Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Kan evolutionsteorin överbrygga de stora klyftorna?

Kan evolutionsteorin överbrygga de stora klyftorna?

Kapitel 6

Kan evolutionsteorin överbrygga de stora klyftorna?

1. Vad framhålls angående gapen i de fossila avlagringarna?

FOSSILEN ger påtagliga vittnesbörd om den mångfald av liv som existerade långt innan människan blev till. Men de har inte gett det väntade stödet åt den evolutionära synen på hur livet uppstod eller hur nya arter därefter kom till. Francis Hitching framhåller följande i en kommentar till bristen på fossila övergångsformer som överbryggar de biologiska klyftorna: ”Det underliga är att de fossila gapen är konsekventa i ett avseende: fossilen saknas på alla de viktiga ställena.”1

2. Hur illustrerar fiskfossil dessa gap?

De viktiga ställen han talar om är gapen mellan djurlivets större avdelningar. Ett exempel på det är att fiskarna tros ha utvecklats från de ryggradslösa djuren. ”Fiskarna dyker plötsligt upp i de fossila avlagringarna som om de kom från ingenstans: mystiskt, plötsligt, fullt utbildade”, säger Hitching.2 Zoologen N. J. Berrill kommenterar sin egen evolutionistiska förklaring till hur fiskarna kom till med orden: ”På sätt och vis är denna skildring science fiction.”3

3. Hur skildras uppkomsten av de stora avdelningarna inom djurvärlden enligt evolutionsteorin?

Evolutionsteorin förutsätter att fiskar blev groddjur, att några groddjur blev kräldjur, att både däggdjur och fåglar kom från kräldjuren och att slutligen några däggdjur blev människor. Föregående kapitel har visat att de fossila vittnesbörden inte stöder dessa påståenden. I det här kapitlet kommer vi att koncentrera oss på hur stora de tänkta stegen är. Begrunda under läsningen sannolikheten för att sådana förändringar skulle ha skett spontant av en blind slump.

Klyftan mellan fisk och groddjur

4, 5. Nämn några av de stora skillnaderna mellan fiskar och groddjur.

Det var ryggraden som skilde fiskarna från de ryggradslösa djuren. Denna ryggrad skulle behöva genomgå stora förändringar för att fisken skulle kunna bli ett groddjur, en amfibie, som är en varelse som kan leva både i vattnet och på land. Ett bäcken måste tillfogas, men man känner inte till någon fossil fisk som visar hur groddjurens bäcken utvecklades. Hos somliga groddjur, till exempel grodor och paddor, skulle hela ryggraden behöva förändras till oigenkännlighet. Skallbenen är också olika. För att groddjuren skulle kunna bildas genom evolution måste dessutom fiskfenorna förvandlas till ledade lemmar med fotleder och tår, samtidigt som stora förändringar skulle behöva ske i musklerna och nerverna. Gälarna måste förvandlas till lungor. Hos fiskarna pumpas blodet av ett hjärta med två kammare, men hos groddjuren av ett hjärta med tre kammare.

För att gapet mellan fiskar och groddjur skulle kunna överbryggas måste hörselsinnet genomgå en radikal förändring. I allmänhet mottar fiskar ljud genom kroppen, men de flesta paddor och grodor har trumhinnor. Tungan skulle också behöva förändras. Inga fiskar har en tunga som går att räcka ut, men en del groddjur, till exempel paddor, har det. Groddjurens ögon har också förmågan att blinka, eftersom de har en membran som de för över ögongloberna för att hålla dem rena.

6. Vilka varelser har betraktats som länkar mellan fiskar och groddjur, och varför är de inte det?

Stora ansträngningar har gjorts för att sammanlänka groddjuren med någon förfader bland fiskarna, men utan någon framgång. Lungfisken har varit en favoritkandidat, eftersom den förutom gälar har en simblåsa som den kan använda till att andas med när den tillfälligtvis är utan vatten. I boken Fiskar sägs det: ”Det [är] frestande att föreställa sig att de [lungfiskarna] skulle kunna ha någon nära och direkt förbindelse med de amfibier [groddjur] som är alla landlevande ryggradsdjurs stamfäder. Men det har de inte — de är en helt separat grupp.”4 David Attenborough diskvalificerar både lungfisken och kvastfeningen, ”eftersom deras skallben är så olika de första fossila groddjurens att de inte kan ha givit upphov till dessa”.5

Klyftan mellan groddjur och kräldjur

7. Vilket är ett av de svåraste problemen att förklara beträffande övergången från groddjur till kräldjur?

När man försöker överbrygga gapet mellan groddjur och kräldjur uppstår andra allvarliga problem. Ett mycket svårt sådant är det skalförsedda äggets uppkomst. Varelserna före kräldjuren lade sina mjuka, geléartade ägg i vatten, där äggen befruktades utifrån. Kräldjuren lever på land och lägger sina ägg på land, men embryot i dem måste fortfarande befinna sig i en vätska. Det skalförsedda ägget var lösningen. Det krävde emellertid också en stor förändring i befruktningsprocessen: inre befruktning, innan ägget omges av ett skal. För att åstadkomma detta krävdes nya könsorgan, nya parningsprocedurer och nya instinkter — och allt detta utgör en stor klyfta mellan groddjur och kräldjur.

8, 9. Vilka andra detaljer är nödvändiga i samband med det skalförsedda ägget?

Att ägget omslöts av ett skal nödvändiggjorde flera anmärkningsvärda förändringar för att utvecklingen av ett kräldjur skulle möjliggöras och slutligen för att det skulle kunna komma ut ur skalet. Inuti skalet finns det till exempel behov av olika membraner och säckar, till exempel den inre fosterhinnan. Den omsluter den vätska i vilken embryot växer. I boken Kräldjuren beskrivs en annan membran som kallas allantois: ”Allantois tar emot och lagrar avfallsprodukterna från fostret och tjänstgör som ett slags urinblåsa. Den har också blodkärl som tar upp det syre som tränger in genom skalet och för det vidare till fostret.”6

Evolutionsteorin har inte förklarat andra komplicerade olikheter. Embryot i ett fisk- eller groddjursägg släpper ut sina avfallsprodukter i det omgivande vattnet som lösligt urinämne. Men urinämne inne i det skalförsedda kräldjursägget skulle döda embryot. I det ägget sker därför en viktig kemisk förändring: avfallsprodukten, olöslig urinsyra, lagras inuti allantois. Tänk också på följande: Äggulan är mat för det växande kräldjursembryot, och den gör att fostret kan utvecklas helt innan det tar sig ut ur skalet — i motsats till groddjuren som inte kläcks som fullt färdigutvecklade djur. Och fostret särskiljer sig i det avseendet att det har en äggtand som hjälper det att bryta sig ut ur sitt fängelse — skalet.

10. Vad beklagade en viss evolutionist?

10 Det är mycket mer som behövs för att överbrygga klyftan mellan groddjur och kräldjur, men dessa exempel visar att en blind slump inte kan förklara alla de många komplicerade förändringar som krävs för att överbrygga denna vida klyfta. Det är inte att undra på att evolutionisten Archie Carr beklagade: ”Till de mest besvärande luckorna i ryggradsdjurens fossilhistoria hör att den avslöjar så lite om kräldjurens utveckling under deras första tid, just när det skalförsedda ägget måste ha utvecklats.”7

Klyftan mellan kräldjur och fågel

11, 12. Vilken stor skillnad finns det mellan kräldjur och fåglar, och hur försöker några lösa den gåtan?

11 Kräldjuren är växelvarma djur, vilket betyder att deras kroppstemperatur antingen stiger eller sjunker beroende på den omgivande temperaturen. Fåglarna är å andra sidan jämnvarma — deras kroppar bibehåller en relativt konstant temperatur oavsett den omgivande temperaturen. Som ett försök till lösning av gåtan om hur de jämnvarma fåglarna kom från växelvarma kräldjur säger nu några evolutionister att en del av dinosaurierna (som var kräldjur) var jämnvarma. Den allmänna åsikten är emellertid fortfarande den som Robert Jastrow framhåller: ”Dinosaurierna var som alla kräldjur växelvarma djur.”8

12 Lecomte du Noüy, en fransk evolutionist, sade angående trosuppfattningen att jämnvarma fåglar kommer från växelvarma kräldjur: ”Detta problem framstår i dag som ett av de mest gåtfulla i hela utvecklingsläran.” Han gjorde också medgivandet att ”alla tecken tyder på att det här varit fråga om en ren skapelseakt”.9

13. Vad gör fåglar för att ruva sina ägg?

13 Det är sant att både kräldjur och fåglar lägger ägg, men det är bara fåglarna som måste ruva sina. De är byggda för det. Många fåglar har en ruvfläck på bröstet, en fläck som inte har några fjädrar och som innehåller ett nätverk av blodkärl för att värma äggen. Somliga fåglar har ingen ruvfläck, utan de rycker loss fjädrarna på bröstet. För att fåglarna skall kunna ruva äggen måste evolutionen också förse dem med nya instinkter — att bygga ett bo, att ruva äggen och att mata ungarna — ett mycket osjälviskt, altruistiskt, omtänksamt beteende som inbegriper skicklighet, hårt arbete och att de avsiktligt utsätter sig för fara. Allt detta utgör ett stort gap mellan kräldjur och fåglar. Men det finns mycket mer.

14. Vilka komplicerade detaljer hos fjädrarna gör det otroligt att de skulle ha kunnat komma från kräldjursfjäll?

14 Fjädrarna är något unikt för fåglarna. Det antas att kräldjurens fjäll helt enkelt råkade förvandlas till dessa förbluffande konstruktioner. Från skaftet på en fjäder utgår rader av fanstrålar. Varje fanstråle har många bistrålar, och på dessa finns hundratals små hakar. Vid en mikroskopisk undersökning av en duvfjäder ser man att den har ”flera hundra tusen bistrålar och miljoner små hakar”.10 Dessa hakar håller samman alla delarna hos en fjäder så att fanet blir platt och får en slät yta. Fjädern är oöverträffad som bärplan, och det är få ting som är lika bra som isolering. En fågel i storlek med en svan har omkring 25.000 fjädrar.

15. Hur sköter fåglarna sina fjädrar?

15 Om fanstrålarna på dessa fjädrar skils från varandra, kammar fågeln dem med näbben. Näbben utsätter fanstrålarna för tryck när fjädrarna passerar genom den, och hakarna på bistrålarna hakar i de andra bistrålarna ungefär som på ett blixtlås. De flesta fåglar har en oljekörtel under stjärten, och därifrån tar de olja för att smörja varje fjäder. Somliga fåglar har ingen oljekörtel utan i stället särskilda fjädrar som bryts av i topparna och bildar ett fint talkliknande damm som pudrar in fjädrarna. Och fjädrarna förnyas vanligen varje år genom ruggning.

16. Vad sade en viss evolutionist om fjädrarnas ursprung?

16 Begrunda nu, när vi känner till allt detta om fjädern, följande ganska förbluffande ansträngning att förklara dess utveckling: ”Hur har detta underverk utvecklats? Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig en fjäder som ett modifierat fjäll, i grunden likt ett kräldjursfjäll — ett långt och löst fästat fjäll vars ytterkanter fransades upp och breddes ut ända tills det utvecklats till dagens ytterst komplicerade bildning.”11 Anser du att en sådan förklaring verkligen är vetenskaplig? Eller låter det mer som science fiction?

17. Hur skiljer sig fågelns skelettben från kräldjurets?

17 Tänk också på hur fågeln är konstruerad för att flyga. Fågelns skelettben är smala och ihåliga, i motsats till kräldjurets kompakta ben. Men det behövs styrka för att kunna flyga, så inuti fågelbenen finns det stöttor och strävor, lika spryglarna i en flygplansvinge. Denna formgivning av benen tjänar också ett annat syfte: den hjälper till att förklara ett annat underverk som bara förekommer hos fåglarna — deras andningssystem.

18. Vad hjälper fåglarna att hålla nere temperaturen under långa flygningar?

18 Vingmuskler som arbetar timmar eller till och med dagar i sträck alstrar mycket värme, men fågeln klarar av problemet utan svettkörtlar — den har luftkyld ”motor”. Ett system av luftsäckar når in i nästan varje viktig del av kroppen, även in i de ihåliga benen, och kroppsvärmen reduceras genom denna inre luftcirkulation. Och tack vare dessa luftsäckar utvinner fåglarna syre ur luften mycket effektivare än något annat ryggradsdjur. Hur går det till?

19. Vad gör att fåglar kan andas tunn luft?

19 Hos kräldjur och däggdjur tar lungorna omväxlande in luft och blåser ut luft, likt en bälg som ömsom fylls och ömsom töms. Men hos fåglarna strömmar hela tiden frisk luft genom lungorna, både under inandningen och under utandningen. Enkelt förklarat fungerar systemet enligt följande: När fågeln andas in går luften till vissa luftsäckar, och dessa tjänar som blåsbälgar som pressar in luften i lungorna. Från lungorna går luften till andra luftsäckar, och dessa blåser sedan ut den. Det innebär att det hela tiden strömmar frisk luft genom lungorna enbart i den ena riktningen, ungefär som när vatten strömmar genom en svamp. Blodet i lungornas kapillärer flyter i motsatt riktning. Det är denna motströmsprincip som gör fågelns andningssystem så effektivt. Det är därför fåglar kan andas den tunna luften på höga höjder och flyga på över 6.000 meters höjd flera dagar i sträck när de färdas tusentals kilometer.

20. Vilka andra detaljer gör klyftan mellan fågel och kräldjur ännu större?

20 Det finns andra detaljer som gör klyftan mellan fågel och kräldjur ännu större. Synen är en. Från örnar till små sångare finns det ögon som liknar teleskop och ögon som liknar förstoringsglas. Fåglar har fler synceller i ögonen än några andra levande varelser. Fåglarnas fötter är också annorlunda. När de kommer och sätter sig på en gren finns det senor som automatiskt låser deras tår runt grenen. Och de har bara fyra tår jämfört med kräldjurens fem. Dessutom har de inga stämband utan ett nedre struphuvud (syrinx) med vilket de frambringar melodiös sång som näktergalens och härmfågelns. Tänk också på att kräldjuren har ett hjärta med tre kammare, medan ett fågelhjärta har fyra kammare. Näbbarna skiljer också fåglarna från kräldjuren: näbbar som tjänar som nötknäppare, näbbar som används som silar för att få fram föda ur lerigt vatten, näbbar som hackar ut hål i träd, korsnäbbar som öppnar tallkottar — variationen tycks ändlös. Och ändå sägs näbben, med en sådan specialiserad konstruktion, ha utvecklats av en slump från nosen på ett kräldjur! Tycker du att en sådan förklaring förefaller trovärdig?

21. Vad diskvalificerar Archaeopteryx som en länk mellan kräldjur och fågel?

21 En gång trodde evolutionister att Archaeopteryx, som betyder ”forntida vinge” eller ”forntida fågel”, var en länk mellan kräldjur och fågel. Men nu är det många som inte tror det. De fossila lämningarna av detta djur uppenbarar fullständigt utformade fjädrar på aerodynamiskt konstruerade vingar som kunde flyga. Dess ving- och benpipor var smala och ihåliga. Man kan observera dess förmodade kräldjursliknande drag hos fåglar i vår tid. Och den kommer inte före fåglarna, eftersom fossil av andra fåglar har hittats i berglagren från samma period som Archaeopteryx.12

Klyftan mellan kräldjur och däggdjur

22. Vilken skillnad mellan kräldjur och däggdjur antyds av själva benämningen ”däggdjur”?

22 Många olikheter åstadkommer en vid klyfta mellan kräldjur och däggdjur. En stor skillnad framgår av själva benämningen ”däggdjur”: att dägga betyder att ge di, och däggdjuren har mjölkproducerande körtlar som ger mjölk åt ungarna, vilka föds levande. Theodosius Dobzhansky har framlagt teorin att dessa mjölkkörtlar ”kan vara modifierade svettkörtlar”.13 Men kräldjur har inte ens svettkörtlar. Dessutom avger svettkörtlar avfallsprodukter, inte föda. Och till skillnad från kräldjursungar har däggdjursungarna både den instinkt och de muskler som behövs för att suga mjölk från sina mödrar.

23, 24. Vad är det mer som däggdjuren har men som kräldjuren inte har?

23 Däggdjuren har också andra kroppsdelar som inte finns hos kräldjuren. Mödrarna hos däggdjuren har en mycket komplicerad moderkaka där den ofödda avkomman får näring och utvecklas. Kräldjur har inte någon sådan. Det finns ingen diafragma hos kräldjuren, men däggdjuren har en diafragma som skiljer brösthålan från buken. Det cortiska organet i örat hos däggdjuren finns inte i örat hos kräldjuren. Detta lilla komplicerade organ har 20.000 sinnesceller och 30.000 nervändar. Däggdjur bibehåller en konstant kroppstemperatur, något som kräldjur inte gör.

24 Däggdjuren har också tre ben i örat, medan kräldjuren bara har ett. Varifrån har de två ”extra” kommit? Evolutionsteorin försöker förklara det enligt följande: Kräldjuren har åtminstone fyra ben i underkäken, medan däggdjuren endast har ett. Därför antar man att benen, när kräldjuren blev däggdjur, möblerades om, så att några ben från kräldjurens underkäke flyttades till däggdjurets mellanöra. Följaktligen kom det att bli tre ben där och endast ett kvar i däggdjurets underkäke. Problemet med den här förklaringen är dock att det inte finns några fossila vittnesbörd alls till stöd för den. Det är bara en hypotes grundad på önsketänkande.

25. Vilka ytterligare skillnader finns det mellan kräldjur och däggdjur?

25 Ytterligare problem som har med skelettet att göra: Kräldjurens ben är fästade vid sidan av kroppen så att buken vilar på eller befinner sig mycket nära marken. Men hos däggdjuren sitter benen under kroppen och lyfter upp den från marken. Dobzhansky gav följande kommentar till denna skillnad: ”Denna förändring har, fastän den kan synas vara av mindre art, nödvändiggjort vittomfattande förändringar i skelettet och muskulaturen.” Han medgav sedan en annan stor skillnad mellan kräldjur och däggdjur: ”Däggdjur har i hög grad vidareutvecklat sina tänder. I stället för kräldjurets enkla stiftliknande tänder finns det en stor mångfald däggdjurständer anpassade för att knipsa av, gripa tag i, genomborra, skära av, krossa eller mala födan.”14

26. Vilken helomvändning skulle evolutionen ha behövt göra i fråga om avfallsprodukterna?

26 En sista detalj: När groddjuret antas ha utvecklats till ett kräldjur förändrades avfallsprodukterna från urinämne till urinsyra. Men när kräldjuret blev ett däggdjur skedde en helomvändning. Däggdjuren gick tillbaka till groddjurens tillvägagångssätt och gjorde sig av med sina avfallsprodukter i form av urinämne. Evolutionen gick i själva verket baklänges — något som den teoretiskt inte antas göra.

Den största klyftan av alla

27. Vad sade en viss evolutionist skulle vara ett ”tragiskt misstag”?

27 I fysiskt, kroppsligt, avseende stämmer den allmänna definitionen av ett däggdjur in på människan. En evolutionist sade emellertid: ”Man kan inte göra ett mera tragiskt misstag än att betrakta människan som ’blott och bart ett djur’. Människan är unik; hon skiljer sig från alla andra djur i fråga om många egenskaper, till exempel tal, tradition, kultur och en enormt förlängd period av tillväxt och föräldraomvårdnad.”15

28. Hur gör människans hjärna att hon skiljer sig från djuren?

28 Vad som skiljer människan från alla andra varelser på jorden är hennes hjärna. De upplysningar som lagras i omkring 100 milliarder neuroner i människans hjärna skulle fylla ett bokverk på omkring 20 millioner band! Förmågan till abstrakt tänkande och tal utgör en stor skillnad mellan människan och vilket djur som helst, och förmågan att bevara förvärvad kunskap hör till människans märkligaste egenskaper. Bruket av denna kunskap har gjort henne i stånd att överträffa alla andra levande varelser på jorden — till och med i så hög grad att hon har kunnat färdas till månen och tillbaka. Det är verkligen så, som en forskare sade, att människans hjärna ”är annorlunda och omätligt mycket mer komplicerad än något annat i det kända universum”.16

29. Vilket faktum gör klyftan mellan människa och djur till den största av alla?

29 En annan detalj som gör klyftan mellan människa och djur till den största av alla är människans moraliska och andliga värderingar, vilka stammar från sådana egenskaper som kärlek, rättvisa, vishet, makt och barmhärtighet. Detta åsyftas i Första Moseboken när det sägs att människan skapades till Guds avbild, till att vara honom lik. Och det är klyftan mellan människa och djur som utgör det största gapet av alla. — 1 Moseboken 1:26.

30. Vad säger i själva verket de fossila vittnesbörden?

30 Det existerar således stora skillnader mellan djurlivets större avdelningar. Många nya kroppsdelar, programmerade instinkter och egenskaper skiljer dem åt. Är det rimligt att tänka sig att de skulle kunna ha uppkommit genom opåverkade slumpartade händelser? Som vi har sett stöder inte de fossila vittnesbörden den åsikten. Man kan inte hitta några fossil som överbryggar klyftorna. Det är som Hoyle och Wickramasinghe säger: ”Mellanformer saknas i de fossila avlagringarna. Nu förstår vi varför; i grund och botten därför att det inte har funnits några mellanformer.”17 Till dem vars öron är öppna till att lyssna med säger de fossila vittnesbörden: ”Skapelse.”

[Frågor]

[Infälld text på sidan 72]

Det finns ingen fossil fisk som visar hur groddjurens bäcken utvecklades

[Infälld text på sidan 81]

”Man kan inte göra ett mera tragiskt misstag än att betrakta människan som ’blott och bart ett djur’”

[Ruta/Bilder på sidan 73]

Det finns inga länkar mellan livets större avdelningar. En forskare sade: ”Fossilen saknas på alla de viktiga ställena”

[Bilder]

Alla förökar sig ”efter sina arter”

Fisk

Groddjur

Kräldjur

Fågel

Däggdjur

Människa

[Ruta/Bilder på sidan 76]

Evolutionister säger: ”Det krävs ingen större fantasi för att föreställa sig en fjäder som ett modifierat [kräldjurs]fjäll.” Fakta visar något annat

[Bilder]

Papegoja

Paradisfågel

Påfågel

[Diagram]

Skaft

Fanstrålar

Bistrålar med hakar

Bistrålar

[Bild på sidan 71]

”Fiskarna dyker plötsligt upp i de fossila avlagringarna som om de kom från ingenstans”

[Bilder på sidan 72]

Ryggraden hos fiskar och grodor är mycket olika

[Bild på sidan 75]

Om fåglarnas uppkomst: ”Alla tecken tyder på att det här varit fråga om en ren skapelseakt”

[Bilder på sidan 78]

Örnens öga fungerar som ett teleskop och sångarens öga som ett förstoringsglas

[Bild på sidan 79]

Archaeopteryx är inte någon länk mellan kräldjur och fågel

[Bild på sidan 80]

Däggdjurens ungar föds levande och får mjölk från sina mödrar

[Bilder på sidan 82]

”Mellanformer saknas i de fossila avlagringarna ... därför att det inte har funnits några mellanformer”

Fisk

Groddjur

Kräldjur

Fågel

Däggdjur

Människa

[Diagram/Bilder på sidan 74]

Groddjurens geléartade ägg har inga skal

Kräldjurens ägg har skyddande skal

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

Ett skalförsett ägg i genomskärning

skal

äggvita

inre fosterhinna

gulehinna

gulesäck

allantois

embryo

luftkammare

inre skalhinna