Kapitel 17

Två människor som inte talade sanning

TÄNK dig att en flicka lovar sin mamma: ”Ja, jag skall komma hem genast efter skolan.” Men sedan säger andra barn att hon skall stanna och leka med dem. Skulle det vara rätt att stanna — bara en liten stund? —

Det kan hända att en pojke lovar sin pappa: ”Nej, jag skall inte kasta boll inne i huset en gång till.” Skulle det vara rätt av honom att göra det bara några få gånger, när hans pappa inte ser det? —

Den store läraren visade vad som är det rätta att göra. Han sade: ”Sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.” — Matteus 5:37.

Vad menade Jesus med detta? — Han menade att vi alltid skall hålla våra löften. Vi skall alltid tala sanning.

Det finns en berättelse som visar hur viktigt det är att tala sanning. Den handlar om två människor som sade att de var lärjungar till Jesus.

En kort tid efter det att Jesus hade dött blev många människor lärjungar till honom. Somliga av dessa människor hade kommit till Jerusalem från avlägsna platser. Nu hörde de för första gången om Jesus. De ville veta mera. Därför  stannade de i Jerusalem längre än de hade tänkt sig. Somliga av dem blev utan pengar och behövde hjälp, så att de kunde köpa mat.

Lärjungarna i Jerusalem ville hjälpa dem. Därför sålde många av lärjungarna saker som de ägde och lämnade pengarna till Jesu apostlar. Sedan gav apostlarna pengarna till dem som behövde dem.

En lärjunge som hette Ananias och hans hustru Safira sålde en åker som de ägde. Ingen sade åt dem att de måste sälja den. De bestämde detta själva. Men de gjorde det inte på grund av att de älskade de nya lärjungarna. De ville bara få människor att tänka om dem att de var bättre än de i verkligheten var. Därför bestämde de att göra så att det såg ut som om de gav alla pengarna för att hjälpa andra. Men i verkligheten tänkte de ge bara en del av dem och behålla resten. Vad tycker du om det? —

Ananias gick först för att träffa apostlarna. Han gav dem pengarna. Men Ananias gav inte alla pengarna. Gud visste det. Därför lät han aposteln Petrus veta att Ananias inte talade sanning. Då sade Petrus ungefär så här:

”Ananias, varför har du låtit Satan förmå dig att göra detta? Åkern var din. Du behövde inte sälja den. Sedan du hade sålt åkern, var det din sak att bestämma vad du skulle göra med pengarna. Men varför låtsades du ge hela summan, när du gav bara en del? När du gjorde det, ljög du, inte bara för oss, utan för Gud.”

 Det var precis så allvarligt. Ananias ljög! Han gjorde inte det som han sade att han skulle göra. Han och hans hustru bara låtsades göra det.

Bibeln talar om för oss vad som hände sedan. Den säger: ”När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan.” Gud dödade Ananias! Hans kropp bars ut och begravdes.

Omkring tre timmar senare kom hans hustru Safira in. Hon visste inte vad som hade hänt med hennes man. Petrus frågade henne: Sålde ni åkern för den summa pengar som ni gav oss?

Safira svarade: Ja, vi sålde åkern för just den summan.

Men det var lögn! De hade behållit en del av pengarna själva. Därför dödade Gud också Safira. — Apostlagärningarna 5:1—11.

Tror du att vi har någonting att lära av det som hände Ananias och Safira? — Ja. Det lär oss att Gud inte tycker om lögnare. Han vill att vi alltid skall tala sanning.

Många människor säger att det inte är fel att ljuga. De ljuger nästan varje dag. Men tycker du att det är rätt? —

Vet du att all sjukdom, plåga och död som finns på jorden har kommit till på grund av en lögn? — Djävulen ljög om Gud för den första kvinnan,  Eva. Följden blev att hon bröt mot Guds lag. Sedan fick hon också Adam att bryta mot Guds lag. Nu var de syndare, och alla deras barn skulle födas som syndare. På grund av synden fick de lida och dö. Hur började allt detta? — Med en lögn.

Det är inte att undra på att Jesus sade att djävulen ”är en lögnare, ja, lögnens fader”. Han var den förste som ljög. När någon ljuger, gör han det som djävulen gjorde. Vi bör tänka på detta, om vi skulle känna oss frestade att ljuga. — Johannes 8:44.

När någon gör någonting som är orätt, händer det ofta att han känner sig frestad att ljuga om det. Tänk om du skulle slå sönder någonting. Du hade inte menat att det skulle bli så, men den här saken gick sönder ändå. Vad bör du göra? — Bör du försöka dölja det och hoppas att ingen kommer att få reda på det? —

Vi bör komma ihåg Ananias och Safira. De försökte dölja sanningen. Gud visade hur illa det var genom att döda dem.

Vad vi än gör, bör vi alltså aldrig ljuga om det. Bibeln säger: ”Tala sanning.” Den säger också: ”Ljug inte för varandra.” Jehova talar alltid sanning, och han förväntar att vi också skall göra det. — Efesierna 4:25; Kolosserna 3:9; NW.

(Vi bör alltid tala sanning. Det är huvudpunkten i 2 Moseboken 20:16; Ordspråksboken 6:16—19; 14:5; 12:19; 16:6.)