Satans misslyckade försök att stå översteprästen emot
Kapitel 10
Satans misslyckade försök att stå översteprästen emot
1. Vad är hela människovärlden i våra dagar i behov av i religiöst avseende, och varför just detta?
ÖVER hela jorden finns det i våra dagar överstepräster för olika religiösa kulter. Den mäktigaste av dessa prästerliga ledare är pontifex maximus, den suveräne påven, som har sitt säte i Vatikanen. Men det som hela människovärlden behöver är en enda överstepräst. Varför det? Därför att det bara finns en enda levande och sann Gud, himmelens och jordens Skapare, hela universums Suverän. Han behöver bara en enda överstepräst till att representera honom inför folket och till att uppträda inför honom till förmån för folket. Detta stämmer överens med att det bara finns en enda sann religion, bara en enda ren tillbedjan av honom ”i ande och sanning”. — Johannes 4:24.
2. Vilket enda översteprästadöme erkände Jehova fram till den 16 Nisan år 33 v.t., och vilken andlig överstepräst framträdde då?
2 I mer än femton århundraden, från år 1512 f.v.t. till år 33 v.t., fanns det bara ett enda översteprästadöme som erkändes av denne levande och sanne Gud. Detta översteprästadöme hade upprättats i Arons släktlinje, hans som var bror till profeten Mose av Levi stam. Aron insattes i sitt ämbete första dagen i månmånaden Nisan år 1512 f.v.t. Under de århundraden som följde efterträddes Aron av en rad överstepräster, som allesammans var hans avkomlingar, ända fram till söndagen den 16 Nisan år 33 v.t. Den dagen blev Herren Jesus Kristus uppväckt från sin offerdöd. Den fyrtionde dagen därefter for han upp till himmelen såsom en andlig överstepräst för att träda in i det himmelska allraheligaste, och där frambar han det dyrbara värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer inför den ende levande och sanne Guden, Jehova.
3. Varför har Jehova sedan dess kunnat handla med en enda överstepräst?
3 Alltifrån den tiden har Jehova Gud handlat med en enda överstepräst — inte en överstepräst av leviten Arons familj, utan den odödlige översteprästen Jesus Kristus. Till honom sades det profetiskt: ”Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.” — Hebréerna 5:5, 6, 10; 6:19, 20; 7:15—17.
4. a) Genom vilken annan överstepräst förebildades Jesus Kristus på den årliga försoningsdagen? b) Vem förebildades han följaktligen av i Sakarjas fjärde syn?
4 Men i egenskap av en andlig överstepräst som frambär offer förebildades Jesus också av den aronitiske översteprästen i det forntida Israels nation. Precis som Israels överstepräst på den årliga försoningsdagen trädde in med offerblod i det allraheligaste i templet i Jerusalem, trädde Jesus också in med värdet av sitt eget offerblod i det sanna allraheligaste, själva himmelen, i Jehova Guds andliga tempel. Följaktligen förebildades Jesus Kristus av den israelitiske översteprästen Josua, Josadaks son, som år 537 f.v.t. återvände från fångenskapen i Babylon till Jerusalem för att återuppbygga Jehovas tempel där. (Haggai 1:1) Från denna synpunkt är det spännande för oss att ta del av profeten Sakarjas fjärde syn, i vilken denne överstepräst, Josua, är huvudpersonen. Sakarja skriver följande, som om han skådade in i en domsal:
5. Vad sade Jehovas ängel till den som stod vid Josuas sida?
5 ”Sedan lät han mig se översteprästen Josua stående inför HERRENS ängel; och Åklagaren [Satan, Melin] stod vid hans högra sida för att anklaga honom [stå honom emot, Melin]. Men HERREN [Jehovas ängel, NW] sade till Åklagaren: ’HERREN skall näpsa dig, du Åklagare; ja, HERREN skall näpsa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då icke denne en brand, ryckt ur elden?’” — Sakarja 3:1, 2.
6. a) Vem var Åklagaren? b) Varför motstod han Josua?
6 Åklagaren eller Satan som omtalas här var inte bara en kyrklig ”advocatus diaboli”, som fungerade som en allmän åklagare inför Jehova. Han var samme Satan som trädde fram vid Guds änglasöners möte i himmelen på 1600-talet före den vanliga tideräkningen och orättmätigt anklagade patriarken Job inför Jehova Guds ansikte. (Job 1:6—2:7) Men varför försökte Satan, djävulen, motstå översteprästen Josua inför Jehovas ängel i denna syn, som Sakarja fick år 519 f.v.t.? Därför att översteprästen Josua på den tjugofjärde dagen i månmånaden Kisleu föregående år hade tagit ett avgörande steg till förmån för tillbedjan av Gud. Han och ståthållaren Serubbabel och den trogna kvarlevan av Israel började då arbeta på grunden till Jehovas andra tempel i Jerusalem. (Haggai 2:19, 20) Översteprästen Josua arbetade alltså på att bli återinsatt i sin fulla tjänst för Jehova i ett färdigbyggt andra tempel. Att Josua började fullgöra sina plikter i ett färdigbyggt tempel skulle få honom att framstå i ny dager.
7. a) Vad försökte Satan förhindra när det gällde Josua? b) Vilkas profeterande försökte Satan motverka, och hur?
7 Satan, djävulen, som bekämpar den sanna religionen, var ute efter att stå emot översteprästen Josua i detta avseende, för att smutskasta honom och hindra honom att träda in i sin fulla tjänst för Jehova till förmån för Israels nation. Därigenom skulle Josua framstå i en ofördelaktig dager till följd av en allvarlig brist i hans tjänst för Gud. För att åstadkomma detta skulle Satan försöka motverka Haggais och Sakarjas profeterande och uppväcka ett överväldigande motstånd från Israels fienders sida emot att templet skulle återuppbyggas. På så sätt kunde han anklaga översteprästen Josua för underlåtenhet att uppfylla alla sina översteprästerliga plikter, och detta skulle dra smälek över Jehova.
8. a) Varför sade denne ängel, som fungerade som domare, att det var Jehova som skulle näpsa Satan? b) Hur hade Jehova redan utvalt Jerusalem?
8 Satan var emellertid för sent ute med sitt illvilliga försök. Innan han kunde ge kraft åt sitt motstånd och slunga sina ondskefulla anklagelser mot översteprästen Josua, sade den ängel som fungerade som en domare inför Jehova följande till Satan: ”HERREN [Jehova] skall näpsa dig, han som har utvalt Jerusalem.” Den högste Guden, och inte någon underordnad ängel, som bara representerade Jehova, var den ende som var hög nog för att näpsa Satan. Ängeln visade alltså tillbörlig aktning för Jehovas ställning. (Judas v. 8—10) Jehova hade dessutom redan börjat vidta åtgärder för att upphöja sitt eget heliga namn. Han hade redan utvalt Jerusalem såsom den stad där hans tempel skulle stå. Satan kunde inte ändra på detta gudomliga val och inte heller åstadkomma att det blev omöjligt att förverkliga det. Han var den som skulle komma till korta, som skulle näpsas genom att få se templet helt och hållet återuppbyggt år 515 f.v.t. Denna näpst skulle komma från Jehova, eftersom det var han som framgångsrikt skulle genomföra detta!
9. a) Vad symboliserade denna ”brand, ryckt ur elden”? b) Vad visade att den nu hade blivit ryckt ur elden, och hur?
9 Men varför tillfogade Jehovas ängel följande fråga: ”Är då icke denne en brand, ryckt ur elden?” Därför att man inte på en gång kunde förvänta särskilt mycket av en symbolisk ”brand”, som just blivit ryckt ur elden. ”Denne”, som framställdes i bild genom branden som blev ryckt ur elden, var översteprästen Josua. Men på grund av sitt ämbete representerade Josua hela Israels nation, för vilken han tjänade såsom överstepräst inför Gud. Josua var inte den ende som hade kommit tillbaka från fångenskapen i Babylon, där Satan, djävulen, hade försökt bränna deras identitet såsom Jehovas utvalda nation till aska. Mer än 42.000 andra israeliter hade också kommit tillbaka, tillsammans med tusentals tjänare och sångare. Alla de som tillhörde denna kvarleva var alltså tillsammans såsom en ”brand, ryckt ur elden”. Det var Jehovas barmhärtighet och trohet mot sina löften som ryckte dem ut ur den symboliska babyloniska ”elden” och återgav dem deras ställning såsom en nation i det ”heliga landet”. Eftersom det förhöll sig så, visade han tålamod med deras långa dröjsmål när det gällde att återuppbygga hans tempel, men han höll fast vid sitt uppsåt att ha ett tempel där i Jerusalem, den stad som han hade utvalt för detta ändamål. Satan borde därför inte vara alltför snar att komma med sina anklagelser.
10. Vad gjordes nu med Josua för att avlägsna varje tänkbar möjlighet för Satan att rikta anklagelser mot honom?
10 Satan hade hindrats i att motstå översteprästen Josua. Vad gör man därför med Josua för att befria honom från allt som Satan kunde ha använt som grund för att rikta anklagelser mot honom? Sakarja talar om detta för oss med orden: ”Och Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och denne tog till orda och sade till dem som stodo där såsom hans tjänare: ’Tagen av honom de orena kläderna.’ Och till honom själv sade han: ’Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder.’” — Sakarja 3:3, 4.
VARFÖR DET VAR NÖDVÄNDIGT ATT BYTA KLÄDER
11. Hur kan Josua i sina orena kläder vara en bild av den himmelske översteprästen Jesus Kristus?
11 Nu uppstår frågan: Hur kunde översteprästen Josua förebilda Jesus Kristus såsom den himmelske översteprästen, med tanke på att Josua sades vara klädd i orena kläder? Riktas inte följande ord i Hebréerna 7:26, 27 (NW) till sanna kristna i våra dagar: ”Ty en sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna. Han behöver inte frambära offer dagligen, såsom dessa överstepräster gör, först för sina egna synder och sedan för folkets; (ty detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv)”? Jo, det är sant. Men ändå är det på samma sätt med översteprästen Jesus Kristus som det var med den forntida översteprästen Josua. Översteprästen representerar folket, som han betjänar i detta höga ämbete, och deras tillstånd kastar ett återsken på honom. Han bär sitt folks missgärning.
12. Vad hade för länge sedan sagts till Arons båda överlevande söner och till Aron själv, vilket visade att prästerna bar folkets missgärning?
12 Profeten Mose visade att prästerskapet bar folkets missgärning, då han riktade följande ord till Arons båda överlevande söner på grund av en underlåtenhet från deras sida: ”Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt. Och han har givit eder det, för att I skolen borttaga menighetens missgärning och bringa försoning för dem inför HERRENS ansikte.” (3 Moseboken 10:16, 17) Helgedomen eller templet var något heligt, och om folket rörde därvid, skulle detta vara en missgärning från deras sida; och därför måste de helgade prästerna tjäna i helgedomen å folkets vägnar för att hindra att de begick en sådan missgärning. Om detta läser vi i 4 Moseboken 18:1: ”Och HERREN sade till Aron: Du och dina söner och din faders hus jämte dig skolen bära den missgärning, som vidlåder helgedomen; och du och dina söner jämte dig skolen bära den missgärning, som vidlåder edert prästämbete.” Prästerna skyddade alltså folket mot att begå missgärning.
13. Hur hade Haggai i sitt samtal med prästerna framhållit Israels nations orenhet, och varför var nationen oren?
13 När det gällde helgedomen eller templet i Jerusalem vid den tid då Haggai och Sakarja hade börjat profetera, hade dess grund legat orörd i sexton år utan att man byggt någon överbyggnad på den. Detta berodde på att fienderna runt omkring dem motstått dem med våld. Under denna period hade de återförda israeliterna förfallit till likgiltighet och vänt sig till materialism. I ett samtal med prästerna frågade Haggai om en del av ett offer skulle bli orenad, ifall någon ceremoniellt oren rörde vid den. Prästerna svarade: ”Ja.” Då genmälde Haggai omedelbart: ”Så är det med detta folk, och så är det med detta släkte [denna nation, NW] inför mig, säger HERREN, och så är det med allt deras händers verk: vad de där offra, det är orent.” — Haggai 2:14, 15.
14. Varför framstod alltså Josua som om han vore klädd i orena kläder?
14 Eftersom översteprästen Josua representerade Israels nation inför Jehova, kom detta orena tillstånd hos folket också att gälla honom. Följaktligen var det som om han var klädd i orena kläder. Han försökte förrätta gudstjänst utan något tempel, och det föreföll inte vara rätt. Han kunde inte tjäna med samma värdighet och majestät som han kunde ha gjort i ett tempel. Genom att rikta anklagelser mot översteprästen Josua skulle Satan, djävulen, också rikta anklagelser mot hela den försumliga, orena nationen.
15, 16. a) Kastade det andliga tillstånd, som den överlevande kvarlevan av andliga israeliter år 1919 v.t. befann sig i, ett fördelaktigt eller ofördelaktigt återsken på den himmelske översteprästen Jesu Kristi ”utseende”? Ge skäl för svaret. b) Vad framgick av kvarlevans utrop, som liknade de ord Jesaja uttalade i templet?
15 Det var på liknande sätt med den motbildlige översteprästen, som översteprästen Josua förebildade i det tillstånd denne befann sig i år 519 f.v.t. Det andliga tillstånd, som kvarlevan av andliga israeliter på jorden befann sig i vid början av efterkrigsåret 1919 v.t., kastade ett återsken på översteprästen Jesus Kristus. På grund av svårigheter till följd av krigsrestriktioner, motstånd och förföljelse hade kvarlevans medlemmar kommit till korta i många avseenden, när det gällde att öppet och modigt dyrka Jehova i hans andliga tempel. De hade låtit sig förslavas av det stora Babylon och dess politiska och militära älskare. Deras andliga tillstånd liknade det som den forntida återförda kvarlevan av Israel befann sig i. De kunde säga som Jesaja, då han fick sin syn av Jehova i hans heliga tempel:
16 ”Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar, och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.” — Jesaja 6:5.
17. Vilket utseende fick översteprästen, när han bedömdes efter sin kvarlevas tillstånd, och var detta ett tillbörligt tillstånd för kvarlevan att befinna sig i?
17 Om den överlevande kvarlevans andliga tillstånd skulle ligga till grund för bedömningen av deras översteprästs, Jesu Kristi, ”utseende”, skulle det se ut som om han var ”klädd i orena kläder”. Det var otillbörligt att han skulle ha ett sådant utseende. Det andligen orena tillstånd som kvarlevans medlemmar befann sig i var otillbörligt med tanke på att de representerade sin överstepräst, och det kastade ett ofördelaktigt återsken på deras himmelske överstepräst, Jesus Kristus.
18. Vad gjordes i synen för att råda bot på denna situation?
18 Detta sakernas tillstånd måste rättas till — omedelbart. Jehovas ängel och domare såg till den saken. Han befallde: ”Tagen av honom de orena kläderna.” Därefter sade han till Josua: ”Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder.” — Sakarja 3:4.
19. Vad måste översteprästen Josua själv göra för att få sina kläder utbytta inför Gud?
19 Hur åstadkoms detta med avseende på översteprästen Josua? Genom att Israels återförda nation, som han representerade, försattes i en helig ställning och inte fortfor att befinna sig i detta orena tillstånd inför Jehova. Detta kunde ske genom att den återförda kvarlevan återigen började arbeta på Jehovas tempel för att fullborda det, i det att den lät allt annat komma i andra hand, i bakgrunden. Att folket renades i detta viktiga avseende skulle medföra att deras överstepräst också kom att framstå ren. Det skulle vara som om han hade bytt kläder. Meningen var att han skulle klädas i ”högtidskläder”. Han skulle också ha ett tempel, där han kunde tjäna klädd i dessa ”högtidskläder”. Templets fullbordande och invigning skulle innebära en uppfordran för honom att kläda sig i dessa ”högtidskläder”, så att han fick ett strålande, härligt utseende till ära för Jehova. Såsom nationens religiöse representant tog översteprästen Josua tillsammans med ståthållaren Serubbabel ledningen i att sätta i gång återuppbyggnadsarbetet på templet igen, och av den orsaken förtjänade han att få byta till bättre kläder. Därigenom skulle hans utseende i religiöst avseende inte dra smälek över Gud.
20. Hur fick den himmelske översteprästen Jesus Kristus ett ofördelaktigt utseende till följd av kvarlevans tillstånd efter första världskriget?
20 Det var på samma sätt med den som översteprästen Josua förebildade, nämligen den himmelske översteprästen Jesus Kristus. Kvarlevan av hans av anden pånyttfödda, smorda lärjungar kom ut ur första världskriget i ett orent andligt tillstånd. De var andliga israeliter, ja, andliga underpräster åt Jehova under hans överstepräst, Jesus Kristus. Deras andliga kläder var orena eller befläckade av deras uppförande och tillkortakommanden under första världskriget. Detta kastade ett ofördelaktigt återsken på deras överstepräst i himlarna, så att han kom att framstå i oriktig dager. Eftersom han bär eller svarar för de andliga israeliternas nations missgärning, var det som om han själv hade varit klädd i orena kläder i religiöst avseende.
21. Vad behövde därför den överlevande kvarlevan göra, när efterkrigsperioden började?
21 Vad som behövdes var alltså att kvarlevan av andliga underpräster ångrade sig och vände om till Jehova för att få hans förlåtelse genom Kristus. Detta inträffade också i början av efterkrigsperioden. De visade att de hade återvänt eller omvänt sig till Jehova genom att de flitigt rannsakade den Heliga skrift för att få reda på Guds vilja och det arbete han ville ha utfört under efterkrigsperioden och genom att sedan anstränga sig av hela sin själ för att verkställa dessa ting av största betydelse.
22. Vilka ansträngningar gjorde kvarlevan, som fått förlåtelse, och vem tog ledningen i att understödja dessa ansträngningar?
22 Kvarlevan av andliga underpräster, som nu hade ångrat sig och vänt om, vinnlade sig alltså av hela sin själ om att tillbedja Jehova i hans tempel och strävade efter att rena denna tillbedjan från all babylonisk besmittelse. Deras ansträngningar att återställa den rena, obesudlade tillbedjan ”från vår Guds och Faders ståndpunkt” var en motsvarighet till att de återförda israeliterna återupptog arbetet med att bygga upp Jehovas tempel i Jerusalem. (Jakob 1:27, NW) Det var den osynlige, himmelske översteprästen Jesus Kristus som tog ledningen i att återuppliva kvarlevan av sina underpräster i Jehovas tillbedjan och tjänst. När Jehova i sin barmhärtighet förlät dem och renade dem, kom de alltså att te sig rena inför honom.
23. Hur blev alltså den himmelske översteprästen befriad från sina bildliga ”orena kläder”?
23 Till och med de falska anklagarna under Satan, djävulen, började lägga märke till den förändring som nu hade skett hos kvarlevan av Kristi underpräster med hänsyn till lära, budskap och offentlig verksamhet. Detta medförde att deras himmelske överstepräst, Jesus Kristus, fick den ära han förtjänade. Han behövde inte längre bära eller svara för sina underprästers missgärning. De ”orena kläder” som indirekt tillskrivits honom togs av honom, och han fick nya kläder. Tag fram ”högtidskläder” åt honom!
24. Vad bad Sakarja att man skulle sätta på Josuas huvud, och vad sade Jehova därefter med avseende på Josuas privilegier?
24 Vem skulle inte vilja se den ende levande och sanne Gudens överstepräst prydd med en huvudbonad som framhävde hans ämbete? Profeten Sakarja ville se detta. Han kan ha tänkt denna tanke, eller också kan han rentav helt impulsivt ha gett uttryck åt den i ord! Han berättar: ”Då sade jag: ’Må man ock sätta en ren bindel på hans huvud.’ Och de satte en ren bindel på hans huvud och klädde på honom andra kläder, medan HERRENS ängel stod därbredvid. Och HERRENS ängel betygade för Josua och sade: ’Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller, vad jag har bjudit dig hålla, så skall du ock få styra mitt hus och vakta mina gårdar; och jag skall låta dig hava din gång bland dessa som här göra tjänst.’” — Sakarja 3:5—7.
25. Varför skulle översteprästen Josua bli glad, när Sakarja underrättade honom om denna del av synen?
25 Hur glad måste inte översteprästen Josua, Josadaks son, ha blivit, då profeten Sakarja underrättade honom om denna del av den profetiska synen! Josua kunde nu inse att han hade ett godtagbart utseende inför Gud och inte drog någon smälek över honom. Satans illvilliga försök att finna fortsatt orsak att smäda Jehovas överstepräst hade misslyckats!
26, 27. Vilka förpliktelser mot Jehova skulle Josua samvetsgrant uppfylla, och vilka privilegier skulle han i så fall få del av?
26 Josua måste utan tvivel ha åstundat att få styra Jehovas ”hus”, Israel, i enlighet med hans lag och vakta gårdarna i hans tempel.
27 Josua skulle följaktligen ta detta uppfordrande vittnesbörd från ängeln till hjärtat och vandra lydigt på Jehovas vägar, ja, han skulle samvetsgrant hålla vad Jehova hade bjudit honom hålla, så att han bevisade sig värdig de privilegier som utlovats.
28. Vilka var de som gjorde tjänst där i synen, bland vilka Josua skulle få ha sin gång, och hur skulle detta ske?
28 Dessutom skulle Josua få ha sin ”gång bland dessa som här göra tjänst”. Det var de himmelska änglarna som gjorde tjänst här i synen; och precis som de hade tillträde till Gud i himmelen, så kunde också Josua i egenskap av överstepräst nalkas Gud direkt såsom medlare för Israels hus. Han skulle också bli hedrad med privilegiet att på den årliga försoningsdagen få gå in i det allraheligaste i det fullbordade templet i Jerusalem.
29. Vad gör den himmelske översteprästen under efterkrigsperioden i fråga om att vandra på Jehovas vägar, hålla hans bud, styra hans hus och vakta hans gårdar?
29 Jesus Kristus är naturligtvis den idealiske översteprästen för hela människovärlden. Den kungliga, prästerliga bindeln sätts på hans huvud, därför att han är en överstepräst ”efter Melkisedeks sätt till evig tid”. (Hebréerna 6:20; Psalm 110:1—4; 21:2—6) Han har alltid vandrat på Guds vägar och hållit vad Gud har bjudit honom hålla. Men på grund av allt det som hans åt Gud överlämnade, döpta lärjungar på jorden fick genomgå under första världskriget ser han också till att kvarlevan av hans underpräster ännu bättre får lära sig Guds vägar för att kunna vandra på dem, och han hjälper dem att mera helt och fullt urskilja sina heliga förpliktelser mot Jehova Gud, så att de helt och hållet kan uppfylla dessa förpliktelser och hålla det som han har bjudit dem hålla. Hans härliga prästerliga kläder framställs i den uppenbarelse som han gav aposteln Johannes. Där ses den förhärligade Herren Jesus gå omkring bland de sju gyllene ljusstakarna. (Uppenbarelseboken 1:12—2:1) Han styr troget det andliga Israels hus i enlighet med det nya förbundets lag. Han leder dessa andliga israeliter i Jehovas andliga tempels jordiska gårdar och tilldelar dem deras andliga tjänsteuppdrag där.
30. Hur kan den himmelske översteprästen ha sin ”gång bland dessa som här göra tjänst”? Från och med när och i vilken utsträckning kan han göra detta?
30 Den jordiske översteprästen Josua, Josadaks son, började gå in i det allraheligaste i Jerusalems tempel år 515 f.v.t. (Esra 6:15); men den andlige översteprästen, den större Josua, gick in i det motbildliga, verkliga allraheligaste, själva himmelen, år 33 v.t. Han for upp till himmelen och frambar värdet av sitt mänskliga offer inför härskarornas Jehova själv. Eftersom han nu har blivit ”större än änglarna” och eftersom ”det namn han har ärvt är förmer än deras”, kan han också ha sin ”gång bland dessa som här göra tjänst”, dvs. bland himmelens änglar. Han kan framför alla andra nalkas Gud direkt och lägga sig ut för Jehovas tillbedjare på jorden. Som Jehova profetiskt sade om honom: ”Honom skall jag låta komma mig nära och nalkas mig.” — Jeremia 30:21.
”TELNINGEN” OCH ”STENEN”
31. Vad säger nu ängeln till Josua, där han står i sina högtidskläder, om ”Telningen” och ”stenen”?
31 I Sakarjas syn fortsatte Jehovas ängel och domare att tala till översteprästen, där han stod i sina högtidskläder: ”Hör härpå, Josua, du överstepräst, med dina medbröder som sitta här inför dig (ty dessa män skola vara ett tecken): Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma; ty se, i den sten som jag har lagt inför Josua — över vilken ena sten sju ögon vaka — i den skall jag inrista den inskrift, som hör därtill, säger HERREN Sebaot; och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.” — Sakarja 3:8, 9.
32. Hur tjänade Josua och hans ”medbröder” såsom tecken eller förebud?
32 Profeten Sakarja måste tillkännage budskapet i denna del av synen för översteprästen Josua, men också för hans ”medbröder”, som satt där inför honom, dvs. underprästerna. Varför det? Därför att ”dessa män skola vara ett tecken” eller ”förebud” (NW). I detta fall skulle de inte vara ett tecken på någonting ofördelaktigt, nej, med tanke på det gudomliga tillkännagivande som de just skulle få höra skulle de förebåda någonting gott, någonting mycket gott. De måste vittna om vad de fick reda på genom Jehovas ängel och domare, och på så sätt skulle de förebåda ett större prästadömes ankomst i en inte alltför avlägsen framtid, ett prästadömes som var högre än deras prästadöme där i Jerusalems tempel. Det skulle vara ett messianskt prästadöme, och dess överstepräst skulle vara Messias själv. I överensstämmelse med vad dessa underpräster i det andra templet i Jerusalem förebådade måste deras dåvarande överstepräst, Josua, Josadaks son, förebåda den messianske översteprästen. Han var en förebild till denne!
33, 34. a) Vad rådde det alltså behov av, såsom det hade förebådats? b) Blev denne överstepräst, som det rådde stort behov av, insatt på grund av en lag eller på grund av något alldeles speciellt från Guds sida?
33 Det rådde behov av ett bättre prästadöme, i synnerhet av en bättre överstepräst, en som var lik den forntida Melkisedek. (1 Moseboken 14:18—20) Detta förklarades längre fram genom följande ord i Hebréerna 7:15—22 till hebréer som hade tagit emot den utlovade Messias:
34 ”Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri, att han har blivit präst icke på grund av en lag, som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft, som kommer av oförgängligt liv. Han får nämligen det vittnesbördet: ’Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.’ Så upphäves nu visserligen en föregående stadga, därför att den var svag och gagnlös — eftersom lagen icke kunde åstadkomma något fullkomligt — men ett bättre hopp sättes i stället, ett hopp, genom vilket vi få nalkas Gud. Och i så måtto som detta icke har kommit till stånd utan edlig bekräftelse — det är nämligen så, att medan de andra hava blivit präster utan edlig bekräftelse, har denne blivit det med sådan bekräftelse genom den som sade till honom: ’Herren har svurit och skall icke ångra sig: ”Du är en präst till evig tid”’ — i så måtto är också det förbund bättre, som har Jesus till löftesman.”
35. Hur var den större översteprästen en ”telning” snarare än en ”gren”, och varifrån förutsade Jeremia att han skulle skjuta upp?
35 Underprästerna, som var översteprästen Josuas medbröder och satt inför honom för att ta emot anvisningar från honom, måste vara ”ett tecken” som förebådade någonting bättre, eftersom Jehova genom sin ängel vidare sade: ”Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma.” (Sakarja 3:8) ”Min tjänare”, Jehovas tjänare, skulle inte vara en gren av prästadömet inom Arons familj. När det gällde hans prästadöme, sköt han upp ur en helt annan jordmån, från en helt annan rot. Av Jeremia 23:5, 6 framgår det vem den messianske översteprästen skulle vara en telning av, när det heter: ”Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: HERREN vår rättfärdighet.” Gud frambragte denna telning år 33 v.t.
36, 37. a) Vad innebar det en garanti för, när Jehova lade denna ”sten” inför översteprästen Josua? b) Vem var denna ”sten” en bild av, och hur tillämpade Jesus Psalm 118:22, 23 i detta sammanhang?
36 Vad är nu att säga om den ”sten” som Gud skulle lägga inför översteprästen Josua? I den bokstavliga uppfyllelsen var det den sten i och med vilken man skulle lägga sista handen vid templet, som då höll på att byggas, varigenom det skulle vara fullbordat. Grunden till detta andra tempel hade redan blivit lagd, och därför skulle denna ”sten” tjäna såsom slutsten. När Jehova lade denna sten inför Josua, var det alltså ett tecken som garanterade att templet skulle bli fullbordat, trots allt motstånd från Satans sida. Denna sten symboliserade dessutom Messias, den Smorde. I Psalm 118:22, 23 framställs Messias under bilden av en sten. Det heter där: ”Den sten, som byggningsmännen förkastade, har blivit en hörnsten. Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.” År 33 v.t., när Jesus talade till de judar som hade förkastat honom såsom den utlovade Messias, tillämpade han detta skriftställe på sig själv och sade till dem:
37 ”Haven I aldrig läst i skrifterna: ’Den sten, som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten; av Herren [Jehova, NW] har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon’? Därför säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk, som bär dess frukt.” — Matteus 21:42, 43. Se också 1 Petrus 2:4—9.
38. Vad innebär det att sju ögon vakar över denna ”sten”?
38 Denna symboliska ”sten” skulle bli föremål för hel och full uppmärksamhet från Guds sida. Som bekräftelse på detta skulle översteprästen Josua och hans medpräster få veta att sju ögon skulle vaka över denna sten. (Sakarja 3:9) Det var inte så att sju ögon skulle ristas in i denna sten, vilket skulle antyda att de som såg stenen blev iakttagna på ett sjufaldigt sätt. Med ögonen fäster vi vår uppmärksamhet på saker och ting. Eftersom talet sju i Skriften symboliserar fullkomlighet, innebär de sju ögon som vakar över denna sten att Jehova fäster sin fullkomliga uppmärksamhet på denna symboliska sten, hans utlovade Messias. Andra kan komma att förbise denna symboliska sten. Eller också kan de ignorera den, förkasta den, men det gör inte Jehova. Eftersom han riktar sådan hel och full uppmärksamhet mot den, måste den vara något mycket dyrbart för honom.
39. På vad sätt inristar Jehova den inskrift som hör till den symboliska stenen?
39 För att visa vilken fullkomlig uppmärksamhet Jehova ägnar denna symboliska sten och dess framträdande ställning och utseende säger han vidare: ”I den skall jag inrista den inskrift, som hör därtill.” Jehova, den himmelske gravören, uppfyllde detta sitt löfte till sin älskade Son, Jesus Kristus, på ett härligt sätt genom att ge denna symboliska sten en skönhet som saknar motstycke, en skönhet som han inte förlänar åt någon annan. I Hebréerna 1:1—3 (NW) talas det följaktligen om Guds oförliknelige Son såsom den som är ”den exakta bilden [grekiska: charaktér, vilket betyder ”avtryck”] av själva hans varelse”, dvs. av Guds varelse. I egenskap av den symboliska graverade slutstenen får den messianske översteprästen, Jesus Kristus, den högsta och mest ansvarsfyllda ämbetsställningen i Jehovas tillbedjans andliga tempel. Detta bebådade något mycket gagneligt för hela mänskligheten.
40. Vad var ”detta lands missgärning”, och hur skulle Jehova utplåna denna missgärning?
40 Vad kan vi helt följdriktigt förvänta, nu när den översta stenen är på plats och templet blivit helt och hållet fullbordat, så att den ende levande och sanne Guden kan tillbedjas i full skala? Välsignelser, välsignelser och åter välsignelser! Ingenting står nu längre i vägen för dessa välsignelser, eftersom Jehova vidare sade: ”Jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.” (Sakarja 3:9) På grund av att de återförda israeliterna hade låtit återuppbyggnadsarbetet på templet i Jerusalem ligga nere så länge kom hela Juda land att bära på ”missgärning”. Dess invånare kom att betraktas såsom orena, och deras händers verk i deras materialistiska strävanden var något orent. (Haggai 2:14, 15) Men nu, år 515 f.v.t., då det andra templet i Jerusalem i triumf blivit fullbordat, hade Juda lands orätta handlingssätt helt och hållet rättats till. Jehova var tillfreds, och han utplånade detta lands missgärning på denna ”enda dag”, den dag då templet stod färdigbyggt med dess graverade slutsten och den rena tillbedjan återupptogs i det.
41. Vilken uppmuntran bör detta ge oss i denna tid med avseende på tillbedjan av Gud?
41 Vilken uppmuntran bör inte detta vara för oss i denna tid att sätta tillbedjan av den sanne Guden i hans andliga tempel främst i våra liv! Vi bör inte låta oss fördröjas i fråga om att göra detta. Vi bör inte låta det bli några avbrott i dessa våra ansträngningar.
42. På vilket sätt har kvarlevan av andliga underpräster alltsedan 1919 v.t. varit ”ett tecken”?
42 Den trogna kvarlevan av Messias’ andliga underpräster vet vilka välsignelser de har fått del av för att de med allt större beslutsamhet handlat så under de nu mer än femtio åren sedan detta återställelsens år, 1919 v.t. De har allt klarare kommit att inse att de i likhet med översteprästen Josuas medbröder och underpräster ”skola vara ett tecken” för denna ”ändens tid” för den världsliga tingens ordning. De förebådar det bästa man kan tänka sig för alla dem som hängivet ägnar sig åt den rena, obesudlade tillbedjan av den ende levande och sanne Guden.
43. Hur reagerar kvarlevan med avseende på den som Jehova kallar ”min tjänare Telningen” och denna ”ena sten”?
43 De låter sig inte bedras av någon falsk Messias eller några falska messianska organisationer i våra dagar. De har identifierat den som Jehova kallar ”min tjänare Telningen”. Han är den som härskarornas Jehova insatte på den messianska tronen i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914 och som nu har börjat sin messianska regering, nämligen Jesus Kristus. De har också identifierat den som symboliseras av den sten som lades inför översteprästen Josua och över vilken ”sju ögon vaka”. De beundrar den skönhet som Jehova har inristat i denna symboliska sten, en skönhet som anstår den höga ställning som förlänats denna sten, och de gläder sig över att denne har gjorts till den symboliska slutstenen eller översta stenen, den högste och mest ansvarige i Jehovas anordning för tillbedjan. De är lyckliga över att få vara underpräster under denna symboliska, graverade sten, Jesus Kristus. De ser i den Heliga skrift att de i egenskap av ”tecken” har fått befallning av Gud att tjäna som vittnen för denna upphöjda sten, Jehovas ende överstepräst, Jesus.
ANDLIGT VÄLSTÅND SOM LEDER TILL EVIGT LIV
44. Vad kunde enligt Sakarja 3:10 förväntas, sedan Jehova utplånat ”detta lands missgärning”?
44 Vad kunde förväntas sedan Jehova uppfyllt sitt löfte genom Sakarja: ”Jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag”? Inget annat än Guds ynnest, som skulle komma till uttryck genom materiella och andliga välsignelser för de israeliter som tillbad i sitt fullbordade andra tempel i Jerusalem. Därför var det mycket passande att detta löfte åtföljdes av följande gudomliga profetia: ”På den tiden, säger HERREN Sebaot, skall var och en av eder kunna inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och fikonträd.” — Sakarja 3:10.
45. Vad innebär denna profetia i Sakarja 3:10 för dem som tillber i det tempel där Jesus Kristus tjänar som överstepräst?
45 I denna tid, då alla falska religioner vittrar sönder och står inför sin tillintetgörelse i den största vedermöda som någonsin drabbat världen, innebär denna profetia andligt välstånd för uppriktiga, gudfruktiga människor, som helhjärtat överlämnar sig åt att tillbedja Gud i det enda sanna andliga templet, där Jehovas ende godkände överstepräst tjänar. Det innebär att även den motsvarande profetian i Mika 4:1—4 går i uppfyllelse:
Men det skall ske i kommande dagar, att det berg, där HERRENS hus är, skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upphöjt över andra höjder; och folk skola strömma ditupp, ja, många hednafolk skola gå åstad och skola säga: ”Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.” Ty från Sion skall lag utgå och HERRENS ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.
46. Vilket tillstånd upprätthåller alltså Jehovas vittnen i sin gudagivna andliga besittning?
46 I våra dagar, då världen hotas av kärnvapenkrig, vistas Jehovas kristna vittnen i sin gudagivna andliga besittning, och de åtnjuter andligt välstånd. De upprätthåller kärlek och frid inbördes och tar ingen som helst del i denna världens krig. Satan har misslyckats i sina försök att stå deras överstepräst, Jesus Kristus, emot!
[Frågor]
