”Ropa högt av fröjd unisont”!
Kapitel tretton
”Ropa högt av fröjd unisont”!
1. Varför är de profetiska orden i Jesaja, kapitel 52, en källa till glädje, och vilka två uppfyllelser får de?
BEFRIELSE! Finns det något ljuvligare ord för ett folk som är i fångenskap? Ett genomgående tema i Jesajas bok är befrielse och återställelse, och det är därför inte förvånande att den boken talar om glädje mer än någon annan bok i Bibeln med undantag av Psalmerna. I synnerhet kapitel 52 ger Guds folk orsak att glädja sig. De profetiska orden där uppfylldes på Jerusalem år 537 f.v.t., och de får en större uppfyllelse i samband med ”Jerusalem där ovan”, Jehovas himmelska organisation av andevarelser, vilken ibland omtalas som en moder och en hustru. — Galaterna 4:26; Uppenbarelseboken 12:1.
”Klä dig i din styrka, Sion!”
2. När vaknar Sion upp, och hur sker det?
2 Genom Jesaja ropar Jehova till sin älskade stad, Sion: ”Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion! Klä dig i dina sköna kläder, Jerusalem, du heliga stad! Ty aldrig mer skall den oomskurne och orene komma in i dig. Skaka stoftet av dig, res dig, inta din plats, Jerusalem. Lös banden kring din hals, du fångna Sions dotter.” (Jesaja 52:1, 2) Jerusalem har legat öde i 70 år, därför att dess invånare har väckt Jehovas vrede. (2 Kungaboken 24:4; 2 Krönikeboken 36:15–21; Jeremia 25:8–11; Daniel 9:2) Nu är det dags för Jerusalem att vakna upp efter den långa perioden av overksamhet och klä sig i frihetens sköna kläder. Jehova har påverkat Cyrus hjärta, så att han friger den ”fångna Sions dotter”. Jerusalems forna invånare och deras avkomlingar kan därför lämna Babylon, återvända till Jerusalem och återställa den sanna tillbedjan. Inga oomskurna och orena får komma in i Jerusalem. — Esra 1:1–4.
3. Varför kan församlingen av smorda kristna kallas ”Sions dotter”, och i vilken bemärkelse har de befriats?
3 Jesajas ord får en uppfyllelse också på den kristna församlingen. Församlingen av smorda kristna kan omtalas som den nutida ”Sions dotter”, eftersom ”Jerusalem där ovan” är dess moder. * De smorda, som har befriats från hedniska och avfälliga läror, måste bevara en ren ställning inför Jehova, inte genom att bli omskurna i köttet, utan genom att bli omskurna i hjärtat. (Jeremia 31:33; Romarna 2:25–29) Det innebär att de måste bevara sig andligt, mentalt och moraliskt rena inför Jehova. — 1 Korinthierna 7:19; Efesierna 2:3.
4. ”Jerusalem där ovan” har aldrig visat olydnad mot Jehova, men vad har dess representanter på jorden fått uppleva — något som motsvarar det som hände Jerusalems forntida invånare?
4 ”Jerusalem där ovan” har aldrig visat olydnad mot Jehova. Dess representanter på jorden — de smorda kristna — bröt emellertid omedvetet mot Jehovas lag under första världskriget, därför att de inte hade en rätt förståelse av vad sann kristen neutralitet innebär. De förlorade Guds ynnest och kom i andlig fångenskap under ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde. (Uppenbarelseboken 17:5) Detta tillstånd nådde sin höjdpunkt i juni 1918, när åtta medlemmar av staben vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor sattes i fängelse på falska anklagelser, bland annat för konspiration. Vid den tidpunkten upphörde praktiskt taget det organiserade arbetet med att predika de goda nyheterna. Men år 1919 ljöd ett skallande rop som manade till andlig vakenhet. De smorda kristna började avskilja sig mera helt och fullt från det stora Babylons moraliska och andliga orenhet. De reste sig ur fångenskapens stoft, och ”Jerusalem där ovan” fick den prakt som kännetecknar en ”helig stad”, där andlig orenhet inte är tillåten.
5. Varför var Jehova i sin fulla rätt att återköpa sitt folk utan att ge dem som hållit dem som fångar någon ersättning?
5 Både år 537 f.v.t. och 1919 v.t. var Jehova i sin fulla rätt att befria sitt folk. Jesaja förklarar: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Ni blev sålda för ingenting, och utan pengar blir ni återköpta.’” (Jesaja 52:3) Varken det forntida Babylon eller det stora Babylon betalade något, när de tog Guds förbundsfolk som slavar. Eftersom ingen penningtransaktion ägde rum, var Jehova fortfarande sitt folks laglige ägare. Borde han ha känt att han stod i skuld till någon? Naturligtvis inte. I båda fallen kunde Jehova med all rätt återköpa sina tillbedjare utan att ge dem som hållit dem som fångar någon ersättning. — Jesaja 45:13.
6. Vad hade Jehovas fiender inte lärt av historien?
6 Jehovas fiender hade inte tagit lärdom av historien. Vi läser: ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’Det var till Egypten mitt folk först drog ner för att bo där som främlingar; och Assyrien förtryckte dem utan orsak.’” (Jesaja 52:4) Egyptens farao gjorde israeliterna till slavar, trots att de hade inbjudits att bo i hans land som gäster. Men Jehova dränkte farao och hans här i Röda havet. (2 Moseboken 1:11–14; 14:27, 28) När kung Sanherib av Assyrien hotade Jerusalem, dödade Jehovas ängel 185.000 av kungens soldater. (Jesaja 37:33–37) Det forntida Babylon kunde inte heller undgå följderna av att det förtryckt Guds folk, och det kan inte heller det stora Babylon.
”Mitt folk” skall ”lära känna mitt namn”
7. Hur har Jehovas namn påverkats av att hans folk är i fångenskap?
7 Profetian visar att Jehovas folks fångenskap påverkar hans namn: ”’Och nu, vad har jag här?’ lyder Jehovas uttalande. ’Mitt folk har ju förts bort för ingenting. De som härskade över dem har fortsatt att tjuta’, lyder Jehovas uttalande, ’och ständigt, hela dagen, har mitt namn behandlats respektlöst. Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, ja därför, på den dagen, eftersom jag är den som talar. Se! Det är jag.’” (Jesaja 52:5, 6) Vilket intresse har Jehova för situationen? Har det någon betydelse för honom att israeliterna är slavar i Babylon? Jehova måste ingripa, eftersom Babylon har fört bort hans folk i fångenskap och tjuter triumferande över dem. Detta skryt har lett till att Babylon behandlar Jehovas namn respektlöst. (Hesekiel 36:20, 21) Babylon inser inte att Jerusalem ligger öde på grund av att Jehovas folk hade ådragit sig hans misshag, utan betraktar judarnas slaveri som ett tecken på svaghet hos deras Gud. Den babyloniske kungens medregent, kung Belsassar, hånar till och med Jehova genom att använda kärl från hans tempel under en festmåltid till de babyloniska gudarnas ära. — Daniel 5:1–4.
8. Hur har Jehovas namn blivit behandlat efter apostlarnas död?
8 Hur är allt detta tillämpligt på ”Jerusalem där ovan”? Ända sedan avfallet fick fäste bland de till bekännelsen kristna har det kunnat sägas att ”Guds namn blir hädat för ... [deras] skull bland nationerna”. (Romarna 2:24; Apostlagärningarna 20:29, 30) Så småningom började judarna på grund av vidskepelse undvika att använda Guds namn. Kort efter apostlarnas död följde avfälliga kristna deras exempel och slutade använda Guds egennamn. Avfallet ledde till att kristenheten — en framträdande del av det stora Babylon — uppstod. (2 Thessalonikerna 2:3, 7; Uppenbarelseboken 17:5) Kristenhetens utbredda omoraliskhet och skamlösa blodskuld har dragit vanära över Jehovas namn. — 2 Petrus 2:1, 2.
9, 10. Vilken ökad insikt har Guds nutida förbundsfolk fått när det gäller Jehovas normer och hans namn?
9 När den större Cyrus, Jesus Kristus, hade befriat Guds förbundsfolk ur fångenskapen i det stora Babylon 1919, insåg de bättre vad Jehova kräver. De hade redan renat sig från många av de läror i kristenheten som har sina rötter i förkristen hedendom, till exempel treenighetsläran och lärorna om själens odödlighet och evig pina i ett brinnande helvete. De grep sig nu an med att befria sig från alla spår av babyloniskt inflytande. De insåg också vikten av att bevara sig strikt neutrala i den här världens politiska angelägenheter. Och de ville rena sig från varje form av blodskuld som några av dem kunde ha ådragit sig.
10 Guds nutida tjänare fick också en djupare förståelse av hur viktigt Jehovas namn är. År 1931 antog de namnet Jehovas vittnen och tillkännagav därigenom offentligt att de stod på Jehovas sida och ville upphöja hans namn. I och med tillkomsten av Nya världens översättning, som började ges ut på engelska 1950, har Jehovas vittnen dessutom återinsatt Guds namn på dess rättmätiga plats i Bibeln. Ja, de värderar Jehovas namn högt och gör det känt till jordens yttersta ändar.
”Den som bär fram goda nyheter”
11. Varför är tillkännagivandet: ”Din Gud har blivit kung!” mycket passande i samband med det som händer år 537 f.v.t.?
11 Nu riktas vår uppmärksamhet återigen mot Sion, när det fortfarande befinner sig i ett öde tillstånd. En budbärare med goda nyheter närmar sig: ”Vilken vacker syn: till fots över bergen kommer den som bär fram goda nyheter, den som förkunnar fred, den som bär fram goda nyheter om något bättre, den som förkunnar räddning, den som säger till Sion: ’Din Gud har blivit kung!’” (Jesaja 52:7) Hur kan det sägas år 537 f.v.t. att Sions Gud har blivit kung? Har inte Jehova alltid varit kung? Jo, han är ju ”evighetens Kung”! (Uppenbarelseboken 15:3) Men tillkännagivandet: ”Din Gud har blivit kung!” är mycket passande, därför att Babylons fall och det kungliga påbudet om att templet i Jerusalem skall återuppbyggas och den rena tillbedjan återställas där är ett nytt sätt, på vilket Jehova låter sin kungamakt komma till uttryck. — Psalm 97:1.
12. Vem tog ledningen i att ”bära fram goda nyheter”, och hur?
12 På Jesajas tid omtalades ingen enskild individ eller grupp individer som ”den som bär fram goda nyheter”, men i vår tid är den som bär fram goda nyheter identifierad. Jesus Kristus är Jehovas främste fredsbudbärare. När han var på jorden, predikade han de goda nyheterna om att människor skulle bli befriade från alla verkningar av den synd de har ärvt från Adam, däribland sjukdom och död. (Matteus 9:35) Jesus var ett nitiskt föredöme när det gällde att förkunna dessa goda nyheter om något bättre. Han tog vara på varje tillfälle att undervisa människor om Guds kungarike. (Matteus 5:1, 2; Markus 6:34; Lukas 19:1–10; Johannes 4:5–26) Hans lärjungar följde hans exempel.
13. a) Hur ger aposteln Paulus orden: ”Vilken vacker syn: till fots över bergen kommer den som bär fram goda nyheter” en vidare tillämpning? b) Varför kan det sägas att budbärarnas fötter är ”vackra” eller ”ljuvliga”?
13 I brevet till romarna citerar aposteln Paulus Jesaja 52:7 för att understryka hur viktigt arbetet med att predika de goda nyheterna är. Han ställer en rad tankeväckande frågor, bland annat: ”Hur skall de höra utan att någon predikar?” Han säger sedan: ”Alldeles som det står skrivet: ’Vilken vacker syn: till fots kommer de som förkunnar goda nyheter om goda ting!’” (Romarna 10:14, 15) Paulus ger orden i Jesaja 52:7 en vidare tillämpning genom att använda pluralformen ”de” i stället för singularformen ”den”, som grundtexten till Jesajas bok har. Alla kristna efterliknar Jesus och förkunnar de goda nyheterna om fred. Ordagrant står det i den hebreiska grundtexten: ”Hur vackra (ljuvliga) på bergen är inte fötterna på den som bär fram goda nyheter, den som förkunnar fred.” På vilket sätt är deras fötter ”vackra” eller ”ljuvliga”? Jesaja talar som om budbäraren närmar sig Jerusalem från Judas berg i närheten. På avstånd är det omöjligt att se budbärarens fötter. Det är budbäraren som uppmärksammas, och fötterna representerar budbäraren själv. Precis som Jesus och hans lärjungar var en vacker syn för ödmjuka människor i det första århundradet, så är Jehovas vittnen i vår tid en tilltalande syn för de ödmjuka som tar emot de goda nyheternas livräddande budskap.
14. Hur har Jehova blivit kung i nyare tid, och sedan när har detta förkunnats för människorna?
14 Sedan när har utropet: ”Din Gud har blivit kung!” hörts i nyare tid? Sedan 1919. Vid ett konvent i Cedar Point i Ohio det året höll J. F. Rutherford, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, ett fängslande föredrag med titeln ”Tal till medarbetarna”. Föredraget byggde på Jesaja 52:7 och Uppenbarelseboken 15:2 och uppmanade alla närvarande att ta del i predikoarbetet. På det sättet började ”vackra fötter” visa sig på ”bergen”. Först gick de smorda kristna och senare också deras följeslagare, de ”andra fåren”, ut och predikade nitiskt de goda nyheterna om att Jehova hade blivit kung. (Johannes 10:16) Hur hade Jehova blivit kung? Han visade sin kungamakt på nytt 1914, när han insatte sin Son, Jesus Kristus, som kung i det nyligen upprättade himmelska riket. Och 1919 manifesterade Jehova på nytt sin kungamakt, när han befriade ”Guds Israel” från det stora Babylon. — Galaterna 6:16; Psalm 47:8; Uppenbarelseboken 11:15, 17; 19:6.
”Dina väktare har hävt upp sin röst”
15. Vilka är ”väktarna” som häver upp sin röst år 537 f.v.t.?
15 Framkallar utropet: ”Din Gud har blivit kung!” någon reaktion? Ja. Jesaja skriver: ”Hör! Dina väktare har hävt upp sin röst. Unisont ropar de högt av fröjd; ty öga mot öga skall de se när Jehova låter Sion vända tillbaka.” (Jesaja 52:8) Inga bokstavliga väktare är utposterade i Jerusalem år 537 f.v.t. för att hälsa de första som återvänder från landsflykten välkomna tillbaka. Staden har legat öde i 70 år. (Jeremia 25:11, 12) De ”väktare” som häver upp sin röst måste därför vara de israeliter som före andra får höra nyheterna om Sions återställelse och som blir ansvariga för att de övriga av Sions barn får del av nyheterna. När väktarna ser att Jehova ger Babylon i Cyrus händer år 539 f.v.t., tvivlar de inte på att Jehova är i färd med att befria sitt folk. Tillsammans med dem som reagerar positivt på budskapet fortsätter väktarna att unisont ropa högt av fröjd, så att andra får höra de goda nyheterna.
16. Vem är det ”väktarna” ser ”öga mot öga”, och i vilken bemärkelse gör de det?
16 De aktpågivna väktarna står i ett nära, personligt förhållande till Jehova. De ser honom så att säga ”öga mot öga”, eller ansikte mot ansikte. (4 Moseboken 14:14) Deras nära relation till Jehova och till varandra understryker deras enhet och glädjen i deras budskap. — 1 Korinthierna 1:10.
17, 18. a) Hur har den nutida väktarklassen hävt upp sin röst? b) I vilken bemärkelse har väktarklassen ropat unisont?
17 I den nutida uppfyllelsen häver väktarklassen, ”den trogne och omdömesgille slaven”, upp sin röst inte bara för dem som redan tillhör Guds synliga organisation, utan också för utomstående. (Matteus 24:45–47) År 1919 ljöd ett rop om att församla de återstående av de smorda, och 1922 förstärktes ropet vid konventet i Cedar Point i Ohio i och med uppmaningen: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!” Sedan 1935 har uppmärksamheten riktats mot att församla en stor skara fårlika människor. (Uppenbarelseboken 7:9, 10) På senare år har förkunnandet av att Jehova är kung intensifierats. Hur då? År 2000 tog mer än sex miljoner del i förkunnandet i över 230 länder och områden. Dessutom låter Vakttornet, väktarklassens främsta redskap, det glada budskapet ljuda på mer än 130 språk.
18 Det kräver ödmjukhet och broderlig kärlek att ta del i ett sådant enande arbete. För att förkunnandet skall bli effektivt måste alla som tar del i det förkunna samma budskap, framhålla Jehovas namn, hans lösenanordning, hans vishet, hans kärlek och hans kungarike. När de kristna över hela världen arbetar skuldra vid skuldra, stärks deras personliga band med Jehova, så att de unisont kan låta de glada nyheterna ljuda.
19. a) Hur går det till att ”Jerusalems förhärjade platser” gläder sig? b) I vilken bemärkelse har Jehova ”blottat sin heliga arm”?
19 När Guds folk ropar av glädje, tycks också platsen där de bor glädja sig. Profetian fortsätter: ”Gläd er, ropa högt av fröjd unisont, ni Jerusalems förhärjade platser, ty Jehova har tröstat sitt folk; han har återköpt Jerusalem. Jehova har blottat sin heliga arm inför alla nationernas ögon; och alla jordens ändar skall se vår Guds räddning.” (Jesaja 52:9, 10) När folket återvänder från Babylon, ser de sorgtyngda platserna i det ödelagda Jerusalem glada ut, eftersom Jehovas rena tillbedjan nu kan bli återställd. (Jesaja 35:1, 2) Det är uppenbart att Jehova står bakom detta. Han har ”blottat sin heliga arm”, som om han kavlat upp ärmarna för att ge sig i kast med uppgiften att rädda sitt folk. — Esra 1:2, 3.
20. Vad har det lett till att Jehova har blottat sin arm i nyare tid, och vad kommer det att leda till längre fram?
20 I dessa de ”sista dagarna” har Jehova blottat sin heliga arm för att återuppliva den smorda kvarlevan, de ”två vittnena” i Uppenbarelseboken. (2 Timoteus 3:1; Uppenbarelseboken 11:3, 7–13) Sedan 1919 har de förts in i ett andligt paradis, den andliga besittning som de nu delar med miljontals medförbundna, de andra fåren. Till slut skall Jehova blotta sin heliga arm och ge sitt folk räddning i ”Har-Magedon”. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Då skall ”alla jordens ändar ... se vår Guds räddning”.
Ett viktigt krav
21. a) Vad krävs av dem som ”bär Jehovas redskap”? b) Varför behöver de judar som lämnar Babylon inte känna panik?
21 De som lämnar Babylon för att återvända till Jerusalem måste uppfylla ett krav. Jesaja skriver: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ut från henne, bevara er rena, ni som bär Jehovas redskap. Ni drar ju inte ut i panik, och ni är inte på flykt, ty Jehova går framför er, och Israels Gud är er eftertrupp.” (Jesaja 52:11, 12) Israeliterna som ger sig av från Babylon måste lämna allt som har anknytning till Babylons falska tillbedjan. Eftersom de bär Jehovas redskap som kom från templet i Jerusalem, måste de vara rena, inte bara utvärtes, ceremoniellt, utan först och främst i hjärtat. (2 Kungaboken 24:11–13; Esra 1:7) Och Jehova går framför dem, så de behöver inte känna panik. Inte heller behöver de fly hals över huvud som om blodtörstiga förföljare var hack i häl på dem. Israels Gud är deras eftertrupp. — Esra 8:21–23.
22. Hur framhåller Paulus behovet av renhet bland de smorda kristna?
22 Jesajas ord om renhet får en större uppfyllelse på dem som är barn till ”Jerusalem där ovan”. När Paulus uppmanade de kristna i Korinth att inte bli ojämnt sammanokade med icke troende, citerade han orden i Jesaja 52:11: ”’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” (2 Korinthierna 6:14–17) I likhet med israeliterna som var på väg hem från Babylon måste de kristna ta avstånd från babylonisk falsk tillbedjan.
23. På vilka sätt strävar Jehovas nutida tjänare efter att hålla sig rena?
23 Detta gällde i synnerhet Jesu Kristi smorda efterföljare som flydde ut ur det stora Babylon 1919. De renade sig undan för undan från alla spår av falsk tillbedjan. (Jesaja 8:19, 20; Romarna 15:4) De insåg också mer och mer hur viktig den moraliska renheten är. Jehovas vittnen har alltid hållit fast vid höga moralnormer, men 1952 innehöll Vakttornet artiklar som framhöll behovet av att vidta disciplinära åtgärder mot omoraliska personer för att hålla församlingen ren. Sådana disciplinära åtgärder hjälper också den som syndat att inse att han eller hon måste visa uppriktig ånger. — 1 Korinthierna 5:6, 7, 9–13; 2 Korinthierna 7:8–10; 2 Johannes, vers 10, 11.
24. a) Vad är ”Jehovas redskap” i vår tid? b) Varför är de kristna i vår tid övertygade om att Jehova skall gå framför dem och även vara deras eftertrupp?
24 De smorda kristna och den stora skaran av andra får är fast beslutna att inte röra vid något som är andligt orent. Deras luttrade och rena tillstånd gör dem kvalificerade att bära ”Jehovas redskap” — de dyrbara anordningar som Gud gör för den heliga tjänsten från hus till hus, bibelstudiearbetet och andra former av kristen verksamhet. När Guds folk i vår tid bevarar en ren ställning, kan de vara övertygade om att Jehova skall fortsätta att gå framför dem och att vara deras eftertrupp. Som Guds rena folk har de många skäl till att ”ropa högt av fröjd unisont”!
[Fotnot]
^ § 3 För en utförligare beskrivning av förhållandet mellan ”Jerusalem där ovan” och hennes jordiska, smorda barn, se kapitel 15 i den här boken.
[Frågor]
[Bild på sidan 183]
Sion skall befrias ur fångenskapen
[Bild på sidan 186]
Sedan 1919 har ”vackra fötter” återigen visat sig på ”bergen”
[Bild på sidan 189]
Jehovas vittnen talar unisont
[Bild på sidan 192]
De som ”bär Jehovas redskap” måste vara moraliskt och andligt rena
