Slut på sjukdom och död
Kapitel 15
Slut på sjukdom och död
1. Vad har fruktan för döden ofta förmått människor att göra?
AV ALLT som dragit sorg och lidande över mänskligheten står sjukdom och död främst. Också fruktan för döden har hållit människor i en form av slaveri, och många har begått handlingar i strid med sitt samvete när de blivit hotade med döden — till exempel under nazistiskt styre, då somliga blev skrämda till att förråda sina egna vänner. (Hebréerna 2:15) Vilken lättnad kommer inte människor att känna när dessa fiender, sjukdom och död, är undanröjda! — 1 Korintierna 15:26.
2, 3. a) Vilka andra icke önskvärda ting kommer dödens undanröjande att avlägsna? b) Vad blir vi nu befriade från genom Guds löfte att undanröja döden?
2 Endast Skaparen kan hjälpa människor ut ur denna sorgliga situation. Och han har inte bara lovat att göra detta, utan han har också lagt grundvalen för att fullständigt och varaktigt avlägsna döden under de ”nya himlarnas” styre, vilka består av Jesus Kristus och hans medkonungar och medpräster. Gud lovar människorna att ”han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. För att ge oss tro och tillförsikt tillägger han: ”Dessa ord är trovärdiga och sanna.” (Uppenbarelseboken 21:4, 5) När sjukdom och död avlägsnas, kommer också ålderdomens försvagande verkningar, som framkallar rynkor och grått hår, att försvinna.
3 Om vi känner till och tror på detta gudomliga löfte, avlägsnar det mycket av den sorg som döden för med sig. Vi kommer inte att ”sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp”. — 1 Tessalonikerna 4:13.
INGET NYTT HOPP
4. Varför kan vi säga att hoppet att döden skall undanröjas inte är något nytt hopp?
4 Detta hopp är inget nytt. Män och kvinnor, som tjänade Gud för tusentals år sedan, hade detta hopp, och det skänkte dem tröst och styrka. De visste visserligen att de skulle dö, men de hade också tro på Gud att de skulle bli återförda och få tillfälle till evigt liv. Några av dessa trogna människor var faktiskt ögonvittnen till de uppståndelser som Gud åstadkom genom sina profeter och genom Jesus och apostlarna. Dessa som blev uppväckta dog visserligen så småningom på nytt, men Guds tjänare på den tiden väntade på en ”bättre uppståndelse” under det messianska riket, då man inte kommer att behöva dö igen utom på grund av uppsåtlig olydnad. — Hebréerna 11:16, 35.
5. Vilka bevis har vi för att Abraham, Job och Daniel var förvissade om att deras död inte skulle betyda att de förblev döda för evigt?
5 Abraham visade tro på uppståndelsen på ett enastående sätt. (Hebréerna 11:17—19) Den trogne, uthållige Job talade om att vara i scheol, graven, och att bli ihågkommen av Gud vid hans fastställda tid. (Job 14:13) Och då profeten Daniel bad om att kunna förstå sin långsiktiga profetia, som skulle gå i uppfyllelse i ”ändens tid”, sade Guds ängel till honom: ”Sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.” — Daniel 12:8, 9, 13.
VILKA SKALL FÅ EN JORDISK UPPSTÅNDELSE?
6. a) Vilka två huvudgrupper av människor skall få en jordisk uppståndelse? b) Vilken inställning kommer de, som före sin död varit Guds tjänare, att ha när de uppstår?
6 Uppståndelse från döden blir endast första steget i Guds uppsåt att återställa dem som har dött. De skall komma ut ur graven för att bli välkomnade och mottagna av den ”stora skaran” av dem som fått överleva den ”stora vedermödan”, sedan den nuvarande onda tingens ordning blivit förintad. Två grupper av människor skall uppväckas för att leva på jorden igen: 1) Människor som tidigare bevisat sig trogna mot Gud, däribland de som omnämns i Hebréernas elfte kapitel, och 2) de som före sin död aldrig varit Guds tjänare. ”Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”, sade aposteln Paulus. (Apostlagärningarna 24:15) Den första gruppen kommer inte att ha några svårigheter att lära känna och ta fasta på Guds föranstaltningar för liv förmedelst Kristi offer. De kommer villigt att lyda de lagar som då skall gälla. Gud räknar redan nu dessa trogna som ”levande”, medan de ännu befinner sig i graven, därför att han med visshet kommer att uppväcka dem. — Lukas 20:37, 38.
7. Vad kommer att göras för de uppståndna som inte tjänat Gud i det förflutna?
7 Människor, som inte tidigare tjänat Gud, skall efter sin uppståndelse få lära känna Jehova, den sanne Guden, och hans omtänksamma föranstaltningar genom Jesus Kristus. Den ”stora skaran” av dem som fått överleva vedermödan skall få ansvaret att undervisa dem. (Romarna 10:14) De goda nyheterna måste klargöras för dessa uppståndna, eftersom Gud har förklarat att ”i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himmelen och deras på jorden och deras under jorden [i graven], och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern”. — Filipperna 2:10, 11.
8. Skall de uppståndna bli dömda på grundval av sina tidigare gärningar, eller på vilken grundval skall det ske?
8 Det kommer att krävas av de uppståndna att de lyder de lagar som då skall vara i kraft, och de skall dömas ”efter vad som stod skrivet i skriftrullarna, enligt sina gärningar”. (Uppenbarelseboken 20:12) ”Skriftrullarna” representerar tydligen Guds uppenbarande av sin vilja för mänskligheten under denna tusenåriga period.
FULLKOMLIGHET UPPNÅS INTE GENAST
9. Vilken situation kommer den ”stora skaran” att befinna sig i?
9 Medlemmarna av den ”stora skaran” skall inte göras fullkomliga så snart den ”stora vedermödan” är över. Men de överlever förintelsen av denna tingens ordning på grund av sin tro och lydnad och skall utgöra ”grunden” för den ”nya jorden”. (Uppenbarelseboken 7:14—17; jämför Jesaja 51:16.) De kommer därför utan tvivel att fortsätta framåt i trohet och göra snabba framsteg hän emot fullkomlighet, allteftersom de rättar sig efter det som står skrivet i ”skriftrullarna”. — Psalm 37:30, 31.
10. Vad kommer att göras åt större lyten, som medlemmarna av den ”stora skaran” såväl som de uppståndna har haft?
10 Hur skall det då bli med de medlemmar av den ”stora skaran” som har allvarliga lyten, till exempel hjärtsjukdomar, lamhet, blindhet eller har förlorat armar eller ben osv.? Det är rimligt att tänka sig att de tidigt kommer att bli botade från detta. När Jesus var på jorden visade han hur sådant botande kan gå till. Han botade i ett ögonblick förvissnade händer och armar, stärkte förlamade lemmar och återgav blinda ögon deras syn. Dessa kroppsdelar växte inte ut så småningom. (Lukas 6:8—10; Johannes 5:5—9) Det är logiskt att tänka sig att de uppståndna likaså skall komma tillbaka med friska kroppar. Så förhöll det sig också med alla dem som enligt Skriften fick en uppståndelse. (Lukas 8:54, 55) Lasarus var till exempel delvis förruttnad, men han kom tillbaka från graven med de förruttnade delarna återställda. (Johannes 11:39—44) Gud gav följande löfte till sitt folk, som det var hans uppsåt att återställa till deras land i forna tider: ”Inbyggaren skall icke säga: ’Jag är sjuk’; folket, som bor däri, har fått skulden tillgiven.” Människor skall vara i stånd att göra det som är normalt i livet, även om de ännu inte nått fullkomlighet. — Jesaja 33:24, Åkeson.
HUR FULLKOMLIGHETEN UPPNÅS
11. a) Hur kommer fullkomlighet att uppnås? b) Varför måste man vidta en andlig förändring innan det fysiska helandet kan äga rum?
11 Men fullständig kroppslig fullkomlighet kommer uppenbarligen endast att uppnås, när den enskilde individen, på grund av sin tro på Kristus, gör andliga framsteg i att ikläda sig ”den nya personligheten”. Även om någon redan blivit botad från större lyten och svagheter, så skall han komma fullkomligheten allt närmare, allteftersom han tillämpar och utövar det som är rätt. Han kommer regelbundet att ta del av Guds föranstaltning för att hela honom förmedelst Kristi försoningsoffer. (Uppenbarelseboken 22:2) Kristus skall barmhärtigt avlägsna alla hans ofullkomligheter. Denna andliga förändring måste först äga rum, eftersom döden vållas av synden, och man kan inte vara fullkomlig i kroppslig måtto förrän synden helt och hållet blivit avlägsnad från ens personlighet. Bibeln förknippar alltid sjukdom med synd. — Lukas 5:18—25; 1 Korintierna 15:56; Romarna 6:23.
12. Vilken kamp har nu alla Guds tjänare att utkämpa, när det gäller att göra om sin personlighet, och varför det?
12 Aposteln Paulus beskriver den ”kamp” som nu utkämpas av var och en som försöker göra om sin personlighet för att behaga Gud helt och fullt. Han säger: ”Vad jag gärna vill, det utövar jag inte; men vad jag hatar, det gör jag. ... Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag. ... Det [är] inte längre jag som frambringar det, utan synden som bor i mig.” (Romarna 7:15—20) Till följd av arv har alla människor blivit födda ”i synd”. (Psalm 51:75) Alla har också ökat på denna synd under sitt eget levnadslopp, därför att de blivit ogynnsamt påverkade av sin miljö.
13. Vad kan man göra åt a) de dåliga böjelser man ”lagt sig till med” från sin miljö? b) sina nedärvda dåliga böjelser?
13 Redan i vår tid kan man faktiskt göra sig kvitt det som man ”lagt sig till med” från sin miljö, och detta kan man göra med hjälp av Guds ord, hans ande och samvaro med Guds tjänare. Men det förhåller sig annorlunda med det som beror på arvsanlagen, som både fysiskt och mentalt är en del av människan. Man kan visserligen bekämpa dessa brister med avsevärd framgång, eftersom apostlarna säger oss att vi kan ”göra om” vårt sinne, ta på oss ”den nya personligheten”, frambringa ”andens frukt”, ”alltid [ha] ett gott samvete” och bevara vårt ”uppförande gott”. (Romarna 12:2; Efesierna 4:24; Galaterna 5:22, 23; 1 Petrus 3:16; 2:12) Men vi kan inte helt och hållet utplåna dessa dåliga nedärvda tendenser blott och bart genom sådana ansträngningar. Aposteln sade om sin egen situation: ”Jag eländiga människa! Vem skall rädda mig från den kropp som genomlider denna död? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Så är jag då själv med mitt sinne slav under Guds lag, men med mitt kött under syndens lag.” — Romarna 7:24, 25.
14. a) När en kristens nedärvda svagheter får honom att synda, vad kan han då göra för att förbli i Guds ynnest? b) Hur kommer människan slutligen att bli befriad från alla nedärvda svagheter, som vållar synd och nöd?
14 I den nuvarande tiden kan den kristne få förlåtelse för sina synder genom tro på Jesus Kristus och på att han offrat sitt liv för våra synder. Och han måste leva i enlighet med sina böner om förlåtelse genom att göra sitt bästa för att följa den rätta kursen. Han får aldrig ge upp i kampen mot orätta böjelser, och med Guds andes hjälp behöver det inte vara en hopplös kamp. Hans samvete kan vara rent. (Romarna 8:2, 11—13; Hebréerna 9:14) Men i den nya tingens ordning skall Kristus låta människorna få del av det fulla gagnet av hans offer, så att de nedärvda svagheter, de genetiska ”felunderrättelser”, som människan fått från sina förfäder, rättas till. Människor skall då bli helade i varje avseende. Vilken lättnad! Vilken befrielse när en människa hela tiden kommer att kunna göra just det goda hon innerst inne vill göra! Ja, Gud vare tack genom Jesus Kristus!
15. a) När kommer det inte längre att vara en kamp att alltid göra det som är rätt? b) Hur belyser aposteln Paulus detta i 1 Timoteus 1:8, 9? c) Hur var Jesus ett exempel på att en rättfärdig människa inte behöver en samling lagar som förbjuder mord, stöld osv.?
15 Under Kristi tusenåriga regering kan en människa undan för undan bli allt mindre belastad med syndfulla böjelser. Hon kommer mer och mer att göra det som är rätt. När fullkomligheten sedan är uppnådd, kommer det inte längre att vara en kamp att göra det som är rätt. Det kommer att vara naturligt att göra det rätta. Man kommer inte att vara det minsta böjd att stjäla, begå omoraliskhet, hata eller baktala andra. Aposteln Paulus sade om den mosaiska lagen, som riktade sig emot sådana ting: ”Nu vet vi att lagen är utmärkt, förutsatt att man brukar den lagenligt i vetskap om detta: att lag inte utfärdas för en rättfärdig människa, utan för laglösa och oregerliga, för ogudaktiga och syndare.” (1 Timoteus 1:8, 9) En fullkomlig människa behöver ingen lag till att varna henne för att göra dessa onda ting. När Jesus var på jorden, var det helt naturligt för honom att göra det som är rätt. Han ”älskade rättfärdighet” och ”hatade laglöshet”. (Hebréerna 1:9) Han reagerade omedelbart från hjärtat med att göra gott och förkasta det som var ont. Tänk på skildringen av hur Satan frestade Jesus och på Petrus’ missriktade försök att få honom att undvika det som Gud hade förelagt honom att göra. — Matteus 4:1—11; 16:21—23.
DE UPPSTÅNDNA TAS EMOT
16. a) Skall de som uppstår kunna känna igen sig själva, och skall deras vänner kunna känna igen dem? b) Vad är Guds uppsåt med att återföra en människa till jorden genom uppståndelsen? c) En människa som blivit uppväckt skall visserligen inte dömas på grundval av sina tidigare gärningar, men kommer hennes tidigare liv att ha någon inverkan på hennes liv efter uppståndelsen?
16 I samband med uppståndelsen skall Gud exakt ”återskapa” varje enskild individ med hela hans livsmönster, personlighet och minne, precis som tidigare. Den uppståndne skall kunna identifiera sig själv som samma person. Hans tidigare bekanta skall också känna igen honom genom hans utseende och kännetecknande drag. Han kan då återuppta livet, efter det avbrott som vållats av döden, och ha samma motiv, böjelser och drag i behåll som han tidigare lagt i dagen. Men hans tidigare synder och misstag skall inte dras upp som anklagelser mot honom. Varför inte? Därför att Guds uppsåt med att återföra honom till jorden är att ge honom tillfälle att dra fördel av Kristi offer och bli befriad från synden. Men hans tidigare orätta gärningar kommer ändå att ha sin inverkan på hans personlighet och han måste övervinna de dåliga drag som kan ha blivit följden av detta. Ju orättfärdigare hans tidigare liv varit, desto mer måste han ändra på. Somliga kanske inte tar vara på tillfället att ändra sig. — Jesaja 26:10, NW.
17. Om en människa dött för flera hundra år sedan, kommer hon då att tycka att en lång tid förflutit mellan hennes död och uppståndelse?
17 För den som blir uppväckt kommer den tidsperiod han varit död att vara endast som ett ögonblick, eftersom döden är icke-tillvaro. Den liknas i bibeln vid djup sömn. (Johannes 11:11—14; 1 Tessalonikerna 4:13, 14; Predikaren 9:5, 10) Tusentals år eller bara en dag kommer att verka som blott och bart ett ögonblick. För den som blir uppväckt kommer det att vara som att gå genom en dörröppning — ut ur den nuvarande onda tingens ordning och in i den rättfärdiga, ordningsfulla nya tingens ordning.
18. a) Vad måste de uppståndna lära sig? b) Varför skall de som uppstår inte komma tillbaka till en fullständigt främmande värld, så att det uppstår en ”kommunikationsklyfta”?
18 Den som dött för många år sedan kommer visserligen att bli förvånad över att finna omständigheterna på jorden så annorlunda. Medlemmar av den ”stora skaran” måste underrätta honom om vad Gud har uträttat under tiden, i synnerhet att han utgav sin Son som ett lösenoffer. Han skall också få lära sig hur de goda förhållandena är en följd av Kristi rikes regering. Det skulle vara i överensstämmelse med Guds kärleksfulla omtanke att tänka sig att familjemedlemmar och vänner skall kunna ta emot deras nära och kära som dött, precis som det förhöll sig med de uppståndelser som omtalas i bibeln. (Lukas 7:12—15; 8:49—56; Hebréerna 11:35) Efter en tids övning och fostran skall de uppståndna i sin tur kunna ta emot och hjälpa sina nära och kära, som ännu är döda men som längre fram blir återförda till livet. På så sätt kommer ingen att uppstå till en fullständigt främmande värld, utan i stället till varmt kamratskap utan att det behöver uppstå någon ”kommunikationsklyfta”. Denna process skall fortgå tills alla de återlösta döda slutligen blivit uppväckta. Vilken glädjefylld tid kommer inte det att vara!
GUD BLIR ”ALLT FÖR VAR OCH EN”
19. Kristi tusenåriga styre åstadkommer visserligen att människor når fullkomlighet, men när skall människorna på jorden bli förlänade evigt liv?
19 Vid slutet av de tusen åren skall det sista spåret av synden och dess följd, döden, ha utplånats. (1 Korintierna 15:26) Men betyder då detta — att alla som då lever på jorden nått fullkomlighet — att dessa människor inte kan synda? Nej, bibeln visar nämligen att människor som uppnår detta tillstånd inte kommer att bli garanterade evigt liv förrän de bevisat sig trogna under ett slutligt angrepp från Satan, djävulen. När Kristi konungadöme och prästadöme åstadkommit denna återställelse till fullkomlighet, återlämnar Kristus Riket till Gud, och människan kommer då på nytt att stå i samma förhållande till Gud som Adam gjorde. Situationen kommer då åter att vara som i begynnelsen, och Gud allena skall då avgöra varje människas slutgiltiga, eviga öde. Gud tillåter detta angrepp från Satan och hans demonhorder.
20. Hur skall jordens fullkomliga innebyggare bli prövade vid slutet av de tusen åren?
20 I Uppenbarelseboken 20:7—10 beskrivs den provsättning som jordens innebyggare blir föremål för: ”Så snart som nu de tusen åren är till ända, skall Satan släppas lös ur sitt fängelse [avgrunden, dit han blivit förpassad alldeles innan de tusen åren började], och han skall gå ut för att vilseleda de nationer som är vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, för att samla dem till kriget. Antalet av dessa är som sanden i havet [ett icke angivet och följaktligen för människor obestämbart antal]. Och de ryckte fram över jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himmelen och förtärde dem. Och djävulen, som vilseledde dem, slungades i eld- och svavelsjön, där både vilddjuret och den falske profeten redan var; och de skall plågas dag och natt till evig tid.” — Jämför Uppenbarelseboken 20:1—3.
21. a) Vilken stridsfråga kommer på nytt att väckas? b) Hur kommer det hela att avlöpa?
21 Denna profetia visar att några av de människor som då lever på jorden kommer att sluta sig samman för att angripa de trogna på jorden. Satan och hans demoner kommer att förmå dem att göra detta. Varför skulle fullkomliga människor göra något sådant? Precis som Adam och Eva strävar de efter att bli oberoende av Gud. De är övertygade om att de nu har sitt tillfälle att uppnå detta. Satan gör alltså ett sista försök att få rätt i den stora stridsfråga som han ursprungligen väckte, nämligen stridsfrågan om det rättmätiga i Guds herravälde. Han misslyckas med detta, eftersom de trogna, som utan tvivel utgör det stora flertalet av mänskligheten, förblir ståndaktiga. Därefter blir Satan och de som följer honom slungade i ”eldsjön”. Detta är den ”andra döden”, där de blir ”plågade” i all evighet (fångvaktare kallades i äldre tider ”plågare” [Matteus 18:34, Åkeson]). De ”hålls inspärrade” för evigt i icke-tillvaro.
22. a) Hur kan Gud utan risk garantera evigt liv på jorden åt dem som förblir trogna under det slutliga provet? b) Vilket exempel har vi på att Gud kan känna en person så grundligt att han kan vara säker på att han aldrig kommer att synda?
22 De som troget hållit fast vid Guds herravälde eller suveränitet kommer då att förlänas evigt liv. De skall ”få liv”, dvs. verkligt garanterat liv. (Uppenbarelseboken 20:4—6) På så sätt blir Gud ”allt för var och en”. (1 Korintierna 15:28) Men hur kan Gud utan risk garantera att dessa skall få leva för evigt? Därför att han grundligt förvissat sig om vilka de är som älskar honom och aldrig skulle vända sig bort från honom. Vi har ett exempel på denna Guds förmåga när det gäller Jesus Kristus, som Gud kände så grundligt och fullständigt att han kunde förutsäga att Kristus skulle förbli trogen under alla prövningar. Gud lät till och med sina profeter i förväg teckna ned många av detaljerna beträffande vad Kristus skulle göra i lydnad för Gud under svåra vedermödor. — Jesaja 53:7, 11; Psalm 40:8—117—10; 45:87.
GUDS UPPSÅT MED JORDEN FÖRVERKLIGAS
23. Hur kommer man att kunna glädja sig åt livet och ha fullt tillfälle att göra bruk av talanger och förmågor till nytta och glädje för alla på jorden?
23 Även om det har tagit tid skall alltså Guds uppsåt med jorden förverkligas i härlighet. Jorden kommer att vara ett storslaget paradis, fyllt av människor som lovprisar Gud och visar kärlek till varandra. Men kommer jorden då att bli överfylld? Nej. Vi kan vara förvissade om att Gud vet hur många människor som utan olägenhet kan leva på jorden. Han kan därför medge gott om utrymme för berg och hav och ge rum för de vilda djurens hemvist, för natursköna trakter och rekreationsområden. Han skall ordna förhållandena så att man inte kommer att känna någon trängsel, som man gör i våra dagars storstäder. Livet kommer att vara glädjefyllt och njutbart, och alla människor skall vara i harmoni med varandra. Men eftersom människor kommer att skilja sig från varandra i fråga om personlighet och begåvning eller talanger och färdigheter, kommer det att finnas oändliga utsikter till att finna intresse och behag i umgänget med andra människor. De många verksamhetsfälten kommer att ge tillfälle till fängslande studium, forskning och projekt, som är av verkligt bestående värde. Varje människa skall kunna bidra med sina talanger och förmågor till den gemensamma välfärden och kommer att ha energi och tid till att göra detta. — Jämför Jesaja 40:29—31 och den princip som uttrycks i Predikaren 5:17—1918—20.
24. a) I vilket förhållande kommer människan då att stå till djuren? b) Kommer allvarliga olyckor att inträffa?
24 När Gud skapade mannen och kvinnan, uppmanade han dem att lägga jorden under sig och råda över djurskapelsen. (1 Moseboken 1:28) Jorden danades som en gåva åt människan — den skulle vara hennes hem. (Psalm 115:16) Människan kommer därför att veta hur hon skall ta vård om jorden och på rätt sätt kärleksfullt råda över djuren. Djuren skall vara människans vänner och kommer instinktivt att respektera hennes herravälde. Gud visade detta då han återförde det forntida Israel från landsförvisningen i Babylon. (Hosea 2:18) När människan har alla sina förmågor i behåll och har alla sinnesförmögenheter klarvakna och fullkomligt fungerande, kommer hon inte att drabbas av några allvarliga olyckshändelser. Se på djuren i deras naturliga hemvist. Fladdermusen med sin ”radarutrustning” flyger i mörkret och undviker ofelbart att flyga emot till och med så fina föremål som en pianotråd. En fågel kommer och gör en perfekt landning på en gren eller kvist. Djuren är helt och fullt utrustade för det liv de lever, och de njuter av att leva. Med ännu starkare skäl kan vi vara förvissade om att människan, som är djuren överlägsen, kommer att känna sig fullkomligt hemmastadd i sin omgivning.
25. Varför kommer livet då aldrig att bli långtråkigt eller enformigt?
25 Arbete kommer då att vara en glädje. Människan skall inte behöva äta sitt bröd ”i sitt anletes svett”, som det sades till Adam, sedan han syndat. (1 Moseboken 3:19) Genom att arbeta och göra bruk av alla sina förmågor kommer människorna att vara sysselsatta med värdefulla, meningsfyllda ting. Som det visades i skuggbild i det forntida Israel, när man lydde lagen, skall det bli gott om tid att umgås med ens närmaste och mest förtrogna vänner och att stifta bekantskap med nya vänner På hela jorden kommer människor alltså att ha vänner som alltid skall förbli deras vänner. Allt detta blir en följd av att man gjort sig till vän med dem som älskar människorna mest, Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus. — Johannes 15:14.
[Frågor]
[Bild på sidan 168]
Medan Jesus Kristus var på jorden återförde han faktiskt döda människor till livet
