Det stora Babylon

Definition: Världsväldet av falsk religion, som omfattar alla religioner, vars läror och sedvänjor inte stämmer överens med den sanna tillbedjan av Jehova, den ende sanne Guden. Efter den stora översvämningen på Noas tid fick falsk religion sin början i Babel (senare känt som Babylon). (1 Mos. 10:8—10; 11:4—9) Med tiden kom babyloniska trosuppfattningar och religiösa sedvänjor att sprida sig till många länder. På så sätt kom det stora Babylon att bli ett passande namn på falsk religion som helhet betraktad.

Hur vet vi vad det stora Babylon, som omtalas i Uppenbarelseboken, är?

Det kan inte vara den forntida staden Babylon. Uppenbarelseboken skrevs vid slutet av det första århundradet v.t.,  och i den beskrivs vissa händelser som skulle inträffa i vår tid. I The Encyclopedia Americana heter det: ”Staden [Babylon] intogs av perserna under Cyrus den stores ledning år 539 f.Kr. Längre fram planerade Alexander den store att göra Babylon till huvudstad i sitt östliga rike, men efter hans död förlorade Babylon undan för undan i betydelse.” (1956, band III, sid. 7) I dag är staden en obebodd ruin.

I Uppenbarelseboken omnämns det stora Babylon symboliskt som en ”stor stad”, ett ”kungavälde” som härskar över andra kungar. (Upp. 17:18) I likhet med en stad skulle det finnas många organisationer i den; och i likhet med ett kungavälde med andra kungar inom sina domäner skulle det i sin omfattning vara internationellt. Det skulle enligt beskrivningen ha förbindelser med politiska styresmän och i hög grad bidra till köpmännens välstånd, samtidigt som det skulle vara ett tredje element som ”har blivit en boningsort för demoner” och en förföljare av ”profeter och av heliga”. — Upp. 18:2, 9—17, 24.

Det forntida Babylon var i synnerhet känt för sin religion och sin trotsiga inställning till Jehova

1 Mos. 10:8—10: ”Nimrod ... uppträdde som en väldig jägare i opposition mot Jehova. ... Och hans kungarikes början blev Babel [senare känt som Babylon].”

Dan. 5:22, 23: ”Vad dig, ... Belsassar [Babylons kung], beträffar, ... mot himlarnas Herre har du upphöjt dig, ... och gudar av silver och av guld, koppar, järn, trä och sten, vilka inte ser något eller hör något eller vet något, har du lovprisat; men den Gud, i vars hand din andedräkt är och som alla dina vägar tillhör, har du inte förhärligat.”

I en forntida inskrift gjord med kilskrift heter det: ”Allt som allt finns det i Babel 53 tempel åt de stora gudarna, 55 kapell åt Marduk, 300 kapell åt jordgudomligheterna, 600 åt himmelsgudomligheterna, 180 altaren åt gudinnan Ishtar, 180 åt gudarna Nergal och Adad och 12 andra altaren åt olika gudar.” — Citerad i W. Kellers bok men Bibeln hade rätt (Stockholm, 1957), sid. 261.

I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Den sumeriska civilisationen [som var en del av Babylonien] dominerades av präster; som statsöverhuvud satt lugal (som ordagrant betyder ”stor man”), gudarnas representant.” — (1977), band 3, sid. 9.

 Det stora Babylon, som omnämns i Uppenbarelseboken, är därför rimligtvis ett religiöst välde. Eftersom det liknas vid en stad och ett världsvälde, är det inte begränsat till en enda religiös grupp, utan inbegriper alla religioner som är i opposition mot Jehova, den sanne Guden.

Forntida babyloniska religiösa uppfattningar och sedvänjor kan man finna i olika religioner världen utöver

”Den babyloniska religionen utövade inflytande på Egypten, Persien och Grekland. ... Den starka inblandningen av semitiska element både i tidig grekisk mytologi och i grekiska kulter erkänns nu så allmänt av forskarna att inga ytterligare kommentarer krävs. Dessa semitiska element är i hög grad mer specifikt babyloniska.” — M. Jastrow j:r: The Religion of Babylonia and Assyria (Boston, 1898), sid. 699, 700.

Deras gudar: Där fanns triader av gudar, och bland deras gudomligheter fanns det sådana som representerade olika naturkrafter och sådana som utövade särskilt inflytande på vissa av människors aktiviteter. (S. H. Hooke: Babylonian and Assyrian Religion, Norman, Oklahoma; 1963, sid. 14—40) ”Den platonska treenigheten, som i sig själv är blott och bart en omarbetning av äldre treenigheter daterade till tidigare folks tid, tycks vara den rationella filosofiska treenighet av attribut som födde de tre hypostaser eller gudomliga personer som de kristna kyrkorna lär om. ... Denna uppfattning som den grekiske filosofen [Platon] hade om den gudomliga treenigheten ... kan man finna i alla gamla [hedniska] religioner.” — Nouveau Dictionnaire Universel (Paris, 1865—1870), redigerad av M. Lachâtre, band 2, sid. 1467.

Bruket av bilder: ”[I mesopotamisk religion] spelade bilden en central roll både i kulten och i privat tillbedjan, vilket den stora spridningen av billiga efterbildningar av sådana bilder visar. I grund och botten ansågs gudomen vara närvarande i bilden, om den hade vissa speciella drag och tillbehör och omhändertogs på tillbörligt sätt.” — A. L. Oppenheim: Ancient Mesopotamia—Portrait of a Dead Civilization (Chicago, 1964), sid. 184.

Trosuppfattningen angående döden: ”Varken folket eller ledarna för det religiösa tänkandet [i Babylon] räknade någonsin med möjligheten att det som en gång kallats till liv kunde förintas helt. Döden var en övergång till ett annat slags liv.” — The Religion of Babylonia and Assyria, sid. 556.

 Prästerskapets ställning: ”Skillnaden mellan präst och lekman är kännetecknande för denna [babyloniska] religion.” — The Encyclopædia Britannica (1948), band 2, sid. 861.

Utövandet av astrologi, spådom, magi och trolldom: Historikern A. H. Sayce skriver: ”[Inom] religionen i det forntida Babylon ... förmodades varje föremål och naturkraft ha sin zi eller ande, som kunde behärskas av schamanens (trollkarl och präst) magiska exorcism.” (The History of Nations, New York, 1928, band I, sid. 96) ”Kaldéerna [babylonierna] gjorde stora framsteg i sina astronomiska studier genom bemödanden att utläsa framtiden i stjärnorna. Denna konst kallar vi ’astrologi’.” — R. M. Engberg: The Dawn of Civilization and Life in the Ancient East (Chicago, 1938), sid. 230.

Det stora Babylon är likt en omoralisk sköka, som lever i skamlöst överdåd

I Uppenbarelseboken 17:1—5 heter det: ”’Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som sitter på många vatten [folk]; med henne har jordens kungar [politiska styresmän] begått otukt, medan de som bor på jorden blev berusade av hennes otukts vin.’ ... Och på hennes panna var det skrivet ett namn, en hemlighet: ’Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden.’” I Uppenbarelseboken 18:7 tilläggs det att ”hon har förhärligat sig själv och levt i skamlöst överdåd”.

Är det inte sant att de dominerande religiösa organisationerna har gjort det till en vana att förena sig med politiska ledare för att få makt och materiell vinning, fastän detta har lett till att vanligt folk har fått lida? Är det inte också sant att deras högre präster lever i lyx, ja i överdåd, fastän många av de människor de skulle vara tjänare för kanske lever i fattigdom?

Varför kan religioner som hävdar att de är kristna med rätta betraktas som en del av det stora Babylon, tillsammans med de religioner som inte har någon kunskap om Bibelns Gud?

Jak. 4:4: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskapen med världen är fiendskap med Gud? Därför, vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” (Fastän de känner till vad Bibeln säger om Gud, gör de sig således till Guds fiender,  om de väljer vänskapen med världen genom att efterlikna dess sätt att leva och verka.)

2 Kor. 4:4; 11:14, 15: ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om Kristus, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom.” ”Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort, om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare. Men deras slut skall vara i överensstämmelse med deras gärningar.” (Således blir Jehovas främste motståndare, Satan, Djävulen, i själva verket ärad av alla som inte tillber den sanne Guden på det sätt som Gud har bestämt, även om de kan påstå sig vara kristna. Se också 1 Korinthierna 10:20.)

Matt. 7:21—23: ”Inte var och en som säger till mig [Jesus Kristus]: ’Herre, Herre’, skall komma in i himlarnas kungarike, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, profeterade vi inte i ditt namn och drev ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.”

Varför är det angeläget att gå ut från det stora Babylon utan att dröja?

Upp. 18:4: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.”

Upp. 18:21: ”En stark ängel lyfte upp en sten lik en stor kvarnsten och slungade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner, och hon kommer aldrig mer att bli funnen.’”

Luk. 21:36: ”Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.”

Vad kommer att hända dem som i gången tid levt och dött som en del av det stora Babylon utan att lära känna Bibelns sanning?

Apg. 17:30: ”Gud [har] haft överseende med en sådan okunnighets tider, men nu underrättar han människorna om att de alla överallt bör ändra sinne.”

 Apg. 24:15: ”Det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Vilka av ”de orättfärdiga” som skall uppväckas är något som Gud själv avgör.)

Job 34:12: ”Sannerligen, Gud själv handlar inte ondskefullt, och den Allsmäktige själv vränger inte rätten.”