Vad var ”apmänniskorna”?
Kapitel 7
Vad var ”apmänniskorna”?
1, 2. Vad gör evolutionsteorin gällande att våra förfäder var?
I MÅNGA år har rapporter kommit om att man har hittat fossila lämningar av apliknande människor. Den vetenskapliga litteraturen överflödar av olika konstnärers föreställningar om hur sådana varelser såg ut. Är de evolutionära övergångar mellan djur och människa? Är ”apmänniskorna” våra förfäder? Evolutionistiska vetenskapsmän hävdar att de är det. Det är därför vi ofta läser uttalanden sådana som följande artikelrubrik i en vetenskaplig tidskrift: ”Hur apan blev människa”.1
2 Det är sant att vissa evolutionister inte anser att dessa teoretiska förfäder till människan med rätta bör kallas ”apor”. Några av deras kolleger är dock inte så noga.2 Stephen Jay Gould säger: ”Människor ... utvecklades från apliknande förfäder.”3 Och George Gaylord Simpson sade: ”Den gemensamma förfadern [skulle] med säkerhet kallas för en apa i det dagliga talet hos alla som sett honom. Eftersom termen apa definieras av hur den används i dagligt tal, så var människans förfäder apor.”4
3. Varför anses de fossila vittnesbörden vara viktiga när det gäller att avgöra människans härstamning?
3 Varför är de fossila lämningarna så viktiga i ansträngningen att dokumentera existensen av aplika förfäder till människorna? Därför att det i levande livet i dag inte finns något som stöder den tanken. Som vi såg i kapitel 6 är det en enorm klyfta mellan människor och alla djur som finns i vår tid, även apfamiljen. Eftersom det inte finns någon länk mellan människa och apa i levande livet, hoppades man att det skulle finnas en sådan bland de fossila lämningarna.
4. Varför är frånvaron av levande ”apmänniskor” så märklig ur evolutionistisk synvinkel?
4 Ur evolutionistisk synvinkel är den uppenbara klyftan mellan människa och apa i dag märklig. Evolutionsteorin håller före att djuren allteftersom de klev uppför utvecklingsstegen blev bättre i stånd att överleva. Varför finns då fortfarande den ”underlägsna” apfamiljen kvar men inte en enda av de förmodade övergångsformer som antogs ha kommit längre i utvecklingen? I dag kan vi se schimpanser, gorillor och orangutanger, men inga ”apmänniskor”. Förefaller det troligt att var och en av de senare och mera avancerade ”länkarna” mellan apliknande varelser och den nutida människan skulle ha dött ut, men inte de lägre aporna?
Hur många fossila vittnesbörd?
5. Vilket intryck får man av framställningarna om de fossila vittnesbörden för människans utveckling?
5 Av skildringar i vetenskaplig litteratur, av utställningar på museer och av TV-program tycks det framgå att det finns ett överflöd av vittnesbörd om att människor har utvecklats från aplika varelser. Är det verkligen så? Vilka fossila vittnesbörd om detta fanns till exempel på Darwins tid? Var det sådana vittnesbörd som uppmuntrade honom att formulera sin teori?
6. a) Var tidigare teorier om människans utveckling grundade på fossila bevis? b) Varför kunde evolutionen bli accepterad utan säkra bevis?
6 The Bulletin of the Atomic Scientists har följande att upplysa oss om: ”De tidiga teorierna om människans utveckling är verkligen mycket underliga, om man stannar upp och granskar dem. David Pilbeam har beskrivit de tidiga teorierna som ’fossilfria’. Här hade man med andra ord teorier om människans utveckling som man kunde tänka sig kunde kräva en del fossila bevis, men faktum var att det fanns antingen så få fossil att det inte hade något inflytande på teorin, eller också fanns det inga fossil alls. Mellan människans förmodade närmaste släktingar och de tidiga människofossilen fanns det således bara fantasin hos 1800-talets vetenskapsmän.” Den här vetenskapliga publikationen visar varför: ”Människor ville tro på utvecklingen, människans utveckling, och det påverkade resultatet av deras arbete.”5
7—9. Hur mycket fossila vittnesbörd om människans utveckling finns det nu?
7 Hur mycket fossila vittnesbörd om ”apmänniskor” finns det efter över ett århundrades sökande? Richard Leakey sade: ”De som arbetar inom det här området har så få bevis att grunda sina slutsatser på att de ofta behöver ändra på sina slutsatser.”6 I tidskriften New Scientist kommenterades det: ”Studiet av den fossila människan förtjänar knappast att vara något mer än en vetenskaplig undergren till paleontologin eller antropologin att döma av mängden av vittnesbörd det grundar sig på. ... Samlingen är så retsamt ofullständig och exemplaren ofta så fragmentariska och så föga avgörande.”7
8 Författarna till boken Origins medger också: ”När vi går vidare i utvecklingen mot människorna, blir stegen klart osäkra — återigen på grund av knappheten hos de fossila vittnesbörden.”8 Och i tidskriften Science sägs det: ”Det främsta vetenskapliga bevismaterialet är en sorgligt liten uppsättning ben med vilken man skall konstruera människans utvecklingshistoria. En antropolog har jämfört uppgiften med att rekonstruera intrigen i Krig och fred med hjälp av 13 slumpmässigt utvalda sidor.”9
9 Hur knapphändiga är egentligen de fossila vittnesbörden om ”apmänniskorna”? Lägg märke till följande. Newsweek: ”’Man kan lägga alla fossilen ovanpå ett enda skrivbord’, sade Elwyn Simons vid Duke University.”10 The New York Times: ”De kända fossila resterna av människans förfäder skulle få plats på ett biljardbord. De utgör en dålig grund att kika in i de senaste årmillionerna från.”11 Science Digest: ”Det anmärkningsvärda är att alla konkreta bevis vi har för människans utveckling fortfarande kan läggas i en enda kista, och ändå får man plats över! ... Nutida apor tycks till exempel ha kommit från ingenstans. De har inget förflutet, inga fossila vittnesbörd. Och det verkliga ursprunget till de nutida människorna — upprättgående, nakna verktygsmakare med stora hjärnor — är, om vi skall vara ärliga mot oss själva, något lika gåtfullt.”12
10. Vad visar vittnesbörden om uppträdandet av människor av nutida typ?
10 Människor av nutida typ, med förmåga att tänka, planera, uppfinna, bygga vidare på tidigare uppnådd kunskap och använda komplicerade språk, uppträder plötsligt i de fossila avlagringarna. Gould framhåller i sin bok Den felmätta människan: ”Vi har inga bevis för biologisk förändring av hjärnstorlek eller hjärnstruktur sedan Homo sapiens börjar uppträda för ungefär femtiotusen år sedan.”13 I boken The Universe Within ställs därför frågan: ”Vad fick evolutionen ... att nästan över en natt frambringa det nutida människosläktet med dess mycket speciella hjärna?”14 Evolutionsteorin kan inte ge något svar. Men skulle svaret kunna ligga i skapandet av en mycket komplicerad, annorlunda varelse?
Var finns ”länkarna”?
11. Vad medges höra till regeln i de fossila avlagringarna?
11 Men har inte forskarna funnit de nödvändiga ”länkarna” mellan apliknande djur och människan? Inte enligt vittnesbörden. I Science Digest talas det om ”bristen på en felande länk som kan förklara den nutida människans relativt plötsliga uppträdande”.15 I Newsweek framhölls det: ”Den felande länken mellan människan och aporna ... är bara den mest glamourösa av en hel uppsättning fantasivarelser. I de fossila avlagringarna hör felande länkar till regeln.”16
12. Vad har bristen på länkar resulterat i?
12 Eftersom det inte finns några länkar, måste ”fantasivarelser” fabriceras på grundval av extremt få vittnesbörd och utges för att verkligen ha existerat. Det förklarar varför följande motsägelse kunde uppstå, vilken rapporteras i en vetenskaplig tidskrift: ”Människorna utvecklades gradvis från sina apliknande förfäder och inte, som somliga forskare hävdar, i plötsliga hopp från en form till en annan. ... Men andra antropologer som arbetar med i stort sett samma data uppges ha kommit fram till exakt motsatt slutsats.”17
13. Vad har följden blivit av oförmågan att hitta ”felande länkar”?
13 Vi kan därför bättre förstå det uttalande som den respekterade anatomen Solly Zuckerman gjorde i Journal of the Royal College of Surgeons of Edinburgh: ”Sökandet efter den legendariska ’felande länken’ i människans utveckling, denna ’den heliga graal’ för en aldrig döende sekt anatomer och biologer, tillåter spekulationer och myter att blomstra lika friskt i dag som för 50 år sedan eller mer.”18 Han framhöll att fakta alltför ofta ignorerades och att det som för närvarande var populärt i stället framhävdes, trots bevis för motsatsen.
Människans ”släktträd”
14, 15. Vad har vittnesbörden gjort med människans evolutionära ”släktträd”?
14 Som en följd av detta förändras hela tiden det ”släktträd” som ofta ritas upp över människans påstådda utveckling från lägre djur. Richard Leakey sade till exempel att ett fossilfynd som nyligen hade gjorts ”kullkastar tanken att alla tidiga fossil kan ordnas i en prydlig följd av evolutionär förändring”.19 Och i en tidningsrapport om denna upptäckt förklarades det: ”Varenda bok om antropologi, varenda artikel om människans utveckling, varenda teckning av människans släktträd kommer att behöva kasseras. De är uppenbarligen felaktiga.”20
15 Den mänskliga utvecklingens teoretiska släktträd är belamrat med tidigare accepterade men nu ratade ”länkar”. I en ledare i The New York Times framhölls det att den evolutionistiska forskningen ”lämnar så mycket rum för gissningar att teorier om hur människan uppstod har en tendens att berätta mer om sin upphovsman än om sitt ämne. ... Den som upptäcker en ny skalle tycks ofta rita om människans släktträd och placera sin upptäckt i den mittersta linjen som leder till människan och alla andras skallar på sidolinjer som inte leder någonstans.”21
16. Varför undvek två forskare att ta med något evolutionärt släktträd i sin bok?
16 I en recension av boken The Myths of Human Evolution, skriven av evolutionisterna Niles Eldredge och Ian Tattersall, framhölls det i tidskriften Discover att författarna inte tog med något evolutionärt släktträd. Varför inte det? Efter att ha framhållit att ”man bara kan gissa angående de länkar som utgör förfäderna till den mänskliga arten” förklarade den här publikationen: ”Eldredge och Tattersall hävdar att människans sökande efter sina förfäder är fruktlöst. ... Om bevisen fanns där, menar de, ’skulle man med tillförsikt kunna förvänta att berättelsen om människans utveckling skulle bli klarare ju fler hominida fossil man hittade. Men om något har inträffat så är det raka motsatsen.’”
17, 18. a) Hur kan det som vissa evolutionister anser vara ”förlorat” ”återfinnas”? b) Hur bekräftas detta av de fossila vittnesbörden?
17 I tidskriften Discover sades det: ”Den mänskliga arten och alla andra arter kommer att på sätt och vis bli föräldralösa. Deras föräldrars identitet är förlorad i det förgångna.”22 Kanske ”förlorad” från evolutionsteorins ståndpunkt sett. Men har inte alternativet i Första Moseboken gjort att vi har ”återfunnit” våra föräldrar så som de i själva verket ser ut i de fossila lämningarna — helt mänskliga precis som vi?
18 De fossila vittnesbörden uppenbarar skilda ursprung för apor och för människor. Det är därför det inte finns några fossila vittnesbörd om någon länk mellan människan och apliknande djur. Länkarna har i själva verket aldrig funnits.
Hur såg de ut?
19, 20. Vad grundar sig teckningar av ”apmänniskor” på?
19 Men om människans förfäder inte var apliknande, varför översvämmas då vetenskapliga publikationer och museer världen runt av så många bilder och modeller av ”apmänniskor”? Vad grundar sig dessa på? I boken The Biology of Race ges svaret: ”Köttet och håret på sådana rekonstruktioner måste fogas till genom att man tar sin tillflykt till fantasin.” Vidare sägs det: ”Hudfärgen; hårbeklädnadens färg, form och utbredning; den yttre kroppsbyggnaden; ansiktsdragen — om dessa detaljer vet vi absolut ingenting när det gäller någon förhistorisk människa.”23
20 I Science Digest gavs också kommentaren: ”Det stora flertalet av konstnärernas framställningar är mer grundade på fantasi än på bevis. ... Konstnärerna måste skapa något mellan en apa och en människa, och ju äldre exemplaret sägs vara, desto mer apliknande gör de det.”24 Fossiljägaren Donald Johanson medgav: ”Ingen kan vara alldeles säker på hur en utdöd hominid såg ut.”25
21. Vad är egentligen avbildningarna av ”apmänniskor”?
21 Tidskriften New Scientist rapporterade faktiskt att det inte finns ”tillräckliga fossila vittnesbörd för att lyfta vårt teoretiserande ut ur fantasins värld”.26 Avbildningarna av ”apmänniskor” är således, som en evolutionist medgav, ”rena påhitt i de flesta avseenden, ... ren uppfinningsförmåga”.27 Ivar Lissner kommenterade därför i boken Man, God and Magic: ”På samma sätt som vi långsamt håller på att lära oss att primitiva människor inte nödvändigtvis är vildar måste vi lära oss att inse att istidens tidiga människor varken var oskäliga djur eller halvapor eller kretiner. Härav följde den obeskrivliga enfalden i alla försök att rekonstruera både neandertal- och pekingmänniskan.”28
22. Hur har många som stöder evolutionen blivit lurade?
22 I sin önskan att finna bevis för ”apmänniskor” har somliga forskare låtit sig luras av rena falsarier, till exempel Piltdownmänniskan år 1912. I omkring 40 år godtogs den som äkta av de flesta evolutionister. Slutligen avslöjades bluffen år 1953 när modern teknik visade att en människoskalle och en apkäke hade satts samman och sedan på konstgjord väg fåtts att se äldre ut. Vid ett annat tillfälle ritades en ”felande länk” upp och presenterades i pressen. Men man medgav senare att ”bevisen” endast bestod av en enda tand som tillhörde en utdöd grisart.29
Vad var de?
23. Vad var egentligen vissa fossil som hade antagits vara människans förfäder?
23 Om rekonstruktioner av ”apmänniskor” inte är trovärdiga, vad var då dessa forntida varelser vars fossila ben man har funnit? Ett av de tidigaste däggdjuren som påstås befinna sig i människans utvecklingslinje är ett litet gnagarliknande djur som sägs ha levt för omkring 70 millioner år sedan. I sin bok Lucy och människans förhistoria skrev Donald Johanson och Maitland Edey om dessa djur: ”De var insektätande fyrfota djur som hade ungefär samma form och storlek som en ekorre.”30 Richard Leakey kallade djuret en ”råttliknande primat”.31 Men finns det några säkra bevis på att dessa små djur var förfäder till människorna? Nej, bara spekulativt önsketänkande. Inga övergångsformer har någonsin sammanlänkat dem med någonting annat än vad de är: små gnagarliknande däggdjur.
24. Vilka problem uppstår när man försöker fastslå att Aegyptopithecus är en förfader till människorna?
24 Sedan följer på den allmänt accepterade listan, efter ett erkänt gap på omkring 40 millioner år, fossil funna i Egypten och kallade Aegyptopithecus — den egyptiska apan. Denna varelse sägs ha levt för omkring 30 millioner år sedan. Tidskrifter, tidningar och böcker har innehållit bilder på denna lilla varelse med sådana rubriker som: ”Apliknande varelse var vår förfader”. (Time)32 ”Apliknande afrikansk primat kallas människans och apornas gemensamme förfader”. (The New York Times)33 ”Aegyptopithecus är en förfader som vi har gemensam med de levande aporna”. (Origins)34 Men var finns länkarna mellan den och gnagaren som fanns före den? Var finns länkarna till det som kommer efter den i den evolutionära släktlinjen? Man har inte funnit några sådana.
”Apmänniskornas” uppgång och fall
25, 26. a) Vad har man hävdat angående Ramapithecus? b) På grundval av vilka fossila vittnesbörd rekonstruerades den för att se ut som en ”apmänniska”?
25 Efter ytterligare ett erkänt gigantiskt gap i de fossila lämningarna har en annan fossil varelse presenterats som den första människoliknande apan. Den sades ha levt för omkring 14 millioner år sedan och kallades Ramapithecus — Ramas apa (Rama var en mytologisk furste i Indien). Fossil av den hittades i Indien för omkring 50 år sedan. Av dessa fossil konstruerades en apliknande varelse som står upprätt på två ben. I boken Origins sades det om den: ”Så långt vi nu kan säga är den den första representanten för den mänskliga familjen.”35
26 Hur såg de fossila bevisen för denna slutsats ut? I samma bok sades det: ”Bevisen för Ramapithecus är avsevärda — även om de absolut sett förblir retsamt få: fragment av över- och underkäkar plus en samling tänder.”36 Anser du att dessa ”bevis” var tillräckligt ”avsevärda” för att rekonstruera en upprättstående ”apmänniska” som en förfader till människan? Ändå framställdes denna högst hypotetiska varelse av tecknare som en ”apmänniska”, och bilder av den översvämmade den evolutionistiska litteraturen — enbart på grundval av käkfragment och tänder! Och ändå var det, som det rapporterades i The New York Times, så att Ramapithecus i årtionden ”satt så säkert som någonting kan vid roten till människans evolutionära släktträd”.37
27. Vad bevisade senare vittnesbörd angående Ramapithecus?
27 Så är emellertid inte längre fallet. Senare gjorda och mera kompletta fossilfynd har visat att Ramapithecus i hög grad påminde om den nutida apfamiljen. Det förklaras således nu i New Scientist: ”Ramapithecus kan inte ha varit den första medlemmen av människans utvecklingslinje.”38 Dessa nya upplysningar föranledde följande fråga i tidskriften Natural History: ”Hur kunde Ramapithecus, ... rekonstruerad enbart på grundval av tänder och käkar — utan att man kände till dess bäcken, extremitetsben eller skalle — hamna i denna mot människan marscherande procession?”39 Det är tydligt att en hel del önsketänkande måste ha legat bakom en sådan ansträngning att få bevisen att säga något som de inte säger.
28, 29. Vad har man hävdat angående Australopithecus?
28 Ett annat gap av stora proportioner finns mellan denna varelse och nästa som har tagits med i förteckningen över ”förfäder” i form av ”apmänniskor”. Denna kallas Australopithecus — söderns apa. Fossil av den hittades först i södra Afrika på 1920-talet. Den hade en liten, apliknande hjärnskål och kraftiga käkben, och den avbildades gående på två ben, framåtböjd, hårig och apliknande. Den sades ha uppträtt för omkring tre eller fyra millioner år sedan. Med tiden kom den att accepteras av nästan alla evolutionister som människans förfader.
29 I boken The Social Contract framhölls det till exempel: ”Med ett eller två undantag är alla kompetenta forskare inom detta område nu överens om att australopithecinerna ... verkligen är människans förfäder.”40 I The New York Times förklarades det: ”Det var Australopithecus ... som slutligen utvecklades till Homo sapiens eller den nutida människan.”41 Och i boken Felande länken skrev Ruth Moore: ”Av allt att döma hade människan äntligen träffat på sin stamfar.” Eftertryckligt förklarade hon: ”Bevismaterialet [befanns] vara fullständigt. ... Den felande länken var sent omsider funnen.”42
30, 31. Vad visar senare vittnesbörd angående Australopithecus?
30 Men när bevisen för något i själva verket är ohållbara, inte existerar eller är grundade på rent bedrägeri, kullkastas påståendena förr eller senare. Så har skett med många tidigare exempel på föregivna ”apmänniskor”.
31 Så skedde också med Australopithecus. Ytterligare forskning har visat att dess skalle ”skilde sig från människans i fler avseenden än dess lilla hjärnkapacitet”.43 Anatomen Zuckerman skrev: ”När australopithecinskallen jämförs med människo- och apskallar, är den till utseendet förkrossande aplik — inte mänsklig. Att hävda motsatsen skulle vara lika med att hävda att svart är vitt.”44 Han sade också: ”Våra fynd lämnar inte stort rum för tvivel om att ... Australopithecus inte liknar Homo sapiens, utan de nu levande aporna och människoaporna.”45 Donald Johanson sade också: ”Australopithecinerna var ... inte ... människor.”46 Och Richard Leakey sade att det ”inte är troligt att våra direkta förfäder är evolutionära avkomlingar av australopithecinerna”.47
32. Om sådana varelser fortfarande skulle leva i vår tid, hur skulle de då betraktas?
32 Om man skulle finna några australopitheciner levande i dag, skulle de placeras i djurparker tillsammans med andra apor. Ingen skulle kalla dem ”apmänniskor”. Samma sak gäller andra fossila ”släktingar” som liknar dem, till exempel en mindre typ av australopithecin som kallas ”Lucy”. Om den säger Robert Jastrow: ”Dess hjärna var i absoluta mått mätt inte särskilt stor. Den var tredjedelen av en människas hjärna.”48 Den var uppenbarligen också helt enkelt en ”apa”. I New Scientist sägs det faktiskt att ”Lucy” hade en skalle som var ”mycket lik en schimpansskalle”.49
33. Vilken fossil typ var kanske eller kanske inte mänsklig?
33 En annan fossil typ kallas Homo erectus — den upprätta människan. Dess hjärnas storlek och form ligger över den undre gränsen för den nutida människans. I Encyclopædia Britannica framhölls det också: ”De extremitetsben man hittills har funnit har inte gått att skilja från samma ben hos H[omo] sapiens.” 50 Det är dock inte klart om den var mänsklig eller inte. Om den var mänsklig, utgjorde den enbart en gren av människosläktet som sedan dog ut.
Människosläktet
34. Hur har synen på neandertalmänniskan förändrats?
34 Neandertalmänniskan (uppkallad efter Neanderdalen i Tyskland där man fann de första fossilen) var utan tvivel mänsklig. Till en början avbildades hon framåtböjd, hårig, apliknande och med ointelligent uppsyn. Nu vet man att denna felaktiga rekonstruktion grundades på ett fossilt skelett som hade blivit svårt deformerat på grund av sjukdom. Sedan dess har många fossil av neandertalmänniskor hittats, och de har bekräftat att de inte var särskilt olika nutida människor. I sin bok Ice sade Fred Hoyle: ”Det finns inga bevis för att neandertalmänniskan var underlägsen oss på något sätt.”51 Följden har blivit att neandertalmänniskor på nyare teckningar har fått ett mera nutida utseende.
35. Vad var Cro-Magnon-människorna?
35 En annan fossil typ som man ofta stöter på i vetenskaplig litteratur är Cro-Magnon-människan. Hon uppkallades efter den plats i södra Frankrike där hennes ben för första gången hittades. Dessa skelett ”var så lika den moderna människans att till och med de mest skeptiska måste erkänna att de var människor”, sades det i boken Lucy och människans förhistoria.52
36. Vad säger fakta angående forntida apliknande fossil och människoliknande fossil?
36 Vittnesbörden visar således tydligt att tron på ”apmänniskor” är ogrundad. Människorna uppvisar i stället alla kännetecken på att ha blivit skapade — åtskilda från alla djur. Människor fortplantar sig enbart efter sin egen art. Så gör de nu, och så har de alltid gjort. Alla apliknande varelser som har levt var ingenting annat än apor — inte människor. Och fossil av forntida människor som skiljer sig något från människor av i dag visar helt enkelt på variationsbredden inom människosläktet, precis som vi i vår tid har många varieteter som lever sida vid sida. Det finns människor som är över två meter långa och det finns pygméer — människor med olika form och storlek på skelettet. Men alla tillhör samma människosläkte och inte något djursläkte.
Hur är det med dateringarna?
37. Hur länge har människorna funnits på jorden enligt den bibliska kronologin?
37 Den bibliska kronologin visar att en period på omkring 6.000 år har gått sedan människorna skapades. Varför läser man då ofta om att erkända mänskliga fossiltyper uppträdde mycket längre tillbaka?
38. Är det så att dateringar som är gjorda på grundval av radioaktivt sönderfall och som strider mot bibelns kronologi bevisar att bibeln har fel?
38 Innan vi drar slutsatsen att bibelns kronologi är oriktig, bör vi tänka på att radioaktiva dateringsmetoder har utsatts för skarp kritik av vissa forskare. En vetenskaplig tidskrift rapporterade om undersökningar som visar att ”dateringar som gjorts på grundval av radioaktiva ämnens sönderfall kan vara missvisande — inte bara på några få år, utan på ett avsevärt antal”. Det sades där: ”I stället för att människan skulle ha vandrat på jorden i 3,6 millioner år, kan det ha varit i bara några få tusen år.”53
39. Är kol-14-metoden alltid pålitlig?
39 Ta till exempel kol-14-metoden. Denna metod för datering med hjälp av radioaktivt kol utvecklades under en tid av tjugo år av forskare över hela världen. Den fick allmänt bifall för exakta dateringar av artefakter från människans forntida historia. Men sedan hölls i Uppsala en konferens för experter från hela världen, däribland radiokemister, arkeologer och geologer, för att man skulle jämföra forskningsresultat. Rapporten från denna konferens visade att de grundläggande antaganden som mätningarna hade grundats på befanns vara opålitliga i större eller mindre utsträckning. Man fann till exempel att den hastighet med vilken radioaktivt kol bildas i atmosfären inte har varit konstant i det förgångna och att denna metod inte är pålitlig vid datering av föremål från omkring år 2000 f.v.t. eller tidigare.54
40. Hur stöder historiska vittnesbörd bibelns kronologi i fråga om människosläktets ålder?
40 Tänk på att verkligt pålitliga vittnesbörd om människans verksamhet på jorden inte finns för årmillioner utan bara för årtusenden. I boken Jordens öde läser vi till exempel: ”För bara sex eller sjutusen år sedan ... uppstod civilisationen, som gjorde det möjligt för oss att bygga upp en mänsklig värld.”55 I boken Två miljoner år sägs det: ”I Gamla världen togs det avgörande steget i denna jordbruksrevolution mellan 10 000 och 5000 f.Kr.” Det sägs också: ”Skriftliga vittnesbörd har människan lämnat efter sig endast under de senaste 5000 åren.”56 Att de fossila vittnesbörden visar att den nutida människan uppträdde plötsligt på jorden och att pålitliga historiska vittnesbörd är erkänt sentida stämmer överens med bibelns kronologi för människans liv på jorden.
41. Vad sade en av kol-14-metodens pionjärer angående ”förhistoriska” dateringar?
41 Lägg i samband med detta märke till vad nobelpristagaren och kärnfysikern F. W. Libby, en av kol-14-metodens pionjärer, sade i tidskriften Science: ”Forskningen i samband med utvecklandet av dateringstekniken utgjordes av två stadier — datering av prover från historisk respektive förhistorisk tid. Arnold [en medarbetare] och jag fick vår första chock när våra rådgivare upplyste oss om att historien sträckte sig blott 5.000 år tillbaka i tiden. ... Man läser påståenden om att det och det samhället och den och den arkeologiska platsen är 20.000 år gamla. Vi fick något överraskande veta att man inte kunde vara säker på dessa tidsuppgifter, dessa höga åldrar.”57
42. Hur kommenterade en engelsk författare skillnaden mellan evolutionistiska redogörelser och skildringen i Första Moseboken?
42 När den engelske författaren Malcolm Muggeridge recenserade en bok om evolutionen, kommenterade han bristen på bevis för evolutionen. Han framhöll att vilda spekulationer ändå florerade i stor utsträckning. Sedan sade han: ”Skildringen i Första Moseboken tycks vara jämförelsevis nog så sansad, och den har åtminstone den förtjänsten att vara välgrundat relaterad till det vi känner till om människor och deras beteende.” Han sade att de ogrundade påståendena om milliontals år för människans utveckling ”och vilda hopp från skalle till skalle inte kan förefalla vara annat än ren fantasi, utom för en person som har fångats i [den evolutionistiska] myten”. Muggeridge avslutade: ”Eftervärlden kommer säkert att bli förvånad, och jag hoppas också oerhört road, över att ett så slarvigt och föga övertygande teoretiserande så lätt skulle fånga människors sinnen nu på 1900-talet och att det skulle tillämpas så allmänt och så lättsinnigt.”58
[Frågor]
[Infälld text på sidan 84]
Varför överlevde de ”underlägsna” aporna men inte en enda ”överlägsen” ”apmänniska”?
[Infälld text på sidan 85]
Tidiga teorier om människans utveckling var verk av ”fantasin hos 1800-talets vetenskapsmän”
[Infälld text på sidan 85]
”Det främsta vetenskapliga bevismaterialet är en sorgligt liten uppsättning ben”
[Infälld text på sidan 87]
”Sökandet efter den legendariska ’felande länken’ ... tillåter spekulationer och myter att blomstra”
[Infälld text på sidan 88]
”Varenda teckning av människans släktträd kommer att behöva kasseras”
[Infälld text på sidan 90]
Det finns inte ”tillräckliga fossila vittnesbörd för att lyfta vårt teoretiserande ut ur fantasins värld”
[Infälld text på sidan 93]
”Ramapithecus kan inte ha varit den första medlemmen av människans utvecklingslinje”
[Infälld text på sidan 95]
”Det finns inga bevis för att neandertalmänniskan var underlägsen oss på något sätt”
[Infälld text på sidan 98]
”Eftervärlden kommer säkert att bli förvånad ... över att ett så slarvigt och föga övertygande teoretiserande så lätt skulle fånga människors sinnen nu på 1900-talet”
[Ruta/Bilder på sidan 94]
En tid accepterades Australopithecus som en förfader till människan, ”den felande länken”. Nu är somliga forskare överens om att dess skalle var ”förkrossande aplik — inte mänsklig”
[Bilder]
Skalle av Australopithecus
Skalle av schimpans
Skalle av människa
[Bild på sidan 84]
Eftersom det inte finns någon länk mellan människa och djur i levande livet, hoppades evolutionisterna att det skulle finnas en sådan bland fossilen
[Bild på sidan 86]
En evolutionist medger: ”Vi har inga bevis för biologisk förändring av hjärnstorlek eller hjärnstruktur sedan Homo sapiens börjar uppträda”
[Bild på sidan 89]
På vad grundar sig teckningar av ”apmänniskor”? Evolutionister svarar: ”Fantasi”, ”rena påhitt i de flesta avseenden”, ”ren uppfinningsförmåga”
[Bilder på sidan 91]
En näbbmusliknande gnagare sägs vara en förfader till människan. Men det finns inga fossila bevis för en sådan släktskap
Denna apliknande varelse har sagts vara en av våra förfäder. Det finns inga fossila bevis för det påståendet
[Bilder på sidan 92]
Endast på grundval av tänder och delar av käkar kallades Ramapithecus ”den första representanten för den mänskliga familjen”. Ytterligare vittnesbörd visade att den inte var det
[Bild på sidan 96]
På samma sätt som i de fossila avlagringarna finns det i dag stora skillnader i storlek och form hos olika människors skelett. Men alla tillhör människosläktet
[Bild på sidan 97]
Människor uppvisar alla kännetecken på att ha blivit skapade åtskilda från aporna
[Diagram/Bild på sidan 90]
Piltdownmänniskan accepterades som en ”felande länk” i 40 år tills den avslöjades som ett bedrägeri. Delar av en orangutangkäke och tänder hade satts samman med delar av ett människokranium
[Diagram]
(För formaterad text, se publikationen)
De mörka områdena är fragment av en människoskalle
Hela det ljusa området är tillverkat av gips
De mörka områdena är fragment av en orangutangkäke och schimpanständer
