Lyckliga människor i paradiset under gudomligt styre
Kapitel 22
Lyckliga människor i paradiset under gudomligt styre
1. Vilket uppsåt har ”den lycklige Guden” med avseende på sina mänskliga skapelser, och var kommer de återlösta människorna att bli placerade?
JEHOVA kallas ”den lycklige Guden”. (1 Timoteus 1:11, NW) Det är hans kärleksfulla uppsåt att göra alla sina mänskliga skapelser lyckliga till evig tid. I det tjugofemte året av profeten Hesekiels landsförvisning fastställde Jehova gränserna för det område som hans utvalda folk skulle ta i besittning. Detta gjorde han förmedelst sin ängel, sedan han hade inspirerat Hesekiel till att profetera om den djävulske Gogs i Magog undergång. Denna avslutande del av den syn som Hesekiel fick se syftar av allt att döma på hur Jehova genom sin Messias, Jesus, kommer att se till att medlemmarna av det återlösta människosläktet bosätter sig över hela jorden i hans nya ordning. Hela jorden, med paradisliknande förhållanden, är det hem som mänskligheten har fått sig tilldelat, alldeles som det blev skrivet under gudomlig inspiration i Psalm 115:16 (NW): ”Vad himlarna angår, så tillhör himlarna Jehova, men jorden har han gett åt människors söner.” Han kommer att placera de olika individerna på den plats på jorden där han såsom jordens skapare och ägare bestämmer att de skall bo.
2. Hur blev det illustrerat i Hesekiels syn angående Israels tolv stammar att Jehova kommer att ange var på jorden det återlösta människosläktets medlemmar skall bosätta sig?
2 I Hesekiels syn illustrerade Jehova detta genom att själv ange inom vilket område var och en av Israels tolv stammar skulle bosätta sig och genom att utmärka gränserna för dessa områden. Norr om en landremsa, som var avsedd för förvaltningen, tilldelades sju av stammarna sina respektive landområden eller lotter, som löpte parallellt med varandra från öster till Medelhavet i väster och som allesammans var lika breda från norr till söder: längst i norr Dan, därefter Aser, Naftali, Manasse, Efraim, Ruben och Juda. Söder om landremsan som var avsedd för förvaltningen låg de fem återstående stammarnas landområden, som också löpte parallellt från öster till väster: först Benjamin, sedan Simeon, Isaskar, Sebulon och Gad längst i söder. (Hesekiel 47:13—48:8, 23—29) Vad Levi stam beträffar, så fick den inte något sådant landområde till arvedel, eftersom den hade utvalts bland Israels tolv ursprungliga stammar för att tjäna Jehova i hans helgedom. Medlemmarna av denna stam skulle således bosätta sig runt omkring Jehovas helgedom, som låg i landremsan för förvaltningen.
3. Var inom förvaltningslandremsan skulle det finnas ett särskilt ”offergärdsområde”, och var någonstans inom detta område skulle Jehovas helgedom ligga?
3 Den landremsa som var avsedd för förvaltningen sträckte sig från östra gränsen vid Jordanfloden och Döda havet till havet i väster, Medelhavet. Den skulle i närheten av Moria berg ha ett särskilt område som var donerat, ett ”offergärdsområde, som I skolen giva såsom gärd”. Det skulle vara 25.000 alnar (omkring 13 kilometer) i fyrkant. Detta var i själva verket förvaltningslandremsans bredd från norr till söder. Mitt i det kvadratiska offergärdsområdet, dvs. omkring sex och en halv kilometer från vardera sidan räknat, skulle Jehovas helgedom ligga. (Hesekiel 48:8) Detta kvadratiska ”offergärdsområde” skulle delas i tre delar, som sträckte sig från öster till väster, och varje del skulle således vara 25.000 alnar lång.
4. Vilket landområde tilldelades de icke-prästerliga leviterna, och vad fick man inte göra med detta område, eftersom det var helgat åt Jehova?
4 Den översta eller norra delen skulle vara tio tusen alnar bred från norr till söder. Denna del tilldelades de icke-prästerliga leviterna. Man fick inte sälja eller byta bort något av detta tilldelade landområde, ”ty det är helgat åt HERREN [Jehova]”. (Hesekiel 48:13, 14) Jehovas helgedom fanns inte inom detta heliga landområde.
5. Vilket landområde skulle tillhöra prästerna? Vilken byggnad fanns inom detta område, och vad kallades det?
5 Omedelbart söder om detta levitiska landområde låg den del som var förbehållen prästerna. Den var också tio tusen alnar bred från norr till söder, dvs. omkring 5,18 kilometer. (Hesekiel 48:9—12) I detta prästerliga område låg Jehovas helgedom eller tempel. Det var det heliga ”stycke” som skulle ”tillhöra prästerna”, och det kallades ”ett högheligt område invid leviternas”.
6. Hur stor var den tredje eller nedersta delen av det särskilda ”offergärdsområdet”? Beskriv stadens landområde.
6 Den tredje eller nedersta delen av det kvadratiska ”offergärdsområdet” skulle därför vara endast fem tusen alnar (omkring 2,59 kilometer) bred från norr till söder. Mitt i denna del skulle staden ligga, och det sägs i Hesekiel 48:15 att denna del skulle ”utgöra ett icke heligt område för staden, dels till att bo på, dels såsom utmark; och staden skall ligga där i mitten”. Stadsmuren skulle vara 4.500 alnar, dvs. omkring 2,33 kilometer, i fyrkant. Omkretsen var således 18.000 alnar. Runt omkring staden fanns det en utmark, som var två hundra femtio alnar (omkring 130 meter) bred. Det innebar att stadens hela område var 2,59 kilometer eller 5.000 alnar i fyrkant, och stadens norra sida gränsade således till prästernas heliga del. — Hesekiel 48:15—17.
7. Var producerades födan för dem som arbetade i staden, och varifrån kom denna stab av arbetare?
7 Eftersom det område som utgjorde ”ett icke heligt område för staden” var 25.000 alnar långt från öster till väster, betydde det att det fanns ett 10.000 alnar långt område på vardera sidan om staden, som var 5.000 alnar i fyrkant. Detta öppna landområde måste odlas; dess avkastning skulle tjäna till föda åt alla dem som arbetade i staden. Det var en stab av arbetare från alla Israels tolv icke-levitiska stammar som arbetade i staden, och de hade således ett gemensamt intresse av den. — Hesekiel 48:18, 19.
DEN HIMMELSKA REGERINGENS SYNLIGA REPRESENTANTER
8. Vem var det synliga överhuvudet för stadens regering, och var låg hans besittning?
8 Vem var det synliga överhuvudet för stadens regering? Det var ”fursten” eller ”hövdingen” (NW), nasi, som tilldelades ett särskilt område, en särskild domän. Var? Inom förvaltningslandremsan, där det kvadratiska, 25.000 alnar breda ”offergärdsområdet” var beläget. Vad som blev över på östra och västra sidan om detta ”offergärdsområde” i förvaltningslandremsan var ”hövdingens” domän eller besittning. Den västliga delen sträckte sig från ”offergärdsområdets” västra gräns ända bort till Medelhavet. Den östliga delen sträckte sig från ”offergärdsområdets” östra gräns österut till floden Jordan och Döda havet eller Östra havet. (Hesekiel 47:18) Juda stams område begränsade hövdingens besittning i norr, och Benjamins område begränsade hans besittning i söder. — Hesekiel 48:20—22.
9. Hur många portar fanns det i stadsmuren, och hur var de fördelade? Efter vad var dessa portar uppkallade, och hur finner de sin motsvarighet i det himmelska nya Jerusalem?
9 Staden, som var 4.500 alnar i fyrkant och låg mitt i den del av ”offergärdsområdet” som kallades ”ett icke heligt område”, hade tolv utgångar eller portar i stadsmuren, tre på var och en av stadens sidor. Portarna var uppkallade efter Israels tolv ursprungliga stammar. I norr låg de portar som var uppkallade efter Rubens, Juda och Levi stammar. I östra muren fanns portarna för Josef (som representerade Manasse och Efraim), Benjamin och Dan. I södra muren fanns portarna för Simeon, Isaskar och Sebulon. I västra muren fanns portarna för Gad, Aser och Naftali. (Hesekiel 48:30—34) Att staden hade tolv portar som var uppkallade efter Israels stammar finner sin motsvarighet i det himmelska nya Jerusalem, Kristi brud eller församling. Om den ”staden” läser vi:
”Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar. I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar. Och de tolv portarna utgjordes av tolv pärlor; var särskild port utgjordes av en enda pärla. Och stadens [breda, NW] gata var av rent guld, likt genomskinligt glas.” — Uppenbarelseboken 21:12—14, 21.
Den kristallklara floden ”med livets vatten” utgick från denna himmelska stad och flöt fram mitt igenom dess breda gata. — Uppenbarelseboken 22:1, 2, NW.
10. Hur låg staden i förhållande till templet här i synen, men hur förhöll det sig däremot med staden Jerusalem och Salomos tempel? Vad var staden i Hesekiels syn därför en bild av?
10 I det forntida Israel låg Jehovas tempel, som hade byggts av Salomo, innanför staden Jerusalems murar. Men i Hesekiels syn är staden skild från det heliga templet, även om både staden och templet ligger i det särskilda ”offergärdsområdet”. Denna åtskillnad framhävs genom det förhållandet att staden sägs ligga i det som utgör ”ett icke heligt område för staden, dels till att bo på, dels såsom utmark”. (Hesekiel 48:15) Prästerna och leviterna bodde eller arbetade inte i staden. I synens uppfyllelse under Messias’ tusenårsregering är staden med dess utmärker därför inte en bild av det himmelska nya Jerusalem, som är Messias’ trogna församling av andliga israeliter, hans brud. (Uppenbarelseboken 21:1, 2, 9—21) Den föreställer ett jordiskt, synligt säte för förvaltningen av den återlösta mänsklighetens angelägenheter.
11. Vilka föreställer leviterna som helhet betraktade? Vilka framställs i bild genom prästerna tillsammans med deras överstepräst, och var tjänar de?
11 Eftersom Jehova tog allt mankön av Levi stam i utbyte mot Israels förstfödda söner som hade skonats den natt då påsken instiftades i Egypten, är leviterna och de levitiska prästerna en bild av det som i Hebréerna 12:23 kallas ”församlingen av de förstfödda, som har blivit uppskrivna i himlarna” (NW). Översteprästen för dessa präster och leviter är naturligtvis en förebild till den som nämns vid namn i Hebréerna 3:1. Den versen riktas till denna församling av de förstfödda och lyder: ”Följaktligen, heliga bröder, som har del i den himmelska kallelsen, betrakta den apostel och överstepräst som vi bekänner — Jesus.” (NW) Församlingen av de förstfödda tjänar som hans underpräster. Till dessa sägs det i 1 Petrus 2:5, 9 (NW): ”Ni [blir] också själva såsom levande stenar uppbyggda till ett andligt hus, för att tjäna såsom ett heligt prästerskap. ... Men ni är ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för särskild besittning, för att ni skall vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” Det är dessa som tjänar Jehova i hans helgedom, sedan de har blivit uppresta från de döda till andligt liv i himmelen.
12. Vad antyds genom det förhållandet att ”hövdingen” eller nasi inte omtalas som ”min tjänare David”, och i vilken mening eller betydelse används denna titel? Vilket slags förvaltning kommer den återlösta mänskligheten således att få?
12 Det sägs inte att ”hövdingen” eller nasi, vars besittning ligger på östra och västra sidan om det kvadratiska, 25.000 alnar breda ”offergärdsområdet”, är densamme som den som Jehova kallar ”min tjänare David”, som han uppreser såsom konungslig herde över sin hjord. (Hesekiel 34:23, 24; 37:24, 25) Följaktligen brukas ”hövdingen” inte här, i individuell bemärkelse, till att framställa en bild av den himmelske Messias, Jesus, om vilken Jehova förutsade: ”Jag, HERREN [Jehova], skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem.” (Hesekiel 34:24; 37:25) I tempelsynen har ”hövdingen” eller nasi en kollektiv betydelse och representerar dem som den himmelske Messias, Jesus, förordnar såsom sina synliga representanter på den ”nya jorden”. De som omnämns i Psalm 45:1716 kommer att höra med till dessa representanter. Orden i den versen riktas till konungen Jesus Kristus och syftar på hans jordiska barn. Det heter: ”I dina [jordiska] fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar [sarím] överallt i landet [på hela jorden, NW].” Genom dessa och alla andra förordnade ”furstar” kommer mänskligheten att få en rättfärdig förvaltning och kunna leva i trygghet. Detta garanteras i Jesajas bok, kapitel 32, med dessa storslagna ord:
”En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare [furstar, Åk], som skola härska med rättvisa. Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.
Då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.” — Jesaja 32:1, 2, 16—18.
13. Varifrån skall de som samarbetar med ”hövding”-klassen komma, och i vilken utsträckning kommer sätet för förvaltningen att vara tillgängligt för människor som vill vända sig dit i viktiga angelägenheter, såsom det visas i Hesekiels syn?
13 Från alla delar av landet och från alla kategorier av det återlösta människosläktet skall man då komma frivilligt för att aktivt samarbeta med ”hövding”-klassen. Var? I det som sägs vara ”staden”, som är ”hövding”-klassens synliga, officiella säte för förvaltningen av hela mänsklighetens angelägenheter. På så sätt visar dessa frivilliga en Kristuslik ande gentemot dem som är sanna representanter för den regerande Messias, Jesus. Sätet för förvaltningen kommer att vara tillgängligt från alla sidor för människor som önskar vända sig dit i någon viktig angelägenhet, alldeles som den kvadratiska staden i Hesekiels syn hade tolv portar, tre på var sida, som stod öppna för alla Israels tolv stammar.
14. Vilka kommer att tjäna som domare genom dessa synliga representanter, och vilka skall de döma?
14 Genom dessa synliga, furstliga representanter på jorden kommer Messias, Jesus, och hans förhärligade församling, som sitter på troner tillsammans med honom i de osynliga himlarna, att ”döma Israels tolv stammar”, hela den återlösta mänskligheten. — Matteus 19:28; Lukas 22:29, 30.
15. Vad kommer delta förvaltningssäte att uppfyllas av? På vilket sätt kommer Jehova att vara närvarande där, och vilket nytt namn skall staden få?
15 Detta stadslika förvaltningssäte under Messias’ regering kommer att helt uppfyllas eller genomträngas av Jehovas ande. Hans andes frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”, kommer att överflöda där till hans ära. (Galaterna 5:22, 23, NW) Jehovas ande, som frambringar dessa frukter, kommer att verka där och ge vägledning i mänsklighetens alla rättsliga angelägenheter. Den kommer att vara till hjälp när alla lydiga människor skall lyftas upp till fullkomlighet i hjärta, sinne och kropp i det återställda paradiset här på jorden. Jehova, som sitter på tronen i sin himmelska helgedom, kommer att godkänna denna symboliska stad och låta sin ynnest strömma ned över den. Han kommer att vara närvarande där, i det att han riktar sin kärleksfulla, välsignelsebringande uppmärksamhet mot den. Som en försäkran om detta avslutas den profetia, som Jehova gav Hesekiel genom inspiration, med att den symboliska staden, som bildade en fyrkant, får ett nytt namn. Vi läser: ”Runt omkring skall den hålla aderton tusen alnar. Och stadens namn skall allt framgent vara: Här är HERREN [Jehova själv är där, NW; Young; AS].” Eller enligt The New English Bible: ”Och stadens namn skall allt framgent vara Jehova-schamma.” — Hesekiel 48:35.
16. Hurudan är situationen bland människorna i våra dagar, när det gäller att känna till eller erkänna Guds namn, men hur kommer det att bli på den dag som redan håller på att gry?
16 När det framtida jordiska sätet för förvaltningen av jordens alla angelägenheter bär ett så härligt namn som Jehova-schamma — hur skulle då någon av mänsklighetens återlösta medlemmar någonstädes på den paradisiska jorden kunna undgå att känna den ende levande och sanne Gudens namn? Endast en kort tid ännu kommer denna jord, med dess religiösa förvirring och mörker, att vara den enda platsen i hela den förnuftsbegåvade skapelsens rike där ett oräkneligt antal individer inte känner Gud, Skaparen, vid namn eller där hans namn ignoreras och till och med vanhelgas av självupptagna personer. Ty se, en ny dag gryr, den ivrigt efterlängtade dagen! Redan har morgonrodnadens första strålar börjat sprida sitt sken över gudfruktiga människors ansikten, när de ser att bibelns profetior går i uppfyllelse. Inom kort, när den gryende dagens sol går upp och når zenit, kommer ingen plats på jorden att vara lämnad i mörker — överallt skall man då ha lärt känna Guds oförlikneliga namn och rykte. På den dagen kommer dessa gudomliga ord att gå i uppfyllelse:
”Jorden skall uppfyllas med kunskapen om Jehovahs härlighet, såsom vattnet betäcker havets botten.” — Habackuk 2:14, My.
17. Vilken kunskap bör alla människor inhämta medan det ännu ges tillfälle till det, och varför?
17 Vakna därför upp, ni människor av alla raser och nationaliteter! Vakna upp ur er slummer och inhämta livsfrälsande kunskap om Jehova i denna lägliga tid, som snabbt förrinner! Läs hans inspirerade ord och åkalla hans namn, för att ni må vinna frälsning genom Jesus Kristus. Lär känna Jehova på detta fridsamma sätt, med eviga välsignelser i sikte! Då undgår ni att tvingas lära känna hans namn mot er vilja, vilket skulle betyda evig tillintetgörelse för er. Grip tag i det hopp som nu hålls fram för er — att få vara med bland de evigt lyckliga människor som får överleva den tid, då den suveräne Herren Gud uppfyller sin egen så ofta uttalade profetia: ”Nationerna skall förnimma att jag är Jehova.” — Hesekiel 36:23; 39:7; AS.
OBSERVERA: En karta som visar den omnämnda fördelningen av landet finns på den bakre pärmens insida.
[Frågor]
