Kapitel 16

I väntan på ”nya himlar och en ny jord”

1, 2. a) Vilka förändringar har personer i 70- eller 80-årsåldern lagt märke till i världen sedan år 1914? b) Hur har det de iakttagit stämt överens med vad Jesus enligt Lukas 21:25, 26 förutsade beträffande ”avslutningen på tingens ordning”?

EN NY och bättre värld nalkas — när denna generation närmar sig sitt slut. Det råder inget tvivel om detta. Med ordet ”värld” menar vi ett samhälle av människor som lever under någon form av regering. (Matteus 24:34, NW; Markus 13:30; Lukas 21:32) Vi äldre människor av ”denna generation” i 70- eller 80-årsåldern har sett den nutida ”världen” förändras till det sämre. Vi har sett den ständigt urarta sedan det epokgörande året 1914. Av alla som lever på jorden i vår tid kan i synnerhet vi vittna om sanningen i den förutsägelse Kristus gjorde i det första århundradet v.t. beträffande ”avslutningen på tingens ordning”. Ända från dess början år 1914 har vi kunnat iaktta det som han förutsade:

² ”På jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.” (Lukas 21:25, 26) Det skulle vara förgäves och fåfängt att hoppas att våra dagars värld skall förbättras och rädda sig själv. Rättfärdigt inställda människor längtar efter en bättre värld, ett bättre samhälle av människor. Lyckligtvis är en sådan värld nära!

3. Hur har Jesu Kristi trogna efterföljare lyckats hålla fast vid den rätta kursen trots att världen omkring dem urartat?

³ Trogna efterföljare till den store profeten, Jesus Kristus, har gjort det som hans apostel Petrus skrev och uppmanade  dem att göra. De har varit uppmärksamma på det absolut tillförlitliga ”profetiska ordet”, såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, och har därigenom fått sina hjärtan upplysta. Som aposteln Petrus skrev i sitt andra brev till sina kristna medtroende: ”Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i era hjärtan. Ni vet ju först och främst detta, att ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” (2 Petrus 1:19—21, NW; Knox) Den odelade uppmärksamhet de ägnat sådana inspirerade profetior har hjälpt dem att hålla fast vid den rätta kursen ända fram till denna dag. Och nu håller den nya dagen på att gry. Morgonstjärnan har gått upp, och deras ögon välsignas med att få se hur bibelns profetior går i uppfyllelse i vår tid.

4, 5. a) Vad behöver var och en av oss göra med avseende på dessa inspirerade profetior? b) Vilken orsak för att göra detta framhåller aposteln Petrus?

⁴ Trots att vi har sett och upplevt så många trosstärkande bevis på att bibelns profetior ofelbart går i uppfyllelse, måste vi ändå slå vakt om vår tro på och tillförsikt till de inspirerade profetior som ännu inte har uppfyllts eller som håller på att uppfyllas. Så förhåller det sig fastän vi lever i de ”yttersta dagarna” av denna gamla tingens ordning och har levat i dessa ”yttersta dagar” sedan ”hedningarnas tider” nådde sitt slut år 1914. Aposteln blickade framåt mot dessa ”yttersta dagar” och fann för gott att skriva sitt andra brev för att varna sina medtroende för angrepp på deras kristna tro, som skulle komma i denna farofyllda tid. Sedan Petrus varnat för att det skulle komma falska lärare, som skulle införa ”fördärvliga [religiösa] sekter” bland Jehovas folk, fortsatte han att förklara syftet med att han skrev sitt andra brev:

⁵ ”Ni älskade, detta är nu det andra brevet jag skriver till  er, i vilket jag, liksom i mitt första, söker väcka upp era klara tankeförmögenheter genom att påminna er om att ni skall komma ihåg uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna och budet från Herren och frälsaren genom era apostlar. Detta skall ni först och främst veta, att i de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” — 2 Petrus 3:1—4; 2:1, 2; NW.

6. a) Hur många år omfattar den tidsperiod under vilken de profetior uttalades, som kallas ”uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna” beträffande dessa ”yttersta dagar”? b) Bevisar dessa ”hånfulla människors” närvaro att profetiorna talar osanning?

⁶ För att vi i våra dagar skall kunna motverka de hånfulla människornas hån och löje, vilka enligt förutsägelsen skulle framträda i dessa ”yttersta dagar”, är det mycket angeläget att vi troende kommer ihåg vad Jehovas inspirerade profeter sagt, fastän dessa gjort sina uttalanden långt innan dessa nutida hånfulla människor, bespottare och begabbare framträdde. Hela vägen från profeten Enok före syndafloden och nästan tre tusen år framåt i tiden till den judiske profeten Malaki, som framträdde under tiden efter judarnas fångenskap i Babylon, har Jehovas profeter som föregick Jesus Kristus förutsagt händelser och förhållanden som skulle känneteckna dessa ”yttersta dagar”. (1 Moseboken 5:18—24; Hebréerna 11:5; Judas v. 14, 15; Malaki, kapitel fyra) Det är därför ingenting oväntat att det skulle uppträda trosnedbrytande, hånfulla människor i dessa ”yttersta dagar” av denna onda tingens ordning. Att de uppträder bekräftar i stället profetiornas exakthet genom att uppfylla dem.

7. a) Vem är ”Herren och frälsaren”, som Petrus talar om? b) Vilket ”bud” gav han genom sina apostlar, och varför var detta omtänksamt av honom?

⁷ Något annat som vi enligt aposteln Petrus måste komma ihåg vid denna sena tidpunkt i människans historia är ”budet från Herren och frälsaren genom era apostlar”. (2 Petrus 3:2, NW) Jesus Kristus är den som här avses med ”Herren och  frälsaren”. (2 Petrus 3:18) Genom sina utvalda apostlar, dvs. ”Lammets tolv apostlar”, och även genom aposteln Paulus, gav han ett bud till alla sina efterföljare att de ständigt skulle hålla sig vaksamma och ta sig till vara för falska profeter och personer som falskeligen utgav sig för att vara Messias eller Kristus. Eftersom hans lärjungar, då han lämnade dem, inte hade någon kännedom om den exakta dagen och stunden när han skulle komma tillbaka för att verkställa Guds domar på de otrogna och de ogudaktiga, var han mycket omtänksam då han bjöd dem att hålla sig redo och vara på sin vakt. (Uppenbarelseboken 21:14; Matteus 24:36—44; 25:13) De skulle inte låta sig påverkas av de människors hån och löje som hade förlorat tron.

8. Vad skulle de hånfulla människorna mena, när de frågade: ”Var är denna hans utlovade närvaro?”

⁸ De hånfulla människorna skulle ställa den utmanande frågan: ”Var är denna hans utlovade närvaro?” Ja, de skulle säga: Hur blir det med löftet om hans närvaro? Var är bevisen för att det gått i uppfyllelse?

9, 10. a) Vems ”närvaro” skulle de syfta på? b) Vad gjorde aposteln Petrus för att hålla den ivriga förväntan på Kristi ”närvaro” vid liv i sina medtroendes hjärtan?

⁹ Vems ”närvaro” skulle de syfta på? Uppenbarligen på Herrens och frälsarens, Jesu Kristi, ”närvaro”, som aposteln Petrus talade om i början av sitt andra brev. Aposteln Petrus väntade sig inte att Jesu Kristi ”närvaro” skulle inträffa medan Petrus själv levde på jorden, men han ville inte vara försumlig, när det gällde att hålla den ivriga förväntan på denna utlovade närvaro vid liv i sina medtroendes hjärtan. Han skrev därför:

¹⁰ ”Jag vill också vid varje tillfälle göra mitt yttersta för att ni, efter min bortgång, själva skall kunna föra dessa ting på tal. Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade kommit att vara ögonvittnen till hans storhet. Han fick nämligen från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min  älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himmelen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget. Följaktligen har vi det profetiska ordet mer befäst.” — 2 Petrus 1:15—19, NW; Matteus 17:1—9.

11. a) Hur har felaktiga förväntningar beträffande Jesu Kristi ”närvaro” gett upphov åt mycken skepticism? b) Vad insåg Charles Taze Russell på 1870-talet beträffande Kristi andra ankomst och hans ”närvaro”?

¹¹ Om de hånfulla människorna i vår tid tänker sig att Jesus skall komma tillbaka i synlig måtto och vara närvarande i köttet, tar de alldeles fel. De har blivit bedragna genom en sådan feltolkning av profetiorna som allmänt förekommer i kristenheten i vår tid. Under 1800-talet gjordes ett antal förutsägelser om att Herren Jesus Kristus skulle komma tillbaka synlig i köttet vissa bestämda år. Att dessa förutsägelser inte slog in vid de tidpunkter som tillkännagetts drog utan tvivel mycken smälek över bibelns lära om Jesu Kristi andra ankomst och hans ”närvaro” såsom himmelsk konung. Det gav upphov åt en hel del skepticism, så att människor kom att tvivla på att denna lära var välgrundad och på att Kristus över huvud taget skulle komma tillbaka och vara närvarande. På 1870-talet insåg Charles Taze Russell och de bibelforskare, som tillsammans med honom på ett osekteriskt sätt rannsakade den inspirerade Skriften, att Kristi andra ankomst skulle vara osynlig för människoögon, att den skulle försiggå i anden, och att denna ankomst skulle inleda den tidsperiod som kallas hans ”närvaro” eller parousiʹa (grekiska). — Matteus 24:3, English Revised Version (1881), fotnot.

12, 13. a) När hade Kristi ”närvaro” börjat, enligt Russells beräkningar, men vilken är den korrekta tidpunkten? b) Vilka har sett det ”tecken” som vittnar om att Kristi närvaro började år 1914?

¹² Enligt en inexakt kronologi, som hade utarbetats på grundval av konung Jakobs engelska auktoriserade bibelöversättning, räknade Russell med att Kristi ”närvaro” hade börjat år 1874, osynlig för människoögon och synlig endast genom trons ögon. När Russell började ge ut en ny religiös tidskrift till försvar för Jesu Kristi återlösningsoffer, gav han  den därför titeln ”Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence” (Zions Vakt-Torn och förkunnare av Kristi närvaro). Händelser som inträffat på jorden sedan ”hedningarnas tider” löpte ut har emellertid uppfyllt bibelns profetior och bevisar att Kristi utlovade ”närvaro” eller parousia i Rikets makt började först omkring den 4/5 oktober 1914. Först sedan dess har det varit korrekt att tala om att Kristi osynliga, konungsliga ”närvaro” pågår. Vi äldre människor i 70- eller 80-årsåldern har sett praktiskt taget alla de ting förverkligas som Jesus Kristus förutsade som svar på den fråga hans apostlar ställde till honom:

¹³ ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro [grekiska: parousiʹa] och på avslutningen på tingens ordning?” — Matteus 24:3, NW; Rotherham; Young; Diaglott; American Standard Version, fotnot.

14. Vad har hindrat dem som håller fast vid kristenhetens kyrkosamfund från att urskilja Jesu Kristi osynliga ”närvaro”?

¹⁴ Kristenhetens sekteriska kyrkosamfund håller fortfarande fast vid den vanliga översättningen av det grekiska ordet parousiʹa såsom ”tillkommelse” eller ankomst. Eftersom de väntar sig att han skall komma tillbaka synlig i köttet — om de över huvud taget väntar sig att han skall komma tillbaka — vägrar de att urskilja Jesu Kristi osynliga, andliga ”närvaro” i Rikets makt, som pågått sedan hedningarnas tider löpte ut år 1914. Detta har öppnat vägen för hånfulla människor att förlöjliga tanken på Kristi utlovade ”närvaro” och att framhålla följande skäl till att de vägrar tro på den: ”Var är denna hans utlovade närvaro [parousiʹa]? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.” — 2 Petrus 3:4, NW.

15. a) Vad stöder sig de hånfulla människorna på, när de förfäktar att Jesus Kristus ännu inte har kommit tillbaka? b) Varför har de fel?

¹⁵ Dessa hånfulla människor ser män gifta sig och kvinnor bli bortgifta, precis som det varit ända sedan den tid då Adams närmaste avkomlingar levde på jorden. De ser barn  födas, precis som från Kains födelse och framåt. Människor fortsätter att dö, precis på samma sätt som våra förfäder har dött. Dödsprocessen har inte upphört, vilket däremot skall inträffa på jorden sedan Kristi tusenåriga regering börjat. Än så länge förekommer det ingen uppståndelse till liv på en paradisisk jord, vilket blivit utlovat för de döda på jorden som blivit återlösta av Jesus Kristus. Både synden och döden fortsätter att härska över mänskligheten. För dessa hånfulla människor, som saknar tro, förblir därför, ända sedan deras förfäders tid, ”allt precis som det var från [den mänskliga] skapelsens början”. Enligt deras uppfattning har vi alltså ännu inte nått fram till ”ändens tid”, och Jesus Kristus har ännu inte kommit tillbaka och har ännu inte påbörjat något sådant som en närvaro, menar de. De håller fast vid denna uppfattning trots att bibelns profetior i mycket stor utsträckning gått i uppfyllelse sedan år 1914, vilket bekräftar att Kristus varit osynligen närvarande sedan dess. Det är därför endast i sitt eget sinne som dessa hånfulla människor kan skjuta upp Herren Jesu Kristi utlovade ”närvaro”. — Daniel 12:4; Matteus 24:3, NW.

16. Vad är syftet med detta hån och löje, men varför har det inte avsedd verkan?

¹⁶ De hånfulla människor som enligt förutsägelsen skulle träda upp i de ”yttersta dagarna” inbegriper framträdande prästmän i kristenheten. Syftet med detta hån och löje är att dra bibelns profetior i tvivelsmål eller att bryta ner den tro och övertygelse som Jehovas kristna vittnen äger, både den smorda kvarlevan av andliga israeliter och den ”stora skaran” av deras lojala medtroende. Men dessa förkunnare av Kristi närvaro i det himmelska rikets makt följer aposteln Petrus’ varning och vägrar att låta sig rubbas i sin tro. De litar på Guds ords ofelbarhet, även när det ges i form av profetior eller förutsägelser om kommande ting. De vet att när Gud bjuder att något skall ske, så kommer det också att inträffa. Det kommer att gå i fullbordan. De sätter tro till orden i Psalm 115:3 (NW): ”Men vår Gud är i himlarna; allt som han hade sin lust i har han gjort.” Och eftersom de  hånfulla människorna hänvisar till ”skapelsen” i sin argumentering, kan de som troget håller fast vid sin tro på Jehova tänka på att när det behagade honom att skapa himlarna och jorden, gick hans uttalade ord också i verkställighet. Det frambragte resultat.

KRAFTEN I GUDS TALADE ORD

17, 18. a) Hur utgör de resultat som ”Guds ord” frambragte i förbindelse med skapelsen en grundval för tillförsikt till profetiornas uppfyllelse? b) Vad bortser alltså de människor ifrån som bespottar Guds profetiska ords uppfyllelse?

¹⁷ Enligt skapelseberättelsen i Första Mosebokens första kapitel blev det just så som det sägs i Psalm 33:9: ”Han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.” Detta ”Guds ord” besitter precis lika stor kraft i våra dagar, tusentals år efter skapelsen. I förbindelse med Guds profetior äger detta ”Guds ord” samma kraft att frambringa resultat som det gjorde vid skapelsen för länge sedan. De hånfulla människorna i våra dagar, som bespottar Guds profetiska ords uppfyllelse, kan inte komma ifrån att Guds uttryckta ord verkar för att uppfylla profetiorna om Herrens och frälsarens, Jesu Kristi, ”närvaro”. I sitt sinne kan de skjuta upp Kristi ”närvaro”, men att de ignorerar vittnesbörden om hans ”närvaro” kan inte ändra det verkliga förhållandet. När de genom sitt hån och löje försöker dra tvivel över Guds profetiska ords tillförlitlighet, bortser de från Guds ords kraftfulla verkan då himlarna och jorden skapades. Detta är orsaken till deras hån och löje:

¹⁸ ”I överensstämmelse med deras önskan undgår detta nämligen deras uppmärksamhet, att himlar fanns till sedan gammalt och en jord, stående kompakt ur vatten och mitt i vatten genom Guds ord; och genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten.” — 2 Petrus 3:5, 6, NW.

19. a) Vad avser Petrus med uttrycket ”världen på den tiden”? b) Vad var dessa ”ting”, genom vilka världen på den tiden drabbades av förintelse?

¹⁹ ”Världen på den tiden”, dvs. världen fram till år 2370  f.v.t., blev förintad genom ”Guds ord”, precis som himlarna och jorden hade blivit skapade genom ”Guds ord”. Guds uttalade ord skapade möjligheterna till en sådan global vattenflod. Det heter nämligen i skapelseberättelsen: ”Gud sade vidare: ’Må en utsträckning uppstå mellan vattnen, och må ett åtskiljande ske mellan vattnen och vattnen.’ Då begynte Gud göra utsträckningen och göra en åtskillnad mellan de vatten som skulle vara nedanför utsträckningen och de vatten som skulle vara ovanför utsträckningen. Och det skedde så. Och Gud började kalla utsträckningen himmel. Och det blev afton, och det blev morgon, en andra dag.” Och på femte skapelsedagen sade Gud vidare: ”Må vattnen frambringa ett vimmel av levande själar, och må flygande varelser flyga över jorden på ytan av himmelens utsträckning.” (1 Moseboken 1:6—8, 20, NW) Dessa himlar och vattnen ovanför och nedanför var de ting som Guds ord bjöd att träda i verksamhet, och genom dessa ”ting” lät han ”världen på den tiden” bli översvämmad.

20. Vad visar att den globala översvämningen i själva verket kom som ett gensvar till ”Guds ord”?

²⁰ Den globala översvämningen kom på Guds ord, eftersom det var han som fastställde tiden för den. ”Och HERREN [Jehova] sade till Noa: ’Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte. ... Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser, som jag har gjort.’” Detta inträffade år 2370 f.v.t. ”I det år, då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem. ... Och HERREN stängde igen om honom.” — 1 Moseboken 7:1—4, 11—16.

21, 22. a) Vad var den ”värld” som blev förintad i den globala översvämningen? b) Hur använde Jesus det som hände då som grundval för en varning, som är tillämplig i våra dagar?

 ²¹ ”Världen på den tiden”, som drabbades ”av förintelse då den översvämmades av vatten”, identifieras för oss i 2 Petrus 2:5 (NW). Där läser vi att ”han [dvs. Gud] inte skonade en forntida värld, men . . . likväl höll Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han störtade en syndaflod över en värld av ogudaktiga”. Denna forntida ”värld av ogudaktiga” fäste inget avseende vid hur Gud använde Noa och hans familj till att bygga den väldiga arken för att de skulle överleva syndafloden. Jesus Kristus använde den likgiltighet denna ”värld av ogudaktiga” visade gentemot ”Guds ord” som en illustration av vad som skulle vara fallet under ”avslutningen på tingens ordning”, som vi nu befinner oss i. Han sade:

²² ”Om den dagen och stunden har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern. För alldeles som Noas dagar var, så kommer Människosonens närvaro [parousiʹa] att vara. För såsom de var i de dagarna före syndafloden, då man åt och drack, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort, så kommer Människosonens närvaro att vara.” — Matteus 24:36—39, NW.

23. a) Varför kunde det sägas att Noa ”domfällde . . . världen”? b) Inbegriper uttrycket ”värld” i 2 Petrus 3:6 osynliga andar såsom en ”himmel”?

²³ Genom att handla i tro domfällde Noa denna ”värld av ogudaktiga”. Noa ägnade uppmärksamhet åt Guds talade ord och lydde det; denna ”värld av ogudaktiga” gjorde inte det och visade sig vara förtjänt av att bli dömd till förintelse. ”Genom tro visade Noa, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, gudaktig fruktan och byggde en ark till räddning för sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen, och han blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro.” (Hebréerna 11:7, NW) Den ”värld” som blev domfälld genom  Noas handlingssätt i tro inbegrep inga osynliga andevarelser, inga ondskefulla demoner. I 2 Petrus 3:6 (NW) ställs ”världen på den tiden”, som drabbades av förintelse i syndafloden, inte i kontrast till osynliga, himmelska andar, demoner, de änglar som var olydiga mot Jehova Gud; och dessa omtalas inte bildligt där såsom ”himmelen”. Demonandarna blev inte förintade i syndafloden. Det var de ogudaktiga människorna på jorden som drabbades av döden.

SLUTET FÖR ”DE HIMLAR OCH DEN JORD SOM NU FINNS”

24. Varför är det dåraktigt att nu på 1900-talet bespotta bibelns skildring av vad som hände med denna ”värld av ogudaktiga” på Noas tid?

²⁴ Med tanke på denna förintelse av ”världen på den tiden” genom den globala översvämningen, handlar de hånfulla människorna nu på 1900-talet ödesdigert för sig själva, när de låter det undgå ”deras uppmärksamhet” vad som hände med denna ”värld av ogudaktiga” före floden i enlighet med ”Guds ord”. De handlar i strid med sina egna eviga intressen genom att inte komma ihåg eller genom att ignorera ”uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna” med avseende på denna tid för Kristi osynliga ”närvaro”, ”avslutningen på tingens ordning”. (2 Petrus 3:2; Matteus 24:3; NW) ”Guds ord” hade inte endast att göra med ”att himlar fanns till sedan gammalt och en jord”, som då var befolkad av ”världen på den tiden”, utan samma ”Guds ord” har också att göra med ”de himlar och den jord som nu finns” och som dessa hånfulla människor nu på 1900-talet är förbundna med. Detta förhållande bör inte undgå dessa hånfulla människors uppmärksamhet i våra dagar, vilka bespottar löftet om Kristi ”närvaro” för att göra Jehovas kristna vittnen förlägna.

25, 26. a) Vilken tidsfaktor riktar aposteln Petrus varnande uppmärksamheten på? b) Vem hade tidigare omnämnt något sådant, och vad bör det göra oss medvetna om?

²⁵ ”Men”, säger aposteln Petrus varnande, ”genom samma ord är de himlar och den jord som nu finns sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses  dag. Men låt inte detta ena undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är såsom tusen år och tusen år såsom en dag.” — 2 Petrus 3:7, 8, NW.

²⁶ Profeten Mose var den första människa som blev inspirerad att sätta likhetstecken mellan ett tusen år av människans tillvaro och ett tjugofyratimmarsdygn för den evige Skaparen av himmel och jord. Denna första jämförelse av detta slag återfinns i Psalm 90:1—4, där skribenten Mose riktar följande ord till Skaparen: ”Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud. Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ’Vänden åter, I människors barn.’ Ty [med tanke på att Gud låter den syndiga människan i döden vända åter till jordens stoft efter en så kort livstid] tusen år äro i dina ögon såsom den dag [av tjugofyra timmars längd], som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt [om fyra timmar].” Jehova Gud inspirerade också Mose att tala om de sju tusen år långa skapelseperioderna såsom ”dagar”. (1 Moseboken 1:1—31; 2 Moseboken 20:11) En tidsperiod som för den dödliga människan är ganska lång är försvinnande kort för den odödlige Guden.

27. Vilken verkan hade översvämningen på Noas tid på jordklotet självt?

²⁷ När Gud lät den globala översvämningen drabba jorden på Noas tid, förintade han inte det bokstavliga jordklotet. Det överlevde syndafloden, och det bildades bäcken, där allt vattnet som översvämmat jordklotet kunde samlas.

”DE HIMLAR OCH DEN JORD SOM NU FINNS”

28. a) Är ”de himlar och den jord som nu finns” ett nytt jordklot med ny atmosfär, vilka skiljer sig från dem som existerade före floden? b) Hur vet vi att Gud, då han skapade människan, inte hade i tankarna att använda det vatten som svävade ovanför jorden till att åstadkomma förintelse?

²⁸ När det i 2 Petrus 3:7 (NW) talas om ”de himlar och den jord som nu finns”, kan detta alltså inte syfta på ett nytt jordklot med en ny atmosfärisk ”utsträckning” omkring. Vi bör också lägga märke till att aposteln Petrus i 2 Petr. 3 verserna 5 och 6 inte sade att de ”himlar [som] fanns till sedan gammalt  och en jord, stående kompakt”, var sparade åt vatten och skulle förvaras till domens dag. Gud hade inte något sådant i tankarna, då han skapade den bokstavliga himlen och jorden och satte människan på jorden. Gud gav då den fullkomlige mannen och den fullkomliga kvinnan möjligheten att för evigt få leva i ett jordiskt paradis utan någon domens dag. — 1 Moseboken 2:17—25.

29. a) Är ”de himlar och den jord som nu finns” av samma slag som de himlar och den jord som omtalas i 2 Petrus 3:5? b) Varför måste alltså den ”eld” som omtalas i 2 Petr. 3 vers 7 också vara bildlig?

²⁹ ”De himlar och den jord som nu finns” är följaktligen inte sparade åt en världsomfattande syndaflods vatten, utan åt eld, och de förvaras till ”de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. Detta betyder uppenbarligen en himmel och en jord av annorlunda slag än den ursprungliga, bokstavliga himlen och jorden. Eftersom det förhåller sig så, måste den ”eld” som här omtalas vara annorlunda än bokstavlig eld. Det är alltså fråga om bildlig ”eld”, som ofta omtalas i den inspirerade Skriften.

30, 31. a) Vilket slags ”eld” omtalas i Sefanja 3:8, 9? b) Vilket omnämnande av ”eld” finner vi i Klagovisorna 2:3, 4?

³⁰ I Sefanja 3:8, 9 talas det om sådan bildlig ”eld” med följande ord: ”Därför mån I vänta på mig, säger HERREN, och på den dag, då jag står upp för att taga byte. Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Se, då skall jag giva åt folken nya, renade läppar, så att de allasammans åkalla HERRENS namn och endräktigt tjäna honom.”

³¹ Sedan Babylons härar år 607 f.v.t. förstört staden Jerusalem, höll profeten Jeremia denna veklagan över den åtgärd Jehova Gud vidtagit: ”I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring. Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte  alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.” — Klagovisorna 2:3, 4.

32, 33. Vilket lugnande löfte, som regnbågen utgör en påminnelse om, gav Gud efter syndafloden på Noas tid?

³² Omedelbart efter syndafloden på Noas tid lät Gud regnbågen framträda och sade till Noa och hans familj: ”Jag vill upprätta ett förbund med eder; härefter skall icke mer ske, att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.” Och Gud tillfogade: ”Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider: min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden. Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn, skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod, som fördärvar allt kött. När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.” — 1 Moseboken 9:11—16.

³³ I Jesaja 54:9 (NW) tillfogade Jehova Gud denna försäkran: ”Jag har svurit att Noas vattenmassor inte mera skall övergå jorden.”

”SPARADE ÅT ELD”

34. Vilka olika fakta gör det oförnuftigt att betrakta den eld som omtalas i 2 Petrus 3:7 såsom bokstavlig eld?

³⁴ Att Gud svurit en sådan ed, att inte låta någon mer vattenflod övergå jorden, skulle inte vara till någon större tröst för mänskligheten, om det i stället vore hans uppsåt att låta hela jorden uppslukas av bokstavlig eld, att åstadkomma en bokstavlig, världsomfattande brand. Och om uttrycket ”de himlar och den jord som nu finns” inbegrep himlens stjärnor, som är synliga för människoögat, vad skulle då en sådan bokstavlig eld kunna göra med solen i vårt solsystem och med alla de andra stjärnorna i Vintergatan och i alla de andra  galaxerna, som redan är eldklot av högre temperatur än de eldar som kan åstadkommas här på jorden? Att jorden skulle förvandlas till en förkolnad slaggklump genom en världsomfattande brand kan knappast fås att stämma överens med Guds tillkännagivna uppsåt att genom sitt messianska rike förvandla denna jord till ett världsomfattande paradis.

35. a) Vilken innebörd har alltså ordet ”eld” i detta skriftställe? b) Vad är de ”himlar” som är ”sparade åt eld”?

³⁵ Det är alltså tydligt att den ”eld”, åt vilken ”de himlar och den jord som nu finns” är sparade, är en symbolisk eld, som åstadkommer förintelse av domfällda ting precis lika effektivt som bokstavlig eld förintar brännbara ting. Eftersom det förhåller sig så, får uttrycket ”de himlar och den jord som nu finns” symbolisk innebörd. ”Himlarna” symboliserar alltså regeringssystemen, de styrande myndigheter ”som nu finns” och som människorna är underställda. I Romarna 13:1 (NW) kallar den kristne aposteln Paulus dessa för ”de överordnade myndigheterna” och säger: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.”

36. a) Vad är i överensstämmelse härmed den ”jord” som är ”sparad åt eld”? b) Ge ett exempel från Skriften på denna användning av ordet ”jorden”.

³⁶ Den ”jord” som befinner sig under dessa himlar symboliserar följaktligen det mänskliga samhälle som är underställt och underordnat de ”överordnade myndigheterna”. En gång i tiden, i mer än ett hundra år efter syndafloden på Noas tid, talade detta mänskliga samhälle bara ett enda språk. I 1 Moseboken 11:1 riktas uppmärksamheten på detta, när det heter: ”Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.”

37, 38. a) Vid vad annat, som är högt och upphöjt, liknas de politiska regeringarna i Skriften? b) Belys detta med hjälp av Jesaja, kapitel 34, och Mika, kapitel 1.

³⁷ Att tala om de ”överordnade myndigheterna” såsom ”himlar” är i full överensstämmelse med att bibeln liknar sådana politiska regeringar vid ”berg”. Den suveräne Herren  Gud säger till exempel i Jesaja 34:2—5: ”HERREN är förtörnad på alla folk och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. Deras slagna kämpar ligga bortkastade, och stank stiger upp från deras döda kroppar, och bergen flyta av deras blod [bergen skall smälta på grund av deras blod, NW]. Himmelens hela härskara förgås, och himmelen själv hoprullas såsom en bokrulle; hela dess härskara faller förvissnad ned, lik vissnade löv från vinrankan, lik vissnade blad ifrån fikonträdet. Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned på Edom till dom, på det folk jag har givit till spillo.” När härarna blir givna till spillo i den kommande ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon, skall de regeringar som dessa härar har understött smälta, upplösas, precis som berg, som smälter i blodet från slagna härar.

³⁸ En annan bild av hur de symboliska, himmelssträvande bergen löses upp finner vi i Mika 1:3, 4: ”Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, han far ned och går fram över jordens höjder. Bergen smälta under hans fötter, och dalar bryta sig fram — såsom vaxet gör för elden, såsom vattnet, när det störtar utför branten.” När Jehova Gud, den Allsmäktige, inom kort genom sina himmelska exekutionsstyrkor drabbar samman med denna tingens ordnings berglika regeringar, skall det vara som om de blev utsatta för glödande hetta. Deras fasthet skall upplösas och smälta!

39. Vad har alltså framtiden i beredskap för de ”himlar och den jord som nu finns” och för de ”ogudaktiga människorna”, och varför det?

³⁹ ”De ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”, till vilken ”de himlar och den jord som nu finns” förvaras, skall bildligt talat vara en eldsglödande dag med tanke på all den förintelse den skall medföra. Det skall bli den dag när Guds domar skall verkställas på hela den synliga tingens ordning. Det skall också bli en förintelsens dag för ”de ogudaktiga människorna”, därför att de inte betraktar och behandlar Jehova Gud såsom den höge och upphöjde, den universelle  suveränen. De är vanvördiga mot honom, den Helige.

GUD ÄR INTE SENFÄRDIG

40, 41. Vilket förhållande när det gäller tid bör tas i betraktande, även om de hånfulla människorna kan finna Jehovas domsdags ankomst långsam?

⁴⁰ Det är ”genom samma ord”, dvs. genom ”Guds ord”, som ”de himlar och den jord som nu finns” är oföränderligt ”sparade åt eld och förvaras till de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. Detta är något för de hånfulla människorna i våra dagar att tänka på, när de behandlar Herrens och frälsarens, Jesu Kristi, ”närvaro” som om den ännu inte börjat. Detta ”samma ord” från Gud, som med auktoritet tillkännagav det syfte för vilket de ”himlar och den jord som nu finns” har tillåtits existera så länge, skall ofelbart gå i fullbordan. Detta kommer inte att dröja länge nu! För de hånfulla människorna och de ”ogudaktiga människorna” kan det förefalla vara en lång tid innan denna ”dag” kommer, men för den Gud som är utan början och utan slut, för honom som är evig, har det inte varit någon lång tid. Därför säger aposteln Petrus vidare:

⁴¹ ”Men låt inte detta ena undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är såsom tusen år och tusen år såsom en dag. Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, som några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Likväl skall Jehovas dag komma som en tjuv.” — 2 Petrus 3:8—10, NW.

42. a) Har Gud tillåtit denna till synes långa tid utan att tänka på människornas bästa? b) Hur kan det sägas att ”en dag för Jehova är såsom tusen år” för människan?

⁴² Det som är en så lång tid för människor är i verkligheten en kort tid för Gud. Han kan därför låta människorna få till synes lång tid på sig för deras eget bästa. Vad är ”tusen år” för honom, när det bara är som ett tjugofyratimmarsdygn i jämförelse med den evighet under vilken han existerat? Omvänt är ett tjugofyratimmarsdygn för Gud som  ett tusen år för människan, när man tänker på att vad människan skulle behöva tusen år på sig för att uträtta, det skulle den allsmäktige Guden, Jehova, kunna få gjort på ”en dag”. Missnöjda människor har i tusentals år försökt förbättra denna tingens ordning eller försökt omstörta den och ersätta den med något bättre, men de har hittills varit oförmögna att åstadkomma detta. Men Jehova skall verkställa detta på sin ”dag”, på den korta tid då han verkställer sina domar på denna tingens ordning såsom genom eld och förintar alla dem som sympatiserar med den och stöder den. Detta är sannerligen något för de hånfulla människorna att tänka på.

43. Vilka frågor bör människor allvarligt begrunda, i stället för att vara otåliga på Guds sätt att sköta saker och ting?

⁴³ Man visar att man inte förstår Guds sätt att sköta saker och ting, när man otåligt säger: ”Varför har Gud ännu inte gjort något åt den svåra situationen i världen? Han borde skynda sig och göra något för att hjälpa människorna, så att jag kan få gagn av det — fort!” Den fråga en sådan otålig person i första hand bör ställa sig är: ”Har jag ännu nått fram till sinnesändring gentemot Gud?” Eller: ”Utnyttjar jag tiden till att hjälpa så många andra som möjligt att nå fram till sinnesändring?”

44. a) Hur har Gud genom sitt sätt att handla med människorna verkligen visat enastående ”tålamod”, och vad har varit hans syfte med detta? b) Vad har Gud gjort under denna tidsperiod för att så många som möjligt skall kunna bli frälsta?

⁴⁴ Vem kan med rätta anklaga Gud för att vara långsam med avseende på sitt löfte att rena denna jord från ondska och upprätta en bestående, rättfärdig regering, när ett tusen år av människans tideräkning bara är som ett tjugofyratimmarsdygn för den evige Guden? Han har sin egen fastställda dag för att gripa in, och den dag han fastställt har inneburit att ett oräkneligt antal människor har fått gott om tid på sig att nå fram till sinnesändring. De bör inte betrakta det som ”långsamhet” från Guds sida, utan bör inse att han har bestämt sin ”dag” för att ingripa så långt i framtiden, räknat  från begynnelsen för ”de himlar och den jord som nu finns”, just därför att han besitter sådant enastående ”tålamod”. Han har visat sådant gudomligt tålamod, därför att han inte önskar att någon skall förgås, drabbas av förintelse. Under de tusentals år han har tillåtit gå fram till sin oföränderligt fastställda ”dag” har han därför sänt sin älskade Son från himmelen, för att han skulle fungera som en stor lärare på jorden och dö som ett lösenoffer för hela mänskligheten för att så många som möjligt skulle kunna bli frälsta. (Galaterna 4:4) Sedan hans trogne, älskade Sons första ankomst till jorden har sinnesändring till förlåtelse för synder blivit predikad på hela den bebodda jorden. Denna sinnesändring har blivit predikad i mer än nitton hundra år.

45. Hur har Gud handlat också med de hånfulla människorna, även om de själva inte inser det?

⁴⁵ De hånfulla människorna i våra dagar tar inte vara på Guds tålamods tid för att nå fram till sinnesändring, så att de inte drabbas av förintelse. Även om de inte inser det, har Gud handlat mycket omtänksamt mot dem för att de skall uppnå sinnesändring. Som aposteln Paulus skrev i sitt inspirerade brev till den romerska församlingen, vilken bestod av judar och hedningar, som blivit kristna: ”Föraktar du hans omtankes och fördragsamhets och långmodighets rikedom, därför att du inte vet att Guds omtänksamhet söker föra dig till sinnesändring?” — Romarna 2:4, NW.

46, 47. a) Hur har Guds tålamod ända sedan år 1914 visat sig inte vara förgäves? b) Hur framhävs Guds återhållsamhet och tålamod i Uppenbarelseboken 7:1—3?

⁴⁶ Det tålamod som Gud utövat under denna tid av Herrens och frälsarens, Jesu Kristi, ”närvaro” i Rikets makt sedan år 1914 har inte varit förgäves. Det har medgett och resulterat i att den slutliga kvarlevan av andliga israeliter blivit församlad och dessutom medlemmarna av den till antalet ej angivna ”stora skaran”, som är den smorda kvarlevans trogna följeslagare. Den återhållsamhet och det tålamod Gud visat för deras skull som kan förmås att ändra sinne framhävs i Uppenbarelsebokens sjunde kapitel. Aposteln  Johannes skriver med avseende på den annalkande stormen av förintelse, som skall övergå hela jorden:

⁴⁷ ”Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, för att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. Och jag såg en annan ängel träda fram ifrån öster med den levande Gudens signet. Och han ropade med hög röst till de fyra änglar, som hade fått sig givet att skada jorden och havet, och sade: ’Gören icke jorden eller havet eller träden någon skada, förrän vi hava tecknat vår Guds tjänare med insegel på deras pannor.’” (Uppenbarelseboken 7:1—3) Detta skedde på grund av Guds tålamod.

48. a) Vad har blivit följden av att Gud visat tålamod på detta sätt? b) Hur handlar de som nu kommer att uppskatta Guds tålamod, och vilken storslagen framtidsutsikt har de fått?

⁴⁸ Till vilket gagn blev det att Gud visade tålamod på detta sätt? Den återstående kvarlevan av andliga israeliter blev tecknad med insegel på pannan, så att det till slut skulle vara ett hundra fyrtiofyra tusen med insegel tecknade andliga israeliter, precis som Jehova Gud hade förutbestämt. (Uppenbarelseboken 7:4—8) Men det är inte bara de andliga israeliterna, vilka skall regera tillsammans med Kristus på det himmelska Sions berg, som har fått gagn av Guds tålamod i denna ”ändens tid”. Människor med det skriftenliga hoppet om evigt liv i ett jordiskt paradis har också fått gagn av det. Alltsedan det betydelsefulla året 1935 har de kommit ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål och har överlämnat sig åt Jehova såsom sin Gud. De har blivit döpta till symbol av detta överlämnande, som Jesus Kristus bjöd skulle ske med dem som blir hans lärjungar. Denna obegränsade ”stora skara”, som nu håller på att ta form, har fått den storslagna framtidsutsikten att genomgå och komma levande ur den stormiga ”stora vedermöda” som utgör slutet på denna ”ändens tid”. Den profetiska bilden i Uppenbarelseboken 7:9—17 av hur denna ”stora skara” i trygghet kommer ut ur den ”stora vedermödan” nalkas nu sitt härliga förverkligande!

 SÄKERT OCH VISST ATT HERREN GUDS DAG SKALL KOMMA

49. Vad kommer plötsligt att överraska de människor, som räknar Gud för att vara långsam, men som själva är långsamma att vidta åtgärder för frälsning?

⁴⁹ Människor som felaktigt uppfattar Guds långmodighet och tålamod som tröghet, senfärdighet, långsamhet från hans sida och som själva är långsamma, när det gäller att vidta åtgärder för att bli frälsta, skall plötsligt bli överraskade av förintelse från Gud. Aposteln Petrus varnade för ett sådant missriktat, vårdslöst, oförståndigt handlingssätt genom att säga: ”Likväl skall Jehovas dag [grekiska: hemeʹra Kyriʹou; Herrens dag] * komma som en tjuv; på den dagen skall himlarna försvinna med ett kraftigt, väsande ljud, men de starkt upphettade elementen skall upplösas, och jorden och de verk som är på den skall bli upptäckta.” — 2 Petrus 3:10, NW; fotnot.

50. Vilken varning ges i detta sammanhang med avseende på präster, som använder religionen som ett medel till att utnyttja godtrogna människor?

⁵⁰ Den dag, då de ”himlar och den jord som nu finns” når sitt slut, skall ofelbart komma, eftersom den ingår i Guds tillkännagivna uppsåt. Han har själv i sitt eget tidsschema fastställt tidpunkten för dess ankomst. Kristenhetens präster, vilka fortsätter att använda religionen som ett medel till att utnyttja godtrogna människor, skall finna att det är de själva, och inte Gud, som sover och slumrar när det gäller händelseutvecklingen. ”Och i vinningslystnad skall de utnyttja er med falska ord. Men vad dem angår, så är domen sedan gammalt inte overksam, och deras tillintetgörelse slumrar inte.” — 2 Petrus 2:3, NW.

51. I likhet med vad för något sade både aposteln Paulus och Jesus Kristus att dagen för verkställande av Guds domar skulle komma?

⁵¹ Även aposteln Paulus talar om att Jehovas dag skall  komma som en tjuv om natten, då han skriver till de kristna i Tessalonika i Macedonien: ”Vad nu beträffar tiderna och tidsperioderna, bröder, har ni inte behov av att något skrivs till er. Ni vet ju själva mycket väl att Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten. Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem, liksom födslovåndan över en havande kvinna; och de skall på inga villkor komma undan.” (1 Tessalonikerna 5:1—3, NW) Eftersom Jesus Kristus själv skall bli använd av Jehova Gud till att verkställa hans domar på Jehovas dag, varnade han sina lärjungar för att domens dag skulle nalkas som en tjuv: ”Men det förstån I väl, att om husbonden visste, under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke, att någon bröt sig in i hans hus. Varen därför ock I redo; ty i en stund, då I icke vänten det, skall Människosonen komma.” — Matteus 24:43, 44; Lukas 12:39, 40.

52. Vad är ”himlarna”, som enligt 2 Petrus 3:10 skall försvinna?

⁵² På Jehovas dag skall mänskligheten befinna sig i en eldsglödande situation för denna ogudaktiga tingens ordning. ”Himlarna”, ”elementen” och ”jorden”, som mänskligheten har känt i tusentals år, skall drabbas av fördärv. ”Himlarna”, vilka skall försvinna, är de politiska regeringar som med Guds tillåtelse har tjänat som ”de överordnade myndigheterna” och som har förlängt sin verksamhet, trots att hedningarnas tider löpte ut år 1914. De har skjutit i höjden som berg på den jordiska skådebanan och har överskuggat det mänskliga samhällets angelägenheter. Religionens präster, profeter och predikanter har blandat sig i regeringarnas angelägenheter och försökt göra sig själva till en integrerande del av regeringarna genom att i många länder få till stånd ett äktenskap mellan staten och kyrkan. I de äktenskap mellan kyrka och stat som fortfarande existerar i denna ”ändens tid” är den religiösa parten den lägre, den underordnade, som blott och bart tolereras och inte blir föremål för någon passionerad uppvaktning.

53. Vad anges genom att det är ”med ett kraftigt, väsande ljud” som ”himlarna” skall försvinna?

 ⁵³ Dessa regerande ”himlar” skall försvinna ”med ett kraftigt, väsande ljud”, likt det utdragna ljudet av bokstaven ”s”. Detta skulle kunna vara ett vinande ljud, likt det som uppstår när ett föremål hastigt rusar fram genom luften, till exempel när en örn störtdyker mot sitt byte. Detta väsande ljud skulle följaktligen kunna beteckna att dessa regerande ”himlar” skall försvinna mycket hastigt. Detta de regerande himlarnas hastiga försvinnande skall inte åstadkommas genom människors radikala, revolutionära partiers ingripande, eftersom dessa endast skulle ersätta den omstörtade regeringen med en som de själva bildar. De politiska ”himlarna” skall i stället försvinna genom Jehova Guds ingripande. Eftersom de har överlevt ”hedningarnas tider”, skulle det bara vara på sin plats att de hastigt avlägsnades från skådeplatsen, såsom genom ett ingripande som kunde ha skett för länge sedan. Oavsett hur detta ”väsande ljud” låter, skall invånarna på hela jorden höra det.

54. Identifiera ”elementen”, som enligt 2 Petrus 3:10 skall upplösas.

⁵⁴ ”Elementen”, som skall bli ”starkt upphettade” och sedan ”upplösas”, är inte de medeltida alkemisternas så kallade ”fyra element”, nämligen eld, vatten, jord och luft. ”Element” betyder de grundläggande delar som något, till exempel en organism, består av. ”Element” kan föra tanken till vissa ting som är uppradade i en viss ordning, i likhet med bokstäverna i ett språks alfabet. ”Elementen” omtalas såsom åtskilda från ”himlarna” och ”jorden” och inte såsom huvudbeståndsdelar av dessa. Mellan våra bokstavliga himlar och jorden finns atmosfären, som människorna lever i och som de andas för att uppehålla livet. Denna atmosfär består av en blandning av gaser och kan alltså sägas innehålla olika element eller delar. Det finns likaså en ande, som genomtränger människans jordiska domän, en ande, som människorna andas in och som påverkar dem, driver dem såsom genom en osynlig kraft till att handla, tänka, tala och planera så som de gör. Detta är världens ande. Den har ingenting  att göra med Guds ande, utan står i strid med den. Gud är alltså emot denna världsliga ande i alla dess element eller delar. På sin dag skall han upplösa den, förinta den i sin vredes glöd. Alla de läror, anordningar och planer som ger uttryck åt denna världsliga ande och är resultat av den måste upplösas, utplånas, tillsammans med den.

55. a) Vad avser den ”jord” som här omtalas? b) Vad avser uttrycket ”de verk som är på den”?

⁵⁵ Gud riktar inte bara sin uppmärksamhet mot ”himlarna” och ”elementen”, utan också mot ”jorden och de verk som är på den”. De ”skall bli upptäckta”. (2 Petrus 3:10, NW) De skall bli utrannsakade. ”Jorden” symboliserar i detta fall det mänskliga samhället, som är åtskilt från den smorda kvarlevan av andliga israeliter och från den ”stora skaran”, som befinner sig i det andliga paradiset och tillber Jehova i hans andliga tempel. (Uppenbarelseboken 7:15) Uttrycket ”de verk som är på den” avser inte det jordiska, mänskliga samhällets gärningar eller handlingar, utan det som de byggt upp, de ting som det mänskliga samhället bygger och frambringar i form av byggnadsverk och liknande. Dessa ”verk” visar detta mänskliga samhälles, denna symboliska ”jords”, materialistiska synsätt, dess jordiska inriktning.

56, 57. a) I vilken mening blir jorden och de verk som är på den ”upptäckta”, som det sägs i 2 Petrus 3:10? b) Hur liknar tanken den som uttrycks i 1 Korintierna 3:13—15?

⁵⁶ Men varför sägs det: ”Och jorden och de verk som är på den skall bli upptäckta [ordagrant: skall bli funna]”? Varför ”bli upptäckta”, ”bli funna”, i stället för ”brännas upp”, som 1917 års svenska översättning av 2 Petrus 3:10 lyder? Att de blir ”upptäckta” eller ”funna” betyder inte att de på Jehovas dag endast skall blottläggas inför allas åsyn och skall lämnas avtäckta på detta sätt. I 2 Petrus 3:7 (NW) sägs det att ”de himlar och den jord som nu finns” genom Guds ord är ”sparade åt eld”. ”Jorden och de verk som är på den” skall följaktligen inte undgå förintelsens ”eld”, eftersom inte heller ”himlarna” och ”elementen” skall göra detta. De skall bli ”upptäckta” eller ”funna” av  elden. Elden skall också drabba ”jorden och de verk som är på den”. De skall bli ”upptäckta” eller ”funna” såsom varande brännbart material, precis som de symboliska ”himlarna” och de symboliska ”elementen” är brännbara. Den förintande ”elden” på Jehovas dag skall bevisa att det förhåller sig så. Innebörden i uttrycket ”upptäckta” eller ”funna” är alltså densamma som i 1 Korintierna 3:13—15 (NW), där aposteln Paulus skriver:

⁵⁷ ”Värdet av vars och ens arbete [skall] bli känt, ty dagen skall uppvisa det, eftersom den skall uppenbaras medelst eld; och elden själv skall genom prövning visa av vilket slag vars och ens arbete är. Om någons verk, som han har byggt på den, blir bestående, kommer han att få lön; om någons verk bränns upp, kommer han att lida förlust. ...”

58. Vad skall alltså hända med den symboliska ”jorden och de verk som är på den”, och hur framgår detta ytterligare av Sefanjas profetiska ord?

⁵⁸ ”De ogudaktiga människornas doms och förintelses dag” skall komma som en tjuv över den symboliska ”jorden och de verk som är på den”, och ”elden” på denna dag, då Guds domar skall verkställas, skall visa att de är lättantändliga och kan förbrännas till aska. De skall gå upp i rök. De skall inte kunna stå emot eller överleva Herren Gud Jehovas eldsglödande dag. De profetiska orden i Sefanja 1:14—18 har en högtidlig innebörd för vår tid: ”HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är HERRENS dag! I ångest ropa nu hjältarna. ... Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare.”

ATT PÅSKYNDA ”GUDS DAGS NÄRVARO”

59. Vilken uppmaning av aposteln Petrus beträffande förväntningar och uppförande är i särskilt hög grad tillämplig på oss i denna tid?

⁵⁹ Vad slags människor, i kontrast till de hånfulla människor som enligt förutsägelsen skulle framträda i vår tid, visar vi oss vara, med tanke på denna ogudaktiga tingens  ordnings undergång, som nu är så nära? Aposteln Petrus’ kraftiga uppmaning till de kristna i det första århundradet är i allra högsta grad tillämplig på oss i denna tid: ”Då nu allt detta [de symboliska himlarna, elementen, jorden och de verk som är på den] således skall upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas [grekiska: Guds] dags närvaro och ständigt har den i tankarna [ordagrant: väntar på och påskyndar], den dag för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta! Men det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petrus 3:11—13, NW; Rikets mellanradiga översättning.

60. a) Hur bör vi leva, om vi verkligen tror det som Guds ord säger? b) Vilken uppmaning ger aposteln Petrus åt dem som blivit kallade till himmelskt liv?

⁶⁰ De som verkligen tror på att Guds profetiska ord med säkerhet skall gå i uppfyllelse bör också leva i enlighet med sina förväntningar. De kommer inte själviskt att leva för den nuvarande tingens ordning, dvs. för ”himlarna” och ”elementen” och ”jorden”, som skall upplösas, förintas, på det sätt Guds ord beskriver. Varför leva för något som snart skall förgås — och förgås tillsammans med det? I synnerhet överlämnade, döpta kristna har ”i likhet med ... [aposteln Petrus] uppnått trons privilegium genom vår Guds och vår frälsares, Jesu Kristi, rättfärdighet”. (2 Petrus 1:1, NW; Weymouth; American Standard Version) Aposteln Petrus säger vidare till sådana kristna som fått kallelsen till det himmelska riket: ”Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall. Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike förlänas eder i rikligt mått.” (2 Petrus 1:10, 11) Aposteln Petrus säger att de är ”gäster och främlingar”, och följaktligen tillhör de inte de symboliska ”himlarna”, ”elementen” och ”jorden”, som ”således skall upplösas”. — 1 Petrus 2:11.

61. a) Vilket slags människor och handlingar skyr de sanna kristna i enlighet med Petrus’ uppmaning? b) Vad är nödvändigt för att stanna kvar i det andliga paradiset?

 ⁶¹ De som följer Petrus’ uppmaning har alltså ingenting att göra med de ”falska lärare” som ”i hemlighet [skall] införa fördärvliga sekter” och skall ”förneka till och med den ägare som har köpt dem och . . . därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva”. Kristna människor som håller fast vid de sanna profetiorna följer inte dessa falska lärare. Dessa trogna kristna tillhör inte de många som skall ”följa dem [de falska lärarna] i deras tygellösa handlingar” och på grund av vilka ”sanningens väg [skall] bli skymfad”. (2 Petrus 2:1, 2, NW) För att inte vålla att bibelns sannings väg blir skymfad av hånfulla människor och andra världsliga människor ägnar de kristna, som följer aposteln Petrus’ ord, ständig uppmärksamhet åt vad slags människor de bör vara ”i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. Genom att handla så undgår de att ”dra snar tillintetgörelse över sig själva” tillsammans med ”de himlar och den jord som nu finns” och som är ”sparade åt eld”. (2 Petrus 3:7, NW) Genom ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet” stannar Jehovas kristna vittnen i våra dagar kvar i sitt andliga paradis.

62. a) Finns det något vi kan göra för att få ”Jehovas dag” att komma tidigare? b) Hur kan vi visa att vi ”ständigt har den i tankarna”?

⁶² De låter sig inte påverkas av något hån och löje från sådana som i sitt sinne skjuter upp Jehovas domsdags tjuvlika ankomst. De har länge väntat på den, och ända tills den kommer skall de fortsätta att vänta på ”Jehovas dags närvaro”. Till skillnad från de hånfulla människorna har de ”Jehovas dags närvaro” ständigt i tankarna. De upphör aldrig att tänka på den. De har den ständigt i tankarna, såsom en händelse som är mycket nära. Ju längre de lever på jorden, desto närmare kommer den. De kan inte bokstavligen påskynda den. De vet nämligen att Jehova har sin egen fastställda tidpunkt då den skall komma. Men de är ständigt på sin vakt, så att de, oavsett hur snart och oväntat  den kan komma, skall vara beredda för dess ankomst genom att befinna sig i ett av Jehova Gud godkänt tillstånd. Att de fortsätter att ägna sig åt ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet” är alltså i överensstämmelse med att de ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna”. De vet vad den dagens närvaro innebär. Vad då?

VÄGEN BANAS FÖR ”NYA HIMLAR OCH EN NY JORD”

63. Vad skall det innebära för dessa ”himlar”, när de blir upplösta?

⁶³ ”Jehovas dags närvaro” är det medel ”för vars skull himlar som står i lågor skall upplösas och starkt upphettade element skall smälta!” (2 Petrus 3:12, NW) De regerande ”himlar” som de världsliga, religiösa ledarna har klamrat sig fast vid för att få stöd och beskydd skall bli antända av Jehova Gud. ”Ty”, heter det i Hebréerna 12:29, ”vår Gud är en förtärande eld”. (5 Moseboken 4:24) Detta skall innebära att dessa regerande ”himlar” blir upplösta, förintade. Hur detta skall åstadkommas, såsom genom eld, förklarar inte aposteln Petrus. ”Uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna” beskriver emellertid hur detta skall ske. — 2 Petrus 3:2, NW; 1:21.

64. Genom vilken inspirerad profet gavs en förklaring av hur dessa symboliska ”himlar” skall bli förintade såsom genom eld?

⁶⁴ I den profetiska dröm som Nebukadnessar, Babylons kung på profeten Daniels tid, fick gavs en bild av dessa symboliska ”himlar” från och med år 607 f.v.t., då Nebukadnessar förstörde Jerusalem och dess tempel, fram till ”Jehovas dags närvaro”. Det var Jehova Gud som gav Babylons kung denna profetiska dröm. Detta framgår av att kungen glömde drömmen och att Jehovas profet Daniel var den ende som kunde återkalla den till kungens sinne och sedan förklara den för honom. — Daniel 2:1—39.

65. Vad såg Babylons kung i sin dröm, och vad symboliserade detta?

⁶⁵ I sin dröm såg Babylons kung symbolen för en obruten rad av politiska världsvälden, från det babyloniska världsväldet  av Nebukadnessars dynasti fram till och inklusive det sjunde världsväldet enligt bibelns skildring, nämligen det anglo-amerikanska världsväldet nu på 1900-talet. Därför bestod bildstoden i drömmen, som användes som en symbol av denna rad av härskande världsvälden, av ett antal grundläggande material. Huvudet var av guld, bröstet och armarna var av silver, buken och länderna av koppar, benen av järn och fötterna och tårna av järn blandat med lera. — Daniel 2:31—33.

66. Förklara vad bildstodens olika delar betyder.

⁶⁶ ”Detta var drömmen”, sade Daniel till Nebukadnessar, ”och vi vilja nu säga konungen uttydningen: Du, o konung, konungarnas konung [och följaktligen en härskare över ett världsvälde], åt vilken himmelens Gud har givit rike . . . och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet.” (Daniel 2:36—38) Det gyllene huvudet symboliserade alltså det babyloniska världsväldet i Nebukadnessars dynasti. Bröstet och armarna av silver symboliserade det efterföljande medo-persiska världsväldet. Buken och länderna av koppar symboliserade det macedonisk-grekiska världsväldet. Benen av järn symboliserade det romerska världsväldet och det av två makter bestående brittisk-amerikanska världsväldet, som växte ut därifrån. Fötterna, som var delvis av järn och delvis av lera, symboliserade de nuvarande eller slutliga regeringsmakterna, som har blivit delvis radikala (socialistiska; kommunistiska) och delvis imperialistiska. Under de mer än tjugofem århundraden som gått sedan hedningarnas tider började, i samband med Jerusalems förstöring år 607 f.v.t., har de övriga politiska regeringarna på jorden dominerats av denna rad av världsvälden. — Daniel 2:39—43.

67, 68. Fram till vilken period i historien står denna världsväldenas bildstod kvar, och vad händer då med den?

⁶⁷ Enligt kungens profetiska dröm står denna världsväldenas ”bildstod” i den historiska uppfyllelsen fortfarande kvar i ”avslutningen på tingens ordning”, där vi befinner oss i våra dagar. (Matteus 24:3; 28:20; 13:39, 49; NW)  Denna ”avslutningen på tingens ordning” förs till en storslagen höjdpunkt genom ”Jehovas dags närvaro”, under vilken de symboliska ”himlarna”, ”elementen” och ”jorden och de verk som är på den” förintas såsom genom eld. Detta är ”de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag”. (2 Petrus 3:7—12, NW) Den del av kungens dröm som skildrar rörelse och handling har därför olycksbådande innebörd. Daniel påminde kungen om detta genom att säga:

⁶⁸ ”Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna som voro av järn och lera och krossade dem. Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.” — Daniel 2:34, 35.

69. Vad innebär detta för alla mänskliga herravälden?

⁶⁹ Uppfyllelsen av denna dramatiska del av den profetiska drömmen ligger omedelbart framför oss. I överensstämmelse härmed skall varje spår eller kvarleva av de politiska världsväldena under människans historia, däribland det åttonde världsväldet, Förenta nationerna, med våld utplånas, så att de aldrig kan uppstå igen. Alla underordnade riken och mänskliga herravälden måste likaså röjas undan från jorden.

70, 71. Med hjälp av vilket redskap åstadkommer Jehova denna världsomfattande förintelse?

⁷⁰ Detta är Guds ord, inte människans. Detta verk skall inte utföras av den smorda kvarlevan av andliga israeliter och inte heller av den ”stora skaran” av deras medtillbedjare av Jehova. Det redskap som den allsmäktige Guden, Jehova, skall använda, när han genomför denna världsomfattande förintelse, framställdes i Nebukadnessars dröm som en ”sten”, som blev lösriven från ett berg utan hjälp av människohänder. ”Stenen” måste alltså vara en bild av något som Skaparen, den suveräne Herren Jehova, frambringar. Han inspirerade Daniel att förklara vad ”stenen” symboliserade:

 ⁷¹ ”Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk [såsom efterträdare]. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen; ty du såg ju, att en sten blev lösriven från berget, dock icke genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen, leran, silvret och guldet.” — Daniel 2:44, 45.

72, 73. a) Vad är det ”berg” från vilket ”stenen” blir lösriven utan hjälp av människohänder? b) Vad symboliserar ”stenen” själv, och vad äger nu rum i förbindelse med detta?

⁷² Eftersom ”stenen” är en bild av ett rike, som himmelens Gud upprättar, måste ”berget” vara en bild av källan till rikets makt och myndighet, nämligen evighetens Konungs, Jehova Guds, universella suveränitet. Det stenliknande riket blir alltså en underordnad del av hans universella suveränitet, ett redskap åt denna suveränitet. Det är hans messianska rike under hans enfödde Son, som blev Herren Jesus Kristus. (Daniel 7:13, 14) Det var detta rike som Jesus Kristus förutsade följande om i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning”: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14, NW) I samma profetia såg Jesus Kristus fram emot den tid då han själv skulle vara konung i detta rike. Han sade:

⁷³ ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk.” — Matteus 25:31, 32.

74. Vilka uppdrag har Jehova anförtrott åt detta messianska rike?

⁷⁴ Må vi därför hälsa det messianska riket under den suveräne Herren Jehovas Son välkommet! Det är den himmelska regering, som fått i uppdrag att undanskaffa ”de himlar och den jord som nu finns” och upprätta dessa utlovade ”nya himlar och en ny jord” — till Guds ära och evigtvarande välsignelse för alla de lydiga av mänskligheten.

[Fotnoter]

[Frågor]