Kapitel 13

Instinkten — vishet programmerad före födelsen

1. Vad skrev Darwin om instinkten?

”MÅNGA instinkter är så underbara att de sannolikt bör förefalla många läsare som en stötesten fullt i stånd att kullkasta hela min teori”, skrev Darwin. Han insåg tydligen att instinkten var en oöverkomlig svårighet, eftersom den påföljande meningen löd: ”Jag vill dock genast förutskicka att jag här inte tänker ta upp några frågor om de psykiska krafternas ursprung, lika litet som jag tar upp frågan om själva livets uppkomst.”¹

2. Hur betraktar vissa forskare i dag instinkten?

² Forskare i vår tid har inte kommit närmare förklaringen av instinkten än Darwin. En evolutionist säger: ”Det faktiska förhållandet är att den genetiska mekanismen inte uppvisar minsta tecken på att kunna förmedla specifika beteendemönster. ... När vi frågar oss hur något instinktivt beteendemönster först uppstod och blev ärftligt får vi inget svar.”²

3, 4. Vad sägs det i en bok om hur flyttinstinkten fick sin början, och hur kommer bokens förklaring till korta?

³ Ändå ser, till skillnad från Darwin och andra evolutionister, författaren till en mycket spridd bok om fåglar ingen svårighet i att förklara en av de mest förbluffande instinkterna — den som har med fåglarnas flyttning att göra. I boken sägs det: ”Utan tvivel måste det röra sig om en utvecklingsprocess: förmodligen var  det väl så att fågelarter som uppstått under varmare luftstreck spred sig utåt på jakt efter föda.”³

⁴ Kan ett sådant grovt förenklat svar förklara de förbluffande prestationer man finner hos många flyttfåglar? Forskare vet att sådana rekognosceringsturer och inlärda beteenden inte införlivas med den genetiska koden och därför inte ärvs av avkomman. Fåglarnas flyttning medges vara instinktiv och ”oberoende av tidigare erfarenhet”.⁴ Begrunda några exempel.

Flyttfåglarnas fantastiska bedrifter

5. Vilka flyttningar gör silvertärnorna till långdistansmästare, och vilken fråga ställer en forskare?

⁵ Mästarna i långdistansflygning är silvertärnorna. De häckar norr om norra polcirkeln och flyger vid sommarens slut söderut för att tillbringa den antarktiska sommaren på packisen nära Sydpolen. De kan färdas runt hela den antarktiska kontinenten innan de ger sig av norrut tillbaka till Arktis. De färdas således årligen omkring 35.000 kilometer. Det finns gott om föda i båda polarområdena, och en forskare ställer frågan: ”Hur kunde de en gång upptäcka att sådana förråd av föda fanns så långt ifrån varandra?”⁵ Evolutionsteorin har inget svar.

6, 7. Vad är det som förefaller märkligt med en liten skogssångares flyttning, och vilka frågor får oss att inse hur fantastisk dess prestation är?

⁶ Lika oförklarlig för evolutionsteorin är den flyttning som den lilla skogssångaren Dendroica striata företar. Den väger bara omkring 20 gram, men på hösten färdas den från Alaska till Canadas östkust eller nordöstra USA, äter massor med mat och lagrar upp fett och väntar sedan på en kallfront. När en sådan kommer ger sig fågeln i väg. Dess slutdestination är Sydamerika, men den flyger först i riktning mot Afrika. Ute över Atlanten, där den flyger på en höjd av upp till 6.000 meter, når den en vind som vänder dess kurs mot Sydamerika.

⁷ Hur vet den här skogssångaren att den skall vänta på en kallfront och att en sådan betyder bra väder och  medvind? Hur vet den att den skall flyga allt högre, där luften är tunn och kall och innehåller 50 procent mindre syre? Hur vet den att det endast är på den höjden den vind blåser som för den till Sydamerika? Hur vet den att den skall flyga mot Afrika för att motverka denna vinds sydvästliga avdrift? Fågeln känner inte medvetet till något av dessa fakta. På sin cirka 3.800 kilometer långa färd över ett hav utan landmärken, en färd som tar tre eller fyra dygn, leds den enbart av sin instinkt.

8. Vilka ytterligare flyttningsprestationer nämns här?

⁸ Vita storkar tillbringar sommaren i Europa men flyger 13.000 kilometer för att övervintra i Sydafrika. Den amerikanska ljungpiparen färdas från den arktiska tundran till pampas i Argentina. Vissa snäppor flyttar tusentals kilometer längre bort till Sydamerikas sydspets. Alaskaspoven flyger från Alaska till Tahiti och andra öar — en resa på upp till 9.600 kilometer över öppna havet. En mycket kortare flyttning men lika anmärkningsvärd med tanke på fågelns storlek gör den rödstrupiga kolibrin som bara väger tre gram. Den flyger 1.000 kilometer tvärs över Mexikanska golfen och slår med sina små vingar upp till 75 gånger per sekund i 25 timmar. Över sex millioner vingslag utan uppehåll!

9. a) Vad visar att förmågan att flytta inte är inlärd, utan måste vara programmerad i förväg? b) Vilka experiment med en mindre lira och med brevduvor visar att dessa fåglar är mycket skickliga navigatörer?

⁹ Många gånger gör ungfåglar sin första resa utan vuxet sällskap. Unga koelgökar från Nya Zeeland färdas över 6.000 kilometer till öar i Stilla havet för att där förenas med sina föräldrar som redan tidigare har flugit dit. Mindre liran flyttar från Wales till Brasilien och lämnar sina ungar efter sig. Ungarna följer efter så fort de kan flyga. En av dem gjorde resan på 16 dygn, vilket innebar en medelhastighet på 740 kilometer per dygn. En sådan lira togs från Wales till Boston, långt vid sidan om dess normala flyttväg. Men ändå återvände den till sitt bo i Wales över 5.000 kilometer bort på tolv och ett halvt dygn. Brevduvor som förs 1.000 kilometer bort i vilken riktning som helst har återvänt till sitt eget duvslag på ett dygn.

10. Vilket experiment påvisade adéliepingvinernas navigationsförmåga?

 ¹⁰ Ett sista exempel: fåglar som inte flyger, utan går och simmar. Tänk på adéliepingvinerna. När några sådana fördes 2.000 kilometer från sina häckningsplatser och släpptes, orienterade de sig snabbt och gav sig av raka spåret, inte hem till den häckningsplats varifrån de togs, utan ut mot öppna havet och maten. Från havet återvände de så slutligen till häckningsplatserna. De tillbringar de nästan helt mörka vintrarna ute till havs. Men hur håller sig pingvinerna orienterade under den mörka vintern? Det vet ingen.

11. Vad krävs för att fåglar skall kunna utföra sådana förbluffande navigationsbedrifter?

¹¹ Hur utför fåglarna dessa konststycken inom navigationens område? Experiment visar att de kan använda solen och stjärnorna. De tycks ha inre klockor som kompenserar dessa himlakroppars rörelser. Men hur är det om det är mulet? Åtminstone några fåglar har inbyggda magnetiska kompasser som de då kan använda. Men de behöver mer än en kompassriktning. De behöver ha en ”karta” i huvudet med både utgångspunkt och mål utsatta. Och dessutom måste rutten vara utmärkt på kartan, eftersom den sällan är en rät linje. Men inget av detta vore till någon nytta om de inte visste var de var på kartan! Den mindre liran måste ha vetat var den befann sig när den släpptes i Boston för att kunna avgöra vart den skulle flyga för att komma till Wales. Brevduvan måste veta vart den har förts innan den kan finna ut vägen till sitt duvslag.

12. a) Vad sade Jeremia angående fåglars flyttning, när sade han det, och varför är det så märkligt? b) Varför kommer vi kanske aldrig att känna till alla detaljer angående fåglarnas flyttning?

¹² Så sent som på medeltiden var det många som ifrågasatte fåglarnas vidsträckta flyttningar, men bibeln talade om dem redan på 500-talet f.v.t.: ”Storken känner tiden för sin flyttning, och det gör också turturduvan, tranan och svalan.” Nu har man lärt sig en hel del, men mycket är fortfarande ett mysterium. Vare sig man tycker om det eller inte, så är det bibeln säger sant: ”Han har ... gett människorna ett tidsbegrepp om  det förflutna och framtiden, men ingen riktig uppfattning av Guds verk från början till slut.” — Jeremia 8:7, Levande Bibeln; Predikaren 3:11, The New English Bible.

Andra navigatörer

13. Nämn några andra djur, förutom fåglar, som också flyttar.

¹³ Renar i Alaska flyttar söderut 1.300 kilometer under vintern. Många valar färdas mer än 9.000 kilometer från Norra Ishavet och tillbaka. Pälssälar flyttar mellan Pribiloföarna och södra Kalifornien, platser som ligger nästan 5.000 kilometer från varandra. Soppsköldpaddor färdas från Brasiliens kust till den lilla ön Ascension, 2.200 kilometer ut i Atlanten, och sedan tillbaka igen. Somliga krabbor flyttar upp till 250 kilometer på havsbotten. Laxar lämnar de forsar de har kläckts i och tillbringar några år ute i öppna havet, och sedan återvänder de hundratals kilometer till just den fors där de kläcktes. Unga ålar som kläcks i Sargassohavet i Atlanten tillbringar större delen av sitt liv i sötvattensforsar i USA och Europa men återvänder till Sargassohavet för att leka.

14. Vad är så förbluffande i samband med monarkfjärilarnas flyttning, och vilket mysterium är ännu olöst?

¹⁴ Monarkfjärilen lämnar Canada på hösten, och många övervintrar i Kalifornien eller Mexico. Somliga flyger över 3.000 kilometer, och en fjäril flög 130 kilometer på en dag. De slår sig ner på väl skyddade träd — i samma träddungar, ja, till och med på samma träd, år efter år. Men det är inte samma fjärilar! Under återfärden på våren lägger de sina ägg på vissa växter. De nya fjärilar som då blir till fortsätter flyttningen norrut, och påföljande höst gör de samma 3.000 kilometer långa resa söderut som deras föräldrar och slår sig ner på träd i samma dunge. I boken The Story of Pollination ges kommentaren: ”De fjärilar som kommer söderut på hösten är unga individer som aldrig tidigare har sett övervintringsplatserna. Vad som gör att de kan hitta dem hör fortfarande till naturens gäckande mysterier.”⁶

15. Vilket enda ord besvarar många frågor angående visheten hos djur?

 ¹⁵ Den instinktiva visheten är inte bara begränsad till djurens flyttningar, vilket framgår av några exempel.

Hur kan milliontals blinda termiter samordna sina ansträngningar och uppföra och luftkonditionera sina komplicerade byggnadsverk? Instinkt.

Hur vet yuccamalen vilka flera olika åtgärder den skall vidta för att korspollinera palmliljans blomma, varigenom både nya palmliljor och nya malar kan bli till? Instinkt.

Hur kan den spindel som lever i sin ”dykarklocka” under vattnet veta att den när syret är slut måste skära ett hål i sin undervattensklocka, släppa ut den gamla luften, laga hålet och hämta ner ett nytt förråd av frisk luft? Instinkt.

Hur vet mimosabaggen att den måste lägga sina ägg under barken på en gren av ett mimosaträd och sedan gå omkring trettio centimeter närmare stammen och skära av barken runt hela grenen för att döda den, därför att äggen inte kommer att kläckas i levande trä? Instinkt.

Hur vet den bönstora känguruungen, som föds blind och outvecklad, att den för att överleva måste utan hjälp kämpa sig igenom sin mors päls upp till magen och ner i pungen och fästa sig vid en av hennes spenar? Instinkt.

Hur kan ett dansande bi tala om för andra bin var det finns nektar, hur mycket det finns, hur långt bort den finns, i vilken riktning den finns och i vilket slags blommor den finns? Instinkt.

16. Vad kräver all denna vishet bakom djurs beteende?

¹⁶ Man skulle kunna fortsätta med sådana frågor och fylla en hel bok med dem, men alla frågor skulle få samma svar: ”De är instinktivt visa.” (Ordspråksboken 30:24, NW) En forskare säger förundrad: ”Hur kunde så komplicerad instinktiv kunskap utvecklas och förmedlas till efterföljande generationer?”⁷ Människor kan inte förklara det. Evolutionsteorin kan inte förklara det. Sådan intelligens kräver en intelligent källa. Sådan vishet kräver en vis källa. Det krävs en intelligent, vis Skapare.

17. Vilket resonemang som många evolutionister tar till är det förståndigt att undvika?

¹⁷ Men många som tror på evolutionsteorin förkastar automatiskt alla sådana vittnesbörd om en skapelse som ovidkommande och säger att de inte har med vetenskap att göra. Låt emellertid inte denna snäva inställning hindra dig från att överväga bevisen. Det kommer mer i följande kapitel.

[Frågor]

[Infälld text på sidan 160]

Darwin: ”Jag ... tänker [inte] ta upp några frågor om de psykiska krafternas ursprung”

[Infälld text på sidan 160]

På frågan om hur instinkten uppstod och blev ärftlig ”får vi inget svar”

[Infälld text på sidan 167]

”De är instinktivt visa”

 [Ruta/Bilder på sidorna 164, 165]

Instinkten och bobyggandet

Den vetenskaplige skribenten G. R. Taylor säger angående det genetiska maskineriet: ”Det finns inte den minsta antydan om att det kan vidarebefordra ett särskilt slags beteendemönster, till exempel den följd av handlingar som är inbegripna vid bobyggandet.”^a Men ändå är den instinktiva visheten för bobyggande nedärvd, inte inlärd. Begrunda några exempel.

Näshornsfåglar i Afrika och Asien. Honan hämtar lera och murar ihop öppningen i ett ihåligt träd tills hon precis kan klämma sig in. Hannen hämtar mer lera åt henne, och hon murar igen hålet tills det bara återstår en springa. Genom den springan matar hannen henne och de ungar som så småningom kläcks. När hannen inte längre kan hämta tillräckligt med mat bryter sig honan ut. Denna gång repareras öppningen av ungarna, och båda föräldrarna hämtar mat åt dem. Flera veckor senare bryter ungarna ner väggen och lämnar boet. Och är det inte dessutom ett bevis för uppsåtlig utformning att honan, medan hon sitter inspärrad och inte flyger, ruggar alla sina fjädrar och får en helt ny fjäderdräkt?

Hornseglare. En art tillverkar sina bon av saliv. Innan häckningstiden börjar sväller salivkörtlarna upp och avsöndrar ett segt slem. Samtidigt finns den instinktiva kunskapen om vad som skall göras med det. Fåglarna smetar det på en klippyta; allteftersom det stelnar tillfogas nya lager, och slutligen är ett skålformat bo färdigt. En annan art tornseglare gör bon som inte är större än en tesked, limmar fast dem på palmblad och limmar sedan fast äggen i boet.

Kejsarpingvinerna bär sina inbyggda bon med sig. Under den antarktiska vintern lägger honan ett ägg och ger sig i väg för att fiska i två eller tre månader. Hannen lägger ägget på sina fötter, som är rikligt försedda med blodkärl, och sveper in det i ett stort hudveck som hänger ner från kroppen. Mamman glömmer inte bort pappan och ungen. Kort efter det att ägget har kläckts återvänder modern med magen full av mat som hon kastar upp åt dem. Sedan ger sig hannen i väg för att fiska, medan modern placerar ungen på sina fötter och sveper in den i sitt stora hudveck.

 Vävarfåglarna i Afrika använder grässtrån och andra fibrer för att tillverka sina hängande bon. De använder instinktivt en mängd olika vävmönster och olika slags knutar. Sociala vävarfåglar bygger vad som kan liknas vid hyreshus. De gör ett halmtak som är omkring 4 till 5 meter i diameter i några starka trädgrenar, och under det fäster många par sina bon. Nya bon tillfogas tills över hundra bon till sist kan få skydd under samma tak.

Skräddarfågeln i södra Asien gör trådar av bomull eller barkfibrer och spindelnät och splitsar ihop korta bitar till längre trådar. Med näbben sticker den hål längs båda ytterkanterna på ett stort blad. Sedan använder den näbben som nål och syr med tråden ihop de två kanterna på bladet, ungefär som vi snörar våra skor. När den kommer till slutet på tråden gör den antingen en knut så att den sitter kvar eller också splitsar den på en ny bit och fortsätter att sy. På så sätt förvandlar skräddarfågeln det stora bladet till en säck i vilken den gör sitt bo.

Pungmesens hängande bo blir nästan som filt, eftersom den använder dunigt växtmaterial såväl som gräs. Grundstrukturen i boet görs genom att längre gräsfibrer vävs samman fram och tillbaka. Fågeln sticker fiberändarna genom väven med näbben. Sedan tar den kortare fibrer av dunigt material och för in dessa i väven. Tekniken liknar i viss mån den som orientaliska mattvävare använder. Dessa bon är så starka och mjuka att de har använts som penningpungar och till och med som barntofflor.

En art av sothönsen bygger vanligtvis sitt bo på en liten platt ö. Där den häckar är dock denna typ av öar mycket sällsynt. Därför bygger den här sothönan sin egen lilla ö! Den väljer ut en lämplig plats i vattnet och börjar sedan bära dit stenar i näbben. Stenarna läggs i en hög i vatten som är mellan en halv och en meter djupt, tills det har bildats en ö. Basen kan vara hela fyra meter i diameter, och stenhögen kan väga mer än ett ton. Till denna stenhög för sedan sothönan med sig växtmaterial för att bygga sitt stora bo.

[Bilder på sidan 161]

Silvertärnan flyttar 35.000 kilometer varje år

Hur kan den här sångaren med en hjärna stor som en ärta veta så mycket om väder och navigation?

[Bilder på sidan 162]

När den här kolibrin flyttar slår den med sina vingar upp till 75 gånger per sekund i 25 timmar

Flyttfåglar har en medfödd ”karta” i huvudet, och de vet var de är och vart de skall

[Bild på sidan 163]

Pingviner kan vara till havs flera månader i nästan totalt mörker och sedan utan att ta miste ta sig tillbaka till sina häckningsplatser

[Bilder på sidan 166]

Efter sin över 3.000 kilometer långa resa söderut vilar monarkfjärilarna ut på sina övervintringsplatser