Kapitel 1

Framtidsutsikterna efter sextio år av världsnöd

1, 2. a) Vilka frågor ställer vi om världsnöden sedan år 1914? b) Vilken åldersgrupp har lyckats uppnå en ansenlig ålder, enligt vad som sägs i Psalm 90:10?

HUR mycket mer kommer den nuvarande generationen av mänskligheten att behöva uthärda av denna världsnöd, som har plågat oss sedan år 1914? Hur mycket mer kan vi uthärda av den utan att drabbas av det värsta — slutet för mänskligheten? Ganska många av oss har lyckats uppnå sjuttio års ålder eller mer. Färre av oss har uppnått åttio års ålder eller mer. I sådana tider som dessa är det mycket bra om man lyckas uppnå en sådan ålder, enligt vad som sägs i det uråldriga uttalandet, som fastställde en rimlig livslängd för en generation:

² ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.” *

3, 4. a) Vilket tillkännagivande är goda nyheter för sådana äldre människor? b) Vad kan de berätta om, som de själva upplevt?

³ Hur mycket har vi inte upplevt under dessa sju eller åtta årtionden av vårt liv! Av goda skäl är därför tillkännagivandet ”Människans räddning ur världsnöden nära!” verkligen goda nyheter.

⁴ Den stora vändpunkten i våra levnadsförhållanden var året 1914. Det som inträffat sedan dess och som vi måste berätta om för yngre människor är inte sådant som hör det döda förflutna till och som man brukar läsa om i historieböcker. Nej, det har varit en del av vårt eget liv. Vi har sett, känt, uthärdat och överlevt det, och lyckligt nog är vi vid liv och kan berätta om det som verkliga fakta nu på 1900-talet.

5. Vilken förutsägelse, som alltsedan 1876 gjorts av vissa bibelforskare, störde de ”fridfulla framtidsutsikter” man hade i världen fram till sommaren 1914?

 ⁵ Vi har nu inte längre de fridfulla framtidsutsikter som vi hade på den tiden, fram till sommaren 1914. ”Fridfulla framtidsutsikter” på den tiden — ja, om man bortser från de internationella bibelforskare som alltsedan år 1876 hade sagt att de bibliska ”hedningarnas tider” skulle löpa ut på hösten år 1914 och att detta skulle innebära svårigheter utan like för hela världen. Omkring två tusen av dem var faktiskt fridfullt församlade till ett allmänt konvent i Memorial Hall i Columbus i Ohio i Förenta staterna den söndagen, den 28 juni 1914, då det skott avlossades som genljöd över hela jorden, lönnmördarens skott som utlöste första världskriget. * Fram till dess hade politiker och i synnerhet religiösa  prästmän, som påstod sig känna sin bibel bättre än dessa bibelforskare, varit benägna att le åt förutsägelsen och vifta bort den — livet i allmänhet hade varit så gynnsamt och lovande ända till dess. Och hade vi inte också på den tiden Permanenta skiljedomstolen i Haag i Nederländerna till att på fredlig väg bilägga mellanfolkliga tvister?

6. Vilka nya krigsredskap kännetecknade första respektive andra världskriget, och vilka mera sentida vapen har tillfogats?

⁶ Första världskriget var illa nog för oss. Vi såg en del nya ting som fogats till den moderna krigföringen — man började använda flygplan, och britterna introducerade den pansrade stridsvagnen, som rörde sig på larvfötter. Man började också använda giftgas, vilket krävde att gasmasker införlivades med soldaternas reguljära utrustning. Men andra världskriget, som började tjugoett år efter det att första världskriget slutat, var fyra gånger så fördärvbringande. Det nådde en skrämmande klimax då två atombomber exploderade över två folkrika städer i Fjärran Östern. Kort därefter uppfann man vätebomben med långt större kapacitet för massförintelse och därpå interkontinentala, ballistiska robotar, som hade stridsspetsar till att bära sådana bomber och hade sådan räckvidd att de kunde färdas över oceaner och nå sitt mål utan någon förvarning. Vi har livliga minnesbilder av skyddsrummen under andra världskriget. Sex nationer från Öst till Väst är nu rustade med kärnvapen, och så sent som sommaren 1974 gjorde man provsprängningar med sådana bomber i atmosfären över Stilla havet.

7. Vad utgör nu ett hot mot mänsklighetens själva tillvaro, och fred av vilken varaktighet arbetar nu de olika nationernas statsmän på att upprätta?

⁷ Kapprustningen med kärnvapen för robotkrigföring oroar hela världen. Den hotar hela mänsklighetens fortsatta tillvaro. I jämförelse med situationen under första hälften av 1914 är grundvalen för att förhindra internationellt krig, för att inte säga ett tredje världskrig, som skulle inledas med kärnvapen, sannerligen mycket osäker. Detta trots att det existerar en världsorganisation för fred och säkerhet, Förenta nationerna med dess 144 medlemsnationer, och den därmed  samordnade Internationella domstolen i Haag. Väl medvetna om hur ostadiga de mänskliga relationerna är arbetar nu de olika nationernas statsmän hårt på att upprätta en ”fred för vår generation”, eller ännu bättre, ”en fred för kommande generationer”. Tillkännagivandet ”Människans räddning ur världsnöden nära!” kommer inte från dessa statsmän. Fred med aldrig upphörande stabilitet skall inom kort ofelbart bli en verklighet för den nödställda mänskligheten, men inte på deras sätt. På ett bättre sätt!

MÄNSKLIGHETEN ÖVERLEVER FARSOTER, LIVSMEDELSBRIST

8. Hur har sjukdomsfaktorn bidragit till världsnöden sedan 1914?

⁸ Det fanns emellertid andra faktorer som bidrog till världsnöden. Dödens lie skördade ofantligt många människoliv förmedelst epidemisk sjukdom — farsoten! Vi kommer tydligt ihåg den farsot som överträffade digerdöden på medeltiden. Mot slutet av första världskriget år 1918 svepte den fram likt en våg över hela jordklotet. På grund av sitt ursprung fick den namnet ”spanska sjukan”. Många av oss kan minnas hur vi blev sängliggande i denna fruktade febersjukdom och hölls borta från våra arbetsplatser, men lyckligtvis kom vi inte att tillhöra de 20.000.000 dödsoffren. Andra farsoter har krävt en hög tribut av vår generation. På grund av ett samhälle (som inbegriper religiösa prästmän) som trotsar de naturliga lagarna för sexuell hälsa har nu vedervärdiga könssjukdomar fått epidemisk omfattning och gäckar den nutida läkarkårens ansträngningar. Många människor känner inte till att den vittutbredda användningen av blodtransfusioner har lett till spridning av invalidiserande sjukdomar, som i många fall får dödlig utgång, för att inte tala om de dödsfall som direkt vållas av denna medicinska sedvänja, som fortfarande tillämpas av många.

9. Vad har lett fram till att man nu förutsäger världsomfattande hungersnöd inom kort?

⁹ Världshälsan angrips inte bara då och då av farsoter, förutom av sådana kroniska sjukdomar som malaria, utan  världshälsan påverkas också av undernäring på grund av livsmedelsbrist. Vi har livliga minnesbilder av förödande hungersnöd, som vållades av de internationella krigens härjningar, torka, översvämningar, skadedjur. Till och med när jordbruksländerna fick goda skördar, blev tusentals människor undernärda eller lämnades att svälta. Men i våra dagar hotas världens kornbod som aldrig tidigare. För varje år blir det fler munnar att mätta, tiotals millioner fler, utan att större jordbruksareal finns att tillgå eller läggs under plogen. Jordbruksbefolkningen minskar, men världens befolkning ökar. Sedan 1914 har vi upplevt hur världens befolkning, trots första världskriget, farsoter och hungersnöd, ökade till 2.000.000.000 fram till 1930. På bara ytterligare trettio år svällde den till 3.000.000.000. Och nu, endast femton år senare, har folkmängden vuxit till fyra milliarder. Man förutsäger därför till och med världsomfattande hungersnöd inom kort!

10. Hur har miljöförstöringens hot mot människans tillvaro blivit en verklig fara?

¹⁰ Vi vill allesammans kunna känna trygghet i fråga om vår person och egendom, inte sant? När vi äldre var unga, under de två första decennierna av 1900-talet, kändes livet tryggare; det var tryggare. Vi hörde inte mycket om förorening. Vi kände inte till detta som kallas ”ekologi” och som har att göra med vår naturliga livsmiljö. Men nu har vi i omkring femton år allt oftare fått höra talas om den tilltagande föroreningen av våra naturliga omgivningar, som vår personliga trygghet, vad hälsan beträffar, är beroende av. Förorening av den luft vi andas, det vatten vi är beroende av för våra kroppsliga behov, den jord som framalstrar födoämnen, och även floder, sjöar och hav, där fisk och andra marina födoämnen har sitt ursprung, ja, förorening av så gott som varje del av vår naturliga, livsuppehållande miljö, har nu nått oroväckande proportioner och närmar sig en krissituation. Den skada som redan vållats är alltför vittgående för att kunna motverkas inom vår generation. Vårt nutida industrialiserade, kommersialiserade, mobiliserade,  koncentrerade samhälles levnadssätt under åtskilliga årtionden bär skulden för detta nytillkomna hot mot människans tillvaro.

11. Hur har tryggheten vad beträffar vår person och vår materiella egendom kommit att avta?

¹¹ De flesta människor tänker inte mycket på tryggheten för sin livsviktiga naturliga miljö. De är långt mera medvetna om sitt behov av trygghet till liv och egendom. Vi kommer ihåg vad en auktoritativ röst för inte så många år sedan yttrade — att med den takt i vilken brottsligheten för närvarande ökar skulle världen komma att bli alldeles för farlig att leva i. Allt fler människor börjar tro att vi nu nått fram till den situationen. Det är inte svårt att finna ett viktigt skäl till detta. Historikerna är överens om att en våldets tidsålder började på jorden i och med världskriget år 1914 med dess totala mobilisering. Samvetslösa diktatorers makttillträde och andra världskrigets sex år av ännu större våld och terror har spritt och ökat våldsandan. Det människor lärt sig i krigstid tillämpar de även i fredstid. De våldspräglade, laglösa elementen tillgriper de senaste typerna av vapen, till exempel kulsprutor och bomber, såväl som otyglade upplopp åtföljda av plundring och hänsynslös förstöring av värdefull egendom.

12. Vilket intryck har hednavärlden fått av kristenhetens ”kristendom”, och varför det?

¹² I de länder som enligt sin religiösa bekännelse borde vara mönster i fråga om rätt uppförande och samvetsgrann respekt för lag och ordning, nämligen i kristenhetens länder, har vi sett de värsta missdådarna vad beträffar morallagarna och andra människors trygghet. I våra dagar beräknar faktiskt kristenheten att den har mer än en fjärdedel av världens befolkning som medlemmar av sina kyrkosamfund, och dessa människor förmodas vara föredömen i fråga om kristet leverne för den så kallade ”hedniska” världen. Men i själva verket har hednavärlden lärt sig mycket ont av kristenheten. Hednavärlden har inte glömt att två världskrig började i kristenheten, att atombomben utvecklades i kristenheten och  att den internationella kommunismen har sin upprinnelse i kristenheten. ”Hedningarna” har inte fått något särskilt gott intryck av kristenhetens ”kristendom”. Enligt den Heliga skrift, som används av kristenheten, är dess kyrkomedlemmar mera hedniska än de icke troende hedningarna själva!

13. Hur har det blivit uppenbart att kärleken kallnat?

¹³ Kärlek till nästan håller på att bli en sällsynt företeelse i våra dagar. Till och med en del av de populära sångerna handlar om kärleken — om att vad världen behöver är mera kärlek och att man vill lära världen att älska. När världsnöden blir allt bittrare och behovet av självbevarelsedrift blir allt starkare, kommer människans medfödda själviskhet oundvikligen att öka och undanskymma alla kvarvarande spår av kärlek till nästan för att i första hand söka fysisk, materiell tillfredsställelse för det egna jaget. Den uppriktiga kärlekens sammanhållande, enande kraft är på det hela taget försvunnen. Inte att undra på att det finns så mycket rivalitet, stridslystnad, fördomsfullhet, förtrytelse, lystnad, girighet, bedrägeri, stöld och utnyttjande av andra människor i vår tid! Och om det råder brist på kärlek till medmänniskan, som de mänskliga skapelserna kan se och ha direkt kontakt med, hur kan det då existera någon kärlek till Honom som kristenheten påstår sig dyrka, Gud, som skapat människan till sin avbild? I och med att man förlorat kärleken till nästan har också kärleken till Gud kallnat. Religiöst hyckleri tar överhanden!

SLUTSUMMAN AV ALLTSAMMANS VID DENNA SENA TIDPUNKT

14. Vad är slutsumman av allt som vi hittills dryftat, och vilken fråga uppstår därför?

¹⁴ Vad är slutsumman av alltsammans, som vi äldre människor personligen har upplevt sedan 1914, nu när det har gått tre fjärdedelar av 1900-talet? Bevisar detta att människan efter sextio års bekantskap med världsnöden har lärt av erfarenheten och nu vet hur hon skall anpassa sig till den nöd som hemsöker nationerna? Ger det övertygande bevis  för att människan är i stånd att själv lösa sina problem? Inte så vitt vi förnuftsbegåvade iakttagare i 70- och 80-årsåldern kan se. Och människan själv har kommit att inse denna dystra sanning. Vad kvarstår då, när problemen inte blir lösta? Misslyckande! Människan kan inte uppmuntra sig själv med det gamla slagordet: ”Om du inte lyckas första gången, så försök igen!” Det problem man på nytt måste försöka lösa är inte längre detsamma. Det blir värre! Svårare! Frågan tvingar sig på oss: Hur länge skall människan fortsätta att misslyckas och sätta sin egen tillvaro i fara?

15. Hur sannolikt är det att materialistiska människor kommer att vända åter till religionen för att få hjälp att lösa problem, vilket blir belyst i fallet med Kommunistryssland?

¹⁵ Vart skall människan vända sig för att bli räddad från de katastrofala problem som hon själv framkallat? Materialistiska människor, som tror på evolutionsteorin beträffande människans utveckling, kan inte se någon annan än människan att vända sig till. Kommer dessa människor att vända sig till de tidigare populära, traditionella religioner som länge har utövats i templen, moskéerna, katedralerna och kyrkobyggnaderna? Kommer till exempel den ryska kommunismen att vända åter till den ryska ortodoxa religionen, som den omstörtade år 1917, och upphäva sitt uttalande att ”religion är opium för folket”? Sedan den ryska ortodoxa kyrkan skildes från staten, har Sovjetunionen använt vad som återstår av detta kyrkosystem som blott och bart en tjänarinna åt staten, och detta svaga religiösa redskap har inte kunnat ge någon lösning på Kommunistrysslands problem.

16. Vilka frågor uppstår med avseende på en framtida vädjan till religionen i sådana länder där religionen fortfarande åtnjuter en viss aktning?

¹⁶ Kommer politikerna och vetenskapsmännen i andra delar av kristenheten, utanför kommunistländerna, att vända sig till det religiösa prästerskapet, det katolska, protestantiska, grekisk-ortodoxa, för att finna räddning? Staten har använt dessa prästmän som fältpräster i krigshärarna och som ”Guds tjänare” till att nedkalla Guds välsignelse över  deras lagstiftande församlingar. Dessa religiösa prästmän har vänt sig bort från ett rent religiöst evangelium till ett socialt, materialistiskt evangelium, men de har ändå inte kunnat komma med några lösningar på världens problem. Kommer det kommunistiska röda Kina, som nu för krig mot konfucianismen, att till slut känna sig tvunget att vända tillbaka till den döde Konfucius för att få hjälp? Eller kommer politikerna och styresmännen i andra länder, som fortfarande har en omfattande icke-kristen religiös organisation, att fortsätta att vända sig till prästerna där, vilkas religioner hittills inte har erbjudit någon förklaring till den nuvarande världsnöden och följaktligen inte kan visa vägen ut ur den?

17. Vilken fråga uppstår här beträffande en framtida tillämpning av ett forntida ordspråk?

¹⁷ Många är de politiska ledare och ekonomiska rådgivare som har blivit besvikna på de religioner de länge hållit fast vid. De har till och med förlorat tron på dem. Kommer de nu att mana till ett religiöst återuppvaknande såsom den sista tillflykten och handla som det beskrivs i det forntida ordspråket: ”En hund vänder åter till sina spyor”? *

18. Vad talar emot en sådan tillämpning av ordspråket?

¹⁸ Något sådant är knappast att förvänta! Sunt förnuft och resonemang talar inte för en sådan slutsats. Dessa världsliga människors tro på vad som är övermänskligt, vad som är andligt, har försvagats, eller ännu värre, utplånats. Under sådana omständigheter menar de sig inte ha något annat att tillgå än mänskliga resurser. När alla mänskliga resurser till slut sviker dem, kommer de att stå alldeles rådlösa!

19. Vad måste vi nu på ett läraktigt sätt underrätta oss om för att inte förmås att göra gemensam sak med dessa människor?

¹⁹ Nu är det sannerligen tid att vi frågar oss själva: Vill vi tillhöra dessa villrådiga människor, när de grips av desperation? De kommer inte att vika av från den kurs som innebär att de kämpar emot sina egna intressen och tyvärr också sätter alla andras eviga intressen i fara! Kommer vi att låta oss förmås att göra gemensam sak med dem? Vi behöver inte  göra det. Med den allra starkaste auktoriteten som stöd kan det tillitsfullt tillkännages: ”Människans räddning ur världsnöden är nära!” Vi har något vi kan vända oss till utan att behöva drabbas av besvikelse, missräkning, tillintetgörelse. De ökande påfrestningar vi nu upplever gör det angeläget och brådskande att vi nu visar oss vara läraktiga och underrättar oss om vart vi skall vända oss för att kunna hoppas på hel och full tillfredsställelse.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Bild på sidan 8]

Det året var en viktig vändpunkt