sabbaten var en förebild till. Följden har blivit att Jehova har låtit dem ”färdas fram på jordens höjder”. I vilken bemärkelse? År 1513 f.v.t. ingick Jehova ett förbund med Abrahams avkomlingar som innebar att de, om de var lydiga, skulle bli ett kungarike av präster och en helig nation. (2 Moseboken 19:5, 6) Under de 40 åren i vildmarken bar Jehova dem tryggt, som en örn bär sina flygfärdiga ungar, och sörjde rikligt för dem. (5 Moseboken 32:10–12) Men folket saknade tro och gick till slut miste om alla privilegier de kunde ha haft. Trots detta har Jehova ett kungarike av präster i vår tid. Det är det andliga Guds Israel. — Galaterna 6:16; 1 Petrus 2:9.

²² Under ”ändens tid” har denna andliga nation gjort det som det forntida Israel inte gjorde. Dess medlemmar har bevarat sig trogna mot Jehova. (Daniel 8:17) Eftersom de noga följer Jehovas höga normer och överlägsna vägar, upphöjer han dem i andlig bemärkelse. (Ordspråken 4:4, 5, 8; Uppenbarelseboken 11:12) De blir skyddade mot orenheten omkring dem och har därför en upphöjd livsstil, och i stället för att insistera på att följa sina egna vägar betraktar de Jehova och hans ord som sin ”största glädje”. (Psalm 37:4) Jehova har bevarat dem andligen trygga, trots att de utsatts för starkt motstånd överallt i världen. Sedan 1919 har det inte funnits några rämnor i  deras andliga ”land”. (Jesaja 66:8) De fortsätter att vara ett folk för Jehovas upphöjda namn, som de med glädje förkunnar i hela världen. (5 Moseboken 32:3; Apostlagärningarna 15:14) Dessutom har nu ett växande antal ödmjuka människor från alla nationer del med dem i det storslagna privilegiet att få bli undervisade om Jehovas vägar och få hjälp att vandra på hans stigar.

23. Hur har Jehova låtit sina smorda tjänare ”äta av ... Jakobs arvsbesittning”?

²³ Jehova har låtit sina smorda tjänare ”äta av ... Jakobs arvsbesittning”. När patriarken Isak välsignade Jakob i stället för Esau, förutsade hans ord välsignelser för alla som skulle utöva tro på Abrahams utlovade säd eller avkomma. (1 Moseboken 27:27–29; Galaterna 3:16, 17) I likhet med Jakob — och i motsats till Esau — har de smorda kristna och deras följeslagare visat att de ”sätter värde på heliga ting”, i synnerhet den andliga föda som Gud tillhandahåller i överflöd. (Hebréerna 12:16, 17; Matteus 4:4) Denna andliga föda — som inbegriper kunskap om det som Jehova utför genom sin utlovade säd och denna säds medförbundna — är stärkande, upplivande och helt nödvändig för deras andliga liv. Det är därför av största vikt att de ständigt inhämtar andlig näring genom att läsa Guds ord och meditera över det. (Psalm 1:1–3) Det är nödvändigt att de kommer tillsammans med medtroende vid kristna möten. Och det är viktigt att de upprätthåller de höga normerna för ren tillbedjan, medan de med glädje delar med sig av den andliga näringen till andra.

24. Hur uppför sig de sanna kristna i vår tid?

²⁴ Må de sanna kristna, medan de ivrigt väntar på att Jehovas löften skall uppfyllas, fortsätta att ta avstånd från alla former av hyckleri. Och må de, medan de livnär sig av ”Jakobs arvsbesittning”, fortsätta att få åtnjuta andlig trygghet på ”jordens höjder”.

[Fotnot]

[Frågor]

 [Bild på sidan 278]

Judarna fastade och böjde huvudet i låtsad ånger — men de ändrade inte sina vägar

 [Bild på sidan 282]

De som har möjlighet ger husrum, kläder och mat åt behövande

[Bild på sidan 286]

Om Juda ångrar sig, kommer de ödelagda städerna att byggas upp igen