Kapitel 6

En nation uppmanas att vända åter till Jehova

1. Hur länge hade nu Haggai profeterat ensam, och vad hade Jehova väckt upp judarna till att göra?

DET hade gått åtminstone tio dagar sedan profeten Haggai hade uttalat sin andra profetia i Jerusalem den tjugoförsta dagen i sjunde månmånaden (Tischri) år 520 f.v.t. Detta var fortfarande i kung Darius I:s andra regeringsår i det persiska väldet. En trogen kvarleva av Jehova Guds tillbedjare, som år 537 f.v.t. hade återvänt från judarnas fångenskap i Babylonien, hade nu varit tillbaka i sitt hemland i sjutton år. Ett förbud som en tidigare kung i det persiska väldet hade utfärdat mot att återuppbygga Jehovas tempel i Jerusalem gällde fortfarande. Man hade inte hunnit längre med att återuppbygga templet än man hade gjort år 536 f.v.t., då dess grund blev lagd. Utan att vänta till dess en människas officiella förbud mot att återuppbygga huset för Jehovas tillbedjan blev upphävt hade Jehova Gud upprest sin profet Haggaj till att väcka upp de återförda judarna, så att de åter började bygga på templet. Detta inträffade den första dagen i sjätte månmånaden (Elul). Under två månmånader hade Haggai ensam fortsatt såsom den ende profeten som drev på med återuppbyggnadsarbetet.

2. Vad tillhandahöll nu Jehova för att ytterligare styrka tempelbyggarnas tro och mod?

² Även om enbart Haggais profeterande skulle ha varit tillräckligt och verkligen i viss utsträckning eggade judarna till verksamhet, skulle det ändå verka styrkande på deras tro och mod att ännu ett vittne för Jehova intygade att tiden nu var inne att utan dröjsmål återuppta återuppbyggnadsarbetet på Jehovas tempel i Jerusalem. I sin omtänksamhet uppreste Jehova ännu en profet vid denna betydelsefulla tidpunkt, en man vid namn Sakarja.  Vi läser följande om förbudet mot att bygga på templet och om hur och varför tempelbyggarna i sinom tid trotsade detta förbud:

3. Vad säger Esra om hur byggnadsförbudet genomdrevs och om hur judarna i sinom tid trotsade detta förbud?

³ ”Så snart nu vad som stod i konung Artasastas [Artaxerxes’, NW] skrivelse hade blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt. Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och det blev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves’ [Darius’, NW] andra regeringsår. Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son [sonson, NW], profeterna, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade. Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo då upp och begynte bygga på Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som understödde dem.” — Esra 4:23—5:2.

4. När började Sakarja profetera?

⁴ När i detta kung Darius I:s andra regeringsår (520 f.v.t.) började Sakarja, Iddos sonson, att profetera? Sakarjas egen profetiska bok upplyser oss om detta i inledningsorden, som lyder: ”I åttonde månaden av Darejaves’ andra regeringsår kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten.” — Sakarja 1:1.

5. a) Vilken dag kan det ha varit som Sakarja började profetera? b) Vad visar att det är viktigt för oss i våra dagar att undersöka hans bok?

⁵ Den åttonde månmånaden, som hade tjugonio dagar, hette Cheschvan och var en höstmånad. Vilken dag i denna månad det var anges inte i profetian. Det tycks ha varit den första dagen i Cheschvan, nymånadsdagen, när många judar firade nymånad i Jerusalem. I så fall skulle det ha varit exakt två månader efter det att Haggai börjat profetera. Den översättning som gjorts av S. Byington lyder här: ”Vid den åttonde nymånen i Darius’ andra år kom Jehovas ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till ‛Iddo.” (Sakarja 1:1, Byington) Föga anade Sakarja då att hans profetiska bok skulle bli så betydelsefull att inspirerade kristna skribenter hundratals år senare skulle citera från den för att bevisa att den väntade Messias, Kristus eller den Smorde, hade  kommit och hade fullbordat den första delen av sitt uppdrag till gagn för hela mänskligheten. (Matteus 21:5; 26:15, 28, 31; 27:9; Markus 14:24, 27; Lukas 22:20; Johannes 12:15; 19:37; Uppenbarelseboken 11:2, 4) Detta bevisar inte bara att Sakarjas bok är en inspirerad bok, som innehåller sanna profetior, utan också att det är viktigt för oss i våra dagar att undersöka den för att finna nutida uppfyllelser av dess profetior.

6. Vems utsagor fick Sakarja i uppdrag att förkunna, och vad visar att det är viktigt för oss att tänka på Sakarjas bok nu, när vi närmar oss Harmageddon?

⁶ Ända från början sägs de utsagor från Gud, som Sakarja får i uppdrag att förkunna, vara uttalanden av ”HERREN Sebaot” eller ”härskarornas Jehova” (NW), ett mycket meningsfullt uttryck. Det är också mycket passande med tanke på tiden och situationen. Detta kraftfulla uttryck används femtiotvå (52) gånger i Sakarjas profetia, som omfattar fjorton kapitel. I det sista kapitlets tredje vers framgår det att detta inte är någon tom benämning på Gud. Det förutsägs nämligen där: ”HERREN [Jehova] skall draga ut och strida mot de folken [dessa nationer, NW], såsom han stridde förr på drabbningens dag.” (Sakarja 14:3) Det är ytterst viktigt att man tänker på denna profetia i denna tid, då den sista boken i den Heliga skrift håller på att uppfyllas med avseende på alla nationernas marsch mot Harmageddon för ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Uppenbarelseboken 16:14, 16) Detta är samme Gud som den härskarornas Jehova som dyrkades på översteprästen Elis tid, på profeten Samuels tid och på herdegossen Davids tid, hans som drog ut ”i HERREN Sebaots [härskarornas Jehovas] namn” för att strida mot den tungt beväpnade filisteiske jätten Goljat och dödade honom med en perfekt riktad sten från sin slunga. — 1 Samuelsboken 1:3—4:4; 17:45.

SAKARJAS INLEDANDE PROFETIA

7. Vilka hade Jehova blivit svårt förtörnad på, enligt Sakarja 1:2, och varför det?

⁷ Härskarornas Jehovas inledande budskap genom hans nye profet Sakarja riktades till de återförda judarna och lydde: ”Svårt förtörnad var HERREN på edra fäder.” (Sakarja 1:2) Dessa ”fäder” var deras fäder och farfäder, som hade blivit bortförda i fångenskap till Babylon åren 617 och 607 f.v.t. Härskarornas Jehova  var svårt förtörnad på dessa, därför att de hade vanhelgat och orenat hans heliga tempel i Jerusalem och hade brutit sitt nationella förbund med honom och ingått politiska allianser med världsliga, hedniska nationer. Hans förtörnelse blev så stor att han till slut lät Jerusalem och dess tempel bli förstörda och lät hela Juda land ligga öde i sjuttio år utan vare sig människor eller husdjur. Roten till dessa svårigheter var att judarna hade övergett den rena, obesudlade tillbedjan av härskarornas Jehova. Detta allvarliga faktum var något man behövde påminna de judar om som hade blivit befriade ur fångenskapen i Babylon för att återvända till Jerusalem och återuppbygga Jehovas tempel där.

8. Vad blev Sakarja därefter uppmanad att säga åt judarna att göra gentemot Gud?

⁸ Sakarjas budskap riktade sig vidare med följande ord till de judar som nu redan hade varit tillbaka i sitt hemland i sjutton år: ”Säg därför nu till folket: Så säger HERREN Sebaot [härskarornas Jehova]: Vänden om till mig, säger HERREN Sebaot, så vill jag vända om till eder, säger HERREN Sebaot.” — Sakarja 1:3.

”VÄNDEN OM” — I VILKEN MENING OCH MED VILKA RESULTAT?

9. I vilken mening skulle dessa återförda judar vända om till härskarornas Jehova, och varför det?

⁹ På vad sätt menade Jehova att dessa återförda judar skulle vända om till honom? Hade inte profeten Haggai redan talat till dem, vilket lett till viss verksamhet från deras sida? Jo! Och skildringen lyder, sedan Haggai uttalat sin första profetia: ”Och HERREN uppväckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda ståthållares, ande och översteprästen Josuas, Josadaks sons, ande och allt det kvarblivna folkets ande, så att de gingo till verket och arbetade på HERREN Sebaots, sin Guds, hus. Detta skedde på tjugufjärde dagen i sjätte månaden av konung Darejaves’ andra regeringsår.” (Haggai 1:14; 2:1) Men under den tid av mer än en månad som hade gått sedan dess kan deras ansträngningar ha minskat, och en viss likgiltighet kan ha kommit till synes hos ett antal av dem. Detta skulle göra det mycket lämpligt att ännu en profet gav dem ytterligare en väckande uppmaning som en bekräftelse av den förra.

10. Hur skulle dessa judar vända om till sin Gud, och vad skulle bevisa att de hade vänt om helt och fullt?

 ¹⁰ Hela nationen måste vända om till härskarornas Jehova med ett hjärta och en själ, och de måste göra detta utan att frukta för fienden. De måste vända om genom att på nytt börja tillbedja den ende levande och sanne Guden på ett helhjärtat och oförfärat sätt. I deras fall skulle detta betyda att de gav synbart uttryck åt att de hade vänt om till sin Gud genom att fullborda återuppbyggandet av hans tempel. Detta var huvudsyftet med att de hade blivit återförda till sitt hemland. (Esra 1:1—4:3) De måste låta det komma i andra hand att bygga hus åt sig själva och sköta sina jordbruk och andra materiella intressen. Endast om dessa återförda judar hade ett fullbordat tempel i den stad vid vilken Gud hade fäst sitt namn, kunde de till fullo utöva sin tillbedjan av Gud enligt den lag han gett dem genom profeten Mose. (Haggai 1:3—9) Det fanns alltså mycket som dessa judar måste vända om till för att de skulle kunna tillbedja sin Gud i fullständig lydnad mot hans lag och övriga anordningar.

11. Hur skulle Jehova ”vända om” till dem, om de vände om till honom?

¹¹ Och vad skulle bli följden, om de verkligen vände om i helhjärtad tillbedjan? ”Jag [vill] vända om till eder, säger HERREN Sebaot.” Att han vände om till dem skulle innebära att han på nytt gav dem sin ynnest i fullt mått. Han skulle omintetgöra fiendens motstånd mot att de återuppbyggde sitt centralt belägna hus för tillbedjan av Gud. Han skulle befria dem från de motgångar som hade drabbat deras materiella välstånd ända sedan de slutade att arbeta på att återuppbygga templet. Han skulle välsigna dem med goda ting i materiellt avseende, men också med outsägliga andliga välsignelser. — Sakarja 8:9—15.

12. Vilket verk skulle alltså hela nationen förena sig i för att vinna Guds ynnest?

¹² Total mobilisering av nationen! Tiden var nu inne för just detta — under Jehovas ledning och med uppmuntran från hans profeter. Alla de återförda judarna skulle gripa sig an med sitt ytterst betydelsefulla arbete och fullborda Jehovas tillbedjans hus i alla dess delar. På så sätt skulle Jehovas namn bli upphöjt, och endast på så sätt kunde nationens överstepräst, underpräster och alla leviterna utföra sina föreskrivna plikter och tjänsteuppdrag  till andlig välsignelse för hela nationen och för alla de trogna proselyterna ur alla nationer. Men utan det fullbordade templet kunde judarna från när och fjärran inte fira sina tre årliga högtider på tillbörligt sätt och inte heller den årliga försoningsdagen. Inte heller tempelträlarna, netinim, som skulle vara ”trälar, vedhuggare och vattenbärare”, kunde då i full utsträckning bidra till de tjänster som skulle utföras i templet. (Josua 9:23; Esra 2:43—58) Detta var alltså ett verk som hela nationen skulle förena sig i för att vinna Guds välsignelse.

13. Vad borde utgången av deras fäders handlingssätt ha utgjort för dessa återförda judar, och vad riktades därför deras uppmärksamhet på?

¹³ Deras fäders handlingssätt och utgången därav borde ha tjänat som ett varnande exempel för de återförda judarna vid denna betydelsefulla tid. Det var därför Jehova ytterligare sade till dem genom profeten Sakarja: ”Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: ’Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar’, men de ville icke höra och aktade icke på mig, säger HERREN. Edra fäder, var äro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen? Nej, men mina ord och mina rådslut, de som jag betrodde åt mina tjänare profeterna, de träffade ju edra fäder, så att de måste vända om och säga: ’Såsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra med oss och såsom våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han ock gjort med oss.’” — Sakarja 1:4—6.

14. a) Vad kunde de återförda judarna vänta sig, om de följde sina fäders handlingssätt? b) Varför frågade Jehova hur det förhöll sig med deras fäder, och utgjorde det förhållandet att det förhöll sig på liknande sätt med de forna profeterna något skäl till att inte lyssna på Haggai och Sakarja?

¹⁴ Enligt vad som sades i denna varning skulle de återförda judarna kunna vara säkra på att drabbas av Jehovas misshag, om de efterliknade sina fäder som blev bortförda i fångenskap till Babylon. Orsaken till att Jehova frågade dem var deras fäder befann sig var att deras fäder inte längre var vid liv, på grund av att Guds misshag hade drabbat dem. De hade vägrat att överge sina onda vägar och gärningar och att ångerfullt vända om till sin Gud. De återförda judarna kunde emellertid ställa följande fråga: Hur var det med profeterna, till exempel Jeremia, som särskilt profeterade om Jerusalems förstöring och Juda lands ödeliggande?  Levde de kvar? Är de inte döda, precis som våra olydiga fäder? Även om svaret på denna fråga måste bli Ja, var detta ändå inget skäl för de återförda judarna att inte bry sig om profeterna Haggai och Sakarja, som Jehova nu uppreste, år 520 f.v.t.

15. a) Var det dessa forna profeters dödlighet som var det viktiga och avgörande i förbindelse med dem, eller vad var det? b) Vad skulle det alltså med säkerhet leda till att de återförda judarna följde sina fäders handlingssätt?

¹⁵ Det var inte de dödliga profeterna, som Jehova använde såsom sina inspirerade språkrör till att förkunna hans ord och rådslut, som man skulle bygga sina argument på. Det som var viktigt och avgörande var det som Jehova inspirerade dessa profeter att säga. Besannades Jehovas ord genom dem och de rådslut eller påbud som han utfärdat? De återförda judarnas fäder måste svara Ja! Dessa fäder blev tvungna att vända om med avseende på sitt tänkesätt och medge: ”Såsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra med oss och såsom våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han ock gjort med oss.” Varför skulle då de återförda judarna efterlikna sina fäder i att pröva Jehova huruvida han verkligen menade precis det som han hade sagt? Det skulle i så fall med säkerhet gå precis likadant med dem som det gick med deras fäder: Jehovas ofelbara ord och rådslut eller påbud skulle träffa dem; uppfyllelsen av dessa Jehovas uttalanden skulle i sinom tid drabba dem. Det skulle innebära katastrof. Varför då inte i stället vända om till Jehova nu, så att han kunde vända om till dem, så som han hade lovat?

EN LIKNANDE FRÅGA I MODERN TID

16. a) Vilken viktig fråga måste vi nu fatta beslut i? b) Vad gällde alltså den fråga som den överlevande kvarlevan ställdes inför under det första efterkrigsåret 1919?

¹⁶ Den viktiga fråga som vi måste fatta beslut i är: Vilken ställning har vi i förhållande till den ende levande och sanne Gudens, Jehovas, hus för tillbedjan? Detta är den fråga som tidigt mötte den generation av mänskligheten som har levat från år 1914 v.t. fram till våra dagar. Under första världskriget åren 1914—1918 blev många religiösa byggnader skadade eller förstörda på de internationella stridigheternas arena. Ett betydande antal av dessa kyrkor blev reparerade eller återuppbyggda under efterkrigstiden.  Men det som var viktigast för Jehova Guds sanna överlämnade folk efter denna världssammandrabbning var inte att bygga ett hus eller en kyrka, som skulle användas för religiöst ändamål, så som fallet hade varit för de återförda judarna åren 537—520 f.v.t. Jehovas sanna, andliga tempel hade inte blivit skadat eller förstört av några bomber från luften eller av andra explosiva ämnen som användes under första världskriget. Det hade inte berörts. I det första efterkrigsåret 1919 var följaktligen frågan: Vilken ställning intog kvarlevan av Jehovas överlämnade folk i förhållande till hans sanna, andliga tempel och den rena, obesudlade tillbedjan som skulle utövas där?

17. Behövde de överlämnade, döpta kristna bibelforskarna som överlevde första världskriget ångra sig och vända om till Jehova, och varför det?

¹⁷ Under första världskriget hade de överlämnade, döpta kristna bibelforskarna blivit allvarligt hindrade i sitt arbete med att vittna om Guds rike till följd av krigsoperationer, statliga förbud och våldsam förföljelse. De hade gett efter för ett mått av människofruktan, som har med sig snaror för den som hyser sådan fruktan. (Ordspråksboken 29:25) De hade försökt bevara sig fria från blodskuld genom att i huvudsak utföra vapenfri tjänst, men de hade inte bevarat en strikt, absolut neutralitet i förhållande till denna världens stridigheter. I vissa viktiga avseenden behövde de ångra sig och vända om till Jehova, så att han kunde vända om till dem med ynnest. — Sakarja 1:3.

18, 19. Vilket verk var det tid att återuppta, och varför det?

¹⁸ Denna världens nationer eller folk hade slutgiltigt trätt in i ”ändens tid” för dem — i och med att hedningarnas tider utlöpte år 1914. (Daniel 12:4) Det skede som världshändelserna då hade kommit in i krävde sannerligen att det verk som Jehova hade förordnat om skulle tas upp på nytt, och det var detta som hans Son, Jesus Kristus, hade förutsagt med följande ord:

¹⁹ ”Detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.” — Matteus 24:14; Markus 13:10.

20. a) På vilket sätt måste detta ofantliga, världsomfattande verk bli utfört? b) Vilka två organisationer måste man ta med i beräkningen?

²⁰ Detta ofantliga arbete av världsvid omfattning måste utföras på ett högt organiserat sätt, med en fullständigt enad organisation  under högsta ledarskap av den teokratiske härskaren Jehova Gud, som befann sig i sitt sanna, andliga tempel. Jehova måste organisera det hela. Det finns bara två organisationer som verkar i universell omfattning, och den ena av dessa organisationer bör vara välkänd för varje förnuftsbegåvad skapelse. Det är Skaparens organisation, Jehovas organisation. Den andra är hans störste motståndares organisation, dens som profeten Sakarja själv talar om, nämligen Åklagaren, Satan, djävulen. — Sakarja 3:1, 2.

21. Vilka är huvuddelarna inom djävulens organisation, och vad gör det i högsta grad nödvändigt att predikandet om Riket utförs på ett organiserat sätt?

²¹ Den nuvarande tingens ordning bland människorna representerar sannerligen en organisation, och den kristne aposteln Paulus talar om Satan, djävulen, såsom ”denna tingens ordnings gud”. (2 Korintierna 4:4, NW) I ett brev till efesierna (Ef. 2:2; 6:11, 12) beskriver han hur högt organiserad den osynliga, andliga delen av Satans, djävulens, organisation är. Både den osynliga delen och den synliga, jordiska delen av Satans organisation motstår predikandet av de goda nyheterna om Guds messianska rike. Detta gör det alltmera nödvändigt att de som predikar om Riket arbetar på ett organiserat sätt.

22. a) Är Jehovas ”härskaror” organiserade? b) Vad var Jehovas synliga, jordiska organisation fram till Jesu död? Vad har alltsedan pingsten år 33 v.t. varit hans synliga, jordiska organisation, och vad har kännetecknat denna organisation?

²² Härskarornas Jehova har utan tvivel alla dessa härskaror organiserade. (Lukas 2:13—15; Uppenbarelseboken 14:6, 7) Uppdraget att på jorden predika evangeliet eller nyheterna om Riket har härskarornas Jehova anförtrott endast åt sin synliga, jordiska organisation. Alltifrån profeten Mose tid fram till Herren Jesu Kristi död var det köttsliga, omskurna Israels jordiska nation Jehova Guds synliga organisation. (Psalm 147:19, 20) Men alltsedan Guds ande blev utgjuten över Jesu Kristi trogna lärjungar på pingsthögtidens dag år 33 v.t., har det andliga Israel med omskurna hjärtan varit Guds ”heliga folk” och hans synliga, jordiska organisation. (Apostlagärningarna 2:1—40; Galaterna 6:16; Romarna 2:28, 29; 1 Petrus 2:9) Det andliga Israel är alltså den sanna kristna församlingen, som består av Messias’, Jesu,  överlämnade, döpta, med anden smorda lärjungar. I likhet med människokroppen är denna församling högt organiserad, i det att var och en av dess många medlemmar har sin individuella uppgift att utföra. (Romarna 12:4—8; 1 Korintierna 12:12—28; Efesierna 4:15, 16; Kolosserna 2:19) För särskilda tjänsteuppdrag har församlingen sina förordnade äldste och biträdande tjänare. — Filipperna 1:1, NW.

23. Vilket annat arbete har Jehovas synliga organisation haft att utföra förutom att predika om Riket?

²³ I denna ”ändens tid” för den nuvarande tingens ordning är inte predikandet av ”detta evangelium om riket” till ett vittnesbörd för alla folk det enda arbete som utförts av Guds synliga jordiska organisation sedan första världskriget slutade. Det har pågått ett skördearbete i andligt avseende. Jesus Kristus förutsade detta. När Jesus förklarade sin liknelse om veteåkern, som en ovän hade sått ut ogräset dårrepe i, sade han:

24. Vad sade Jesus om skördetiden och skördemännen?

²⁴ ”Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände [Skörden är en avslutning på en tingens ordning, NW]. Skördemännen äro änglar.” — Matteus 13:37—39.

25. Vart församlades den överlevande kvarlevan av med anden smorda Jehovas tjänare år 1919? Varför måste hans änglar trots detta fortsätta med skördearbetet, och genom vilka gjorde de detta?

²⁵ Under efterkrigsåret 1919 församlades den trogna kvarlevan av Jehovas med anden smorda folk under änglars ledning till hans synliga, jordiska organisation för att utföra det förutsagda arbetet med att predika om Riket. Detta faktum blev mycket uppenbart genom att Internationella Bibelstudiesällskapet i september 1919 höll en allmän sammankomst i Cedar Point i Ohio. Men medlemmarna av denna trogna, smorda kvarleva, som hade överlevt de svåra prövningarna och förföljelsen under första världskriget, var inte tillräckligt många för att utfylla det förutbestämda antalet av dem som blir smorda till att regera med Jesus Kristus i hans himmelska rike. Hela antalet av Kristi medarvingar till Riket var på förhand bestämt till 144.000. (Uppenbarelseboken 7:4—8; 14:1, 3; 20:4, 6) Följaktligen måste flera av ”veteklassen”  sökas upp och skördas av änglarna för att samlas in till Jehovas synliga, jordiska organisation. Vad krävde nu detta skördearbete med tanke på att de osynliga himmelska änglarna verkade genom den smorda kvarlevan på jorden?

26. Vad krävde detta skördearbete att de överlevande medlemmarna av den smorda kvarlevan skulle göra, och vad måste ske med dem som de döpte för att dessa skulle bli Kristi medarvingar?

²⁶ Det krävde alltifrån 1919 att de överlevande av Kristi medarvingar till Riket måste fortsätta med arbetet att göra lärjungar, döpa dem och undervisa dem. Efter sitt dop såsom åt Gud överlämnade Jesu Kristi lärjungar måste dessa nya lärjungar bli smorda med Guds ande för att bli ”rikets barn”, Jesu Kristi medarvingar. (Romarna 8:15—17) De som på detta sätt samlats in under ”avslutningen på tingens ordning” och alla de andra vetelika kristna, som redan har bevisat sig trogna in i döden, utfyller tillsammans det förutbestämda antalet av 144.000 ”rikets barn”. Beträffande alla dessa trogna som samlats in heter det: ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.” — Uppenbarelseboken 20:4, 6.

ANDLIGA UNDERPRÄSTER I ”DET HELIGA” I TEMPLET

27, 28. a) I vilket förhållande står dessa smorda till översteprästen Jesus Kristus, och vilken del av Jehovas andliga tempel befinner de sig därför i? b) Vilka särskilda privilegier åtnjuter de på denna plats?

²⁷ Lägg märke till att dessa trogna, smorda lärjungar inte bara skall regera tillsammans med Jesus Kristus i det himmelska riket. De skall också vara ”Guds och Kristi präster”. De 144.000 smorda är därför översteprästen Jesu Kristi underpräster. Medan de ännu är vid liv på jorden står de i detta förhållande till Jesus Kristus, deras huvud. Det var därför aposteln Petrus för nitton hundra år sedan skrev till sina smorda medkristna och sade: ”I åter ären ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.” I egenskap av underpräster har de privilegiet att ”frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud”. (1 Petrus 2:9, 5) Medan de ännu befinner sig på jorden står de  följaktligen i ett särskilt förhållande till Jehovas andliga tempel, vars allraheligaste är hans särskilda boning i de heliga himlarna, där den uppväckte Jesus Kristus frambar värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer.

²⁸ Till och med medan dessa underpräster ännu befinner sig i köttet på jorden, befinner de sig i det andliga tillstånd som framställs i bild genom den första inre avdelningen eller ”det heliga” i Jerusalems tempel. Och precis som det heliga i Jerusalems tempel innehöll de gyllene skådebrödsborden, de gyllene ljusstakarna och det gyllene rökelsealtaret, äter de kristna underprästerna i det andliga ”heliga” andlig föda, åtnjuter andlig upplysning och frambär vällukten av trogna böner och nitisk tjänst för Jehova, medan de ännu befinner sig på jorden. (2 Moseboken 40:4, 5, 22—28; 1 Konungaboken 7:48—50; 2 Krönikeboken 4:19—22) Även om personer som saknar andlig urskillningsförmåga och uppskattning av andliga ting inte inser detta, utför dessa andliga, smorda underpräster i sanning helig tjänst i denna heliga del av Jehovas stora, andliga tempel. Från sin upphöjda ställning i detta andliga tempels allraheligaste kan han granska dessa underprästers verksamhet och kan döma dem med avseende på deras tjänst under hans överstepräst, Jesus Kristus. — Malaki 3:1—5.

29. a) Vilket slags arbete har alltså den överlevande smorda kvarlevan utfört sedan år 1919? b) Hur har detta berört Jehovas andliga tempel?

²⁹ När vi begrundar dessa ting, lägger vi märke till följande faktum: År 1919 framställde sig den överlevande smorda kvarlevan av Kristi lärjungar för att utföra sin del på jorden av skördearbetet under ledning av ”skördemännen”, de himmelska änglarna. På detta sätt grep de sig an med ett arbete som berörde Jehovas sanna, andliga tempel. Hur då? Jo, genom att arbeta med att göra lärjungar och således samla in ”veteklassen” under skördemännens, änglarnas, ledning verkade de för frambringandet av fler andliga underpräster. De samarbetade med Jehova Gud, så att han skulle kunna insätta fler underpräster, ja, hela antalet andliga underpräster, i det heliga i sitt stora, andliga tempel. De verkade alltså för en utvidgad helig tjänst förmedelst fler underpräster i Jehovas tempel.

30. Var detta den rätta tiden för att samla in de vetelika kristna, och hur innebar detta att den tjänstgörande styrkan ökade i det heliga i templet?

 ³⁰ I stället för att detta skulle vara ett ”axplockningsarbete”, som brukade följa den egentliga skörden i det forntida Israels land *, var detta insamlingsarbete från den överlevande smorda kvarlevans sida den egentliga skörden under änglarnas ledning såsom ”skördemän”. Tiden för detta arbete skulle vara ”avslutningen på tingens ordning”, som har pågått sedan år 1914, och Jesus sade att ”skörden är en avslutning på en tingens ordning”. (Matteus 13:39; 24:3, 31; NW) Till följd av det andliga skördearbetet under de år som följde växte den smorda kvarlevan av Kristi vetelika lärjungar i antal, i synnerhet fram till år 1931, då den smorda kvarlevan omfattade det på Skriften grundade namnet ”Jehovas vittnen”. Det var uppenbart att antalet andliga underpräster i det heliga i Jehovas andliga tempel hade ökat, och förmodligen hade man nu uppnått hela det antal som behövdes för att utfylla den på förhand bestämda kvoten om 144.000 andliga underpräster under översteprästen Jesus Kristus. Detta innebar sannerligen att den tjänstgörande styrkan ökade i det heliga i Jehovas sanna tempel.

31. Hur hade de blivit befriade och återförda år 1919 till förmån för tempelarbetet?

³¹ Detta var alltså ett andligt tempelarbete som de överlevande medlemmarna av den smorda kvarlevan började ta del i år 1919. Tack vare Jehovas kärleksfulla omtanke genom hans större Cyrus, Jesus Kristus, hade de blivit befriade från slaveriet under det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och under dess politiska älskare. De hade blivit befriade och återförda till sin rättmätiga besittning på jorden just för det ändamålet att de skulle ägna sig åt detta tempelarbete.

32. Vilken motsvarighet till det som inträffade år 520 f.v.t. finner vi år 1919 v.t.?

³² Det var på samma sätt som år 520 f.v.t., då profeterna Haggai och Sakarja blev uppresta för att uppmuntra den återförda judiska kvarlevan att återuppta arbetet med att bygga på det länge  försummade templet i Jerusalem. År 1919 v.t. användes spalterna i tidskriften The Watch Tower till att väcka liv i den överlevande smorda kvarlevan och uppmuntra den till att oförskräckt återuppta sin frimodiga, offentliga tjänst för den högste Guden. Hans messianska rike hade blivit upprättat i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914, och detta måste nu kungöras över hela världen. Detta lovets offer skulle nu frambäras åt Gud till och med i alla hans fienders närvaro. — Hebréerna 13:15; Psalm 138:1—3.

33. Vad skulle hända om den smorda kvarlevan följde det handlingssätt som kännetecknade den forntida judiska kvarlevans fäder, och vad gjorde därför den smorda kvarlevan?

³³ På detta sätt kunde de ”vända om” till Jehova, och då skulle också han ”vända om” till dem med gudomlig ynnest. Om de efterliknade den forntida judiska kvarlevans fäder, som Jehova hade varit svårt förtörnad på, skulle de drabbas av olycka, precis som dessa fäder, därför att de inte lyssnade till eller ägnade uppmärksamhet åt Jehovas profeters varningar och råd. Då skulle också de träffas av Jehovas profetiska ord och påbud mot de olydiga, nu i denna ”ändens tid”. Den smorda kvarlevan handlade därför förståndigt, när den började ”vända om” till Jehova år 1919.

[Fotnoter]

[Frågor]