Kapitel 6

Gud kommer till mänsklighetens undsättning

1. Vilken tillförsikt kan vi hysa till att Gud skall komma till människosläktets undsättning?

I ENLIGHET med sitt universella styres värdighet löser Jehova Gud till synes omöjliga problem på ett förunderligt sätt. Och när vi sett resultatet säger vi: ”Det kunde helt enkelt inte ha gjorts på något annat sätt för att bli så grundligt, så rättfärdigt och alltigenom gott.” (Se Jesaja 55:9.) Bibeln visar att redan när det rättmätiga i Guds styre ifrågasattes, uppenbarade Gud att han skulle komma till människosläktets undsättning, då han tillkännagav: ”Denna [säden] skall söndertrampa ditt [Satans] huvud.” (1 Moseboken 3:15) Allteftersom tiden gick skulle Gud låta människorna få se hur hans uppsåt utvecklade sig hän emot sin fullbordan.

2, 3. a) Vem utsåg Jehova Gud till att vara den utlovade ”säden”? b) Av vilka skäl var det på sin plats att just han blev utvald?

² I synnerhet vem skulle Gud utse till att vara den ”säd” som slutligen skulle krossa Satans huvud? Jehovas enfödde Son! Han blev utvald till att tjäna för det grundläggande avgörandet av stridsfrågan huruvida Jehovas styre och suveränitet är välförtjänta och rättfärdiga. Varför just denne upphöjde, som stod Jehovas hjärta så nära? Jo, när Satan framförde sin anklagelse, ifrågasattes alla personers lojalitet i hela universum, ända upp till denne Son av Gud. Dessutom skulle frågan om lojaliteten rikta sig mera mot honom än mot någon annan av Guds skapelser, eftersom han var Jehovas främste Son, näst efter honom i universum. Han hade varit Guds medarbetare i att dana universum. (Kolosserna 1:15—17) En som utmanade Gud kunde säga:  ”Av alla skapelser som skulle vara trogna i att tjäna Gud borde i synnerhet han vara det.” Satans utmaning ställde alltså denne Guds mäktige Son i rampljuset.

³ I Ordspråksbokens åttonde kapitel säger denne Son, som framställdes i bild som visheten, om Guds skaparverk: ”De ting som jag höll kära var bland människors söner.” (Ords. 8 Vers 31, NW) Han älskade människorna innerligt. Han tog med glädje emot detta uppdrag för att hävda och rättfärdiga sin Fader, först och främst på grund av lojalitet mot honom och dessutom på grund av den kärlek han hyste till människorna.

4. Varför kunde inte Gud ignorera synden eller låta den förbli ostraffad?

⁴ Kunde nu Jehova Gud i sin kärlek till människorna överse med den ondska som Satan och Adam hade gett upphov åt i universum? Kunde Gud säga till vem som helst som syndade: ”Jag tycker om dig och vill visa dig barmhärtighet, så jag överser helt enkelt med din synd”? I enlighet med sin rättvisa och rättfärdighet kunde han inte ignorera synden och låta den förbli ostraffad. I så fall skulle han undergräva sitt herraväldes grundvalar. — Psalm 89:1514.

5. Vad händer med en regering, när man överser med laglöshet eller låter lagöverträdare få fortsätta att bryta lagarna?

⁵ Vi har ett exempel på vad följden blir av att vara ”mild” mot laglöshet och i själva verket överse med den i vad som försiggått i vissa nationer på jorden i vår tid. De har i många fall varit slappa och inte nitiska i fråga om att ingripa mot ogärningsmän. Förbrytare har fått gå lösa. Resultatet har blivit att folk förlorar tron på regeringarna och att allt så småningom bryter samman. Universums härskare kommer inte att låta detta ske med hans lagar.

6. Hur påpekar profeten Habackuk och aposteln Paulus att Gud inte överser med synd?

⁶ Följaktligen överser inte Jehova, den universelle suveränen,  med synd, eftersom han har ansvar för att upprätthålla lag och ordning i universum. ”Gud driver man inte gäck med.” (Galaterna 6:7) I Habackuk 1:13 (Åkeson) säger profeten till Jehova: ”Dina ögon äro för rena att se ont, och de uthärda icke att skåda på orätt, varför skådar du då på trolösa?” Endast för ett gott syfte och för en relativt kort tid har han tillåtit missgärningar. Det sätt som Gud har bestämt sig för är i själva verket enda sättet på vilket han verkligen kan hjälpa människorna.

ETT JURIDISKT PROBLEM

7. a) Hur ”sålde” Adam mänskligheten till slaveri under synd och död? b) Hur uttrycks människans oförmåga att befria sig själv i Psalm 49:7—106—9?

⁷ Adam hade sålt sina framtida avkomlingar utan deras samtycke till slaveri under synd och död. Det han fick då han ”sålde” dem var att han själviskt kunde ägna sig åt det han ville genom att göra uppror mot Gud. (Romarna 7:14) Hur hjälplös människan är när det gäller att bli fri från slaveri under döden uttrycks i den fyrtionionde psalmen, verserna sju till och med tioPs. 49:6—9: ”De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom. Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.” Lösen var alltför dyr, priset var alltför högt, utom räckhåll för hela mänskligheten. Vad den ofullkomliga människans förmåga beträffade var befrielsen så långt borta att den var ”till evig tid”, i själva verket utom allt hopp. Om människan någonsin skulle bli befriad, måste därför Gud ingripa och dra försorg om detta. — Jämför Psalm 79:9.

8, 9. Vad måste Jehova Gud göra för att hjälpa mänskligheten, för att han skulle kunna upprätthålla sin regerings värdighet och rättfärdighet?

⁸ För att kunna handla med dem som var födda i synd, även om de inte själva rådde för det, måste Gud ha någon  juridisk grundval på vilken han kunde handla med dem. (Psalm 51:75; Romarna 5:12) Annars måste alla människor förlora livet för evigt, eftersom Guds lag krävde att syndare skulle avlägsnas ur universum. Endast genom att en annan, fullkomlig människa offrades som en ”dyr” lösen kunde det som Adam hade förlorat återköpas. — 1 Timoteus 2:5, 6.

⁹ Jehova behövde därför någon — någon vars offer kunde utgöra en juridisk grundval — som han kunde handla genom. Precis som en mänsklig regering inte med rätta skulle kunna förhandla med brottslingar, kunde inte heller Jehova Gud handla direkt med syndiga människor och ändå bevara sitt styres värdighet och rättfärdighet.

10, 11. Hur visade Gud genom att förlåta synder och förklara människor rättfärdiga a) sin egen rättfärdighet och rättvisa? b) syndens uselhet och sin egen barmhärtighet?

¹⁰ Genom att upprätta denna juridiska grundval kunde Jehova ådagalägga det rättmätiga i sitt universella styre och dessutom visa hur ytterligt usel synden är. Samtidigt kunde han visa människor barmhärtighet. Aposteln Paulus uttrycker det så här:

¹¹ ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet, och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus. Gud ställde fram honom som ett offer till försoning genom tro på hans blod. Detta gjorde Gud för att uppvisa sin egen rättfärdighet, eftersom han förlät de synder som förekommit i det förgångna, medan han utövade fördragsamhet; i syfte att uppvisa sin egen rättfärdighet i den nuvarande tidsperioden, för att han måtte vara rättfärdig också när han förklarar den människa rättfärdig, som har tro på Jesus.” — Romarna 3:23—26.

12. Vilka problem ställs en man inför, som barmhärtigt vill uppta en ”icke önskvärd” som medlem av sin familj? (Romarna 5:8)

¹² Vi kan ta en illustration ur vardagslivet för att visa hur förnuftigt och juridiskt riktigt Guds handlingssätt är. Låt oss säga att en man, en familjeförsörjare, har en rättrådig ren, lydig familj. Han känner till en ung man, som sitter i  fängelse därför att han inte kan betala de dryga böter han ådragit sig för någon missgärning han gjort sig skyldig till. Denne unge man har varit i dåligt sällskap och lärt sig mycket ont. Mannen tror emellertid att han kan hjälpa denne intern och till slut rehabilitera honom. För att vara rättvis mot sig själv och sin rena, respektabla familj kan han inte omedelbart föra in den unge mannen i hemmet och låta sin familj umgås med honom i det tillstånd han nu befinner sig i. Vad kan han då göra för att hjälpa honom?

13. Vilka åtgärder kan mannen vidta för att göra den unge mannen till en passande och laglig medlem av sin familj?

¹³ Mannen skulle kunna låta en av sina vänner betala böterna, så att den unge mannen kunde slippa ut ur fängelset  genom att domstolen gjorde denne vän till övervakare för honom. Sedan vännen på tillbörligt sätt övat och fostrat den unge mannen, kunde han överlämna honom till husfadern i rehabiliterat tillstånd, så att han kunde tas emot som en ren, respektabel medlem av familjen. På så sätt skulle alla juridiska krav helt och hållet uppfyllas. Husfadern skulle ha varit fullständigt rättvis och rättfärdig i sina handlingar, och barmhärtighet skulle ha visats den unge mannen.

14. På vilken grundval försonar Gud människosläktet med sig själv?

¹⁴ Gud handlar med den mänskliga familjen genom sin Son, Jesus Kristus, som fungerar som Jehovas representant i denna sak. De som rättar sig efter Guds föranstaltning uppnår en juridiskt godtagbar ställning inför honom. De blir återlösta och försonade eller bragta i samklang med Gud. (Kolosserna 1:13, 14, 20) De uppgår ett personligt förhållande till honom och kan åkalla honom som sin ”Fader”. — Matteus 6:9.

GUDS SON KOMMER TILL JORDEN

15. Varför måste Guds Son sändas till jorden?

¹⁵ Guds Son blev därför sänd till jorden — för att bli en människa genom att födas av en kvinna. Han kunde tjäna i ostrafflighetsprovet här på jorden, där stridsfrågan väcktes. Han kunde också bli lösesumman för mänskligheten. Genom ett underverk föddes han av jungfrun Maria och blev en mänsklig son av Gud. — Galaterna 4:4.

16. a) Hur kunde Jesus födas som ett fullkomligt barn trots att han hade en ofullkomlig mor? b) Varför behövde Jesus som barn och även senare särskilt beskydd?

¹⁶ Denne son var född av en ofullkomlig kvinna men var själv fullkomlig och oförvitlig. Hans fullkomliga liv överfördes från den himmelska andevärlden till Marias sköte. Ängeln Gabriel hade tillkännagett för Maria: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds  Son.” (Lukas 1:35) Guds heliga ande åstadkom en mur av osynlig kraft kring Maria, så att Jesus Kristus skulle födas som ett fullkomligt barn. Satan, djävulen, skulle naturligtvis ha velat förgöra eller skada denne Son redan innan han föddes, om det varit möjligt. Tänk bara på hans senare försök att döda Jesus, enligt skildringen i Matteus 2:7—16 och Lukas 4:28—30.

17. Hur visar Skriften att Jesus bevarade sin fullkomlighet ända fram till sin död?

¹⁷ Under hela sitt liv som människa förblev Jesus i detta fullkomliga tillstånd. Han var ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebréerna 7:26) Jesu levnadslopp på jorden avgjorde frågan om ostrafflighet mot Gud utom allt tvivel, fullkomligt, fullständigt. Han sade före sin offerdöd: ”Världens härskare kommer. Och han har ingen hållhake på mig”, och: ”Nu sker ett dömande av den här världen; nu skall den här världens härskare [djävulen] kastas ut.” (Johannes 14:30; 12:31; 2 Korintierna 4:4) Satan kunde aldrig få Jesus Kristus att ge efter för påtryckningar, och därför hade han ingen hållhake på Jesus, ingen välgrundad anklagelse som han kunde rikta mot honom. Jesus hade ”segrat över världen” genom att vägra att falla i synd tillsammans med den. — Johannes 16:33; 8:46.

18. a) Varför var Jesu rättfärdighet när han var på jorden inte någon gåva? b) Varför är det en fri gåva, om någon annan av mänskligheten blir förklarad rättfärdig?

¹⁸ Aposteln Paulus förklarade om Jesus: ”Han [lärde] lydnad av det han led; och sedan han hade gjorts fullkomlig, blev han ansvarig för evig frälsning för alla dem som lyder honom.” (Hebréerna 5:8, 9) Det var alltså på grund av Kristi egen förtjänst som Gud förklarade honom rättfärdig vid slutet av hans jordiska bana. Han blev upprest till liv i anden, ”förklarad rättfärdig i ande”. (1 Timoteus 3:16) Han blev kvalificerad och installerad i himmelen som den fullkomlige översteprästen för mänsklighetens skull. Gud  behövde inte förläna Kristus rättfärdighet som en gåva, eftersom han i egenskap av syndfri människa både åtnjöt och bevarade en rättfärdig ställning inför Gud från början till slut. Det var därför Jesu offer var fullkomligt och kunde tjäna som grundval för att andra människor skulle bli förklarade rättfärdiga. Om andra blir förklarade rättfärdiga, är det inte på grund av deras egen rättfärdighet, utan på grundval av Jesu Kristi lösenoffer. I deras fall är det verkligen fråga om en gåva till dem. — Romarna 5:17.

19. Vilken ställning har Jesus i förhållande till dem som vill tjäna Gud?

¹⁹ Genom detta trogna handlingssätt gjorde sig Jesus kvalificerad att bli förespråkare för alla som önskar tjäna Gud. Aposteln Johannes skrev: ”Om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare [förespråkare, 1917] hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett [överskylande] försoningsoffer för våra synder.” (1 Johannes 2:1, 2) Han kallas också ”medlare mellan Gud och människor”. (1 Timoteus 2:5) Djävulen har försökt finna fel hos Guds tjänare ända ifrån Adams son Abels tid. Satan kallas ”våra bröders anklagare . . . som anklagar dem dag och natt inför vår Gud”. — Uppenbarelseboken 12:10.

20. Vad har Jesus i egenskap av förespråkare och medlare gjort för Guds tjänare?

²⁰ Jesus Kristus har alltså i denna rättsliga tvist trätt fram inför Gud som en försvarsadvokat. När trogna Guds tjänare gjort ett misstag, begått en synd, har Jesus lagt fram bevis inför Gud såsom domaren att de inte är värda döden — att hans försoningsoffer överskyler deras misstag och synder. Han har visat att deras avsikt var att handla rätt, även om de var ofullkomliga. (Romarna 7:15—19) Han har riktat uppmärksamhet på deras trosgärningar och på att de åkallat Gud i sann ånger när de syndat. (Hebréerna 6:10) De gör allt detta på grundval av Jesu offer. (Johannes 16:23) Och Gud godtar Jesu medling för deras skull.

 HUR JESUS FÅR ”BARN”

21. a) Hur gav den enda människan Jesus sin själ ”till en lösen i utbyte mot många”? b) Varför kallas han den ”siste Adam”?

²¹ Då Jesus var på jorden som människa, hade han förmåga att skaffa sig egen familj på människans naturliga sätt. Han frambragte inte denna familj, utan avstod från den möjligheten då han offrade sitt liv. Som han sade: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) Jesus blev därför den ”siste Adam”. Adam frambragte en familj, en ofullkomlig sådan med dåliga karaktärsdrag. Jesus Kristus frambringar en familj som når fram till rättfärdighet. Enskilda individer kan övergå från Adams familj och väckas till nytt liv genom Jesu Kristi rättfärdighet och kan genom att ikläda sig den nya personligheten komma att vara ”till hans avbild”. De kan bli renade som söner till den ”siste Adam”. — 1 Korintierna 15:45, 49.

22. a) Hur visar Jesaja 53:10 på vad sätt Kristus kommer att få barn? b) Behåller Kristus för evigt dessa barn för egen del, eller hur förhåller det sig?

 ²² Profeten Jesaja beskrev genom inspiration några av Kristi lidanden och vände sig till Jehova med orden: ”Om du vill sätta hans själ såsom ett skuldoffer, skall han få se sina avkomlingar.” (Jesaja 53:10, NW) Kristus får inte avkomlingar på det naturliga sättet. Men såsom ”Evig fader” frambringar han en familj med hans egenskaper på det sätt som Jesaja beskriver, därför att Jehova satte ”hans själ såsom ett skuldoffer” för mänskligheten. (Jesaja 9:6) Men vi måste komma ihåg att sedan Jesus Kristus fört de återköpta och rehabiliterade människorna till  mänsklig fullkomlighet, överlämnar han dem till Jehova Gud, ”Fadern, som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn”. — Efesierna 3:14, 15; 1 Korintierna 15:26, 28.

LÖSEN MOTVERKAR SYNDEN

23. Hur kan det sägas att den lösen som åstadkoms genom Jesus Kristus motverkar synden?

²³ Som en sammanfattning kan vi säga att den lösen som åstadkommits genom Guds Son motverkar Adams synd. Adams synd fällde alla människor. Lösenoffret frälsar visserligen inte varenda människosjäl, men det motverkar vår medfödda synds verkningar. Hur då? Varenda själ som vill bli fri från synd och ofullkomlighet kan få dessa utplånade och bli fullständigt ren. Också de som blir uppväckta från de döda skall få möjlighet att dra nytta av lösenoffret. (Apostlagärningarna 24:15) De som inte vinner liv är sådana som inte vill att Jehova skall härska över dem. De älskar inte rättfärdighet och hatar inte laglöshet. De har domfällt sig själva genom att foga sin egen uppsåtliga synd till sin nedärvda synd. — Johannes 3:17—21, 36.

24. a) Kommer det slutligen att finnas något som kan uppvisas som ett resultat av Adams upproriska handling? b) Kommer Satans ansträngningar att lämna några bestående spår i universum?

²⁴ Kristi försoningsoffer, som förvaltas genom hans rikes styre, omintetgör därför helt och hållet det som Adam gjorde. Den siste fienden, döden (den död som Adam drog över mänskligheten genom att synda), skall göras till intet. När döden har utplånats, skall allt som Adam gjort — allt som han dragit över människosläktet — inte alls finnas till mera. Det skall inte finnas något som helst kvar som kan påminna om Adams synd. (1 Korintierna 15:26, 55—57) Och det kommer inte att finnas något kvar som kan påminna om djävulens synd, eftersom det förhåller sig så som bibeln säger: ”I detta syfte gjordes Guds Son uppenbar:  för att göra ände på djävulens gärningar.” (1 Johannes 3:8) Alla Satans ansträngningar kommer att ha varit helt och hållet förgäves och lett till att han förlorat livet för evigt. Skuggan över Guds namn skall fullständigt utplånas. Guds namn skall vara helt och fullt hävdat och rättfärdigat för all evighet, och de som vill ha hans suveränitet över sig kommer att finnas där levande, till hans ära. — Psalm 150.

25. Hur bör våra hjärtan reagera, när vi ser vad Gud har gjort för att undsätta mänskligheten?

²⁵ Vilken kärleksfull omtanke från Guds sida! Och vilken kärlek har inte Herren Jesus Kristus visat! Vi kan instämma med aposteln: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” (Romarna 11:33) Vad världen än må åstadkomma för att utså tvivel och angripa vår tro, kan vi, om vi verkligen uppskattar dessa ting, utropa: ”Är inte en sådan Gud fullt förtjänt av vår fullständiga hängivenhet och tjänst!” — Se Filipperna 3:8, 9.

[Frågor]

[Bild på sidan 68]

Innan husfadern tar emot en ung, självrådig främling som medlem av sitt hushåll, vill han naturligtvis att han skall lära sig gott uppförande

[Bild på sidan 72]

Du föddes med syndaren Adam som fader ...

[Bild på sidan 73]

... men du kan välja Jesus som din ”Evige fader.”