Kapitel sjutton

Utlänningar samlas till Guds bönehus

Jesaja 56:1–12

1, 2. Vilket spännande tillkännagivande gjordes 1935, och vad var det en del av?

FREDAGEN den 31 maj 1935 talade Joseph F. Rutherford till deltagarna vid ett konvent i Washington D.C. Han behandlade frågan om vilka som utgör den ”stora skaran” som aposteln Johannes fick se i en syn. Talet nådde sin höjdpunkt, när broder Rutherford frågade: ”Vill alla de som har hoppet att få leva för evigt på jorden vara vänliga och resa sig?” Enligt en av de närvarande ”reste sig över hälften av åhörarna”. Talaren sade sedan: ”Se! Den stora skaran!” En annan som var närvarande säger: ”Först blev det helt tyst, sedan hördes ett glatt rop, och bifallet var högt och långvarigt.” — Uppenbarelseboken 7:9.

² Detta var ett storslaget ögonblick i den pågående uppfyllelsen av en profetia som nedtecknats omkring 2.700 år tidigare och som vi finner i kapitel 56 i Jesajas bok i våra biblar. Som så många andra av profetiorna i Jesajas bok innehåller den både trösterika löften och stränga varningar. I den första uppfyllelsen gäller den Guds förbundsfolk på Jesajas egen tid, men uppfyllelsen sträcker sig över århundradena ända fram till vår tid.

Vad som krävs för att få räddning

3. Vad måste judarna göra, om de söker räddning från Gud?

³ Kapitel 56 i Jesajas bok börjar med en uppmaning till  judarna, men alla sanna tillbedjare bör ge akt på det som profeten skriver. Vi läser: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Håll fast vid det som är rätt och gör det som är rättfärdigt. Ty nära är min räddning, den skall komma, och nära är min rättfärdighet, den skall uppenbaras. Lycklig är den dödliga människa som gör detta och den människoson som håller fast vid det, den som håller sabbaten, så att han inte vanhelgar den, och bevarar sin hand från att göra något som helst ont.’” (Jesaja 56:1, 2) De invånare i Juda som söker räddning från Gud måste lyda den mosaiska lagen, hålla fast vid det som är rätt och leva ett rättfärdigt liv. Varför det? Därför att Jehova själv är rättfärdig. De som strävar efter rättfärdighet uppnår den lycka som det ger att ha Jehovas ynnest. — Psalm 144:15b.

4. Varför är sabbatsfirandet så viktigt i Israel?

⁴ Profetian framhåller sabbatsfirandet, därför att sabbaten är ett viktigt drag i den mosaiska lagen. En av orsakerna till att invånarna i Juda till slut får gå i landsflykt är att de försummar att hålla sabbaten. (3 Moseboken 26:34, 35; 2 Krönikeboken 36:20, 21) Sabbaten är ett tecken på det speciella förhållande som Jehova har till judarna, och de som håller sabbaten visar att de sätter värde på detta förhållande. (2 Moseboken 31:13) Att Jesajas samtida håller sabbaten skall vidare påminna dem om att Jehova är Skaparen. Det skall också påminna dem om den barmhärtighet han har visat dem. (2 Moseboken 20:8–11; 5 Moseboken 5:12–15) Sabbatsfirandet skapar dessutom ett regelbundet, organiserat mönster för tillbedjan av Jehova. Att invånarna i Juda vilar från sitt dagliga arbete en gång i veckan ger dem tillfälle till bön, studium och meditation.

5. Hur kan de kristna i princip följa uppmaningen att hålla sabbaten?

 ⁵ Hur är det då med de kristna? Gäller uppmaningen att hålla sabbaten också dem? Inte direkt, eftersom de kristna inte står under Lagen och därför inte är förpliktade att hålla sabbaten. (Kolosserna 2:16, 17) Men aposteln Paulus förklarade att det finns en ”sabbatsvila” för de trogna kristna. Denna ”sabbatsvila” innebär att man tror på Jesu lösenoffer som ger räddning och att man slutar upp med att förlita sig bara på gärningar. (Hebréerna 4:6–10) Orden i Jesajas profetia om sabbaten påminner därför Jehovas tjänare i vår tid om hur viktigt det är att tro på Guds anordning för räddning. Det är också en fin påminnelse om hur viktigt det är att uppodla ett nära förhållande till Jehova och att tillbe honom regelbundet, utan uppehåll.

Tröst för utlänningen och eunucken

6. Vilka två grupper får nu uppmärksamhet?

⁶ Jehova riktar sig nu till två grupper som önskar tjäna honom, men som under den mosaiska lagen inte uppfyller kraven för att få komma in i den judiska församlingen. Vi läser: ”Utlänningen som har slutit sig till Jehova skall inte säga: ’Utan tvivel kommer Jehova att avskilja mig från sitt folk.’ Inte heller skall eunucken säga: ’Se! Jag är ett torrt träd.’” (Jesaja 56:3) Utlänningen fruktar att han skall bli avskuren eller utestängd från Israel. Eunucken är bekymrad över att han aldrig kommer att få några barn som kan föra hans namn vidare. Båda grupperna bör fatta mod. Innan vi får veta varför, skall vi se vilken ställning dessa båda grupper har under Lagen i förhållande till Israels nation.

7. Vilka restriktioner föreskriver Lagen för utlänningar i Israel?

 ⁷ Oomskurna utlänningar får inte ta del i tillbedjan tillsammans med Israel. De får till exempel inte ta del i påskmåltiden. (2 Moseboken 12:43) Utlänningar som inte uppenbart bryter mot landets lagar behandlas rättvist och blir föremål för gästfrihet, men de har inga bestående band med nationen. Somliga underordnar sig helt och fullt Lagen, och som ett tecken på detta blir männen omskurna. De är sedan proselyter och har privilegiet att tillbe på förgården till Jehovas hus och betraktas som en del av Israels församling. (3 Moseboken 17:10–14; 20:2; 24:22) Men inte ens proselyterna har full del i Jehovas förbund med Israel, och de har ingen arvsbesittning i det utlovade landet. Andra utlänningar kanske vänder sig till templet i bön, och tydligen får de frambära offer genom prästerskapet så länge offren är i överensstämmelse med Lagen. (3 Moseboken 22:25; 1 Kungaboken 8:41–43) Men israeliterna får inte ha ett nära umgänge med dem.

Eunucker får ett namn till oöverskådlig tid

8. a) Hur betraktades eunucker enligt Lagen? b) Hur användes eunucker i hedniska nationer, och vad kan uttrycket ”eunuck” ibland avse?

⁸ Eunucker betraktas inte som fullvärdiga medlemmar av Israels nation, inte ens om de är födda av judiska föräldrar. * (5 Moseboken 23:1) I vissa hedniska nationer på  Bibelns tid hade eunucker en speciell ställning, och det var vanligt att man kastrerade en del av de barn som togs till fånga i krig. Eunucker utvaldes att tjänstgöra vid de kungliga hoven. En eunuck kunde vara en ”kvinnovaktare”, ”bihustrurnas vaktare” eller tjänare åt drottningen. (Ester 2:3, 12–15; 4:4–6, 9) Det finns inget som tyder på att israeliterna följde sådana sedvänjor eller att eunuckerna speciellt utvaldes att tjänstgöra hos de israelitiska kungarna. *

9. Vilka trösterika ord riktar Jehova till bokstavliga eunucker?

⁹ Förutom att bokstavliga eunucker i Israel bara kan ta del i tillbedjan av den sanne Guden i begränsad omfattning, drabbas de också av den stora förödmjukelsen att inte kunna få barn som kan föra deras familjenamn vidare. Det som sedan sägs i profetian är därför verkligen trösterikt! Vi läser: ”Detta är vad Jehova har sagt till de eunucker som håller mina sabbater och som har valt det som jag finner behag i och som håller fast vid mitt förbund: ’Ja, åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, något som är bättre än söner och döttrar. Ett namn som består till oöverskådlig tid skall jag ge dem, ett som inte skall utplånas.’” — Jesaja 56:4, 5.

10. När förändrades situationen för eunuckerna, och vilket privilegium har de haft sedan dess?

¹⁰ Ja, den tid skall komma då inte ens det att en person är en bokstavlig eunuck skall utgöra något hinder för att han skall bli helt och fullt godtagen som en Jehovas tjänare.  Om eunucker visar lydnad, skall de få ”ett minnesmärke”, eller en plats, i Jehovas hus och ett namn som är bättre än söner och döttrar. När skall detta inträffa? Inte förrän efter Jesu Kristi död. Då ersattes det gamla lagförbundet av det nya förbundet, och det köttsliga Israel ersattes av ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Sedan dess har alla som utövar tro kunnat tillbe Gud på ett godtagbart sätt. Köttsliga skillnader och det fysiska tillståndet har inte längre någon betydelse. De som uthärdar troget, oavsett sitt fysiska tillstånd, skall få ”ett namn som består till oöverskådlig tid ... , ett som inte skall utplånas”. Jehova kommer inte att glömma dem. Deras namn kommer att bli skrivna i hans ”minnesbok”, och när hans tid är inne skall de få evigt liv. — Malaki 3:16; Ordspråken 22:1; 1 Johannes 2:17.

Utlänningar tillber tillsammans med Guds folk

11. Vad uppmanas utlänningarna att göra för att bli välsignade?

¹¹ Hur är det då med utlänningarna? Profetian återgår nu till dessa, och det Jehova säger är till stor tröst för dem. Jesaja skriver: ”Utlänningarna som har slutit sig till Jehova för att utföra tjänst för honom och för att älska Jehovas namn, så att de blir hans tjänare, alla som håller sabbaten, så att de inte vanhelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag också föra till mitt heliga berg och låta dem glädjas inne i mitt bönehus. Deras helbrännoffer och deras slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.” — Jesaja 56:6, 7.

12. Vad trodde man en gång i tiden angående Jesu profetia om de ”andra fåren”?

¹² I vår tid har ”utlänningarna” framträtt efter hand. Före första världskriget insåg man att fler skulle få  räddning än de som hade hoppet att få regera i himlen tillsammans med Jesus — de som vi i dag känner som Guds Israel. Bibelforskarna var medvetna om Jesu ord i Johannes 10:16: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram, och de kommer att lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord under en enda herde.” Man förstod att dessa ”andra får” var en jordisk klass, men de flesta bibelforskarna trodde att de andra fåren skulle framträda under Jesu Kristi tusenårsrike.

13. Varför förstod man att fåren i Matteus, kapitel 25, måste framträda under de avslutande dagarna för den här tingens ordning?

¹³ Så småningom fick man en klarare förståelse av ett annat skriftställe som också talar om får. I Matteus, kapitel 25, finns Jesu liknelse om fåren och getterna. Enligt denna liknelse uppnår fåren evigt liv därför att de understöder Jesu bröder. De utgör således en separat klass, skild från Kristi smorda bröder. Vid ett konvent i Los Angeles i Kalifornien 1923 förklarades det att dessa får måste framträda under de avslutande dagarna för den här tingens ordning och inte under tusenårsriket. Varför det? Därför att Jesus framförde liknelsen som en del av sitt svar på frågan: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — Matteus 24:3.

14, 15. Hur fick man ökad förståelse av de andra fårens ställning i ändens tid?

¹⁴ På 1920-talet var det några av dem som var förbundna med bibelforskarna som kände att de inte hade Jehovas andes vittnesbörd om att de var kallade till himmelskt liv. De var ändå mycket nitiska tjänare åt den högste Guden. År 1931 fick man en bättre förståelse av  deras ställning, när boken Rättfärdighetens triumf kom ut (på engelska). Som en del av ett dryftande vers för vers av Hesekiels bok förklarades synen av ”mannen” med en sekreterares bläckhorn. (Hesekiel 9:1–11) Denne ”man” ses gå genom Jerusalem och sätta ett märke på pannan på dem som suckar och stönar över de avskyvärdheter som begås där. ”Mannen” är en bild av Jesu bröder, kvarlevan av smorda kristna som lever på jorden vid den tid då domen skall verkställas över det motbildliga Jerusalem, kristenheten. De som får märket är de andra fåren som lever under samma tid. I synen blir de skonade, när de som verkställer Jehovas dom låter hämnd drabba denna avfälliga stad.

¹⁵ År 1932 fick man en djupare förståelse av det profetiska dramat med kung Jehu av Israel och Jehonadab (Jonadab), en icke-israelitisk man som stödde Jehu. Man insåg hur de andra fåren handlar till stöd för Kristi smorda bröder — precis som Jehonadab följde med Jehu och stödde honom, när han utplånade Baalsdyrkan. År 1935 insåg man till slut att de andra fåren som lever under ändens tid för den här tingens ordning är den stora skaran som aposteln Johannes såg i sin syn. Detta förklarades första gången vid det tidigare nämnda konventet i Washington, när Joseph F. Rutherford omtalade dessa som har ett jordiskt hopp som ”den stora skaran”.

16. Vilka privilegier och vilka förpliktelser har ”utlänningarna”?

¹⁶ Steg för steg insåg man således att ”utlänningarna” har en viktig plats i Jehovas uppsåt under de sista dagarna. De kommer till Guds Israel för att tillbe Jehova. (Sakarja 8:23) Tillsammans med denna andliga nation frambär de godtagbara offer åt Gud och kommer  in i sabbatsvilan. (Hebréerna 13:15, 16) Dessutom tillber de i Guds andliga tempel som, i likhet med templet i Jerusalem, är ”ett bönens hus för alla nationer”. (Markus 11:17) De utövar tro på Jesu Kristi lösenoffer och har ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. Och de tjänar Jehova oupphörligt, ”ägnar honom helig tjänst dag och natt”. — Uppenbarelseboken 7:14, 15.

17. Hur håller de nutida utlänningarna fast vid det nya förbundet?

¹⁷ Dessa nutida utlänningar håller fast vid det nya förbundet i den bemärkelsen att de genom att sluta sig till Guds Israel får del av välsignelser som kommer genom det nya förbundet. Även om de inte är delaktiga i detta  förbund, underordnar de sig helhjärtat de lagar som är förbundna med det. Jehovas lag är därför i deras hjärta, och de lär känna Jehova som sin himmelske Fader och den högste Suveränen. — Jeremia 31:33, 34; Matteus 6:9; Johannes 17:3.

18. Vilket församlande blir utfört under ändens tid?

¹⁸ Jesajas profetia fortsätter: ”Så lyder uttalandet från den suveräne Herren Jehova, som samlar de skingrade av Israel: ’Jag skall samla andra till honom, förutom dem som redan är samlade av dem som tillhör honom.’” (Jesaja 56:8) Under ändens tid har Jehova samlat ”de skingrade av Israel”, den smorda kvarlevan. Han samlar också andra, nämligen den stora skaran. Under tillsyn av Jehova och hans på tronen insatte kung, Kristus Jesus, tillber de tillsammans i frid och endräkt. Tack vare att de är lojala mot Jehovas regering genom Kristus har den rätte herden gjort dem till en enda förenad, lycklig hjord.

Blinda väktare, stumma hundar

19. Vilken inbjudan går ut till de vilda djuren på fältet och i skogen?

¹⁹ De föregående varma, uppbyggande orden följs av en slående, nästan chockartad, kontrast. Jehova är beredd att vara barmhärtig mot utlänningar och eunucker. Men många som påstår sig tillhöra Guds församling fördöms och kommer att drabbas av Guds dom. Vad mera är, de är inte ens värda att få en hederlig begravning, utan kommer att bli uppätna av glupska djur. Vi läser således: ”Alla ni vilda djur på det öppna fältet, kom och ät, alla ni vilda djur i skogen.” (Jesaja 56:9) Vad skall dessa vilda djur kalasa på? Profetian förklarar det, och vi blir då påminda om vad som väntar dem som motstår Gud i det kommande kriget vid Harmageddon. Deras döda  kroppar lämnas åt himlens fåglar. — Uppenbarelseboken 19:17, 18.

20, 21. Vilka brister hos de religiösa ledarna gör dem värdelösa som andliga vägledare?

²⁰ Profetian fortsätter: ”Hans väktare är blinda. Ingen av dem har märkt något. De är alla stumma hundar; de förmår inte skälla, de flämtar, ligger ner, älskar att slumra. Ja, de är hundar, starka i fråga om själens begär; de vet inte av någon mättnad. Och de är herdar, som inte vet vad förstånd är. De har allesammans vänt sig till sin egen väg, var och en till sin orätta vinning från sin egen kant: ’Kom! Låt mig hämta vin; och låt oss dricka oss berusade av starka drycker. Och morgondagen skall bli som den här dagen, stor på ett mycket storslagnare sätt.’” — Jesaja 56:10–12.

²¹ De religiösa ledarna i Juda påstår sig tillbe Jehova. De hävdar att de är ”hans väktare”. Men de är andligen blinda, stumma och sömniga. Om de inte kan hålla utkik och varna för annalkande fara, vad gör de då för nytta? Sådana religiösa väktare saknar förstånd och kan inte ge fårlika människor andlig vägledning. Dessutom är de korrumperade. Deras själviska begär är omättligt. De följer inte Jehovas ledning, utan går sin egen väg, traktar efter orätt vinning, är begivna på starka drycker och uppmanar andra att följa deras exempel. De är så likgiltiga för Guds förestående dom att de försäkrar människor om att de inte behöver oroa sig för morgondagen.

22. Hur är de religiösa ledarna på Jesu tid lika ledarna i det forntida Juda?

²² Tidigare i sin profetia har Jesaja använt ett liknande bildspråk för att beskriva de trolösa religiösa ledarna i Juda — andligen druckna, sömniga och utan förstånd. De tyngde ner folket med människors traditioner, talade  religiösa lögner och förlitade sig på Assyrien för att få hjälp i stället för att vända sig till Gud. (2 Kungaboken 16:5–9; Jesaja 29:1, 9–14) De har uppenbarligen inte lärt sig något. I det första århundradet var ledarna tyvärr av samma sort. I stället för att ta emot de goda nyheterna som Jesus, Guds egen Son, framförde till dem förkastade de honom och konspirerade för att få honom dödad. Jesus kallade dem rakt på sak ”blinda vägledare” och tillade att om ”en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop”. — Matteus 15:14.

 Väktare i vår tid

23. Vilken profetia av Petrus angående religiösa ledare har uppfyllts?

²³ Aposteln Petrus varnade för att falska lärare också skulle uppstå och vilseleda de kristna. Han skrev: ”Det kom också att finnas falska profeter bland folket [Israels folk], liksom det också kommer att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvbringande sekter och skall till och med förneka den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snabb tillintetgörelse över sig själva.” (2 Petrus 2:1) Vad har resultatet blivit av sådana falska lärares lögnaktiga läror och sekterism? Kristenheten, vars religiösa ledare i vår tid ber Gud välsigna deras politiska vänner och sedan utlovar en ljus framtid. Kristenhetens religiösa ledare har visat sig vara blinda, stumma och sovande när det gäller andliga ting.

24. Vilken enhet råder mellan det andliga Israel och utlänningarna?

²⁴ Jehova samlar emellertid miljoner utlänningar till sitt stora andliga bönehus, där de tillber tillsammans med de kvarvarande medlemmarna av Guds Israel. Det råder enhet mellan dessa utlänningar och mellan dem och Guds Israel, trots att de kommer från många nationer, tillhör olika raser och talar olika språk. De är övertygade om att räddning bara kan komma från Jehova Gud genom Jesus Kristus. De drivs av kärlek till Jehova, och tillsammans med Kristi smorda bröder talar de vitt och brett om sin tro. Och de får stor tröst av den inspirerade apostelns ord: ”Om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli räddad.” — Romarna 10:9.

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Bild på sidan 250]

Sabbaten skulle ge tillfälle till bön, studium och meditation

[Bilder på sidan 256]

De andra fårens ställning förklarades tydligt vid ett konvent i Washington D.C. 1935 (bilden nedan: dopet; till höger: programmet)

[Bild på sidan 259]

De vilda djuren inbjuds till en festmåltid

 [Bilder på sidan 261]

Det råder enhet mellan utlänningarna och Guds Israel