Dop

Definition: Ordet ”döpa” kommer från det grekiska ordet ba·ptị·zein som betyder ”sänka ner, doppa”. (Liddell och Scott: A Greek-English Lexicon) Det kristna vattendopet är en yttre symbol för att den som blir döpt har överlämnat sig fullständigt och oförbehållsamt genom Jesus Kristus för att göra Jehova Guds vilja. I Bibeln omnämns också andra dop, exempelvis Johannes’ dop, dop med helig ande och dop med eld.

Håller sig de som verkligen tror på Guds ord tillbaka från att bli döpta?

Matt. 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”

Apg. 2:41: ”De som av hjärtat omfattade hans ord [blev] döpta.”

Apg. 8:12: ”När de trodde Filippus, som förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike och om Jesu Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor.”

Apg. 8:36, 38: ”När de nu färdades vägen fram, kom de till ett visst vatten, och [den etiopiske] eunucken sade: ’Titta! Ett vatten; vad hindrar mig från att bli döpt?’ Därmed befallde han att vagnen skulle stanna, och ... [Filippus] döpte honom.”

Det kristna vattendopet — sker det genom begjutning eller genom fullständig nedsänkning?

Mark. 1:9, 10: ”Jesus ... blev döpt [nedsänkt, ED, Ro] i [floden] Jordan av Johannes. Och just som han steg upp ur vattnet såg han himlarna bli skilda åt.”

 Apg. 8:38: ”De steg båda ner i vattnet, både Filippus och eunucken; och han döpte [sänkte ned, ED, Ro] honom.”

Tillämpades barndop bland de kristna under det första århundradet?

Matt. 28:19: ”Gå därför och gör lärjungar ... , döp dem.”

Apg. 8:12: ”När de trodde Filippus, ... lät de döpa sig, både män och kvinnor.”

Men längre fram skrev Origenes (185—254 v.t.): ”Det är i enlighet med kyrkans bruk att förrätta även barndop.” (Selections From the Commentaries and Homilies of Origen, Madras, Indien; 1929, sid. 211) Den sedvänjan godkändes vid det tredje kyrkomötet i Karthago (253 v.t.).

Religionshistorikern August Neander skrev: ”Tron och dopet förbands alltid med varandra; och därför är det i högsta grad sannolikt ... att spädbarnsdopet såsom en sedvänja var okänt under denna period [under det första århundradet]. ... Att man först på 200-talet började anse denna sedvänja vara apostolisk tradition talar snarare emot än för ett erkännande av apostoliskt ursprung.” — Geschichte der Pflanzung und Leitung der christlichen Kirche durch die Apostel (Hamburg, 1847), sid. 278.

Leder det kristna vattendopet till förlåtelse för synder?

1 Joh. 1:7: ”Om vi vandrar i ljuset, såsom han själv är i ljuset, då ... [renar] Jesu, hans Sons, blod ... oss från all synd.” (Det är således inte dopvattnet, utan Jesu blod som renar oss från synd.)

Matt. 3:11: ”Jag [Johannes döparen] ... döper er med vatten på grund av er sinnesändring; men den som kommer efter mig [Jesus Kristus] är starkare än jag, ja jag är inte god nog att ta av hans sandaler.” (Av Matt. 3 verserna 5 och 6, liksom också av Apostlagärningarna 13:24, framgår det att Johannes riktade sig till judarna och inte till alla människor. Varför det? Därför att judarna hade syndat mot lagförbundet och därför att han skulle förbereda dem för Kristus.)

Apg. 2:38: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse.” (Var det  dopet i sig självt som gav dem förlåtelse? Tänk efter: Dessa ord sades till judar som var medansvariga för Kristi död. [Se Apg. 2 verserna 22, 23.] Deras dop skulle ge bevis för någonting. Vad då? Att de nu hade satt tro till Jesus som Messias, Kristus. Det var först då som de kunde få sina synder förlåtna. [Apg. 4:12; 5:30, 31])

Apg. 22:16: ”Stig upp, bli döpt och tvätta bort dina synder genom att anropa hans namn.” (Se också Apostlagärningarna 10:43.)

Vem blir döpt med helig ande?

1 Kor. 1:2; 12:13, 27: ”Till er som har blivit helgade i gemenskap med Kristus Jesus, kallade att vara heliga.” ”Genom en enda ande blev vi ju i sanning alla döpta in i en enda kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig vi är slavar eller fria, och alla fick vi en enda ande att dricka. Nu är ni Kristi kropp.” (Som Daniel 7:13, 14, 27 visar får dessa ”heliga” del i Guds kungarike tillsammans med Människosonen, Jesus Kristus.)

Joh. 3:5: ”Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds kungarike.” (En människa ”föds av ... ande” då hon döps med denna ande. Lukas 12:32 visar att det bara är en ”liten hjord” som har detta privilegium. Se också Uppenbarelseboken 14:1—3.)

Talar alla som är döpta med helig ande i tungor, eller har de alla gåvan att kunna helbrägdagöra?

1 Kor. 12:13, 29, 30: ”Genom en enda ande blev vi ju i sanning alla döpta in i en enda kropp. ... Inte är väl alla apostlar? ... Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att läka? Inte talar väl alla tungomål?”

Se också rubrikerna ”Helbrägdagörelse” och ”Tungomålstalande”.

Dop för de döda — vad betyder det?

1 Kor. 15:29 (Hd): ”Det finns ju sådana som låter döpa sig för de döda. Vad kan de uträtta med det? Om de döda i verkligheten inte står upp, varför låter man då döpa sig för dem?”

Den grekiska prepositionen hy·pẹr, som här har översatts med ”för”, betyder också ”över”, ”för [någons] skull”, ”i stället  för”, ”för det syftet att” etc. (Liddell och Scott: A Greek-English Lexicon) Vad betyder den i det här skriftstället? Antydde Paulus att de levande skulle låta döpa sig för dem som hade dött utan att ha blivit döpta?

De enda skriftställen som för övrigt direkt nämner död i samband med dop talar bara om det dop som den enskilde individen själv genomgår, inte om något dop för någon annans skull, för någon som är död

Rom. 6:3: ”Vet ni inte att vi alla som blev döpta till Kristus Jesus blev döpta till hans död?” (Se också Markus 10:38, 39.)

Kol. 2:12: ”Eftersom ni [de levande medlemmarna i församlingen i Kolossai] har blivit begravda med honom i hans dop, och genom samhörighet med honom har ni också blivit uppväckta tillsammans med honom genom er tro på verkan av Gud, som uppväckte honom från de döda.”

Återgivningen i ”Nya Världens översättning” är grammatiskt korrekt och i överensstämmelse med dessa andra skriftställen

1 Kor. 15:29: ”Vad skall annars de göra som blir döpta för det syftet att vara döda? Om de döda inte alls skall uppväckas, varför blir de då döpta för det syftet att vara sådana?” (De blir således döpta till eller nedsänkta i ett liv som leder till en död i ostrafflighet lik den som Kristus fick lida och sedan till att de uppväcks till andligt liv alldeles som han.)

Vad blir resultatet av dopet med eld?

Luk. 3:16, 17: ”Han [Jesus Kristus] skall döpa er med ... eld. Sin kastskovel har han i handen för att fullständigt rensa sin loge. ... Agnarna skall han bränna upp i en eld som inte kan släckas.” (Tillintetgörandet av dem skulle vara för evigt.)

Matt. 13:49, 50: ”Så skall det vara vid avslutningen på tingens ordning: änglarna skall gå ut och avskilja de onda från de rättfärdiga och skall kasta dem i den brinnande ugnen.”

Luk. 17:29, 30: ”På den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla. På samma sätt skall det vara den dagen då Människosonen skall uppenbaras.”

 Inte detsamma som dop med helig ande, vilket var till för lärjungarna

Apg. 1:5: ”Johannes ... döpte [visserligen] med vatten, men ni [Jesu trogna apostlar] skall döpas i helig ande inte många dagar härefter.”

Apg. 2:2—4: ”Plötsligt kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, och det uppfyllde hela huset, där de satt. Och tungor såsom av eld blev synliga för dem och blev fördelade, och en satte sig på [inte: insvepte eller nedsänkte] var och en av dem, och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.”