Kapitel 16

En herdekonung för hela mänskligheten

1. Sedan hur lång tid tillbaka har politiska härskare inte velat betrakta sig själva som herdar? Varför inte?

KUNGAR, furstar, presidenter och andra styresmän i denna världen — kristenhetens inte undantagna — har inte betraktat sig själva som herdar. Fram till denna dag har dessa politiska härskare inte varit benägna för att ikläda sig en herdes förpliktelser. Så har det förhållit sig ända sedan den tid då faraonerna härskade i Egypten på 1700-talet före den vanliga tideräkningens början (1728 f.v.t.). Beträffande det landet sägs det: ”Alla fårherdar äro en styggelse för egyptierna.” (1 Moseboken 46:32—34) För de styrande i världen förefaller en herdes sysselsättning vara alltför ringa för att passa samman med den värdighet som är förbunden med deras maktställning. Det är en sysselsättning som kräver att man visar ömhet och medlidande, något som de styrande i denna världen inte är benägna att visa mot massan, som måste undertryckas, hållas nere. Dessutom är herdeyrket en alltför fridsam sysselsättning för härskare som önskar ådagalägga en stridbar och krigisk anda för att kunna hålla andra härskare i styr. Därför rustar de sig för krig.

2. Är Jehova för stolt för att likna sig själv vid en herde? Vid vad liknade psalmisten David Jehova, och vid vad liknade Jehova Josua, Mose efterträdare?

² Hur förhåller det sig då med den allra Högste i hela tillvaron, universums suveräne härskare? Är han också för stolt för att likna sig själv vid en herde? Nej! Utan tanke på att förnärma talade en forntida kung, psalmisten David, om honom såsom en herde som tar sig an sina får, då han säger: ”Jehova är min herde.” (Psalm 23:1, NW) Jehova  handlar såsom en herde mot alla sina mänskliga skapelser. Likaså talar han om sitt folks härskare eller styresmän såsom herdar. År 1473 f.v.t. förde han sitt utvalda folk in i det utlovade landet under ledning av Josua, Nuns son, som var av Efraims stam. Han hade genom profeten Mose fått i uppdrag att anföra Israel. Varför? För det kärleksfulla syftet ”att icke HERRENS [Jehovas] menighet kommer att likna får, som icke hava någon herde”. — 4 Moseboken 27:15—21.

3, 4. Likt män med vilket yrke underlät Israels härskare längre fram i tiden att handla, och hur benämnde eller tilltalade Jehova dem fördenskull?

³ Längre fram underlät de som härskade över Jehovas folk att handla likt osjälviska, medlidsamma österländska herdar gentemot sina undersåtar. Därför förklarade Jehova för sin profet Hesekiel vad han var besluten att göra. Följande ord av Hesekiel leder fram till en svidande förkastelsedom över dessa ”herdar”:

⁴ ”Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN [den suveräne Herren Jehova, NW].” — Hesekiel 34:1, 2.

5, 6. Vad sade Jehova genom Jeremia om den konungslige herden Konja (Jojakin)? Vad gjorde härskarna med Jehovas får, men vad skulle Jehova göra för fåren?

⁵ Detta uttalande, som innebar ett fördömande av Israels regerande herdar, gjordes efter Jerusalems förstöring, enligt vad skildringen visar. Men innan Jerusalems förstöring inträffade blev profeten Jeremia, som befann sig där i staden, inspirerad att göra ett liknande uttalande i förbindelse med den näst siste kungen på den kungliga tronen, nämligen Konja (Jekonja eller Jojakin). Jeremia säger: ”Så säger HERREN [Jehova]: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man, som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam, att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda. [1 Krönikeboken 3:17—19; Matteus 1:11, 12] Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord! säger HERREN.

 ⁶ Därför säger HERREN [Jehova], Israels Gud, så om de herdar som föra mitt folk i bet: Det är I, som haven förskingrat mina får och drivit bort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skall jag hemsöka eder för edert onda väsendes skull, säger HERREN. Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder, till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och föröka sig. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN.

7. Vad ämnade Jehova därför uppresa åt kung David, och vilket namn skulle Jehova ge den som skulle uppresas?

⁷ Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: HERREN [Jehova] vår rättfärdighet.” — Jeremia 22:24—23:6.

8. Vilka bör vi ha i tankarna, när vi läser de ord som Jehova genom Hesekiel riktar till ”Israels herdar”?

⁸ Lägg nu märke till hur Jehova, när han ger sin profet Hesekiel ett liknande budskap, mera utförligt redogör för hur illa dessa otrogna ”Israels herdar” hade handlat. När vi läser Jehovas beskrivande ord, gör vi väl i att inte bara tänka på Israels onda kungar och deras historia, utan också på deras nutida motsvarighet, på kristenhetens så kallade kristna kungar, furstar och andra styresmän.

9. Hur illa hade dessa styresmän uppfört sig såsom ”Israels herdar”, enligt Jehovas beskrivning i Hesekiel 34:2—6, och vad medförde detta för fåren?

⁹ ”Så säger [den suveräne] Herren, Jehová: Ve, Israels herdar, som föda sig själva! Skola icke herdarna föda fåren? I åten det feta och klädden eder med ullen, det feta slaktaden I; fåren födden I icke. De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet foren I fram mot dem.  Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde, de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo förskingrade. Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller uppsöker dem.” — Hesekiel 34:2—6; v. 2 och 3 enl. Åk.

DET BYTE SOM DE REGERANDE ”HERDARNA” TAR

10. Vems ”får” är kristenhetens kyrkomedlemmar, enligt vad som hävdas från religiöst håll, men vilka synliga ”herdar” har härskat över dem?

¹⁰ Från religiöst håll hävdas det att kristenhetens kyrkomedlemmar är Jehovas ”får”. De politiska styresmännen, som bekänner sig vara kristna, borde därför ha varit mycket noga med hur de har behandlat undersåtarna, eftersom dessa ”får” inte är de politiska härskarnas egendom, utan tillhör Gud, som de påstår sig dyrka. Detta gäller inte bara i fråga om kristenhetens världsliga myndigheter, utan också i fråga om påvar, kardinaler och ärkebiskopar, som har innehaft eller fortfarande innehar politiska ämbeten och upprätthåller förbindelser med denna världens politiska regeringar. Alltsedan år 1929 har till exempel påvarna i Rom härskat som absolut suverän över Vatikanstaten och upprätthållit diplomatiska förbindelser med de politiska regeringarna i denna världen. På Cypern är en ärkebiskop inom den grekisk-ortodoxa kyrkan republikens förste president. Trots att kristenhetens politiska styresmän har utsatt folket, som liknas vid får, för en mycket hård behandling, har de gynnats och understötts av de religiösa ledarna och varit högt ansedda kyrkomedlemmar i deras religiösa organisationer.

11. Hur har kristenhetens politiska styresmän behandlat ”fåren”, fastän de ger sig ut för att vara kristna? Kan man säga att de har efterliknat Jehovas förträfflige herde?

¹¹ Fastän de politiska styresmännen har gjort anspråk på att vara kristna, har de gjort ”fåren”, dvs. undersåtarna, till sitt byte och gött sig själva i materiellt hänseende på dessa stackars ”fårs” bekostnad. Hur annorlunda handlade inte den som de påstår sig följa, Jesus Kristus, som sade: ”Jag är dörren; vemhelst som träder in genom mig skall  bli frälst, och han skall gå in och ut och finna bete. Tjuven kommer inte, om det inte är för att stjäla och slå ihjäl och förgöra. Jag har kommit för att de må ha liv och må ha det i överflöd. Jag är den förträfflige herden; den förträfflige herden utger sin själ för fårens skull”! (Johannes 10:9—11, NW) Har kristenhetens politiska härskare efterliknat den förträfflige herden och offrat sina liv för fåren? Vi har inte sett dem göra detta. Visserligen har de religiösa ledarna umgåtts förtroligt med politikerna och gett dem en bemärkt ställning bland kyrkomedlemmarna, men må ingen därför tänka att Jehova, ”fårens” himmelske ägare, godkänner det förtryck som kristenhetens politiska härskare har övat. För att rätta till varje missuppfattning som vi må ha i detta avseende förklarar Jehova därför:

12. Vilken hållning intar ”fårens” himmelske ägare till dessa politiska herdar, och på vilka angivna grunder?

¹² ”Hören därför HERRENS ord, I herdar: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN [är den suveräne Herren Jehovas uttalande, NW], sannerligen, eftersom mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får, ja, eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina får, därför, I herdar: Hören HERRENS ord: Så säger [den suveräne] Herren, Jehová: Se, jag är mot herdarna, och jag skall kräva min hjord av deras hand och låta dem upphöra att föda fåren; och de skola icke mer föda sig själva, och jag skall rädda mina får ur deras mun, så att de icke skola vara dem till föda.” — Hesekiel 34:7—10; v. 10 enl. Åk.

13. Hur kan det sägas att kristenhetens ”får” har offrats för olika syften, förskingrats och på så sätt blivit ett byte för ”markens djur”?

¹³ Kristenhetens politiska ”herdar” har gripit till vapen mot varandra, den ene till bekännelsen kristne härskaren har kämpat mot den andre så kallade kristne härskaren, och de har offrat ”fårens” eller undersåtarnas liv på nationalismens eller den religiösa sekterismens altare. Somliga politiska härskare, som varit de religiösa ledarnas särskilda gunstlingar, har uppträtt som diktatorer. Jehovas kristna  vittnen har blivit våldsamt förföljda av dessa diktatorer och av extremt nationalistiska, totalitära härskare. På grund av att orättvisor och missförhållanden inte har rättats till har många av de förtryckta människorna flytt till olika nybildade revolutionära organisationer och fallit offer för materialistisk radikalism och ateistisk kommunism. Det finns ingen som helst enhet i kristenheten, vare sig i politiskt, nationellt eller religiöst avseende. Likt förvirrade får utan någon herde förskingras människorna och blir ett byte för ”markens djur”.

14. Hur räddade Jehova sina ”får” ur gapet på det forntida Israels herdar, som bara födde sig själva, och hur kommer han att genomföra något liknande med avseende på kristenheten i vår tid?

¹⁴ När det gäller det forntida Israel på Hesekiels tid, så befriade Jehova sina får ur gapet på dessa herdar i regeringsställning, som födde sig själva, då han lät förstöra Jerusalem och lägga Juda land öde. Kungen och furstarna måste frånträda sina ämbeten, då de togs till fånga och fördes bort av babylonierna. Somliga blev dödade såsom straff för att de hade gjort uppror. De som hade förts bort till Babylon blev satta i fängelse eller underkastade andra inskränkningar och berövades all rätt och makt att härska. (2 Konungaboken 25:18—30; Jeremia 52:24—34) I motbilden i vår tid skall de så kallade kristna politiska härskarna, genom kristenhetens tillintetgörelse i den annalkande ”stora vedermödan”, helt och hållet berövas sina religiösa ledare, eftersom dessa kommer att bli avsatta från sina religiösa ämbeten av Jehovas förödelsebringande styrkor. Kristenhetens prästerskap skall försvinna ur tillvaron. Alla politiker i denna världen, som överlever kristenhetens förintelse, skall sparas för att bli tillintetgjorda i den ”stora vedermödans” slutfas, dvs. i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, i den världssituation som kallas Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:11—21.

15. Från vilkas förtryckande åtgärder skall Jehovas sanna ”får” således bli befriade, och vilken profetisk, historisk försäkran har vi om att Jehova återigen skall föra sina ”får” tillsammans i en enda fålla?

¹⁵ Att alla styrande i hela denna världsvida tingens ordning — kristenhetens namnkristna härskare inbegripna —  blir dödade åstadkommer alltså att Jehovas sanna ”får” befrias från de politiska herdarnas förtryckande och egennyttiga åtgärder. Aldrig mer skall dessa otrogna herdar föda sig på Jehovas hjords, hans kristna vittnens, bekostnad. Hur kringströdda dessa får än må vara på grund av motstånd och förföljelse från de politiska elementens sida, så vet Jehova var hans sanna, förskingrade ”får” befinner sig. Likt en kärleksfull herde skall han leta efter dem och återförsamla dem till en enda fålla. Det uttryckliga löfte som han gav genom profeten Hesekiel gäller än i dag, och det sätt varpå han uppfyllde detta sitt löfte gentemot det forntida Israel alltifrån år 537 f.v.t. var en profetisk försäkran om att han skall förverkliga sitt löfte också i framtiden. Lyssna nu till hans ord:

16. Vad sade Jehova i Hesekiel 34:11—14 om detta församlande?

¹⁶ ”Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans. Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina får och rädda dem från alla de orter, till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken. Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur länderna och skall låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan bo i landet. På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.” — Hesekiel 34:11—14.

DE FÖRSKINGRADE ”FÅREN” ÅTERFÖRSAMLAS

17. På vem får denna profetia en större och slutlig uppfyllelse, och hur har Jehova redan nu, före det stora Babylons tillintetgörelse, visat att han varit mäktig att församla sina andliga ”får”?

¹⁷ I forna dagar började Jehova uppfylla denna profetia år 537 f.v.t., då han lät en trogen kvarleva av de landsförvista judarna återvända till sitt land igen och använde den persiske kungen Cyrus (Kores), Babylons besegrare, som mellanhand eller redskap. (2 Krönikeboken 36:17—23; Esra 1:1—3:6) Denna hoppingivande profetia får en större  och slutlig uppfyllelse på det andliga Israel, ”Guds Israel”, som den kristne aposteln Paulus skrev till. (Galaterna 6:16; 1:1—5) Redan nu, innan den ”stora vedermödan” bryter ut, i vilken kristenheten och hela den övriga delen av det stora Babylon skall tillintetgöras, har Jehova, den himmelske herden, visat att han har kunnat församla den förskingrade kvarlevan av de andliga israeliterna och föra dem in i ett andligen stärkande förhållande till honom, som medfört frihet för dem i religiöst avseende. (1 Petrus 2:25) För dem hade de oroliga, stormiga åren under första världskriget (1914—1918 v.t.) varit en ”dag av moln och töcken”. (Hesekiel 34:12) Den dagen blev mörk och dyster på grund av den religiösa förföljelse som kristenheten (den dominerande delen av det stora Babylon) hopade över kvarlevan av det andliga Israel. Därigenom förskingrades kvarlevan av dessa andliga israeliter och råkade i svår fångenskap under det stora Babylon.

18. När befriades dessa ”får” från det stora Babylons bojor, och såsom vad trädde de sedan fram på världsskådeplatsen?

¹⁸ Men det stora Babylon lyckades inte hålla kvar den trogna kvarlevan, dessa andliga israeliter, i förtryck och fångenskap. På våren år 1919 drabbades det stora Babylon av ett betydande fall från sin religiösa maktställning över Jehovas folk, och kvarlevans medlemmar blev lösta från den babyloniska fångenskapens bojor. Detta var något som ingen annan än Jehova hade kunnat utföra, genom sin större Cyrus, Jesus Kristus. (Psalm 126:1—4) När det gällde de religiösa rättigheter och privilegier, som kvarlevans medlemmar fått av Gud, såg de till att dessa inte längre blev till rov eller till ”mat” för de styrande ”herdarna” i kristenheten. Med kristen oförskräckthet trädde de fram på efterkrigstidens världsskådeplats såsom vittnen för Jehovas messianska rike. — Matteus 24:14.

19. Vid vilken tidpunkt år 1919 v.t. och genom vilken händelse fick kristenheten och världen i övrigt sin uppmärksamhet riktad på det tillstånd som den återförsamlade kvarlevan av andliga israeliter befann sig i?

¹⁹ Den av kriget hemsökta kristenheten och hela den övriga världen fick sin uppmärksamhet riktad på det tillstånd som medlemmarna av den återförsamlade och återförenade  kristna kvarlevan av det andliga Israel befann sig i, när de församlades till efterkrigstidens första internationella konvent i Cedar Point i Ohio. Tusentals medlemmar av den en gång förskingrade kvarlevan kom tillsammans vid detta konvent, och 7.000 personer lyssnade till det offentliga föredraget ”Hoppet för den betryckta mänskligheten”, som hölls söndagen den 7 september 1919.

20. Vad sade Jehova att han skulle göra för de ”får” som var förlorade, fördrivna, sargade och svaga, men vad skulle ske med de feta och de starka?

²⁰ Med avseende på dessa återförsamlade får av det andliga Israel har Jehova fullgjort det som han vidare gav till känna beträffande sitt uppsåt: ”Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser åt dem, säger Herren, HERREN. Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja, jag skall sköta det, såsom rätt är.” — Hesekiel 34:15, 16.

21. Vilka har fogats till den ursprungliga kvarlevan sedan år 1919, och hur har det skett?

²¹ Alltsedan befrielsens år, år 1919 v.t., har Jehova fogat andra medlemmar till den ursprungliga kvarlevan, som bevarade sin trohet och överlevde dagen ”av moln och töcken” under första världskriget. Tusentals människor i kristenheten och utanför den hörde budskapet om Riket, som predikades av Jehovas återställda kvarleva, och uppfylldes av önskan att bli hans Sons, Jesu Kristi, ”lärjungar”. Sedan de fått en rätt uppfattning om vad Jehova krävde av dem, överlämnade de sig åt honom och blev döpta såsom en symbol av sitt överlämnande, i lydnad för Kristi befallning. — Matteus 28:19, 20.

22. Hur har dessa människor blivit medlemmar av det andliga Israel, ”Guds Israel”?

²² Det som sedan inträffade i dessa människors liv, som hade överlämnat sig åt Gud och vandrade i Kristi fotspår, visade att Jehova hade gett dem en andlig pånyttfödelse för att de skulle vara hans andliga söner och hade smort dem med sin heliga ande såsom sina tjänare. (Johannes 3:3, 5; Jakob 1:18; 1 Petrus 1:3—5; Romarna 8:15—17)  På så sätt gjorde Jehova dem till medlemmar av det andliga Israel, ”Guds Israel”, och de har varit föremål för hans herdelika omvårdnad och uppmärksamhet i hans smorda kvarlevas återställda andliga besittning på jorden.

FÅREN MÅSTE UPPTRÄDA HÄNSYNSFULLT MOT VARANDRA

23. Vad har Jehova försäkrat att han skall göra, om någon bland hans återförsamlade ”får” missbrukar sin andliga fetma och styrka?

²³ Den himmelske herden tillåter inte att någon bland dessa återförsamlade ”får” ostraffat missbrukar sin styrka. Om någon utnyttjar sin andliga fetma och styrka till att behandla de andra ”fåren” i fållan hårt och kärvt och förtrycka dem, kommer Jehova att ”förgöra” ett sådant kärlekslöst, själviskt ”får”, i det att han avskär det från hjorden såsom ett i andligt avseende dött får. Han säger: ”Jag skall sköta det, såsom rätt är [efter rätt, med dom, Melin, fotnot]”, dvs. med den dom som nu medför uteslutning från hjorden och längre fram bokstavlig förintelse i den kommande ”stora vedermödan”, som skall drabba kristenheten och hela den övriga delen av det stora Babylon.

24. Vilket slags uppförande, som är vanligt i kristenhetens religiösa hjordar, önskar Jehova inte se bland sina återförsamlade ”får”?

²⁴ Jehova vakar över att de återförsamlade ”fåren” i hans hjord uppträder rätt och tillbörligt mot varandra. Det har varit mer än nog att medlemmarna i kristenhetens religiösa hjordar har trängt och skuffat undan och stångat varandra, och det är i synnerhet de högmodiga, egoistiska religiösa ledarna och de kyrkomedlemmar som ägt stort inflytande hos prästerskapet som har uppträtt på detta sätt. Jehova önskar inte se att någon i hans återförsamlade hjord uppför sig på det sättet. Han säger:

25. Vad skall Jehova göra med de ”får” som förstör betesmarkerna och vattnet och hänsynslöst använder ”sida och bog”?

²⁵ ”Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma mellan får och får, mellan vädurar och bockar. Är det eder icke nog, att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned, vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog, att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter  grumlen, vad som har lämnats kvar? Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned och dricka, vad edra fötter hava grumlat? Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren. Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och förskingrat dem, därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till rov, och skall döma mellan får och får.” — Hesekiel 34:17—22.

26. Vilka har Jehova fördenskull avlägsnat från sin hjord av återförsamlade ”får”, och vilken regel som uttalades av Jesus Kristus har han genomdrivit?

²⁶ I enlighet med detta profetiska löfte har Jehova skaffat bort ifrån sin återställda kvarleva av andliga får alla dem som är glupska och egoistiska, alla som använder sin råa styrka och maktens horn för att själva få det bästa och utestänger de svaga eller de sjuka, ja, till och med förstör sådant som andra skulle ha, för att dessa inte skall kunna frodas i andligt avseende. Jehova har inte godkänt någon uppdelning av sina ”får” i en prästklass och en lekmannaklass. Såsom herde och domare har han dömt mellan sina ”får” och genomdrivit tillämpningen av den regel som uttalades av hans Son, Jesus Kristus: ”Men ni, låt inte kalla er rabbi, ty en är er lärare, medan ni alla är bröder. Ytterligare, kalla ingen er [andlige] fader på jorden, ty en är er Fader, han som är i himmelen. Låt inte heller kalla er ’ledare’, ty en är er ledare, Kristus. Men den störste bland er skall vara er tjänare.” — Matteus 23:8—11, NW.

27. Hur handlar Jehova mot dem som försöker vilseleda ”fåren”, och på vilket sätt hålls alla hans ”får” vid god andlig hälsa?

²⁷ Om någon försöker uppträda likt en hornprydd vädur eller bock och söker leda bort Jehovas ”får” efter sig, ser Jehova till att han blir utdriven. Den andliga maten och den andliga drycken måste göras tillgängliga för alla Jehovas ”får”, så att hela hjorden kan vara vid god andlig hälsa.

”EN ENDA HERDE” UNDER EN ENDA GUD

28. Vilket löfte har Jehova uppfyllt, varigenom aggressiva personer bland hans återförsamlade ”får” fått sin välförtjänta dom?

²⁸ Vad beror det på att de personer, som har tillhört Jehovas återförsamlade hjord av andliga israeliter men som  har uppträtt likt aggressiva, hornprydda vädurar och bockar, har fått sin välförtjänta dom i denna tid och blivit utdrivna ur ”Guds Israel”? Det har sin grund i att Jehova har uppdragit åt en trogen underherde att ta vård om hjorden. I detta avseende har han inte underlåtit att uppfylla sitt löfte i Hesekiel 34:23, 24: ”Och jag skall låta en [enda, My] herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde. Jag, HERREN [Jehova], skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN [Jehova], har talat.”

29. Hur kan det sägas att kristenheten, i likhet med det forntida Israel, har haft politiska härskare som ”herde”-kungar?

²⁹ I likhet med det forntida Israel har kristenheten haft män i regeringsställning som ”herde”-kungar och ”herde”-härskare. Med avseende på sådana politiska ”herdar” har prästerskapet hävdat att de härskar ”med Guds nåde”. Vilseledda av prästerskapets feltolkning av den Heliga skrift har många av dessa härskare gjort anspråk på kungars gudomliga rätt att härska. Jakob I av England, som bemyndigade den engelska auktoriserade översättningen av bibeln, som utkom år 1611, var en ivrig förespråkare för denna uppfattning att ”konungar härskar med Guds nåde”. Säkert tillfredsställde det honom helt och fullt att dedikationen till denna auktoriserade översättning av bibeln avfattades på följande sätt: ”Tillägnad den högste och mäktigaste fursten, Jakob, med Guds nåde, konung av Storbritannien, Frankrike och Irland, trons försvarare etc.”

30. Hur förhåller det sig med de styresmän och kungar, som gör anspråk på att härska med ”Guds nåde” och med gudomlig rätt, i jämförelse med denne ende ”herde” som härskar över det andliga Israel?

³⁰ Det är sant att Gud har tillåtit dessa härskare att regera, men detta innebär inte att det har förlänats dem någon ”Guds nåde” eller någon gudomlig rätt att härska. Det är inte blott och bart gudomlig tillåtelse som ger en viss ”herde” rätt att härska över den återställda kvarlevan av det andliga Israel. Det är Jehova själv som direkt förordnar den som omtalas såsom ”en enda herde” (My) att härska  över denna kvarleva, eftersom denne har den ”lagliga rätten”. — Hesekiel 21:27, NW.

31. Vem är då denne ende ”herde”, som Jehova kallar ”min tjänare David”, och varför är det passande att namnet ”David” och ordet ”herde” används om denne?

³¹ Vem är då denne ende ”herde”, åt vilken Jehova ger den konungsliga värdigheten eller myndigheten att härska, eftersom denne har den ”lagliga rätten” därtill? Jehova kallar honom ”min tjänare David”. (Hesekiel 34:23) Detta betyder inte att Jehova uppväcker den ursprunglige kung David från de döda för att insätta honom i detta herdelika ämbete. Nej, det var fråga om en naturlig ättling till kung David, en som ärvde den konungsliga rätten av honom. Guds himmelske Son blev en sådan ättling, och han fick sitt liv överflyttat från himmelen till den judiska jungfruns, Marias från Betlehem, moderliv, för att han skulle födas i Davids jordiska, kungliga släktlinje och således bli Davids son, Abrahams son. (Matteus 1:1—2:6; Lukas 1:26—38; 2:4—3:31; Romarna 1:1—4) Att Davids namn betyder ”Älskad” stämmer väl med det tillkännagivande som Jehova gjorde från himmelen vid det tillfälle då Jesus blev döpt i vatten och även då han blev förvandlad eller förklarad uppe på ett högt berg: ”Denne är min Son, den älskade.” (Matteus 3:13—17; 17:1—5; NW) Jesus liknade hela människosläktet vid får, då han sade: ”Jag är den förträfflige herden, ... och jag utger min själ för fårens skull.” — Johannes 10:14, 15, NW.

32. Hur framgår det av Hebréerna 13:20 att det bara fanns ”en enda herde” som Jehova kunde uppresa över kvarlevan av det andliga Israel?

³² För att Jesus Kristus skulle kunna återuppta herdeomvårdnaden om ”fåren” på jorden uppväckte Jehova honom från de döda. Fördenskull kunde den kristne aposteln Paulus, då han skrev till de hebréer som blivit kristna, tala om Jehova såsom ”fridens Gud, som från de döda förde upp den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod, vår Herre Jesus”. (Hebréerna 13:20, NW) Eftersom Jesus Kristus blev uppväckt till andligt liv, som han ursprungligen hade haft, är han nu en himmelsk herde. Därför fanns det bara ”en enda herde” som Jehova kunde  uppresa över kvarlevan av det andliga Israel, nämligen denne återuppståndne Jesus, Messias.

33. När uppreste Jehova denne ende ”herde” över kvarlevan av det andliga Israel? Hur handlar denne ”herde” mot nationerna?

³³ När uppreste Jehova denne herde? År 1914 v.t., då de hedniska ”nationernas fastställda tider” utlöpte, omkring den 4/5 oktober, det år då första världskrigets utbrott skakade hela världen. Beträffande dessa hedniska nationer heter det i en profetia om hans rike att han skall ”som en herde ... vakta alla nationer med en järnstav”. (Uppenbarelseboken 12:5, NW) Det betyder att alla dessa ogudaktiga nationer skall slås i stycken som om de vore en krukmakares kärl. (Psalm 2:8, 9) Men kvarlevan av det andliga Israel vaktar denne herde inte med en sådan stav eller spira.

34. Hur uppträdde kristenhetens ”herde”-kungar mot den smorda kvarlevans medlemmar under första världskriget, och när övertog Jehovas ”tjänare David” omvårdnaden om dem?

³⁴ ”Han skall föda dem”, säger Jehova, ”och han skall vara deras herde. Och jag, Jehová, skall vara deras Gud, och min tjänare David skall vara furste [hövding, 1917] ibland dem. Jag, Jehová, har talat.” (Hesekiel 34:23, 24, Åk) Under första världskriget (1914—1918 v.t.) förföljde kristenhetens ”herde”-kungar och deras patriotiska undersåtar den smorda kvarlevan av det andliga Israel. Efter första världskriget övertog Jehovas ”tjänare David”, dvs. Jesus Kristus, herdeomvårdnaden om dessa andliga israeliter.

35. Hur handlade han gentemot kvarlevan av det andliga Israel, vilket hade visats i bild genom den forntida persern Cyrus? På vilket sätt försåg han kvarlevans medlemmar med föda, hur var han deras ”hövding”, och vem erkände de såsom sin Gud?

³⁵ Liksom det visades i bild genom den forntida persern Cyrus, Babylons besegrare, om vilken Jehova hade sagt: ”Kores: ’Han är min herde’”, så befriade Jesus Kristus kvarlevan av det andliga Israel från det stora Babylon och dess politiska bundsförvanter från och med år 1919. Han har försett dem med andlig föda fram till denna tid. Han har varit deras hövding, i vars fotspår de har vandrat såsom får. Hans Gud, Jehova, har blivit deras Gud. Som ett  uttryck för att den smorda kvarlevans medlemmar insåg och uppskattade detta antog de år 1931 det på Skriften grundade namnet ”Jehovas vittnen”. — Jesaja 43:10—12, AS; NW.

”ANDRA FÅR, SOM INTE ÄR AV DENNA FÅLLA”

36. På vilka ”får” blev den smorda kvarlevans uppmärksamhet i synnerhet riktad, sedan den hade antagit namnet Jehovas vittnen, och vilka är dessa ”får”?

³⁶ Kort efter det att den smorda kvarlevans medlemmar hade börjat identifiera sig själva såsom Jehovas kristna vittnen, riktades deras uppmärksamhet speciellt på Jesu ord i Johannes 10:16 (NW): ”Och jag har andra får, som inte är av denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en hjord, en herde.” Uttrycket ”andra får” syftar här på alla de andra i människovärlden, för vilka den förträfflige herden har utgett sin själ eller offrat sitt liv såsom lösenoffer.

37. Vad fick man klart för sig beträffande de ”andra fåren” år 1935, och vilket framtida liv ställde Jehova i utsikt åt dessa döpta Kristi lärjungar?

³⁷ På våren år 1935 uppenbarades det för den smorda kvarlevan att en otalig ”stor skara” av dessa ”andra får” skulle föras ut ur denna tingens ordning innan den ”stora vedermödan” bröt ut över kristenheten. De började bli döpta såsom Jesu Kristi ”lärjungar”. Men sedan uppenbarade Jehova genom sitt ord och sitt handlingssätt att han inte pånyttfödde dessa människor till ett framtida himmelskt liv, utan hade en annan framtid i beredskap åt dem — liv på jorden i det kommande paradiset tillsammans med alla de övriga av dessa ”andra får”. (Matteus 28:19, 20; Uppenbarelseboken 7:9—17) Men han höll dem nära förbundna med den smorda kvarlevan, så att det bara skulle finnas ”en hjord”.

38, 39. Vilka förhållanden, som Jehova har utlovat i Hesekiel 34:25—28, kan den ”stora skaran” fördenskull glädja sig åt tillsammans med den smorda kvarlevan?

³⁸ Eftersom medlemmarna av den ”stora skaran” har slutit sig till och samarbetar med kvarlevan av det andliga Israel, åtnjuter de också den frid och det beskydd som Jehova har lovat att ge sin återställda kvarleva. Han säger:

 ³⁹ ”Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva. Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola förnimma, att jag; är HERREN [Jehova], när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i träldom. De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem.” — Hesekiel 34:25—28.

40. Hur har den återställda kvarlevan och den ”stora skaran”, som slutit sig till den, fått erfara att Jehova har uppfyllt denna profetia, och vad har de därigenom fått förnimma?

⁴⁰ Vilken underbar profetia är inte detta om den frid och trygghet som nu råder inom den smorda kvarlevans led och församlingar! Och till denna smorda kvarleva av det andliga Israel sluter sig nu den ”stora skaran” av döpta, fårlika människor, som församlas ur alla nationer, stammar, folk och tungomål! I enlighet med sitt ”fridsförbund” till förmån för den kristna friden har Jehova drivit ut alla rovlystna, vilddjurslika personligheter, som är farliga för de fårlika kristna, och hållit dem borta från hjorden. Genom att han har låtit sin heliga ande verka på Kristi sanna, döpta lärjungar har han förvandlat deras personligheter, så att de har blivit såsom fridsamma och fredliga får. Kärleksfullt söker de skydda varandra i både andligt och materiellt hänseende — mitt i denna fientliga värld. Detta har fått den förutsagda verkan: De har kommit att lära känna eller förnimma att den Gud, som har brutit sönder deras religiösa träldomsok och räddat dem från de människors hand som har hållit dem i babylonisk fångenskap, är den Gud ”vars namn är Jehova”. (Psalm 83:1918, NW) Det är då inget att förvåna sig över att de finner glädje i att vara hans aktiva vittnen och tala om honom.

 EN PARADISISK ”PLANTERING ... TILL BERÖMMELSE”

41. För hur lång tid har Jehovas kristna vittnens organisation, i motsats till kristenheten, blivit planterad på jorden, enligt vad orden i Hesekiel 34:29, 30 visar?

⁴¹ Kristenheten skall ryckas upp med rötterna och tillintetgöras i den stundande ”stora vedermödan”, men Jehovas kristna vittnens organisation har planterats på jorden för att bestå och överleva denna oroliga tid och den ”stora vedermödan”, i vilken hela den nuvarande världsvida tingens ordning skall nå sitt slut. Detta är innebörden i de ord som Jehova uttalade beträffande det återställda andliga Israel: ”Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av folken. Och de skola förnimma, att jag, Jehovah, deras Gud, är med dem, och att de äro mitt folk, Israels hus, säger [den suveräne] Herren Jehovah.” — Hesekiel 34:29, 30; v. 30 enl. My.

42. Vad har den ”plantering”, som Jehova har låtit växa upp åt den smorda kvarlevan, blivit i andlig bemärkelse, och hur har detta överflöd av andlig föda gjorts tillgängligt för nationerna?

⁴² I uppfyllelse av detta gudomliga löfte har den nutida kvarlevan av det andliga Israel förts in i ett andligt paradis. (2 Korintierna 12:4) Den ”plantering” som Jehova har låtit växa upp åt den återställda kvarlevans medlemmar har bestått intill denna dag, och sedan år 1919 har den varit produktivare än någonsin. Under Jehovas välsignelse, som är såsom regnskurar, har deras jordiska besittning frambringat Guds rikes ”frukt” i överflöd. (Matteus 21:43) Denna produktiva plantering har blivit ”en plantering ... dem till berömmelse [till namn, Melin, fotnot]”, en ryktbar eller berömd plantering. Jehova har upplåtit sitt skrivna ord, bibeln, för dem, och de har inte bara delat ut den andliga föda, som de på så sätt har fått, bland sig själva, utan genom millioner och åter millioner tryckta publikationer på många språk har de gjort detta överflöd av andlig föda tillgängligt för så många nationer som möjligt.

43. På vilket sätt har dessa andliga israeliter således skapat sig ett namn, och hur har nationerna hindrats från att vålla dem smälek genom att säga att de lider hungersnöd?

 ⁴³ Detta har fått till följd att de har skapat sig ett namn över hela världen såsom spridare av biblisk litteratur. Folk eller nationer som motstår dem kan inte stoppa eller minska den världsvida utdelningen av andlig föda, som sker genom dessa andliga israeliter, och de kan inte bringa smälek över dem genom att säga att de lider hungersnöd.

44. Varför skall nationerna inte kunna upprepa det som de gjorde under första världskriget i syfte att vålla Jehovas kvarlevas andliga död, och vad har dessa andliga israeliter således fått förnimma?

⁴⁴ Aldrig mer skall de världsliga nationerna kunna upprepa det som de gjorde under första världskriget, då de förbjöd och censurerade den världsomfattande spridningen av budskapet om Jehovas rike, i syfte att framkalla andlig hungersnöd bland kvarlevan av det andliga Israel och därigenom vålla dess död. Vare sig det sker genom underjordisk verksamhet eller genom offentlig spridning ”ovan jord” mitt på ljusa dagen, så går det tryckta livets budskap ut i allt större omfattning. Det tränger ut till jordens avlägsnaste hörn för att föda och nära de människor som är medvetna om sitt andliga behov, som inser att de är beroende av den ende levande och sanne Guden. (Matteus 5:3) Eftersom dessa andliga israeliter har välsignats med en sådan andlig välgång och ett sådant överflöd av andlig föda, har de fått förnimma att Jehova, den Gud vars namn de bär, är med dem och att de är hans folk, det andliga ”Israels hus”, fastän de är en liten kvarleva i jämförelse med den folkrika kristenheten.

45. Vilken fråga väcks med avseende på de många religiösa människorna i världen, och hur besvarar den högste, suveräne Herden denna fråga?

⁴⁵ Vilka bland alla de många religiösa människorna i världen är då i våra dagar den gudomlige Herdens, Jehovas, andliga ”får”, under ledning av hans ende ”herde”, Jesus Kristus, den större David? Den högste, suveräne Herden riktar sig direkt till kvarlevan av det andliga Israel, då han säger: ”Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor, som I ären, och jag är eder Gud, säger Herren,  HERREN [är den suveräne Herren Jehovas uttalande, NW].” — Hesekiel 34:31.

46. I vilken gynnsam period lever dessa människor som här omtalas såsom ”får”, och hur betraktar Jehova dessa ”människor”?

⁴⁶ Den smorda kvarlevan av det andliga Israel, som äger Guds ynnest alltsedan den återställdes år 1919, lever uppenbarligen i ”året av godvilja från Jehovas sida”. (Jesaja 61:1, 2, NW) Genom att göra kvarlevans medlemmar till ”får i min hjord” betraktar och behandlar han dem såsom sina ”människor av godvilja”, om vilka änglarna, ”en mängd av den himmelska härskaran”, sade följande vid tiden för Jesu födelse i Davids stad, Betlehem: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” — Lukas 2:10—14, NW.

47. Vilken herde är det som den ”stora skaran” av ”andra får” villigt följer och lyder, och varför förenar de sig med kvarlevan av det andliga Israel i att följa honom såsom ”en hjord”?

⁴⁷ Medlemmarna av den ”stora skaran”, som kommer ut ur alla nationer, stammar och folk, inser att kvarlevan av dessa andliga israeliter är Jehovas utvalda, och de låter sig också ledas av hans herdekonung, Jesus Kristus, såsom hans ”andra får”. Fastän de inte är andliga israeliter, utan kommer från alla jordens nationer, stammar, folk och tungomål, lyssnar de till den förträfflige herdens, Jesu Kristi, röst, och likt får följer de honom såsom denne ende ”herde” som Jehova har upprest över det andliga Israel. Varför följer de honom, tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel, såsom ”en hjord” under ”en herde”? Därför att de med visshet vet att Jesus Kristus är Jehovas herdekonung för hela mänskligheten. — Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9—17.

[Frågor]