Jehova gör sig ett skönt namn
Kapitel tjugofyra
Jehova gör sig ett skönt namn
1, 2. a) Vilket personligt intresse har de kristna av att ”Jehovas dag” skall komma? b) Vad är inbegripet som är av större vikt och betydelse?
I NÄRMARE två tusen år har de kristna väntat på ”Jehovas dags närvaro och ständigt ... [haft] den i tankarna”. (2 Petrus 3:12; Titus 2:13) Det är förståeligt att de ivrigt ser fram emot den dagen. Den kommer att betyda början till befrielse från ofullkomlighetens förödande verkningar. (Romarna 8:22) Och den kommer att betyda slutet på de påfrestningar som de utsätts för nu i dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. — 2 Timoteus 3:1.
2 Men samtidigt som Jehovas dag skall ge de rättfärdiga befrielse, kommer den att betyda tillintetgörelse för ”dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. (2 Thessalonikerna 1:7, 8) Detta stämmer till eftertanke. Skall Gud verkligen tillintetgöra de onda bara för att befria sitt folk från svårigheter? Kapitel 63 i Jesajas bok visar att något mycket viktigare än så är inbegripet, nämligen helgandet av Guds namn.
Den segerrike krigaren
3, 4. a) Vad är bakgrunden till profetian i Jesaja, kapitel 63? b) Vem är det Jesaja ser komma marscherande mot Jerusalem, och vilka har somliga bibelkommentatorer identifierat denne med?
3 I kapitel 62 i Jesajas bok läste vi om judarnas befrielse ur fångenskapen i Babylon och deras återkomst till sitt hemland. Helt naturligt uppstår då frågan: Behöver den återförda kvarlevan av judar frukta att andra fiendenationer skall komma och skövla landet? Jesajas syn minskar i hög grad deras fruktan. Profetian börjar: ”Vem är han som kommer från Edom, från Bosra iförd kläder i glödande färger, han som är praktfull i sin klädnad och som skrider fram i sin stora kraft?” — Jesaja 63:1a.
4 Jesaja ser en krigare, kraftfull och triumferande, komma marscherande mot Jerusalem. Hans praktfulla kläder visar att han har mycket hög rang. Han kommer i riktning från Bosra, Edoms mest betydande stad, vilket tyder på att han har vunnit en stor seger över detta fiendeland. Vem kan denne krigare vara? Somliga bibelkommentatorer identifierar honom med Jesus Kristus. Andra menar att han är den judiske militärbefälhavaren Judas Mackabaios (Mackabeus). Men krigaren själv ger en antydan om vem han är, när han svarar på den tidigare frågan genom att säga: ”Det är jag, jag som talar i rättfärdighet, som har ett överflöd av kraft till att rädda.” — Jesaja 63:1b.
5. Vem är krigaren som Jesaja ser, och varför svarar du så?
5 Det råder knappast något tvivel om att krigaren är Jehova Gud själv. På andra ställen sägs det att han har ett överflöd på ”dynamisk energi” och att han ”talar det som är rättfärdigt”. (Jesaja 40:26; 45:19, 23) Krigarens praktfulla kläder påminner oss om psalmistens ord: ”Jehova, min Gud, du har visat dig vara mycket stor. I värdighet och prakt har du klätt dig.” (Psalm 104:1) Jehova är kärlekens Gud, men Bibeln visar att han också uppträder som krigare, när så är nödvändigt. — Jesaja 34:2; 1 Johannes 4:16.
6. Varför återvänder Jehova från en strid i Edom?
6 Men varför återvänder Jehova från en strid i Edom? Edoméerna är urgamla fiender till Guds förbundsfolk. De vidmakthåller en fiendskap som började med deras förfader, Esau. (1 Moseboken 25:24–34; 4 Moseboken 20:14–21) Djupet av Edoms hat mot Juda blev särskilt märkbart i samband med ödeläggandet av Jerusalem, då edoméerna manade på de babyloniska soldaterna. (Psalm 137:7) Jehova betraktar sådan fiendskap som en skymf mot honom själv. Det är inte att undra på att han beslutade sig för att rikta hämndens svärd mot Edom! — Jesaja 34:5–15; Jeremia 49:7–22.
7. a) Hur fick profetian mot Edom sin första uppfyllelse? b) Vad är Edom en bild av?
7 Jesajas syn är därför mycket uppmuntrande för de judar som återvänder till Jerusalem. Den försäkrar dem om att de kommer att bo trygga i sitt nya hem. Ja, på profeten Malakis tid hade Gud gjort Edoms ”berg till en ödslig ödemark och hans arvedel till boning för vildmarkens schakaler”. (Malaki 1:3) Betyder detta att Jesajas profetia var fullständigt uppfylld på Malakis tid? Nej. Trots att Edom ödelagts var edoméerna fast beslutna att återuppbygga de förhärjade platserna, och Malaki fortsatte att kalla Edom ”ondskans område” och ”det folk som Jehova har lagt under förkastelsedom till oöverskådlig tid”. * (Malaki 1:4, 5) Profetiskt omfattar emellertid Edom fler än Esaus avkomlingar. Det är en bild av alla nationer som visar sig vara fiender till dem som tillber Jehova. Kristenhetens nationer har varit särskilt framträdande i det här avseendet. Vad skall hända med detta nutida Edom?
Vinpressen
8, 9. a) Vad har krigaren som Jesaja ser ägnat sig åt? b) När och hur trampas den symboliska vinpressen?
8 Jesaja frågar den återvändande krigaren: ”Varför är din klädnad röd och dina kläder lika vinpresstramparens?” Jehova svarar: ”Jag har ensam trampat vinpressen, och ingen från folken var med mig. Och jag fortsatte att trampa dem i min vrede, och jag fortsatte att trampa ner dem i mitt raseri. Och deras utsprutande blod stänkte på mina kläder, och hela min klädnad fick jag nerfläckad.” — Jesaja 63:2, 3.
9 Detta är en målande beskrivning av ett blodbad. Guds praktfulla kläder är nerfläckade, precis som kläderna på den som trampar en vinpress. En vinpress är en passande bild av det tillstånd som Jehova Guds fiender befinner sig i, när han drar ut för att tillintetgöra dem. De sitter fast som i en fälla. När kommer den symboliska vinpressen att trampas? I Joels och aposteln Johannes profetior talas det också om en symbolisk vinpress. Vinpressen i de profetiorna trampas, när Jehova krossar sina fiender i Harmageddon. (Joel 3:13; Uppenbarelseboken 14:18–20; 16:16) Den profetiska vinpressen i Jesajas profetia kommer också att trampas då.
10. Varför säger Jehova att han trampade vinpressen ensam?
10 Men varför säger Jehova att han trampade vinpressen ensam och att ingen från folken var med honom? Skall inte Jesus Kristus, som Guds representant, ta ledningen i att trampa vinpressen? (Uppenbarelseboken 19:11–16) Jo, men Jehova syftar på människor, inte andevarelser. Han säger att ingen människa kan klara av uppgiften att befria jorden från Satans anhängare. (Jesaja 59:15, 16) Det är Gud, den Allsmäktige, som skall fortsätta att trampa dem i sin vrede, tills de har krossats fullständigt.
11. a) Varför låter Jehova en ”hämndens dag” komma? b) Vilka var de ”återköpta” i forna tider, och vilka är de i vår tid?
11 Jehova förklarar ytterligare varför han utför den här uppgiften själv: ”Hämndens dag är i mitt hjärta, och mina återköptas år har kommit.” (Jesaja 63:4) * Det är bara Jehova som har rätt att utkräva hämnd på dem som vållar hans folk skada. (5 Moseboken 32:35) De ”återköpta” i forna tider var judarna som fick lida genom babyloniernas förvållande. (Jesaja 35:10; 43:1; 48:20) De ”återköpta” i vår tid är den smorda kvarlevan. (Uppenbarelseboken 12:17) I likhet med sina föregångare i forna tider har de smorda blivit återköpta från religiös fångenskap. Och i likhet med judarna har de och deras följeslagare, ”de andra fåren”, utsatts för förföljelse och motstånd. (Johannes 10:16) Jesajas profetia försäkrar således de kristna i vår tid om att Gud vid sin fastställda tid kommer att ingripa för deras skull.
12, 13. a) I vilken bemärkelse finns det ingen hjälpare för Jehova? b) Hur bereder Jehovas arm räddning, och hur får han stöd av sitt raseri?
12 Jehova säger vidare: ”Jag fortsatte att se mig omkring, men det fanns ingen hjälpare; och jag förundrade mig, men det fanns ingen som gav mig stöd. Så min arm beredde mig räddning, och det var mitt raseri som blev mitt stöd. Och jag fortsatte att trampa ner folken i min vrede, och jag gjorde dem druckna i mitt raseri och lät deras utsprutande blod rinna ner på jorden.” — Jesaja 63:5, 6.
13 Ingen mänsklig hjälpare kan ta åt sig äran för Jehovas stora dag av hämnd. Inte heller behöver Jehova något mänskligt stöd för att kunna utföra sin vilja. * Hans styrkas arm har en obegränsad kraft som är fullt tillräcklig för uppgiften. (Psalm 44:3; 98:1; Jeremia 27:5) Dessutom får han stöd av sitt raseri. Hur då? Genom att hans raseri inte är en okontrollerad känsla, utan rättfärdig harm. Eftersom Jehovas handlingar alltid är grundade på rättfärdiga principer, stöder och motiverar hans raseri honom när han låter sina fienders ”utsprutande blod rinna ner på jorden”, till förödmjukelse och nederlag för dem. — Psalm 75:8; Jesaja 25:10; 26:5.
Guds kärleksfulla omtanke
14. Vilka lämpliga påminnelser ger Jesaja nu?
14 Judarna i forna tider förlorade snabbt sin uppskattning av det Jehova hade gjort för dem. Jesaja påminner dem därför mycket lämpligt om varför Jehova gjorde sådant för dem. Jesaja förklarar: ”Jag vill tala om Jehovas kärleksfulla omtanke, förkunna Jehovas lov, på grund av allt vad Jehova har gjort för oss, ja den stora godhet mot Israels hus som han har visat dem i sin barmhärtighet och i sin stora kärleksfulla omtanke. Och han sade vidare: ’Sannerligen, de är mitt folk, söner som inte visar sig falska.’ Därför blev han deras Räddare. I allt deras kval led han kval. Och hans personlige budbärare räddade dem. Det var han som i sin kärlek och i sin medömkan återköpte dem, och han lyfte upp dem och bar dem alla forntidens dagar.” — Jesaja 63:7–9.
15. Hur och varför visade Jehova kärleksfull omtanke mot Abrahams avkomlingar i Egypten?
15 Vilket enastående exempel Jehova utgör när det gäller att visa kärleksfull omtanke, eller lojal kärlek! (Psalm 36:7; 62:12) Jehova hyste kärleksfull tillgivenhet för Abraham. (Mika 7:20) Han lovade denne patriark att alla jordens nationer skulle välsigna sig genom hans säd, eller avkomma. (1 Moseboken 22:17, 18) Jehova höll sitt löfte och visade stor godhet mot Israels hus. Framträdande bland hans lojala handlingar var befrielsen av Abrahams avkomlingar ur slaveriet i Egypten. — 2 Moseboken 14:30.
16. a) Vilken inställning hade Jehova, när han ingick sitt förbund med Israel? b) Hur handlar Gud med sitt folk?
16 Efter uttåget ur Egypten förde Jehova israeliterna till berget Sinai och gav dem följande löfte: ”Om ni noggrant lyder min röst och håller mitt förbund, då skall ni bli min särskilda egendom. ... Och ni skall bli ett kungarike av präster och en helig nation som tillhör mig.” (2 Moseboken 19:5, 6) Bedrog Jehova israeliterna, när han erbjöd dem detta? Nej, för Jesaja visar att Jehova sade till sig själv: ”Sannerligen, de är mitt folk, söner som inte visar sig falska.” En bibelkommentator säger: ”Ordet ’sannerligen’ är inte ett uttryck för suveränitet eller förutvetande; det är ett uttryck för hoppet och tilliten hos kärleken.” Jehova hade inga dolda motiv när han ingick sitt förbund. Han önskade uppriktigt att hans folk skulle hålla förbundet. Han hade tillit till dem, trots deras uppenbara fel och brister. Det är verkligen underbart att tillbe en Gud som har så stort förtroende för sina tillbedjare! När de äldste i vår tid visar att de har liknande tillit till att Guds folk i grund och botten önskar göra det som är gott, gör de mycket för att styrka dem som har anförtrotts i deras vård. — 2 Thessalonikerna 3:4; Hebréerna 6:9, 10.
17. a) Hur visade Jehova sin kärlek till israeliterna? b) Vad kan vi i vår tid vara övertygade om?
17 Psalmisten säger emellertid om israeliterna: ”De glömde Gud, sin Räddare, som hade gjort stora ting i Egypten.” (Psalm 106:21) Deras olydnad och styvnackade inställning ledde ofta till att de hamnade i svårigheter. (5 Moseboken 9:6) Slutade Jehova då att visa dem kärleksfull omtanke? Nej. Jesaja säger tvärtom att ”i allt deras kval led han kval”. Jehova visar verkligen empati! Han reagerade på samma sätt som varje kärleksfull far skulle göra. Det plågade honom att se sina barn lida, även när lidandet var en följd av deras egen dårskap. I enlighet med profetian och som ett uttryck för sin kärlek sände han sin ”personlige budbärare” — förmodligen Jesus i hans föremänskliga tillvaro — för att denne skulle föra dem till det utlovade landet. (2 Moseboken 23:20) På så sätt lyfte Jehova upp nationen och bar den ”alldeles som en man bär sin son”. (5 Moseboken 1:31; Psalm 106:10) Vi i vår tid kan vara övertygade om att Jehova är lika medveten om våra lidanden och att han har medkänsla med oss, när vi har det svårt. Vi kan tillitsfullt kasta allt vårt bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om oss. — 1 Petrus 5:7.
Gud blir en fiende
18. Varför blev Jehova sitt folks fiende?
18 Vi bör emellertid aldrig ta Guds kärleksfulla omtanke för given. Jesaja fortsätter: ”De gjorde uppror och sårade hans heliga ande. Han förvandlades nu till deras fiende; han förde krig mot dem.” (Jesaja 63:10) Jehova sade varnande att även om han är en barmhärtig och nådig Gud, kommer han ”på inga villkor ... att frita från straff”. (2 Moseboken 34:6, 7) Israeliterna har gjort sig förtjänta av straff genom att de utvecklat ett mönster av upproriskhet. ”Glöm inte hur du har väckt Jehovas, din Guds, harm i vildmarken”, påminde Mose. ”Från den dag då du drog ut ur Egyptens land till dess ni kom till den här platsen har ni visat er vara upproriska i ert handlingssätt mot Jehova.” (5 Moseboken 9:7) Genom att motstå de välgörande verkningarna av Guds ande har de sårat, eller bedrövat, den. (Efesierna 4:30) De har tvingat Jehova att bli deras fiende. — 3 Moseboken 26:17; 5 Moseboken 28:63.
19, 20. Vad kommer judarna ihåg, och varför det?
19 Mitt i bedrövelsen börjar somliga judar tänka på det förgångna. Jesaja säger: ”Då kom man ihåg forntidens dagar, hans tjänare Mose: ’Var är Han som förde dem upp ur havet tillsammans med herdarna för sin småboskapshjord? Var är Han som lade sin heliga ande i honom? Han som lät sin sköna arm gå vid Moses högra sida; Han som klöv vattnen framför dem, för att göra sig ett namn som består till oöverskådlig tid; Han som lät dem vandra genom de svallande vattnen, så att de, likt en häst i vildmarken, inte snavade? Som när ett djur går ner till dalslätten, så lät Jehovas ande dem komma till vila.’” — Jesaja 63:11–14a. *
20 Ja, när judarna får lida på grund av sin olydnad, längtar de efter de dagar då Jehova var deras befriare och inte deras fiende. De kommer ihåg hur deras ”herdar”, Mose och Aron, tryggt förde dem genom Röda havet. (Psalm 77:20; Jesaja 51:10) De minns den tid då de — i stället för att såra Guds ande — blev ledda av den genom Mose och andra av anden förordnade äldste. (4 Moseboken 11:16, 17) De kommer också ihåg hur de såg Jehova genom Mose använda sin ”sköna arm”, sin styrka, för deras skull! Så småningom förde Gud dem ut ur den stora och skräckinjagande vildmarken och förde dem till ett land som flödade av mjölk och honung — en viloplats. (5 Moseboken 1:19; Josua 5:6; 22:4) Men nu får israeliterna lida på grund av att de har förlorat sitt gynnade förhållande till Gud.
Jehova gör sig ett skönt namn
21. a) Vilket stort privilegium kunde israeliterna ha haft i förbindelse med Guds namn? b) Vad var det främsta skälet till att Gud befriade Abrahams avkomlingar från Egypten?
21 Men den materiella förlust som israeliterna lidit förbleknar i jämförelse med förlusten av privilegiet att få ha del i att ära Guds namn, ett privilegium som de har kastat bort. Mose lovade judarna: ”Jehova skall upprätta dig som ett heligt folk åt sig, alldeles som han med ed har lovat dig, när du fortsätter att hålla Jehovas, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla jordens folk skall tvingas se att Jehovas namn har nämnts över dig, och de skall frukta dig.” (5 Moseboken 28:9, 10) När Jehova handlade till försvar för Abrahams avkomlingar och befriade dem ur slaveriet i Egypten, gjorde han inte det bara för att göra livet lättare eller angenämare för dem. Han handlade till försvar för något mycket viktigare — sitt namn. Ja, han såg till att hans namn blev ”förkunnat på hela jorden”. (2 Moseboken 9:15, 16) Och när Gud visade barmhärtighet mot israeliterna sedan de gjort uppror i vildmarken, gjorde han inte det bara av känslomässiga skäl. Jehova sade själv: ”Jag handlade för mitt eget namns skull för att det inte skulle bli vanhelgat inför ögonen på de nationer bland vilka de var.” — Hesekiel 20:8–10.
22. a) Varför skall Gud i framtiden ännu en gång strida för sitt folk? b) Hur påverkas våra handlingar av vår kärlek till Guds namn?
22 Vilken kraftfull avslutning Jesaja ger profetian! Han säger: ”Så ledde du ditt folk för att göra dig ett skönt namn.” (Jesaja 63:14b) Nu är det tydligt varför Jehova strider med kraft för sitt folks räkning — för att göra sig ett skönt namn. Jesajas profetia tjänar således som en kraftfull påminnelse om att det inte bara är ett vördnadsbjudande privilegium att bära Jehovas namn, utan också ett stort ansvar. De sanna kristna i vår tid älskar Jehovas namn mer än sitt eget liv. (Jesaja 56:6; Hebréerna 6:10) De vill inte göra något som skulle kunna dra smälek över detta heliga namn. De återgäldar Guds lojala kärlek genom att förbli lojala mot honom. Och eftersom de älskar Jehovas sköna namn, längtar de efter den dag då han skall trampa sina fiender i sin vredes vinpress — inte bara därför att det blir till nytta för dem själva, utan i synnerhet därför att det kommer att leda till att namnet på den Gud de älskar blir ärat. — Matteus 6:9.
[Fotnoter]
^ § 7 Den herodianska dynastin i det första århundradet v.t. härstammade från Edom.
^ § 11 Uttrycket ”mina återköptas år” kan syfta på samma tidsperiod som uttrycket ”hämndens dag”. Lägg märke till hur liknande uttryck används parallellt i Jesaja 34:8.
^ § 13 Jehova uttrycker sin förundran över att ingen gav honom stöd. Det kan verkligen tyckas förvånande att de mäktiga på jorden närmare 2.000 år efter Jesu död fortfarande motstår Guds vilja. — Psalm 2:2–12; Jesaja 59:16.
^ § 19 Början av vers 11 skulle också ha kunnat återges på följande sätt: ”Då kom han ihåg.” (Jesaja 63:11, fotnot i studieutgåvan) Men det betyder inte nödvändigtvis att Jehova var den som kom ihåg. De ord som följer uttrycker Guds folks känslor och inte hans egna. Bibel 2000 har följande lydelse: ”Då tänkte hans folk på gångna tider.”
[Frågor]
[Bild på sidan 359]
Jehova hade stora förhoppningar beträffande sitt folk
