Kapitel 12

Ogudaktigheten skall inte tillåtas längre

1. Vad skulle Israels nation göra för att få Jehovas välsignelse i enlighet med förbundet, i stället för att bara utföra religiösa formaliteter i hans tempel?

ISRAELS forntida nation hade i Jerusalem den sköna symbolen för den ende levande och sanne Gudens rena tillbedjan. Det var hans heliga tempel, som blivit återuppbyggt. Men nationen skulle inte bara utföra rutinmässiga ceremonier i detta centrum för tillbedjan. Israels utvalda nation med sitt återuppbyggda tempel för Jehovas tillbedjan i Jerusalem skulle utöva denna religion dagligen över hela sitt gudagivna land. Då skulle inte deras religion bara vara en from formalitet, utan en levande verklighet. Den skulle inte leda till att man vanhelgade Jehovas tillbedjans heliga hus. Den skulle inte dra spe och smälek över Guds namn. Då kunde han med glädje välsigna de vördnadsfulla invånarna i landet i enlighet med löftet i hans högtidliga förbund med nationen. Han skulle inte bli tvungen att sända en dödsbringande förbannelse över dem som inte höll detta förbund.

2. a) Vad bör Jehovas tillbedjare hata, enligt vad som sägs i Psalm 97:10, 11? b) I enlighet med vilket Guds uppsåt bör de inte tolerera någon ogudaktighet i sin gudagivna besittning?

² Hans uppriktiga tillbedjare måste verkligen hata ogudaktigheten. Därför uppmanar den inspirerade psalmisten dem: ”I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem. Ljus är utsått för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.” (Psalm 97:10, 11) Det får inte förekomma att man tolererar ogudaktigheten där de som älskar Jehova bor, i deras gudagivna besittning. Vid den tid som Jehova har bestämt och som han noga håller fast vid kommer han att göra slut på all ogudaktighet över hela jorden  jämte alla dess fruktansvärda verkningar. Han kommer inte längre att tillåta ogudaktigheten. Vilken lycklig tid för alla rättfärdigt inställda människor!

3. Vilken syn gavs nu i överensstämmelse med detta tema, och för vilkas uppmuntran blev den upptecknad?

³ Temat för den sjätte syn som profeten Sakarja fick den tjugofjärde dagen i elfte månmånaden (Sebat) år 519 f.v.t. hade att göra med denna ljuvliga framtidsutsikt. Han blev inspirerad att uppteckna sin syn för att den skulle bevaras till uppmuntran för oss i denna tid, då den går i uppfyllelse helt och hållet.

DEN SJÄTTE SYNEN

4, 5. a) Vad berättade Sakarja för den uttolkande ängeln att han såg? b) Hur förflyttade sig rullen genom luften? Hur stor skrivyta hade den, och för vilket slags budskap?

⁴ Sakarja skriver: ”När jag sedan åter lyfte upp mina ögon, fick jag se en bokrulle flyga fram. Och han [den uttolkande ängeln] sade till mig: ’Vad ser du?’ Jag svarade: ’Jag ser en bokrulle flyga fram; den är tjugu alnar lång och tio alnar bred.’” — Sakarja 5:1, 2.

⁵ Rullen är utrullad. Med plan yta glider den fram genom luften såsom på flygplansvingar. Det är en stor rulle. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred, och dess yta blir därför sammanlagt två hundra kvadratalnar eller omkring fyrtio kvadratmeter. Och om båda sidorna på rullen användes till att skriva på, skulle detta innebära omkring åttio kvadratmeters skrivyta. Den visade sig också vara skriven på båda sidorna. På så sätt kunde den förmedla ett ovanligt långt budskap. Var det ett gynnsamt eller ogynnsamt budskap för landet? Detta skulle kunna antyda vad den flygande rullen betydde. Sakarja ville veta det. Det vill vi också.

6. Vad förklarade den uttolkande ängeln att den flygande rullen betydde?

⁶ Vad sade den uttolkande ängeln? ”Och han sade till mig: ’Detta är den förbannelse, som går ut över hela landet; ty var och en, som stjäl, skall utrotas därifrån, enligt denna sida, och var och en, som svär, skall utrotas därifrån, enligt den andra sidan.’” — Sakarja 5:3, Åk.

7, 8. Vilka frågor uppstår med avseende på den som stjäl och den som svär en falsk ed i Jehovas namn, och vad säger Jehova att förbannelsen skall medföra?

 ⁷ Vad kommer då att hända dessa missdådare, som hittills har sluppit undan straff? Vilken förbannelse skall drabba de hittills ostraffade tjuvarna, enligt vad som står skrivet på bokrullens ena sida? Och vilken förbannelse skall drabba dem som gjort sig skyldiga till att svärja en ed, enligt vad som står skrivet på bokrullens andra sida? Också vi i våra dagar vill veta det, därför att hela jorden för närvarande svämmar över av tjuvar och av människor som inte uppfyller sina svurna eder. Vad har den uttolkande ängeln att säga oss? Detta:

⁸ ”Jag har låtit den gå ut, säger HERREN Sebaot, för att den skall komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svär falskt vid mitt namn; och den skall stanna där i huset och fräta upp det med både trävirke och stenar.” — Sakarja 5:4.

9. Hur långt skulle denna utplåning gå? Skulle den inskränka sig till husen?

⁹ De som stal och de som svor falska eder i Jehovas namn drabbades av förbannelse och blev dömda till tillintetgörelse. Inte nog med att deras hus skulle frätas upp med både trävirke och stenar, utan de som stal eller svor falska eder skulle också utplånas. Själva platsen där de bodde skulle utplånas ur landet, både de själva och deras hus. I sanning en fruktansvärd, drastisk förbannelse!

10. Vilket land gällde detta, och varför gjorde detta att det blev så mycket allvarligare att stjäla eller svärja falskt?

¹⁰ Vi måste komma ihåg att detta gällde det land som tagits i besittning av kvarlevan av före detta landsförvista judar, som hade blivit befriade från Babylon och hade återvänt till Juda land för att återuppbygga Jehovas tempel i Jerusalem. Detta gjorde saken så mycket allvarligare. Enligt de tio budorden, som gavs genom profeten Mose, var dessa köttsliga, omskurna judar underställda den gudomliga befallningen att inte stjäla och att inte svärja falskt eller bära falskt vittnesbörd. Om någon skulle stjäla från Guds utvalda folk, skulle han alltså i själva verket stjäla från Jehova. Om någon svor falskt i Jehovas heliga namn, ljög denne inte bara för den som den svurna eden skulle utgöra en försäkran eller garanti för, utan han ljög också för Jehova. Det  var att missbruka hans namn, att använda hans namn på ett värdelöst sätt. (2 Moseboken 20:7, 15, 16) Även om tjuvarna och menedarna under någon tid undgick att bli straffade av dem som skulle genomdriva lydnaden för Guds lag, skulle dessa lagbrytare ändå dra hans förbannelse över sig, och den skulle i sinom tid drabba dem.

FORMER AV STÖLD

11. Var hunger någon ursäkt för stöld, eller vilka följder fick det att man stal av denna orsak, enligt vad Salomo och Ordspråksförfattaren Agur sade?

¹¹ Oavsett vilket motiv det kunde finnas för att stjäla och hur försvarligt det kunde tyckas vara att stjäla under rådande omständigheter, så var det ändå en synd som förtjänade att bestraffas enligt Guds lag. Den inspirerade, vise kung Salomo sade: ”Föraktar man icke tjuven, som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar? Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.” (Ordspråksboken 6:30, 31) Ordspråksförfattaren Agur, Jakes son, ville inte komma i sådana omständigheter där han kände sig tvungen att stjäla, eftersom han insåg att detta berörde eller påverkade hans Gud. Därför bad han till Gud: ”Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. Jag kunde eljest, om jag bleve alltför mätt, förneka dig, så att jag sporde: ’Vem är HERREN?’ Eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på Guds namn.” (Ordspråksboken 30:1, 8, 9) Hur skulle han förgripa sig på Guds namn genom att stjäla?

12. a) Hur visar de tio budorden att det innebär att förgripa sig på Guds namn, om man stjäl, även om det sker på grund av hunger? b) Vad säger aposteln Paulus om detta?

¹² På grund av att stöld är en form av avgudadyrkan. Den som stjäl avgudar sig själv eller det han stjäl. Han åtrår det som han inte har rätt till, därför att det tillhör någon annan. För att undgå att bli straffad för stöld tar han det som han åtrår, när ägaren eller lagens representanter inte ser det. Eftersom förbudet att stjäla uttalades i Guds namn, som är Jehova, visar den som stjäl vanvördnad för Guds namn och förgriper sig på det, som om det inte vore av någon vikt eller betydelse. Den kristne aposteln  Paulus skrev till kristna som skulle ärva Guds himmelska rike: ”Ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.” (Efesierna 5:5) Han skrev också: ”Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan.” (Kolosserna 3:5) Paulus kan ha tänkt på Sakarjas profetia, när han skrev: ”Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre och uträtte med sina händer, vad gott är, så att han har något, varav han kan dela med sig åt den som lider brist.” — Efesierna 4:28, 25.

13. a) Hur drabbar ”förbannelsen” den överlämnade, döpte kristne som börjar stjäla? b) Vilken stöld är ännu allvarligare än att stjäla någon skapelses materiella ägodelar?

¹³ Om en överlämnad, döpt kristen fortsätter att stjäla, som han gjort före sin omvändelse, eller om han nu börjar stjäla, förgriper han sig på Guds namn. Eftersom han inte kan ärva Guds messianska rike, då han är en tjuv, drabbas han av Guds förbannelse. Detta kommer att betyda tillintetgörelse för honom. Det finns nämligen inget annat kvar för honom, om han misslyckas med att komma in i det rike som han blivit kallad till. För att vara tjuv behöver man inte nödvändigtvis stjäla materiella ting från någon annan. Ännu allvarligare är det nämligen om man stjäl Guds ord. Gud är emot sådan stöld.

14. Vad säger Jehova i Jeremia 23:30—32 om dem som stjäl hans ord?

¹⁴ ”Se, därför skall jag komma över profeterna, säger HERREN, dessa som stjäla mina ord, den ene från den andre; ja, jag skall komma över profeterna, säger HERREN, dessa som frambära sin egen tungas ord, men säga: ’Så säger HERREN.’ Ja, jag skall komma över dem som profetera lögndrömmar, säger HERREN, och som, när de förtälja dem, föra mitt folk vilse med sina lögner och sin stortalighet, fastän jag icke har sänt dem eller givit dem något uppdrag och fastän de alls icke kunna hjälpa detta folk, säger HERREN.” — Jeremia 23:30—32.

15. a) Vad måste sägas om huruvida man stjäl sin nästas ord, när man citerar bibeln inför andra? b) Hur stal de falska profeterna på Jeremias tid Guds ord från sin nästa?

¹⁵ Att stjäla Jehovas ord från sin nästa är en allvarlig sak. Hur kan man då göra detta? Stjäl man Jehovas ord från profeten,  när man citerar dens ord som Jehova har inspirerat till att uttala dem? Nej, man framhåller ju då att dessa ord kommer från den inspirerade profet vars ord man citerar till sitt stöd eller till att bevisa en viss lärofråga. Man riktar då människors uppmärksamhet på den bibelbok, det kapitel och den vers som man citerar från. Man gör inte som de falska profeterna på Jeremias tid. Dessa profeter lade beslag på den mans profetia som Jehova hade inspirerat till att uttala denna profetia, och sedan prånglade de ut denna profetia som om den vore deras egen, och när de gjorde tillägg till denna profetia, som de hade stulit, hade de naturligtvis inte Guds vägledning. Detta innebar att de inte förklarade profetian på rätt sätt eller att de gjorde egna obehöriga tillägg, så att de förfalskade, förvrängde eller vattnade ur profetian. På detta sätt använde de den stulna profetian för sina egna själviska syften.

16. Hur kunde de som låtsades vara inspirerade profeter eller som berättade vanliga drömmar sägas stjäla Guds namn?

¹⁶ De gav sig sken av att vara profeter genom att säga, såsom under inspiration: ”Så säger HERREN [Jehova].” På så sätt stal de i själva verket Jehovas namn genom att fästa det vid sitt eget uttalande, där det inte hörde hemma. De drömde falska drömmar om framtiden för att vända folket emot Jehovas sanna språkrör. Förmedelst sina falska drömmar och sitt skryt beträffande framtiden fick de folket att gå vilse i religiöst och andligt avseende, så att de inte var förberedda på vad som verkligen skulle komma. Jehova hade inte sänt dem eller gett dem befallning, och därför hade de inte någon rätt att stjäla Guds namn från dess rättmätiga plats och använda det för sina bedrägliga syften. Sådana tjuvar är inte till gagn för någon.

17. Vad för något, som nu närmade sig, varnade Jehova för, och hur var de profeter som inte hade tillträde till hans råd ansvariga för folkets handlingssätt?

¹⁷ ”Vilken av dem har då fått tillträde till HERRENS råd, så att han kan förnimma och höra hans ord? Och vilken har aktat på hans ord och lyssnat därtill? Se, en stormvind från HERREN är här, hans förtörnelse bryter fram, en virvlande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. Och HERRENS vrede skall icke upphöra, förrän han har utfört och fullbordat sitt  hjärtas tankar; i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det. Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; jag talade icke till dem, utan själva profeterade de. Om de verkligen hade tillträde till mitt råd, så borde de förkunna mina ord för mitt folk och förmå dem att vända om från sin onda väg och sitt onda väsende.” — Jeremia 23:18—22.

18. Hur har kristenhetens präster gjort det som Uppenbarelseboken 22:19 varnar för, och hur har de stulit sin nästas ord?

¹⁸ Det föregående stämmer överens med vad som sägs till överlämnade, döpta kristna i bibelns sista bok: ”Om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.” (Uppenbarelseboken 22:19) Genom att lära ut att Uppenbarelseboken inte har något profetiskt värde eller att bibeln är full av myter och legender och omöjligheter har kristenhetens präster sannerligen tagit bort mycket från Guds ord, varigenom de undanhåller det intet ont anande folket hans ord. Hur ofta har inte kristenhetens präster under politiska kampanjer och i krigstid lagt beslag på en bibeltext för sina egna själviska syften och använt den som en förevändning för att tala till sina församlingar om världens politiska frågor, sociala reformprogram och krigspropaganda! Är inte detta att stjäla Jehovas ord från sin nästa?

19. Hur kan vi, i likhet med aposteln Paulus, undvika att drabbas av Guds förbannelse för att vi stjäl hans ord från dem som behöver dem?

¹⁹ I stället för att stjäla något av Guds ord från dem som verkligen förtjänar att få höra det bör vi efterlikna aposteln Paulus’ exempel. Han sade: ”I veten, att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder. Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus. Därför betygar jag för eder nu i dag, att jag icke bär skuld för någons blod. Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.” (Apostlagärningarna 20:19—21, 26, 27) I likhet med Paulus vill vi inte drabbas av förbannelse för att vi gjort oss skyldiga till andlig stöld.

 ATT SVÄRJA FALSKT VID GUDS NAMN

20. Vilket framträdande exempel på en person i Juda land som svurit falskt vid Guds namn kom profeten Sakarja och hans judiska medbröder tydligt ihåg?

²⁰ Sakarja och de övriga av de återförda judarna på hans tid kom tydligt ihåg ett framträdande historiskt fall som visade hur allvarligt Gud såg på att man svor falskt vid hans namn. Det var deras siste kung på tronen i Jerusalem, nämligen kung Sidkia, Josias son, som gjorde sig skyldig till detta. Han dog blind i ett fängelse i Babylon innan den trogna judiska kvarlevan blev befriad ur den babyloniska fångenskapen. Men varför? I skildringen i 2 Krönikeboken 36:12, 13 får vi reda på orsaken, när det heter: ”Han gjorde, vad ont var i HERRENS, sin Guds, ögon; han ödmjukade sig icke för profeten Jeremia som talade HERRENS ord. Han avföll från konung Nebukadnessar som hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var hårdnackad och förstockade sitt hjärta, så att han icke omvände sig till HERREN, Israels Gud.”

21. Vilket beslut fattade Jehova enligt Hesekiel 17:16—20 beträffande den otrogne kung Sidkia?

²¹ Beträffande den ed som kung Sidkia svor inför kung Nebukadnessar i Jehovas namn framhålls i Hesekiel 17:16—20 följande beslut av Jehova:

”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung [Nebukadnessar] bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö... . Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma. Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud. Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom för den otrohets skull, som han har begått mot mig.”

22. Hur svor kung Sidkia falskt, och vems råd ringaktade han därigenom?

²² Eftersom kung Sidkia hade svurit kung Nebukadnessar en ed i den suveräne Herren Jehovas namn, var han skyldig Gud att uppfylla denna ed och hålla sitt förbund att vara lydkonung under kungen i Babylon. I ringaktning för profeten Jeremias inspirerade  råd försvor han sig, svor falskt, och gjorde uppror och vände sig till Farao i Egypten för att få militärt bistånd. — Hesekiel 17:11—15, 17; Jesaja 31:1—3.

23. Hur har kristenhetens nationer och deras prästerskap i likhet med Sidkia dragit åstad för att få bistånd, varigenom de brutit sitt förbund?

²³ I likhet med kung Sidkia, som stod under lagförbundet med Gud genom medlaren Mose, har kristenhetens nationer dragit ner till det symboliska Egypten för att få bistånd, ja, de har vänt sig till världen med dess militära utrustning. Prästerna i kristenheten har gjort gemensam sak med sina respektive nationer och har välsignat deras härar, deras krigsvapen och deras militära förehavanden, och de har uppsänt böner för dem. På detta sätt har kristenhetens nationer och deras präster, som påstår att de befinner sig i det nya förbundet med Gud genom Kristus såsom medlare, brutit sitt förbund med Gud. Det religiösa prästerskapet har brutit sin neutralitet i förhållande till världens konflikter och stridigheter, trots att denna neutralitet måste upprätthållas av alla kristna.

24. a) Hur har kristenhetens präster handlat med avseende på de löften eller eder de avgett, när de blivit förordnade till präster? b) Hur kommer det att gå för dem, när Gud under den ”stora vedermödan” låter den flygande bokrullens ”förbannelse” drabba dem?

²⁴ Vilka löften eller svurna eder kristenhetens sekteriska präster än har gett Gud, när de blivit förordnade till sitt ämbete inom sina respektive religiösa samfund, så har de brutit dessa löften. De har gjort detta genom sitt världsliga handlingssätt, trots att de väl vetat att ”världens vänskap är Guds ovänskap” och att ”den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän”. (Jakob 4:4) Hur är det då med den ”förbannelse” som representerades av den ovanligt stora flygande bokrullen, som for fram över hela landet? Kommer den att komma in i dessa andliga eller religiösa tjuvars hus? Kommer den att utplåna dem och alla deras religiösa hus vid den tid då Gud låter denna förbannelse drabba dem? Ja, utan misskund! Dessa präster och deras till bekännelsen kristna nationer är ”falska i fråga om avtal” gentemot Gud, fastän de mycket väl borde känna till ”Guds rättfärdiga förordning, att de som bedriver sådant är förtjänta av döden”. (Romarna 1:31, 32, NW) Ve dem i den kommande ”stora  vedermödan”, då Gud kommer att låta den flygande bokrullens förbannelse drabba dem. — Matteus 24:21, 22.

25, 26. a) Var måste det en gång för alla bli slut på den ogudaktighet som beskrivs i den flygande bokrullen? b) Genom vilket handlingssätt kommer överlämnade, döpta kristna att undgå att drabbas av den flygande bokrullens förbannelse?

²⁵ Liksom förbannelsen i Sakarjas syn skulle göra slut på all stöld och alla falska eder i Jehovas namn över hela hans folks land, så måste också allt sådant utrotas från hela jorden. I synnerhet måste detta nu ske i den andliga besittning som tillhör Jehovas återförda kvarleva av det andliga Israel. Sådan ogudaktighet kommer inte längre att tillåtas eller tolereras. Den kommer inte ostraffat att få bedrivas här på jorden, som tillhör dess Skapare, den suveräne Herren Jehova. För att undgå den kommande utplåningen måste alla helt och hållet överlämnade, döpta kristna följa den bibliska befallningen att inte vara någon ”del av denna världen”, att obrytbart bevara den teokratiska neutraliteten i förhållande till denna världens själviska dispyter och stridigheter. Därför att den återförda kvarlevan av andliga israeliter gör detta uppfylls orden i Uppenbarelseboken 22:3—5 på dem:

²⁶ ”Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skola tjäna honom och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.”

OGUDAKTIGHETEN FORSLAS UNDAN TILL BABYLON

27. a) Vad såg Sakarja komma fram i den sjunde synen? b) Vilken fråga ställs med avseende på ”deras utseende i hela landet” (Åk)?

²⁷ Eftersom det inte längre skall finnas någon förbannelse från Gud, skall det inte heller finnas någon ogudaktighet längre. Profeten Sakarjas sjunde syn visar med intressanta symboler att ogudaktigheten inte längre skulle tillåtas i och på det som tillhör den gudomlige Skaparen. Låt oss fästa vårt sinnes ögon vid den ordmålning som Sakarja nu framställer för oss: ”Sedan kom ängeln, som talade med mig, fram och sade till mig: ’Lyft upp  dina ögon och se, vad det är, som där kommer fram.’ Och jag frågade: ’Vad är det?’ Han svarade: ’Det är en sädesskäppa [efan, Åk], som kommer fram.’ Ytterligare sade han: ’Så är det beställt med dem [Detta är deras utseende, Åk] i hela landet.’” (Sakarja 5:5, 6) På det språk som ängeln använde, dvs. på hebreiska, betyder uttrycket ”deras utseende” ordagrant ”deras öga”. I 4 Moseboken 11:7 har på liknande sätt ordet ”öga” översatts med ”utseende” (dvs. när det gäller det nyfunna mannat). Den grekiska Septuagintaöversättningen återger emellertid Sakarja 5:6 på ett annat sätt: ”Detta är deras orättfärdighet på hela jorden.” Är deras ”utseende” alltigenom orättfärdigt?

28. Vad anger det faktum att denna behållare var ett bestämt rymdmått beträffande dem som bor ”i hela landet”?

²⁸ Ja, vi skall se vad som finns inuti denna flygande skäppa, vilken täcks av en blyskiva, som vi kommer att finna. En skäppa eller en efa var ett rymdmått som rymde omkring tjugotvå liter. Eftersom den mäter upp det som finns i den, tycks detta betyda att den mäter upp eller tar mått på det som finns inuti denna symboliska skäppa, varigenom den framhäver ”utseendet” hos alla dem som bor i landet eller på jorden. Är utseendet orättfärdigt, som ordalydelsen i den grekiska Septuagintaöversättningen antyder?

29. Vad visade sig skäppan innehålla, och vilket namn gavs åt dess innehåll?

²⁹ ”Jag fick då se”, säger Sakarja, ”huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu syntes där en kvinna, som satt i skäppan. Därefter sade han: ’Detta är Ogudaktigheten.’ Och så stötte han henne åter ned i skäppan och slog igen blylocket över dess öppning.” — Sakarja 5:7, 8.

30. a) Vad föreställde alltså denna ”kvinna” i skäppan, och vad antyddes av att hon blev instängd där? b) Begränsades ogudaktigheten till sin art till följd av att den behållare den inneslöts i var en skäppa som användes i samband med affärsverksamhet, men var hörde den under alla förhållanden hemma?

³⁰ Alla landets invånares ogudaktighet symboliserades alltså genom en kvinna. Men nu har denna ogudaktighet blivit instängd, precis som kvinnan i skäppan. Ogudaktigheten har blivit uppmätt, och den tid har också blivit uppmätt under vilken den skulle tillåtas att få vara kvar i landet. Den suveräne Herren Jehova har sörjt för detta. Och för att hålla ogudaktigheten instängd  har en tung, rund skiva av bly blivit lagd över skäppans öppning. Eftersom skäppan är ett mått som används i samband med handel, skulle den kunna betyda något kommersiellt och i enlighet därmed innehålla kommersiell ogudaktighet, oärliga affärsmetoder. Men det behöver inte vara så! Ett mått kan också användas med avseende på alla områden av människors angelägenheter och verksamhet, och det tycks vara så vi bör betrakta den ogudaktighet som här framställs i bild. Inget som helst slag av ogudaktighet har någon plats i Jehovas överlämnade folks land eller andliga besittning. Den bör hel och hållen inneslutas i en behållare och förpassas dit där den hör hemma. Den bör inte tillåtas att vara kvar.

31. Vad såg Sakarja härnäst hända med skäppan?

³¹ Detta avlägsnande och bortforslande av ”ogudaktigheten” är just vad som framställs i Sakarjas sjunde syn. Vi kan glädja oss tillsammans med honom, när han berättar: ”När jag sedan lyfte upp mina ögon, fick jag se två kvinnor komma fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika hägerns [storkens, NW]. Och de lyfte upp skäppan mellan jord och himmel. Då frågade jag ängeln, som talade med mig: ’Vart föra de skäppan?’” — Sakarja 5:9, 10.

32. Hur ställs dessa båda kvinnor i kontrast till kvinnan i skäppan, och vad antyds genom att vinden fyllde deras vingar?

³² Två symboliska kvinnor används till att med ilande fart transportera bort den innestängda ”ogudaktigheten” liksom med flygfrakt i vår moderna tid. Detta är ett gott bruk av symboler. Kvinnosläktet får härigenom inte endast symbolisera ogudaktighet; ogudaktighet är inte begränsad till kvinnor. Också de kan vara dygdiga och användbara i Jehovas tjänst. Och här, i denna syn, används de till att symbolisera redskap som används av den suveräne Herren Gud, som hatar ogudaktighet. I likhet med honom hatar dessa båda symboliska kvinnor ogudaktighet och gläder sig åt att bli använda av honom till att befria landet från den. Här råder alltså tillbörlig balans när det gäller att använda kvinnor som symboler. Och att ”vinden fyllde deras vingar” visar att de hade himmelskt bistånd i att snabbt befria landet från ogudaktigheten.

33. Vilka egenskaper hos storken gjorde det passande att dessa båda symboliska kvinnor hade storkvingar i detta sammanhang?

 ³³ Vi lägger märke till att deras vingar är lika ”storkens”. Hur passande var det inte att dessa båda symboliska kvinnor hade sådana vingar, eftersom det hebreiska ordet för ”stork” (chasidah) tycks härleda sig från det hebreiska ordet (chesed) som betyder ”kärleksfull omtanke” och ”lojalitet”, egenskaper som är kännetecknande för kvinnor. Storken är känd för att vara mycket öm mot sin avkomma och även lojal mot sin partner hela livet igenom. Men ”ogudaktigheten” kommer naturligtvis inte att behandlas med ömhet. Eftersom storkar är flyttfåglar och instinktivt vet när det är tid att flytta, bör dessa båda symboliska kvinnor med storkvingar känna till Jehovas fastställda tid för att avlägsna ”ogudaktigheten”. (Jeremia 8:7, där NW har ”storken” i stället för ”hägern”) Eftersom storkar kan ha en vingbredd på över två meter, kan de flyga högt och även lyfta tunga bördor. Med sina storkvingar borde de båda symboliska kvinnorna vara i stånd att lyfta och flyga bort med den tunga börda som ”ogudaktigheten” utgjorde. (Job 39:16 [”såsom storkens äro ej hennes vingar och fjädrar”, Åk]; Psalm 104:17, där Åk har ”storken” i stället för ”hägern”) Vi frågar i likhet med Sakarja: ”Vart föra de skäppan?”

34. Vart sade ängeln att de bevingade kvinnorna förde skäppan med dess innehåll?

³⁴ Ängeln som talade med Sakarja berättar: ”Han svarade mig: ’De hava i sinnet att bygga ett hus åt henne i Sinears land; och när det är färdigt, skall hon där bliva nedsatt [där skall det grundas och skall hon ställas ned, My] på sin plats.’” — Sakarja 5:11.

35. På vad sätt var ”Sinears land” en lämplig plats att föra ”ogudaktigheten” till och låta den bosätta sig där ”på sin plats”?

³⁵ Varför kunde det sägas att ”ogudaktigheten” blev ”nedsatt på sin plats”, när den fördes bort till ”Sinears land”? Därför att det var där staden Babylon låg, också på profeten Sakarjas tid. Det var där Babylon grundades av Nimrod, som var ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”. Det var där, med Babylon som centrum, som det ogudaktiga upproret mot den suveräne Herren Jehova organiserades. Där grundlades också den organiserade falska religionen, så att Babylon kom att bli världens centrum för falsk religion. Det blev sätet för ”det stora Babylon”, den  falska religionens världsvälde, som består ännu i denna dag. (1 Moseboken 10:8—10, NW; 11:1—9; Uppenbarelseboken 14:8; 17:1—18) Det är alltså i ”Sinears land”, som symboliserar platsen för upproret mot Jehova Guds universella suveränitet och även den falska, babyloniska religionens säte, som ”ogudaktigheten” bör bosätta sig och stanna kvar, såsom i ett hus som blivit fast grundat ”på sin plats”.

36. Vad var Jehovas utvalda folks gudagivna land ingen lämplig plats för i och med att templet återuppbyggdes i Jerusalem, vilket också antyds av Paulus’ ord i 2 Korintierna 6:14—16?

³⁶ Jehovas utvalda folks gudagivna land var sannerligen ingen plats för ogudaktighet av vad slag det vara må, varken avgudadyrkan, stöld, oärliga affärsmetoder, svärjande av falska eder i Guds namn eller någon annan form av ogudaktighet. Detta borde i synnerhet vara fallet i och med att Jehovas tempel återuppbyggdes i Jerusalem till gagn för den rena, obesudlade, helhjärtade tillbedjan av honom. Som den kristne aposteln Paulus skrev till församlingen i den hedniska staden Korint: ”Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar?” (2 Korintierna 6:14—16) På intet som helst sätt! Beträffande alla som bedriver orättfärdighet i Jehovas överlämnade, döpta folks församling säger Paulus: ”I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.” — 1 Korintierna 5:13.

37. Hur bör man förfara med ”ogudaktigheten” nu i ”ändens tid”, när det gäller Jehovas tillbedjares gudagivna andliga besittning?

³⁷ Må all ogudaktighet, av vad slag det vara må, avlägsnas från Jehovas tillbedjares gudagivna andliga besittning nu i ”ändens tid”, i ”avslutningen på tingens ordning”. Må den hållas utanför och begränsas till det stora Babylons och dess politiska, militära och kommersiella understödjares domäner. Må den stanna kvar där, som om den bodde i ett fast grundat hus. Vi vill inte ha någon gemenskap eller något umgänge med denna symboliska kvinna, Ogudaktigheten. Må hon bli tillintetgjord tillsammans med det stora Babylon och alla som gör uppror mot Jehovas universella suveränitet ”i Sinears land”!

38. Vilket avlägsnande har fortgått sedan den rena tillbedjan började återupprättas i Jehovas tempel år 1919 v.t., och hur förutsade Jesus detta i sin liknelse om vetet och ogräset?

 ³⁸ Alltsedan Jehovas rena tillbedjan började återställas och återupprättas i hans andliga tempel år 1919 v.t., har detta avlägsnande av ogudaktigheten fortgått, såsom av de båda kvinnorna med storkvingar. Det är precis som Jesus Kristus förutsade om ”avslutningen på tingens ordning”: ”Skördetiden är tidens ände [en avslutning på en tingens ordning, NW]. Skördemännen äro änglar. Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall och dem som göra, vad orätt är, och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matteus 13:39—42) När det stora Babylon och dess världsliga älskare blir tillintetgjorda såsom med eld i den annalkande ”stora vedermödan”, skall deras ”gråt och tandagnisslan” upphöra på grund av att de blir förintade. — Matteus 24:21, 22; 25:41, 46.

39. Vilket lojalt handlingssätt bör vi alltså hålla fast vid, varigenom vi tar orden i Psalm 145:20 till hjärtat?

³⁹ Ingen av oss, som har lämnat det stora Babylon och dess världsliga älskare i det babyloniska ”Sinears land”, har någon orsak att vända tillbaka till ”ogudaktigheten”, som hör hemma på denna plats där den en gång uppstod. Vi kan bevisa oss lojala mot Jehova såsom den suveräne Herren och ende sanne Guden genom att hålla fast vid hans rena, obesudlade tillbedjan i hans andliga tempel under hans överstepräst, Jesus Kristus. Vi tar till hjärtat följande ord av hans inspirerade psalmist: ”HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.” — Psalm 145:20.

[Frågor]