Kapitel 19

Riket håller stånd mot internationellt angrepp

1. Förmedelst vilken kraft, som vetenskapsmännen inte kunnat skaffa sig kontroll över, har denna utsaga från en plats bortom yttre rymden överförts till oss, och med hjälp av vad har den också gjorts tillgänglig för de flesta av oss?

INTERNATIONELLA kommunikationer — kabeltelegram, telegram, telefon, radio, television — har fört ut de herdelika härskarnas uttalanden till jordens ändar. Den vikt och betydelse man tillskrivit dessa uttalanden har gjort dem förtjänta av att spridas i sådan omfattning. Men förmedelst en kraft som vetenskapsmännen nu på 1900-talet inte har kunnat tygla har en utsaga av största betydelse överförts från en plats bortom yttre rymden till vår jord. Detta är inte någon övervärdering av denna utsaga, eftersom utsagan kommer från himmelens och jordens Skapare och har överförts förmedelst hans osynliga, verksamma kraft, hans heliga ande. Denna utsaga har också gjorts tillgänglig för flertalet av jordens befolkning därigenom att hundratals millioner tryckta exemplar av den Heliga skrift har spritts på hundratals språk. När vi nu läser denna utsaga som görs i Skaparens namn, låt oss då själva bilda oss en uppfattning om huruvida den är av internationell vikt och betydelse i våra dagar:

2. Vad skall Jehova enligt denna utsaga göra Jerusalem till för alla folk, och vad skall han göra sitt eget folk till gentemot de angripande folken?

² ”Detta är en utsaga, som innehåller HERRENS [Jehovas] ord över Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himmelen och grundat jorden och danat människans ande i henne: Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när Jerusalem bliver belägrat. Och det skall ske på den tiden, att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; var och en som försöker  lyfta den skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla sig mot det. På den tiden, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag upplåta mina ögon, när jag bland hednafolken slår alla hästar med blindhet. Då skola Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: ’Jerusalems invånare äro vår styrka genom HERREN Sebaot, sin Gud.’ På den tiden skall jag låta Juda stamfurstar bliva såsom brinnande fyrfat bland ved och såsom eldbloss bland halmkärvar, så att de förbränna alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster; men Jerusalem skall framgent trona på sin plats, där Jerusalem nu är.”

3, 4. Varför har inte de köttsliga, omskurna judarna kunnat komma med en förklaring till Sakarja 12:1—6 som gäller deras egen nations historia?

³ Dessa ord i Sakarja 12:1—6 är en gåta för de köttsliga, omskurna judarna i våra dagar. De har försökt finna en uppfyllelse av dessa profetiska ord i sin egen nations forntida historia mellan tiden för denna ”utsaga” på 500-talet före den vanliga tideräkningen (omkring år 518 f.v.t.) och Jerusalems tillintetgörelse för de romerska legionernas hand år 70 v.t. Men de har inte kunnat peka på något autentiskt till uppfyllelse av denna profetia. Varför inte det? Det beror på att uppfyllelsen av denna ”utsaga” når sin kulmen eller klimax på ett Israel och ett Jerusalem av högre rang än det naturliga, köttsliga Israel och det jordiska Jerusalem. När det jordiska Jerusalem och dess tempel förstördes år 70 v.t., fanns det således ett Jerusalem som bestod. Nej, naturligtvis inget jordiskt Jerusalem. Det var det Jerusalem som skribenten till Hebréerna 12:22—24 talar om. Trots att han skrev sitt brev år 61 v.t., omkring nio år innan det jordiska Jerusalem blev raserat år 70 v.t., riktade han följande ord till hebréer som blivit kristna:

⁴ ”Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare, som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod, som talar bättre än Abels blod.”

5. Vad var den ”församling av förstfödda söner” som dessa kristnade hebréer hade kommit till omkring år 61 v.t., och vilken stad hade denna ”församling”?

 ⁵ Den ”församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen”, den församling som dessa hebreiska kristna hade kommit till, var inte det naturliga, köttsliga Israels församling, som de hade varit en del av fram till sin omvändelse till kristendomen. Det var i stället det andliga Israels ”församling”, som hade förts in i det ”nya förbundet”, som medlaren Jesus gav gällande kraft med sitt eget ”stänkelseblod”, som talar bättre än Abels blod, hans som var den förste martyren för Jehova. I fullkomlig överensstämmelse med detta hade det andliga Israel ett högre Jerusalem, ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”.

6. Vad framställdes i bild genom det jordiska Jerusalem, Jehovas tronstad, och när och vart överfördes det som framställdes i bild därigenom?

⁶ Det jordiska Jerusalem var den stad där raden av kungar inom Davids kungliga familj haft sin tron, som kallades ”Jehovas tron”, därför att den som satt på tronen representerade Jehova Gud, som var Israels verklige, osynlige konung. Eftersom Jehova hade ingått förbund med kung David om ett evigt rike med en förblivande arvinge till honom på tronen, representerade Jerusalem, tronstaden, den gudagivna rätten till ett rike i händerna på en avkomling av kung David. (1 Krönikeboken 29:23, NW; 2 Samuelsboken 7:14—16) Jesus Kristus, ”Davids son, Abrahams son”, var denne förblivande arvinge. När Jesus Kristus, som blivit uppväckt från de döda, for upp till himmelen och trädde fram inför Gud och satte sig på hans högra sida, var han följaktligen i besittning av sin arvsrätt och sin oförverkade rätt till Riket. Denna rätt till Riket överfördes således från det jordiska Jerusalem till det ”himmelska Jerusalem” år 33 v.t. — Apostlagärningarna 2:29—36; Psalm 110:1, 2; Hebréerna 10:12, 13.

7. När gjorde Jehova Jerusalem till en ”berusningens kalk för alla folk” (Sakarja 12:2), med tanke på att Davids rike, som hade sitt säte i det jordiska Jerusalem, blev omstörtat år 607 f.v.t.?

⁷ År 607 f.v.t. omstörtade babylonierna Davids rike, som hade sitt säte i det jordiska Jerusalem, och riket skulle nu inte tillhöra någon ”till dess han kommer, som har rätt därtill”, varvid Gud skulle ge det åt honom. (Hesekiel 21:25—27) När kom denne,  ”som har rätt därtill”, och tog emot riket av Jehova, den store teokraten? Det var år 1914 v.t., vid slutet av hedningarnas tider, omkring den 4/5 oktober (15 Tischri). Då insatte Jehova sin Son, Jesus Kristus, på tronen i det ”himmelska Jerusalem”. I uppfyllelse av Psalm 110:1, 2 utsträckte Jehova då Kristi makts spira från det himmelska Sions berg och sade: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (NW) Genom denna handling och vid denna tidpunkt uppfyllde den store Skaparen av himmel och jord sin utsaga och gjorde Jerusalem, ”det himmelska Jerusalem”, till en ”berusningens kalk för alla folk”. — Sakarja 12:1, 2; Uppenbarelseboken 11:15.

8. a) Vad försökte filistéerna göra, när kung David gjorde Jerusalem till sin tronstad, och med vilket resultat? b) När och hur började kristenheten få underrättelse om att Kristus blivit insatt på tronen vid slutet av hedningarnas tider?

⁸ Två tusen nio hundra åttiotre år dessförinnan hade kung David intagit det jordiska Jerusalem och gjort det till sin huvudstad. När Davids bittra fiender, filistéerna, fick höra detta, drog de upp mot Jerusalem för att försöka störta David från tronen. Två mirakulösa segrar efter varandra sände angriparna raglande tillbaka till Filisteen, precis som om de varit berusade. (2 Samuelsboken 5:17—25; Psalm 2:1—6) Vad finner vi då, när det gäller det ”himmelska Jerusalem” med dess på tronen nyligen insatte konung, Jesus Kristus, Davids förblivande arvinge? Under flera årtionden före år 1914 v.t., ända sedan år 1876, hade världens nationer och folk blivit underrättade om att hedningarnas tider skulle utlöpa det året. * Överlämnade, döpta kristna blev i likhet med Charles Taze Russell, som blev president för Sällskapet Vakttornet,  använda till att ge denna underrättelse, särskilt åt kristenhetens nationer. Dessa till bekännelsen kristna nationer avvisade med förakt denna underrättelse och började sitt första världskrig den 28 juli 1914.

9. Hur samlade sig dessa krigsrustade nationer under första världskriget kring det ”himmelska Jerusalem” såsom runt en dryckeskalk för att glädja sig och fröjdas?

⁹ Under detta krig utnyttjade de krigsrustade nationerna krigslagarna, krigshysterin och den glödande nationalismen till att förfölja dessa överlämnade, döpta, med anden smorda kristna, som hade gett dem denna underrättelse och som hade tagit ståndpunkt för Jehovas upprättade messianska rike. Nationerna samlade sig alltså omkring dem såsom runt en dryckeskalk för att ta klunkar av glädje och fröjd över att kunna ge utlopp åt sitt motstånd mot Guds rikes representanter. Eftersom dessa överlämnade, smorda kristna tillhörde denna ”församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen”, hade nationerna i själva verket samlat sig omkring det ”himmelska Jerusalem” såsom runt en dryckeskalk. Under någon tid kände sig dessa nationer mycket upplivade och glada, precis som det blivit förutsagt i Uppenbarelseboken 11:7—10.

10, 11. Hur kom det ”himmelska Jerusalem” efter första världskriget att bli belägrat av nationerna, och var dessa också emot ”Juda”?

¹⁰ Nationerna i världen upphörde inte med sin fientlighet mot Guds upprättade messianska rike, som blivit upprättat i det ”himmelska Jerusalem”, inte ens sedan första världskriget slutat den 11 november 1918. Under de år som följde antog de Nationernas förbund såsom en ersättning för Guds himmelska rike. På så sätt påbörjade de en bildlig belägring av det ”himmelska Jerusalem”. Denna belägring visade sig i nationernas motstånd och förföljelse mot den smorda kvarlevan av denna ”församling av förstfödda söner”, som förkunnade det ”himmelska Jerusalems” messianska rike. Eftersom dessa Jesu Kristi lärjungar försvarade honom såsom ”lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot”, var de andliga judéer eller tillhörde i andligt avseende Juda stam. Dessa andliga judéer blev därför tillsammans med det himmelska Jerusalem belägrade av de mot Riket fientliga nationerna. Det var precis som det hade blivit förutsagt i Sakarja 12:2:

 ¹¹ ”Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när Jerusalem bliver belägrat.” (1917) ”Si, jag vill göra Jerusalem till en rusgivande skål för alla folken runt omkring, och det skall gälla även Juda när Jerusalem varder belägrat.” (1878) ”Se, jag gör Jerusalem till en berusande kalk för alla folk runt omkring; det skall även vara över Juda under belägringen mot Jerusalem.” (Åk) ”Se, jag skall göra Jerusalem till en rusbål för alla folken runt omkring, likasom den även kom över Juda vid belägringen av Jerusalem.” — My.

12. Hur ådagalade de andliga judéerna en ande som skilde sig från den de hade lagt i dagen under första världskriget, och vilken apostolisk ståndpunkt intog de därigenom?

¹² Under det att världens nationer år 1919 antog Nationernas förbund såsom en internationell organisation för fred och säkerhet i världen, började den smorda kvarlevan av det andliga Juda att såsom aldrig tidigare förkunna de goda nyheterna om det rike som tillhör ”lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot”. Från och med då började alltså nationerna i världen att belägra det andliga Juda på jorden, och de framhärdade och fortsatte med sina försök att bryta ner de andliga judéernas motstånd och ovilja att foga sig efter dem. I skarp kontrast till hur dessa andliga judéer handlat under första världskriget vägrade de nu att låta sig skrämmas av nationerna. De urskilde sitt uppdrag från den högste Guden ännu klarare än de gjort dessförinnan, och de valde att följa apostlarnas handlingssätt: ”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) De höll fast vid detta handlingssätt, även mitt under andra världskriget. De höll fast vid en absolut kristen neutralitet i förhållande till nationernas stridigheter, vilken ståndpunkt de öppet hade gett till känna den 1 november 1939. Nationerna slogs med häpnad av dessa kristna Jehovas vittnens orubbligt neutrala ståndpunkt. — Se The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom, 1 november 1939, sidorna 323—333 (Vakttornet Förkunnare av Jehovas rike, 1 januari 1940, sidorna 3—12).

13. På grund av vilket handlingssätt har nationerna kommit att ”illa sarga sig”, och varför det?

¹³ Jehovas kristna vittnens orubbliga ståndpunkt för neutraliteten,  deras modiga vädjanden till domstolarna i landet i avsikt att bevara sina medborgerliga rättigheter, deras ständigt ökande kungörande av de goda nyheterna om Jehovas messianska rike — allt detta har gjort nationerna liksom berusade. Rätten till Riket, som representeras av det ”himmelska Jerusalem”, har blivit ”en lyftesten” för folken. Folken har kommit att ”illa sarga sig därpå”, när de försökt lyfta den ur vägen för sina ärelystna, världsliga planer om världsherravälde genom att ingripa mot dem som predikat om detta rike. De har inte fått någon tillfredsställelse, utan i stället smärtande sår av förödmjukande misslyckanden. Deras rykte har farit illa. De kan inte avlägsna eller omintetgöra Rikets rätt att bli predikat, och de kan inte heller tysta den kvarleva som lyder Jehovas befallning att predika om detta rike över hela världen.

14. Hur har Jehova redan uppfyllt sin utsaga beträffande fiendens hästar och deras ryttare? Över vad upplåter han sina ögon, och varför?

¹⁴ Härskarornas Jehova har redan på ett bildligt sätt handlat i överensstämmelse med sin utsaga. Han har slagit dem med förvirring som kämpar mot de andliga judéerna, hans rikes sändebud. Krigsmaskineriets ”ryttare” har förmåtts att handla vanvettigt. Missräknade diktatorer har blivit förblindade av ursinne. Deras krigsstrateger vet inte längre åt vilket håll de skall vända sig, precis som om de hade slagits med blindhet. Men Jehova upplåter sina ögon och håller dem öppna för att bestämma den strategi det andliga ”Juda hus” skall följa.

15. Hur har de andliga ”Juda stamfurstar” vållat brand ”såsom brinnande fyrfat bland ved och såsom eldbloss bland halmkärvar”, både åt höger och åt vänster?

¹⁵ När det gäller ”Juda stamfurstar” andligen talat, den styrande kretsen för ”Juda hus” och tillsyningsmännen i de andliga judéernas församlingar, fyller Jehova dem med brinnande nitälskan för det rikes jordiska intressen som tillhör det ”himmelska Jerusalem”. ”Såsom brinnande fyrfat bland ved och såsom eldbloss bland halmkärvar” sätter de eld på tingen andligen talat och kommer stora religiösa diskussioner och stridigheter att flamma upp och förtära många av de härskande herdarnas inflytande, så att det blir avslöjat att dessa i själva verket ”strida mot Gud själv”, vilket leder till att många av deras ”får” vänder sig till  Guds rike. Detta inträffar både åt höger och åt vänster bland folken. Till följd av dessa ”Juda stamfurstars” eldsglödande verksamhet och fasta beslutsamhet fortsätter de andliga judéerna att bo kvar i sin gudagivna andliga besittning, och de ökar i antal. De överger inte det ”himmelska Jerusalems” intressen.

16. Vad erkänner ”Juda stamfurstar” såsom källan till deras styrka att utföra detta trots belägring, och vilka där verkar till gagn för dem?

¹⁶ Det är inte i egen kraft som dessa ”Juda stamfurstar” och deras medbröder bland judéerna utför detta i andligt avseende ödeläggande verk bland dem som i fiendskap belägrar Guds härskande rikes intressen. De känner uppskattning i hjärtat och bekänner att styrkan att utföra detta under belägring från hela världens sida kommer från en övermänsklig, övernaturlig källa. Den kommer från det ”himmelska Jerusalem”, där den på tronen insatte konungen Jesus Kristus regerar och har dragit kuvande fram mitt ibland sina fiender. Han har med sig de heliga änglarna. ”Är de inte alla andar till offentlig tjänst, utsända till att betjäna dem som skall ärva frälsning?” (Hebréerna 1:13, 14, NW; Matteus 25:31) De smorda kristna, som kommit till ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”, och slutat sitt jordiska levnadslopp i döden och blivit uppväckta till liv och odödlighet i himlarna — även de har kunnat ge osynlig kraft och styrka åt de modiga, energiska ”Juda stamfurstar” och deras medbröder bland de andliga judéerna på jorden. (Uppenbarelseboken 2:26—29) Det är ”härskarornas Jehova”, deras Gud, som står bakom allt detta stöd från det himmelska Jerusalem.

FÖRINTELSE I BEREDSKAP FÖR DE ANGRIPANDE NATIONERNA

17, 18. a) Varför skall nationerna inte kunna kröna sin långa belägring med seger? b) Vad skall Jehova enligt sin utsaga göra mot dessa nationer, som kommer emot ”Jerusalem”?

¹⁷ Världens nationer kan inte kröna sin långa, ihållande belägring av Guds rike och av dem som tjänar såsom dess sändebud över hela jorden med seger. Den allsmäktige Guden skall ge dessa andliga judéer förnyad styrka att uthärda och hålla stånd mot denna mot Riket riktade belägring, men han skall försvaga och  slutligen utplåna dessa belägrare, som trotsar Gud. Detta är innebörden i dessa ytterligare ord i den gudomliga ”utsagan” i Sakarja 12:7—9:

¹⁸ ”Och först skall HERREN giva seger åt [frälsa, Åk] Juda hyddor, för att icke Davids hus och Jerusalems invånare skola tillräkna sig större ära än Juda. På den tiden skall HERREN beskärma Jerusalems invånare; den skröpligaste [stapplande, My] bland dem skall på den tiden vara såsom David, och Davids hus skall vara såsom ett gudaväsen, såsom HERRENS ängel framför dem. Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra alla folk [nationer, NW], som komma mot Jerusalem.”

19. a) Vad anges genom uttrycket ”Juda hyddor”? b) Varför skall andra som är inbegripna inte ”tillräkna sig större ära än Juda”?

¹⁹ Detta uttryck ”Juda hyddor” anger att de andliga judéerna inte har dragit sig tillbaka bakom städernas skyddande murar, utan befinner sig ute på öppna fältet, i det att de oförfärat försvarar det messianska rikets intressen, det rikes som representeras av Jerusalem, tronstaden. Detta måste betyda att innan angriparna kan komma direkt inpå staden, måste de undanröja alla ”Juda hyddor” som omger staden till försvar för den. Det är orsaken till att härskarornas Jehova först måste frälsa ”Juda hyddor”, därför att dessa i första hand blir föremål för det direkta angreppet. Av den orsaken kommer de att kunna berömma sig av Jehovas frälsning, precis som invånarna i det ”himmelska Jerusalem”, där Riket har sitt säte. Dessa ”Juda hyddor” kommer att kunna tillräkna sig ära för Jehovas frälsning i lika hög grad som ”Davids hus”, som representeras av Davids konungslige Son, Jesus Kristus, och i lika hög grad som ”Jerusalems invånare”, de uppväckta medarvingarna till det messianska riket, Kristi redan uppväckta och förhärligade lärjungar. — Romarna 8:15—17; 2 Timoteus 2:11, 12.

20. a) Hur har Jehova gjort ”Jerusalems invånare” lika David och Davids hus likt Jehovas ängel? b) Hur har Jehova beskärmat ”Jerusalems invånare”?

²⁰ Om Jehova beskärmar Jerusalems invånare och bevarar dem från att stappla och falla genom att han gör dem starka och modiga som krigarkungen David, kommer han också att göra det med avseende på de andliga judéerna i deras ”hyddor” ute på  fältet. Den historiska skildring, som den smorda kvarlevan av andliga judéer har upptecknat om sig själva fram till dags dato, visar att han har gjort detta. Och han kommer att fortsätta att göra detta i framtiden, till dess han till fullo har uppfyllt sitt löfte. Men på grund av det större ansvar som är inbegripet har Jehova gjort ännu mer för ”Davids hus”, som representeras av Davids förblivande arvinge, Jesus Kristus. Jehova har gjort honom ”såsom ett gudaväsen, såsom HERRENS ängel framför dem”. Nej, inte som Jehova själv, men som Jehovas ”ängel”, som förde Israels barn ut ur slaveriet i Egypten år 1513 f.v.t. (2 Moseboken 14:19; 23:20, 23) Härskarornas Jehova har redan beskärmat det ”himmelska Jerusalems” invånare genom att bemyndiga sin regerande konung Jesus Kristus att kasta ut Satan, djävulen, ”denna tidsålders gud”, ur himmelen och hålla honom borta därifrån. — Uppenbarelseboken 12:7—13; 2 Korintierna 4:4.

21. a) Vilken passande titel ges åt denne representant för ”Davids hus”, med tanke på att ”Davids hus” handlar likt Jehovas ängel? b) Hur länge skall fienden vidmakthålla belägringen av Jerusalem, och varför det?

²¹ Davids gudalike Son, Jesus Kristus, handlar alltså likt Jehovas ängel till gagn för de andliga judéerna i deras ”hyddor” på jorden. Det är mycket passande att ett av de namn han har fått är Väldig Gud. (Jesaja 9:6, 7) Hur skulle då alla världens nationer, understödda av Satan, djävulen, kunna triumfera över honom och över ”Juda hyddor”, framför vilka han tjänar såsom Jehovas ängel? Omständigheterna gör att deras belägring av det messianska riket är dömd att misslyckas. I sitt begär efter världsherravälde kommer de aldrig att upphäva belägringen och dra sig tillbaka, varigenom de skulle erkänna sitt nederlag eller misslyckande. De kommer att vidmakthålla belägringen ända in i det sista!

22. a) Varför kommer inte Jehova att behöva leta länge efter skäl till att förgöra nationerna? b) När är stunden inne för honom att förgöra dem?

²² Skall härskarornas Jehova behöva leta länge efter vittnesmål mot nationerna, när han sätter sig i sinnet ”att förgöra alla folk [nationer], som komma mot Jerusalem”? Inte alls! Genom sitt envisa motstånd mot hans messianska rike, sitt stöd av människornas internationella organisation för fred och säkerhet i världen och sin förföljelse mot de andliga judéerna blir dessa nationer  själva orsak till att de blir fördömda. Den högste av alla domare är medveten om vilket skuldkonto de till fullo måste göra räkenskap för. När de företar sitt slutliga angrepp på ”Juda hyddor” och därmed åstadkommer den världssituation som bildligt kallas Harmageddon, kommer de att ha fullständigt fyllt sitt skuldkonto.

23. I vilken utsträckning kommer Jehova att utplåna dessa nationer? Förmedelst vem kommer han att göra detta, och till ”ära” för vilka?

²³ När härskarornas Jehova rannsakar och granskar detta skuldkonto, kommer han att finna sig i högsta grad berättigad att förgöra dessa nationer som kommer emot hans ”himmelska Jerusalems” rike. Förmedelst sin regerande konung, som är ”såsom ett gudaväsen, såsom HERRENS ängel”, kommer han att fullständigt utplåna dessa nationer. (Uppenbarelseboken 16:13—16) Med vilken ”ära” kommer inte detta att kröna ”Davids hus”, ”Jerusalems invånare” och ”Juda hyddor”!

DEN STUNGNE SOM BLEV KONUNG

24, 25. a) Kommer det att hållas dödsklagan efter dessa förgjorda nationer? b) Efter vem skall det hållas en framträdande dödsklagan, enligt vad Jehova förutsäger?

²⁴ Man kommer inte att hålla dödsklagan och sörja över dessa förmätna nationer, som härskarornas Jehova förgör i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. Däremot förekom det dödsklagan och sorg i förbindelse med den tragiska händelse som banade vägen för den ”ära” som ”Davids hus och Jerusalems invånare” skulle tillräkna sig på denna Guds frälsnings härliga dag. När vi vidare tar del av den ”utsaga” som uttalades av Jehova, himmelens och jordens Skapare, får vi reda på vad detta var för en händelse. Vi hör honom säga:

²⁵ ”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens ande, så att de se upp till mig och se, vem [och de skall ofelbart se upp till den som, NW; Je; Moffatt; RS; AT] de hava stungit. Och de skola hålla dödsklagan efter honom, såsom man håller dödsklagan efter ende sonen, och skola bittert sörja honom, såsom man sörjer sin förstfödde. Ja, på den tiden skall i Jerusalem hållas stor dödsklagan, sådan den  var, som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt. Och släkterna i landet skola hålla dödsklagan, var för sig: Davids hus’ släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans hus’ släkt för sig och dess kvinnor för sig, Levi hus’ släkt för sig och dess kvinnor för sig, Simeis släkt för sig och dess kvinnor för sig; så ock alla övriga släkter, var för sig, och deras kvinnor för sig.” — Sakarja 12:10—14.

26. Vilken apostels redogörelse vänder vi oss till för att få svar på frågan om vem de hade stungit, och hur besvarar han vår fråga?

²⁶ Vem är ”den som” * de har stungit, ”den som” de ofelbart ”skall ... se upp till” (NW)? Vi skär oss igenom härvan av människors gissningar och går direkt till det inspirerade svar som kommer från honom som gav oss denna profetiska ”utsaga”. Vi citerar följande inspirerade ord från den skildring som nedtecknats av Johannes från Galileen, som var ögonvittne till hur Jesus Kristus blev upphängd på en påle mellan två ogärningsmän fredagen den 14 Nisan år 33 v.t.:

Eftersom det var tillredelsedag, begärde judarna då av Pilatus — på det att kropparna inte skulle bli kvar på tortyrpålarna över sabbaten (ty den sabbatsdagen var en stor sabbatsdag) — att få deras ben sönderslagna och kropparna borttagna. Soldaterna kom därför och slog sönder benen på den förste mannen och på den andre mannen, som hade blivit hängd på en påle med honom. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, slog de inte sönder hans ben. Likväl stötte en av soldaterna ett spjut i hans sida, och det kom omedelbart ut blod och vatten. Och han som har sett det har burit vittnesbörd därom, och hans vittnesmål är sant, och den mannen vet att han talar sanningsenliga ting, för att också ni må tro. I själva verket inträffade dessa ting för att skriftstället skulle uppfyllas: ”Inget ben skall krossas  på honom.” Och återigen säger ett annat skriftställe: ”De skall se upp till honom som de har stungit.” — Johannes 19:31—37, NW.

27. I vilket annat sammanhang framhåller Johannes i sina skrifter att Jesus är den som blivit stungen?

²⁷ Samme apostel Johannes framhåller i ett annat sammanhang att denne Jesus Kristus är den som blivit stungen, när han skriver:

Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder med sitt blod och gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter, amen.

Se, han kommer med skyarna, och allas ögon skola se honom, ja, ock deras som hava stungit honom; och alla släkter på jorden skola jämra sig vid hans åsyn. Ja, amen. — Uppenbarelseboken 1:5—7.

28. Vad skrev läkaren Lukas, som anger att Jesus blev stungen i sidan efter sin död och inte dessförinnan?

²⁸ Jesu sida blev alltså inte genomstungen förrän en stund efter det att han gett upp andan, och inte dessförinnan. Beträffande detta skriver läkaren Lukas:

Det var nu omkring sjätte timmen [kl. 12 på middagen]; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen [kl. 15 på eftermiddagen], i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst och sade: ”Fader, i dina händer befaller jag min ande.” Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. Men när hövitsmannen såg, vad som skedde, prisade han Gud och sade; ”Så var då denne verkligen en rättfärdig man!” Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo, vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen. Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen. — Lukas 23:44—49; även Markus 15:33—41.

29. Hur kom Jesu genomstungna sida att för Tomas bli ett bevis för att Jesus hade blivit uppväckt från de döda?

²⁹ Jesu Kristi genomstungna sida tjänade också ett viktigt syfte såsom bevis för att Jesus längre fram blivit upprest från de döda. Aposteln Tomas, som inte fick se Jesus den dag då han blev uppväckt (söndagen den 16 Nisan år 33 v.t.), sade till dem som hade sett honom materialiserad i köttet den dagen: ”Om jag icke ser hålen efter spikarna i hans händer och sticker mitt finger i hålen  efter spikarna och sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.” En vecka senare materialiserade sig Jesus på nytt i en köttslig kropp som liknade den som blev upphängd på pålen, och han sade då till Tomas: ”Räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.” — Johannes 20:24—27.

30. a) Varför låg det större allvar bakom Jesu lärjungars dödsklagan än bakom den dödsklagan ”som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt”? b) Vad mera krävdes än att bara hålla dödsklagan och sörja för att ”nådens och bönens ande” skulle utgjutas över dem?

³⁰ I uppfyllelse av Sakarja 12:10—14 måste de trogna apostlarna och Jesu Kristi andra lärjungar ha hållit dödsklagan och sörjt där i det jordiska Jerusalem. De sörjde över att Guds ”enfödde Son” hade dött, han som var ”den förstfödde av allt skapat”, ”begynnelsen av Guds skapelse”. (Johannes 3:16; Kolosserna 1:15; Uppenbarelseboken 3:14; NW) Den sorg hans lärjungar kände över hans död var alltså mycket större än den dödsklagan ”som hölls i Hadadrimmon på Megiddons slätt”. (Sakarja 12:11; jämför 2 Konungaboken 23:28—30; 2 Krönikeboken 35:20—25.) Jehova utgöt verkligen över dessa trogna lärjungar ”en nådens och bönens ande”, särskilt med tanke på att dessa lärjungar ”hade det hoppet att denne man var den som var bestämd till att befria Israel”. (Lukas 24:21, NW) Men för att få del av Guds nåd måste man ge uttryck åt mera än blott och bart sorg i samband med denna jämmer och dödsklagan. Man måste tro på den som blev stungen och på värdet av hans offerdöd. På grundval av denna tro kan den som sörjer få del av Guds nåd, och han får då också svar på de böner han uppsänder i tro.

31, 32. a) Hur måste man se på den som blev stungen för att kunna få del av ”nådens och bönens ande”, även om man tillhörde ”Davids hus”? b) Vad måste man göra, förutom att hålla dödsklagan, för att kunna få del av ”nådens och bönens ande”, även om man tillhörde ”Jerusalems invånare”?

³¹ För att bevisa sig värdig att få del av denna gudomliga ”nådens och bönens ande” måste man se med trons ögon på den som ”de hava stungit”. Någon kan vara av ”Davids hus”, men att man bara i köttet blivit född inom denna kungliga släktlinje är ingen som helst garanti för att man skall få del med Messias i det himmelska riket såsom en av hans medarvingar.

 ³² Någon kan tillhöra ”Jerusalems invånare” på jorden; men att han bor i kung Davids jordiska huvudstad garanterar honom på intet sätt någon plats i det ”himmelska Jerusalem”. En sådan person borde sörja på grund av det samhällsansvar han kan vara delaktig i för att Messias Jesus blivit dödad och stungen. Denna dödsklagan och bittra sorg måste därför inbegripa att man sörjer över att Messias måste dö för våra synder och måste också inbegripa att man ångrar dessa synder. Då kommer Messias’ död att bli till gagn för den som sörjer, och han kommer att få del av ”nådens och bönens ande”.

33. a) Hur var denna regel tillämplig på en person, även om han var av ”Levi hus” eller ”Simeis släkt”? b) Hur förhöll det sig om man tillhörde ”Natans hus’ släkt”, som Jesu moder Maria gjorde?

³³ Detta gällde också en person som efter köttet tillhörde ”Levi hus”. Även om han i egenskap av levit tjänade i det jordiska templet i Jerusalem med dess djuroffersaltare, behövde han ändå den stungnes fullkomliga mänskliga offer. ”Levi hus” inbegrep också ”Simeis släkt”. (2 Moseboken 6:16, 17; 4 Moseboken 3:17—21) Alltså behövde också dessa ett offer som kunde återlösa syndfulla människor. ”Natans hus’ släkt” tillhörde Davids kungliga släkt. (2 Samuelsboken 5:13, 14) Jesu Kristi jordiska moder, Maria, föddes inom denne Natans, Davids sons, släktlinje. (Lukas 3:23—31) De som tillhörde denna släkt måste, trots sin kungliga härstamning efter köttet, erkänna Jesus såsom Messias och att han blev stungen för att uppfylla de gudomliga profetiorna och för att bevisa sig värdig det himmelska riket.

34. a) Från vilken ståndpunkt sett måste alla, oavsett släkt, hus eller kön, hålla dödsklagan och sörja över den som blev stungen? b) Hur måste vi i våra dagar göra detta för att få del av ”nådens och bönens ande”?

³⁴ Alla, oavsett vilken släkt eller vilket hus de tillhörde, måste hålla dödsklagan och sörja i ångerfull bedrövelse över att Messias måste dö såsom ett lösenoffer för synder. Både män och kvinnor måste göra det. Därför heter det upprepade gånger i profetian att kvinnorna skulle hålla dödsklagan ”för sig”. (Sakarja 12:12—14) På liknande sätt måste var och en av oss i våra dagar se med ånger och tro på Messias Jesus, den som Jehovas messianska rikes fiender tilläts stinga. Om vi gör det, kommer vi att få del av ”nådens och bönens ande”.

35. När torkas de tårar som vi fällt i vår dödsklagan och sorg över att Messias blivit stungen?

 ³⁵ De tårar vi fäller i vår dödsklagan och sorg torkas bort, när vi inser att Messias Jesus blev stungen för att hävda och upprätthålla Jehovas universella suveränitet. Att han slutligen blev stungen bevisade att han hade bevarat sin fullkomliga ostrafflighet gentemot den suveräne Herren Jehova ända in i döden. Han blev belönad med äran att bli insatt på tronen såsom messiansk konung i himmelen.

[Fotnoter]

[Frågor]