Kapitel 13

Reformationen — sökandet tog en ny vändning

1, 2. a) Hur beskrivs den medeltida romersk-katolska kyrkan i en bok om reformationen? b) Vilka frågor uppstår beträffande tillståndet inom kyrkan i Rom?

”DET verkligt tragiska med den medeltida kyrkan är att den inte följde med sin tid. ... I stället för att vara progressiv och ge andlig vägledning var den bakåtsträvande och dekadent, moraliskt fördärvad på alla nivåer.” Så sägs det i boken The Story of the Reformation (Reformationens historia) om den mäktiga romersk-katolska kyrkan, som hade dominerat större delen av Europa från 400-talet och fram till 1400-talet v.t.

² Hur kunde kyrkan i Rom falla från sin suveräna maktställning och bli ”dekadent” och ”moraliskt fördärvad”? Hur kunde påvarna, som gjorde anspråk på att vara förordnade genom apostolisk succession, underlåta att ge ”andlig vägledning”? Och vad blev resultatet av denna försummelse? För att få svar på dessa frågor måste vi helt kort undersöka vilket slags kyrka den hade blivit och vilken roll den spelade i människans sökande efter den sanne Guden.

Kyrkans moraliska förfall

3. a) Hur var tillståndet inom den romerska kyrkan i materiellt avseende i slutet av 1400-talet? b) Hur försökte kyrkan bevara sin ståt och prakt?

³ I slutet av 1400-talet hade kyrkan i Rom med sina talrika församlingar och munk- och nunnekloster blivit den  största jordägaren i hela Europa. Den lär ha ägt så mycket som hälften av all jord i Frankrike och Tyskland och två femtedelar eller mer i Sverige och England. Vad blev följden? ”Roms glans och prakt ökade ofantligt under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet, och dess politiska inflytande hade en kortvarig blomstringsperiod”, sägs det i boken A History of Civilization. All denna prakt och ståt kostade emellertid en del, och för att vidmakthålla den måste påvedömet finna nya inkomstkällor. Historikern Will Durant beskriver de olika medel man tillgrep:

”Varje nyutnämnd präst var skyldig att till den påvliga kurian — påvedömets förvaltningsorgan — överlämna hälften av de inkomster han fått av sitt ämbete under första året (”annater”) och därefter årligen en tiondel — tionde. En ny ärkebiskop var tvungen att betala påven en ansenlig summa för sitt pallium — ett band av vitt ylle som tjänade som bekräftelse och tecken på hans myndighet. När en kardinal, ärkebiskop, biskop eller abbot dog, återgick hans personliga ägodelar till påvedömet. ... För varje domslut eller tjänst som erhölls från kurian förväntades en gåva i gengäld, och domen dikterades ibland av gåvans storlek.”

4. Hur påverkades påvedömet av de rikedomar som strömmade in till kyrkan?

 ⁴ De stora penningsummor som år efter år strömmade in i de påvliga kassakistorna ledde så småningom till mycket missbruk och korruption. Det har sagts att ”inte ens en påve kan röra vid beck utan att smutsa ner sina fingrar”, och denna period i kyrkans historia karakteriserades av vad en historiker har kallat ”en lång rad av mycket världsliga påvar”. Till dessa hörde Sixtus IV (påve åren 1471—1484), som lade ner stora penningsummor på att bygga det efter honom uppkallade Sixtinska kapellet och på att berika sina många syskonbarn, Alexander VI (påve åren 1492—1503), den ökände Rodrigo Borgia, som öppet erkände och gynnade sina oäkta barn, och Julius II (påve åren 1503—1513), ett syskonbarn till Sixtus IV, som intresserade sig mer för krig, politik och konst än för sina kyrkliga plikter. Det var med fullt berättigande som den holländske katolske skriftställaren Erasmus skrev år 1518: ”Den romerska kurians skamlöshet har nått sin kulmen.”

5. Vad visar dokument från den tiden om prästernas moraliska uppförande?

⁵ Korruptionen och omoraliskheten var inte begränsad till påvedömet. Ett vanligt talesätt på den tiden var: ”Om du vill bringa din son i fördärvet, gör honom då till präst.” Dokument från den tiden stöder denna tanke. Will Durant beskriver hur situationen var i England: ”[I de] anklagelser för brist på [sexuell] återhållsamhet som inregistrerades år 1499 ... utgjordes cirka 23 procent av de anklagade av präster, trots att prästerskapet förmodligen utgjorde mindre än 2 procent av befolkningen. Somliga biktfäder begärde sexuella tjänster av kvinnliga botgörare. Tusentals präster hade konkubiner; i Tyskland nästan samtliga.” (Jämför med 1 Korintierna 6:9—11; Efesierna 5:5.) Det moraliska förfallet sträckte sig också till andra områden. En spanjor som levde på den tiden lär klagande ha sagt: ”Jag ser att vi  knappast kan få någonting av Kristi tjänare utan pengar; vid dopet vill de ha pengar ... , vid giftermålet vill de ha pengar, vid bikten vill de ha pengar — nej, inte ens sista smörjelsen kan man få utan pengar! Det blir ingen klockringning utan pengar, ingen begravning i kyrkan utan pengar; så det tycks som om paradiset är stängt för dem som inte har några pengar.” — Jämför med 1 Timoteus 6:10.

6. Hur beskrev Machiavelli den romerska kyrkan? (Romarna 2:21—24)

⁶ För att få en sammanfattning av tillståndet inom den romerska kyrkan i början av 1500-talet skall vi citera följande ord av Machiavelli, en berömd italiensk filosof som levde på den tiden:

”Om kristendomens religion hade blivit bevarad i enlighet med dess Grundares föreskrifter, skulle kristenhetens stater och samhällen ha varit långt mer förenade och lyckliga än de nu är. Inte heller kan det finnas ett starkare bevis för dess dekadans än det faktum att ju närmare människor är knutna till den romerska kyrkan, överhuvudet för deras religion, desto mindre religiösa är de.”

Tidiga reformsträvanden

7. Vilka klena ansträngningar gjorde kyrkan för att ta itu med några av missförhållandena?

⁷ Krisen inom kyrkan uppmärksammades inte bara av sådana män som Erasmus och Machiavelli, utan också av kyrkan själv. Kyrkomöten sammankallades för att ta itu med några av klagomålen och missförhållandena, men utan varaktigt resultat. Påvarna, som solade sig i sin egen makt och härlighet, motarbetade varje allvarligt reformförsök.

8. Vad blev resultatet av kyrkans fortsatta försummelse?

⁸ Om kyrkan hade gjort allvarligare ansträngningar för att hålla sitt hus rent, hade det kanske inte blivit någon reformation. Men som det nu var började man ropa på  reformer både inom kyrkan och utanför den. I kapitel 11 har vi redan nämnt valdenserna och albigenserna. Även om de fördömdes som kättare och krossades skoningslöst, hade de ändå fått människor att känna missnöje med det katolska prästerskapets oegentligheter och väckt människors önskan att återvända till bibeln. Sådana stämningar kom till uttryck hos en rad tidiga reformatorer.

Interna protester i kyrkan

9. Vem var John Wycliffe, och vad predikade han emot?

⁹ John Wycliffe (1330?—1384), som ofta har kallats ”Reformationens morgonstjärna”, var katolsk präst och professor i teologi vid universitetet i Oxford i England. Han var väl medveten om de missförhållanden som rådde inom kyrkan och riktade i såväl tal som skrift kritik mot sådant som det moraliska fördärvet inom munkordnarna, påvens beskattningsrätt, transsubstantiationsläran (enligt vilken brödet och vinet som används i mässan bokstavligen förvandlas till Jesu Kristi lekamen och blod), bikten och kyrkans inblandning i världsliga angelägenheter.

10. Hur visade Wycliffe sin hängivenhet för bibeln?

¹⁰ Wycliffe var särskilt frispråkig i fråga om kyrkans underlåtenhet att undervisa människor i bibeln. Han sade en gång: ”Jag önskar vid Gud att varje församlingskyrka i detta land hade en tillförlitlig bibel och tillförlitliga förklaringar till evangeliet och att prästerna studerade dem väl och troget lärde ut evangeliet och Guds befallningar till människorna!” För detta ändamål satte Wycliffe mot slutet av sitt liv i gång med att översätta den latinska Vulgataöversättningen av bibeln till engelska. Med hjälp av sina medarbetare, i all synnerhet Nicholas av Hereford, framställde han den första fullständiga bibeln på engelska. Detta var utan tvivel Wycliffes största bidrag till mänskligheten i dess sökande efter Gud.

11. a) Vad åstadkom Wycliffes efterföljare? b) Vad hände med lollarderna?

 ¹¹ Wycliffes skrifter och delar av hans bibelöversättning spreds överallt i England av en grupp predikanter som ofta kallades ”fattigpräster”, eftersom de gick omkring enkelt klädda, barfota och utan materiella ägodelar. De kallades också föraktfullt för lollarder, av ett medeltida holländskt ord lollaerd, som betyder ”en som mumlar böner eller hymner”. (Brewer’s Dictionary of Phrase and Fable) ”Efter några få år utgjorde de ett mycket stort antal”, sägs det i boken The Lollards. ”Man beräknade att minst en fjärdedel av landets invånare reellt eller formellt hade anslutit sig till dessa uppfattningar.” Allt detta gick naturligtvis inte kyrkan oförmärkt förbi. På grund av sin förgrundsposition bland de styrande och bildade klasserna fick Wycliffe dö i frid den sista dagen på året 1384. Hans efterföljare var mindre lyckligt lottade. Under Henrik IV:s regering i England blev de stämplade som kättare, och många av dem blev fängslade, torterade eller brända på bål.

12. Vem var Jan Hus, och vad predikade han mot?

¹² En av dem som hade tagit starkt intryck av John Wycliffe var Jan Hus (1369?—1415) från Böhmen (Tjeckoslovakien). Hus var också katolsk präst och rektor för universitetet i Prag. I likhet med Wycliffe predikade Hus  mot det moraliska förfallet inom den romerska kyrkan och framhöll vikten av att läsa bibeln. Till följd av detta drog han snart över sig den katolska hierarkins vrede. År 1403 befallde de kyrkliga myndigheterna honom att sluta predika Wycliffes påvefientliga idéer och brände också offentligt dennes skrifter. Hus fortsatte emellertid att i sina skrifter rikta svidande kritik mot vad som utövades i kyrkan, däribland handeln med avlatsbrev. * År 1410 blev han dömd och bannlyst.

13. a) Vad var den sanna kyrkan, enligt Hus’ lära? b) Vad blev resultatet av Hus’ orubbliga ståndpunktstagande?

¹³ Hus höll orubbligt fast vid bibelns läror. ”Att göra uppror mot en påve som syndar är att lyda Kristus”, skrev han. Han lärde också att den sanna kyrkan långt ifrån utgörs av påven och den romerska statskyrkan, utan består av ”det fullständiga antalet av alla de utvalda och Kristi symboliska kropp, vars huvud Kristus är; samt Kristi brud, som han i sin stora kärlek friköpt med sitt eget blod”. (Jämför Efesierna 1:22, 23; 5:25—27.) På grund av allt detta kallades han till konsiliet i Konstanz och dömdes för kätteri. Han förklarade då att ”det är bättre att dö väl än att leva illa”, vägrade att avsvärja sig sina uppfattningar och brändes på bål år 1415. Samma konsilium befallde också att Wycliffes ben skulle grävas upp och brännas, trots att han hade varit död och begraven i mer än 30 år!

14. a) Vem var Girolamo Savonarola? b) Vad försökte Savonarola göra, och vad blev resultatet?

¹⁴ En annan av de tidigare reformatorerna var dominikanermunken Girolamo Savonarola (1452—1498) vid klostret San Marco i Florens i Italien. Påverkad av den italienska renässansens anda sade Savonarola rent ut vad han tyckte om det moraliska förfallet inom både kyrka och stat. Med  utgångspunkt från bibeln och syner och uppenbarelser som han sade sig ha fått sökte han upprätta en kristen stat, en teokratisk samhällsordning. År 1497 blev han bannlyst av påven. Följande år blev han arresterad, torterad och hängd. Hans sista ord var: ”Min Herre dog för mina synder; skall jag då inte villigt ge detta arma liv för honom?” Hans kropp brändes, och askan ströddes i floden Arno. Savonarola kallade sig passande ”en förelöpare och ett offer”. Bara några år senare bröt reformationen ut på allvar över hela Europa.

Ett söndrat hus

15. Hur splittrades kristenheten i Västeuropa av reformationen?

¹⁵ När reformationens stormvindar till sist bröt lös, ramponerade de kristenhetens religiösa hus i Västeuropa. Från att tidigare så gott som fullständigt ha dominerats av romersk-katolska kyrkan blev kristenheten nu ett söndrat hus. Södra Europa — Italien, Spanien, Österrike och delar av Frankrike — höll till största delen fast vid katolska kyrkan. Resten av Europa delades i tre huvudriktningar: Den lutherska i Tyskland och Skandinavien, den kalvinistiska (eller reformerta) i Schweiz, Nederländerna, Skottland och delar av Frankrike och den anglikanska i England. Inom dessa uppstod sedan mindre men radikalare grupper, först anabaptisterna och längre fram mennoniterna, huteranerna och puritanerna, som med tiden förde med sig sina trosuppfattningar till Nordamerika.

16. Vad hände till sist med kristenhetens hus? (Markus 3:25)

¹⁶ Under årens lopp har dessa huvudriktningar ytterligare splittrats i de hundratals sekter och samfund som vi finner i våra dagar — presbyterianer, metodister, baptister, kongregationalister för att bara nämna några få. Kristenheten blev verkligen ett söndrat hus. Hur uppstod denna splittring?

 Luther och hans teser

17. Vilken tidpunkt kan anges som den officiella för när den protestantiska reformationen tog sin början?

¹⁷ Om man skall ange någon bestämd tidpunkt då den protestantiska reformationen tog sin början, skulle det vara den 31 oktober 1517, då augustinermunken Martin Luther (1483—1546) spikade upp sina 95 teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg i det tyska kurfurstendömet Sachsen. Men vad var det som framkallade denna dramatiska händelse? Vem var Martin Luther? Och vad var det han protesterade emot?

18. a) Vem var Martin Luther? b) Vad föranledde Luther att lägga fram sina teser?

¹⁸ I likhet med Wycliffe och Hus före honom var Martin Luther en klassiskt skolad munk. Han var också doktor i teologi och professor i bibelkunskap vid universitetet i Wittenberg. Luther gjorde sig känd för sin insikt i bibeln. Även om han hade mycket bestämda uppfattningar om vissa ämnen, till exempel att frälsning eller rättfärdiggörelse  kommer av tro och inte av gärningar eller botövningar, hade han ingen tanke på att bryta med kyrkan i Rom. Hans teser var i själva verket en reaktion mot en speciell händelse och inte en planlagd revolt. Han protesterade mot avlatshandeln.

19. Hur utnyttjades avlatsbreven på Luthers tid?

¹⁹ Avlatsbrev som utfärdats av påven såldes på Luthers tid till allmänheten, inte bara för de levande, utan också för de döda. ”Så snart din slant i kistan klingar, sig själen upp ur skärselden svingar”, var ett vanligt talesätt. Ett avlatsbrev blev för gemene man nästan som ett försäkringsbrev som skyddade mot varje form av syndastraff och gjorde ånger och bättring överflödiga. Erasmus skrev: ”Överallt säljs befrielse från skärseldens plågor; den inte bara säljs, utan den tvingas på dem som vägrar att köpa den.”

20. Varför begav sig Johann Tetzel till Jüterbog? b) Hur reagerade Luther på Tetzels avlatshandel?

²⁰ År 1517 begav sig dominikanermunken Johann Tetzel till Jüterbog nära Wittenberg för att sälja avlatsbrev. De pengar som flöt in skulle till en del användas för att finansiera ombyggnaden av Peterskyrkan i Rom. De skulle också användas för att hjälpa Albrekt av Brandenburg att återbetala ett lån som han hade tagit för att kunna betala den romerska kurian för posten som ärkebiskop av Mainz. Tetzel uppbjöd all sin skicklighet som försäljare, och människorna flockades kring honom. Luther var uppbragt och använde det snabbaste medel som då fanns att tillgå för att offentligt ge uttryck åt sin åsikt om detta marknadsgyckel — genom att spika upp 95 debattpunkter på kyrkdörren.

21. Vilka argument anförde Luther mot handeln med avlatsbrev?

²¹ Luther kallade sina 95 teser för Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum (Disputation för klargörande av avlatsbrevens verkningar). Hans syfte var inte så mycket att ifrågasätta kyrkans myndighet som att påvisa de  överdrifter och det missbruk som kännetecknade handeln med påvliga avlatsbrev. Detta framgår av följande teser:

”5. Påven har varken viljan eller makten att efterskänka några straff, utom dem som han ålagt genom sin egen myndighet. ...

20. När således påven talar om ett fullständigt efterskänkande av alla straff, menar han i själva verket inte alla, utan endast dem som ålagts av honom själv. ...

36. Varje kristen som känner uppriktig ånger får rätteligen erfara fullständigt efterskänkande av straff och skuld också utan avlatsbrev.”

22. a) Vad ledde spridningen av Luthers budskap till? b) Vad hände Luther år 1520, och vad blev resultatet?

²² Med hjälp av den nyligen uppfunna tryckpressen spred sig dessa eldfängda idéer snabbt till andra delar av Tyskland — och Rom. Vad som börjat som en akademisk debatt om avlatshandeln blev snart en strid om trosfrågor och påvens myndighet. Kyrkan i Rom kallade först Luther till svaromål och befallde honom att ta tillbaka sina uttalanden. När Luther vägrade, fick han både de kyrkliga och de politiska myndigheterna emot sig. År 1520 utfärdade påven en bulla eller ett edikt där han förbjöd Luther att predika och befallde att hans böcker skulle brännas. I protest brände Luther offentligt den påvliga bullan. År 1521 blev han exkommunicerad av påven.

23. a) Vad var riksdagen i Worms? b) Hur förklarade Luther sin ståndpunkt i Worms, och vad blev följden?

²³ Senare samma år kallades Luther inför riksdagen i Worms. Han rannsakades där av kejsaren i Heliga romerska riket, Karl V, en orubblig katolik, och också av de sex kurfurstarna i de tyska kurfurstendömena och andra politiska och religiösa ledare och dignitärer. När man ännu en gång försökte få Luther att ta tillbaka sina ord, gjorde han detta berömda uttalande: ”Så länge jag inte har övertygats  genom Skriften och förnuftet, ... är mitt samvete Guds Ords slav. Jag kan inte och vill inte återta någonting. Ty det är varken rätt eller riktigt att handla emot sitt samvete. Gud hjälpe mig. Amen.” Kejsaren förklarade honom därför i rikets akt. Men härskaren i hans egen hemstat, kurfursten Fredrik av Sachsen, kom till hans hjälp och erbjöd honom en fristad i Wartburgs slott.

24. Vad uträttade Luther under vistelsen i Wartburgs slott?

²⁴ Dessa åtgärder kunde emellertid inte hindra spridandet av Luthers idéer. Under de tio månader som Luther tillbringade innanför slottet Wartburgs trygga murar ägnade han sig åt författarskap och översättning av bibeln. Han översatte de grekiska skrifterna till tyska med utgångspunkt från Erasmus’ grekiska text. De hebreiska skrifterna följde senare. Luthers bibel visade sig vara precis vad det enkla folket behövde. Det uppges att ”fem tusen exemplar såldes på två månader, två hundra tusen på tolv år”. Det inflytande som den utövat på det tyska språket och den tyska kulturen jämförs ofta med det som Konung Jakobs översättning utövat på det engelska språket.

25. a) Hur myntades benämningen ”protestant”? b) Vad var den så kallade augsburgska bekännelsen?

²⁵ Under de år som följde efter riksdagen i Worms fick reformationen så stort stöd bland folket att kejsaren år 1526 tillförsäkrade alla tyska furstendömen rätten att själva välja om de ville tillhöra den lutherska eller den romersk-katolska kyrkan. Men när kejsaren år 1529 återkallade detta beslut, protesterade några av de tyska furstarna, vilket ledde till att benämningen ”protestant” kom att myntas om reformationens anhängare. Året därefter, 1530, försökte kejsaren vid riksdagen i Augsburg överbrygga klyftan mellan de två lägren. Lutheranerna presenterade sina trosuppfattningar i ett dokument, den så kallade augsburgska bekännelsen, som utformades av Philipp Melanchthon men var baserad  på Luthers läror. Trots att detta dokument var avfattat i en mycket försonlig ton, förkastades det av den romerska kyrkan, och klyftan mellan protestantismen och katolicismen blev oöverstiglig. Många tyska furstendömen slöt upp bakom Luther, och de skandinaviska länderna följde snart efter.

Reform eller revolt?

26. Vilka viktiga frågor var det enligt Luther som skilde protestantismen från katolicismen?

²⁶ Vilka viktiga frågor var det då som skilde protestanterna från katolikerna? Enligt Luther var det tre frågor. För det första trodde Luther att en människa blev frälst på grund av ”rättfärdiggörelse genom tron allena” (latin: sola fide) * och inte genom prästerlig absolution eller botövningar. För det andra lärde han att förlåtelse är möjlig på grund av Guds nåd allena (sola gratia) och inte genom prästernas eller påvarnas bemyndigande. Slutligen hävdade Luther att alla lärofrågor skall befästas genom Skriften allena (sola scriptura) och inte genom påvar eller kyrkomöten.

27. a) Vilka oskriftenliga katolska läror och seder bibehölls av protestanterna? b) Vilka förändringar krävde protestanterna?

²⁷ Enligt The Catholic Encyclopedia behöll Luther trots detta ”så mycket av de gamla trossatserna och liturgin som kunde fås att stämma överens med hans speciella uppfattningar om synd och rättfärdiggörelse”. Den augsburgska bekännelsen förklarar beträffande den lutherska tron: ”Den ... innehåller [icke] något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna.”  Ja, i den lutherska tron ingick, enligt den augsburgska bekännelsen, sådana oskriftenliga läror som lärorna om treenigheten, själens odödlighet och en evig pina liksom också sådana seder som barndop och kyrkliga helgdagar och fester. Å andra sidan krävde lutheranerna vissa förändringar, till exempel att folket skulle få ta del av både vinet och brödet vid nattvarden och att celibatet, klosterlöftena och den obligatoriska bikten skulle avskaffas. *

28. Vad lyckades reformationen uträtta, och vad lyckades den inte uträtta?

²⁸ I stort sett lyckades reformationen, såsom den förespråkades av Luther och hans efterföljare, bryta sig loss från påvens ok. Men som Jesus sade i Johannes 4:24: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” I och med Luther tog människans sökande efter den sanne Guden så att säga bara en ny vändning; sanningens smala väg var ännu långt borta. — Matteus 7:13, 14; Johannes 8:31, 32.

Zwinglis reform i Schweiz

29. a) Vem var Huldrych Zwingli, och vad predikade han emot? b) Hur skilde sig Zwinglis reform från Luthers?

²⁹ Medan Luther utkämpade sina dueller med påvens sändebud och de världsliga myndigheterna i Tyskland, började den katolske prästen Huldrych (Ulrich) Zwingli (1484—1531) sina reformsträvanden i Zürich i Schweiz. Eftersom denna del av Schweiz var tysktalande, hade människorna där redan påverkats av reformvågen från norr. Omkring år 1519 började Zwingli predika mot avlatshandeln, Mariadyrkan, prästernas celibat och andra av den katolska kyrkans läror. Även om Zwingli menade sig vara  helt oberoende av Luther, var han överens med Luther på många punkter och spred Luthers traktater runt om i landet. Men i motsats till den mer konservative Luther förordade Zwingli att man skulle avlägsna allt som påminde om den romerska kyrkan — helgonbilder, krucifix, prästerliga skrudar, ja till och med den liturgiska musiken.

30. I vilken viktig fråga skilde sig Zwingli från Luther?

³⁰ En allvarligare kontrovers uppstod emellertid mellan de båda reformatorerna över frågan om nattvarden eller mässoffret. Luther insisterade på en bokstavlig tolkning av Jesu ord, ”Detta är min kropp”, och trodde att Kristi lekamen och blod på ett mirakulöst sätt var närvarande i nattvarden genom brödet och vinet. Zwingli, å andra sidan, hävdade i sin avhandling ”Om Herrens nattvard” att Jesu uttalande ”måste tolkas på ett symboliskt eller bildligt sätt; ’Detta är min kropp’ är detsamma som ’Brödet betyder min kropp’ eller ’är en symbol av min kropp’.” På grund av denna meningsskiljaktighet gick de båda reformatorerna skilda vägar.

31. Vad blev resultatet av Zwinglis verksamhet i Schweiz?

³¹ Zwingli fortsatte att predika sina reformatoriska läror i Zürich och genomförde många förändringar där. Andra städer anslöt sig snart till honom, men på landsbygden var de flesta mer konservativa och höll fast vid katolicismen. Konflikten mellan dessa två grupper blev så stor att ett inbördeskrig bröt ut i Schweiz mellan protestanter och katoliker. Zwingli, som tjänade som fältpräst, dödades i slaget vid Kappel, nära Zugsjön, år 1531. När det slutligen blev fred, fick varje område självt rätt att bestämma vilken religion man ville tillhöra, den protestantiska eller den katolska.

Anabaptister, mennoniter och huteraner

32. Vilka var anabaptisterna, och hur fick de detta namn?

³² Somliga protestanter ansåg emellertid att dessa reformatorer  inte gick tillräckligt långt i sitt avståndstagande från den påvetrogna katolska kyrkans fel och brister. De menade att den kristna kyrkan borde bestå uteslutande av aktiva troende som låter döpa sig och inte av samtliga människor i ett samhälle eller en nation. De förkastade därför barndopet och yrkade på separation mellan kyrka och stat. De praktiserade i hemlighet omdop bland sina medlemmar och fick därför namnet anabaptister (ana är ett grekiskt ord som betyder ”om igen”). Eftersom de vägrade att bära vapen, avlägga ed och inneha statliga ämbeten, betraktades de som ett hot mot samhället och blev förföljda av såväl katoliker som protestanter.

33. a) Vad uppväckte våldsaktioner mot anabaptisterna? b) Hur kom anabaptisternas inflytande att sprida sig?

³³ Till en början verkade anabaptisterna i små grupper som var utspridda i olika delar av Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Eftersom de förkunnade sin tro vart de än kom, ökade de snabbt i antal. I sitt brinnande trosnit övergav en anabaptistisk grupp sin pacifism och intog år 1534 staden Münster, där de försökte upprätta ett polygamt, kollektivistiskt samhälle, ett nytt Jerusalem. Rörelsen slogs snabbt ner med stort våld. Härigenom fick anabaptisterna dåligt rykte, och de blev praktiskt taget utrotade. De flesta anabaptister var egentligen enkla religiösa människor som försökte leva ett lugnt och tillbakadraget liv. Några av de bättre organiserade anabaptistiska rörelserna var mennoniterna, efterföljare till den holländske reformatorn Menno Simons, och huteranerna, som anfördes av tyrolaren Jakob Huter. För att undgå förföljelse emigrerade somliga av dem till Östeuropa — Polen, Ungern och även Ryssland — medan andra begav sig till Nordamerika, där de så småningom framträdde som huteraner och amish-församlingen.

 Kalvinismen framträder

34. a) Vem var Johan Calvin? b) Vilken viktig bok skrev han?

³⁴ Reformarbetet i Schweiz framskred ytterligare under ledning av en fransman vid namn Jean Cauvin eller Johan Calvin (1509—1564), som kom i kontakt med protestantismen under sin studenttid i Frankrike. År 1534 lämnade Calvin Paris på grund av religiös förföljelse och slog sig ner i Basel i Schweiz. Till försvar för protestanterna publicerade han skriften Christianae religionis institutio, där han sammanfattade de tankar som framförts av de tidiga kyrkofäderna och medeltida teologer samt av Luther och Zwingli. Detta verk kom att betraktas som den läromässiga grundvalen för alla reformerta kyrkor som senare upprättades i Europa och Amerika.

35. a) Hur förklarade Calvin sin predestinationslära? b) Hur kom strängheten i denna lära till synes i andra sidor av Calvins lära?

³⁵ I Institutio lade Calvin fram sin teologi: Gud är den absolute suveränen, vars vilja avgör och styr allting. Den fallna människan är däremot syndfull och fullständigt ovärdig. Hennes frälsning är därför inte beroende av goda gärningar, utan av Gud — Calvin förfäktade således predestinationsläran. Om denna lära skrev han:

”Vi försäkrar, att Gud genom sitt eviga och oföränderliga rådslut en gång för alla har bestämt både vilka Han skall godkänna för frälsning och vilka Han skall döma till tillintetgörelse. Vi betygar att detta rådslut, vad de utvalda beträffar, är grundat på Hans oförtjänta barmhärtighet, utan någon som helst hänsyn till mänskliga meriter; men att för dem som Han bestämmer åt fördömelse är porten till livet stängd genom en rättvis och oantastlig, om än obegriplig, dom.”

Den stränghet som präglar denna lära kommer också till synes inom andra områden. Calvin yrkade på att de kristna måste leva ett heligt och dygdigt liv, och inte bara avstå från  synd, utan också från njutning och nöjeslystnad. Han hävdade också att kyrkan, som består av de utvalda, måste befrias från alla världsliga inskränkningar och att det endast är genom kyrkan som ett verkligt gudaktigt samhälle kan upprättas.

36. a) Vad försökte Calvin och Farel göra i Genève? b) Vilka strikta regler infördes? c) Vilken beryktad händelse var ett resultat av Calvins drastiska åtgärder, och hur rättfärdigade han sitt handlingssätt?

³⁶ Kort efter utgivandet av Institutio övertalades Calvin av Guillaume Farel, en annan fransk reformator, att bosätta sig i Genève. Där verkade de tillsammans för att omsätta kalvinismens läror i praktisk handling. Deras mål var att förvandla Genève till en Guds stad, ett teokratiskt gudsstyre som förenade kyrkans och statens funktioner. De införde strikta regler — med straffpåföljd — som täckte alla områden, från religionsundervisning och gudstjänster till allmän sedlighet och till och med sådana angelägenheter som sanitetsväsen och brandförsvar. Det sägs i ett historiskt verk att ”en hårfrisör, som arrangerat en bruds hår på vad som ansågs vara opassande sätt, dömdes till fängelse i två dagar; och modern samt två väninnor, som hade hjälpt till, fick samma straff. Dans och kortspel bestraffades också av magistraten.” Hårda straff utdömdes också åt dem som inte delade Calvins uppfattningar i teologiska frågor. Det mest beryktade fallet är när Calvin lät bränna spanjoren Miguel Servet på bål. — Se sidan 322.

37. Hur kom Calvins inflytande att spridas långt utanför Schweiz’ gränser?

³⁷ Calvin fortsatte att tillämpa sitt reformprogram i Genève till sin död år 1564, och den reformerta kyrkan blev väl befäst. Protestantiska reformatorer som blev förföljda i andra länder flydde till Genève, anammade Calvins idéer och medverkade sedan till att starta reformrörelser i sina  respektive hemländer. Kalvinismen spred sig snart till Frankrike, där hugenotterna (som de kalvinistiska protestanterna kallades i Frankrike) utsattes för svår förföljelse från katolikernas sida. I Nederländerna hjälpte kalvinisterna till att grunda den holländska reformerta kyrkan. Den presbyterianska kyrkan i Skottland upprättades också efter kalvinistiskt mönster, under ledning av den nitiske före detta katolske prästen John Knox. Kalvinismen påverkade också reformationen i England, och därifrån fördes den med puritanerna till Nordamerika. Vi ser således att även om Luther var den som satte i gång den protestantiska reformationen, utövade Calvin ett långt större inflytande på dess vidare utveckling.

Reformationen i England

38. Hur framkallades den protestantiska andan i England genom John Wycliffes verksamhet?

³⁸ Den engelska reformationen var nästan helt oberoende av de reformatoriska rörelserna i Tyskland och Schweiz och kan spåras tillbaka till John Wycliffe, vars prästfientliga förkunnelse och betonande av bibeln framkallade den protestantiska andan i England. Hans bemödanden att översätta bibeln till engelska följdes upp av andra. William Tyndale, som var tvungen att fly från England, fullbordade sin översättning av Nya testamentet år 1526. Han blev senare förrådd i Antwerpen och blev strypt och bränd på bål. Miles Coverdale fullbordade Tyndales översättningsarbete, och hela bibeln kom ut på engelska år 1535. Utgivandet av bibeln på folkets språk var utan tvivel den faktor som hade störst betydelse för reformationen i England.

39. Vilken roll spelade Henrik VIII i samband med reformationen i England?

³⁹ Den formella brytningen med katolicismen ägde rum när Henrik VIII (1491—1547), som av påven kallades Trons försvarare, år 1534 utfärdade den så kallade suprematsakten  och gjorde sig själv till engelska kyrkans överhuvud. Henrik lät också stänga alla kloster och fördelade egendomarna bland lågadeln. Han befallde dessutom att ett exemplar av den engelska bibeln skulle placeras i varje kyrka. Men Henriks handling var mer politisk än religiös. Vad han ville uppnå var oavhängighet av påvens myndighet, i synnerhet vad beträffar hans äktenskapliga angelägenheter. * Religiöst sett förblev han katolik i allt utom till namnet.

40. a) Vilka förändringar ägde rum inom engelska kyrkan under Elisabet I:s regering? b) Vilka frikyrkliga grupper uppstod så småningom i England, Nederländerna och Nordamerika?

⁴⁰ Det var under Elisabet I:s långa regering (1558—1603) som engelska kyrkan blev protestantisk i praktiken, även om den i stort förblev katolsk till sin struktur. Den upphävde lojaliteten mot påven, prästernas celibat, bikten och andra katolska sedvänjor, men bibehöll ändå en episkopal kyrklig struktur i sin hierarki av ärkebiskopar och biskopar liksom också munk- och nunneordnar. * Denna konservatism väckte åtskilligt missnöje, och frikyrkliga grupper började uppträda. Puritanerna krävde att man skulle införa mer genomgripande reformer för att rena kyrkan från alla romersk-katolska sedvänjor; separatisterna och independenterna yrkade på att kyrkans angelägenheter skulle skötas av lokala äldste (presbyterer). Många av de frikyrkliga flydde till Nederländerna eller till Nordamerika, där de vidareutvecklade sina kongregationalistiska och baptistiska kyrkor. I England uppstod också Vännernas samfund (kväkarna) under ledning av George Fox (1624—1691) och metodisterna under ledning av John Wesley (1703—1791). — Se rutan på nästa sida.

 Vad blev verkningarna?

41. a) Vilken verkan hade reformationen, enligt vissa forskare, på historien? b) Vilka viktiga frågor uppstår?

⁴¹ När vi nu har undersökt de tre viktigaste riktningarna inom reformationen — den lutherska, den kalvinistiska och den anglikanska — måste vi stanna upp och se vad reformationen egentligen åstadkom. Det går inte att förneka att den förändrade historiens lopp i västvärlden. ”Vad reformationen åstadkom var att lyfta upp människor och hos dem väcka en längtan efter frihet och en högre och renare medborgaranda. Varhelst den protestantiska rörelsen drog fram, gjorde den massorna mera medvetna om sina rättigheter”, skrev John F. Hurst i sin bok Short History of the Reformation (Kort historia om reformationen). Många forskare anser att den västerländska civilisationen, som vi i dag känner den, inte skulle ha varit möjlig utan reformationen. Men oavsett hur det förhåller sig med den saken, måste vi fråga oss: Vad åstadkom reformationen i religiöst avseende?  Vad gjorde den för att underlätta människans sökande efter den sanne Guden?

42. a) Vad är utan tvivel det bästa med reformationen? b) Vilken fråga måste vi ställa oss beträffande reformationens verkliga värde?

⁴² Det bästa med reformationen var utan tvivel att den gjorde bibeln tillgänglig för det enkla folket på deras eget språk. För första gången hade människor tillgång till hela Guds ord, så att de kunde läsa det och få andlig näring. Men det krävs naturligtvis mer än att bara läsa bibeln. Lyckades reformationen befria människor, inte bara från påvens myndighet, utan också från de falska läror och dogmer som de hade varit förslavade under i hundratals år? — Johannes 8:32.

43. a) Vilka trosartiklar ansluter sig de flesta av våra dagars protestantiska kyrkosamfund till, och vilka läror omfattar de? b) Vad har den frisinnade anda och den splittring som reformationen gav upphov åt gjort för att hjälpa människor i deras sökande efter den sanne Guden?

⁴³ Nästan alla protestantiska kyrkor ansluter sig till samma trosartiklar — den nicenska, den athanasianska och den apostoliska trosbekännelsen — och dessa innehåller några av just de trossatser som katolicismen har undervisat om i århundraden, till exempel lärorna om treenigheten, själens odödlighet och helveteselden. Sådana oskriftenliga läror har gett människor en felaktig bild av Gud och hans uppsåt. I stället för att hjälpa dem i deras sökande efter den sanne Guden har de många sekter och samfund som uppstod som ett resultat av den protestantiska reformationens frisinnade anda endast fått människor att vandra åt många olika håll. Den splittring och förvirring som detta har lett till har fått många att ifrågasätta Guds själva existens. Vad har resultatet blivit? På 1800-talet uppstod en växande flodvåg av ateism och agnosticism. Detta ämne kommer att behandlas i nästa kapitel.

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Ruta/Bilder på sidan 322]

”Den falska treenigheten”

Vid 20 års ålder utgav spanjoren Miguel Servet (1511—1553), som var utbildad jurist och läkare, skriften De Trinitatis erroribus (Om den falska treenigheten), i vilken han förklarade att han inte ville ”använda ordet Treenighet, som inte finns i Skriften och som endast tycks vidmakthålla filosofisk villfarelse”. Han stämplade treenighetsdogmen som en lära ”som inte kan förstås, som är omöjlig till sin själva natur och som rentav kan betraktas som hädisk”.

Servet dömdes för sin frispråkighet av den katolska kyrkan. Men det var kalvinisterna som grep honom, rannsakade honom och avrättade honom genom att långsamt bränna honom på bål. Calvin rättfärdigade sitt handlingssätt med följande ord: ”När papisterna försvarar sina vidskepelser så strängt och våldsamt att de i grymt raseri utgjuter oskyldigt blod, måste då inte de kristna domarna blygas, om de visar mindre nit till försvar för den säkra och vissa sanningen?” Calvins religiösa fanatism och personliga hat förblindade hans omdöme och kvävde kristna principer. — Jämför Matteus 5:44.

[Bild]

Johan Calvin (till vänster) lät bränna Miguel Servet (till höger) på bål som kättare

[Tabell på sidan 327]

(För formaterad text, se publikationen)

Schematisk översikt över kristenhetens större religioner

Avfallet börjar 300-talet

Romersk-katolska kyrkan

300-talet (Konstantin)

400-talet Kopter

Jakobiter

1054 v.t. Ortodoxa kyrkor

Ryska,

grekiska,

rumänska m. fl.

1500-talet Reformationen

Lutheraner

Tyska,

svenska,

amerikanska m. fl.

Anglikaner

Episkopaler

Metodister

Frälsningsarmén

Baptister

Pingstvänner

Kongregationalister

Kalvinism

Presbyterianer

Reformerta kyrkor

[Bilder på sidan 307]

Dessa träsnitt från 1500-talet ställer Kristi fördömande av penningväxlarna i kontrast till påvens avlatshandel

[Bilder på sidan 311]

Jan Hus bränns på bål

Den engelske reformatorn och bibelöversättaren John Wycliffe

[Bilder på sidan 314]

Martin Luther (till höger) protesterade mot den avlatshandel som bedrevs av munken Johann Tetzel