Kapitel 35

”Det ligger mera lycka i att ge”

JAG vet en hemlighet. Vill du höra den? — Det är lyckans hemlighet.

Det finns många människor som inte är lyckliga. Somliga låter för mycket bero på vad andra människor gör. Om någon ger dem något som är fint, är de lyckliga. Om ingen gör någonting särskilt för dem, är de inte lyckliga.

Nu skall du få höra hemligheten. Den store läraren sade: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” Den som är lyckligast är alltså inte den som får saker, utan den som ger något åt andra människor. Visste du det? — — Apostlagärningarna 20:35, NW.

Tänk nu på vad det betyder. Sade Jesus att den som fick en gåva inte skulle vara lycklig? — Nej. Du tycker om att få gåvor, inte sant? — Det gör jag också. Vi är lyckliga, när vi får fina saker.

Men Jesus sade att vi blir ännu lyckligare när vi ger. Och Jesus hade alltid rätt, inte sant? —

Men vad finns det som vi kan ge åt andra människor? Vad säger du? —

Ibland när man vill ge en gåva kostar det pengar. Åtminstone om det är en gåva som man skaffar i en affär, måste man betala för den. Om  du vill ge en sådan gåva, kan du behöva spara pengar till dess du får tillräckligt för att köpa gåvan.

Men inte alla gåvor kommer från affärer. Låt mig förklara. En het dag finns det ingenting som är så gott som ett glas kallt, friskt vatten. Man behöver inte gå till affären för att skaffa det. Men när du ger ett glas vatten åt någon, kan du känna den lycka som kommer av att man ger.

En dag kanske du och mamma bakar några kakor. Det kan vara roligt. Och de första kakorna som kommer ut ur ugnen smakar särskilt gott. Men vad skulle vi kunna göra med några av kakorna, någonting som skulle göra oss ännu lyckligare än om vi åt upp allihop själva? —

Ja, man får större lycka av att ge. Det kan vara gott att själv äta upp en del av kakorna. Men om vi vill känna ännu mera lycka, då kan vi lägga några kakor i en påse och ge dem åt någon av våra vänner. Skulle du vilja göra det? —

Aposteln Paulus visste hur lyckligt det är att ge. Vad gav han åt andra människor? — Han hade det allra bästa som finns att ge i hela världen. Han kände till sanningen om Gud och om Jesus. Han var glad åt att kunna dela med sig av den åt andra. Och han gjorde det utan att låta någon ge honom pengar för hans hjälp.

 En gång träffade aposteln Paulus och hans följeslagare Lukas en kvinna som också önskade känna lyckan av att ge. De träffade henne vid en flod. Paulus och Lukas hade gått dit, därför att de hade hört att det var en plats där man brukade frambära bön. Och de fann mycket riktigt några kvinnor där.

Paulus började tala med de här kvinnorna om de goda nyheterna om Jehova Gud och hans rike. En av kvinnorna var mycket uppmärksam. Hon hette Lydia. Hon tyckte mycket om det hon hörde. Och hon ville göra någonting för att visa sin uppskattning.

Lukas berättar att hon bad enträget: ”’Om ni har ansett mig vara trogen mot Jehova, så kom in i mitt hus och stanna där.’ Och hon helt enkelt nödgade oss att komma.” — Apostlagärningarna 16:11—15, NW.

Lydia var glad över att ha dessa Guds tjänare i sitt hem. Hon älskade dem, därför att de hade hjälpt henne att lära känna vad Gud har gjort för att människor skall få leva för evigt. Det gjorde henne lycklig att hon kunde ge dem mat att äta och en plats att vila på.

Lydia blev alltså lycklig genom att hon gav, därför att hon verkligen önskade ge. Det är någonting som vi bör komma ihåg. Någon kan säga åt oss att ge en gåva. Men om vi inte verkligen önskar göra det, så kommer vi inte att bli lyckliga av att ge.

Tänk till exempel att du har en chokladkaka som du vill äta. Om jag sade åt dig att du måste  ge den åt ett annat barn, skulle du då känna dig lycklig över att ge bort den? — Men det kan också hända att du har en chokladkaka, när du träffar en vän som du tycker väldigt mycket om. Om du själv kom på tanken att det skulle vara trevligt att dela den med din vän, då skulle du vara lycklig över att göra det, inte sant? —

Och visste du att ibland älskar vi en person så mycket att vi önskar ge honom eller henne allting och inte behålla någonting? När vi växer till i kärlek, är det så vi bör känna det för Gud.

Den store läraren visste om en kvinna som kände det på det sättet. Han såg henne i templet i Jerusalem. Hon hade bara två små mynt; det var allt vad hon hade. Men hon lade båda mynten i kistan som ett bidrag eller en gåva till templet. Ingen tvingade henne att göra det. Hon gjorde det därför att hon ville göra det, därför att hon verkligen älskade Gud. Det gjorde henne lycklig att hon kunde ge.

Vi har alltså många möjligheter att ge, inte sant? — Den store läraren vet att om vi ger därför att vi vill göra det, då blir vi lyckliga. Det är därför som han säger till oss: ”Var givmilda.” Det betyder: Gör det till en vana att ge åt andra människor. Om vi gör det, kommer vi inte att vara ledsna, därför att vi väntar på att någon annan skall göra någonting trevligt för oss. Vi kommer att vara upptagna med att göra andra människor lyckliga. Och när vi gör det, är vi de lyckligaste av alla! — Lukas 6:38, NW.

(Andra goda tankar om det slags givande som ger lycka finns i Matteus 6:1—4,; 2 Korintierna 9:7 och Lukas 14:12—14.)