”Ni är mina vittnen”!
Kapitel fyra
”Ni är mina vittnen”!
1. Hur använder Jehova profetiorna, och hur skall hans folk reagera, när profetiorna uppfylls?
NÅGOT som skiljer den sanne Guden från alla falska gudar är att han kan förutsäga framtiden. Men när Jehova profeterar, har han mer i tankarna än att bara bevisa att han är den sanne Guden. Som framgår av kapitel 43 i Jesajas bok profeterar Jehova för att bevisa både att han är Gud och att han älskar sitt förbundsfolk. Hans folk å sin sida skall inte tiga, när de ser profetiorna uppfyllas. De skall vittna om det de har sett. Ja, de skall vara Jehovas vittnen!
2. a) Hurdant är Israels andliga tillstånd på Jesajas tid? b) Hur öppnar Jehova sitt folks ögon?
2 Sorgligt nog befinner sig Israel på Jesajas tid i ett så eländigt tillstånd att Jehova betraktar folket som andligt handikappat. ”För fram det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock har öron.” (Jesaja 43:8) Hur kan människor som är andligt blinda och döva tjäna Jehova som hans levande vittnen? Det finns bara ett sätt. De måste få sina ögon och öron öppnade på mirakulöst sätt. Och Jehova ser till att de får det! Hur då? Först tuktar han dem strängt — invånarna i det norra riket, Israel, förs i landsflykt år 740 f.v.t. och invånarna i Juda år 607 f.v.t. Sedan handlar Jehova med kraft till förmån för sitt folk genom att befria det och föra en andligen återupplivad, ångerfull kvarleva tillbaka till hemlandet år 537 f.v.t. Jehova är så övertygad om att hans uppsåt när det gäller detta inte kan omintetgöras att han omkring 200 år i förväg talar om Israels befrielse som om den redan hade inträffat.
3. Vilken uppmuntran ger Jehova de framtida landsflyktiga?
3 ”Detta är vad Jehova har sagt, han som har skapat dig, Jakob, och han som har format dig, Israel: ’Var inte rädd, ty jag har återköpt dig. Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min. Om du går genom vattenmassorna, skall jag vara med dig, och genom floderna, skall de inte överskölja dig. Om du går genom elden, skall du inte bli svedd, och lågan skall inte bränna dig. Ty jag är Jehova, din Gud, Israels Helige, din Räddare.’” — Jesaja 43:1–3a.
4. På vilket sätt är Jehova Israels Skapare, och vilken försäkran ger han sitt folk när det gäller deras återvändande till hemlandet?
4 Jehova hyser ett speciellt intresse för Israel, eftersom nationen tillhör honom. Han har själv skapat den, i uppfyllelse av det abrahamitiska förbundet. (1 Moseboken 12:1–3) I Psalm 100:3 sägs det därför: ”Inse att det är Jehova som är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och fåren på hans betesmark.” Som Israels Skapare och Återköpare skall Jehova föra sitt folk tryggt tillbaka till deras hemland. Ingenting — varken vattenmassor, översvämmade floder eller brännheta öknar — kommer att hindra dem eller vålla dem skada, lika lite som sådant hade hindrat deras förfäder, när de var på väg till det utlovade landet tusen år tidigare.
5. a) Hur är Jehovas ord till tröst för det andliga Israel? b) Vilka har förenat sig med det andliga Israel, och av vilka förebildades dessa?
5 Jehovas ord är också till tröst för kvarlevan av det andliga Israel i vår tid, vars medlemmar är en av anden pånyttfödd ”ny skapelse”. (2 Korinthierna 5:17) Modigt har de trätt fram inför mänsklighetens ”vattenmassor” och har fått Guds kärleksfulla beskydd genom symboliska översvämningar. ”Elden” som utgått från deras fiender har inte skadat dem, utan har snarare tjänat till att luttra dem. (Sakarja 13:9; Uppenbarelseboken 12:15–17) Jehovas beskyddande omvårdnad omfattar också den ”stora skaran” av ”andra får” som har förenat sig med hans andliga nation. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Dessa förebildades av den ”stora blandade hop” som drog ut ur Egypten tillsammans med israeliterna och även av de icke-judar som följde med de befriade fångarna, när dessa återvände från Babylon. — 2 Moseboken 12:38; Esra 2:1, 43, 55, 58.
6. Hur visar sig Jehova vara en rättvisans Gud i fråga om att betala lösen för a) det köttsliga Israel? b) det andliga Israel?
6 Jehova lovar att befria sitt folk ur Babylon med hjälp av Mediens och Persiens härar. (Jesaja 13:17–19; 21:2, 9; 44:28; Daniel 5:28) Som en rättvisans Gud skall Jehova betala sina medo-persiska ”tjänare” en lämplig lösen i utbyte mot Israel. ”Jag har gett Egypten till lösen för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe. Eftersom du är dyrbar i mina ögon, har du blivit ärad, och jag älskar dig. Och jag skall ge människor i ditt ställe och folkgrupper i stället för din själ.” (Jesaja 43:3b, 4) Historien bekräftar att det persiska riket erövrade Egypten, Etiopien och det närbelägna Seba, precis som Gud hade förutsagt. (Ordspråken 21:18) År 1919 befriade Jehova med hjälp av Jesus Kristus på liknande sätt kvarlevan av det andliga Israel ur fångenskap. Men Jesus behövde ingen belöning för sina tjänster. Han var ingen hednisk härskare. Och det var sina egna andliga bröder han befriade. Dessutom hade Jehova redan gett honom ”nationer som ... arvedel och jordens ändar som ... besittning” 1914. — Psalm 2:8.
7. Hur kände Jehova för sitt folk i forna tider, och hur känner han för sitt folk i vår tid?
7 Lägg märke till hur Jehova öppet uttrycker sina ömma känslor för de återköpta landsflyktiga. Han säger till dem att de är ”dyrbara” för honom, att de har blivit ”ärade” och att han ”älskar” dem. (Jeremia 31:3) Han känner på samma sätt — och i ännu högre grad — för sina lojala tjänare i vår tid. De smorda kristna har förts in i ett nära förhållande till Gud, inte genom födelse, utan genom att Guds heliga ande har verkat på dem sedan de personligen överlämnat sig åt sin Skapare. Jehova har dragit dessa till sin Son och till sig själv och har skrivit sina lagar och principer i deras mottagliga hjärtan. — Jeremia 31:31–34; Johannes 6:44.
8. Vilken försäkran ger Jehova de landsflyktiga, och hur kommer de att se på sin befrielse?
8 Jehova ger de landsflyktiga ytterligare uppmuntran, när han försäkrar: ”Var inte rädd, ty jag är med dig. Från soluppgången skall jag hämta din avkomma, och från solnedgången skall jag samla dig. Jag skall säga till norden: ’Ge hit!’ och till södern: ’Håll inte tillbaka. Låt mina söner komma från fjärran och mina döttrar från jordens yttersta ända, var och en som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, som jag har format, ja, som jag har gjort.’” (Jesaja 43:5–7) Inte ens jordens mest avlägsna delar är utom räckhåll för Jehova, när den tid kommer då han skall befria sina söner och döttrar och föra dem tillbaka till deras älskade hemland. (Jeremia 30:10, 11) I deras ögon kommer denna befrielse utan tvivel att helt överskugga nationens tidigare befrielse ur Egypten. — Jeremia 16:14, 15.
9. På vilka två sätt förbinder Jehova sina befrielsegärningar med sitt namn?
9 Genom att påminna sitt folk om att det är uppkallat efter hans namn bekräftar Jehova sitt löfte om att befria Israel. (Jesaja 54:5, 6) Dessutom förbinder Jehova sitt namn med sina löften om befrielse. Därigenom försäkrar han sig om att han kommer att få äran, när hans profetiska ord uppfylls. Inte ens Babylons erövrare kommer att vara berättigad att få den ära som tillkommer den ende levande Guden.
Gudarna inför rätta
10. Vilken utmaning ställer Jehova nationerna och deras gudar inför?
10 Jehova låter nu sitt löfte om att befria Israel utgöra grundvalen för en universell rättsprocess och ställer nationernas gudar inför rätta. Vi läser: ”Låt alla nationerna församlas på en och samma plats, och låt folkgrupper föras samman. Vem [av deras gudar] bland dem kan förkunna detta? Eller kan de låta oss få höra rentav de första tingen? Låt dem [deras gudar] ställa fram sina vittnen, så att de kan få rätt, eller låt dem höra och säga: ’Det är sanning!’” (Jesaja 43:9) Jehova ställer världens nationer inför en oerhörd utmaning. Han säger i själva verket: ”Låt era gudar bevisa att de är gudar genom att exakt förutsäga framtiden.” Eftersom endast den sanne Guden kan profetera med osviklig säkerhet, kommer det här provet att avslöja alla bedragare. (Jesaja 48:5) Den Allsmäktige ställer emellertid ytterligare ett juridiskt krav: Alla som gör anspråk på att vara sanna gudar måste ställa fram vittnen, som kan uttala sig både om deras förutsägelser och om uppfyllelsen av dessa. Jehova undantar givetvis inte sig själv när det gäller detta krav.
11. Vilket uppdrag ger Jehova sin tjänare, och vad uppenbarar Jehova med avseende på sin ställning som Gud?
11 De falska gudarna är maktlösa och kan inte ställa fram några vittnen. Vittnesbåset förblir därför besvärande tomt. Men nu är tiden inne för Jehova att befästa sin ställning som Gud. Han vänder sig till sitt folk och säger: ”Ni är mina vittnen, ... ja min tjänare som jag har utvalt, för att ni skall veta och ha tro på mig och förstå att jag är densamme. Före mig blev ingen Gud formad, och efter mig är det fortfarande ingen. Jag, jag är Jehova, och förutom mig finns ingen som kan ge räddning. Det är jag som har förkunnat det och räddat och låtit höra det, när det inte fanns någon främmande gud bland er. Och ni är mina vittnen, ... och jag är Gud. Och hela tiden är jag densamme; och det finns ingen som kan befria ur min hand. Jag handlar, och vem kan hindra det?” — Jesaja 43:10–13.
12, 13. a) Vilket överväldigande vittnesmål kan Jehovas folk avlägga? b) Hur har Jehovas namn kommit i förgrunden i vår tid?
12 Som en reaktion på Jehovas ord fylls vittnesbåset snart av en glad skara vittnen. Deras vittnesmål är klart och obestridligt. I likhet med Josua intygar de att allt som Jehova har talat har ”blivit verklighet. ... Inte ett enda ord ... har slagit fel.” (Josua 23:14) Jesaja, Jeremia, Hesekiel och andra profeter förutsade enstämmigt Judas landsflykt och folkets mirakulösa befrielse, och Jehovas folk har inte glömt deras ord. (Jeremia 25:11, 12) Judas befriare, Cyrus (Kyros), nämndes vid namn långt innan han ens var född! — Jesaja 44:26–45:1.
13 Vem kan med tanke på detta berg av bevis förneka att Jehova är den ende sanne Guden? Till skillnad från hedniska gudar är Jehova inte skapad. Han ensam är den sanne Guden. * Det folk som bär Jehovas namn har således det unika och spännande privilegiet att få berätta om hans underbara gärningar för framtida generationer och för andra som vill veta vem han är. (Psalm 78:5–7) Jehovas vittnen i vår tid har på liknande sätt privilegiet att göra Jehovas namn känt på hela jorden. På 1920-talet fick bibelforskarna ökad förståelse av den djupa innebörden i Guds namn, Jehova. Vid ett konvent i Columbus i Ohio den 26 juli 1931 lade Sällskapets president, Joseph F. Rutherford, fram en resolution, som var betitlad ”Ett nytt namn”. Orden: ”Vi ... åstunda att varda kända under och kallade med detta namn, nämligen Jehovas vittnen”, gjorde åhörarna hänförda. De antog resolutionen genom att ropa ett rungande ”Ja!” Sedan dess har Jehovas namn blivit känt över hela världen. — Psalm 83:18.
14. Vad påminner Jehova israeliterna om, och varför är den påminnelsen så lämplig?
14 Jehova har omsorg om dem som bär hans namn på ett ärbart sätt. Han betraktar dem som ”pupillen i sitt öga”. Han påminner israeliterna om detta och berättar hur han befriade dem från Egypten och förde dem tryggt genom vildmarken. (5 Moseboken 32:10, 12) Vid den tiden fanns det ingen främmande gud bland dem, eftersom de med egna ögon såg hur ytterligt förödmjukade alla Egyptens gudar blev. Ingen av gudarna i hela det egyptiska panteon kunde skydda Egypten eller hindra att israeliterna lämnade landet. (2 Moseboken 12:12) Inte heller kommer det mäktiga Babylon, vars stadsbild domineras av minst 50 tempel åt falska gudar, att kunna hejda den Allsmäktiges hand när han befriar sitt folk. Det är helt uppenbart att ”ingen ... kan ge räddning” förutom Jehova.
Stridshästar faller, fängelser öppnas
15. Vad profeterar Jehova angående Babylon?
15 ”Detta är vad Jehova har sagt, er Återköpare, Israels Helige: ’För er skull skall jag sända bud till Babylon och låta fängelsernas bommar komma ner och låta kaldéerna gå ner på skeppen med jämmerrop från deras sida. Jag är Jehova, er Helige, Israels Skapare, er Kung.’ Detta är vad Jehova har sagt, han som gör en väg genom havet och en stig genom mäktiga vatten, han som för ut stridsvagnen och hästen, militärstyrkan och de starka på samma gång: ’De ligger där. De reser sig inte. De skall utsläckas. Som en linveke skall de släckas.’” — Jesaja 43:14–17.
16. Vad kommer att hända med Babylon, de kaldeiska köpmännen och dem som försöker försvara Babylon?
16 Babylon är som ett fängelse för de landsflyktiga, eftersom de hindras från att återvända till Jerusalem. Men Babylons försvarsverk utgör inget hinder för den Allsmäktige, han som tidigare gjorde ”en väg genom havet [Röda havet] och en stig genom mäktiga vatten” — uppenbarligen Jordans vatten. (2 Moseboken 14:16; Josua 3:13) På liknande sätt kommer Cyrus, Jehovas redskap, att få den väldiga floden Eufrats vatten att sjunka undan, så att hans soldater kan ta sig in i staden. Kaldeiska köpmän, som färdas på Babylons kanaler — vattenvägar som används av tusentals handelsgalärer och pråmar som för med sig de babyloniska gudarna — kommer att jämra sig av sorg, när deras mäktiga huvudstad faller. Babylons snabba stridsvagnar kommer att vara lika hjälplösa som faraos vagnar var i Röda havet. De kommer inte att kunna rädda Babylon. Lika lätt som man släcker linveken i en oljelampa, lika lätt skall erövraren släcka deras liv som försöker försvara Babylon.
Jehova för sitt folk hem i trygghet
17, 18. a) Vad för ”något nytt” förutsäger Jehova? b) I vilken bemärkelse skall folket inte komma ihåg de första tingen, och varför inte det?
17 Jehova jämför sina tidigare befrielsegärningar med det som han står i begrepp att göra och säger: ”Kom inte ihåg de första tingen, och ägna inte de förra tingen er uppmärksamhet. Se! Jag gör något nytt. Nu spirar det fram. Inser ni det inte? Genom vildmarken lägger jag verkligen en väg, genom öknen floder. Markens vilda djur skall ära mig, schakalerna och strutsarna; ty jag skall ha gett vatten till och med i vildmarken, floder i öknen, för att låta mitt folk, min utvalde, dricka, det folk som jag har format åt mig, för att de skall förkunna mitt lov.” — Jesaja 43:18–21.
18 När Jehova säger: ”Kom inte ihåg de första tingen”, menar han inte att hans tjänare skall utplåna hans tidigare räddningsgärningar ur minnet. Många av dessa gärningar är ju en del av Israels inspirerade historia, och Jehova hade befallt att man årligen skulle fira påsken till minne av uttåget ur Egypten. (3 Moseboken 23:5; 5 Moseboken 16:1–4) Men nu vill Jehova att hans folk skall ära honom på grund av ”något nytt” — något som de själva får uppleva. Detta inbegriper inte bara deras befrielse från Babylon, utan också deras mirakulösa färd hem, kanske via den mer direkta vägen genom öknen. I detta ofruktbara land skall Jehova göra ”en väg” för dem och utföra mäktiga gärningar som påminner om dem han gjorde för israeliterna på Moses tid — ja, han skall ge de återvändande mat i öknen och släcka deras törst med floder av vatten. Jehova skall sörja för sitt folk i så rikt mått att till och med de vilda djuren kommer att ära honom och avhålla sig från att angripa folket.
19. Hur vandrar kvarlevan av det andliga Israel och dess följeslagare på ”Helighetens väg”?
19 År 1919 blev kvarlevan av det andliga Israel på liknande sätt befriad ur babylonisk fångenskap och gav sig av på en väg som Jehova hade berett åt den, ”Helighetens väg”. (Jesaja 35:8) Till skillnad från israeliterna behövde dess medlemmar inte färdas genom en brännhet öken från en geografisk plats till en annan, och inte heller slutade deras färd efter några månader med att de kom till Jerusalem. Men ”Helighetens väg” förde kvarlevan av smorda kristna in i ett andligt paradis. De fortsätter att vandra på denna ”Helighetens väg”, eftersom de fortfarande måste färdas genom denna tingens ordning. Så länge de är kvar på vägen — så länge de följer Guds normer för renhet och helighet — är de kvar i det andliga paradiset. Och till deras stora glädje har en stor skara ”icke-israeliter” förenat sig med dem! I skarp kontrast till dem som sätter sin förtröstan till Satans ordning fortsätter både kvarlevan och dess följeslagare att ta del av ett rikt andligt gästabud som Jehova anordnat. (Jesaja 25:6; 65:13, 14) Många vilddjurslika människor har lagt märke till hur Jehova välsignar sitt folk och har ändrat sina vägar och ärar nu den sanne Guden. — Jesaja 11:6–9.
Jehova känner sig kränkt
20. Hur har Israel på Jesajas tid svikit Jehova?
20 I forna tider var den återställda kvarlevan av Israel ett förändrat folk i jämförelse med Jesajas onda generation. Om den generationen säger Jehova: ”Mig har du inte kallat på, o Jakob, ty du har tröttnat på mig, o Israel. Du har inte burit fram åt mig dina helbrännoffers får, och med dina slaktoffer har du inte ärat mig. Jag har inte tvingat dig att tjäna mig med en gåva, och jag har inte tröttat dig med krav på virak. Du har inte köpt välluktande kryddrör åt mig för pengar; och med dina slaktoffers fett har du inte mättat mig. Du har i själva verket tvingat mig att tjäna på grund av dina synder; du har tröttat mig med dina missgärningar.” — Jesaja 43:22–24.
21, 22. a) Varför kan det sägas att Jehovas krav inte är betungande? b) Hur tvingar folket i själva verket Jehova att tjäna dem?
21 När Jehova säger: ”Jag har inte tvingat dig att tjäna mig med en gåva, och jag har inte tröttat dig med krav på virak”, menar han inte att slaktoffer och virak (en ingrediens i helig rökelse) inte behövs. Sådant är en väsentlig del av den sanna tillbedjan under lagförbundet. Detsamma gäller ”kryddrör”, som avser aromatisk kalmus, en välluktande ingrediens i den heliga smörjelseoljan. Israeliterna har underlåtit att fullgöra Jehovas krav i fråga om detta i tempeltjänsten. Men är dessa krav betungande? Inte alls! Jehovas krav är lätta jämfört med de falska gudarnas krav. Den falske guden Molek krävde till exempel barnoffer — något som Jehova aldrig har krävt! — 5 Moseboken 30:11; Mika 6:3, 4, 8.
22 Om israeliterna bara hade haft andlig uppfattningsförmåga, skulle de aldrig ha ”tröttnat” på Jehova. I hans lag skulle de ha sett bevis på hans djupa kärlek till dem och med glädje offrat ”fettet”, det bästa på offerdjuren, åt honom. I stället behåller de girigt fettet för egen del. (3 Moseboken 3:9–11, 16) Detta onda folk tynger ner Jehova med bördan av sina synder — tvingar i själva verket honom att tjäna dem! — Nehemja 9:28–30.
Tuktan ger resultat
23. a) Varför är Jehovas tuktan välförtjänt? b) Vad innebär Guds tuktan av Israel?
23 Även om Jehovas tuktan är hård, och det med rätta, ger den önskat resultat, och detta gör det möjligt för honom att visa barmhärtighet. ”Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder skall jag inte komma ihåg. Påminn mig; låt oss gå till doms tillsammans; avge din egen redogörelse, så att du kan få rätt. Din egen fader, den förste, har syndat, och dina egna talesmän [”uttolkare”, fotnot i studieutgåvan] har begått överträdelse mot mig. Därför vanhelgar jag den heliga platsens furstar, och jag skall överlämna Jakob som en man vigd åt tillintetgörelse och Israel till skymford.” (Jesaja 43:25–28) I likhet med alla andra nationer härstammar Israel från Adam, ”den förste”. Därför kan ingen israelit visa sig ”få rätt”. Också Israels ”talesmän” — dess lärare i lagen eller uttolkare av den — har syndat mot Jehova och lärt ut lögner. Jehova skall därför överlämna hela sin nation ”åt tillintetgörelse” och ”till skymford”. Han skall också vanhelga alla som tjänstgör på hans ”heliga plats”, i hans helgedom.
24. Vad är den främsta orsaken till att Jehova förlåter sitt folk — i forna tider och i vår tid — och vilka känslor hyser han för dem?
24 Men lägg märke till att den barmhärtighet Gud sedan visar inte rätt och slätt är en följd av Israels ånger. Jehova visar barmhärtighet främst för sin egen skull. Ja, hans namn är inbegripet. Om han skulle låta israeliterna förbli landsflyktiga, skulle hans namn bli smädat av dem som iakttog det. (Psalm 79:9; Hesekiel 20:8–10) Det är likadant i vår tid. Människornas räddning är av underordnad betydelse jämfört med helgandet av Jehovas namn och hävdandet av hans suveränitet. Inte desto mindre älskar Jehova dem som oförbehållsamt tar emot hans tuktan och som tillber honom med ande och sanning. Han visar dem sin kärlek — vare sig de tillhör de smorda eller de andra fåren — genom att utplåna deras överträdelser på grundval av Jesu Kristi offer. — Johannes 3:16; 4:23, 24.
25. Vilka vördnadsbjudande gärningar skall Jehova utföra i den nära framtiden, och hur kan vi visa vår uppskattning nu?
25 Dessutom kommer Jehova snart att visa sin kärlek till en stor skara av sina lojala tillbedjare, när han gör något nytt för deras skull genom att tryggt föra dem genom ”den stora vedermödan” in på en renad ”ny jord”. (Uppenbarelseboken 7:14; 2 Petrus 3:13) De kommer att få bevittna den mest vördnadsbjudande manifestation av Jehovas makt som människor någonsin sett. Detta säkra hopp gör den smorda kvarlevan och alla som utgör den stora skaran glada och lyckliga och får dem att varje dag leva i enlighet med sitt storslagna uppdrag: ”Ni är mina vittnen”! — Jesaja 43:10.
[Fotnot]
^ § 13 Många av gudarna i nationernas mytologier ”föds” och får ”barn”.
[Frågor]
[Bild på sidorna 48, 49]
Jehova skall uppehålla judarna på deras väg hem till Jerusalem
[Bilder på sidan 52]
Jehova ställer nationerna inför utmaningen att skaffa fram vittnen för sina gudar
1. Bronsstaty av Baal 2. Lerstatyetter av Ashtoret 3. Egyptisk triad — Horus, Osiris och Isis 4. De grekiska gudinnorna Athena (vänster) och Afrodite
[Bilder på sidan 58]
”Ni är mina vittnen.” — Jesaja 43:10
