Kapitel tjugosju

Jehova välsignar den rena tillbedjan

Jesaja 66:1–14

1. Vilka teman betonas i det sista kapitlet i Jesajas bok, och vilka frågor besvaras?

I DET sista kapitlet i Jesajas profetiska bok förs några av dess viktigaste teman till en storslagen höjdpunkt, och flera betydelsefulla frågor besvaras. Några av de teman som betonas är Jehovas upphöjda ställning, hans hat till hyckleri, hans beslutsamhet att straffa de ondskefulla och hans kärlek till de trogna och hans omtanke om dem. Dessutom besvaras följande frågor: Vad skiljer sann tillbedjan från falsk tillbedjan? Hur kan vi vara säkra på att Jehova skall utkräva hämnd på de hycklare som utger sig för att vara heliga samtidigt som de förtrycker Guds folk? Och hur skall Jehova välsigna dem som förblir trogna mot honom?

Nyckeln till ren tillbedjan

2. Vilket uttalande gör Jehova om sin storhet, men vad betyder detta uttalande inte?

² Profetian börjar med att framhålla Jehovas storhet: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Var är då det hus som ni skulle kunna bygga åt mig, och var är då den plats som skulle tjäna som en viloplats för mig?’” (Jesaja 66:1) Somliga menar att profeten avråder judarna från att återuppbygga Jehovas  tempel, när de har kommit tillbaka till sitt hemland. Men så är det inte. Jehova kommer själv att ge befallning om att templet skall återuppbyggas. (Esra 1:1–6; Jesaja 60:13; Haggaj 1:7, 8) Vad betyder då de här orden?

3. Varför är det lämpligt att jorden omtalas som Jehovas ”fotpall”?

³ Först skall vi se varför jorden omtalas som Jehovas ”fotpall”. Det ligger inget nedsättande i det. Av alla de miljarder himlakroppar som finns i universum är det bara jorden som får den här särskilda beteckningen. Vår planet kommer alltid att inta en särställning, eftersom det var här som Jehovas enfödde Son gav sitt liv som en lösen och det är här som Jehova skall hävda sin suveränitet genom det messianska kungariket. Det är verkligen lämpligt att jorden kallas Jehovas fotpall. En kung kan använda en fotpall, när han skall stiga upp på sin höga tron, och han kan sedan vila fötterna på den.

4. a) Varför kan inte en byggnad på jorden vara en viloplats för Jehova Gud? b) Vad avses med uttrycket ”allt detta”, och vilken slutsats måste vi dra när det gäller tillbedjan av Jehova?

⁴ En kung sitter naturligtvis inte på sin fotpall, och inte heller uppehåller sig Jehova på jorden. Inte ens de ofantliga fysiska himlarna rymmer honom! Långt mindre kan då en byggnad på jorden hysa Jehova och bokstavligen tjäna som en boning för honom. (1 Kungaboken 8:27) Jehovas tron och hans viloplats befinner sig i andevärlden, och det är den världen som ordet ”himlen” syftar på i Jesaja 66:1. Nästa vers understryker detta ytterligare: ”’Allt detta har ju min egen hand gjort, så att allt detta blev till’, lyder Jehovas uttalande.” (Jesaja 66:2a) Föreställ dig att Jehova gör en svepande gest och pekar på ”allt detta” — allt i himlen och på jorden. (Jesaja 40:26; Uppenbarelseboken 10:6) Som hela universums store Skapare förtjänar  han att få mer än bara en byggnad tillägnad sig. Han förtjänar mer än bara en yttre form av tillbedjan.

5. Hur visar vi att vi är ”betryckta” och ”förkrossade i anden”?

⁵ Hur kan man på ett passande sätt tillbe universums Suverän? Han säger själv: ”Till denne skall jag se: till den som är betryckt och som är förkrossad i anden och som skälver för mitt ord.” (Jesaja 66:2b) Ja, den som vill utöva ren tillbedjan måste ha ett rätt hjärtetillstånd. (Uppenbarelseboken 4:11) Den som tillber Jehova måste vara ”betryckt” och ”förkrossad i anden”. Innebär det att Jehova vill att vi skall vara olyckliga? Nej, han är ”den lycklige Guden”, och han vill att hans tillbedjare också skall glädja sig. (1 Timoteus 1:11; Filipperna 4:4) Men vi syndar alla ofta, och vi får inte ta lätt på våra synder. Vi måste känna oss ”betryckta” över dem, ledsna över att vi inte når upp till Jehovas rättfärdiga normer. (Psalm 51:17) Vi måste visa att vi är ”förkrossade i anden” genom att ångra oss, kämpa emot våra syndfulla tendenser och be Jehova om förlåtelse. — Lukas 11:4; 1 Johannes 1:8–10.

6. I vilken bemärkelse bör sanna tillbedjare skälva för Guds ord?

⁶ Jehova ser dessutom till dem som ”skälver” för hans ”ord”. Betyder det att han vill att vi skall skaka av fruktan varje gång vi läser det han har sagt? Nej, men han vill att vi skall betrakta det han säger med vördnad och respekt. Vi söker uppriktigt hans vägledning och följer den i allt vi företar oss. (Psalm 119:105) Vi kan också ”skälva” i den bemärkelsen att vi fruktar blotta tanken på att vara olydiga mot Gud, att besudla hans sanning med mänskliga traditioner eller ta lätt på sanningen. En sådan ödmjuk inställning är nödvändig i samband med den rena tillbedjan — men sorgligt nog är den inställningen sällsynt i våra dagars värld.

 Jehova hatar hycklande tillbedjan

7, 8. Hur betraktar Jehova religiösa hycklares formella tillbedjan?

⁷ När Jesaja betraktar sina samtida, är han väl medveten om att det är få som har den inställning som Jehova vill se hos dem som tillber honom. Det avfälliga Jerusalem har därför gjort sig förtjänt av den kommande domen. Lägg märke till hur Jehova ser på den tillbedjan som utövas där: ”Den som slaktar en tjur är som en som slår ner en man. Den som frambär ett får som slaktoffer är som en som bryter nacken av en hund. Den som frambär en gåva som offer — svinblod! Den som frambär ett åminnelseoffer av virak är som en som uttalar en välsignelse med mystiska ord. Ja, det är de som har valt sina egna vägar, och i deras vämjeligheter har deras själ funnit behag.” — Jesaja 66:3.

⁸ De här orden påminner oss om Jehovas ord i första kapitlet i Jesajas bok. Jehova sade där till sitt egensinniga folk att deras formella handlingar av tillbedjan inte bara misshagade honom, utan fick hans rättfärdiga vrede att flamma upp i ännu högre grad, eftersom de tillbad honom på ett hycklande sätt. (Jesaja 1:11–17) Nu jämför Jehova deras offer med avskyvärda brott. Att de frambär en dyrbar tjur som offer blidkar Jehova lika lite som om de skulle mörda en människa! Andra offer jämförs med att offra en hund eller ett svin, djur som är orena enligt den mosaiska lagen och helt olämpliga som offer. (3 Moseboken 11:7, 27) Låter Jehova sådant religiöst hyckleri förbli ostraffat?

9. Hur har de flesta judarna reagerat på påminnelserna från Jehova genom Jesaja, och vad kommer den oundvikliga följden att bli?

⁹ Jehova säger nu: ”Jag däremot skall välja sätt att  behandla dem hårt; och det som de är förskräckta för skall jag låta komma över dem; ty jag kallade, men ingen svarade; jag talade, men ingen lyssnade; och de fortsatte att göra det som var ont i mina ögon, och det som jag inte fann behag i, det valde de.” (Jesaja 66:4) Jesaja kan utan tvivel yttra de här orden med uppriktig övertygelse. I många år har han varit Jehovas redskap som ”kallat” och ”talat” till hans folk. Profeten vet bara alltför väl att i stort sett ingen har lyssnat. Eftersom de har fortsatt att göra det som är ont, är straffet oundvikligt. Jehova kommer att välja straffet och låta sitt avfälliga folk drabbas av förskräckande händelser.

10. Vad säger oss Jehovas handlingssätt mot Juda när det gäller hans syn på kristenheten?

¹⁰ Kristenheten i vår tid har på liknande sätt utövat sådant som Jehova inte finner behag i. Avgudadyrkan florerar i dess kyrkor, obibliska filosofier och traditioner förs fram från predikstolarna, och strävan efter politisk makt har fått prästerna att engagera sig allt djupare i ett andligt sett omoraliskt förhållande till världens nationer. (Markus 7:13; Uppenbarelseboken 18:4, 5, 9) Liksom i fallet med det forntida Jerusalem kommer kristenheten obevekligt att få sitt välförtjänta straff — något att vara ”förskräckt” för. Det sätt på vilket kristenheten har behandlat Guds folk är en av orsakerna till att dess straff är oundvikligt.

11. a) Vad är det som gör avfällingarnas synd på Jesajas tid ännu allvarligare? b) I vilken bemärkelse utestänger Jesajas samtida de trogna ”för ... [Guds] namns skull”?

¹¹ Jesaja fortsätter: ”Hör Jehovas ord, ni som skälver för hans ord: ’Era bröder som hatar er, som utestänger er för  mitt namns skull, har sagt: ”Må Jehova bli förhärligad!” Han skall också visa sig, till glädje för er, men de skall få stå med skam.’” (Jesaja 66:5) Jesajas ”bröder”, hans egna landsmän, har det gudagivna ansvaret att representera Jehova Gud och underordna sig hans suveränitet. Att de har underlåtit att göra det är en mycket allvarlig synd. Men något som gör deras synd ännu allvarligare är att de hatar de människor som är trogna och ödmjuka, sådana som Jesaja. Dessa avfällingar hatar de trogna och utestänger dem, därför att de representerar Jehova Gud på rätt sätt. I den bemärkelsen blir de utestängda ”för ... [Guds] namns skull”. Samtidigt hävdar avfällingarna att de tjänar Jehova och representerar honom, och de använder skenheligt sådana religiöst klingande uttryck som: ”Må Jehova bli förhärligad!” *

12. Nämn några exempel på att trogna Jehovas tjänare blivit förföljda av religiösa hycklare.

 ¹² Den falska religionens hat till dem som utövar den rena tillbedjan är ingenting nytt. Det är en ytterligare uppfyllelse av profetian i 1 Moseboken 3:15, som förutsade en långvarig fiendskap mellan Satans säd och Guds kvinnas säd. Jesus sade till sina smorda efterföljare i det första århundradet att de också skulle få lida på grund av sina landsmän — bli utestängda från synagogorna och bli förföljda ända till döds. (Johannes 16:2) Och hur har det varit i nyare tid? När ”de sista dagarna” började, kunde Guds folk se att en liknande förföljelse väntade dem. (2 Timoteus 3:1) År 1914 hänvisade Vakt-Tornet till Jesaja 66:5 och skrev: ”Nästan alla förföljelser, som kommit till Guds folk, ha kommit från sådana, som bekänt sig vara kristna.” Samma artikel sade också: ”Vi veta icke, om de ej torde gå till ytterligheten i vår tid — att döda socialt, att döda i kyrkligt afseende, kanske att döda kroppsligt.” Så sanna dessa ord visade sig vara! Under första världskriget, inte långt efter det att dessa ord hade publicerats, blev den förföljelse som prästerskapet anstiftat oerhört intensiv. Men kristenheten fick stå med skam, precis som det förutsagts. Hur då?

En snabb och plötslig återställelse

13. Vad är ”ljudet av tumult från staden” i den första uppfyllelsen?

¹³ Jesaja profeterar: ”Det hörs ett ljud av tumult från staden, ett ljud från templet! Det är ljudet av att Jehova vedergäller sina fiender vad de förtjänar.” (Jesaja 66:6) I den första uppfyllelsen av de här orden är ”staden” Jerusalem, där Jehovas tempel finns. ”Ljudet av tumult” avser det krigslarm som hörs i staden, när de invaderande babyloniska styrkorna går till angrepp år 607 f.v.t. Hur är det då med uppfyllelsen i vår tid?

14. a) Vad förutsade Malaki om Jehovas ankomst till sitt tempel? b) Vad blev följden av att Jehova kom till sitt tempel, enligt Hesekiels profetia? c) När inspekterade Jehova och Jesus det andliga templet, och hur påverkades de som gjorde anspråk på att representera den rena tillbedjan?

 ¹⁴ De här orden i Jesajas bok harmonierar med två andra profetiska uttalanden, det ena i Hesekiel 43:4, 6–9 och det andra i Malaki 3:1–5. Både Hesekiel och Malaki förutsäger en tid då Jehova Gud kommer till sitt tempel. Malakis profetia visar att Jehova kommer för att inspektera sitt tempel och handla som en smältare och förkasta dem som framställer honom i felaktig dager. Hesekiels syn visar hur Jehova går in i templet och kräver att alla spår av omoraliskhet och avgudadyrkan skall avlägsnas. * I den nutida uppfyllelsen av de här profetiorna ägde en viktig andlig utveckling rum 1918 i förbindelse med tillbedjan av Jehova. Det var uppenbart att Jehova och Jesus företog en inspektion av alla som gjorde anspråk på att representera den rena tillbedjan. Den inspektionen ledde till att den fördärvade kristenheten blev slutligt förkastad. För Kristi smorda efterföljare innebar inspektionen en kort luttringsperiod, följd av en snabb andlig återställelse 1919. — 1 Petrus 4:17.

15. Vilken födelse blir förutsagd, och hur uppfylls detta år 537 f.v.t.?

¹⁵ Denna återställelse beskrivs träffande i de följande verserna i Jesajas profetia: ”Innan hon började få födslosmärtor, födde hon. Innan födslovåndor hann komma över henne, blev hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant? Vem har sett något liknande? Kan ett land framfödas under födslosmärtor på en enda dag? Eller kan  en nation födas på en enda gång? Ty Sion fick födslosmärtor och födde också sina söner.” (Jesaja 66:7, 8) För de landsflyktiga judarna i Babylon får de här orden en spännande första uppfyllelse. Sion, Jerusalem, framställs återigen som en kvinna som föder barn. Men vilken ovanlig födelse! Den sker så snabbt och plötsligt att den är över innan födslovåndorna har hunnit börja! Detta är en passande bild. Att Guds folk återföds som en självständig nation år 537 f.v.t. sker så snabbt och plötsligt att det verkar mirakulöst. Från den tidpunkt då Cyrus friger judarna ur fångenskapen och till dess en trogen kvarleva är tillbaka i sitt hemland går det ju bara några månader! Vilken kontrast till det som hände när Israel föddes som en nation första gången! År 537 f.v.t. är det inte nödvändigt att be en omedgörlig monark om frihet, att fly för en fientlig här eller att vandra omkring 40 år i vildmarken.

16. Vad är Sion en bild av i den nutida uppfyllelsen av Jesaja 66:7, 8, och hur har Sions barn upplevt en återfödelse?

¹⁶ I den nutida uppfyllelsen är Sion en bild av Jehovas himmelska ”kvinna”, hans himmelska organisation av andevarelser. År 1919 gladde sig denna ”kvinna” åt att se sina smorda söner på jorden födas som ett organiserat folk, ”en nation”. Den återfödelsen skedde snabbt och plötsligt. * På bara några månader gick de smorda som grupp betraktade från ett tillstånd av dödsliknande overksamhet till ett tillstånd av sjudande verksamhet i sitt ”land”, sitt gudagivna andliga verksamhetsområde. (Uppenbarelseboken 11:8–12) Hösten 1919 tillkännagav de till och med att  en ny tidskrift skulle börja ges ut som ett komplement till The Watch Tower (Vakt-Tornet). Denna nya tidskrift, som fick namnet The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern), nu Awake! (Vakna!), var ett vittnesbörd om att Guds folk hade återupplivats och återigen organiserats för tjänst.

17. Hur försäkrar Jehova sitt folk om att ingenting kan hindra honom från att genomföra sitt uppsåt med avseende på det andliga Israel?

¹⁷ Ingen makt i hela universum kunde hindra denna andliga återfödelse. Nästa vers framhåller detta: ”’Skulle jag låta fostret bryta igenom och sedan inte låta födelsen ske?’ säger Jehova. ’Eller skulle jag som låter födelsen ske tillsluta moderlivet?’ har din Gud sagt.” (Jesaja 66:9) Precis som födelseprocessen inte kan stoppas, när den väl kommit i gång, så kunde inte heller det andliga Israels återfödelse stoppas, när den väl kommit i gång. Det fanns visserligen motstånd, och det kommer förmodligen att bli mer motstånd i framtiden. Men endast Jehova kan stoppa det han har satt i gång, och det gör han aldrig! Hur behandlar då Jehova sitt återupplivade folk?

Jehovas kärleksfulla omsorg

18, 19. a) Vilken rörande bild använder Jehova, och hur är den tillämplig på hans landsflyktiga folk? b) Hur har den smorda kvarlevan i vår tid fått näring och kärleksfull omsorg?

¹⁸ De fyra följande verserna tecknar en rörande bild av Jehovas kärleksfulla omsorg. Jesaja säger först: ”Gläds med Jerusalem och fröjda er med henne, alla ni som älskar henne. Jubla högt tillsammans med henne, alla ni som sörjer över henne; ty ni skall dia och mättas vid hennes trösterika bröst; ty ni skall suga och njuta av vad ni får vid hennes härlighets modersbröst.” (Jesaja 66:10, 11) Jehova använder här bilden av en kvinna som ammar sitt barn. När ett spädbarn är hungrigt, skriker det ihållande. Men  när det läggs till sin mors bröst och får mat, vänds sorgen i glädje och tillfredsställelse. På liknande sätt kommer kvarlevan av trogna judar i Babylon att snabbt föras från ett tillstånd av sorg till ett tillstånd av lycka och tillfredsställelse, när tiden för befrielse och återställelse är inne. De kommer att fröjda sig. Jerusalems härlighet kommer att förnyas, när det byggs upp och blir befolkat igen. Och stadens härlighet kommer att omfatta dess trogna invånare. De skall återigen få andlig näring genom ett verksamt prästerskap. — Hesekiel 44:15, 23.

¹⁹ Det andliga Israel blev också välsignat med näring i rikt mått efter återställelsen 1919. Sedan dess har andlig föda delats ut i en jämn ström genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Detta har verkligen varit en tid av tröst och glädje för den smorda kvarlevan. Men det har varit fler välsignelser.

20. Hur blev Jerusalem välsignat med en ”översvämmande ström” i forna tider, och hur har detta skett i nyare tid?

²⁰ Profetian fortsätter: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag leder frid till henne som en flod och nationernas härlighet som en översvämmande ström, och ni skall dia. På höften skall ni bli burna, och på knät skall ni sitta och bli smekta.’” (Jesaja 66:12) Här kombineras bilden med en kvinna som ammar sitt barn och bilden med ett rikt flöde av välsignelser — ”en flod” och ”en översvämmande ström”. Jerusalem skall inte bara välsignas med frid i överflöd från Jehova, utan också med ”nationernas härlighet”, som strömmar till Guds folk och välsignar det. Det betyder att människor från nationerna skall strömma till Jehovas folk. (Haggaj 2:7) I den forntida uppfyllelsen var det många människor från olika nationer som slöt sig till Israel och blev judiska proselyter. Men en mycket större uppfyllelse  har ägt rum i vår egen tid, när ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” — sannerligen en ”översvämmande ström” av människor — slutit sig till kvarlevan av andliga judar. — Uppenbarelseboken 7:9; Sakarja 8:23.

21. Vad slags tröst förutsägs i en tilltalande bild?

²¹ I Jesaja 66:12 används också uttryck som betecknar moderskärlek — att smeka ett barn som sitter på knät och att bära det på höften. I nästa vers uttrycks en liknande tanke, men ur en annan intressant synvinkel. ”Som en mor tröstar sin son [”Som en man vars mor tröstar honom”, fotnot i studieutgåvan], så skall jag trösta er; och när det gäller Jerusalem skall ni bli tröstade.” (Jesaja 66:13) Barnet är nu ”en man”, en vuxen. Men hans mor har inte förlorat sin önskan att trösta honom, när han har det svårt.

22. Hur visar Jehova att hans kärlek är stark och innerlig?

²² På detta tilltalande sätt illustrerar Jehova hur stark och innerlig hans kärlek till sitt folk är. Till och med den starkaste moderskärlek är bara ett svagt återsken av den djupa kärlek Jehova har till sitt trogna folk. (Jesaja 49:15) Det är verkligen viktigt att alla kristna återspeglar denna egenskap hos sin himmelske Fader! Aposteln Paulus gjorde det, och han är därigenom ett utmärkt exempel för de äldste i den kristna församlingen. (1 Thessalonikerna 2:7) Jesus sade att broderlig kärlek skulle vara det främsta kännetecknet på hans efterföljare. — Johannes 13:34, 35.

23. Beskriv det lyckliga tillståndet bland Jehovas återställda folk.

²³ Jehova låter sin kärlek komma till uttryck i handling. Han säger därför vidare: ”Ni skall se, och ert hjärta skall jubla, och benen i er kropp skall spira som spätt gräs. Och Jehovas hand skall göras känd för hans tjänare, men han skall uttala förkastelsedom över sina fiender.” (Jesaja  66:14) En grammatiker och kännare av hebreiska menar att uttrycket ”ni skall se” innebär att vart de återvändande landsflyktiga än vänder blicken i sitt återställda land ”möts deras öga nu av glädje”. De kommer att jubla, hänförda över att ha kommit tillbaka till sitt älskade hemland. De kommer att känna sig unga på nytt, som om benen i deras kropp blev starka igen och fick kraft som gräset som spirar på våren. Alla kommer att veta att detta lyckliga tillstånd inte har kommit till genom människors ansträngningar, utan genom ”Jehovas hand”.

24. a) Vilken slutsats drar du, när du tänker på händelser som har berört Jehovas folk i vår tid? b) Vad bör vi vara fast beslutna att göra?

²⁴ Ser du Jehovas hand vara verksam bland hans folk i vår tid? Ingen människa skulle ha kunnat återställa den rena tillbedjan. Ingen människa skulle ha kunnat få miljoner människor, ”dyrbara skatter”, från alla nationer att sluta sig till den trogna kvarlevan i dess andliga land. Det är bara Jehova Gud som kan göra sådant. Dessa uttryck för Jehovas kärlek ger oss stor orsak till glädje. Må vi aldrig ta hans kärlek för given. Må vi fortsätta att ”skälva” för hans ”ord” och vara fast beslutna att leva i enlighet med Bibelns principer och finna glädje i att tjäna Jehova.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 395]

”Allt detta har ju min egen hand gjort”

[Bild på sidan 402]

Jehova skall ge Sion ”nationernas härlighet”