Kapitel 42

En tom grav

DOG verkligen den store läraren på tortyrpålen? — Ja, det gjorde han. Många människor såg det hända. Somliga såg till och med när en soldat kom fram och stack ett spjut i sidan på Jesus. De såg blodet rinna ut. Ja, den store läraren var död.

Senare gick en man som hette Josef till den romerske landshövdingen. Josef trodde på den store läraren. Han sade ungefär så här: ”Vill du låta mig ta ner Jesu kropp från pålen och begrava den?” Landshövdingen sade: ”Ja. Ta den.” Så tog Josef Jesu kropp och bar den till en trädgård, där det fanns en grav. Vet du vad en grav är? —

Det är en plats där man lägger döda kroppar. Ja, Jesu kropp lades inuti graven. Sedan rullade man en stor sten framför öppningen till graven. Graven var stängd.

Jesus var död. Men Jesus hade sagt till sina lärjungar att Gud skulle göra honom levande igen. När skulle han göra det? Jesus hade sagt: På tredje dagen sedan jag dött. Hände det? Låt oss se.

Det är mycket tidigt på morgonen innan solen gått upp. Därför är det ännu mörkt. Några soldater står där och vaktar graven, översteprästerna har sänt dem för att göra det. Varför  det? För att hålla Jesu lärjungar borta. Men nu händer något spännande.

Plötsligt börjar marken skaka. I mörkret syns ett ljussken. Se! Det är en Jehovas ängel! Soldaterna blir så rädda att de inte kan röra sig. Ängeln går till graven. Han rullar undan stenen. Se inuti graven. Den är tom!

Ja, Jehova Gud har återfört Jesus till livet. Men han har gjort Jesus levande med en kropp lik den som Jesus hade innan han kom till jorden. Kommer du ihåg vilket slags kropp det var? — Det var en sådan kropp som änglarna har, en andlig kropp. — 1 Petrus 3:18.

Kan du se en andlig kropp? — Nej. Så om en ängel ville att människor skulle se honom, måste han göra sig en kropp som liknar vår kropp. Då kunde människor se honom. Sedan skulle ängeln försvinna.

Nu går solen upp. Soldaterna har gått därifrån. Några kvinnor som älskade Jesus kommer till graven. De frågar sig själva: Vem skall vi få till att rulla bort den tunga stenen åt oss? Men när de ser efter, har stenen redan blivit bortrullad. Och se, graven är tom! Jesu döda kropp av kött är borta! En av kvinnorna springer genast för att berätta det för några av Jesu apostlar.

De andra kvinnorna stannar vid graven. De säger: Var kan Jesu kropp vara? Plötsligt visar sig två män i skinande kläder. De är änglar! De säger till kvinnorna: Varför söker ni Jesus här? Han har blivit uppväckt. Skynda er och tala om  det för hans lärjungar!

Du kan tänka dig hur fort kvinnorna springer! På vägen kommer en man emot dem. Vet du vem det är? — Det är Jesus! Han säger också till kvinnorna: Gå och tala om det för mina lärjungar.

Kvinnorna är mycket ivriga. De finner lärjungarna och säger till dem: Jesus lever! Vi har sett honom!

Först menar lärjungarna att det är svårt att tro det. Ändå vet de att graven är tom. Petrus och Johannes har varit där ute och sett att den är tom. Lärjungarna önskar tro att Jesus är levande igen. Men det tycks för underbart för att vara sant. Vad kan få dem att tro det? —

Senare visar sig Jesus för några av lärjungarna. Medan två av dem vandrar på en väg, börjar Jesus gå med dem. Han talar med dem och försvinner sedan. Han visar sig också för Petrus.

Senare samma dag är många lärjungar samlade i ett rum. Dörrarna är låsta, därför att de är rädda för prästerna. Plötsligt är Jesus där i rummet med dem! Nu vet de att den store läraren verkligen lever igen. Tänk dig hur lyckliga de är! — Matteus 28:1—15; Lukas 24:1—49; Johannes 19:38—20:21.

 Efter många dagar lämnar Jesus jorden och far tillbaka till sin Fader i himmelen. Snart börjar lärjungarna tala om för alla att Gud har uppväckt Jesus. Många tror det och blir lärjungar.

Det gör att översteprästerna blir arga. De befaller att apostlarna skall gripas. De säger till dem: Sluta upp att lära människor detta! Slutar apostlarna att undervisa människor? Vad skulle du ha gjort? —

Apostlarna slutar inte. De är inte rädda nu. De är till och med villiga att dö, om de måste det. De vet att Gud har gjort Jesus levande igen. De såg Jesus sedan han blivit uppväckt från de döda. De är säkra på att Gud kan göra dem levande också, om de dör trogna mot honom. — Apostlagärningarna 1:3—11; 5:40—42.

De var verkligen olika många människor i vår tid! En del människor tänker bara på påskharar och målade påskägg, när de tänker på Jesu uppståndelse. Men bibeln säger inte någonting om påskharar och ägg. Den talar om att man skall tjäna Gud.

Vi kan likna Jesu lärjungar. Vi kan tala med människor om det underbara som Gud gjorde, då han gjorde sin Son levande igen. Vi kan lyda Gud alldeles som Jesus gjorde. Men hur är det om vi dör, därför att vi lyder Gud, alldeles som Jesus dog? — Vi behöver aldrig vara rädda. Jehova kan göra oss levande igen under sitt rättfärdiga rikes styrelse.

(Tro på Jesu uppståndelse bör ge oss ett fast hopp och göra vår tro stark. Läs 1 Korintierna 15:3—8, 20—23; Apostlagärningarna 2:22—36; 4:18—20.)