Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Världsnödens pålitlige kommentator

Världsnödens pålitlige kommentator

Kapitel 2

Världsnödens pålitlige kommentator

1. Vilka frågor uppstår om den världsnöd som rått sedan 1914, och vad föredrar äldre människor i denna generation att göra beträffande svaren?

DEN världsnöd som människan utan uppehåll har fått uppleva sedan år 1914 måste ha någon mening. Lämnas det åt människan själv att fundera ut dess mening? Vad är orsaken till den och till att den är så långvarig? Liksom den hade en början, så måste den också få ett slut, men hur skall den sluta? Vem har rätten, myndigheten, att säga att människan skall bli räddad ur den? Och att denna räddning är nära? Den person som är i stånd att kommentera människans nuvarande världsnöd och ge svar på dessa viktiga frågor måste utan tvivel vara en mycket ovanlig person. Ingen av oss äldre, som har upplevt hela denna världsnöd alltsedan dess början år 1914, vill göra anspråk på att vara den personen, trots alla de iakttagelser var och en av oss har gjort och den erfarenhet vi vunnit. Vi föredrar i stället att hänvisa alla människor till denna kvalificerade person.

2, 3. Till vilken person som förutsagt framtiden föredrar vi att vända oss i stället för till spiritisternas förutsägelser, och varför det?

2 Många förutsägelser om framtiden har gjorts av män och kvinnor, till exempel av spiritister eller spåmän, men till vilket gagn för oss är dessa förutsägelser, nu när världsnöden hotar att nå en höjdpunkt som vi inte gärna vill tänka på?

3 Den person som förutsagt framtida händelser och som vi skulle vilja vända oss till i våra dagar, just nu, borde vara den som har visat sig göra korrekta förutsägelser om händelser och förhållanden som berör oss nu i detta stadium av världsnöden. Eftersom han visat sig sannfärdig med avseende på vad som hittills inträffat, kan man också lita på att han skall vara sannfärdig med avseende på vad han förutsäger ligga alldeles framför oss. Hans förutsägelse om människans räddning ur denna världsnöd är något som vi med tillförsikt kan grunda våra förhoppningar och planer för framtiden på.

4. Vilken del av världen var denne pålitlige profet särskilt intresserad av, och varför är vi i denna tid intresserade av vad han sade?

4 Vi vill här hänvisa till en sådan trovärdig person. Han var inte ute efter att bedra människor. Han föddes i den mänskliga familjen. På så sätt kom han att förstå människans problem klart och tydligt, genom egen erfarenhet. I våra dagar är hela mänskligheten intresserad av vad som pågår i Mellersta Östern. Människorna vet att de båda med kärnvapen rustade supermakterna är inblandade i det som pågår i den delen av världen. Den förut nämnde mannen med pålitlig profetisk förmåga var också livligt intresserad av händelseutvecklingen i Mellersta Östern under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Det som skulle äga rum där skulle utgöra ett mönster för världshändelsernas utveckling sedan det betydelsefulla året 1914. Det han hade att förutsäga intresserar därför oss i denna tid.

5. Var befann sig profeten, när han uttalade sin profetia av betydelse för hela världen, och vad hade han förutsagt beträffande det som han blickade ner på?

5 Det var år 33 v.t., och det var den elfte dagen i den vårmånad som på den tiden där i landet kallades Nisan. Vid det tillfälle då en profetia som förtjänar hela världens uppmärksamhet skulle uttalas satt profeten på det som fortfarande kallas Oljeberget, vilket reser sig öster om denna kontroversiella stad, Jerusalem. När han blickade ner på stadens östra del, såg han inte där i stadens heliga område våra dagars muhammedanska moské, som kallas Klippmoskén. Han såg en religiös byggnad som uppförts av en icke-jude, den edomeiske kung som kallades Herodes den store. Det var ett praktfullt tempel åt den Gud vars tillbedjan Herodes och hans familj hade blivit proselyter till. Utanför den nordvästra delen av tempelområdet låg borgen Antonia, dit ockupationstrupper, som representerade romarriket, var förlagda. Tidigare samma dag, den 11 Nisan, och medan profeten varit nere i staden och i templet, hade han förutsagt att detta vördnadsbjudande tempel skulle förstöras inom den generationen. Detta hade väckt stor förundran hos hans tolv förtrogna som varit med honom vid det tillfället.

6. Hur angav profeten, genom vad han sade till Jerusalem, att han skulle bege sig bort och sedan återvända?

6 Han tillkännagav också att han själv skulle bege sig bort och sedan skulle återvända, då han sade: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat. Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde. Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig intill den tid, då I sägen: ’Välsignad vare han, som kommer, i Herrens [Jehovas, NW] namn.’” *

7. Varför förutsade profeten inte att Jerusalems tempel åter skulle byggas upp, och vilket slags tempel skulle han alltså inte bli välkomnad tillbaka till?

7 När denne man kort därefter samma dag gjorde ytterligare förutsägelser om förstöringen av detta ”hus” eller tempel, förutsade han inte samtidigt att detta tempel åter skulle byggas upp. Han uttalade inte någon profetia om att detta någonsin skulle inträffa. Det är därför inte egendomligt att den muhammedanska ”Klippmoskén” i våra dagar, nitton hundra år efter förstöringen av Herodes’ tempel, står på den plats där den judiska helgedomen tidigare stod. Efter det judiska templets förstöring i det första århundradet v.t. skulle inget mer tempel av sten och trä någonsin behövas där på Moria berg i Jerusalem för Jehovas tillbedjan. Jerusalems tempel på den tiden befann sig då i ”ändens tid” för det. Det skulle alltså inte vara något sådant materiellt ”hus” eller tempel som den profet, som då tog farväl av människorna, skulle bli välkomnad tillbaka till med det jublande ropet: ”Välsignad vare han, som kommer, i Herrens [Jehovas] namn!” Det var tydligt att avslutningen på en era, slutet på en nationell tingens ordning, var nära! Det visade sig vara så!

EN FÖRUTSÄGELSE SOM BÖR BETRAKTAS I LJUSET AV NUTIDA HÄNDELSER

8. Vilken tredelad fråga ställde profetens nära medarbetare till honom, och varför bör vi i denna tid vara intresserade av den?

8 Mannen som satt där på Oljeberget den tisdagen, den 11 Nisan år 33 v.t., blickade ner på den dåvarande heliga staden Jerusalem och dess tempel med något mer än pur beundran vid den sköna anblicken. Hans tolv förtrogna medarbetare var mycket oroade över vad de hade hört honom säga. En av dessa män vid namn Matteus Levi har tecknat upp den tredelade fråga som ställdes till denne man med tillförsikt till hans profetiska förmåga att ge de pålitliga svaren. Är vi i denna tid, precis som dessa män på den tiden, medvetna om att också vi befinner oss nära slutet på en era, något som ser ut att bli det katastrofala slutet på en tingens ordning? I så fall bör vi vara intresserade av den fråga de ställde till den man som ägde kvalifikationer som profet. De frågade: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — Matteus 24:3, NW.

9. Varför bör vi inte avfärda denna förstöring av Jerusalem, som männen frågade om, och mena att den inte har någon betydelse för oss som lever nu?

9 Med denna fråga bad frågeställarna om profetiska upplysningar angående förstöringen av Jerusalem, som på grund av templet där betraktades som en ”helig plats”, ”den heliga staden”. (Matteus 24:15; 4:5) Upptagna som vi är i denna tid med en sönderfallande världs påträngande problem skulle somliga kunna utropa: ”Å, bara en stad i ett litet land som blev förstörd! Vad har det för betydelse för mig?” Det kan tyckas så för somliga. Men hur skulle det förhålla sig om Vatikanstaden, som upptar 44 hektar av våra dagars Italien, inom kort drabbades av våldsam förintelse? Skulle det vara en obetydlig händelse av ringa betydelse för hundratals millioner religiösa människor jorden utöver i våra dagar? Skulle en sådan utplåning av Vatikanstaden hos ytterligare millioner människor väcka dystra farhågor beträffande andra politisk-religiösa organisationer, som de är förbundna med och som de har respektingivande uppfattningar om? Om något som är den nutida motsvarigheten till detta Jerusalem i det första århundradet v.t. får ett våldsamt slut, kommer detta likaså att direkt beröra åtminstone en fjärdedel av världens nuvarande befolkning! Det kommer också olycksbådande att vittna om att något är omedelbart förestående för hundratals millioner andra människor!

10. Vad bör vi spana efter på den nutida skådeplatsen, när vi nu läser profetian och tänker på vår egen tid?

10 När frågeställarna på den tiden lyssnade till den som svarade, tänkte de på den tid de själva levde i. Och när vi i våra dagar lyssnar till det svar som gavs på deras fråga, kan vi tänka på den tid vi lever i. För att få den rätta insikten i det profetiska svaret bör vi tänka på de nutida parallellerna och motsvarigheterna, eftersom dessa ting verkligen existerar. När vi nu läser endast tjugo verser av det långa svar som gavs, så låt oss se om vi själva kan urskilja några av de nutida parallellerna och motsvarigheterna. Vi skall läsa från de redogörelser som upptecknats av Matteus Levi och läkaren Lukas:

PROFETISKT SVAR

11. Vilka fick profetens medförbundna inte bli vilseledda av, och vad fick de inte bli förfärade över?

11 ”Se till att ingen vilseleder er; många skall nämligen komma på grundval av mitt namn och säga: ’Jag är den Smorde’, och de skall vilseleda många. Ni skall komma att höra krig och rykten om krig; se till att ni inte blir förfärade. Dessa ting måste nämligen inträffa, men det är ännu inte slutet. [Varför inte?]

12. Vilka ting som inträffade fick inte uppfattas som tillräckliga bevis för att man hade nått ”slutet”?

12 Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra [och farsoter på den ena orten efter den andra (Lukas 21:11)]. Alla dessa ting är början till nödens våndor.

13. Vilka andra verkligt betydelsefulla ting skulle inträffa innan ”slutet” skulle komma?

13 Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull. Då skall också många förmås att snava och falla, och de skall förråda varandra och hata varandra. Och många falska profeter skall uppstå och skall vilseleda många; och på grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna. Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst. Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.

14. Vad skulle de som var i Judeen göra, när de såg vämjeligheten ”stå på helig plats”, och varför det?

14 Därför, när ni får se vämjeligheten som vållar förödelse, den som är omtalad genom profeten Daniel, stå på helig plats (läsaren bör bruka urskillning), då må de som är i Judeen börja fly till bergen. Den som är uppe på taket bör inte gå ner för att ta ut de saker som finns i hans hus; och den som är ute på fältet bör inte vända tillbaka till huset för att hämta sin ytterklädnad. Ve de kvinnor som väntar barn och de som ammar i de dagarna! Bed oavbrutet att er flykt inte kommer att ske om vintern eller på sabbatsdagen; ty då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matteus 24:4—22, NW.

15. Hur länge skulle Jerusalem bli förtrampat av de icke-judiska nationerna?

15 ”De skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” — Lukas 21:24.

PARALLELL INNEBÖRD I VÅRA DAGAR!

16. Vilken händelse utgjorde höjdpunkten av det som blivit förutsagt, och vilken tingens ordning utmärkte denna händelse slutet på?

16 I överensstämmelse med detta profetiska uttalande att ”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade”, utvecklade den man som förutsade världsnöden sin profetia mycket längre och hänsyftade till och med direkt på vår tid, 1900-talet. Eftersom en del av den fråga som ställdes på den tiden var: ”Vad skall vara tecknet ... på avslutningen på tingens ordning”, markerade alltså de förutsagda ting som nådde en höjdpunkt i och med att Jerusalem och provinsen Judeen lades öde år 70 v.t. det katastrofala slutet på den dåvarande tingens ordning, en ordning som hade den ”heliga platsen”, ”den heliga staden” Jerusalem, som sin medelpunkt.

17. Vilka nutida händelser syftar de äldre människorna av vår generation på, när de frågar om dessa händelser skulle utgöra ett kännetecken på något?

17 Vilken vändpunkt i historien kan man, som en parallell till detta, rimligen säga kännetecknas av dessa ting, som vi äldre människor av denna generation har sett inträffa i världsomfattande skala sedan 1914, det år som de internationella bibelforskarna ända sedan 1876 hade kungjort skulle utmärka slutet på ”hedningarnas tider”?

18. Vad betyder dessa händelser för denna tingens ordning, och vad kan den anklagas för?

18 Vi skulle göra oss blinda för det olycksbådande ”tecknet”, om vi inte urskilde att slutet på den världsomfattande tingens ordning utmärks av att sådana ting inträffar alltsedan år 1914. Alltifrån detta år, som aldrig skall glömmas, kan denna världsordning inför hela mänskligheten anklagas för de blodigaste krigen i människans hela historia, för livsmedelsbrist som i stor utsträckning framkallats av människor, för farsoter som kan spåras till människors dåliga levnadssätt, för den tilltagande laglösheten, för att den gudomliga egenskapen kärlek svalnat, för förräderi mot mänskligheten, för regelrätt hat och förföljelse i alla nationerna mot dessa kristna, som motverkade de falska profeterna genom att på hela den bebodda jorden predika ”dessa goda nyheter om riket” till ett ”vittnesbörd för alla nationerna”!

19. Vilken ställning intar denna tingens ordning enligt dessa anklagelsepunkter inför universums domstol, och vilket konsekvent utslag måste domstolen fälla mot denna ordning?

19 Denna tingens ordning är skyldig till förbrytelser enligt alla dessa anklagelsepunkter. Alla dessa anklagelsepunkter kan bevisas vara välgrundade enligt den historiska redogörelse som upptecknats sedan år 1914. Den högsta domstolen i universum är medveten om allt detta, och denna världsomfattande tingens ordning är ansvarig inför denna högsta domstol. Det finns följaktligen bara ett enda utslag för denna domstol att fälla. Dess utslag måste vara i överensstämmelse med det som den år 70 v.t. kungjorde över den tingens ordning som hade synagogor både inom och utanför romarriket. Domstolens konsekventa utslag för vår tid måste betyda slutet för denna världsomfattande tingens ordning i denna stora ”vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. — Matteus 24:21, NW.

20, 21. a) Varför betyder denna ”stora vedermöda” slutet på världsnöden? b) Vilka ytterligare ord av profeten visar att vi inte behöver ha samma sorgliga framtidsutsikter som världen?

20 Detta är den vedermöda som skall göra slut på världsnöden. Den kommer nämligen i överensstämmelse med universums högsta domstols rättsliga utslag mot denna världsomfattande tingens ordning, som har vållat mänskligheten så mycken nöd. Sedan år 1914 har denna tingens ordning genomgått ”nödens våndor”, och dessa våndor kommer att upphöra först i och med denna ordnings smärtsamma död. Framtidsutsikterna är verkligen sorgliga för denna tingens ordning och för dem som själviskt håller fast vid den. Men vi behöver inte ha deras framtidsutsikter; vi behöver inte sörja. Vi vet att det endast är i ett avseende som det ”tecken” som framträtt sedan 1914 betyder ”avslutningen på tingens ordning”, men vi lägger märke till en annan innebörd, en åtföljande innebörd, i detta ”tecken”. Den man som i det första århundradet profeterade om världsnöden framhöll vad den viktiga biverkan av detta ”tecken” skulle bli, när han sade till sina lyssnare:

21 ”Sen på fikonträdet och på alla andra träd. När I fån se, att de skjuta knopp, då veten I av eder själva, att sommaren redan är nära. Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta, att Guds rike är nära. Sannerligen säger jag eder: Detta släkte [Denna generation, NW] skall icke förgås, förrän allt detta sker. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.” — Lukas 21:29—33.

22. a) Vilken kroppsställning uppmanade profeten sina lyssnare att inta, när de såg dessa ting börja inträffa? b) Varför har vi i detta århundrade de allra starkaste skäl att inta denna kroppsställning?

22 Just det! ”Tecknet” skulle inte bara betyda ”avslutningen på tingens ordning” i ”nödens våndor”, utan de olycksbringande ting som tillsammans utgör detta ”tecken” skulle också indirekt utvisa att ”Guds rike”, som är välkommet likt sommaren i Mellersta Östern, var nära. Det är då inte något egendomligt att världsnödens kommentator omedelbart dessförinnan hade sagt i sin profetia: ”Men när dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig”! (Lukas 21:28, NW) För mer än sextio år sedan såg vi hur dessa ting började inträffa alltifrån år 1914, och det är vi nu på 1900-talet, och inte dessa människor i det första århundradet, som har de allra starkaste skäl att räta upp oss ur en modfälld kroppsställning och lyfta upp våra huvuden med strålande ansikten. Vår befrielse har kommit nära. Den är nu närmare än någonsin tidigare. Ja, ”Guds rike är nära”!

23. Varför kan vi vara säkra på innebörden i dessa ”nödens våndor” över denna världsordning, och varför kan vi lita på profetens förutsägelse om vad som skall komma?

23 Det finns en säker grundval för att tillkännage att ”Människans räddning ur världsnöden är nära”! När vi säger detta lägger vi inte någon falsk innebörd i de ”nödens våndor” som har skakat hela denna tingens ordning sedan år 1914. Dessa ting blev förutsagda för nitton hundra år sedan till svar på en uttrycklig fråga om vad man skulle spana efter som skulle utvisa ett visst förhållande eller en samling förhållanden. När de förutsagda tingen går i uppfyllelse, har de följaktligen denna speciella innebörd. På detta sätt har den man som förutsade dem visat sig vara en världsnödens pålitlige kommentator. Han kan därför anses vara ytterst pålitlig också i sin förutsägelse om att några av mänskligheten skall bli räddade levande ur denna världsnöd, som blir allt värre, för att på jorden få glädja sig åt Guds rikes välsignelser. Detta är den regering som skall införa en glädjefylld, rättfärdig ny tingens ordning.

24. a) Varför har vi hittills inte nämnt profetens namn? b) Varför måste det följaktligen sägas att Jesus Kristus var en sann Guds profet och en pålitlig kommentator?

24 Den man vars profetia vi här behandlat sade att hans lärjungar skulle bli ”föremål för hat från alla nationerna” för hans namns skull. (Matteus 24:9, NW) Detta innebar att han själv skulle bli hatad och att allt som hans namn var förbundet med också skulle bli hatat eller misskrediterat. Vi har hittills inte nämnt profetens namn för att profetian skulle få tala för sig själv. För tillfället har vi undvikit att ge något gynnsamt eller ogynnsamt intryck av profetian genom att namnge upphovet till profetian. Det viktiga har varit: Har profetian, när den betraktas objektivt, visat sig vara sann eller inte? Har profeten, oavsett vad han heter, visat sig vara sannfärdig eller falsk? Förutfattade meningar beträffande en persons namn eller identitet bör inte få påverka vår bedömning av vad som är sant eller falskt. I ljuset av verkliga fakta, både från det första århundradet och från vårt tjugonde århundrade, har profetian visat sig vara sann. I rättvisans namn måste det därför sägas att Jesus Kristus var en sann Guds profet och en världsnödens pålitlige kommentator. Vi vållar oss själva skada, om vi inte rättar oss efter vad han har sagt.

25. Varför är den förut nämnde mannen inte nu en död profet från det förgångna?

25 I denna tid av världsomfattande förvirring, då politikerna inte vet åt vilket håll de skall vända sig och kristenhetens prästerskap inte har något relevant budskap till folket, gör det oss gott att komma ihåg att den förut nämnde profeten inte är en död person från det förflutna. Han är en levande person i våra dagar! Ja, och mycket intresserad av sin egen inspirerade profetias uppfyllelse! Hans liv på jorden för nitton hundra år sedan var ett på förhand utstakat liv. Det hade i sina mycket viktiga delar blivit förutsagt i de inspirerade hebreiska skrifterna för att identifiera vem Messias från Gud var. Eftersom de messianska profetiorna i dessa hebreiska skrifter gick i uppfyllelse på denne Jesus, avkomling av patriarken Abraham och kung David i Jerusalem, blev det utom allt tvivel bevisat att han var Messias eller Kristus. I överensstämmelse med de inspirerade hebreiska skrifterna förutsade Jesus Kristus sin egen våldsamma död och sin uppståndelse från de döda på tredje dagen efter sin död. Såväl han som de hebreiska skrifterna visade sig vara absolut sannfärdiga i dessa avseenden. Det är därför han är vid liv nu, nitton hundra år senare! I Psalm 110:1—4 förutsades det att han skulle bli upphöjd till Guds högra sida!

26. Vilket vittnesmål gör att det inte är någon mening för någon av oss som lever nu att tvista om huruvida Jesus Kristus verkligen blev uppväckt?

26 Det är ingen mening med att vi som lever nu, nästan två tusen år senare, tvistar om huruvida denne Jesus Kristus verkligen blev uppväckt från de döda på tredje dagen. Vi har judiska vittnen som intygar detta, inte bara de två eller tre vittnen som den mosaiska lagen krävde, utan ”mer än fem hundra” judar som såg honom på en gång, vid ett och samma tillfälle, innan han for upp till Guds högra sida fyrtio dagar efter sin uppståndelse. (1 Korintierna 15:3—6) I våra dagar har vi i tusentals handskrivna exemplar det skriftliga vittnesmålet från sju av dessa ögonvittnen till hans uppståndelse, nämligen Matteus Levi, Johannes Markus, Johannes, Sebedeus’ son, Petrus, Jonas’ (Johannes’) son, Jakob och Judas, båda två halvbröder till Jesus Kristus, och Saulus från Tarsus, som också kallades Paulus. Deras vittnesmål finns i de inspirerade kristna grekiska skrifterna.

27. a) Vilka skrifter skulle aldrig ha blivit skrivna, och vilka skrifter skulle ha stått sig slätt, om Jesus Kristus inte hade uppstått? b) Vilka var villiga att våga sitt liv på att Messias verkligen hade uppstått?

27 Faktum är att dessa inspirerade grekiska skrifters tjugosju böcker aldrig skulle ha blivit skrivna, om Jesus Kristus inte hade blivit uppväckt från de döda och därefter förhärligad hos Jehova Gud i himmelen. Dessutom skulle de inspirerade hebreiska skrifterna, från Mose skrifter fram till Malakis profetia, ha stått sig slätt fram till denna dag, om Jesus Kristus inte hade blivit uppväckt från de döda genom Jehova Guds allsmäktiga kraft. (Lukas 24:44—48; Uppenbarelseboken 19:10, NW) De som med egna ögon sett den uppståndne Jesus Kristus var villiga att våga sitt liv på att han verkligen hade uppstått. Stefanus i Jerusalem fick lida döden genom att bli stenad, därför att han vittnade om att Messias hade uppstått. Jakob, aposteln Johannes’ bror, blev avrättad med svärd av kung Herodes Agrippa I i Jerusalem. Aposteln Johannes blev genom ett påbud från Rom förvisad till fängelseön Patmos, därför att han vittnat om Messias’ uppståndelse.

28, 29. a) Inför vilka vittnade Saulus från Tarsus (som också kallades Paulus) modigt om de dödas uppståndelse på grundval av Kristi uppståndelse? b) Hur reagerade landshövdingen Festus och kung Agrippa?

28 Och hur förhöll det sig med den där före detta fariséen, Saulus från Tarsus, som också fick namnet Paulus? I den ena synagogan efter den andra i Palestina, Mindre Asien och Grekland vittnade han inför sina judiska landsmän om att Messias, Jesus, hade uppstått. Han var dristig nog att avge samma vittnesbörd inför de hedniska, grekiska domarna vid Areopagens domstol i Aten i Grekland. Från trappan till borgen Antonia bar han troget vittnesbörd inför en judisk pöbelhop, som hade försökt slita honom i stycken i tempelförgården i Jerusalem. Till den läromässigt splittrade domstolen Sanhedrin i denna heliga stad sade han följande: ”Jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.” (Apostlagärningarna 23:6) För två efter varandra följande romerska landshövdingar i Judeen, Felix och Festus, framhöll han uppståndelsehoppet, som var grundat på Messias’ egen uppståndelse. Längre fram förmådde Paulus’ målande vittnesbörd om sitt mirakulösa möte med den uppståndne Jesus landshövdingen Festus, som saknade tro, att utropa: ”Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.” När Paulus sedan frågade Festus’ gäst beträffande hans tro, sade denne judiske proselyt, kung Herodes Agrippa II:

29 ”Föga fattas, att du övertalar mig och gör mig till kristen.” — Apostlagärningarna 26:24, 28.

30. Vilka sade Paulus skulle vara ”de mest ömkansvärda”, om det inte existerade någon uppståndelse för de döda?

30 Faktum är att om Messias Jesus inte blev uppväckt från de döda till himmelskt liv, skulle det inte bli någon framtida uppståndelse för ”både rättfärdiga och orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Så mycket var beroende av Messias’ uppståndelse, och aposteln Paulus hade fått utstå så mycken förföljelse för att han predikat om den, att om Paulus vore en lögnare, så skulle det förhålla sig så som han skrev: ”Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus. Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.” (1 Korintierna 15:18, 19) Så förhåller det sig också med vår generation nu på 1900-talet. Efter allt som vi har genomgått sedan år 1914 skulle vår generation vara den ”mest ömkansvärda” av alla generationer.

31. a) Hur har värdiga medlemmar av denna generation ett realistiskt hopp om att inte behöva någon uppståndelse? b) Vilka ting, som är värda att begrundas, kommer dessa bevarade ännu att få uppleva inom kort?

31 Men tänk bara! Värdiga medlemmar av denna generation av mänskligheten skall bli räddade levande ur återstoden av denna världsnöd, genom att de överlever den värsta delen av den och träder in i Guds messianska nya tingens ordning, så att de inte behöver någon uppståndelse från de döda till liv här på jorden! Detta är ett realistiskt hopp, fast grundat på vad Jesus Kristus sade i sin profetia om tecknet på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, NW) Men att vi på detta sätt under Guds beskydd blir bevarade vid liv genom återstoden av världsnöden kommer att innebära att vi ännu måste uppleva spännande händelser och prövosamma situationer. Vi gör väl i att nu begrunda dessa enligt bibelns profetior för att bättre veta hur vi skall reagera, när vi ställs inför dessa förutsagda ting.

[Fotnoter]

^ § 6 Upptecknat i Matteus 23:37—39 i den Heliga skrift.

[Frågor]

[Bild på sidan 19]

Klippmoskén i våra dagars Jerusalem

[Bild på sidan 22]

”Den som är uppe på taket bör inte gå ner för att ta ut de saker som finns i hans hus”