En förvandlad Messias som politikerna måste få att göra med
Kapitel 3
En förvandlad Messias som politikerna måste få att göra med
1. Till vem måste de politiska härskarna i våra dagar, i likhet med de politiska härskarna år 33 v.t., på ett slutgiltigt sätt avgöra hur de skall förhålla sig?
I EN nära framtid måste de politiska härskarna över alla nationer och folk på ett slutgiltigt sätt avgöra hur de skall förhålla sig till Messias. Nära mitten av det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen sammanträffade denne Messias, Jesus, kung Davids avkomling, direkt med några världsliga politiska härskare. Kung Herodes Antipas i Galileen betvivlade att Jesus var Messias och drev gäck med honom i domsalen och sände honom tillbaka till den romerske landshövdingen över Judeen, Pontius Pilatus, för slutlig rannsakning. Landshövdingen Pilatus, som representerade kejsar Tiberius i Rom, gav efter för påtryckningar från en Messiasfientlig pöbelhop och dömde Jesus till döden genom att naglas fast vid en påle som en brottslig slav. (Lukas 23:1—25) Men i våra dagar har de politiska härskarna att göra med en Messias som är helt annorlunda än den självuppoffrande Messias av år 33 v.t.
2. Varför kommer de politiska härskarna att bli häpna, när de inom kort konfronteras med Messias?
2 De politiska härskarna, särskilt i kristenheten, är mer eller mindre förtrogna med evangeliernas skildringar av Jesu Kristi liv på jorden. Den vanligaste föreställning de har om honom är förmodligen den som många religiösa konstnärer gett dem, nämligen en Jesus med törnekrona på huvudet och härjade anletsdrag, fastnaglad till händer och fötter vid ett kors. Föga, eller snarare inte alls, räknar de politiska härskarna i våra dagar med att behöva konfronteras med Jesus Kristus såsom en mäktig himmelsk konung väl rustad att strida mot sina jordiska fiender. Till sin stora häpnad kommer de inom kort att konfronteras med en förvandlad Messias.
3. Varför är det nu lägligt och betydelsefullt att undersöka profetian i Jesaja 52:13—53:12?
3 Denna häpnadsväckande förvandling av Messias vad beträffar hans ställning, och även beträffande vad han blir bemyndigad att göra på ämbetets vägnar, förutsades i profetian i Jesaja 52:13—53:12. Det är nu den rätta tiden att undersöka denna speciella profetia och även de fakta som visar hur profetian har gått i uppfyllelse. Detta är betydelsefullt för oss som lever nu.
4, 5. Vem börjar Jesaja 52:13—15 mycket tvärt att avhandla?
4 Sedan Jesajas femtioandra kapitel talat om judarnas befrielse från flera årtiondens fångenskap i det främmande landet Babylon i den mesopotamiska dalen, gör vers 13 en tvär vändning i vad som avhandlas. Lägg märke till hur kapitlets avslutande verser lyder:
5 ”Se, min tjänare skall hava framgång [handla med insikt, NW]; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt. Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns, så skall han ock väcka förundran hos många folk [nationer, NW]; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.” — Jesaja 52:13—15.
6. Vilken är den ortodoxa judiska uppfattningen om den som Jehova kallar ”min tjänare”, vilket framgår av en judisk fotnot beträffande detta?
6 Vem är det Jehova Gud här profetiskt omtalar som ”min tjänare”? Den ortodoxa judiska uppfattningen går ut på att det inte gäller någon enskild individ. I den av Soncino Press år 1949 utgivna Jesajas bok av dr I. W. Slotki, M.A., LITT.D., heter det i fotnoten beträffande detta: ”Tjänaren är det ideala Israel eller den trogna kvarlevan. Alla judiska och de flesta nutida icke-judiska kommentatorer har uppfattningen att han inte är någon enskild individ. ’Vilka orsaker som än kan ha haft en tendens att stimulera förespråkandet av denna tolkningsform (nämligen den kristologiska), så är det viktigt för kristna bibeltolkare att inse att detta judiska utläggningssätt är i huvudsak riktigt och att de kristna bibeltolkarnas sätt fram till Rosenmüllers tid (dvs. 1820) har varit i huvudsak oriktigt.’ (Whitehouse).” Men är verkligen detta ”judiska utläggningssätt” riktigt?
7. Vilka bevis kan ortodoxa judar och reformjudar så lång tid efter Jesajas profetia lägga fram för att det existerar ett sådant ”idealt Israel” i våra dagars judenhet?
7 När vi begrundar den ovannämnda judiska uppfattningen om ”min tjänares” identitet, måste vi fråga: Vad i vår tid är eller var i vår tid finns det som dr Slotki kallar ”det ideala Israel”? Kan man finna det i denna generation av köttsliga judar, som har överlevt nazistdiktatorn Hitlers regim i Europa och kommunistiskt förtryck och som för närvarande uppgår till omkring 14.443.925? Finner vi det ”ideala Israel” eller denne ”tjänare” åt den högste Guden i den nutida republiken Israel, i synnerhet dess judiska befolkning, som behärskar den politiska regeringen? Vilken jude, vare sig han tillhör den ortodoxa judendomen eller reformjudendomen, ser i hela judenheten eller någon del av judenheten i våra dagar ”det ideala Israel”, nu när det gått mer än 2.700 år sedan Jesaja uttalade sin profetia? Man har därför inga som helst bevis för att ”tjänaren” i Jesajas profetia är det ”ideala Israel”, som består av köttsliga judar.
8. Var kan vi finna den inspirerade beskrivningen av det sanna ”ideala Israel”, och hur beskrivs det där?
8 Om vi önskar identifiera det sanna ”ideala Israel”, kan vi finna den inspirerade beskrivningen av det i den uppenbarelse som mottogs av den judiske man som tidigare varit fiskare vid Galileiska sjön, Johannes, Sebedeus’ son, när denne befann sig i landsförvisning och hölls fängslad på den romerska fängelseön Patmos i Egeiska havet. Vittnesbörden utvisar att Johannes fick del av denna uppenbarelse efter det att romarna år 70 v.t. förstört Jerusalem och dess tempel. Detta var efter Roms brand, som kejsar Nero låg bakom och som ledde till förföljelse mot de falskeligen anklagade kristna. I en av uppenbarelsens syner såg och hörde Johannes en ängel säga till de fyra änglar som höll tillbaka jordens fyra stormvindar: ”Gören icke jorden eller havet eller träden någon skada, förrän vi hava tecknat vår Guds tjänare med insegel på deras pannor.” (Uppenbarelseboken 7:1—3) Sedan skriver Johannes vidare:
Och jag fick höra antalet av dem som voro tecknade med insegel, ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade av alla Israels barns stammar:
av Juda stam tolv tusen tecknade,
av Rubens stam tolv tusen,
av Gads stam tolv tusen,
av Asers stam tolv tusen,
av Neftalims stam tolv tusen,
av Manasses’ stam tolv tusen,
av Simeons stam tolv tusen,
av Levi stam tolv tusen,
av Isaskars stam tolv tusen,
av Sabulons stam tolv tusen,
av Josefs stam tolv tusen,
av Benjamins stam tolv tusen tecknade. — Uppenbarelseboken 7:4—8.
9, 10. Vad för något hos dessa med insegel tecknade israeliter gör att de kan sägas vara ideala?
9 Dessa med insegel tecknade israeliters antal är verkligen ett antal som kan sägas vara idealt, dvs. tolv gånger tolv tusen, eller ett hundra fyrtiofyra tusen, ett fullkomligt avvägt antal. Men det som gör dem till ett ”idealt Israel” är inte uteslutande deras antal, utan snarare deras moraliska, religiösa egenskaper. Johannes ger följande inspirerade kommentar beträffande dessa egenskaper:
10 ”Och jag fick se Lammet stå på Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor. Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet, som jag hörde, var, såsom när harpospelare spela på sina harpor. Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste, vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära sig den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som voro friköpta ifrån jorden. Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro såsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet, varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet. Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro ostraffliga.” — Uppenbarelseboken 14:1—5.
11. a) Vilket slags israeliter är dessa, och vilket slags omskärelse har de undergått? b) När blev Jesus Kristus själv en andlig israelit?
11 Dessa är andliga israeliter, de som har gjort vad profeten Mose uppmanade Israels forntida nation att göra: ”Omskären därför edert hjärtas förhud och varen icke längre hårdnackade.” Och vidare: ”HERREN [Jehova], din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva.” (5 Moseboken 10:16; 30:6) Även om några av dessa andliga israeliter var köttsliga judar, måste de ha hjärtats omskärelse och vara judar invärtes, precis som hela återstoden av det andliga Israel. (Romarna 2:28, 29) Till och med den som de följer, ”Lammet”, Jesus Kristus, blev en andlig israelit, när han blev smord med Guds ande omedelbart efter det att han blivit döpt av Johannes döparen i floden Jordan. — Matteus 3:13—17.
12, 13. a) Hur framgår det av Uppenbarelseboken 21:2, 9—14 att det ”ideala Israel” är ”Lammets hustru”? b) På vad sätt är ”grundstenarna” i denna himmelska stad av betydelse när det gäller att identifiera det ”ideala Israel”?
12 Att det ”ideala Israel” i själva verket är det andliga Israel blir ytterligare belyst i Uppenbarelseboken 21:2, 9—14. Där liknas Israels tolv stammar, som består av de 144.000 med insegel tecknade, ”vår Guds tjänare”, vid det nya Jerusalem, ”bruden, Lammets hustru”. Beträffande detta himmelska, andliga nya Jerusalem är det skrivet: ”Han ... visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud, med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar.”
13 Det naturliga, köttsliga Israel var grundat på patriarken Jakobs tolv söner, men det är det andliga Israel, det kristna Israel, som är grundat på Lammets, Jesu Kristi, tolv apostlar. (Efesierna 2:20) Det råder därför inget tvivel om att det är detta andliga Israel som är ”det ideala Israel”. Men detta bevisar inte alls att det är den ”tjänare” som beskrivs i kapitel femtiotre i Jesajas profetia.
INSPIRERAD IDENTIFIERING AV ”MIN TJÄNARE”
14. Vilken källa vänder vi oss till för att få en säker identifiering av den som Gud kallar ”min tjänare”?
14 Men vem är då egentligen den som Gud kallar ”min tjänare”, inte bara i Jesaja 52:13, utan också i Jesaja 53:11? Om vi inte anammar samma åsikter som dr I. W. Slotki år 1949 och den tyske orientalisten Ernst F. K. Rosenmüller år 1820, utan i stället godtar den identifiering av ”min tjänare” som ges i den inspirerade Heliga skrift, så kommer vi inte att lämnas i ovisshet. Denna förklaring av innebörden i de av Gud använda orden ”min tjänare” gavs åt en judisk proselyt, en etiopier, som hade begett sig till det första århundradets Jerusalem för att tillbedja i templet där. Den inspirerade skildringen av denna händelse lyder:
15, 16. Vilket samtal om Jesajas profetia ägde rum mellan Filippus och en etiopisk hovman?
15 ”En Herrens [Jehovas, NW] ängel talade till Filippus och sade: ’Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg, som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.’ Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman, som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja, men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias. Då sade Anden till Filippus: ’Gå fram och närma dig till denna vagn.’ Filippus skyndade fram och hörde, att han läste profeten Esaias. Då frågade han: ’Förstår du, vad du läser?’ Han svarade: ’Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?’ Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. Men det ställe i skriften, som han läste, var detta: ’Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm, som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun. Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.’
16 Och hovmannen frågade Filippus och sade: ’Jag beder dig, säg mig, om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?’ Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus. Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: ’Se, här finnes vatten. Vad hindrar, att jag döpes?’ Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom. Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd. Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.” — Apostlagärningarna 8:26—40.
17. a) Från vilket avsnitt av Jesajas profetia läste den etiopiske hovmannen? b) Hur fick han reda på den ”tjänares” identitet som omtalas i denna profetia?
17 Det skriftställe som den etiopiske hovmannen läste är i våra dagar numrerat som Jesajas femtiotredje kapitel 53, verserna sju och åtta7, 8. Det har avseende på den som Gud kallar ”min tjänare” i Jesaja 52:13; 53:11. Judarna i templet i Jerusalem hade inte framhållit för denne etiopiske proselyt till judendomen vem denne ”tjänare” egentligen var. Vem var då skriftenligt kvalificerad att identifiera denne ”tjänare” för den etiopiske hovmannen på den tiden, omkring år 34 v.t., och för oss som lever nu? Det var utan tvivel Filippus, ”evangelisten”, som Jehovas ängel hade sänt till denne etiopiske bibelforskares vagn. Och vem sade denne Filippus att ”tjänaren” var? Det måste ha varit Jesus Kristus, eftersom det heter i Apostlagärningarna 8:35: ”Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.” Det är visserligen så att denne Jesus är det himmelska huvudet för det andliga Israel, men Filippus tillämpade inte Jesajas profetia om Jehovas ”tjänare” på församlingen av andliga israeliter. Han tillämpade den enbart på huvudet, Jesus Kristus. — Apostlagärningarna 21:8; Kolosserna 1:18.
18. På vad sätt blir vi hjälpta genom att vi får en korrekt identifiering av den ”tjänare” som omtalas i denna profetia?
18 Filippus var inte ensam om att tillämpa profetian på detta sätt. Andra inspirerade skribenter tillämpade den på samma sätt, som vi skall se. Med denna korrekta identifiering av denne särskilde ”tjänare” åt Jehova kan vi fortsätta att undersöka profetian i detalj. Detta blir till hjälp för oss att vinna större uppskattning av den Messias som de världsliga politikerna skall få att göra med i en nära framtid.
19, 20. a) Hur tyder ordalydelsen i Jesaja 52:13—15 på att dess uppfyllelse skulle beröra politikerna nu på 1900-talet? b) Hur handlade Jesus ”med insikt” i det första århundradet, och sedan när har han kommit att vara ”upphöjd”?
19 Om vi utelämnar den senare delen av vers fjorton, eftersom den utgör en parentetisk tanke och kommentar, inleds profetian med orden: ”Se, min tjänare skall hava framgång [handla med insikt, NW]; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt. Såsom många häpnade över honom, ... så skall han ock väcka förundran hos många folk [nationer, NW]; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.” — Jesaja 52:13—15.
20 Låter inte detta som om uppfyllelsen av denna profetia skulle beröra alla politikerna nu på 1900-talet? Det råder inget tvivel om den saken! En förvandlad Messias är vad nationerna och deras politiska härskare skall få att göra med i en nära framtid, en Messias som är annorlunda vad beträffar hans ställning och uppdrag jämfört med den Messias som den judiska domstolen Sanhedrin och hednanationerna och kung Herodes Antipas och den romerske landshövdingen Pontius Pilatus hade att göra med år 33 v.t. På den tiden handlade Jesus, Messias, verkligen ”med insikt” i de bibliska profetior som gällde honom och gav honom vägledning i att göra Jehova Guds vilja. Sedan han blev uppväckt från de döda och längre fram for upp till himmelen, har han kommit att vara ”upphöjd”. Har han blivit ”stor och högt uppsatt”? Som svar på detta kan vi ta de ord som den kristne aposteln Petrus, tio dagar efter det att han sett Jesus Kristus fara upp mot himmelen, riktade till tusentals judar, som firade pingsthögtiden:
21, 22. Hur visar Skriften att Jesus, Messias, har blivit ”stor och högt uppsatt”?
21 ”I själva verket steg David inte upp till himlarna, utan han själv säger: ’Jehova sade till min herre: ”Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” — Apostlagärningarna 2:34—36, NW.
22 Flera år senare skrev Petrus i ett inspirerat brev: ”Han är på Guds högra sida, eftersom han begav sig till himmelen; och änglar och myndigheter och makter blev honom underlagda.” (1 Petrus 3:22, NW) Aposteln Paulus skrev följande om hur stor och högt uppsatt Jesus, Messias, blev: ”Han [ödmjukade] sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig, deras i himmelen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.” — Filipperna 2:8—11, NW.
23. Vilken inställning till att det är i himmelen Jesus blivit högt uppsatt skulle vara ett allvarligt misstag från de politiska härskarnas sida?
23 Vilken inverkan bör allt detta få på politikernas ställning i denna värld? Ingen bör för ett enda ögonblick tro att det förhållandet att Jehovas ”tjänare”, Jesus Kristus, i uppfyllelse av Jesaja 52:13 blir stor och högt uppsatt inte skulle få någon inverkan på jordens nationer och deras politiska härskare! Politikerna bör inte avfärda saken och säga: ”Så Jesus Kristus har alltså blivit upphöjd till himmelen? Än sen då?” De bör inte lägga sig till med inställningen att ”nu när han är i himmelen, är han ur vägen för oss. Låt honom sköta saker och ting uppe i himmelen, medan vi sköter saker och ting här nere på jorden; det här är vårt ansvar. Han kommer aldrig att säga oss hur vi skall styra jorden!”
24. Hur utvisar den rätt till herravälde som Jesus hade, då han for tillbaka upp till himmelen, att hans upphöjelse kommer att få allvarliga konsekvenser för de politiska härskarna?
24 En sådan politisk inställning har en fullständigt felaktig grund. Att Jehovas ”tjänare” blivit stor och högt uppsatt kommer att få mycket allvarliga konsekvenser för politikerna och för deras fortsatta maktutövning på jorden. De måste komma ihåg att när Jesus Kristus for upp till Jehova Gud i himmelen igen, var han fortfarande i besittning av rätten och behörigheten till kung Davids kungliga herravälde över hela det landområde i Palestina som hans förfäder Abraham, Isak och Jakob fick löfte om. — Lukas 1:31—33; 2 Samuelsboken 7:11—16; 1 Krönikeboken 17:10—14; Lukas 22:29, 30; Psalm 89:28—3827—37.
25. På vad sätt visar verkan av Jesu lösenoffer att politikerna måste stå till svars inför Jesus Kristus för sitt sätt att härska?
25 När han for upp, var han dessutom i säker besittning av värdet av sitt mänskliga offer, förmedelst vilket han kunde köpa hela den mänskliga familj som härstammar från Adam och Eva. (1 Timoteus 2:5, 6) När han bar fram värdet av sitt lösenoffer inför Gud i himmelen, återköpte han den mänskliga familjen, som hade blivit såld under synd, fördömelse och dess straff, döden. (Hebréerna 9:24—28; Matteus 20:28) Människorna i allmänhet, som alla politikerna härskar över, tillhör alltså genom köp Jehovas ”tjänare”, Jesus Kristus, och politikerna måste stå till svars inför honom för sitt sätt att härska.
26. Under vilken tidsperiod, som fastställts av Gud, fick de politiska härskarna i ”hednanationerna” tillåtelse att utöva herravälde över jorden, men sedan när har de människogjorda regeringarna befunnit sig i ”ändens tid” för dem?
26 Särskilt i våra dagar, i denna kritiska period av människans historia, bör vi inte glömma eller ignorera att Jesus Kristus, Davids kunglige avkomling, har vissa stadfästa, lagliga rättigheter med avseende på denna jord. Dessa skulle inte åsidosättas för evigt utan att åberopas och utnyttjas. Nationernas regeringar och deras politiska härskare skulle endast få en fastställd, begränsad tidsperiod till sitt förfogande, under vilken de kunde utöva politiskt herravälde över jorden. Jehova Gud fastställde en ”ändens tid” för människogjorda regeringar och deras kungar, kejsare, presidenter, schaher, schejker och andra regenter. De 2.520 år, som började räknas från Jerusalems första ödeläggelse år 607 f.v.t. och som kallas ”hedningarnas tider”, löpte ut på hösten år 1914 v.t. Alltsedan den tiden har de människogjorda regeringarna på jorden befunnit sig i ”ändens tid” för dem. Slutet för dem är nu inom synhåll. — Lukas 21:24; Daniel 12:4.
27. a) Vad inträdde på hösten år 1914 för Guds ”tjänare”, Jesus Kristus? b) Vilket ingripande, som förutsagts i Psalm 2:8, 9, skulle nu äga rum?
27 I kontrast härtill slutade den tid under vilken ”tjänaren”, Jesus Kristus, skulle vänta vid Guds högra sida i himmelen just den hösten, år 1914. (Psalm 110:1, 2; Hebréerna 10:12, 13) För honom markerade året 1914 början av en ”begynnelsens tid” i det aktiva utövandet av hans konungsliga rättigheter. Då, just vid den rätta tiden, föddes Guds messianska rike i himmelen, alltför högt ovan ”hedningarnas” fötter för att de skulle kunna förtrampa det i trots mot Gud. (Uppenbarelseboken 12:1—5; Lukas 21:24; Hesekiel 21:25—27) Då var tiden inne för den på tronen nyligen insatte konungen, Jesus Messias, att handla enligt den profetiska inbjudan i Psalm 2:8, 9: ”Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna [nationer, NW] till arvedel och jordens ändar till egendom. Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.” — Uppenbarelseboken 2:27; 12:5; Daniel 2:44.
POLITIKERNA SLÅS MED HÄPNAD
28. Varför kommer alla politikerna på jorden, när de ställs inför den slutliga konfrontationen med Jesus Kristus, att ”häpna över honom”?
28 I ljuset av dessa Jehovas profetiska uttalanden om hans ”tjänare” kommer det sannerligen att bli en förvandlad Messias som alla politikerna på jorden skall få att göra med i en nära framtid. Förvandlingen skall bli så stor att den slår dem med häpnad. När den slutliga konfrontationen mellan dem och honom kommer inom kort, skall de ”häpna över honom”. De kommer inte att se honom bokstavligt talat, med blotta ögat, men de kommer att se de synliga bevisen på hans kraft som en stridsman för Jehova Gud, och de skall veta att dessa bevis härrör från denne Messias, som blivit stor och högt uppsatt. Detta blir något helt annat än det sätt på vilket kristenhetens prästerskap har framställt Jesus Kristus.
29, 30. a) Vilket slags bild av Jesus Kristus har kristenhetens prästerskap gett världens politiska element? b) Hur blev Messias, enligt vad som förutsades i Jesaja 52:14, ”vanställd” genom det som ägde rum redan i det första århundradet?
29 Genom sina krucifix och sina kyrkliga mässor har kristenhetens prästerskap fått världens politiska element att betrakta Jesus som en nedsölad, kraftlös gestalt. De påstår till och med att han vid sin himmelsfärd tog med sig den människokropp i vilken han blev fastnaglad vid pålen och vilken fortfarande bar skråmorna efter törnekronan i pannan och de blodiga spikhålen i händerna och fötterna och det djupa såret efter spjutet i sidan. Det är sant att Jesus Kristus för vissa orsakers skull fick lida en mycket plågsam och vanhedrande död. Men dessförinnan blev han misskrediterad, grovt förtalad, anklagad för att vara en lagöverträdare, en sabbatsbrytare, för att vara från sina sinnen, besatt av en demon, för att vara en hädare, en falsk Kristus, en villolärare, ett hot mot den judiska nationen, en upprorsmakare mot det hedniska Rom. Hans rykte var sannerligen förvanskat. Den bild hans falska anklagare målade av honom var helt och hållet vanställd; och det är i synnerhet på det sättet som Jesaja 52:14 skall förstås:
30 ”Hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns.”
31, 32. a) Hur är Jesus Kristus annorlunda i vår tid än när han var en människa på jorden? b) Hur kommer Jesaja 52:15 snart att uppfyllas på politikerna?
31 Jesus Kristus har alltjämt blivit misskrediterad, baktalad och förtalad i sin frånvaro ända fram till denna dag. Men i vår tid, nitton hundra år senare, är han inte längre något ”Jesusbarn” (bambino Gesù); han är inte längre en ”lidande tjänare” på jorden utlämnad åt sina illvilliga fiender. Han är nu den store, högt uppsatte ”tjänaren”, Guds bemyndigade Messias. Vad politikerna, som blivit vilseledda av sitt religiösa prästerskap, än må ha sagt mot Jehovas ”tjänare” och i trots mot honom, så kommer de att upphöra att vara så högröstade och att säga föraktfulla ord, när de konfronteras med den en gång förödmjukade ”tjänaren” i det kommande kraftprovet för att avgöra frågan: Vem skall härska över jorden? Då kommer politikerna nämligen att få se manifesterandet av vad deras religiösa prästerskap aldrig har förtäljt för dem; de skall bli tvingade att förnimma vad de aldrig har hört som en varning från sina högt aktade religiösa ledare. Som det heter i Jesaja 52:15:
32 ”Så skall han ock väcka förundran hos många folk [nationer, NW]; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.”
33. Vad beror det på att politikerna inte har ”hört”, trots att Jehovas kristna vittnen offentligt har förtäljt sanningen om Jesus, Messias, så att politikerna nu måste ”häpna över honom”?
33 Det är inte så att Jehovas trogna kristna vittnen underlåtit att förtälja dessa ting för nationerna och deras kungar och inte försökt få nationerna och deras politiska härskare att förnimma dessa ting. Men dessa har för det mesta vänt dövörat till och blundat för vad dessa trogna efterföljare till Jehovas ”tjänare” förkunnat över hela världen och skildrat med beskrivande ord. Det är i stället det avlönade prästerskapet som inte har förtäljt för nationerna och deras politiska härskare de verkliga fakta om hur Jehovas ”tjänare” faktiskt skall strida mot dem för att verkställa Jehovas domar. Det är de avlönade religiösa ledarna som har hållit nationer och kungar blinda för vad som väntar dem, när Jehova genom sin ”tjänare” griper in mot dem för att avgöra frågan: Vem skall härska över jorden och människorna på den? De kommer därför oundvikligen att ”häpna över honom” och ”förstummas”, när de ställs inför något helt annorlunda än vad de hade väntat sig.
34. Vilken varning riktas i den andra psalmen till de politiska härskarna, men varför har de underlåtit att handla i enlighet med den?
34 I denna ”ändens tid”, sedan år 1914, har Jehova Gud inte använt kristenhetens prästerskap till att förmedla denna varning: ”Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen HERREN [Jehova] med fruktan och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.” (Psalm 2:7, 10—12) De politiska härskarna inom judenheten och de politiska härskarna inom kristenheten har inte ”hyllat sonen”, därför att de förlitat sig på sitt avlönade prästerskap. De har med andra ord inte visat någon tillgivenhet för Jehovas ”tjänare”, hans himmelske Son, Jesus Messias, som han har insatt på det himmelska Sions berg och åt vilken han har förlänat nationer ”till arvedel och jordens ändar till egendom”.
35. a) Genom vilka har Jehova förmedlat denna inspirerade varning till härskare och domare? b) Hur blir dessa vittnen betraktade av människor därför att vittnena själva ”hyllar sonen”, och vilken är deras ställning inför Gud?
35 Det är genom sina kristna vittnen som Jehova har förmedlat denna varning till politiska härskare och till domare vid domstolarna. Dessa vittnen själva ”hyllar sonen”, och på grund härav har de blivit hatade av alla folk, och deras utseende har blivit vanställt i felunderrättade människors ögon. (Matteus 24:9) Jehova kommer inte att vredgas på sina trogna, lydiga vittnen, och inte heller kommer hans vrede att upptändas mot dem, så att de förgås mitt under sitt levnadslopp. Han kommer inte att vända sig emot dem som har tagit sin tillflykt till honom, och därför är hans vittnen de lyckligaste människorna på jorden i våra dagar, trots världens hat och trots att deras rykte och anseende blir illvilligt vanställt. Med stigande intresse iakttar de händelseutvecklingen för att få se hur nationernas ”konungar” eller politiska härskare skall häpna och förstummas vid anblicken av det skräckinjagande manifesterandet av en förvandlad Messias, Jehovas högt uppsatte ”tjänare”.
[Frågor]
[Bild på sidan 37]
Filippus förklarar Jesajas profetia för en etiopiskt hovman
[Helsidesbild på sidan 41]
