Avfällighet

Definition: Avfällighet är att överge eller svika tillbedjan av och tjänsten för Gud, i själva verket att göra uppror mot Jehova Gud. Somliga avfällingar påstår att de känner och tjänar Gud, men de förkastar läror eller krav som framställs i Guds ord. Andra påstår att de tror på Bibeln, men de förkastar Jehovas organisation.

Kan vi räkna med att det skall uppstå avfällingar inom den kristna församlingen?

1 Tim. 4:1: ”Det inspirerade uttalandet säger uttryckligt att i senare tidsperioder skall några avfalla från tron, i det de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror.”

 2 Thess. 2:3: ”Låt ingen förleda er på något sätt, eftersom den [Jehovas dag] inte skall komma utan att först avfallet kommer och laglöshetens människa uppenbaras, tillintetgörelsens son.”

Några identifierande kännetecken på avfällingar —

De söker göra andra till sina efterföljare och orsakar på så sätt splittring, sekterism

Apg. 20:30: ”Mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.”

2 Petr. 2:1, 3: ”Det ... kommer [också] att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem. ... Och i vinningslystnad skall de utnyttja er med falska ord.”

De kan bekänna tro på Kristus men ta lätt på prediko- och undervisningsarbetet som han gav sina efterföljare i uppdrag att utföra

Luk. 6:46: ”Varför kallar ni mig då: ’Herre! Herre!’ men gör inte vad jag säger?”

Matt. 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”

Matt. 24:14: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.”

De kan påstå att de tjänar Gud, men de förkastar hans representanter, hans synliga organisation

Jud. v. 8, 11: ”Dessa drömmare [besudlar nu också] köttet och föraktar herradöme och skymfar dem som är härliga. Ve dem, därför att de ... har gått under genom upproriskt tal likt Koras!”

4 Mos. 16:1—3, 11, 19—21: ”Kora ... stod sedan upp, tillsammans med ... två hundra femtio män av Israels söner, hövdingar i menigheten. ... Så de församlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: ’Nu får det vara nog för er del, ty hela menigheten är helig, allesammans är det, och Jehova  är mitt ibland dem. Varför skulle ni då upphöja er över Jehovas församling?’ ... [Mose sade:] ’Det är av det skälet du och hela din menighet som församlar sig är emot Jehova. Vad Aron beträffar, vad är han, att ni skulle knota mot honom?’ När Kora hade församlat hela menigheten mot dem vid mötestältets ingång, då visade sig Jehovas härlighet för hela menigheten. Jehova talade nu till Mose och Aron, i det han sade: ’Avskilj er från denna menighets mitt, så att jag kan utrota dem i ett ögonblick.’”

De överger inte bara den sanna tron, utan de ”slår” sedan sina tidigare medförbundna genom att använda offentlig kritik och andra metoder för att hindra deras verk; sådana avfällingars ansträngningar går ut på att riva ner, inte på att bygga upp

Matt. 24:45—51: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? ... Men om någonsin den där onde slaven skulle säga i sitt hjärta: ’Min herre dröjer’, och skulle börja slå sina medslavar och skulle äta och dricka med vanedrinkarna, så skall den slavens herre komma på en dag då han inte väntar det och vid en timme som han inte vet av, och han skall straffa honom med den största stränghet och anvisa honom hans plats bland skrymtarna.”

2 Tim. 2:16—18: ”Sky tomt prat som kränker det som är heligt; de skall nämligen gå vidare mot mer och mer ogudaktighet, och deras ord skall sprida sig som kallbrand. Hymeneus och Filetos hör till dem. Just dessa män har avvikit från sanningen och säger att uppståndelsen redan har skett; och de kullkastar tron hos några.”

Skulle trogna kristna välkomna avfällingar, antingen personligen eller genom att läsa deras litteratur?

2 Joh. v. 9, 10: ”Var och en som tränger sig fram och inte förblir i Kristi lära, han har inte Gud. ... Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.”

Rom. 16:17, 18: ”Nu förmanar jag er, bröder, att hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall,  tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem. ... Genom fagert tal och smicker förleder de sveklösa människors hjärtan.”

Skulle någon allvarlig skada kunna bli följden av att man stillade sin nyfikenhet på vad avfällingar tänker och tycker?

Ords. 11:9: ”Genom sin mun bringar avfällingen fördärv över sin medmänniska.”

Jes. 32:6: ”Den oförståndige, han kommer att tala blott oförstånd, och hans eget hjärta kommer att arbeta på det som är skadligt, för att åstadkomma avfall och tala mot Jehova det som är egensinnigt, för att låta den hungriges själ gå tom, och utan dryck låter han till och med den törstige gå.” (Jämför Jesaja 65:13, 14.)

Hur allvarligt är det med avfällighet?

2 Petr. 2:1: ”Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva.”

Job 13:16: ”Inför honom [Gud] skall ingen avfälling komma.”

Hebr. 6:4—6: ”Det är nämligen omöjligt vad dem beträffar som en gång för alla har blivit upplysta och som har smakat den himmelska fria gåvan och som har fått andel i helig ande och som har smakat Guds förträffliga ord och den kommande tingens ordnings krafter, men som har avfallit, att återigen uppliva dem till sinnesändring, då de ju på nytt hänger Guds Son på pålen för sig och utsätter honom för offentlig skam.”