Ödet

Definition: En oundviklig och ofta ogynnsam utgång. Fatalism eller ödestro är en övertygelse om att alla händelser är bestämda enligt Guds vilja eller enligt en makt som är större än människan, att alla händelser måste ske som de gör, eftersom de har förutbestämts. En oskriftenlig lära.

Är vars och ens dödsdag förutbestämd?

Denna tro var vanlig bland grekerna och romarna. Enligt den hedniska grekiska mytologin fanns det tre ödesgudinnor: en som spann livstråden, en som bestämde dess längd och en som klippte av den.

 Predikaren 3:1, 2 talar om ”en tid att dö”. Men Predikaren 7:17 visar att denna ”tid” inte är ett förutbestämt, fastslaget ögonblick för den enskilde individen och ger därför rådet: ”Var inte alltför ondskefull, bli inte heller dåraktig. Varför skulle du dö när det inte är din tid?” I Ordspråken 10:27 heter det: ”De ondskefullas år, de kommer att förkortas”, och i Psalm 55:23 tilläggs det: ”Vad beträffar män som bär på blodskuld och som är svekfulla, kommer de inte att uppleva hälften av sina dagar.” Vad betyder då orden i Predikaren 3:1, 2? Där behandlas bara livets och dödens ständiga kretslopp i den här ofullkomliga tingens ordning. Människor föds vid en tidpunkt och dör vid en annan — i allmänhet blir de inte mer än 70 eller 80 år gamla, men ibland blir livet kortare och ibland längre. — Ps. 90:10; se också Predikaren 9:11.

Om vars och ens dödsögonblick och sätt att dö redan var fastställt vid födelsen eller tidigare, skulle ingen behöva undvika farliga situationer eller bry sig om sin hälsa, och försiktighetsåtgärder skulle inte förändra några dödssiffror. Men tror du att det är lika säkert att uppehålla sig på ett slagfält som i hemmet långt ifrån krigszonen när det är krig? Bryr du dig om din hälsa, eller går du till läkaren med dina barn? Varför dör rökare i genomsnitt tre till fyra år tidigare än icke-rökare? Varför sker det färre dödsolyckor när alla som åker bil använder bilbälten och förarna lyder trafiklagarna? Det är tydligt att det är till nytta att vidta försiktighetsåtgärder.

Är allt som sker ”Guds vilja”?

2 Petr. 3:9: ”Jehova ... är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (Alla ger dock inte gensvar på hans tålamod. Det är tydligt att det inte är ”Guds vilja” som sker, då någon underlåter att ändra sinne. Jämför Uppenbarelseboken 9:20, 21.)

Jer. 7:23—26: ”Detta ord uttalade jag verkligen som en befallning till dem [Israel], i det jag sade: ’Lyd min röst, och jag skall bli er Gud, och ni själva kommer att bli mitt folk; och ni skall vandra på hela den väg som jag befaller er, för att det må gå er väl.’ Men de lyssnade inte, ... och jag fortsatte att sända till er alla mina tjänare profeterna, i det jag dagligen stod upp tidigt och sände dem. Men de lyssnade inte till mig, och de böjde inte sitt öra, utan de fortsatte att göra sin nacke  hård.” (Det är tydligt att det onda som utspelades i Israel inte var ”Guds vilja”.)

Mark. 3:35: ”Den som gör Guds vilja, denne är min bror och syster och mor.” (Om vem som helst kunde göra vad som helst och allt var ”Guds vilja”, då skulle alla människor ha åtnjutit det slags förhållande som Jesus beskriver här, men han sade till några: ”Ni är från er fader Djävulen.” — Joh. 8:44.)

Vad förklarar många till synes oförklarliga händelser?

Pred. 9:11: ”Tid och oförutsedd händelse [tillfälle, 1878, Åk] drabbar dem alla.” (Att en människa kan bli offer för olyckliga omständigheter beror således inte på att hennes liv är förutbestämt, utan på att hon av en tillfällighet råkat hamna i dem.)

Bär människor ansvar för mycket av det lidande som de själva och andra drabbas av?

Rom. 5:12: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Alla har vi ärvt ofullkomligheten, med bland annat benägenheten att göra det orätta, av Adam.)

Pred. 8:9: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.”

Ords. 13:1: ”En son är vis där det finns en fars tuktan.” (Vad föräldrarna gör har stor inverkan på barnens liv.)

Gal. 6:7: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Se också Ordspråken 11:17; 23:29, 30; 29:15; 1 Korinthierna 6:18.)

Finns det övermänskliga krafter som också orsakar ve över mänskligheten?

Upp. 12:12: ”Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.” (Se också Apostlagärningarna 10:38.)

Har Gud förhandskännedom om allt, och har han förutbestämt allt?

Jes. 46:9, 10: ”Jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, inte heller någon som är mig lik; den som från  början omtalar utgången och från svunnen tid de ting som inte har blivit gjorda; den som säger: ’Mitt eget rådslut kommer att bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra.’” (Han kungör sitt uppsåt, förutbestämmer vissa saker i förbindelse med förverkligandet av det och besitter den allsmäktiga kraften och makten att garantera att det uppfylls.)

Jes. 11:1—3: ”Det skall utgå en kvist från Isais stubbe; och ett skott från hans rötter kommer att bära frukt. [Jesus var född i Isais släktlinje.] Och på honom skall Jehovas ande komma att vila, ... och han kommer att ha sitt välbehag i Jehovas fruktan.” (Jehova kunde tillitsfullt förutsäga detta om sin Son, eftersom han hade iakttagit hans inställning och uppförande i himlarna ända sedan skapelsens början.) (Beträffande Jesu föremänskliga tillvaro, se sidan 196, under rubriken ”Jesus Kristus”.)

5 Mos. 31:20, 21: ”Jag kommer att föra dem [nationen Israel] till den mark som jag med ed har lovat åt deras förfäder, vilken flyter av mjölk och honung, och de kommer sannerligen att äta och bli mätta och bli feta och vända sig till andra gudar, och de kommer verkligen att tjäna dem och handla respektlöst mot mig och bryta mitt förbund. Och det skall ske, när många olyckor och trångmål kommer över dem, att denna sång [som skildrar hur de handlade därför att de inte uppskattade Guds ynnest] då skall svara inför dem som ett vittne, ... ty jag känner mycket väl deras benägenhet som de håller på att utveckla i dag, innan jag för dem in i det land som jag med ed har lovat åt dem.” (Lägg märke till att Guds förmåga att urskilja vad deras handlingssätt skulle leda till inte innebar att han var ansvarig för det som hände dem eller att det var hans vilja att det skulle gå så för dem, utan att han på grundval av deras handlingssätt kunde förutsäga vad som skulle hända dem. På samma sätt kan en meteorolog förutsäga vädret med stor säkerhet på grundval av iakttagelser, men han kan inte framkalla det och behöver inte nödvändigtvis tycka om det heller.)

Är Guds förmåga att i förväg veta och bestämma vad som skall ske ett bevis för att han utnyttjar den förmågan när det gäller allt som hans skapelser gör?

Upp. 22:17: ”Vemhelst som hör, han må säga: ’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill,  han må fritt ta av livets vatten.” (Valet är inte förutbestämt; det lämnas åt individen.)

Rom. 2:4, 5: ”Föraktar du hans omtankes och fördragsamhets och långmodighets rikedom, därför att du inte vet att Guds omtänksamhet söker föra dig till sinnesändring? Men i enlighet med din hårdhet och ditt oföränderliga hjärta samlar du vrede åt dig själv på vredens dag, då Guds rättvisa dom uppenbaras.” (Ingen tvingas att följa en föreskriven kurs, men var och en är ansvarig för vad han gör.)

Sef. 2:3: ”Sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden. ... Sök rättfärdighet, sök saktmodighet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.” (Skulle en rättvis och kärleksfull Gud uppmuntra människor till att göra det som är rätt, i hopp om att få en belöning, om han visste att de var förutbestämda att misslyckas?)

Illustration: Den som har en radio kan lyssna på nyheter från hela världen, men att han kan lyssna på en viss station, innebär inte att han gör det. Han måste först sätta på radion och sedan välja station. På liknande sätt har Jehova förmågan att i förväg veta vad som skall ske, men Bibeln visar att han gör ett selektivt och omdömesgillt bruk av den förmågan, med tillbörlig hänsyn till den fria vilja som han har utrustat sin skapelse människan med. — Jämför 1 Moseboken 22:12; 18:20, 21.

När Gud skapade Adam, visste han då att Adam skulle synda?

Gud förelade Adam och Eva följande: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.” ”Och Jehova Gud gav också människan den här befallningen: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.’” (1 Mos. 1:28; 2:16, 17) Skulle du uppmuntra dina barn att åta sig ett projekt med löfte om en underbar framtid, om du redan från början visste att det var dömt att misslyckas? Skulle du varna dem för sådant som kunde skada dem, om du samtidigt visste att du hade planlagt allt så att de helt säkert skulle råka ut för en olycka? Är det då rimligt att tillskriva Gud någonting sådant?

 Matt. 7:11: ”Om ... ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom!”

Om Gud hade förutbestämt och var förutvetande om Adams synd och allt som skulle bli följden av den, skulle det betyda att Gud genom att skapa Adam avsiktligt satte i gång all den ondska som förekommit i människans historia. Han skulle vara upphovet till alla krig, all brottslighet, all omoraliskhet, allt förtryck, alla lögner, allt skrymteri och alla sjukdomar. Bibeln, däremot, säger klart och tydligt: ”Du är inte en Gud som finner behag i ondska.” (Ps. 5:4) ”Den som älskar våld, honom hatar Hans själ sannerligen.” (Ps. 11:5) ”Gud, som inte kan ljuga.” (Tit. 1:2) ”Från förtryck och från våld kommer han [den som Gud har utsett till att vara messiansk kung] att friköpa deras själ, och deras blod kommer att vara dyrbart i hans ögon.” (Ps. 72:14) ”Gud är kärlek.” (1 Joh. 4:8) ”Han är en som älskar rättfärdighet och rättvisa.” — Ps. 33:5.

Predestinerade Gud Jakob och Esau?

1 Mos. 25:23: ”Jehova sade sedan till henne [Rebecka]: ’Två nationer är i ditt moderliv, och två folkgrupper kommer att skiljas från ditt inre; och den ena folkgruppen kommer att vara starkare än den andra folkgruppen, och den äldre [Esau] kommer att tjäna den yngre [Jakob].’” (Jehova var i stånd att läsa det genetiska mönstret hos de ofödda tvillingarna. Han kan ha tagit hänsyn till detta, då han förutsåg vilka egenskaper var och en av pojkarna skulle utveckla och förutsade utgången. [Ps. 139:16] Det finns emellertid ingenting här som visar att han hade fastställt deras eviga livsöde eller att han hade förutbestämt hur varje händelse i deras liv skulle gestalta sig.)

Var Judas Iskariot predestinerad att förråda Jesus?

Ps. 41:9: ”Den man, som levde i frid med mig, som jag litade på, som åt mitt bröd, har gjort sin häl stor mot mig.” (Lägg märke till att profetian inte specificerar vem av Jesu nära vänner det skulle vara. Jehova visste att Djävulen hade använt Davids rådgivare Ahitofel till att förråda David, och han lät detta bli nedskrivet, eftersom det visade hur Djävulen verkade och vad han skulle göra i framtiden. Det var inte Gud, utan ”Djävulen ... [som] hade ingett Judas Iskariot, Simons son, i  hjärtat att förråda honom [Jesus]”. [Joh. 13:2] Judas gav efter för denna sataniska påverkan i stället för att stå emot den.)

Joh. 6:64: ”Från början visste ... Jesus ... vem den var som skulle förråda honom.” (Inte från skapelsens början, inte heller från den dag Judas föddes, utan ”från början” av dennes förrädiska verksamhet. Jämför 1 Moseboken 1:1, Lukas 1:2 och 1 Johannes 2:7, 13, där ”början” används i relativ bemärkelse i vart och ett av skriftställena. Lägg också märke till vad som sägs i Johannes 12:4—6.)

Talar inte aposteln Paulus om att de kristna är ”predestinerade”?

Rom. 8:28, 29: ”Nu vet vi att Gud låter alla sina gärningar samverka till nytta för dem som älskar Gud, dem som enligt hans uppsåt är de kallade; ty dem som han har gett sitt första erkännande har han också förutbestämt [predestinerat, KJ] till att likformas med hans Sons bild, för att han skulle vara den förstfödde bland många bröder.” (Se också Efesierna 1:5, 11.) Likväl sägs följande till just dessa i 2 Petrus 1:10: ”[Ni skall] göra ert yttersta för att göra kallelsen och utväljandet av er till något säkert och visst för er; ty om ni fortsätter att göra dessa ting, skall ni aldrig någonsin snava.” (Om de enskilda individerna var predestinerade till räddning, kunde de omöjligen snava, oavsett vad de gjorde. Eftersom det krävs att de enskilda individerna gör en ansträngning, måste det vara klassen som är förutbestämd. Guds uppsåt var att hela klassen skulle formas i enlighet med det mönster Jesus Kristus utgjorde. De som utvalts av Gud till att utgöra en del av denna klass måste emellertid bevisa sig vara trogna, om de verkligen skall få den belöning som förelagts dem.)

Ef. 1:4, 5: ”Han utvalde oss i gemenskap med honom [Jesus Kristus] före världens grundläggning, för att vi skulle vara heliga och oklanderliga inför honom i kärlek. Ty han har förutbestämt oss till adoption genom Jesus Kristus som söner åt sig själv, enligt sin viljas goda behag.” (Det är värt att lägga märke till att Jesus i Lukas 11:50, 51 jämställer ”världens grundläggning” med Abels tid. Abel är den första människa som fortsatte att ha Guds ynnest så länge han levde. Det var således efter upproret i Eden, men före Abels tillblivelse, som Gud utformade sitt uppsåt med att frambringa en ”säd”, genom vilken befrielse skulle ges. [1 Mos. 3:15] Guds uppsåt var att det skulle finnas en grupp trogna efterföljare till den främste av säden, Jesus Kristus, en grupp som skulle vara  förbunden med honom och som tillsammans med honom skulle utgöra en del av en ny regering över jorden, det messianska kungariket.)

Påverkar stjärnorna och planeterna händelser i vårt liv, eller ger de förebud som vi bör ta i övervägande när vi fattar beslut?

Vilket ursprung har astrologin?

”Den västerländska astrologin kan spåras direkt till kaldéernas och babyloniernas teorier och seder och bruk på 2000-talet f.Kr.” — The Encyclopedia Americana (1977), band 2, sid. 557.

”Astrologin grundades på två babyloniska uppfattningar: zodiaken och himlakropparnas gudomlighet. ... Babylonierna tillskrev planeterna de inflytanden man skulle kunna förvänta från var och en av dessa gudar.” — L. Sprague de Camp: Great Cities of the Ancient World (New York, 1972), sid. 150.

”I såväl Babylonien som Assyrien intar astrologin, som ett direkt sidoskott av babylonisk kultur, ... sin plats i den officiella kulten såsom ett av de båda främsta medel som står till prästernas förfogande ... för att ta reda på gudarnas vilja och avsikter, under det att den andra metoden går ut på att man undersöker offerdjurets lever. ... Solens, månens och de fem planeternas rörelser ansågs representera den verksamhet som de fem gudarna i fråga ägnade sig åt, tillsammans med månguden Sin och solguden Shamash, då de förberedde de olika tilldragelserna på jorden.” — The Encyclopædia Britannica (1911), band II, sid. 796.

Vilken syn har människans Skapare på denna sedvänja?

5 Mos. 18:10—12: ”Det får inte hos dig finnas någon som ... brukar spådom, någon som utövar magi eller någon som ser efter omen. ... Ty var och en som gör dessa ting är något avskyvärt för Jehova.”

Till babylonierna sade han: ”Må dina astrologer, dina stjärnkikare som förutsäger din framtid månad för månad, leva kvar och frälsa dig! Men se, de har försvunnit likt agnar. ... Så har det gått med dina magiker som du har drivit handel med hela ditt liv: de har stapplat bort, var och en sin egen väg, och det finns ingen som frälser dig.” — Jes. 47:13—15, NE.