Varför har Gud tillåtit lidande på jorden?
Kapitel 5
Varför har Gud tillåtit lidande på jorden?
1, 2. Hur fick människosläktet sin början, och vilket slags början var det?
VETENSKAPLIGA bevis och bibeln vittnar om att alla människor kommit från ett enda ursprungligt par. Efter syndafloden bildades så tre huvudgrenar av människosläktet genom Noas tre söners avkomlingar. — 1 Moseboken 3:20; 9:18, 19.
2 Aposteln Paulus sade: Gud ”har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta”. (Apostlagärningarna 17:26) Denne man Adam och hans hustru Eva skapades fullkomliga i likhet med alla Guds verk. — 5 Moseboken 32:4; 1 Moseboken 2:18, 21—23.
3. Hur kunde Adam vid sin skapelse jämställas med änglar?
3 Adam var en son av Gud, en fullvärdig medlem av Guds familj, endast litet ringare än änglar. (Lukas 3:38) Änglar är andevarelser, som har större makt och förmåga än människor. (2 Petrus 2:11) Men ingenstans i bibeln sägs det att änglarna har större förmåga i moraliskt avseende. När Jesus Kristus var på jorden som människa, född av en kvinna, kunde hans moraliska ostrafflighet mäta sig med ostraffligheten hos vem som helst i Guds universella familj i himmelen och på jorden. — Psalm 8:4, 53, 4; Hebréerna 2:6—9; 7:26.
4, 5. Hur kom sjukdomar, bekymmer och lidande att drabba hela människosläktet?
4 Hur kom då ofullkomlighet och dess åtföljande svårigheter, sjukdomar och stridigheter, att bli människosläktets lott? Bibeln förklarar att alla människor efter Adam och Eva utan egen förskyllan blivit födda med ofullkomligheter. Det heter: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Romarna 5:12.
5 Enligt ärftlighetslagarna ärver barnen tendenser och särdrag såväl som defekter från sina föräldrar. Men hur blev den fullkomlige Adam defekt, ofullkomlig, en syndare? Varför har svårigheter och lidande tillåtits sedan dess?
ADAMS GODA STÄLLNING
6. På vilket sätt skapades Adam ”till Guds avbild” och till att vara honom lik?
6 Adam skapades till Guds avbild och till att vara honom lik. (1 Moseboken 1:26) Det innebär att han hade moraliska egenskaper och förmåga till andlighet. Han kunde känna Gud och lära om Gud och åtnjuta ett sonlikt förhållande till Gud. Han hade förnuftsförmågor och ett samvete — känsla för rätt och orätt. Adam var i stånd att representera Gud på jorden, återspegla Guds härlighet — hans goda egenskaper — inför dem som skulle födas.
7. a) Hur drog Gud försorg om Adams behov, då han var nykomling på jorden? b) Vilket gensvar borde Adam ha gett?
7 Gud meddelade sig med Adam, kanske varje dag. Enligt 1 Moseboken 3:8 (NW) var det ”vid den tid på dagen då det fläktade svalt” som Adam och Eva ”hörde ... Jehova Guds röst”. Att det talas om en speciell tid på dygnet tyder på att detta kan ha varit den sedvanliga tiden för Gud att meddela sig med människan. Ja, den Högste tog sig faktiskt tid att undervisa Adam som nykomling på jorden. (1 Moseboken 1:28—30) Den förste mannen behövde Guds hjälp och anvisningar, så att han på rätt sätt kunde råda över de lägre skapelserna. Adam hade full förmåga till andlig utveckling och till att uppodla kärlek. Han kunde bli starkare i uppskattning och kärlek till sin skapare allteftersom han lärde sig mer och mer. (1 Johannes 4:7, 8) Han kunde uppnå ett allt förtroligare förhållande till honom.
8. Varför var det absolut nödvändigt att Adam lärde sig mycket om växt- och djurlivet?
8 Bibeln säger inte hur lång tid Gud använde till att ge sin son undervisning. Men det var nödvändigt att Adam från början fick inhämta kunskap om växt- och djurlivet, eftersom han skulle vara jordbruksexpert och skulle undervisa sina barn om hur man sköter en trädgård och tar hand om husdjur. (1 Moseboken 2:15, 19) Detta kan uppenbarligen ha tagit en viss tid.
9. Vilket uppdrag gav Gud Adam enligt 1 Moseboken 2:19, 20, och hur var Adam i stånd att fullgöra det på rätt sätt?
9 Adam vistades i det trädgårdslika hem i Eden som Gud hade berett åt honom. Adam hade förmodligen ett stort område att färdas omkring i. Han kunde alltså iaktta djuren i deras naturliga hemvist på vilket sätt Gud än valde att underlätta detta för honom. Sedan kunde Adam ge dem namn i enlighet med deras särdrag och kännetecknande egenskaper. Han behövde inte ha någon brådska. — 1 Moseboken 2:8, 19, 20.
10. Vad skulle Adam vara i stånd att göra med tanke på den undervisning och övning han fått, men vad måste han vara noga med?
10 Adam kunde visserligen lösa problem som skulle uppstå inom hans kunskapsområde, men han behövde blicka upp till Gud såsom konstruktör och ledare för att få reda på exakt hur han skulle lägga jorden under sig. Den ouppodlade jorden utanför Edens lustgård måste göras till ”hem” för milliarder människor som skulle födas. Och precis som en byggmästare följer arkitektens ritningar, skulle människan behöva troget följa Guds förståndiga vägledning för att kunna försköna jorden och göra att den blev till största behag och glädje för människosläktet. — Lukas 16:10.
11. Hur fullgjorde Adam till en början sitt ansvar, och vilka plikter låg framför honom?
11 Hur handlade Adam med avseende på allt det som Gud hade välsignat honom med? Under någon tid handlade han väl och undervisade sin hustru om just det han hade lärt av Gud. (Jämför 1 Moseboken 2:16, 17 med 1 Moseboken 3:2, 3.) Såsom skapare var Jehova deras Gud. För att förbli i ett rätt förhållande till Gud behövde Adam och Eva förlita sig på och lyda honom som den suveräne härskaren. Allteftersom de utvidgade sin familj till att bebo hela jorden, skulle det vara absolut nödvändigt för ordningen och harmonin att de underordnade sig Guds styre. Adam och Eva kunde undervisa och fostra sina barn, så att de i sin tur kunde bli till ära för Gud.
”KUNSKAPENS TRÄD”
12. Vilken framtidsutsikt hade Adam och Eva enligt 1 Moseboken 2:17?
12 Gud hade underrättat Adam om att han fritt fick äta av varje träd i lustgården med undantag av trädet för kunskap om gott och ont. (1 Moseboken 2:17) Evigt liv ställdes i utsikt för detta människopar och deras avkomlingar, om de bara var lydiga. Det skulle vara till vanära för Guds hela familj i himmel och på jord, om Adam skulle bli så respektlös att han var olydig mot Gud.
13, 14. a) Varför var det helt och hållet på sin plats att Adam skulle lyda Gud? b) Vad underlät Adam att göra med avseende på allt det goda han hade, och vilken inställning utvecklade han?
13 Gud hade gett Adam allt det som han kunde glädja sig åt och njuta av. Det var inte Adam själv som fick jorden att frambringa alla dessa goda födoämnen. Han skapade inte själv sin sköna livsledsagerska Eva. Han danade inte sin egen kropp med de förmågor som satte honom i stånd att njuta av det han hade. Men även om Adam älskade och njöt av det goda liv som så omtänksamt blivit honom givet, så visade han inte detta genom att vara lydig.
14 Så småningom kom Adam att sätta sina inbillade intressen framför sin himmelske Faders. Han tänkte mer på sina omedelbara begär och önskningar än på Guds familj och de avkomlingar han skulle få. Till och med ofullkomliga människor föraktar en man som förråder sin familj och säljer sina egna barn till slaveri och död. Och det var just det Adam gjorde. — Romarna 7:14.
15, 16. a) Var ”kunskapens träd på gott och ont” ett bokstavligt träd? b) Vilka andra frågor uppstår beträffande detta träd?
15 Vari bestod då Adams synd? Den hade att göra med ”kunskapens träd på gott och ont”. Många gissningar har framkastats beträffande detta träd. Var det ett bokstavligt träd? Vad var ”kunskapen” och detta som kallas ”gott och ont”? Varför skulle Gud sätta ett sådant träd i lustgården?
16 Bibeln visar att trädet var bokstavligt, när den talar om det som ett av fruktträden i lustgården. (1 Moseboken 2:9) Vad var den ”kunskap” som trädet representerade? Den katolska Jerusalem Bible ger en träffande kommentar i en fotnot till 1 Moseboken 2:17:
17. Vad var den ”kunskap” som trädet representerade, enligt en fotnot i den katolska Jerusalem Bible?
17 ”Denna kunskap är ett privilegium som Gud förbehåller sig själv och som människan, genom att synda, försöker tillvälla sig, [1 Moseboken] 8:5, 22. Den innebär alltså inte allvetenhet, vilket den fallna människan inte besitter; inte heller är den moralisk urskillning, ty människan hade redan detta före sitt fall, och Gud kunde inte vägra en förnuftsbegåvad varelse det. Den är makten att själv bestämma vad som är gott och vad som är ont och att handla i överensstämmelse därmed, ett anspråk på fullständigt moraliskt oberoende, varigenom människan vägrar att erkänna sin ställning som en skapad varelse. Den första synden var ett angrepp på Guds suveränitet, en högmodssynd.”
18. a) Vad var trädet en symbol av? b) Vilket beslut måste en fullkomlig människa först fatta, innan hon syndade genom att äta av ”kunskapens träd”?
18 Trädet symboliserade i själva verket gränsen — demarkationslinjen — eller den yttre konturen av människans rättmätiga domän. Det var rätt och riktigt, ja absolut nödvändigt, att Gud underrättade Adam om den gränsen. Att en fullkomlig människa åt av detta träd skulle kräva hennes viljas noga övervägda samtycke. Det skulle visa att hon i förväg fattat ett beslut att dra sig undan från att vara Guds styre underdånig till att råda sig själv och göra vad som var ”gott” eller ”ont” enligt hennes eget avgörande.
GUDS SUVERÄNITET IFRÅGASATT
19. Vad för något drog Adams uppsåtliga synd över honom själv och hans barn i enlighet med principen i Romarna 1:28?
19 Människan slog alltså in på en väg av oberoende i förhållande till Gud. Gud lade inga hinder i vägen för Adams fria vilja. Men Adams orätta val drog över honom och hans barn alla slags bekymmersamma, mänskligt sett olösliga problem. — Romarna 1:28.
20. Hur väckte Adams orätta handling en fråga som inbegrep hela mänskligheten?
20 Men saken gällde mer än bara ett uppror från Adams och hans hustrus sida. Guds jordiske sons uppror väckte frågan: Skulle någon enda inom Guds jordiska familj genom att göra bruk av sin fria vilja välja att vara lojal mot Guds styre, och skulle denne förbli lojal mot Gud under påtryckningar eller om han blev frestad med att vinna något för egen del genom att vara olydig? Ostraffligheten och troheten hos varje man och kvinna, som skulle bli till, skulle alltså dras i tvivelsmål inför alla Guds skapelser i himmel och på jord.
21. Vilken långt större stridsfråga än frågan om människans ostrafflighet väckte Adams synd?
21 Men den frågan var av underordnad betydelse i jämförelse med en långt större fråga — en utmaning beträffande det rättmätiga i Guds suveränitet eller styre — vilken belystes genom något som inträffade omkring 2.500 år senare. Det som i verkligheten hände mannen Job utgör en illustration av denna stridsfråga, och en redogörelse för detta har bevarats till nytta för oss.
22. Hur visar Jobs bok att varje människas ostrafflighet och lojalitet drogs i tvivelsmål?
22 Jobs bok uppenbarar att en av Guds himmelska änglar stod bakom denna utmaning. Han trädde fram inför den Högste och anklagade fräckt Guds hängivne tjänare Job genom att säga att hans lojalitet mot Gud var grundad uteslutande på själviskhet. Gud tillät denne andeson att sätta Job på ett mycket svårt prov. Trots att Job bevisade sig trogen under provsättningen, anklagade denne rebell honom fortfarande för att ha ett ont hjärta. Jehova sade till honom: ”Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet [oförvitlighet, trohet mot Gud]. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom.” Ängeln svarade: ”Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan. Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.” — Job 2:2—5
23. Vad blev följden för Job av att han höll fast vid sin trohet under svåra lidanden?
23 Gud lät Job bli satt på prov, eftersom han visste att han skulle förbli trogen. Och Job förlorade egentligen ingenting på att lida under någon tid. När provsättningen var över, belönade Gud nämligen Job med större välsignelser än han någonsin tidigare hade åtnjutit, och han fick leva ytterligare 140 år. — Job 42:12—16; jämför Hebréerna 11:6.
24. a) Vem var det i verkligheten som anstiftade och stödde upproret mot Gud? b) Kunde Adam och Eva därför ursäktas?
24 Denna glimt av vad som tilldrog sig i de osynliga himlarna hjälper oss att förstå den verkliga orsaken till att Gud tillåtit det onda. Den utmanande ängeln, som kallas Satan, djävulen, var i själva verket den som anstiftade upproret. Men det första människoparet, som ställde sig på Satans sida, då han först framkastade denna utmaning, hade ändå syndat uppsåtligt och var utan ursäkt.
25, 26. a) Lämnade Gud orättvist Adam försvarslös mot angrepp, eftersom det var Satan, djävulen, som angrep Adam med avseende på hans lojalitet mot Gud? b) Hur kan Satan ha resonerat, när han beredde sig på att angripa Eva?
25 Gud hade gett Adam alla de anvisningar och möjligheter han behövde för att bli fullt rustad att lojalt stå på Guds sida. Gud skulle nämligen aldrig låta någon av sina tjänare bli utsatt för ett angrepp som han eller hon inte hade någon möjlighet att försvara sig emot. (1 Korintierna 10:13) Följaktligen kunde Adam ha stått fast och visat lojalitet och trohet, eftersom han var fullkomligt fri att göra bruk av sin vilja. Det fanns inga faktorer han inte kunde råda över, som kunde få honom att synda, vilket däremot är fallet med det ofullkomliga människosläktet i våra dagar. Hans synd var helt och hållet uppsåtlig och överlagd.
26 Men Guds motståndare, den upproriske andesonen, sökte efter ett tillfälle att sätta i gång ett uppror i universum. Han ville använda Adam och Eva som redskap för att ge stöd åt sin utmaning mot Guds styre. Bibelns skildring berättar hur han först angrep kvinnan. Satan var förvissad om att om han kunde få Eva på fall, så skulle han kunna utsätta Adam för stora påtryckningar.
UPPROR MOT GUD
27. Det var en orm som talade till Eva, men hur kan vi veta att ormen bara var djävulens redskap?
27 Hur framkastades egentligen den utmaning mot Guds styre som Satan hade i sinnet? Bibelns skildring berättar att ett av markens oansenliga djur, en orm, talade till Eva. Ett djur kan naturligtvis inte tala av sig självt. Det var i själva verket Satan, djävulen, som talade genom ormen. På grund av detta bedrägeri och användningen av ormen kallade Gud Satan ”den ursprunglige ormen [bedragaren]”. (Uppenbarelseboken 12:9) Jesus framhöll att Satan var upphovet till utmaningen mot Guds suveränitet, då han sade att djävulen var ”lögnens fader” och en mördare ända sedan han slog in på sin upproriska kurs i Eden. (Johannes 8:44) Bibelns redogörelse för denna första lögn och upproret lyder:
28. Enligt skildringen i 1 Moseboken 3:1—5: a) Hur antydde Satans fråga till Eva att Gud hade undanhållit henne något som hon hade rätt till? b) Kände inte Eva till Guds lag att de inte fick äta av ”kunskapens träd”?
28 ”Nu visade sig ormen vara det försiktigaste av alla de markens vilda djur som Jehova Gud hade gjort. Därför började den säga till kvinnan: ’Är det verkligen så att Gud har sagt att ni inte får äta av varje träd i lustgården?’ Därvid sade kvinnan till ormen: ’Av frukten på träden i lustgården får vi äta. Men vad det angår att äta av frukten på det träd, som står mitt i lustgården, har Gud sagt: ”Ni får inte äta av det, nej, ni får inte röra det, för att ni inte skall dö.”’ Därvid sade ormen till kvinnan: ’Ni skall inte oundvikligen dö. Ty Gud vet att på själva den dag då ni äter av det måste era ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bli lika Gud, i det ni vet vad som är gott och vad som är ont.’” — 1 Moseboken 8:1—5, NW.
29, 30. Hur betraktade Eva frukten på ”kunskapens träd” innan Satan ljög, och hur betraktade hon den efter denna lögn?
29 Dessförinnan hade kvinnan åtlytt befallningen att inte äta av ”kunskapens träd”, som ormen talade om. Hon hade födoämnen av alla slag att äta och led ingen brist. Hon förstod att det skulle leda till dåliga resultat om hon åt av trädet. Frukten var visserligen inte giftig, men Gud hade sagt att den som åt av den skulle bli dömd till döden. Om någon i skogen skulle få se vissa växter, till exempel giftig murgröna, eller vissa träd som det är farligt att äta frukten av, skulle han då känna sig attraherad av eller föranledd att röra vid, ta och äta av detta? Nej, det finns inget tilldragande hos sådana ting. Eva befann sig i en liknande situation. Men Satans lögn gjorde nu trädet tilldragande. Hon trodde hans ord, som talades genom en oansenlig orm, mer än hon satte tro till sin Skapares ord. Vi läser:
30 ”Och kvinnan såg, att trädet var gott att äta av och att det var en lust för ögonen och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt.” — 1 Moseboken 3:6.
EVA BEDRAGEN
31. Hur kan Eva ha resonerat när ormen talade till henne?
31 Varför blev inte Eva förbluffad, och varför flydde hon inte då ormen helt plötsligt började tala till henne? Det säger bibeln ingenting om. Det är möjligt att hon såg ormen vid trädet, och dess beteende kan ha tilldragit sig hennes uppmärksamhet. Hon visste att det var ett mycket försiktigt djur. Ormen kan därför ha tett sig mycket vis och förståndig, och när den talade, tycktes den besitta speciell vishet.
32, 33. a) Vilken frihet trodde Eva att hon skulle få genom att äta av frukten? b) Hur förlorade Eva faktiskt sin frihet genom att rusa åstad före sin äkta man?
32 Den lögn som uttalades genom detta djur övertygade henne i varje fall om att hon inte skulle dö när hon åt av frukten. I stället trodde hon att hon skulle få speciella förmågor — att hon skulle bli lik Gud, fri och oberoende att själv bedöma vilken kurs hon skulle välja. Hon skulle inte vara beroende av eller underställd någon alls. Det är tydligt att hon övergav sin undergivenhet under sin äkta man som hade underrättat henne om Guds befallning. Hon gick åstad och tog frukten utan att rådgöra med honom.
33 Det var därför aposteln Paulus betonade den kristna kvinnans undergivenhet. Han påpekade att när Eva trodde att hon skulle uppnå absolut oberoende, så var det i själva verket raka motsatsen hon åstadkom och drog de största svårigheter över sig. Hon försökte göra något som hon inte var rustad för. Paulus sade: ”Det var inte Adam som blev bedragen, men kvinnan blev grundligt bedragen och råkade i överträdelse.” — 1 Timoteus 2:11—14.
ADAMS BRIST PÅ TRO
34, 35. a) Varför gjorde sig Adam delaktig i upproret, trots att han inte blev bedragen? b) Varför var det problem som uppstod genom Evas synd större för Adam än hans vardagliga problem med att ta hand om Edens lustgård, och hur visade han att hans tro var svag?
34 Eftersom Adam inte blev bedragen, vad var det då som drev honom att göra gemensam sak med sin hustru i upproret? Han lät sin åstundan efter sin hustru Eva få företräde framför hans förhållande till Gud. När han såg sin hustru, tog han därför emot frukten av henne. — 1 Moseboken 3:6.
35 Bibeln återger inte de ord som utväxlades mellan Adam och Eva. Men här ställdes han helt plötsligt inför ett mycket svårt problem. Adam kan ha haft problem att lösa i fråga om att råda över djuren och sköta lustgården, men den här situationen med Eva var något som nådde ända in i hjärtat på honom och satte hans lojalitet på prov. Han kan ha undrat: ”Varför skulle något sådant behöva hända mig så plötsligt och chockerande, nu när jag lever ett så lyckligt liv? Varför lät Gud det här inträffa?” Hans tro på Gud sattes på prov. Han borde ha visat störst kärlek till Gud. Han borde ha vetat att Gud skulle stå honom bi. — Psalm 34:1615.
36, 37. a) Hur visade Adam förutom sin brist på tro att han försökte rättfärdiga sig själv? b) Men var han helt och fullt ansvarig för sitt uppror?
36 Gud skulle utan tvivel ha tagit hand om sin son Adam, om Adam bara hade visat sig lojal. Han skulle ha ordnat förhållandena så att Adam blivit fullkomligt lycklig. (Jämför Psalm 22:5, 64, 5.) Men Adam utövade inte denna tro. Dessutom försökte han skylla ifrån sig genom att säga: ”Kvinnan, som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.” — 1 Moseboken 3:12.
37 Adams självrättfärdigande svar lade skulden på kvinnan. Men Adam var helt och hållet ansvarig, och som familjens överhuvud var han den som Gud direkt handlade med. Han var klandervärd. Adam handlade faktiskt så som det beskrivs i Jakob 1:13—15:
38. Hur beskrivs i Jakob 1:13—15 det händelseförlopp genom vilket de fullkomliga människorna Adam och Eva kom att synda?
38 ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon. Nej, var och en prövas genom att dras och lockas av sitt eget begär. Sedan, när begäret har blivit fruktsamt, föder det synd; när synden i sin tur är fullbordad, frambringar den död.”
HELA MÄNNISKOSLÄKTET SKADAT
39. a) På vilket sätt dog Adam ”på den dag” då han syndade? (1 Moseboken 2:17, NW) b) Hur påverkades han själv och även hans barn kroppsligen av att han förlorade andligheten?
39 Adam blev därigenom en syndare. Enligt innebörden i det hebreiska ordet för ”synd” kan det sägas att han ”förfelade målet”. Han kunde inte längre nå upp till fullkomliga normer. Han dog andligen och började också dö kroppsligen just på den dagen. Adam hade nu en brist, en moralisk svaghet, som också påverkade honom kroppsligen. Det heter ju: ”Den udd som förorsakar död är synden.” (1 Korintierna 15:56) Eftersom Adams andlighet var fördärvad, blev också hans mentala funktioner obalanserade och detta bidrog till att hans fysiska kropp blev obalanserad och började försämras. Adam måste dö. (1 Moseboken 3:19) Han kunde inte längre vidarebefordra fullständig moralisk eller fysisk kraft till sina barn, eftersom han inte längre var i besittning av detta. Därför kan det sägas: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet”, vilken Adam en gång hade återspeglat, då han var fullkomlig. — Romarna 3:23.
40. a) Varför drev Jehova Gud ut Adam ur Edens lustgård sedan han syndat? b) Vilken liknande åtgärd vidtas av kristna församlingar i våra dagar, vilket framgår av 1 Korintierna 5:11—13?
40 Eftersom Adam nu var en syndare, hade han ingen rätt att åtnjuta gemenskap med Jehova Gud. Han hade ingen rätt att leva längre i den paradisiska lustgården. Därefter talade Gud tydligen till sin förstfödde himmelske Son. Jehova hade använt denne Son i förbindelse med skapelsen. (Kolosserna 1:13, 15, 17) Jehova sade: ”’Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår, vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta och så leva evinnerligen.’ Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.” (1 Moseboken 3:22, 23) Också i våra dagar bjuder Skriften att en dålig eller omoralisk människa, som inte ångrar sig, måste uteslutas från gemenskap och umgänge med den kristna församlingen. — 1 Korintierna 5:11—13.
41. Kan någon lägga skulden för alla sina orätta handlingar på det förhållandet att alla människor har ärvt svaghet? (Romarna 3:23; 5:12)
41 Vad betydde allt detta för människosläktet? Resultatet blev nedärvd svaghet. Och ändå kan ingen med rätta lägga skulden för allt ont han gör på detta förhållande, eftersom alla i själva verket kan synda uppsåtligt och följaktligen individuellt bära ansvaret för detta. Synden har mångfaldigats inom människosläktet, så att dess oerhörda uselhet — med all den smärta och sorg den medför — har blivit uppenbar. Synden har härskat som en kung över mänskligheten och genomsyrat nästan alla tankar och handlingar; det finns en inrotad själviskhet. — Romarna 5:14.
HUR GUD REAGERADE INFÖR UTMANINGEN
42. a) Vad var det som ifrågasattes med avseende på Guds styre eller suveränitet? b) Vad var djävulens påstående eller argument beträffande detta?
42 På grund av Guds oförtjänta omtanke och hans kärlek till människosläktet övergav han lyckligtvis inte mänskligheten, så att den gick en evig undergång till mötes. Men tänk vilken situation Gud befann sig i: Hans styre, hans suveränitet, hade ifrågasatts med avseende på dess rättmätighet, dess rättfärdighet och dess välförtjänthet. Enligt djävulen härskade inte Jehova genom kärlek. Djävulen hävdade att orsaken till att Guds förnuftsbegåvade skapelser var lydiga inte var att de älskade Guds styre och föredrog det framför alla andra. Nej, han förfäktade att skapelserna gav sitt stöd åt Guds suveränitet endast som en följd av att han gav allt gott åt dem som var lydiga mot honom — att han i själva verket härskade genom en form av mutor. (Job 1:9—11) Djävulen påstod också att Gud undanhöll något från sina skapelser som de hade rätt till. Något av detta som han undanhöll dem var fullständigt, självständigt oberoende av honom, rätten att handla precis som de behagade. — 1 Moseboken 3:5.
43. Varför förgjorde inte den allsmäktige Guden djävulen omedelbart, utan tillät ondskan att fortsätta under någon tid?
43 Gud visste att hans styre var rätt. Han kunde ha förgjort djävulen omedelbart. Men detta skulle inte ha avgjort den stridsfråga som blivit väckt. Satans utmaning, som Adam och Eva understödde, baktalade nämligen inte bara Guds namn och regering; den kastade också en skugga över varje förnuftsbegåvad persons namn i hela universum. I egenskap av konung tillät Gud därför ondskan att fortsätta under en begränsad tid för sitt eget namns skull och till godo för hela sin familj av trogna personer på den tiden och i framtiden.
44. a) Var skulle vi som nu lever befinna oss, om Gud omedelbart hade dödat Adam och Eva? b) Vilken tillförsikt hyste Gud beträffande människor som skulle komma att födas, och har denna hans tillförsikt visat sig vara välgrundad?
44 Om Gud omedelbart hade dödat Adam och Eva, skulle inte någon av oss, som levat på jorden, någonsin ha blivit född. Även om Adam och Eva hade blivit onda, visste Gud att inte alla deras avkomlingar skulle bli det. Många skulle tjäna Gud trots alla provsättningar som djävulen kunde dra över dem. Gud tillät därför Satan att fortsätta, som en fredlös, och han lät också Adam och Eva få barn. Många av deras avkomlingar har bevisat sig trogna, vilket bibelns skildring vittnar om. — Hebréerna, kapitel 11.
45. a) Vem har lidit längst till följd av att Gud tillåtit ondskan? b) Vilka har i själva verket haft nytta av att Gud tillåtit ondskan under en tid?
45 Även om förhållandena varit svåra, har de allra flesta människor varit glada åt att äga ett mått av liv. Det är egentligen mycket få som har lidit längre än jämförelsevis få år av sitt liv. Trots svårigheter och umbäranden är alltså de flesta människor glada att de blivit till. Men Jehova Gud har tolererat dessa onda ting och bevittnat ondska och lidande i omkring 6.000 år. Detta har smärtat honom i egenskap av Fader för sin universella familj. (Jämför Psalm 78:40.) Han har haft makt att sätta stopp för ondskan precis när som helst, men avstått från detta för ett visst uppsåt — inte för hans egen skull, utan till godo för förnuftsbegåvade skapelser i universum nu och i alla kommande tider. (Lukas 18:7, 8; Job 35:6—8) Världshistorien och bibeln visar att tiden nu är nära för att denna stridsfråga skall avgöras helt och hållet.
46. Vilket gott resultat kommer det att leda till att stridsfrågan om Guds styre blir fullständigt prövad, även om det har tagit omkring 6.000 år?
46 Det fanns en juridisk grund för Guds handlingssätt. När ett mål har tagits upp inför Högsta domstolen i ett land och där rannsakats och fullständigt avgjorts, står sedan Högsta domstolens utslag som ett prejudikat för hur samma fråga därefter skall bedömas i varje enskilt fall. På samma sätt kommer denna universella stridsfråga, som avgörs inför himmelens högsta domstol, att tjäna som ett prejudikat. Aldrig mer skall ondska och det lidande som är förbundet därmed tillåtas störa friden i universum. Vi får en glimt av Jehovas domstol i Daniel 7:9, 10.
47. Vad annat har Gud gjort föranstaltningar för jämsides med att den universella stridsfrågan om det rättmätiga i hans suveränitet avgörs?
47 Gud har alltså tillåtit ondska och lidande för att stridsfrågan om hans universella suveränitet skall kunna avgöras. Och i förbindelse med stridsfrågans avgörande har Gud också gjort föranstaltningar för att lyfta människosläktet upp ur det sorgliga tillstånd det nu befinner sig i. Dessa föranstaltningar skall utplåna all den skada som vållats genom att synden härskat som konung över människosläktet. Hur Gud har gjort dessa föranstaltningar är det intressanta ämne vi skall ta del av i kapitel 6.
[Frågor]
[Bild på sidan 50]
Genom undervisning från Gud lärde Adam hur han skulle råda över djuren
[Bild på sidan 61]
När ett rättsfall blivit vederbörligen prövat, blir domslutet ett prejudikat. På liknande sett kommer hela skapelsen att få nytta av att himmelens högsta domstol avgör den universella stridsfrågan
