Liknelser om Riket
Kapitel 11
Liknelser om Riket
1. Varför är Jesu liknelser av intresse för alla som tjänar Gud?
NÄR Jesus var tillsammans med sina lärjungar, talade han ofta i liknelser eller illustrationer. De här liknelserna visar vad det innebär att tillhöra himmelriket. De talar om vilken kurs som den ”lilla hjorden” av Rikets arvingar måste följa, och de visar också vad som krävs av dem som skall vinna evigt liv på jorden under det riket. Dessa ”andra får” gläder sig också över att få kunskap om profetiorna om Riket, och de ber innerligt om att det måtte ”komma”. — Lukas 12:32; Johannes 10:16; 1 Tessalonikerna 5:16—20.
2, 3. a) Varför använde Jesus sig av liknelser? b) Varför var det bara hans lärjungar som förstod dessa liknelser? c) Varför bör vi flitigt studera Guds ord och inte likna dem som beskrivs i Matteus 13:13—15?
2 När Jesus hade framställt en av dessa liknelser för folket, kom hans lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Till svar sade Jesus:
”Er är det förunnat att förstå himmelrikets heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat.” (Matteus 13:10, 11)
Och varför var det inte det? Därför att de inte var villiga att närmare fördjupa sig i det han hade sagt och därigenom förstå den djupare innebörden av det, så att deras hjärtan kunde driva dem till att handla i överensstämmelse med de ”goda nyheterna”. De betraktade inte Riket som en ”skatt” eller som en ”mycket värdefull pärla”. — Matteus 13:44—46.
3 Jesus citerade Jesajas profetia och visade hur den fick sin uppfyllelse på dessa som inte trodde: ”Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka. Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att ge gensvar, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och med hjärtat fatta innebörden och vända om, och jag skall kunna läka dem.” (Matteus 13:13—15) Det bör vara vår önskan att inte likna dessa otacksamma människor. Låt oss därför gå in för att studera Guds ord.
4. a) Vilka slags hjärtan får ingen nytta av ordet? b) Hur kan vi bli välsignade om vi bemödar oss om att fatta innebörden av ordet?
4 I liknelsen, som återges i Matteus, kapitel 13:3—8, talar Jesus om sig själv som ”en såningsman”. Han sår ”ordet om Riket” i hjärtan av olika slag. Somliga människors hjärtan liknar jorden vid vägkanten. Innan säden kan slå rot skickar djävulen ut sina hantlangare för att likt ”fåglar” plocka bort ”ordet ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli frälsta”. Andras hjärtan liknar klippgrund. Först tar de emot ordet med glädje, men sedan vissnar den späda plantan under prövningar eller förföljelse. En del säd faller bland ”törnen”, där den kvävs av ”livets bekymmer och rikedom och njutningar”. Men det sås också ”säd” på det rätta slaget av jord!
”Det [är] den som hör ordet och fattar innebörden, den som verkligen bär frukt och frambringar: den ene hundrafalt, den andre sextiofalt, åter en annan trettiofalt.” (Matteus 13:18—23; Markus 4:3—9, 14—20; Lukas 8:4—8, 11—15)
Ja, vi kommer att bli välsignade och vår heliga tjänst för Gud kommer att bli verkligt fruktbärande, om vi med uppskattning i våra hjärtan tar emot ordet och ger ut av oss själva för Guds rike!
EN ANNAN ”SÅNINGSMAN”
5. a) Vilken annan liknelse skall vi nu ägna uppmärksamhet åt? b) Varför kan inte den ”mannen” vara Herren Jesus?
5 Det är bara Markus’ evangelium som i samband med den här liknelsen om ”såningsmannen” återger en liknelse om en annan ”såningsman”. Alldeles innan Jesus berättade den här liknelsen sade han, när han var ensam med sina lärjungar: ”Ge akt på vad ni hör.” Han anknyter sedan till liknelsen och säger:
”Så är då Guds rike alldeles som när en man kastar ut säden på marken, och han sover om natten och stiger upp på dagen, och säden skjuter upp och växer sig hög, precis hur vet han inte.” (Markus 4:24—27)
Det är uppenbart att denne ”man” inte är den förhärligade Herren Jesus Kristus, för han behöver inte längre en jordisk natts sömn. Det vore inte heller rätt att säga att Guds Son, som samarbetade med sin Fader i att skapa allting, inte visste hur växten försiggår. (Kolosserna 1:16) Av sammanhanget framgår det således att ”mannen” har avseende på den enskilde kristne, som skulle ”ge akt” på sådant som hade samband med ”Guds rike”.
6. Vilka två saker bör varje ”såningsman” ge akt på, och varför?
6 Varje ”såningsman” bör vara uppmärksam på de karaktärsdrag med vilka han sår och också på den miljö vari han sår dem. Utan att vi är medvetna om det, kan utvecklingen av vår personlighet påverkas i god eller dålig riktning alltefter ”marken” vi sår i eller de människor vi umgås med, när vi söker utveckla kristna egenskaper — antingen detta sker inom eller utom församlingen. (Jämför 1 Korintierna 15:33.) Slutligen framträder ”fullbildat korn” i axet, och vi kommer att få skörda därefter. (Markus 4:28, 29) Hur viktigt är det inte för dem som tillhör den ”lilla hjorden”, ja, för alla som traktar efter evigt liv under Guds rike, att ge akt både på vad de sår och var de sår, när det gäller att utveckla Kristuslika personligheter! — Efesierna 4:17—24; Galaterna 6:7—9.
ETT FALSKT RIKE
7. Hur hjälper oss de olika liknelserna att betrakta Riket?
7 Enligt Markus’ berättelse säger Jesus därefter:
”Vad skall vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skall vi framställa det?” (Markus 4:30)
Sedan inbjuder han oss att betrakta Riket i ett annat sammanhang. Ja, dessa liknelser hjälper oss verkligen att betrakta Riket ur olika synvinklar, precis som vi kan titta på en byggnad utifrån och inifrån och ur många olika vinklar.
8. a) Varför kan inte senapskornets fenomenala växt ha avseende på Rikets arvingar? b) Varför passar bilden helt logiskt in på kristenhetens ”rike”? c) Hur stöder Guds beskrivning av det avfälliga Israel den uppfattningen?
8 Vad bör vi alltså likna Guds rike vid? Jesus svarade:
”Jo, vid ett senapskorn, som vid den tid då det såddes ut på marken var det minsta av alla frön på jorden — men när det har såtts ut, kommer det upp och blir större än alla andra grönsaker och bildar stora grenar, så att himlens fåglar kan finna ett tillhåll i dess skugga.” (Markus 4:30—32)
Denna växt är fenomenal — en växt som resulterat i något långt mer omfattande än den ”lilla hjorden” som består av 144.000 arvingar till Riket — det är till dem det har behagat Fadern att ge riket! (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 14:1, 3) Det är i stället en beskrivning av växten av kristenhetens stora falska ”träd”, det träd som utgör ett avfall från den församling som Jesus hade planterat. (Lukas 13:18, 19) Trädet är enormt! Kristenheten skryter med att ha över 900.000.000 medlemmar jorden runt, och den påstår att dessa skall komma till himmelen. Detta avfälliga rike förebildades för länge sedan av det avfälliga Israel, om vilket Jehova sade: ”Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?” — Jeremia 2:21—23; se också Hosea 10:1—4.
9. a) Vilka är ”fåglarna”, och vad är ”trädets” grenar? b) Varför bör vi med tanke på det som sägs i 2 Tessalonikerna, kapitel 1, och Matteus, kapitel 7, hålla oss på avstånd från det ”trädet”?
9 Enligt Matteus’ beskrivning av detta ”träd” kommer ”himlens fåglar ... och finner tillhåll bland dess grenar”. Det är av allt att döma samma ”fåglar” som i den tidigare liknelsen plockar upp ”ordet om riket” som faller vid vägkanten. (Matteus 13:4, 19, 31, 32) Dessa ”fåglar” sitter på ”trädets” hundratals sekteriska grenar. De representerar den avfälliga ”laglöshetens människa”, kristenhetens prästerskap. De kommer att förlora sina skyddade upphöjda ställningar, när Gud hugger ned det ”trädet” tillsammans med all annan falsk religion. Håll dig på avstånd nu! För ”trädets” fall är nära förestående! — Jämför 2 Tessalonikerna 1:6—9; 2:3; Matteus 7:19—23.
10, 11. a) I vilket sammanhang återger Matteus och Lukas liknelsen om ”senapskornet”, och varför är detta så passande? b) Vilken förmaning och varning får vi genom liknelsen om surdegen?
10 Som en fortsättning av Jesu fördömande av de avfälliga religionsutövarna på den tiden återger Lukas mycket passande liknelsen om ”senapskornet”. Och som för att understryka själva poängen berättar både Matteus och Lukas om hur Jesus därefter framställde liknelsen om ”surdegen”. (Matteus 13:32, 33; Lukas 13:10—21) När surdeg används i bildlig bemärkelse i bibeln, har det alltid en negativ innebörd, som när Jesus varnade sina lärjungar: ”Håll era ögon öppna och se upp för fariséernas och sadducéernas surdeg.” Och aposteln Paulus gav också de kristna rådet att rensa ut ”uselhetens och ondskans surdeg”. — Matteus 16:6, 11, 12; 1 Korintierna 5:6—8; Galaterna 5:7—9.
11 I liknelsen sägs ett av dragen i förbindelse med ”himmelriket” vara likt surdeg som en kvinna gömmer i tre stora mått vetemjöl, och därigenom kommer hela mjölmängden i jäsning. Detta visar det smygande fördärvet genom falska babyloniska läror och sedvänjor av den till bekännelsen kristna församlingen, vilket har lett till det väldiga system som kristenhetens falska rike utgör. Detta bör tjäna till varning för oss. När den ”lilla hjorden” av Rikets arvingar och deras följeslagare nu ser det sorgliga resultatet av avfälligheten inom kristenheten, bör de vara på sin vakt, så att ”surdeg” i form av falska och bedrägliga läror aldrig tillåts att fördärva deras djupt kända uppskattning för renheten och sanningen hos ”ordet om riket”.
SÅNINGSMANNEN OCH HANS ”FIENDE”
12, 13. a) Hur identifierar Jesus själv huvudpersonerna i liknelsen om ”vetet” och ”ogräset”? b) Vad är skörden, och vad är det som visar att den äger rum nu?
12 I en annan liknelse liknar Jesus ”himmelriket” vid ”en man som sådde utmärkt säd i sin åker”. Sedan, ”medan människorna sov, kom hans fiende och sådde över ogräs, in bland vetet, och gick därifrån”. Vad för slags gröda kunde man vänta sig från den åkern? Jesus fortsatte med att identifiera sig själv som den här såningsmannen, ”Människosonen”, vars sådd av Rikets säd frambringar vetelika kristna, ”rikets söner”. Fienden är ”djävulen”, och ”ogräset” är ”den ondes söner” — hans skrymtaktiga religiösa ”säd”. (Jämför 1 Moseboken 3:15.) I uppfyllelse av detta har det vuxit upp några sanna kristna mitt ibland allt det ”ogräs” som har kännetecknat det stora avfallet från det första århundradet och framöver. Men nu på 1900-talet har vi kommit fram till skördetiden — ”en avslutning på en tingens ordning, och skördefolket är änglar”! — Matteus 13:24—30, 36—39.
13 Under änglars ledning skils slutligen ”vetet” från ”ogräset”. Den stora skillnaden mellan dessa båda kategorier har blivit uppenbar. Som vi skall se, finns det överflödande bevis för att ”Människosonen” nu är närvarande i sitt himmelska rike och församlar vetelika, sanna kristna till att utföra Rikets verk. Men hur är det då med kristenheten och dess lärare som förkunnar avfällighet? Jesu liknelse fortsätter med att säga:
”Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet.”
Under århundraden har kristenhetens prästerskap genom sina falska läror och sitt yttre sken av fromhet fått ärliga människor att ta anstöt. Men de har kommit under Guds dom, och de är i ett tillstånd av ”gråt och tandagnisslan”. Nu jämrar de sig över att de får allt mindre stöd från lekmännen och över splittringen inom sina egna led. Jehovas vetelika tjänare vittnar däremot glatt om hans rike. De lyser ”lika klart som solen i sin Faders rike”. — Matteus 13:40—43; jämför Jesaja 65:13, 14.
ETT LYCKAT ”FISKE”
14, 15. a) Hur började Jesus ett stort ”fiske”, men vilka andra slag av ”fiske” har fortsatt sedan dess och med vad för slags ”fångster”? b) Vilken roll spelar då änglarna, och vad gör de med ”fisken”? c) Vilken möjlighet bör vi därför vara tacksamma för?
14 Jesus säger vidare: ”Återigen är himmelriket likt en släpnot som sänktes ner i havet och drog samman fisk av varje slag.” (Matteus 13:47) Jesus började själv detta fiske, när han kallade sina första lärjungar från deras nät för att göra dem till ”människofiskare”. (Matteus 4:19) Men under det stora avfallet har trogna minoritetsgrupper och kristenhetens religioner under överinseende av änglar fortsatt att ”fiska” efter anhängare. Men har alla de hundratals millionerna symboliska havsdjur visat sig vara ”fin fisk”? Som vi har sett, har kristenhetens religioner grundat sina läror på Platons grekiska filosofi och på det forntida Babylons ”mysterier”. Vi kan se den frukt dessa religioner frambringat i det hat, de stridigheter och den blodsutgjutelse som har besudlat kristenhetens historia och också i hur de har stött de båda världskrigen under vårt eget århundrade.
15 Till slut, ”vid avslutningen på tingens ordning”, är det tid för änglarna att hala upp ”släpnoten”. Den symboliserar de organisationer på jorden som bekänner sig vara Jesu Kristi efterföljare — den sanna och de falska. De ”fiskar” som visar sig vara ”odugliga” för ”himmelriket” måste kastas bort. De måste kastas i ”den brinnande ugnen” av tillintetgörelse. ”Där skall vara deras gråt och tandagnisslan.” (Matteus 13:48—50) Men änglarna avskiljer också ”fin fisk” ut ur den symboliska släpnoten. Hur tacksamma bör vi inte vara över att vi har möjlighet att kunna räknas bland dessa — ett avskilt folk som är överlämnat åt att lovprisa Jehovas namn och som med förståelse ber om att hans rike må ”komma”!
16. Vilka frågor ger den sista liknelsen upphov åt, och varför bör vi vara intresserade av att finna svaren?
16 Men vad är ”avslutningen på tingens ordning”, som Jesus talar om med sådant eftertryck i denna den sista liknelsen? Vad är ”de yttersta dagarna”, som flera av Jesu lärjungar skrev om? Lever vi nu i de dagarna? Vad innebär detta i så fall för oss och för hela mänskligheten?
[Frågor]
[Ruta på sidan 104]
LYSSNA TILL JESU LIKNELSER OM RIKET!
● De beskriver Riket som något önskvärt, som en ”skatt” eller en ”pärla”. De som söker det liknas vid ”den utmärkta jorden”, vid ”vete” och vid ”fin fisk”.
● Det falska riket framställs som ett ”senapsträd” med många grenar och som en mängd vetemjöl som kommit i jäsning med hjälp av surdeg. Det får sitt stöd från ”fåglarna”, ”ogräset” och den ”odugliga fisken”.
● När vi betraktar Rikets utveckling ur olika synvinklar, kan vi bättre förstå den stora stridsfrågan som mänskligheten nu ställs inför, och vi uppmuntras att ta en fast och lojal ståndpunkt för Riket.
