”Min utvalde, som min själ har godkänt!”
Kapitel tre
”Min utvalde, som min själ har godkänt!”
1, 2. Varför är kapitel 42 i Jesajas bok av intresse för de kristna i vår tid?
”’NI ÄR mina vittnen’, lyder Jehovas uttalande, ’ja min tjänare som jag har utvalt.’” (Jesaja 43:10) Detta tillkännagivande av Jehova, nedtecknat av profeten Jesaja på 700-talet f.v.t., visar att Jehovas forntida förbundsfolk var en nation av vittnen. De var Guds utvalde tjänare. Omkring 2.600 år senare, år 1931, tillkännagav de smorda kristna offentligt att dessa ord var tillämpliga på dem. De antog namnet Jehovas vittnen och tog villigt på sig det ansvar som är förbundet med att vara Guds tjänare på jorden.
2 Jehovas vittnen önskar uppriktigt behaga Gud. De är därför mycket intresserade av kapitel 42 i Jesajas bok, eftersom det beskriver en tjänare som Jehova godkänner och en tjänare som han förkastar. En granskning av den här profetian och dess uppfyllelse hjälper oss att förstå vad det är som leder till Guds godkännande och vad det är som leder till hans misshag.
”Jag har lagt min ande i honom”
3. Vad förutsäger Jehova genom Jesaja angående ”min tjänare”?
3 Genom Jesaja förutsäger Jehova att det skall komma en tjänare som han själv skall utvälja: ”Se! Min tjänare, som jag håller ett fast grepp om! Min utvalde, som min själ har godkänt! Jag har lagt min ande i honom. Rättvisa skall han föra fram åt nationerna. Han skall inte ropa högt eller häva upp sin röst, och på gatan skall han inte låta sin röst höras. Inget knäckt vassrör skall han krossa; och en matt lysande linveke skall han inte släcka. I trofasthet skall han föra fram rättvisan. Han skall inte mattas eller knäckas, till dess han har infört rättvisa på jorden; och på hans lag skall öarna vänta.” — Jesaja 42:1–4.
4. Vem är den förutsagde ”utvalde”, och hur vet vi det?
4 Vem är den tjänare som omtalas här? Det behöver vi inte sväva i tvivelsmål om. Vi finner de här orden citerade i Matteus evangelium, och de tillämpas där på Jesus Kristus. (Matteus 12:15–21) Jesus är den älskade tjänaren, den ”utvalde”. När lade Jehova sin ande på Jesus? År 29 v.t., vid Jesu dop. Den inspirerade berättelsen beskriver detta dop och säger att när Jesus steg upp ur vattnet, ”öppnades himlen, och den heliga anden kom ner över honom i kroppslig gestalt lik en duva, och en röst ljöd från himlen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” Därigenom visade Jehova personligen vem som är hans älskade tjänare. Den tjänst Jesus sedan utförde och de underverk han gjorde visade att Jehovas ande verkligen var över honom. — Lukas 3:21, 22; 4:14–21; Matteus 3:16, 17.
”Rättvisa skall han föra fram åt nationerna”
5. Varför var det i det första århundradet v.t. nödvändigt att göra klart vad rättvisa var?
5 Jehovas utvalde skulle ”föra fram”, eller uppenbara, sann rättvisa. ”Vad rättvisa vill säga skall han göra klart för nationerna.” (Matteus 12:18) Det behövdes verkligen i det första århundradet v.t.! De judiska religiösa ledarna lärde ut en förvänd syn på rättvisa och rättfärdighet. De försökte uppnå rättfärdighet genom att följa en samling stränga lagar, av vilka många var deras egna påfund. Deras formalistiska rättvisa gav inte rum för barmhärtighet och medkänsla.
6. Hur visade Jesus vad sann rättvisa är?
6 Jesus däremot uppenbarade Guds syn på rättvisa. Genom det han lärde och sitt sätt att leva visade han att sann rättvisa är medlidsam och barmhärtig. Tänk bara på hans berömda bergspredikan. (Matteus, kapitlen 5–7) Vilken mästerlig förklaring av hur rättvisa och rättfärdighet skall tillämpas i praktiken! Och när vi läser evangelieskildringarna, blir vi rörda av Jesu medkänsla med de fattiga och betryckta. (Matteus 20:34; Markus 1:41; 6:34; Lukas 7:13) Han förkunnade sitt tröstande budskap för många som var som knäckta vassrör, nerböjda och misshandlade. De var som en rykande linveke — deras sista livsgnista hade nästan släckts. Jesus krossade inte ett ”knäckt vassrör”, och inte heller släckte han ”en matt lysande linveke”. Nej, hans kärleksfulla och medlidsamma ord och handlingar verkade upplyftande på de ödmjuka. — Matteus 11:28–30.
7. Varför kunde profetian säga att Jesus inte skulle ”ropa högt eller häva upp sin röst” på ”gatan”?
7 Men varför säger profetian att Jesus inte skulle ”ropa högt eller häva upp sin röst” och ”inte låta sin röst höras” på ”gatan”? Därför att han inte drog uppmärksamheten till sin egen person, som så många gjorde på hans tid. (Matteus 6:5) En gång när han hade botat en spetälsk man, sade han till denne: ”Se till att du inte talar om detta för någon.” (Markus 1:40–44) Jesus sökte inte publicitet och ville inte att människor skulle grunda sina slutsatser på vad de hört andra berätta. Han ville att de skulle inse att han var Kristus, Jehovas smorde tjänare, på grundval av obestridliga bevis.
8. a) Hur förde Jesus fram ”rättvisa ... åt nationerna”? b) Vad lär vi oss om rättvisa av Jesu liknelse om den medmänsklige samariern?
8 Den utvalde tjänaren skulle föra fram ”rättvisa ... åt nationerna”. Detta gjorde Jesus. Förutom att han betonade att gudomlig rättvisa är förbunden med medkänsla, visade han att den bör omfatta alla människor. Vid ett tillfälle påminde Jesus en lagkunnig man om att han skulle älska Gud och sin nästa. Mannen frågade Jesus: ”Vem är egentligen min nästa?” Kanske väntade han sig att Jesus skulle svara: ”Dina judiska landsmän.” Men i stället berättade Jesus liknelsen om den medmänsklige samariern. I liknelsen hjälper en samarier en man som blivit överfallen av rövare, medan en levit och en präst däremot inte hade velat hjälpa mannen. Den lagkunnige var tvungen att medge att den föraktade samariern vid det här tillfället var mannens nästa, inte leviten eller prästen. Jesus avslutade sin liknelse med rådet: ”Gör detsamma för egen del.” — Lukas 10:25–37; 3 Moseboken 19:18.
”Han skall inte mattas eller knäckas”
9. Hur kommer vi att påverkas av att vi förstår vad sann rättvisa är?
9 Eftersom Jesus gjorde klart vad sann rättvisa är, lärde sig hans lärjungar att visa denna egenskap. Det måste vi också göra. Först och främst måste vi godta Guds normer för vad som är gott och ont, eftersom han har rätt att avgöra vad som är rättvist och rättfärdigt. När vi strävar efter att göra saker och ting på Jehovas sätt, kommer vårt rättrådiga uppförande att klart och tydligt visa vad sann rättvisa är. — 1 Petrus 2:12.
10. Varför kan man säga att vi visar rättvisa genom att ta del i arbetet med att predika och undervisa?
10 Vi visar också sann rättvisa, när vi flitigt tar del i arbetet med att predika och undervisa. Jehova har frikostigt gett oss livgivande kunskap om sig själv, sin Son och sitt uppsåt. (Johannes 17:3) Det skulle inte vara rätt och rättvist av oss att behålla den kunskapen för oss själva. ”Undanhåll inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem”, säger Salomo. (Ordspråken 3:27) Låt oss helhjärtat dela med oss åt alla av vår kunskap om Gud, oavsett vilken ras de tillhör eller vilken etnisk eller nationell bakgrund de har. — Apostlagärningarna 10:34, 35.
11. Hur bör vi behandla andra, om vi skall efterlikna Jesus?
11 En sann kristen behandlar dessutom andra på samma sätt som Jesus gjorde. Många i vår tid ställs inför sorger och bekymmer och behöver medkänsla och uppmuntran. Också överlämnade kristna kan bli så hårt pressade av omständigheterna att de liknar krossade vassrör eller rykande vekar. Behöver de inte vårt stöd? (Lukas 22:32; Apostlagärningarna 11:23) Så upplivande och stärkande det är att tillhöra en sammanslutning av sanna kristna som försöker efterlikna Jesus genom att utöva rättvisa!
12. Varför kan vi vara övertygade om att det snart blir rättvisa för alla?
12 Kommer det någonsin att bli rättvisa för alla? Ja, verkligen. Jehovas utvalde tjänare ”skall inte mattas eller knäckas, till dess han har infört rättvisa på jorden”. Mycket snart skall den på tronen insatte kungen, den uppväckte Kristus Jesus, låta ”hämnd komma över dem som inte känner Gud”. (2 Thessalonikerna 1:6–9; Uppenbarelseboken 16:14–16) Mänskligt styre kommer att ersättas av Guds kungarike. Rättvisa och rättfärdighet kommer att överflöda. (Ordspråken 2:21, 22; Jesaja 11:3–5; Daniel 2:44; 2 Petrus 3:13) Jehovas tjänare överallt på jorden — också på avlägsna platser, på ”öarna” — ser med spänd förväntan fram emot den dagen.
Jag skall ge honom ”som ett ljus för nationerna”
13. Vad förutsäger Jehova angående sin utvalde tjänare?
13 Jesaja fortsätter: ”Detta är vad den sanne Guden, Jehova, har sagt, himlens Skapare och den Store som spänner ut den; Han som breder ut jorden och dess avkastning, Han som ger andedräkt åt folket på den och ande åt dem som vandrar på den.” (Jesaja 42:5) Vilken mäktig beskrivning av Jehova, Skaparen! Denna påminnelse om Jehovas makt ger tyngd åt hans ord. Jehova säger: ”Jag, Jehova, har kallat dig i rättfärdighet, och jag fattar dig vid handen. Och jag skall skydda dig och ge dig som ett förbund för folket, som ett ljus för nationerna, för att du skall öppna de blinda ögonen, föra ut fången ur fängelsehålan, ur interneringshuset dem som sitter i mörker.” — Jesaja 42:6, 7.
14. a) Vad innebär det att Jehova fattar sin godkände tjänare vid handen? b) Vilken uppgift har den utvalde tjänaren?
14 Universums store Skapare, livets givare och uppehållare, fattar sin utvalde tjänare vid handen och lovar honom sitt hela och fulla stöd. Detta är verkligen betryggande! Jehova skyddar honom också för att ge honom som ”ett förbund för folket”. Ett förbund är ett kontrakt, en överenskommelse, ett högtidligt löfte. Det är en fast förordning. Ja, Jehova har gjort sin tjänare till ”en garanti för folket”. — An American Translation.
15, 16. På vilket sätt tjänade Jesus som ”ett ljus för nationerna”?
15 Som ”ett ljus för nationerna” skall den utlovade tjänaren öppna ”de blinda ögonen” och befria ”dem som sitter i mörker”. Detta gjorde Jesus. Genom att vittna om sanningen förhärligade Jesus sin himmelske Faders namn. (Johannes 17:4, 6) Han avslöjade religiösa lögner, predikade de goda nyheterna om Guds kungarike och öppnade dörren till andlig frihet för dem som befann sig i religiöst slaveri. (Matteus 15:3–9; Lukas 4:43; Johannes 18:37) Han varnade människor för att utföra de gärningar som hör mörkret till och avslöjade Satan som ”lögnens fader” och ”den här världens härskare”. — Johannes 3:19–21; 8:44; 16:11.
16 Jesus sade: ”Jag är världens ljus.” (Johannes 8:12) Han visade sig vara det på ett enastående sätt, när han offrade sitt fullkomliga mänskliga liv som en lösen. Därigenom gjorde han det möjligt för dem som utövar tro att få förlåtelse för sina synder, ett godkänt förhållande till Gud och evigt liv. (Matteus 20:28; Johannes 3:16) Genom att förbli Gud fullkomligt hängiven hela sitt liv försvarade Jesus Jehovas suveränitet och bevisade att Djävulen är en lögnare. Jesus gav verkligen de blinda deras syn och befriade dem som hölls fångna i andligt mörker.
17. På vilka sätt tjänar vi som ljusbärare?
17 I sin bergspredikan sade Jesus till sina lärjungar: ”Ni är världens ljus.” (Matteus 5:14) Är inte vi också ljusbärare? Genom vårt sätt att leva och vårt predikande har vi privilegiet att kunna leda andra till Jehova, källan till sann upplysning. Vi följer Jesu exempel och gör Jehovas namn känt, försvarar hans suveränitet och förkunnar hans kungarike som mänsklighetens enda hopp. Som ljusbärare avslöjar vi också religiösa lögner, varnar för de orena gärningar som hör mörkret till och avslöjar Satan, den onde. — Apostlagärningarna 1:8; 1 Johannes 5:19.
”Sjung till Jehovas ära en ny sång”
18. Vad låter Jehova sitt folk få vetskap om?
18 Jehova riktar nu sin uppmärksamhet mot sitt folk och säger: ”Jag är Jehova. Detta är mitt namn; och jag ger inte min ära åt någon annan eller min lovprisning åt huggna bilder. De första tingen — se, de har kommit, men nu förkunnar jag nya ting. Innan de spirar fram låter jag er höra om dem.” (Jesaja 42:8, 9) Profetian om ”min tjänare” uttalades inte av någon av de värdelösa gudarna, utan av den ende levande och sanne Guden. Den skulle med all säkerhet uppfyllas, och den blev uppfylld. Jehova Gud ger sannerligen upphov till nya ting, och han låter sitt folk få vetskap om dem innan de inträffar. Hur bör vi reagera?
19, 20. a) Vilken sång måste sjungas? b) Vilka sjunger lovsången till Jehova i våra dagar?
19 Jesaja skriver: ”Sjung till Jehovas ära en ny sång, hans lov från jordens yttersta ända, ni som far ner till havet och till det som fyller det, ni öar och ni som bor på dem. Må vildmarken och dess städer häva upp sin röst, de bosättningar som Kedar bebor. Må den branta klippans invånare ropa högt av fröjd. Från bergens topp må de ropa högt. Må de tillskriva Jehova härlighet, och må de förkunna hans lov på öarna.” — Jesaja 42:10–12.
20 De som bor i städer, i byar i vildmarken, på öar, i ”Kedar” eller på lägerplatser i öknen — människor överallt — uppmanas att sjunga en lovsång till Jehova. Det är verkligen hänförande att miljontals människor i våra dagar har följt denna profetiska uppmaning! De har tagit emot Guds ords sanning och har gjort Jehova till sin Gud. Jehovas folk sjunger denna nya sång till Jehovas ära i mer än 230 länder. Så spännande att få sjunga med i denna flerspråkiga kör av människor från olika kulturer och av olika raser!
21. Varför kan Guds folks fiender inte tysta lovsången till Jehova?
21 Kan motståndare sätta sig upp mot Gud och tysta denna lovsång? Omöjligen! ”Jehova drar ut som en väldig man. Som en krigare skall han uppväcka nitälskan. Han skall ropa högt, ja, han skall utstöta ett härskri; han skall visa sig vara mäktigare än sina fiender.” (Jesaja 42:13) Vilken makt kan stå upp mot Jehova? För omkring 3.500 år sedan sjöng profeten Mose och Israels söner: ”Jehova är en stridsman. Jehova är hans namn. Faraos vagnar och hans militärstyrkor har han kastat i havet, och de yppersta av hans krigare har blivit sänkta i Röda havet.” (2 Moseboken 15:3, 4) Jehova besegrade dåtidens mäktigaste militärmakt. Ingen fiende till Guds folk kan ha någon framgång, när Jehova drar ut som en väldig krigare.
”Jag har tigit under lång tid”
22, 23. Varför tiger Jehova under lång tid?
22 Jehova är opartisk och rättvis, också när han verkställer dom över sina fiender. Han säger: ”Jag har tigit under lång tid. Jag förblev tyst. Jag fortsatte att behärska mig. Likt en barnaföderska skall jag stöna, frusta och kippa efter andan på samma gång. Jag skall föröda berg och kullar, och allt som växer där skall jag låta förtorka. Och jag skall förvandla floder till öar, och vassrika gölar skall jag låta torka ut.” — Jesaja 42:14, 15.
23 Innan Jehova ingriper, låter han det gå en viss tid för att de som handlar orätt skall få tillfälle att vända om från sina onda vägar. (Jeremia 18:7–10; 2 Petrus 3:9) Tänk på Babylon, det dominerande världsväldet, som ödelägger Jerusalem år 607 f.v.t. Jehova tillåter detta för att tukta israeliterna på grund av deras trolöshet. Men babylonierna inser inte vilken roll de spelar. De behandlar Guds folk mycket hårdare än Guds dom kräver. (Jesaja 47:6, 7; Sakarja 1:15) Det måste verkligen vålla den sanne Guden smärta att se sitt folk lida! Men han väntar med att ingripa tills hans rätta tid är inne. Då anstränger han sig — likt en kvinna som föder barn — för att befria sitt förbundsfolk och för det ut som en självständig nation. För att genomföra detta torkar han ut Babylons försvarsverk och föröder staden år 539 f.v.t.
24. Vad skall Jehova göra för sitt folk Israel?
24 Så spännande det måste vara för Guds folk, när det till slut blir möjligt för dem att återvända hem efter många års landsflykt! (2 Krönikeboken 36:22, 23) De måste verkligen vara glada över att få vara med om uppfyllelsen av Jehovas löfte: ”Jag skall låta de blinda vandra på en väg som de inte känner; en stig som de inte känner låter jag dem beträda. Jag förvandlar mörkret framför dem till ljus, och kuperad terräng till slättland. Detta är vad jag skall göra för dem, och jag skall inte överge dem.” — Jesaja 42:16.
25. a) Vad kan Jehovas folk i vår tid vara övertygat om? b) Vad bör vara vår fasta föresats?
25 Hur är dessa ord tillämpliga i vår tid? Under en lång tid nu — i många hundra år — har Jehova låtit nationerna gå sina egna vägar. Men den fastställda tid då han skall rätta till förhållandena är nära. I nyare tid har han rest upp ett folk som skall vittna om hans namn. Han har slagit ner allt motstånd de mött och jämnat vägen för dem, så att de kan tillbe honom ”med ande och sanning”. (Johannes 4:24) Han har lovat: ”Jag skall inte överge dem”, och han har hållit sitt ord. Hur går det då med dem som framhärdar i att tillbe falska gudar? Jehova säger: ”De måste dra sig tillbaka, de skall få skämmas mycket, de som sätter sin förtröstan till den skulpterade bilden, de som säger till gjutna bilder: ’Ni är våra gudar.’” (Jesaja 42:17) Det är verkligen viktigt att vi fortsätter att vara trogna mot Jehova, alldeles som hans utvalde tjänare var!
En tjänare som är ”döv” och ”blind”
26, 27. Hur visar sig Israel vara en tjänare som är ”döv” och ”blind”, och vad blir följderna?
26 Guds utvalde tjänare, Jesus Kristus, förblev trogen till sin död. Jehovas folk Israel däremot visar sig vara en trolös tjänare, döv och blind i andlig bemärkelse. Jehova riktar sig till sitt folk och säger: ”Hör, ni döva; och blicka upp och se, ni blinda. Vem är blind om inte min tjänare, och vem är så döv som min budbärare som jag sänder? Vem är så blind som den som belönas eller så blind som Jehovas tjänare? Det var många ting att se, men du gav inte akt. Det var något att öppna öronen för, men du lyssnade inte. Jehova har för sin rättfärdighets skull funnit behag i att göra lagen stor och majestätisk.” — Jesaja 42:18–21.
27 Israel är verkligen trolöst! Folket avfaller gång på gång till dyrkan av nationernas demongudar. Jehova fortsätter att sända sina budbärare om och om igen, men hans folk lyssnar inte. (2 Krönikeboken 36:14–16) Jesaja förutsäger följderna: ”Det är ett folk som man har plundrat och tagit rov ifrån, de har alla blivit fångade i hålor, och i interneringshus har de hållits gömda. De har blivit till plundring, och det finns ingen befriare, till rov, och det finns ingen som säger: ’Ge tillbaka!’ Vem bland er lånar sitt öra till detta? Vem ger akt och lyssnar för tider längre fram? Vem har gett Jakob till rov och Israel till plundrare? Är det inte Jehova, han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte ville vandra och till vilkens lag de inte lyssnade? Därför fortsatte Han att tömma ut raseri, ja sin vrede, och krigets styrka över honom. Och det fortsatte att förtära honom runt omkring, men han tog ingen notis; och det fortsatte att flamma upp mot honom, men han lade ingenting på hjärtat.” — Jesaja 42:22–25.
28. a) Vad kan vi lära oss av Judas invånares exempel? b) Hur kan vi söka Jehovas godkännande?
28 På grund av invånarnas trolöshet låter Jehova Judas land bli plundrat år 607 f.v.t. Babylonierna bränner Jehovas tempel, ödelägger Jerusalem och för bort judarna som fångar. (2 Krönikeboken 36:17–21) Må vi ta detta varnande exempel till hjärtat och aldrig bli döva för Jehovas vägledning eller blinda för hans skrivna ord. Må vi i stället söka Jehovas godkännande genom att efterlikna Kristus Jesus, den tjänare som Jehova själv har godkänt. Må vi likt Jesus göra sann rättvisa känd genom det vi säger och gör. Vi kommer då att bli kvar bland Jehovas folk och tjäna som ljusbärare som lovprisar den sanne Guden och ger honom ära.
[Frågor]
[Bilder på sidan 33]
Sann rättvisa är medlidsam och barmhärtig
[Bild på sidan 34]
I liknelsen om den medmänsklige samariern visade Jesus att sann rättvisa omfattar alla människor
[Bilder på sidan 36]
Vi efterliknar Guds rättvisa genom att vara uppmuntrande och omtänksamma
[Bilder på sidan 39]
Vi efterliknar Guds rättvisa genom att predika
[Bild på sidan 40]
Den godkände tjänaren gavs ”som ett ljus för nationerna”
