Död

Definition: Alla livsfunktioners upphörande. När andningen, hjärtslagen och hjärnverksamheten upphör, upphör livskraften undan för undan att verka i kroppens celler. Döden är motsatsen till livet.

Skapade Gud människan för att dö?

Tvärtom — Jehova varnade Adam och sade att olydnad skulle leda till döden. (1 Mos. 2:17) Längre fram varnade Gud israeliterna för ett sådant uppförande som rentav skulle leda till en för tidig död för dem. (Hes. 18:31) Med tiden sände han sin Son för att dö för människosläktets skull, så att de som satte tro till denna föranstaltning kunde få evigt liv. — Joh. 3:16, 36.

I Psalm 90:10 sägs det att en människas liv i allmänhet  varar 70 eller 80 år. Så var det då Mose skrev detta, men så var det inte från början. (Jämför 1 Moseboken 5:3—32.) I Hebréerna 9:27 heter det: ”Det är människor förbehållet att dö en gång för alla.” Så var det också då detta skrevs. Men så var det inte innan Gud avkunnade domen över den syndfulle Adam.

Varför blir vi gamla och dör?

Jehova skapade det första människoparet fullkomligt med utsikten att få leva för evigt. De utrustades med fri vilja. Skulle de lyda sin Skapare av kärlek och uppskattning av allt det som han hade gjort för dem? De var fullt kapabla att göra det. Gud sade till Adam: ”Vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” Satan använde en orm som språkrör och lockade Eva att överträda Jehovas befallning. Adam tillrättavisade inte sin hustru, utan förenade sig med henne i att äta av denna förbjudna frukt. I enlighet med sitt ord dömde Jehova Adam till döden, men innan han avrättade det syndfulla paret, visade han dem barmhärtighet och lät dem frambringa barn. — 1 Mos. 2:17; 3:1—19; 5:3—5; jämför 5 Moseboken 32:4 och Uppenbarelseboken 12:9.

Rom. 5:12, 17, 19: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat — . ... Genom den endes försyndelse kom [döden] att härska som kung. ... Genom den enda människans olydnad [gjordes] många ... till syndare.”

1 Kor. 15:22: ”Alla dör i Adam.”

Se också rubriken ”Ödet”.

Varför dör spädbarn?

Ps. 51:7 (v. 5 i NV) (1982): ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (Se också Job 14:4; 1 Moseboken 8:21.)

Rom. 3:23; 6:23: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” ”Den lön synden betalar ut är död.”

Gud ”tar” inte barn från deras föräldrar, som somliga har fått höra. Fastän jorden producerar rikligt med mat, hindrar ofta själviska politiska och kommersiella element distributionen av den till dem som mest behöver den, vilket leder till att  somliga dör på grund av undernäring. Somliga barn dör i olyckor, liksom vuxna. Men alla har vi ärvt synden; vi är alla ofullkomliga. Vi har fötts in i en ordning där alla — både goda och onda — till sist dör. (Pred. 9:5) Men Jehova ”längtar” efter att få återförena barnen med sina föräldrar genom uppståndelsen, och han har i sin kärlek gjort föranstaltningar för detta. — Joh. 5:28, 29; Job 14:14, 15; jämför Jeremia 31:15, 16; Markus 5:40—42.

Var är de döda?

1 Mos. 3:19: ”I ditt anletes svett kommer du att äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.”

Pred. 9:10: ”Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol [graven, Me; dödsriket, 1982], den plats dit du går.”

Vad är de dödas tillstånd?

Pred. 9:5: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls.”

Ps. 146:4: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar [anslag, 1982; planer, Me, fotnot; 1979 års provöversättning].”

Joh. 11:11—14: ”’Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.’ ... Jesus [sade] rättframt till dem: ’Lasarus har dött.’” (Se också Psalm 13:3.)

Finns det någon del av människan som lever vidare, när kroppen dör?

Hes. 18:4: ”Den själ [själ, Me, My, Åk, ÄÖ] som syndar — det är den som kommer att dö.”

Jes. 53:12: ”Han utgöt sin själ [själ, Åk; liv, Me, My] till döden.” (Jämför Matteus 26:38.)

Se också rubrikerna ”Ande” och ”Själ”.

Kan de döda på något sätt hjälpa eller skada de levande?

Pred. 9:6: ”Deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka  har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst som måste göras under solen.”

Jes. 26:14: ”De är döda; de kommer inte att leva. Kraftlösa i döden, de kommer inte att stå upp.”

Vad är att säga om de uttalanden som gjorts av personer som har återupplivats efter att ha sagts vara döda och som talar om ett annat liv?

När en människa slutar att andas och hjärtat upphör att slå, tar det normalt flera minuter innan livskraften i kroppens celler gradvis börjar avta. Om kroppen utsätts för sträng kyla, kan den processen fördröjas i timmar. Av denna anledning är det ibland möjligt att återuppliva människor med hjälp av konstgjord andning och hjärtmassage. De var vad man kallar ”kliniskt döda”, men deras kroppsceller var fortfarande vid liv.

Många som upplivats från ”klinisk död” minns ingenting. Andra säger att de upplevde att de på något sätt svävade omkring. Somliga säger att de såg vackra syner; andra blev förskräckta av det som de upplevde.

Finns det någon medicinsk förklaring till alla dessa upplevelser?

Den medicinske redaktören för The Arizona Republic skrev: ”När kroppens funktioner är kraftigt försvagade, exempelvis under narkos eller som en följd av sjukdom eller en olyckshändelse, avtar den automatiska kontrollen av kroppsfunktionerna i motsvarande grad. Neurohormoner och nervsystemets katekolaminer frigörs således och strömmar ut i okontrollerade mängder. Följden blir bland annat hallucinationer, som man efter uppvaknandet vill förklara som ett återvändande till liv efter det att man dött.” — 28 maj 1977, sid. C-1; också den tyska medicinska tidskriften Fortschritte der Medizin, nr 41, 1979; Psychology Today, januari 1981.

Men bekräftas inte de återupplivades vittnesbörd av dem som har fått se och tala med sina kära avlidna släktingar?

Läs återigen de skriftställen som citerats tidigare angående  de dödas tillstånd. Vad säger oss Guds sanningsord om de dödas tillstånd?

Vem vill att människor skall tro någonting annat? När Jehova hade varnat våra första föräldrar och sagt att olydnad skulle leda till döden, vem var det då som motsade detta? ”Ormen [som användes av Satan; se Uppenbarelseboken 12:9] [sade] till kvinnan: ’Ni kommer med visshet inte att dö.’” (1 Mos. 3:4) Längre fram dog naturligtvis Adam och Eva. En rimlig fråga är därför: Vem kom på tanken att en andlig del av människan lever vidare när kroppen dör? Som vi redan har sett, sägs det inte så i Guds ord. Guds lag till det forntida Israel fördömde sedvänjan att rådfråga de döda som ”oren” och som ”något avskyvärt”. (3 Mos. 19:31; 5 Mos. 18:10—12; Jes. 8:19) Skulle en kärlekens Gud fördöma denna sedvänja, om de levande bara kommunicerade med kära anhöriga som avlidit? Om det däremot var demonandar som imiterade de döda och vilseledde människor genom att i deras sinnen förmedla intryck som skulle hålla en lögn vid liv, skulle det då inte vara kärleksfullt av Gud att skydda sina tjänare mot ett sådant bedrägeri? — Ef. 6:11, 12.

Varför tar Jehovas vittnen inte del i de traditionella sederna som hör samman med bruket att sörja de döda?

Det är normalt att vi känner sorg när en kär vän eller släkting dör, och vi kan med rätta ge uttryck åt denna vår sorg

”Jesus brast i tårar”, när hans nära vän Lasarus dog. (Joh. 11:35) Ibland har den sorg som Guds tjänare har känt i samband med någons död varit intensiv. — 2 Sam. 1:11, 12.

Men på grund av uppståndelsehoppet sägs följande till de kristna: ”Vi [vill] inte att ni skall vara okunniga om dem som sover i döden, för att ni inte skall sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp.” — 1 Thess. 4:13.

Jehovas tjänare avvisar inte alla seder som är förbundna med döden

1 Mos. 50:2, 3: ”Josef [befallde] sina tjänare, läkarna, att balsamera hans far. ... Och de använde hela fyrtio dagar för  honom; så många dagar använder man nämligen vanligtvis för balsameringen.”

Joh. 19:40: ”Så tog de Jesu kropp och band om den med linnebindlar tillsammans med de välluktande kryddorna, alldeles på det sätt som judarna har för sed att förbereda för begravning.”

De som söker behaga Gud undviker seder som strider mot Guds ord

Somliga seder gör att ens sorg blir offentliggjord. Men Jesus sade: ”När ni håller på att fasta [på grund av sorg], sluta då upp med att ta på er en sorgsen min likt skrymtarna; de vanställer ju sina ansikten, så att det skall synas för människor att de håller på att fasta. Jag säger er i sanning: De får nu sin lön fullt ut. Men när du håller på att fasta, smörj då in ditt huvud med olja och tvätta ditt ansikte, så att det inte skall synas för människor att du håller på att fasta, utan för din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” — Matt. 6:16—18.

Vissa seder återspeglar tron på att människan har en odödlig själ som lever vidare då kroppen dör och därmed är medveten om vad de överlevande gör. Men i Bibeln heter det: ”De döda ... är ... inte medvetna om någonting alls.” (Pred. 9:5) Det heter också: ”Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” — Hes. 18:4.

Många seder härrör från tron att de döda behöver hjälp av de levande eller från fruktan för att de kan skada de levande, om de inte blidkas. Men Guds ord visar att de döda inte upplever någon smärta och inte heller något välbehag. ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Ps. 146:4; se också 2 Samuelsboken 12:22, 23.) ”Deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst som måste göras under solen.” — Pred. 9:6.

Om någon säger—

”Det är Guds vilja”

Kan du svara: ”Det är en mycket vanlig uppfattning. Men  jag har funnit att det är bra att ta reda på vad Gud själv säger om detta.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”(Läs 1 Moseboken 2:17.) Om en far varnar sin son för att göra en viss sak som kan kosta honom livet, skulle du då säga att fadern vill att sonen skall göra just det?” 2) ”Vad är då i verkligheten Guds vilja med avseende på människorna? Jesus sade: ’Detta är ... min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen [dvs. inser och erkänner att Jesus verkligen är Guds Son] och utövar tro på honom må ha evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den sista dagen.’ (Joh. 6:40)”

”Människor kommer alltid att dö”

Kan du svara: ”Ja, så har det verkligen varit ända till vår tid.” Sedan kan du kanske tillägga: ”Men lägg märke till det här underbara löftet som Gud har gett i Uppenbarelseboken 21:3, 4 (eller Jesaja 25:8).”

”Döden kommer när ens tid är ute”

Kan du svara: ”Många människor tror likadant som du. Visste du att många av de forntida grekerna också hade den uppfattningen? De trodde att det fanns tre gudinnor som bestämde hur långt varje människas liv skulle vara. Men Bibeln för fram en helt annan tanke om livet.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”(Läs Predikaren 9:11.) Illustration: Ett stycke betong kanske bryts loss från en byggnad och faller på en fotgängare. Var Gud orsak till det? Om han var det, är det då rätt att anklaga husägaren för försumlighet? ... Som Bibeln säger var det en oplanerad och oförutsedd händelse som gjorde att fotgängaren råkade befinna sig där just då betongstycket föll.” 2) ”Bibeln säger att om vi undviker ett dåligt uppförande kan vi bevara vårt liv. (Ords. 16:17) Jag är säker på att du, om du är förälder, tillämpar den principen när det gäller dina barn. Du varnar dem för sådant som kan leda till att de förlorar livet. Jehova gör också det när det gäller hela mänskligheten i vår tid.” 3) ”Jehova vet vad framtiden kommer att föra med sig. Genom Bibeln talar han om för oss hur vi kan få leva betydligt längre än de människor som ignorerar det som han säger. (Joh. 17:3; Ords. 12:28)” (Se också rubriken ”Ödet”.)