Sökandet efter det okända genom magi och spiritism
Kapitel 4
Sökandet efter det okända genom magi och spiritism
1. Vad sade Paulus till atenarna på Areopagen? Varför sade han så?
”ATENSKA män, jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna.” (Apostlagärningarna 17:22) Så sade den kristne aposteln Paulus till en folkskara som var församlad på Areopagen, Areskullen, i den forntida staden Aten i Grekland. Paulus sade så därför att han tidigare hade sett att ”staden var full av avgudabilder”. (Apostlagärningarna 17:16) Vad hade han sett?
2. Vad visade att atenarna fruktade gudomligheterna?
2 Paulus hade utan tvivel sett en mängd olika grekiska och romerska gudar i denna världsstad, och det var helt uppenbart att människors liv kretsade kring dyrkan av dessa gudar. Av fruktan för att eventuellt glömma att vörda någon viktig eller mäktig gud, som då kunde bli förtörnad, dyrkade atenarna också ”en okänd Gud”. (Apostlagärningarna 17:23) Det visade tydligt vilken fruktan de hyste för gudomligheterna.
3. Är fruktan för gudomligheter begränsad till atenarna?
3 Fruktan för gudomligheterna, i synnerhet de okända, är naturligtvis inte begränsad till atenarna under första århundradet. Nästan alla människor har under årtusendenas gång behärskats av en sådan fruktan. I många delar av världen påverkas nästan alla sidor i människors liv direkt eller indirekt av deras gudstro eller tro på andar. Som vi såg i förra kapitlet var de forntida egyptiernas, grekernas, romarnas, kinesernas och andra folks mytologier djupt rotade i deras tro på olika gudar och andar, vilka spelade en viktig roll i människors privata och nationella angelägenheter. Under medeltiden hörde man många historier om alkemister, trollkarlar och häxor i kristenheten, och det är i stort sett likadant i dag.
Våra dagars riter och vidskepelse
4. Nämn några vanliga seder som helt uppenbart är förbundna med vissa gudar eller andar.
4 Vare sig människor är medvetna om det eller inte så har mycket av det de gör samband med tron på eller utövandet av vidskepelse, och vissa saker är också förbundna med vissa gudar eller andar. Visste du till exempel att födelsedagsfirandet har sitt ursprung i astrologin, där man lägger stor vikt vid en människas exakta födelsedatum? Hur är det med födelsedagstårtan? Den tycks vara förbunden med den grekiska gudinnan Artemis, vars födelsedag firades med månformade honungskakor med ljus ovanpå. Eller visste du att seden att vara klädd i svart vid en begravning ursprungligen var ett knep för att undgå att bli uppmärksammad av onda andar som sades ligga på lur vid sådana tillfällen? En del svarta afrikaner målar sig vita, och sörjande i andra länder klär sig i ovanliga färger, så att andarna inte skall känna igen dem.
5. Ge exempel på några vanliga former av vidskepelse som du känner till.
5 Förutom dessa vanliga seder har människor överallt seder som avslöjar deras vidskepelse och fruktan. Om man i västvärlden slår sönder en spegel, ser en svart katt eller går under en stege, betraktas det som dåliga omen, och detsamma gäller tisdagen eller, beroende på var man bor, fredagen den 13. I Österlandet bär japanerna kimono med vänstra sidan vikt över den högra, för det är bara lik som sveps tvärtom. De bygger sina hus utan fönster och dörrar åt nordost för att demonerna, som anses komma från det hållet, inte skall hitta in i huset. I Filippinerna ställer människor de dödas skor vid sidan av benen innan de begravs, så att ”sankt” Petrus skall välkomna dem. De vuxna uppmanar barnen att uppföra sig väl och pekar på ”gubben i månen” och säger att det är ”sankt” Mikael och tillägger att han ser och skriver ner allt vad de gör.
6. I vilken utsträckning sysslar människor med spiritism i vår tid?
6 Men tron på andar och olika gudar är inte begränsad till några till synes ofarliga seder eller former av vidskepelse. Människor har i både primitiva och moderna samhällen tagit till olika medel för att behärska eller blidka de andar de fruktar och för att vinna de goda andarnas ynnest. Vi kan naturligtvis i första hand tänka på de människor som bor i avlägsna djungler och bergstrakter och som vänder sig till andemedier, medicinmän och shamaner (magipräster), när de blivit sjuka eller fått det svårt på annat sätt. Men även människor i större och mindre städer går till astrologer, medier och spåmän av olika slag för att förhöra sig om framtiden eller för att få hjälp att fatta viktiga beslut. En del ägnar sig åt sådant med stor entusiasm, trots att de till namnet tillhör någon viss religion. Många andra har gjort spiritism, svart magi och det ockulta till sin religion.
7. Vilka frågor behöver vi se lite närmare på?
7 Varifrån härstammar alla dessa seder och vidskepligheter? Är de bara olika sätt att närma sig Gud? Och viktigast av allt — vilken verkan har de på dem som följer dem? För att få svar på dessa frågor måste vi gå tillbaka i människans historia och se vilka former av gudsdyrkan människor hade i början.
Att söka nå det okända
8. Vilken unik egenskap skiljer människor från de lägre skapelserna?
8 Tvärtemot vad vissa evolutionister hävdar har människan en andlig dimension som skiljer henne från de lägre skapelserna och gör henne överlägsen dem. Hon föds med en stark längtan att utforska det okända. Hon brottas ständigt med sådana frågor som: Vad är meningen med livet? Vad händer efter döden? I vilket förhållande står människan till den materiella världen, ja, till hela universum? Hon drivs också av en önskan att nå något som är högre eller mäktigare än henne själv för att på så sätt få viss kontroll över sin omgivning och sitt liv. — Psalm 8:4, 5; Predikaren 3:11; Apostlagärningarna 17:26—28.
9. Hur beskriver en forskare ”andlighet”?
9 Ivar Lissner säger så här i sin bok Man, God and Magic (Människan, Gud och magin): ”Man måste helt enkelt förundra sig över den ihärdighet med vilken människan under hela sin historia har strävat efter att nå utanför sig själv. Hennes energi har aldrig uteslutande inriktats på livets nödtorft. Hon har alltid hållit på att söka, att treva sig fram, vidare och vidare, i en strävan efter det ouppnåeliga. Denna egendomliga, nedärvda längtan hos människan är hennes andlighet.”
10. Vad visar att människan har en naturlig längtan att söka nå Gud?
10 De som inte tror på Gud ser naturligtvis inte saker och ting på riktigt samma sätt. Som vi har sett i kapitel 2 hänför de i allmänhet denna tendens hos människan till hennes behov, antingen psykologiska eller andra. Men är det inte så att det första som de flesta människor gör när de råkar i en farlig eller förtvivlad situation är att de vänder sig till Gud eller någon högre makt för att få hjälp? Det är väl den erfarenhet de flesta av oss har. Så reagerar människor i dag, och så reagerade de också förr. Lissner tillägger därför: ”Ingen som har ägnat sig åt att utforska de äldsta primitiva folken kan undgå att förstå att de alla hade en föreställning om Gud, att de alla var väl medvetna om att det fanns ett högre väsen.”
11. Vad har människans strävan att nå det okända lett till? (Jämför Romarna 1:19—23.)
11 Hur de sedan försökte tillfredsställa sin medfödda längtan att nå det okända var en helt annan sak. Nomadiserande jägare och herdar bävade för vilddjurens makt. Jordbrukarna i synnerhet var tvungna att anpassa sig efter skiftningarna i väder och vind. De som bodde i djunglerna reagerade helt annorlunda än de som bodde i öknarna eller i bergen. På grund av dessa olika behov och olika former av fruktan utvecklade människor ett virrvarr av olika religiösa seder och bruk genom vilka de hoppades kunna anropa de godsinta gudarna och blidka dem som var skräckinjagande.
12. Vilka gemensamma drag kan man se i de religiösa seder som människor har överallt?
12 Men trots att det finns så många olika religiösa seder, kan man se att de har vissa saker gemensamt. Till detta hör vördnad och fruktan för heliga andar och övernaturliga krafter, bruk av magi, förutsägelse av framtiden med hjälp av tecken och omen, astrologi och olika metoder av spådom. När vi granskar dessa seder, kommer vi att finna att de i alla tider har spelat en stor roll i att forma människors religiösa tänkande runt om i världen, och gör det även i vår tid.
Heliga andar och övernaturliga krafter
13. Vad kunde vara förbryllande för människor i forna tider?
13 Människors liv tycktes i forna tider vara fyllt av mysterier. Runt omkring dem hände oförklarliga och förbryllande saker. De kunde till exempel inte förstå varför en stor och stark människa plötsligt kunde bli sjuk, eller varför det inte började regna när det skulle eller varför ett kalt och till synes livlöst träd vid en viss tid på året blev grönt och visade sig vara fullt av liv. Till och med ens egen skugga, hjärtslag och andedräkt var mysterier.
14, 15. Vad föreföll naturligast för människan att tillskriva det oförklarliga, till följd av bristande kunskap och vägledning? (Jämför 1 Samuelsboken 28:3—7.)
14 Eftersom människan föds med en andlig böjelse, var det naturligt att hon tillskrev vissa övernaturliga krafter dessa mystiska saker och händelser. Men eftersom hon inte fick rätt vägledning och rätt kunskap, kom hennes värld snart att fyllas av själar, andar, spöken och demoner. Algonkinindianerna i Nordamerika kallar en människas själ otahchuk, som betyder ”hans skugga”, och malajerna i Sydostasien tror att en människas själ flyr ut genom hennes näsborrar, när hon dör. I vår tid är tron på andar och på själar som lever vidare efter döden — och försök att på något sätt få kontakt med dem — nästan universell.
15 Andra saker i naturen — solen, månen, stjärnorna, världshaven, floderna och bergen — tycktes på samma sätt vara levande och ha direkt inflytande på människors verksamhet. Eftersom dessa tycktes leva i en värld för sig, personifierades de som andar och gudar. Några av dem betraktades som goda och hjälpsamma, medan andra ansågs vara onda och farliga. Dyrkan av det skapade kom att inta en framträdande plats i nästan alla religioner.
16. Hur kom dyrkan av andar, gudar och heliga föremål till uttryck?
16 Sådana här trosuppfattningar kan vi finna i olika religioner i praktiskt taget alla forntida civilisationer. Babylonierna och egyptierna tillbad solgudar, mångudar och stjärnbildsgudar. De dyrkade också både tama och vilda djur. Hinduerna är kända för sina gudar, som uppgår till ett antal av flera miljoner. Kineserna har alltid haft heliga berg och flodgudar som de dyrkat, och de visar sonlig vördnad genom sin förfädersdyrkan. De forntida druiderna på de brittiska öarna ansåg eken vara helig, och de vördade särskilt misteln som växte på den. Längre fram bidrog grekerna och romarna med sin del, och tron på andar, gudar, själar, demoner och heliga föremål av alla slag blev fast förankrad.
17. Vilka exempel visar att skapade ting dyrkas även i vår tid?
17 Även om en del människor i vår tid kanske betraktar alla sådana trosuppfattningar som vidskepelse, förekommer ändå dessa tankar i många människors religiösa seder och bruk över hela världen. Några tror fortfarande att vissa berg, floder, egendomliga klippformationer, gamla träd och en mängd andra ting är heliga och dyrkar därför dessa. De bygger altaren, helgedomar och tempel på dessa platser. Floden Ganges är helig för hinduerna, vilkas högsta önskan är att få bada i den medan de lever och få sin aska spridd över den när de dött. Buddisterna anser det vara något alldeles extra att få tillbe i Buddhatemplet i Bodh Gayā i Indien, där Buddha sägs ha fått upplysning under ett bodhiträd. Katoliker går på knä till Mariakyrkan i Guadalupe i Mexico eller badar i det ”heliga” vattnet i helgedomen i Lourdes i Frankrike i ett försök att bli mirakulöst botade. Att man även i vår tid dyrkar skapade ting i stället för Skaparen finns det många bevis för. — Romarna 1:25.
Uppkomsten av magi
18. Vad ledde tron på andar och olika gudar till?
18 När tron att den livlösa världen var full av andar, både goda och onda, väl var befäst, var det lätt att ta nästa steg — att försöka få kontakt med de goda andarna för att få vägledning och välsignelse och att försöka blidka de onda. Resultatet blev att man började utöva magi, något som flitigt har utövats i praktiskt taget alla nationer sedan dess. — 1 Moseboken 41:8; 2 Moseboken 7:11, 12; 5 Moseboken 18:9—11, 14; Jesaja 47:12—15; Apostlagärningarna 8:5, 9—13; 13:6—11; 19:18, 19.
19. a) Vad är magi? b) Varför tycker många människor att man kan tro på magi?
19 Magi går i grund och botten ut på att man försöker behärska eller styra naturkrafterna eller de övernaturliga krafterna så att de lyder människan och gör det hon vill. I forna tiders samhällen kände människor inte till den verkliga orsaken till många vardagliga företeelser och trodde därför att man, om man upprepade vissa magiska ord eller besvärjelser eller utförde vissa ritualer, kunde få fram vissa önskvärda effekter. Vad som gjorde att man trodde på denna form av magi var att vissa ritualer faktiskt fungerade. Vi kan ta ett exempel från Mentawaiöarna väster om Sumatra. Där sades medicinmännen, som i själva verket var magiker eller trollkarlar, vara förvånansvärt duktiga på att bota diarré. Deras magiska recept gick ut på att den sjuke skulle lägga sig på mage nära kanten av en klippa och då och då slicka marken. Vad var det som gjorde att det fungerade? Jorden på klipporna innehöll kaolin, den vita lera som man brukar använda i vissa av dagens mediciner mot diarré.
20. Hur kom magi att styra människors liv?
20 Några få framgångar av detta slag överskylde snabbt alla misslyckanden och befäste magiutövarnas goda rykte. De blev snart präster, hövdingar, shamaner, medicinmän, trollkarlar och medier som man visade vördnad och hög aktning för. Människor gick till dem med sina problem, till exempel när man ville att de skulle bota eller förebygga sjukdomar, finna borttappade saker, identifiera tjuvar, avvärja ont inflytande och utkräva hämnd. Så småningom kom man att ha en stor mängd olika vidskepliga seder och ritualer för olika saker i livet, bland annat för det vi nyss nämnt, men också i samband med födslar, åldrande, trolovningar, äktenskap, dödsfall och begravningar. Magins makt och mysterium kom snart att styra varje sida av människors liv.
Regndanser och trollformler
21, 22. Vad menas med ”imitativ magi”? Ge exempel.
21 Trots att olika folk utövar magi på så enormt många olika sätt, är grundtankarna bakom dessa seder märkligt lika. För det första har vi tanken att lika framkallar lika, att man kan få fram en önskad effekt genom att imitera den. Detta kallas ibland imitativ magi. När brist på regn hotade de nordamerikanska omahaindianernas grödor, dansade de runt ett kärl med vatten. En av dem drack lite av vattnet och sprutade sedan ut det i luften för att imitera duggregn eller en regnskur. Eller också kunde en man rulla sig på marken som en skadad björn för att förvissa sig om att han skulle få framgång i sin björnjakt.
22 Andra folk hade lite mer utstuderade ritualer som inbegrep sånger och offer. Kineserna gjorde en stor pappers- eller trädrake, deras regngud, och tågade runt med den, eller också förde de ut sin gudabild ur templet och satte den i solen, så att den kunde känna värmen och kanske sända regn. Ngonifolket i Östafrika har den ritualen att de häller öl i en kruka som de sedan gräver ner i jorden i ett regntempel varefter de ber: ”Herre Chauta, du har förhärdat ditt hjärta emot oss, vad vill du att vi skall göra? Vi är nära att förgås. Ge dina barn regn, här är öl, som vi har gett dig.” Sedan dricker de upp resten av ölet och börjar sjunga och dansa och vifta med kvistar som de doppat i vatten.
23. Hur kom utövandet av trolldom att utvecklas? (Jämför 3 Moseboken 19:31; 20:6, 27; 5 Moseboken 18:10—13.)
23 En annan tanke bakom magiska handlingar är att föremål som har tillhört en person fortsätter att påverka honom även sedan de skilts från honom. Denna tanke ledde till att man började utöva trolldom mot människor genom att påverka något som en gång tillhört dem. Ännu på 1500- och 1600-talen trodde människor i Europa och England att häxor och trollkarlar kunde skada människor genom sådana krafter. I metoden ingick till exempel att man gjorde en bild i vax av en person och stack nålar i den, skrev hans namn på ett papper och sedan brände upp det, grävde ner en bit av hans kläder eller gjorde något annat med hans hår, avklippta naglar, svett eller avföring. Hur omfattande dessa och andra magihandlingar var kan man se av de parlamentsbeslut som fattades i England 1542, 1563 och 1604, då man förklarade att trolldomsutövning var belagt med dödsstraff. Denna form av magi har på ett eller annat sätt utövats av människor i nästan alla nationer i alla tider.
Framtiden i tecken och omen
24. a) Vad är spådom? b) Hur utövade babylonierna spådom?
24 Magi används ofta för att få fram fördolda upplysningar eller för att se in i framtiden med hjälp av tecken och omen. Detta är vad man kallar spådom, något som babylonierna var kända för. Enligt boken Magic, Supernaturalism, and Religion (Magi, supranaturalism och religion), ”var de mästare i konsten att förutse saker, att förutsäga framtiden i slaktade djurs levrar och inälvor, i eld och rök och i dyrbara stenars glans; de kunde förutsäga händelser med hjälp av källbrus och formen på växter. ... Atmosfäriska tecken, regn, moln, vind och blixtar tolkades som förebud; genom det knakande ljudet från möbler och träpaneler kunde man förutsäga vad som skulle ske i framtiden. ... Flugor och andra insekter, och även hundar, kunde vara bärare av ockulta budskap.”
25. Vad sade Hesekiel och Daniel som visar att spådom utövades i det forntida Babylon?
25 I bibelboken Hesekiel sägs följande hända under ett fälttåg: ”Kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar. Han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.” (Hesekiel 21:21) Spåmän, besvärjare, trollkarlar och magiutövande präster ingick också normalt i det babyloniska hovet. — Daniel 2:1—3, 27, 28.
26. Nämn en form av spådom som var populär bland grekerna.
26 Också i andra nationer, både i Öst och i Väst, sysslade människor med många former av spådom. Grekerna vände sig till orakel när det gällde stora politiska händelser, men också när det gällde sådana privata, jordiska angelägenheter som äktenskap, resor och barn. Det mest berömda av dessa var oraklet i Delfi. Svaren, som man trodde kom från guden Apollon, gavs genom prästinnan, Pythia, som frambringade obegripliga ljud och tolkades av prästerna i tvetydigt formulerade verser. Ett klassiskt exempel var det svar som Krösus, kungen i Lydien, fick: ”Om Krösus går över floden Halys, skall han förstöra ett mäktigt välde.” Det mäktiga välde som förstördes visade sig vara hans eget. Persern Cyrus besegrade Krösus, när denne gick över floden Halys för att invadera Kappadokien.
27. I vilken utsträckning sysslade romarna med spådom?
27 I västvärlden nådde spådomskonsten en höjdpunkt genom romarna, som såg omen och förebud i nästan allt de sysslade med. Människor i alla samhällsklasser trodde på astrologi, trolldom, amuletter och spådom i en mängd olika former. Och ”alla de olika formerna av gudadyrkan som förekom i den romerska världen betraktades av folket som lika sanna”, enligt Edward Gibbon, en auktoritet i ämnet romersk historia. Den berömde statsmannen och vältalaren Cicero var expert på att söka omen i fåglars flykt. Den romerske historikern Petronius konstaterade att det måste ha funnits fler gudar än människor i vissa romerska städer, av mängden religioner och kulter att döma.
28. Hur utövade kineserna spådom i forna tider?
28 I Kina har man grävt fram mer än 100.000 bitar av orakelben och -skal från perioden 1000—2000 f.v.t. (Shang-dynastin). Shangprästerna använde dem när de sökte gudarnas vägledning för allt från väder till trupprörelser. Prästerna skrev frågor i gammal skrift på dessa ben. Sedan hettade de upp benen och undersökte sprickorna som uppstod och skrev ner svaren på samma ben. En del forskare tror att kinesernas skrivkonst har utvecklats från denna gamla skrift.
29. Vilken spådomsprincip framställs i I Ching?
29 Den mest kända kinesiska urkunden om spådom är I Ching (Förvandlingarnas bok), som sägs ha skrivits av de två första Chou-kejsarna, Wen Wang och Chou Kung, på 1100-talet f.v.t. Den innehåller detaljerade förklaringar av växelspelet mellan de två motsatta krafterna yin och yang (mörker—ljus, negativ—positiv, kvinna—man, måne—sol, jord—himmel osv.), vilka många kineser fortfarande tror vara de principer som styr allting i livet. I den boken framhålls tanken att allt ständigt förvandlas och att inget är permanent. För att kunna lyckas i det man gör måste man vara medveten om och handla enligt alla de förändringar som sker varje ögonblick. Människor ställer därför frågor och kastar stickor och vänder sig sedan till I Ching för att få svar. I Ching har i århundraden legat till grund för geomantik och en mängd andra former av spådom i Kina.
Från astronomi till astrologi
30. Beskriv hur astronomin utvecklades från början.
30 Den ordning som råder i fråga om solen, månen, stjärnorna och planeterna har länge fascinerat människor på jorden. Man har i Mesopotamien funnit stjärnkataloger från omkring 1800 f.v.t. Babylonierna kunde på grundval av dessa upplysningar förutsäga många astronomiska fenomen, till exempel månförmörkelser, stjärnbilders uppgång och nedgång och vissa rörelser hos planeterna. Egyptierna, assyrierna, kineserna, indianerna, grekerna, romarna och andra forntida folk iakttog på liknande sätt himlen och gjorde detaljerade förteckningar över astronomiska fenomen. De byggde sedan sina kalendrar på dessa förteckningar och ordnade sina årliga aktiviteter efter dem.
31. Hur framföddes astrologin ur astronomin?
31 Man kunde med hjälp av de astronomiska iakttagelserna märka att vissa fenomen på jorden tycktes sammanfalla med vissa fenomen på himlavalvet. Årstidsväxlingarna, till exempel, följde noga solens rörelse, ebb och flod följde månens faser, Nilens årliga översvämning följde alltid Sirius’, den ljusstarkaste stjärnans, framträdande på himlen. Den naturliga slutsatsen var att himlakropparna hade ett viktigt samband med att dessa och andra saker hände på jorden. Egyptierna gav Sirius namnet Frambringaren av Nilen. Föreställningen att stjärnorna påverkade det som hände på jorden ledde snabbt till tanken att man med himlakropparnas hjälp kunde förutsäga framtiden. På så sätt framföddes astrologin ur astronomin. Det dröjde inte länge förrän kungar och kejsare hade officiella astrologer i sitt hov för att kunna rådfråga stjärnorna om viktiga nationella angelägenheter. Men även vanliga människor vände sig till stjärnorna för att få veta sitt öde.
32. På vilka sätt utövade babylonierna astrologi?
32 Återigen kom babylonierna in i bilden. De betraktade stjärnorna som gudarnas himmelska hem, precis som templen var deras jordiska. Detta ledde till tanken att man skulle gruppera stjärnorna i stjärnbilder och också till tron att sådana himmelska störningar som förmörkelser eller vissa ljusstarka stjärnors eller kometers framträdande på himlen förebådade sorg och krig på jorden. Man har bland de artefakter man grävt fram i Mesopotamien funnit hundratals redogörelser som kungar fått av astrologer. I några av dessa nämndes till exempel att en nära förestående månförmörkelse var tecken på att en viss fiende skulle lida nederlag eller att en viss planets framträdande i en viss stjärnbild skulle innebära ”stor vrede” på jorden.
33. Vad sade Jesaja om de babylonier ”som spanar i stjärnorna”?
33 Man kan också se i vilken omfattning babylonierna förlitade sig på denna form av spådom genom att läsa de hånfulla ord profeten Jesaja uttalade mot dem då han förutsade Babylons förstöring: ”Bli stående med dina trollformler och med mängden av dina trolldomskonster, som du har mödat dig med från din ungdom. ... Må de nu stå upp och rädda dig, de som tillber himlarna, de som spanar i stjärnorna, de som meddelar kunskap vid nymånarna om de ting som skall komma över dig.” — Jesaja 47:12, 13, NW.
34. Vilka var de ”vise männen” som kom till barnet Jesus?
34 Från Babylon exporterades sedan astrologin till Egypten, Assyrien, Persien, Grekland, Rom och Arabien. I Österlandet hade hinduerna och kineserna också utstuderade former av astrologi. De ”vise männen” som enligt evangelieskribenten Matteus kom till barnet Jesus var ”astrologer från östliga trakter”. (Matteus 2:1, 2) En del forskare tror att dessa astrologer kan ha tillhört den kaldeiska och medo-persiska astrologiskolan i Partien, som var en provins i Persien och senare blev det självständiga väldet Partien.
35. Vad kom att utvecklas inom astrologin från grekernas tid?
35 Men det var grekerna som utvecklade astrologin i den form den utövas i dag. Klaudius Ptolemaios, en grekisk astronom i Alexandria i Egypten, samlade på 100-talet v.t. alla astrologiska upplysningar som fanns att tillgå i fyra böcker som han kallade Tetrabiblos, och dessa har tjänat som grund för astrologin ända fram i vår tid. Härifrån har det som vanligen kallas födelseastrologi utvecklats, dvs. en metod att förutsäga en människas framtid genom att studera hennes födelsetabell eller horoskop — en tabell som visar solens, månens och olika planeters positioner bland stjärnbilderna sett från personens födelseort i det ögonblick han föddes.
36. Vad bevisar att astrologin kom att bli respektabel?
36 På 1300- och 1400-talen hade astrologin blivit allmänt accepterad i västvärlden. Universiteten lärde ut astrologi som ett vetenskapligt ämne som krävde goda kunskaper i språk och matematik. Astrologer betraktades som lärda. Shakespeares skrifter är fulla av anspelningar på att människors liv påverkas av astrologi. Varje kungahus och många adelsmän hade egna astrologer som alltid var redo att stå till tjänst. Knappt något — vare sig det gällde krig, byggnadsarbete, affärer eller resor — gjordes utan att stjärnorna först rådfrågades. Astrologin hade blivit respektabel.
37. Hur har vetenskapliga framsteg påverkat astrologin?
37 Trots att sådana astronomer som Kopernikus och Galilei genom sina verk, såväl som framstegen på den vetenskapliga forskningens område, i så hög grad har skamfilat astrologins rykte som erkänd vetenskap, har den levt kvar ända fram i vår tid. (Se sidan 85.) Denna mystikfyllda konst, som först utövades av babylonierna, byggdes på av grekerna och vidareutvecklades av araberna, lever fortfarande kvar och påverkar många även i dag, från statsöverhuvuden till mannen på gatan, vare sig de kommer från tekniskt välutvecklade nationer eller avlägsna byar i utvecklingsländer.
Ödet skrivet i ansiktet och i handflatan
38. Vad ledde till att det uppstod fler former av spådom förbundna med människans hand och ansikte?
38 Om detta att titta upp på himlen för att finna tecken och omen för framtiden verkar lite ofattbart, finns det andra mera påtagliga och lättillgängliga sätt för dem som vill syssla med spådomskonst. Zohar eller Sefer ha-zohar (hebreiska; ”Ljusglansen”) är ett verk från 1200-talet om judisk mysticism, och i det heter det: ”På himlavalvet som innesluter universum ser vi många figurer formade av stjärnorna och planeterna. De uppenbarar dolda ting och djupa mysterier. På liknande sätt finns det på huden som omsluter vår mänskliga varelse former och drag som är våra kroppars stjärnor.” Denna filosofi ledde till ännu fler former av spådom eller sätt att förutsäga framtiden på. Man började undersöka ansiktet och handflatan för att finna profetiska tecken. Både i Öst och i Väst utövas fortfarande denna spådomsform allmänt. Men det är helt klart att den har sitt ursprung i astrologi och magi.
39. Vad är fysiognomik, och hur har detta tillämpats?
39 Fysiognomik är en spådomskonst där man undersöker olika drag i ansiktet, till exempel formen på ögonen, näsan, tänderna och öronen. En viss Jean d’Indagine utgav i Strasbourg år 1531 en bok i detta ämne, och i den gav han genom livfulla gravyrer exempel på ansikten med olika former på ögonen, näsan, öronen osv. och sin tolkning av dessa. Intressant nog citerade han Jesu Kristi ord i Matteus 6:22: ”Om därför ditt öga är ogrumlat, kommer hela din kropp att vara upplyst” och sade på grundval av dessa ord att stora, ljusa, runda ögon betydde redbarhet och god hälsa, medan insjunkna, små ögon var tecken på avund, illvilja och misstänksamhet. Men i en liknande bok, Compendium of Physiognomy, som utgavs år 1533, påstod författaren Bartolommeo Cocle att stora, runda ögon var tecken på en nyckfull och lat person.
40. a) Vad är kiromanti? b) Hur sökte man stöd för kiromantin i bibeln?
40 Enligt spåmän återspeglar handen, näst efter huvudet, krafterna från ovan mer än någon annan del av kroppen. Att studera handens linjer för att avgöra någons karaktär och öde är således en annan populär form av spådom — kiromanti, vanligen kallad konsten att spå i händerna. Under medeltiden sökte utövarna av kiromanti stöd i bibeln för sin konst. De anförde sådana verser som: ”Han [binder] alla människors händer, så att var och en som han har skapat kan lära av det” och ”långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära”. (Job 37:7; Ordspråksboken 3:16) Handens upphöjningar eller berg studerades också, eftersom man trodde att de representerade planeterna och därmed avslöjade något om individen och hans framtid.
41. Hur utövas spådomskonsten i Orienten?
41 Att förutsäga framtiden genom att studera olika drag i ansiktet och i handen är enormt populärt i Orienten. Inte bara professionella spåmän står till tjänst och gör sådant, utan också många amatörer, för det finns ett rikt utbud av böcker och andra publikationer på alla nivåer för dem som vill pröva att göra det själv. Ofta spår människor sig i handen på skoj, men många gör det på fullt allvar. Men i allmänhet nöjer sig människor sällan med att bara gå till ett enda ställe för att bli spådda. När de står inför allvarliga problem eller måste fatta viktiga beslut, går de till sitt tempel, antingen ett buddisttempel, taoisttempel, shintotempel eller något annat tempel för att rådfråga sina gudar. Sedan går de till en astrolog för att rådfråga stjärnorna och till en spåman för att bli spådda i handen eller i ansiktet, och därefter som en sista åtgärd går de hem och rådfrågar sina avlidna förfäder. De hoppas att de någonstans skall få ett svar som verkar passa dem.
Bara oskyldig lek?
42. Till vad har människors naturliga önskan att lära känna framtiden lett dem?
42 Det är helt naturligt att alla vill veta vad som skall hända i framtiden. Alla vill också ha en god och trygg framtid och kunna avvärja sådant som kan skada en. Det är därför som människor tiderna igenom har vänt sig till andar och olika gudar för att få vägledning. Det var så de började ägna sig åt spiritism, magi, astrologi och andra former av vidskepelse. Förr bar människor amuletter av olika slag för att skydda sig, och de vände sig till medicinmän och shamaner för att bli botade. Än i dag bär människor ”Sankt” Christopher-medaljer eller ”lyckobringande” amuletter, och de har sina seanser, ouijabord, kristallkulor, horoskop och tarokkort. När det gäller spiritism och vidskepelse tycks människor inte ha ändrat sig mycket.
43. a) Vad anser många om spiritism, magi och spådom? b) Vilka frågor om vidskepliga seder och bruk behöver besvaras?
43 Många inser naturligtvis att sådant inte är något annat än vidskepelse och att det saknar verklig grund, och så kanske de tillägger att de sysslar med sådant bara för nöjes skull. Andra argumenterar och säger att magi och spådom faktiskt är bra, eftersom det ger psykisk trygghet åt människor som annars kunde bli alltför skrämda av de problem och svårigheter de möter i livet. Men är allt sådant bara oskyldig lek eller en psykologisk hjälp? Varifrån kommer egentligen de spiritistiska och magiska seder och bruk som vi har behandlat i detta kapitel, för att inte tala om alla de andra som vi inte har nämnt?
44. Vad kan sägas om grunden till alla sådana seder och bruk?
44 Vi har, när vi har undersökt olika aspekter på spiritism, magi och spådom, sett att de har ett nära samband med tron på att själarna lever vidare efter döden och att det finns goda och onda andar. Tron på andar, magi och spådom är således grundad på en form av polyteism som har sina rötter i läran om människosjälens odödlighet. Är detta en sund grund att bygga sin religion på? Anser du att en gudsdyrkan som har en sådan grund är godtagbar?
45. Vilken fråga om mat offrad åt avgudar ställdes de kristna under första århundradet inför?
45 De kristna under det första århundradet ställdes inför samma frågor. De var omgivna av greker och romare, med deras gudar och gudomligheter och vidskepliga ritualer. En sådan ritual var seden att offra mat åt avgudar och därpå ta del i att äta av den. Borde någon som älskade den sanne Guden och var intresserad av att behaga honom ta del i sådana ritualer? Lägg märke till hur aposteln Paulus besvarade den frågan.
46. Vad trodde Paulus och de första kristna om Gud?
46 ”Vad nu det beträffar att äta mat som varit offrad åt avgudar, så vet vi att en avgud ingenting är i världen och att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom.” (1 Korintierna 8:4—6) För Paulus och de kristna under första århundradet var sann religion inte dyrkan av många gudar, inte polyteism, utan dyrkan av ”bara en Gud, Fadern”, vars namn uppenbaras i bibeln genom följande ord: ”För att man må inse att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” — Psalm 83:1918, NW.
47. Hur avslöjade Paulus vilka ”gudarna” och ”herrarna” i himmelen eller på jorden egentligen var?
47 Vi bör emellertid lägga märke till att aposteln Paulus visserligen sade att ”en avgud ingenting är”, men han sade inte att de ”gudar” och de ”herrar” som människor vände sig till genom magi, spådomskonst och offer inte existerade. Vad betyder då detta? Paulus förklarade det längre fram i samma brev då han skrev: ”Utan jag säger att de ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud.” (1 Korintierna 10:20) Ja, det nationerna i själva verket tillbad genom sina gudar och herrar var demoner — änglar eller andevarelser som gjorde uppror mot den sanne Guden och förenade sina krafter med sin ledare Satan, djävulen. — 2 Petrus 2:4; Judas, vers 6; Uppenbarelseboken 12:7—9.
48. Vilken fara när det gäller det ockulta finns ännu i dag, och hur kan man undvika den?
48 Ofta tycker människor synd om de så kallade primitiva folk som är slavar under vidskepelse och fruktan. De säger att de känner motvilja mot deras blodiga offer och grymma riter. Och det med all rätt. Ändå hör man fortfarande talas om voodoo, sataniska kulter och också människooffer. Men även om detta kanske tillhör ytterligheterna, visar det ändå att intresset för det ockulta fortfarande är mycket livaktigt. Det kan börja med ”oskyldig lek” och nyfikenhet, men det slutar ofta i tragedi och död. Hur förståndigt är det inte att lyda bibelns varning: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” — 1 Petrus 5:8; Jesaja 8:19, 20.
49. Vad skall vi undersöka i kapitlen som följer i den här boken?
49 Vi har nu sett hur religionen började, granskat skilda slag av forntida mytologier och också tittat på olika former av spiritism, magi och vidskepelse och skall nu rikta vår uppmärksamhet mot de mera formella stora religionerna i världen — hinduism, buddism, taoism, konfucianism, shinto, judendom, kristenhetens kyrkor och islam. Hur uppstod dessa religioner? Vad lär de? Vilken inverkan har de på sina troende? Vi skall ta upp dessa och andra frågor i kapitlen som följer.
[Frågor]
[Infälld text på sidan 76]
Viss magi tycktes fungera
[Ruta på sidan 85]
Har astrologin vetenskaplig grund?
Enligt astrologin sägs solen, månen, stjärnorna och planeterna kunna påverka förhållandena på jorden, och likaså sägs dessa himlakroppars inbördes ställning i det ögonblick då en människa föds ha betydelse för den människans liv. Men vetenskapliga upptäckter har skapat stora problem för astrologin:
▪ Sådana astronomer som Kopernikus, Galilei och Kepler har klart visat att jorden inte är universums centrum. Det är också känt nu att de stjärnor som tycks ingå i en stjärnbild ofta i verkligheten inte är förenade i en grupp. En del av dem kan befinna sig långt ut i rymden, medan andra kan befinna sig relativt nära. De olika stjärnbildernas zodiakiska egenskaper är således helt och hållet inbillade.
▪ Planeterna Uranus, Neptunus och Pluto var okända för forntidens astrologer, eftersom de har upptäckts först sedan teleskopet uppfunnits. Men hur kunde då deras ”inflytande” förklaras med hjälp av astrologiska kartor och tabeller gjorda flera hundra år tidigare? Och varför skulle en planets ”inflytande” vara ”gott” och en annans ”ont”, när vetenskapen nu vet att varje planet i grund och botten är en anhopning av livlösa bergarter eller gaser som rusar fram i rymden?
▪ Enligt den genetiska forskningen grundas vår personlighet inte när vi föds, utan när vi avlas, då en enda av miljoner spermier från fadern förenar sig med en enda äggcell från modern. Men ändå ställer astrologerna en människas horoskop efter hennes födelseögonblick. Denna skillnad på omkring nio månader borde astrologiskt sett ge människan en helt annan personlighetsprofil.
▪ Solens ingång i stjärnbilderna från jorden sett sker i dag omkring en månad senare än för 2.000 år sedan, då de astrologiska kartorna och tabellerna utarbetades. Således skulle en person som är född i slutet av juni eller i början av juli enligt astrologin räknas som kräfta (hyperkänslig, lynnig och reserverad). Men i verkligheten är solen då i stjärnbilden Tvillingarna, vilket skulle göra den personen öppenhjärtig, spirituell och pratsam.
Det är helt klart att astrologin inte har någon rationell eller vetenskaplig grund att stå på.
[Bilder på sidan 71]
Sönderslagna speglar, svarta katter och vissa tal ligger till grund för vidskepliga uppfattningar. Det kinesiska tecknet för ”fyra” låter som ”död” på kinesiska och japanska
[Bilder på sidan 74]
Till vänster: Mariakyrkan i Guadalupe i Mexico, där katoliker ber att få bli mirakulöst botade.
Till höger: Stonehenge i England, där druiderna sägs ha dyrkat solen
[Bild på sidan 80]
En del människor vänder sig till shamaner och trollkarlar
[Bilder på sidan 81]
Andra har sina seanser, ouijabord, kristallkulor, tarokkort och spåmän
[Bilder på sidan 82]
Spådomskonsten i Orienten, där man använder sig av inskriptioner på sköldpaddsskal och yin-yangsymbolen, har en lång historia
[Bilder på sidan 87]
Många rådfrågar horoskop därför att de tror att solens, månens, planeternas och stjärnornas position i födelseögonblicket påverkar deras liv
[Bilder på sidan 90]
Den som vill bli spådd kan skaka ut en lyckostav ur behållaren och få ett budskap och en uttolkning
