Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Taoism och konfucianism — ett sökande efter Himlens väg

Taoism och konfucianism — ett sökande efter Himlens väg

Kapitel 7

Taoism och konfucianism — ett sökande efter Himlens väg

Taoismen, konfucianismen och buddismen är de tre mest framträdande religionerna i Kina och Fjärran Östern. I motsats till buddismen har emellertid taoismen och konfucianismen inte blivit världsreligioner, utan har i stort sett varit begränsade till Kina och de områden där den kinesiska kulturen haft inflytande. Även om det inte finns några officiella uppgifter om hur många anhängare taoismen och konfucianismen för närvarande har i Kina, har dessa religioner under de 2.000 senaste åren dominerat det religiösa livet för närmare en fjärdedel av världens befolkning.

1. (Inbegrip inledningen.) a) Var utövas taoismen och konfucianismen, och hur omfattande är dessa religioner? b) Vilken tidsperiod skall vi nu gå till för att undersöka dessa läror?

”LÅT hundra blommor blomstra. ... Låt hundra tankeskolor tävla med varandra.” Detta berömda uttalande, som den kinesiske statschefen Mao Tse-tung gjorde i ett tal år 1956, är egentligen en parafras av ett uttryck som kinesiska lärde har använt för att beskriva den period i Kinas historia som brukar kallas ”De stridande staterna” och som sträcker sig från 400-talet till 200-talet f.v.t. Den mäktiga Chou-dynastin (o. 1122—256 f.v.t.) hade vid det laget urartat till ett lösligt system av feodalstater som ständigt låg i strid med varandra, till stort förfång för det enkla folket.

2. a) Vad låg bakom uppkomsten av ”de hundra tankeskolorna”? b) Vad finns kvar av de ”tankeskolor” som utvecklades?

2 Den oordning och det lidande som krigen förde med sig försvagade i hög grad den härskande klassens hävdvunna makt. Det enkla folket ville inte längre underkasta sig aristokratins nycker och förslagna metoder och stillatigande finna sig i konsekvenserna. Följden blev att åsikter och önskningar som länge hållits tillbaka nu blommade upp likt ”hundra blommor”. Olika tankeskolor lade fram sina idéer om styrelsesätt, rättskipning, rangordning, uppförande och etik, liksom också om sådana ämnen som jordbruk, musik och litteratur, för att livet skulle kunna återgå till mer normala banor. De kom att kallas ”de hundra tankeskolorna”. De flesta av dem utövade inte något bestående inflytande. Två av skolorna blev emellertid så framträdande att de har påverkat livet i Kina i över 2.000 år. De kom så småningom att bli kända som taoism och konfucianism.

Vad är Tao?

3. a) Vad innebär det kinesiska begreppet Tao? b) Vad trodde kineserna var alltings upphov i stället för en Skapare? (Jämför Hebréerna 3:4.)

3 För att kunna förstå varför taoismen (uttalas dao-) och konfucianismen kom att utöva ett så djupgående och bestående inflytande på det kinesiska folket, liksom också på invånarna i Japan, Korea och andra kringliggande nationer, är det nödvändigt att veta något om det grundläggande kinesiska begreppet Tao. Själva ordet betyder ”väg eller stig”. I vidare bemärkelse kan det också betyda ”metod, princip eller lära”. Kineserna menade att den harmoni och ordning som de kunde skönja i universum var manifestationer av Tao, en sorts gudomlig vilja eller lag som var närvarande i och styrde universum. I stället för att tro på en gudomlig Skapare, som behärskar universum, trodde de med andra ord att försynen, himlens vilja eller rätt och slätt himlen själv var alltings upphov.

4. Hur tillämpade kineserna begreppet Tao på mänskliga angelägenheter? (Jämför Ordspråksboken 3:5, 6.)

4 Begreppet Tao tillämpades också på mänskliga angelägenheter. Kineserna trodde att det finns ett naturligt och tillbörligt sätt att göra allting på och att allt och alla har sin rätta plats och sin rätta funktion. De trodde till exempel att om härskaren fullgjorde sina plikter genom att behandla folket rättvist och förrätta de offer som hörde himlen till, skulle nationen få röna fred och välstånd. Och om varje medborgare var villig att söka ”vägen”, dvs. Tao, och följa den, skulle allting bli harmoniskt, fridsamt och effektivt. Men om de handlade i strid mot den eller motstod den, skulle resultatet bli kaos och katastrof.

5. a) Vad är taoismens uppfattning om Tao? b) Vad är konfucianismens uppfattning om Tao? c) Vilka frågor behöver besvaras?

5 Uppfattningen att man bör följa Tao och inte hindra dess flöde är ett grundläggande drag i kinesernas filosofiska och religiösa tänkande. Taoismen och konfucianismen kan sägas vara två olika uttryck för samma tanke. Taoismen har en dragning åt mysticism och förordar i sin ursprungliga form ett levnadssätt präglat av overksamhet, stillhet och passivitet samt att man håller sig borta från samhällslivet och återvänder till naturen. Dess grundläggande tanke är att allting kommer att ordna sig om människor bara slår sig till ro, låter bli att göra något och låter naturen ha sin gång. Konfucianismen, å andra sidan, har en mer pragmatisk framtoning. Den lär att rangordningen kommer att upprätthållas när var och en spelar sin bestämda roll och gör sin plikt. Av det skälet reglerar den noga alla mänskliga och sociala relationer (härskare—undersåte, far—son, man—hustru osv.) och ger riktlinjer för dem alla. Detta väcker osökt följande frågor: Hur uppstod dessa två system? Vilka var deras grundare? Hur utövas de i våra dagar? Och vart har de lett människan i hennes sökande efter Gud?

Taoismen — en filosofisk begynnelse

6. a) Vad vet man om taoismens grundare? b) Hur kom taoismens grundare att få namnet Lao-tzu?

6 Taoismen var från början snarare en filosofi än en religion. Dess grundare, Lao-tzu, var missnöjd med de kaotiska och oroliga förhållanden som rådde på den tiden och sökte lindring genom att fly samhällslivet och återvända till naturen. Det är inte mycket man vet om denne man, som anses ha levt på 500-talet f.v.t. — även om till och med detta är osäkert. Han kallades allmänt Lao-tzu, vilket betyder ”Den gamle mästaren” eller ”Den gamle”, eftersom hans mor enligt legenden var havande med honom så länge att hans hår redan var vitt när han föddes.

7. Vad får vi veta om Lao-tzu i det historiska verket Shih Chi?

7 Den enda officiella urkunden om Lao-tzu finns i det historiska verket Shih Chi av Ssu-ma Ch’ien, en aktad historieskrivare vid det kejserliga hovet som levde omkring år 100 f.v.t. Enligt denna källa var Lao-tzus verkliga namn Li Erh. Han tjänade som sekreterare vid de kejserliga arkiven i Loyang i centrala Kina. Men vad som är mer intressant är vad detta verk har att förtälja om Lao-tzu:

”Lao-Tse [Lao-tzu] ... levde länge under Chou-dynastin, och när han såg dess förfall, skyndade han att avsäga sig sitt ämbete och gav sig på väg mot Han-Kou. Vid porten vid Han-Kou sade In-Hi, portväktaren, till honom: ’Eftersom du vill dra dig undan världen, så ber jag dig att du författar en bok till min undervisning.’ Så kom det sig att Lao-Tse skrev ett verk i två delar, omfattande något mera än fem tusen ord, som handlar om Vägen och Dygden. Därefter begav han sig bort. Man vet icke hur han slutade sina dagar.” — Enligt Jean Grenies bok Tao.

8. a) Vilken bok sägs Lao-tzu ha gett upphov till? b) Varför har boken blivit föremål för många olika uttolkningar?

8 Många forskare betvivlar denna redogörelses äkthet. Den bok som den talar om är i alla händelser känd som Tao-te-ching (vilket vanligtvis översätts ”Den klassiska boken om Vägen och Dygden”) och betraktas som taoismens viktigaste urkund. Den är skriven i en kärnfull, kryptisk stil, och somliga versrader är bara tre eller fyra ord långa. Då somliga tecken dessutom har genomgått avsevärda förändringar sedan Lao-tzus dagar, är det inte förvånande att boken blivit föremål för många olika uttolkningar.

Ett smakprov ur ”Tao-te-ching”

9. Hur beskrev Lao-tzu Tao i Tao-te-ching?

9 I Tao-te-ching utvecklade Lao-tzu begreppet Tao, naturens grundläggande väg, och tillämpade det på varje plan av människans verksamhet. Vi citerar här från en modern översättning av Alf Henrikson och Hwang Tsu-Yü i boken Kinesiska tänkare för att få en uppfattning om innehållet i Tao-te-ching. Det sägs där beträffande Tao:

”Ett väsen finns, ett ofattbart;

det fanns innan himmel och jord blev till ...

värdigt att vara alltets moder.

Jag känner icke dess namn;

därför kallar jag det Tao.” — Kapitel 25.

”Tao ger liv åt alla väsen,

dygden [te] håller dem vid makt,

den yttre världen skänker dem form,

stundens villkor fullbordar verket.

Därför dyrkas Tao av alla väsen på jorden,

och dygden [te] äras högt.” — Kapitel 51.

10. a) Vad är taoismens mål? b) Hur tillämpas denna taoistiska uppfattning på människors uppförande?

10 Vilken slutsats kan vi dra av dessa gåtfulla textavsnitt? Att Tao i taoisternas ögon är någon sorts mystisk, kosmisk kraft som bär ansvaret för det materiella universum. Taoismens mål är att människor skall söka Tao, lämna denna världen och bli ett med naturen. Denna uppfattning kommer också till synes i taoisternas syn på människors uppförande. Här följer ett uttryck för detta ideal, hämtat från Tao-te-ching:

”Spänner du bågen för fullt blir den fortare slapp.

Slipar du eggen för skarp blir dess livslängd knapp.

Hallen som fylls med jade och guld kan ingen vakta.

Ur högmod med ära och rikedom gror undergången sakta.

Att vandra sin kos när verket är gjort,

sådan är Himlens väg.” — Kapitel 9.

11. Hur kan taoismens ideal beskrivas?

11 Dessa få exempel visar att taoismen, åtminstone i början, i grund och botten var en filosofisk skola. Som en reaktion mot de orättvisor och lidanden, den skövling av landet och den meningslöshet som de fått uppleva under den tidens förtryckande feodalvälde menade taoisterna att det bästa sättet att finna frid och harmoni var att återgå till de traditioner som människor hade i forna tider, innan det fanns några kungar och ministrar som behärskade det enkla folket. Deras ideal var att leva ett lugnt och stilla liv på landet, i harmoni med naturen. — Ordspråksboken 28:15; 29:2.

Taoismens andre vise man

12. a) Vem var Chuang Chou? b) Hur utvecklade han Lao-tzus ursprungliga läror?

12 Lao-tzus filosofi utvecklades ytterligare av Chuang Chou, eller Chuang-tzu, vilket betyder ”Mästaren Chuang” (369—286 f.v.t.), som betraktades som Lao-tzus mest framstående efterträdare. I sin bok Chuang-tzu vidareutvecklade han inte bara ämnet Tao, utan utredde också begreppen yin och yang, som tidigare hade förklarats i I Ching. (Se sidan 83.) Enligt hans uppfattning är ingenting verkligt bestående eller absolut, utan allting pendlar mellan två motsatser. I kapitlet ”Höstflod” skrev han:

”Ingenting i universum är bestående, eftersom allting endast lever länge nog för att dö. Endast Tao, som inte har vare sig början eller slut, består för evigt. ... Livet kan liknas vid en snabbfotad häst som galopperar i full karriär — det förändras ideligen, varje bråkdels sekund. Vad skall du göra? Vad skall du inte göra? Det spelar egentligen inte någon roll.”

13. a) Vad är taoismens syn på livet, enligt Chuang-tzus vidareutveckling av denna lära? b) Vilken dröm av Chuang-tzu är mest ihågkommen?

13 På grund av denna passiva livsfilosofi anser taoisten att det är meningslöst att försöka förhindra det som naturen har satt i rörelse. Förr eller senare kommer allting att återgå till sin motsats. Hur outhärdlig en situation än är, kommer den snart att förbättras. Hur angenäm en situation än är, kommer den snart att försvinna. (Se som kontrast till detta Predikaren 5:17, 18.) Ett typiskt exempel på denna livsfilosofi är följande dröm, som kanske är det textavsnitt som gemene man bäst minns av Chuang-tzus verk:

”En gång drömde jag, Chuang-Chou, att jag var en fjäril som fladdrade hit och dit med alla en fjärils avsikter och uppsåt. Jag var medveten allenast om lyckan att vara en fjäril, jag visste inte att jag var Chou. Snart vaknade jag, och där befann jag mig nu oförhappandes och kände mig sannerligen åter som Chou. Nu vet jag inte om jag den gången var en människa som drömde sig vara fjäril, eller om jag nu är en fjäril som drömmer sig vara människa.” — Enligt Jean Grenies bok Tao.

14. Inom vilka områden kommer det taoistiska inflytandet till synes?

14 Att denna filosofi utövat stort inflytande framgår av den stil inom poesi och måleri som utvecklats av senare tiders kinesiska konstnärer. (Se sidan 171.) Taoismen skulle emellertid inte fortsätta att vara en passiv filosofi så länge till.

Från filosofi till religion

15. a) Vilken uppfattning ledde taoisternas fascinerade intresse för naturen dem till? b) Vilka uttalanden i Tao-te-ching gav ökat fog för en sådan uppfattning?

15 I sina försök att bli ett med naturen kom taoisterna att bli besatta av tanken på dess tidlöshet och återhämtningsförmåga. De tänkte att man genom att leva i harmoni med Tao, dvs. naturens väg, på något sätt skulle kunna få del av naturens hemligheter och bli immun mot fysisk skada, sjukdom och till och med döden. Även om Lao-tzu inte gjorde detta till en tvistefråga, finns det vissa avsnitt i Tao-te-ching som tycks tyda på ett sådant tänkesätt. Det sägs till exempel i kapitel 16: ”Att vara ett med Tao är evigt. Och om än kroppen dör, kommer Tao aldrig att förgås.” *

16. Hur bidrog Chuang-tzus skrifter till taoismens tro på magiska krafter?

16 Chuang-tzu bidrog också till sådana spekulationer. I en dialog i Chuang-tzu frågade en mytisk gestalt en annan: ”Du har nått hög ålder, och ändå är ditt utseende likt ett barns. Varav kommer det sig?” Den andre svarade: ”Jag har lyssnat efter tao.” Om en annan taoistisk filosof skrev Chuang-tzu: ”Lie-tzu kunde färdas åkande på vinden, och återvände först efter femton dagar. Han hade ingen iver beträffande sådant som skänker lycka (i vanlig mening).”

17. Vilka taoistiska sedvänjor uppstod till följd av tidigare spekulationer, och vad blev resultatet? (Jämför Romarna 6:23; 8:6, 13.)

17 Dessa och liknande historier stimulerade taoisternas fantasi, och de började experimentera med meditation, mathållning och andningsövningar som de menade skulle hindra att kroppen bröts ner och dog. Snart började det cirkulera legender om odödliga människor som kunde flyga på molnen och efter eget gottfinnande framträda i synlig eller osynlig gestalt och som vistades på heliga berg eller avlägsna öar i otaliga år och livnärde sig på dagg eller magiska frukter. Den kinesiska historien förtäljer att Ch’in-kejsaren Shih-huang-ti år 219 f.v.t. skickade i väg ett antal fartyg med 3.000 pojkar och flickor för att försöka finna sagoön P’eng-lai, de odödligas boning, och föra tillbaka den ört som gav dem odödlighet. Det behöver väl knappast sägas att de aldrig återkom med detta livselixir. Enligt traditionen befolkade de i stället de öar som nu kallas Japan.

18. a) Vilken taoistisk uppfattning låg till grund för tron på ”odödlighetspiller”? b) Vilka andra magiska sedvänjor utvecklades inom taoismen?

18 Under Han-dynastin (206 f.v.t—220 v.t.) nådde taoismens magiska sedvänjor på nytt en kulmen. Det sägs att kejsaren Wu-ti, även om han förespråkade konfucianismen som Kinas officiella lära, var mycket tilltalad av den taoistiska uppfattningen om den fysiska kroppens odödlighet. Han var särskilt intresserad av att kunna skapa ett ”odödlighetspiller” med hjälp av alkemi. Enligt taoismen uppstår liv genom en kombination av de motsatta krafterna yin och yang (det kvinnliga och det manliga). Genom att blanda bly (som representerar det mörka, yin) och kvicksilver (som representerar det ljusa, yang) efterliknade alkemisterna naturens egna processer, och slutresultatet skulle, enligt deras uppfattning, bli ett odödlighetspiller. Taoisterna utarbetade också yogaliknande övningar, olika former av andningskontroll, kostföreskrifter och sexuella handlingar som de trodde skulle stärka en människas livskraft och förlänga hennes liv. I deras utrustning ingick också magiska amuletter som påstods kunna göra en människa osynlig och osårbar mot vapen eller sätta henne i stånd att gå på vattnet eller flyga genom rymden. De använde sig också av magiska sigill, vanligtvis innehållande symbolen yin—yang, som de fäste på byggnader och över dörröppningar för att jaga bort onda andar och vilda djur.

19. Hur blev taoismen organiserad?

19 På 100-talet v.t. blev taoismen organiserad. En viss Chang Ling, eller Chang Tao-ling, grundade ett hemligt taoistiskt samfund i västra Kina och ägnade sig åt magiska kurer och alkemi. Eftersom varje medlem avkrävdes en avgift på fem peck ris, kom hans rörelse att kallas Fem peck ris-taoism (wu-tou-mi tao). * Chang påstod att han fått en personlig uppenbarelse från Lao-tzu och blev så småningom taoismens förste ”himmelske mästare”. Enligt traditionen lyckades han till slut framställa ett livselixir och for levande upp till himlen, ridande på en tiger, från berget Lung-hu (Drake-tiger-berget) i Kiangsiprovinsen. I och med Chang Tao-ling började en månghundraårig succession av taoistiska ”himmelska mästare”, som alla påstås vara en reinkarnation av Chang.

Konfrontationen med buddismen

20. Hur försökte taoismen motverka buddismens inflytande?

20 I början av T’ang-dynastin (618—907 v.t.) började buddismen gripa omkring sig i Kinas religiösa liv. Som motåtgärd lade taoismen an på att framstå som en religion med kinesiska rötter. Lao-tzu upphöjdes till gud, och taoismens urkunder erkändes som kanoniska. Man byggde tempel och kloster och instiftade munk- och nunneordnar efter i stort sett samma mönster som inom buddismen. Dessutom utökade taoismen sin egen gudavärld med många av den kinesiska folktrons gudar, gudinnor, feer och odödliga, till exempel De åtta odödliga (Pa Hsien), härdens gud (Tsao Shen), stadsgudar (Ch’eng Huang) och dörrväktare (Men Shen). Resultatet blev en blandning av buddistiska element, traditionella vidskepelser, spiritism och förfädersdyrkan. — 1 Korintierna 8:5.

21. Vad förvandlades taoismen så småningom till, och hur skedde det?

21 Allteftersom tiden gick urartade taoismen till ett system präglat av avgudadyrkan och vidskepelse. Var och en tillbad helt enkelt sina egna favoritgudar och -gudinnor i närmaste tempel och bönföll dem om beskydd mot olycka och om hjälp att förvärva jordiska rikedomar. Prästerna kunde mot betalning anlitas till att förrätta begravningar, välja ut lämpliga platser för gravar, hus och affärsrörelser, kommunicera med de döda, jaga bort onda andar och spöken, officiera vid högtider och utföra allsköns andra ritualer. Vad som från början var en mystisk filosofisk skola hade således förvandlats till en religion djupt nersmutsad av tron på odödliga andar, halvgudar och ett brinnande helvete — uppfattningar som hämtats från det forntida Babylons osunda källa av falska läror.

Kinas andre framträdande vise man

22. Vilken tankeskola kom att bli den dominerande i Kina, och vilka frågor behöver vi undersöka närmare?

22 När vi nu har spårat taoismens uppkomst, utveckling och förfall, bör vi hålla i minnet att den bara var en av de ”hundra tankeskolor” som blomstrade i Kina under den period som kallas ”De stridande staterna”. En annan skola som så småningom kom att bli mycket framträdande, ja rentav den dominerande, var konfucianismen. Hur kom det sig då att konfucianismen fick en så framträdande ställning? Av Kinas alla visa män är Konfucius utan tvivel den som är mest känd utanför Kinas gränser, men vem var han egentligen? Och vad lärde han?

23. Vilka uppgifter beträffande Konfucius’ person får vi i det historiska verket Shih Chi?

23 För att få svar på dessa frågor om Konfucius skall vi än en gång vända oss till Ssu-ma Ch’iens historiska verk Shih Chi. I motsats till de knapphändiga upplysningarna om Lao-tzu innehåller detta verk en utförlig levnadsteckning över Konfucius. Här följer några upplysningar om hans person, som hämtats från en översättning av den kinesiske forskaren Lin Yutang:

”Konfucius föddes i staden Tsou, i länet Ch’angping, i landet Lu. ... [Hans mor] bad vid berget Nich’iu och födde Konfucius som bönesvar i hertig Hsiangs av Lu tjugoandra år (551 f. Kr.). Vid födelsen hade han en tydlig utbuktning på huvudet, och det var därför han kallades ’Ch’iu’ (som betyder ”kulle”). Hans författarnamn var Chungni, och hans efternamn var K’ung.” *

24. Vad hände under tidigare delen av Konfucius’ liv?

24 Kort efter hans födelse dog hans far, men hans mor lyckades, trots att hon var fattig, sörja för att han fick en god utbildning. Den unge pojken utvecklade ett livligt intresse för historia, poesi och musik. Enligt Samtalen med Konfucius, en av de konfucianska ”fyra böckerna”, började han ägna sig åt vetenskapliga studier när han var 15 år gammal. Vid 17 års ålder fick han en enklare befattning som ämbetsman i sin hemstat Lu.

25. Hur påverkades Konfucius av sin mors död? (Jämför Predikaren 9:5, 6; Johannes 11:33, 35.)

25 Hans ekonomiska situation förbättrades tydligen, för han gifte sig vid 19 års ålder och fick en son påföljande år. När han var omkring 25 år gammal, dog emellertid hans mor. Detta berörde av allt att döma Konfucius mycket djupt. Eftersom han var oerhört noga med att följa de gamla traditionerna, drog han sig tillbaka från det offentliga livet och sörjde sin mor vid hennes grav i 27 månader och gav på så sätt det kinesiska folket ett klassiskt exempel på sonlig vördnad.

Läraren Konfucius

26. I vilket yrke började Konfucius verka efter sin mors död?

26 Därefter lämnade han sin familj och började verka som kringvandrande lärare. Han undervisade i bland annat musik, poesi, litteratur, samhällslära, etik och naturvetenskap — så mycket man nu visste om detta ämne på den tiden. Han måste ha gjort sig nog så berömd, för det sägs att han vid ett tillfälle hade så många som 3.000 elever.

27. Vad är känt om Konfucius som lärare? (Jämför Matteus 6:26, 28; 9:16, 17; Lukas 12:54—57; Johannes 4:35—38.)

27 I Orienten vördas Konfucius främst som mästerlig lärare. I inskriptionen på hans grav i Ch’ü-fou i Shantungprovinsen kallas han bara: ”Forntidens allraheligaste lärare.” En västerländsk skribent beskriver hans undervisningsmetoder på följande sätt: ”Han vandrade omkring från ’plats till plats åtföljd av sådana som andäktigt lyssnade till hans betraktelser om livet’. Närhelst de färdades någon längre sträcka, åkte han på en oxkärra. Djurets långsamma takt gjorde att hans elever kunde följa efter till fots, och det framgår tydligt att han ofta fick uppslag till sina föreläsningar genom händelser som inträffade utmed vägen.” Det är intressant att lägga märke till att Jesus längre fram, och helt oberoende av Konfucius, använde en liknande metod.

28. Vad var det, enligt den kinesiske författaren Lin Yutang, som gjorde att Konfucius blev så högt aktad som lärare?

28 Det som gjorde Konfucius till en så högt aktad lärare bland Österlandets folk var utan tvivel att han själv var en så flitig forskare, i synnerhet när det gällde historia och etik. ”Människor drogs till Konfucius, inte så mycket därför att han var sin tids visaste man, utan därför att han var den lärdaste forskaren, den ende på den tiden som kunde undervisa dem om forntidens böcker och forntidens vetenskap”, skrev Lin Yutang. Lin framhöll att denna kunskapstörst kanske var det främsta skälet till att konfucianismen triumferade över andra tankeskolor och sammanfattade situationen på följande sätt: ”De konfucianska lärarna hade något bestämt att lära ut, och de konfucianska eleverna hade något bestämt att lära sig, nämligen historisk kunskap, medan de andra skolorna tvingades ventilera blott och bart sina egna uppfattningar.”

”Himlen känner mig!”

29. a) Vad var Konfucius’ främsta ambition i livet? b) Hur försökte han fullfölja denna ambition, och med vilket resultat?

29 Trots sin framgång som lärare betraktade inte Konfucius undervisningen som sitt livsverk. Han ansåg att hans läror om etik och moral skulle kunna rädda den tidens problemfyllda värld, om bara härskarna ville tillämpa dem genom att anlita honom eller hans lärjungar som styresmän. Han och några av hans närmaste lärjungar lämnade därför hans hemstat Lu och färdades från stat till stat för att försöka finna en vis härskare som ville anamma hans idéer om styrelsesätt och samhällsliv. Vad blev resultatet? Det sägs i Shih Chi: ”Slutligen lämnade han Lu, blev övergiven i Ch’i, blev utdriven ur Sung och Wei, led brist mellan Ch’en och Ts’ai.” Efter att ha fört ett kringflackande liv i 14 år återvände han till Lu, besviken men inte nedbruten.

30. Vilka litterära verk utgör grunden till konfucianismen?

30 De återstående åren av sitt liv ägnade han åt litterärt arbete och undervisning. (Se sidan 177.) Även om han säkerligen beklagade sin obemärkta ställning, sade han: ”Jag knorrar inte mot Himlen, ej heller knotar jag gentemot människorna. Mitt studium ligger härnere, min insikt tränger dit upp. Himlen känner mig.” Han dog slutligen år 479 f.v.t., vid 73 års ålder.

Konfucianismens grundläggande tankar

31. Hur menade Konfucius att man kunde skapa fred och ordning i samhället?

31 Även om Konfucius utmärkte sig som forskare och lärare, var hans inflytande ingalunda begränsat till den akademiska världen. Konfucius’ mål var inte bara att lära ut regler för uppförandet eller moralen, utan också att återinföra fred och ordning i samhället, som på den tiden var i upplösning på grund av de ständiga striderna mellan olika feodalherrar. För att nå detta mål måste, enligt Konfucius’ lära, alla, från kejsaren och ner till det enkla folket, lära sig vilken roll de förväntades spela i samhället och sedan leva i enlighet därmed.

32, 33. a) Vad innebar begreppet li, enligt konfucianismen? b) Vad skulle, enligt Konfucius, bli resultatet av att utöva li?

32 Inom konfucianismen kallas detta begrepp för ”li”, vilket betyder anständighet, hövlighet, tingens naturliga ordning, och i vidare bemärkelse ritual, ceremoni och pietet. Som svar på frågan: ”Vad är detta stora li?” gav Konfucius följande förklaring:

”Av alla de ting som människor lever efter, är li det största. Utan li vet vi inte hur man skall förrätta vederbörlig tillbedjan av universums andar; eller hur man skall fastställa den ställning som med rätta skall innehas av kungen och ministrarna, härskarna och undersåtarna, de äldre och de yngre; eller hur man skall fastställa de moraliska relationerna mellan könen, mellan föräldrar och barn och mellan bröder; eller hur man skall skilja mellan de olika slagen av relationer inom familjen. Det är därför en ädel man sätter li så högt.”

33 Li är således de levnadsregler som en verkligt ädel man (chün-tzu, ibland översatt med ”upphöjd man”) följer i alla sina sociala relationer. När var och en strävar efter att handla så, ”fungerar allting på rätt sätt inom familjen, staten och världen”, sade Konfucius, och det är detta som menas med att följa Tao, eller himlens väg. Men hur skall då li komma till uttryck? Detta för oss fram till ett annat viktigt begrepp inom konfucianismen — ”jen” (uttalas rönn), humanitet eller välvillighet.

34. Vad är jen enligt konfucianismen, och hur kan det bidra till att råda bot på sociala missförhållanden?

34 Medan li lägger tonvikten vid återhållsamhet genom yttre regler, har jen att göra med den mänskliga naturen, en människas inre. Konfucianismens grundtanke, i synnerhet som den kommer till uttryck hos Konfucius’ främste lärjunge, Mencius, är att människonaturen i grunden är god. Lösningen på alla sociala missförhållanden är således att utveckla den egna personligheten, och denna utveckling börjar med undervisning och kunskap. I det inledande kapitlet i Den stora kunskapen heter det:

”Sedan kunskapen fullkomnats blev tankarna sanna. Sedan tankarna blivit sanna var sinnet rättat. Sedan sinnet blivit rättat var människan kultiverad. Sedan människan blivit kultiverad styrdes familjen i god anda. Sedan familjen börjat styras i god anda regerades staten väl. Sedan statens regering ordnats väl bragtes lugn och lycka till hela riket. Från Himlens Son [kejsaren] till folkets massa, envar måste betrakta kultiverandet av sin egen människa såsom roten till allt därutöver.”

35. a) Hur kan principerna li och jen sammanfattas? b) Hur återspeglas allt detta i kinesernas livssyn?

35 Att iaktta li gör det således enligt Konfucius möjligt att uppföra sig på ett tillbörligt sätt i alla situationer, och att uppodla jen hjälper en att behandla alla andra på ett vänligt sätt. Teoretiskt sett leder detta till frid och harmoni i samhället. Konfucianismens ideal, som grundar sig på principerna li och jen, kan sammanfattas på följande sätt:

”Kärleksfullhet hos fadern, sonlig vördnad hos sonen

Mildhet hos den äldste brodern, ödmjukhet och respekt

hos den yngre

Rättrådighet hos mannen, lydnad hos kvinnan

Välvillig omtänksamhet hos äldre, aktning hos yngre

Godhet hos härskare, lojalitet hos ministrar och undersåtar.”

Allt detta hjälper oss att förstå varför de flesta kineser, och även andra orientaliska folk, lägger så stor vikt vid familjebanden, vid att vara flitig, vid utbildning och vid att veta sin plats och handla därefter. Dessa konfucianska begrepp har i århundraden inpräglats i människors sinnen och har på gott och ont sjunkit djupt ner i det kinesiska folkets medvetande.

Konfucianismen blir statskult

36. Hur kom konfucianismen att upphöjas till statskult?

36 I och med konfucianismens ökade inflytande upphörde den period som kallades ”de hundra tankeskolorna”. Kejsarna av Han-dynastin fann i konfucianismens lära om lojalitet mot härskaren precis vad de behövde för att befästa sin makt. Under kejsaren Wu-ti, som vi redan har nämnt i samband med taoismen, upphöjdes konfucianismen till statskult. Endast de som var väl bevandrade i konfucianismens klassiska urkunder utvaldes att bekläda statliga ämbeten, och den som hoppades på en post i regeringens tjänst var tvungen att genomgå statliga examensprov baserade på konfucianismens klassiska urkunder. Konfucianska riter och ritualer blev hovets religion.

37. a) Hur kom konfucianismen att bli en religion? b) Varför är konfucianismen i själva verket mer än bara en filosofi?

37 Dessa förändrade förhållanden bidrog i hög grad till att upphöja Konfucius’ ställning i det kinesiska samhället. Han-dynastins kejsare gjorde det till en tradition att frambära offer vid Konfucius’ grav. Han förlänades också hederstitlar. År 630 v.t. befallde T’ai-tsung, en av T’ang-dynastins kejsare, att ett statligt tempel tillägnat Konfucius skulle uppföras i varje provins och län i hela riket och att offer skulle frambäras regelbundet. Av praktiska skäl upphöjdes Konfucius till gud, och konfucianismen blev en religion som knappast skilde sig särskilt mycket från taoismen och buddismen. — Se rutan på sidan 175.

Österns vishet i historiskt perspektiv

38. a) Vad har hänt med taoismen och konfucianismen sedan år 1911? b) Men hur förhåller det sig fortfarande med grundtankarna i dessa religioner?

38 Sedan kejsardömet avskaffades i Kina år 1911, har konfucianismen och taoismen utsatts för häftig kritik, ja rentav förföljelse. Taoismen har råkat i vanrykte på grund av sina magiska och vidskepliga sedvänjor, och konfucianismen har stämplats som feodalistisk, i det den befrämjat en slavmentalitet som hållit människor, i synnerhet kvinnor, i underdånighet. Trots detta officiella fördömande är emellertid grundtankarna i dessa religioner så djupt rotade i kinesernas medvetande att de fortfarande har ett starkt grepp om många människor.

39. Vad sägs det i en nyhetsrapport beträffande vidskepliga religiösa sedvänjor i Kina?

39 Under rubriken ”Kinesiska religiösa riter sällsynta i Beijing [Peking] men blomstrar i kusttrakterna” rapporterade den kanadensiska tidningen Globe and Mail år 1987 att efter närmare 40 års ateistiskt styre i Kina är begravningsriter, tempelandakter och många vidskepliga sedvänjor fortfarande vanligt förekommande på landsbygden. ”De flesta byar har en feng-shui, vanligen en äldre man som kan tolka vindens (feng) och vattnets (shui) krafter för att avgöra det gynnsammaste läget för allting, vare sig det gäller familjegraven, ett nytt hus eller nya vardagsrumsmöbler”, förklarar rapporten.

40. Vilka religiösa sedvänjor förekommer på Taiwan?

40 På andra håll lever taoismen och konfucianismen kvar överallt där den traditionella kinesiska kulturen har överlevt. På Taiwan finns det en man som påstår sig vara en avkomling av Chang Tao-ling och som presiderar som ”himmelsk mästare” med befogenhet att tillsätta taoistiska präster (Tao Shih). Den populära gudinnan Matsu, som fått namnet ”Den heliga modern i himlen”, dyrkas som öns skyddshelgon och beskyddare av sjömän och fiskare. Vad de breda lagren beträffar, är de mest intresserade av att frambära offer åt flodernas, bergens och stjärnornas andemakter, åt alla de olika yrkenas skyddsgudar och åt hälsans, lyckans och rikedomens gudar. *

41. Hur är det med konfucianismen, som religion betraktad, i våra dagar?

41 Hur är det då med konfucianismen? Den har spelat ut sin roll som religion och fungerar nu mest som kulturminne. I Ch’ü-fou i Kina, Konfucius’ födelseort, har genom statens försorg Konfucius’ tempel och egendom bevarats som turistattraktioner. Enligt tidskriften China Reconstructs anordnas där föreställningar i vilka man ”iscensätter religiösa ritualer för Konfucius”. Och i Singapore, på Taiwan, i Hongkong och i andra områden i östra Asien firar människor fortfarande Konfucius’ födelsedag.

42. På vilket sätt har taoismen och konfucianismen kommit till korta i fråga om att vägleda människor i sökandet efter den sanne Guden?

42 När vi nu undersökt konfucianismen och taoismen, kan vi tydligt se hur ett system som grundar sig på mänsklig vishet och mänskligt resonemang till sist kommer till korta i sökandet efter den sanne Guden, hur logiskt och välmenande det än må vara. Varför det? Därför att det inte tar hänsyn till en mycket viktig faktor, nämligen en personlig Guds vilja och krav. Konfucianismen sätter sin lit till den mänskliga naturen som drivfjäder till att göra det som är gott, och taoismen vänder sig till naturen själv. Men sådan tillit är missriktad, eftersom den i själva verket innebär att man dyrkar det skapade i stället för Skaparen. — Psalm 62:10; 146:3, 4; Jeremia 17:5.

43. Hur har kinesernas religiösa traditioner på det hela taget hindrat dem i sökandet efter den sanne Guden?

43 Å andra sidan har sådana traditioner som hör samman med förfädersdyrkan och bilddyrkan, vördnad för en kosmisk himmel samt dyrkan av andekrafter i naturen och de riter och ritualer som är förbundna därmed blivit så djupt rotade i det kinesiska folkets tänkesätt att de accepteras som en självklarhet. Ofta är det mycket svårt att tala med en kines om en personlig Gud eller Skapare, eftersom detta begrepp är så främmande för honom. — Romarna 1:20—25.

44. a) Hur reagerar tänkande människor inför naturens under? b) Vad uppmuntras vi att göra?

44 Det går inte att förneka att naturen är full av storslagna under och stor vishet och att vi människor är utrustade med sådana underbara förmågor som förnuft och samvete. Men som det framhölls i kapitlet om buddismen har de under som vi ser i naturen fått tänkande människor att dra slutsatsen att det måste finnas en formgivare, en Skapare. (Se sidorna 151, 152.) Bör vi inte då, logiskt sett, söka finna denne Skapare? Skaparen inbjuder oss faktiskt att göra detta: ”Lyft era ögon högt upp och se. Vem har skapat dessa ting? Det är han som för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn.” (Jesaja 40:26, NW) Genom att göra detta kommer vi inte bara att lära känna vem Skaparen är, nämligen Jehova Gud, utan också vad han har i beredskap åt oss i framtiden.

45. Vilken annan österländsk religion skall vi undersöka härnäst?

45 Förutom buddismen, konfucianismen och taoismen, som har spelat en framträdande roll i Österlandets religiösa liv, finns det en annan religion — shinto — som är unik för det japanska folket. På vilket sätt är den annorlunda? Varifrån härstammar den? Har den lett människor till den sanne Guden? Dessa frågor kommer vi att behandla i nästa kapitel.

[Fotnoter]

^ § 15 Alf Henriksons översättning av detta avsnitt lyder: ”I samklang med Tao är han oförgänglig. Om än hans kropp förgås är han bevarad från skada.”

^ § 19 ”Peck” är ett mått för torra varor som motsvarar cirka 9 liter.

^ § 23 Namnet ”Konfucius” är en latinsk translitterering av det kinesiska uttrycket K’ung-fu-tzu, som betyder ”Mästaren K’ung”. Jesuitpräster som kom till Kina på 1500-talet myntade den latiniserade formen av namnet när de rekommenderade påven i Rom att låta helgonförklara Konfucius.

^ § 40 En taoistisk grupp på Taiwan, som kallas T’ien-tao (Himlens väg), påstår sig vara en sammansmältning av fem världsreligioner — taoismen, konfucianismen, buddismen, kristendomen och islam.

[Frågor]

[Ruta på sidan 162]

Uttal av kinesiska ord

I överensstämmelse med de flesta vetenskapliga verk används i denna bok Wade-Giles’ system för translitterering av kinesiska ord. Motsvarande svenska ljud anges nedan:

ch dj, som i Tao te ching (djing)

ch’ tj, som i dynastin Ch’in (tjinn)

hs sh, som i Ta-hsüeh (shy-ä), Den stora kunskapen

j r, som i jen (rönn), humanitet

k g, som i Kuan-yin (goan-jinn), en buddistisk gudinna

k’ k, som i K’ung-fu-tzu (kong-fo-tz), Konfucius

t d, som i Tao (dao), Vägen

t’ t, som i dynastin T’ang (tang)

[Ruta på sidan 175]

Konfucianismen — filosofi eller religion?

Eftersom Konfucius talade mycket lite om Gud, betraktar många människor konfucianismen som blott och bart en filosofi och inte som en religion. Både hans ord och hans gärningar visade emellertid att han var religiös. Denna religiositet kom till uttryck på två sätt. För det första hade han en vördnadsfull fruktan för en mäktig, kosmisk andemakt, på kinesiska kallad T’ien eller Himlen, som han betraktade som källan till all dygd och moralisk godhet och vars vilja, enligt hans förmenande, styr allting. För det andra lade han mycket stor vikt vid ett skrupulöst iakttagande av de riter och ceremonier som hörde samman med dyrkan av himlen och döda förfäders andar.

Även om Konfucius själv aldrig förespråkade dessa uppfattningar som en form av religion, har de för generationer av kineser kommit att uppfylla alla kriterier på en religion.

[Ruta/bilder på sidan 177]

Konfucianismens fyra böcker och fem klassiker

De fyra böckerna

1. Den stora kunskapen (Ta-hsüeh), grundvalen för en ädel mans uppfostran, den första lärobok som studerades av skolpojkar i det gamla Kina

2. Läran om mittens väg (Chung-yung), en avhandling om den mänskliga naturens utveckling genom måttlighet

3. Samtalen med Konfucius (Lun-yü), en samling uttalanden av Konfucius. Betraktas som Konfucianismens viktigaste källskrift

4. Meng-tzus verk (Meng-tzu), skriftliga och muntliga uttalanden av Konfucius’ mest berömde lärjunge, Meng-tzu eller Mencius

De fem klassikerna

1. Dikternas bok (Shih Ching), 305 dikter som skildrar det dagliga livet under tidigare delen av Chou-dynastin (1000—600 f.v.t.)

2. Historiens bok (Shu Ching), redogör för cirka 1.700 år av Kinas historia från och med Shang-dynastin (1766—1122 f.v.t.)

3. Förvandlingarnas bok (I Ching), en bok om spådom, som baserar sig på tolkningar av de 64 möjliga kombinationerna av sex brutna och obrutna linjer

4. Riternas bok (Li-chi), en samling regler angående ceremonier och ritualer

5. Vår och höst (Ch’un-ch’iu), Konfucius’ hemstat Lus annaler. Omfattar tiden 721—478 f.v.t.

[Bilder]

De fem klassikerna (ovan) och (till vänster) ett avsnitt ur Den stora kunskapen (en av De fyra böckerna), som citeras på sidan 181

[Bild på sidan 163]

Tao, ”den väg en person bör vandra”

[Bild på sidan 165]

Lao-tzu, taoismens store filosof, ridande på en buffel

[Bild på sidan 166]

Taoistiskt tempel på Taiwan, helgat åt Matsu, ”Den heliga modern i himlen”

[Bild på sidan 171]

Dimhöljda berg, stilla vatten, vajande träd och visa män som dragit sig tillbaka — populära motiv i kinesiska landskapsmålningar — återspeglar taoismens ideal om ett liv i harmoni med naturen

[Bilder på sidan 173]

Vänstra bilden: Forntida taoistisk träskulptur föreställande Det långa livets gudomlighet tillsammans med De åtta odödliga.

Högra bilden: Taoistisk präst i full ornat officierar vid en begravning

[Bild på sidan 179]

Konfucius, den främste av Kinas vise, vördas som undervisare i moral och etik

[Bild på sidan 181]

Högtidsfirande med musik vid Sung Kyun Kwan i Söul i Korea, en konfuciansk läroanstalt från 1300-talet där man vidmakthåller konfucianismens ritualer

[Bilder på sidan 182]

Vare sig den typiske kinesen bekänner sig till buddismen, taoismen eller konfucianismen frambär han vördnadsbetygelser åt förfäderna i sitt hem (vänster), tillber rikedomens gud (mitten) och frambär offer i templen vid de olika högtiderna (höger)