Kapitel 3

Ett paradisiskt hem är nära

1—3. a) Varför är det inte förnuftigt att tänka sig att människan kommer att tillåtas missbruka jorden, tills den blir ett livlöst klot? b) Kan människan genom att iaktta skapelsen och genom sitt eget skarpsinne räkna ut varför förhållandena är som de är och vad Guds uppsåt är? (Job 28:12—14, 28) c) Vart kan vi vända oss för att få insikt om Gud och hans uppsåt? d) Är det förnuftigt att tro att Gud gett oss bibeln som en redogörelse för hans tankar och vägar?

MER och mer hör man människor världen utöver klaga att ”människan håller på att förvandla jorden till en stor soptipp”. Kommer verkligen detta att inträffa?

² Trots all den skada som vållats av människors girighet och våld är vår planet fortfarande full av skönhet — frodiga dalgångar, snötäckta berg, brusande vattenfall, palmkantade stränder och en storslagen mångfald av olika växter och djur. Skall vi inbilla oss att han som danat allt detta kommer att tillåta människor att missbruka och förslösa jordens tillgångar, tills denna strålande planet blir till ett livlöst klot? Ett sunt resonemang säger nej. Vad har då Gud i beredskap för vår jord? De materiella, synliga, skapade tingen kan säga oss något om jordens danare, men de kan inte säga oss allt vi behöver veta. De kan inte säga oss vad Guds uppsåt är för framtiden. Vad eller vem kan då säga oss det?

³ För att få reda på det behöver vi någon form av uppenbarelse från Danaren själv. Den allsmäktige Guden, Jehova, har gett oss en uppenbarelse i skriftlig form för att vi människor inte skulle behöva sväva i ovisshet beträffande hans uppsåt. Vi finner den i bibeln. Det är sant att människor har skrivit den boken, men de erkände att det som de tecknade ner inte var deras egen vishet. En av bibelns skribenter,  kung David, förklarade: ”HERRENS [Jehovas] Ande har talat genom mig, och hans ord är på min tunga.” (2 Samuelsboken 23:2) Det var utan tvivel ingen svårighet för honom som utformat människohjärnan att aktivera människors tankeprocesser på ett sådant sätt att de kunde teckna ner hans tankar. Eftersom bibeln är den enda forntida bok som över huvud taget utger sig för att vara inspirerad av jordens Skapare, Jehova Gud, kan ingen annan källa ge oss någon uppfattning om vad han har i beredskap för jorden och människan på den. — 2 Timoteus 3:16, 17.

JESU LÖFTE OM PARADISET

4. Vilken framstående man pekade på en storslagen framtid för människosläktet, och varför bör man sätta tro till hans ord?

⁴ De ord, som en inspirerad man för mer än nitton hundra år sedan riktade till en förbrytare, pekar tydligt fram emot en storslagen framtid. Den inspirerade mannen var Jesus, som vitt och brett är erkänd som profet och en av de största lärare som någonsin levat. Bibeln identifierar honom som den utlovade Messias eller Kristus, Guds Son, som existerade som andevarelse innan han föddes som människa. (Matteus 16:13—16; Lukas 1:30—33; Filipperna 2:5—7) Jesus Kristus sade till ogärningsmannen: ”Du skall vara med mig i paradiset.” — Lukas 23:43.

5, 6. a) Vad är orsaken till att Jesu ord i Lukas 23:43 uppfattats olika av olika människor? b) Vad ger oss vägledning om hur Jesu ord till ogärningsmannen skall förstås?

⁵ Bibelläsare har uppfattat detta Jesu Kristi löfte på olika sätt. Enligt många bibelöversättningar sade Jesus: ”Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” (1917 års sv. övers.) Med tanke på interpunkteringen här skulle man kunna dra slutsatsen att ogärningsmannen skulle vara med Jesus i ett paradis just den dagen. Vi bör emellertid lägga märke till att det praktiskt taget inte finns någon interpunktering i den grekiska grundtexten. Detta  gör att översättaren själv måste bestämma interpunkteringen. Orden kan därför också interpunkteras så här: ”Sannerligen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” Den tanke som då förmedlas innebär att ogärningsmannen skall vara med Jesus i paradiset någon gång i framtiden.

⁶ Denna förståelse av Jesu ord stämmer överens med bibeln i övrigt. Då Jesus dog den dagen, kom han inte till himmelen eller till något mellantillstånd. Han var död i hades *, gravtillståndet, i tre dagar (eller delar därav). — Matteus 27:62—66; Apostlagärningarna 2:24, 27.

7. a) Hur uppfattade människorna ordet ”paradis” på den tid då Jesus gav ogärningsmannen sitt löfte? b) Hur kan vi bevisa att den man Jesus talade till inte hade någon tanke på att han skulle komma till ett himmelskt paradis?

⁷ Ogärningsmannen måste också ha uppfattat Jesu ord om ”paradiset” i enlighet med hur ordet användes på den tiden. Hur då? Ett paradis var en trädgård eller park. Mannen var ingen Jesu lärjunge och hade därför ingen tanke på ett himmelskt paradis. De böcker i bibeln som fanns på den tiden gav inte de troende något löfte om att få leva i andevärlden  tillsammans med Gud. Det var inte förrän Jesus Kristus kom som uppmärksamheten riktades på hoppet om liv i de osynliga himlarna. (2 Timoteus 1:10) Trots att Jesu lärjungar hörde honom tala om ”himmelriket”, fattade inte ens de helt och fullt vad han menade. (Matteus 13:24, 31, 33) Längre fram frågade de den uppståndne Jesus Kristus: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” (Apostlagärningarna 1:6; jämför apostlarnas samtal i Johannes 16:17, 18.) De var alltså fortfarande inriktade på jorden och förväntade att Jesus skulle upprätta sitt rike i Jerusalem. Eftersom Jesu egna lärjungar inte helt och fullt förstod himmelska ting vid den tiden, hur kunde då ogärningsmannen över huvud taget komma på tanken att Jesus talade om något annat än ett jordiskt paradis?

8. Hur var Jesu löfte till ogärningsmannen i överensstämmelse med de hebreiska skrifterna, som judarna i allmänhet var förtrogna med?

⁸ Jesu löfte till ogärningsmannen stämmer överens med uttalanden i bibeln om att jorden danades för ett bestämt syfte. Gud har inte ”skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos”. (Jesaja 45:18; Psalm 104:5) Det skulle vara oförnuftigt att tänka sig att Gud skulle använda så många hundra år till att bereda jorden med sådan omsorg och sedan förinta den eller lämna den öde, bara därför att somliga människor inte satte värde på den. Jorden själv har ju möjligheter att vara en mycket behaglig och ljuvlig plats att leva på.

EN PARADISISK ”NY JORD” FÖRUTSAGD

9—11. a) Hade judarna haft någon erfarenhet av något som tycktes vara ett jordiskt paradis? När? b) Hur beskrev Mose landet Palestina som en ljuvlig plats att bo på?

⁹ Vi bör lägga märke till att begreppet ett jordiskt paradis var något som Jesu landsmän, israeliterna, länge känt till. När de drog in i det utlovade landet, tedde det sig som ett paradis för dem. Genom Mose beskrev Jehova det som  långt vackrare och bördigare än till och med den rika Nildalen, där de hade bott. Han sade:

¹⁰ ”Ty det land, dit du nu kommer för att taga det i besittning, är icke såsom Egyptens land, varifrån I haven dragit ut, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, såsom man gör i en köksträdgård; nej, det land, dit I nu dragen för att taga det i besittning, är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himmelens regn, ett land, som HERREN, din Gud, låter sig vårda om och på vilket HERRENS, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse till årets slut.” — 5 Moseboken 11:10—12.

¹¹ I en tidigare beskrivning av landet hade Mose sagt:

”HERREN, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett land, där vattenbäckar, källor och djupa vatten flöda fram i dalar och på berg, ett land med vete och korn med vinträd, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung, ett land, där du icke skall äta ditt bröd i torftighet, där intet skall fattas dig, ett land, vars stenar innehålla järn och ur vars berg du skall bryta koppar.” — 5 Moseboken 8:7—9.

12. Hur åstadkom Gud ”nya himlar” och en ”ny jord” i Juda land då Israels nation återvände från fångenskapen?

¹² Genom sin profet Jesaja förutsade Gud långt i förväg att Israels nation på grund av olydnad skulle bli bortförd i fångenskap av sina fiender. Då skulle deras tidigare paradisliknande land läggas öde. Men Gud lämnade inte nationen utan hopp, då han uttalade denna profetia, utan sade: ”Jag vill skapa nya himlar och en ny jord; . . . jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.” (Jesaja 65:17, 18) Här utlovade Gud att Israels barn skulle återföras till Juda land och åter ha Jerusalem till huvudstad. Dessa ”nya himlar” skulle inte vara nya osynliga himlar, utan ett ståthållarskap över Juda land i händerna på Serubbabel av Juda stam, en styrelse över landet. Den ”nya jorden” var ett ångerfullt, renat, tuktat folk, som blivit återfört till sitt ödelagda land, som de nu började uppodla och försköna.  De återupprättade Jehova Guds tillbedjan där och byggde upp templet i Jerusalem igen. — Esra 3:1, 2, 10.

13. Vad visar att Gud hjälpte de återförda israeliterna i deras strävan att åstadkomma paradisiska förhållanden i sitt ödelagda land?

¹³ Israeliterna fick hjälp direkt från Gud i sina strävanden att försköna Juda land och återställa det till dess tidigare paradisiska tillstånd. Detta framgår av Jesajas profetia om deras återvändande. Gud lovade: ”Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja.” (Jesaja 35:1, 2) Psalmisten sade också att ”HERREN skall giva oss, vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda”, när nationen var lydig mot Gud. — Psalm 85:1312.

EN HÄRLIG ”NY JORD” ÄR NÄRA

14. Vilken försäkran har vi om att profetiorna om den ”nya jorden” har ännu större betydelse för oss i denna tid?

¹⁴ Har denna profetia om en ”ny jord” något att göra med oss i våra dagar? Ja, den ger en glimt av vad Gud skall göra för hela jorden. Flera hundra år efter den tid då Jesaja profeterade skrev aposteln Petrus till de kristna, som var kringspridda utöver den då kända världen, och sade: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petrus 3:13) Detta kommande ”nya jordens” samhälle kommer därför att omfatta ett mycket större område än det forntida Juda land.

15. Vad uppenbarar den syn aposteln Johannes fick om det kommande jordiska paradiset?

¹⁵ Aposteln Johannes’ syn, som finns upptecknad i Uppenbarelseboken i bibeln, undanröjer det sista tvivlet på att den ”nya jordens” samhälle i den slutliga uppfyllelsen skall omfatta hela jordklotet. Aposteln Johannes skriver: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord; . . . ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara  hans folk.’” (Uppenbarelseboken 21:1—3) Uttrycket ”nya himlar” har avseende på Guds styrelse från himmelen, där hans tron är belägen. (Matteus 5:34) Så småningom kommer människorna uteslutande att utöva den sanna tillbedjan av Gud, och Guds ynnest, hjälp och beskydd skall vara med dem. De ”nya himlarna” skall låta välsignelser strömma ner över människorna på en förskönad jord. — Psalm 115:16.

16, 17. a) Hur visar Första Moseboken att Guds ursprungliga uppsåt för människan var att hon skulle leva för evigt i ett paradis? b) Hur visar Guds profetia i 1 Moseboken 3:15 att Gud inte övergav sitt uppsåt då Adam syndade?

¹⁶ Att det är en sådan storslagen framtid Gud har i beredskap för jorden framgår av hur han handlat med människosläktet. Enligt bibeln underrättades den första människan, Adam, om att han skulle dö endast om han var olydig. Om han hade förblivit lydig, skulle han därför aldrig ha dött. (1 Moseboken 2:17; 3:19) Han skulle ha fortsatt att leva, och den paradisiska trädgården skulle ha bestått som den fullkomliga människans gudagivna hem. Allteftersom Adams familj växte till, skulle de undan för undan ha utbrett paradiset till landområdena utanför, allt under Guds ledning.

¹⁷ Sedan Adam syndat gav Gud Adams avkomlingar en antydan om att han inte hade övergett sitt uppsåt för jorden. Han lovade att frambringa en ”säd”, en avkomling som skulle befria mänskligheten. (1 Moseboken 3:15) Eftersom Gud hade detta uppsåt för människosläktet, lät han Adam få barn. De kunde leva med detta löfte som sitt hopp.

18. a) Vilken senare uppenbarelse visade att löftet om ”säden” skulle vara av vikt och betydelse för människorna här på jorden? b) Vem skulle ”säden” vara, och vilken myndighet skulle han ha?

¹⁸ Längre fram styrktes detta hopp om ett framtida paradis genom uppenbarelsen till Abraham att ”säden” skulle komma i hans släktlinje och skulle välsigna ”alla folk på  jorden”. (1 Moseboken 22:18) Omkring åtta hundra år längre fram på tidens ström sade Gud till kung David i Jerusalem att hans avkomma skulle sitta på tronen för evigt. (2 Samuelsboken 7:12, 13, 16) Allt pekade på en enda son i Davids släktlinje, som var överlägsen alla tidigare kungar i den släktlinjen. Detta skulle vara Messias (som betyder ”en smord”), vilken för evigt skulle sitta på Davids tron. (Psalm 45:7, 86, 7; Galaterna 3:16) Aposteln Paulus tillämpar denna profetia på Jesus Kristus, Guds Son, som föddes på jorden i Davids släktlinje. Paulus säger om honom: ”Gud är din tron för evigt”, dvs. Gud är Kristi trons grundval och stöd i alla kommande tider. — Hebréerna 1:8, 9.

19. Hur försäkrar oss Psaltaren om att det paradis som skall åstadkommas genom Kristus, ”säden”, skall bestå för evigt?

¹⁹ Hela Psaltaren igenom, som skrivits under en period av flera hundra år, talas det gång på gång om att Gud skall härska i rättfärdighet över jorden ”evinnerligen” och ”alltid och evinnerligen”. (Psalm 9:8, 97, 8; 10:16, 17; 29:10; 145:21) Alla dessa profetior uppfylls på Jesu Kristi herravälde, hans som Gud uppreste från de döda och upphöjde till den högsta ställningen näst efter honom själv. (Efesierna 1:20—22) Att människor skall leva för evigt i detta paradisiska hem får vi reda på i Psalm 37:29, där det heter: ”De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.”

INNAN PARADISET INFÖRS MÅSTE JORDEN RENAS

20. Vilket exempel har vi, som försäkrar oss om att Gud skall avlägsna alla element från jorden som skulle kunna störa friden?

²⁰ Men då uppstår frågan:  Hur skall Gud egentligen se till att det blir varaktig fred på jorden, så att glädjen i livet inte fördärvas? Precis som man skulle börja städa upp i sitt hus genom att kasta ut dåliga hyresgäster, är det Guds uppsåt att bana väg för varaktig fred på en förnyad jord genom att rena den från dåliga element. Han gjorde detta för det forntida Israel, då han drev ut de fördärvade kananeiska nationerna, som hade bott i landet, så att Israels barn kunde bo där i frid. — 3 Moseboken 18:24—27.

21. Varför är det för närvarande omöjligt att uppnå helt och hållet rättfärdiga förhållanden, även om många människor skulle önska detta?

²¹ I vår tid finns det många som skulle vilja ha frid och rättfärdighet på jorden. Men den nuvarande tingens ordning — som domineras av mäktiga religiösa, politiska och kommersiella element — håller fast människorna som i ett  skruvstäd. Det är svårt för människor att göra vad som är rätt. Och de goda nyheterna om Guds uppsåt för jorden motarbetas av prästerna i de dominerande religiösa systemen, av den tilltagande ateismen och av nyhetsmedia och propagandakanaler. Bibeln säger att nationerna vandrar ”i sina sinnens fruktlöshet, så länge de är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till, på grund av den okunnighet som är i dem, på grund av deras hjärtans känslolöshet”. — Efesierna 4:17, 18; jämför Johannes 3:19.

22. Vad lovar Gud att göra för dem som vill göra det rätta?

²² Denna tingens ordning har så att säga betäckt jorden med ett förblindande täckelse. Men Gud lovar att rycka undan det täckelset. Profetiskt sade han att han skulle förstöra ”det dok, som höljer alla folk, och det täckelse, som betäcker alla folkslag”. — Jesaja 25:7.

23. a) Varför måste ett krig utkämpas för att jorden skall renas? b) Vilka behöver inte frukta för det kriget, och varför inte det?

²³ Jesus Kristus skall i egenskap av himmelsk konung göra slut på den nuvarande tingens ordning genom det som i bibeln kallas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora  dag”. (Uppenbarelseboken 16:14) De som försöker göra det rätta behöver inte frukta för detta krig, eftersom det inte skall drabba alla, utan undanröja endast dem som skadar sina medmänniskor och inte vill tjäna Gud. Dessa ogudaktiga ”fördärvar jorden” genom sin själviskhet och girighet, och därför måste de själva störtas i fördärvet. — Uppenbarelseboken 11:18; 2 Petrus 2:9.

24. Varför finns det inget annat sätt att införa frid och lycka än att avlägsna de giriga människor, som envisas med att göra ont mot sin nästa?

²⁴ Gud lovar alltså att undanröja den tingens ordning som  förtrycker människor. Det är också Guds uppsåt att avlägsna dem som envisas med att vilseleda, bedra och förtrycka sina medmänniskor. (Psalm 72:4; 103:6) Så länge sådana ”hyresgäster” finns kvar i Guds jordiska ”hus” kan det inte bli någon frid och lycka för dem som uppriktigt åstundar detta. Det finns inget annat sätt. Det pris som måste betalas för ett paradis är avlägsnandet av dessa giriga människor. Regeln är: ”Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige.” Ordspråket lyder: ”Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.” Detta innebär att den ogudaktige, som har vållat nöd, får vedergällning, vilket leder till att den rättfärdige befrias från nöd. — Ordspråksboken 21:18; 11:8.

25, 26. a) Vid vad liknar bibeln jordens rening? b) Vilken fråga uppstår beträffande den renade jordens varaktighet?

²⁵ Detta undanröjande av den nuvarande världsordningen, där falsk religion, politik, kommersialism och materialism härskar, skall avlägsna all orättvisa och allt förtryck. Bibeln liknar det redskap, som används till detta, vid en kraftig stormvind: ”Se, en stormvind från HERREN är här, hans förtörnelse bryter fram, en virvlande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. Och HERRENS vrede skall icke upphöra, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar; i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det.” — Jeremia 23:19, 20.

²⁶ Guds styre skall då vara obestritt här på jorden. Men kommer detta verkligen att leda till bestående lycka, så att människor inte längre fram återgår till att vara olydiga och fördärvar paradiset? Orsaken till att Guds styre skall vara mänskligt styre vida överlägset är ett ämne som härnäst förtjänar vår uppmärksamhet.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 27]

Den grekiska text som utgör Lukas 23:42, 43, hämtad från Vatikanhandskriften nr 1209, med ordagrann översättning, rad för rad, till höger

begått och han sade Jesus

kom ihåg mig närhelst

du må komma in i ri-

ket ditt och han sade till

honom Amen till dig säger jag i

dag, med mig skall du vara

i paradiset och

[Bild på sidan 33]

Människor med tro såg fram emot en gudomlig regering, i himmelen, som skulle härska över jorden

[Bild på sidan 34]

Gud skall från jorden undanröja alla som vållar skada

[Bild på sidan 35]

På en renad jord skall lyckan bli bestående