Gud

Definition: Det högsta Väsendet, vars särskiljande namn är Jehova. I det hebreiska språket används benämningar på ”Gud” som förmedlar tanken på styrka, men också på majestät, värdighet och överlägsenhet. I kontrast till den sanne Guden finns det falska gudar. Somliga av dem har upphöjt sig själva till gudar; andra har gjorts till föremål för tillbedjan av dem som tjänar dem.

Finns det sunda skäl till att tro på Gud?

Ps. 19:1: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.”

 Ps. 104:24: ”Hur många är inte dina verk, o Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har frambringat.”

Rom. 1:20: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda.”

I tidskriften New Scientist hette det: ”I lekmannakretsar lever uppfattningen kvar — uppfattningen att vetenskapsmännen har ’motbevisat’ religionen. Enligt den här uppfattningen räknar man allmänt med att vetenskapsmän inte tror på Gud, att Darwin slog in de sista spikarna i Guds likkista och att en rad vetenskapliga och teknologiska framsteg sedan dess har avfärdat möjligheten att Gud skulle komma till liv igen. Det är en uppfattning som är fullständigt felaktig.” — 26 maj 1977, sid. 478.

En medlem av franska vetenskapsakademin sade: ”Naturlig ordning uppfanns inte av det mänskliga intellektet, och den infördes inte heller av vissa klarsynta begåvningar. ... Att det finns ordning förutsätter att det finns en organiserande intelligens. Detta kan inte vara någon annan än Guds intelligens.” — Christian Chabanis: Dieu existe? Oui (Paris, 1979), citerat uttalande av Pierre-Paul Grassé, sid. 94.

Vetenskapsmän har identifierat mer än 100 kemiska grundämnen. Deras atomstruktur visar att det råder ett invecklat matematiskt inbördes samband mellan de olika grundämnena. Det periodiska systemet visar tydligt att någon konstruerat det. En sådan förunderlig konstruktion kan omöjligen ha kommit till av en tillfällighet, vara en produkt av slumpen.

Illustration: När vi ser en kamera, en radio eller en dator erkänner vi villigt att den måste ha framställts av någon intelligent konstruktör. Skulle det då vara förnuftigt att säga att långt mer komplicerade ting — ögat, örat och människohjärnan — inte har skapats av en intelligent konstruktör?

Se också sidorna 350—352, under rubriken ”Skapelse”.

Är den ondska och det lidande som existerar ett bevis för att det inte finns någon Gud?

Begrunda följande exempel: Visar det faktum att knivar har använts som mordredskap att ingen har konstruerat  dem? Är jetplan som i krigstid används till att fälla bomber bevis för att det inte finns någon konstruktör som utformat dem? Eller är det snarare så att det är användningssättet som leder till sorg och bedrövelse för människor?

Är det inte så att många sjukdomar är ett resultat av människors dåliga levnadsvanor och av att de förstör miljön för både sig själva och andra? Är inte de krig som människor utkämpar en stor orsak till människors lidande? Är det inte dessutom så att en av de grundläggande orsakerna till att miljoner människor lider brist på mat, medan det finns mer än nog i andra länder, är problemet med människans girighet? Ingenting av allt detta motbevisar att det finns en Gud, utan det vittnar om att människor tyvärr missbrukar sina gudagivna förmågor och jorden själv.

Bryr Gud sig verkligen om vad som händer oss människor?

Ja, verkligen! Begrunda följande bevis: Bibeln talar om för oss att Gud gav människan en fullkomlig start. (1 Mos. 1:27, 31; 5 Mos. 32:4) Människans fortsatta möjlighet att få röna Guds ynnest var emellertid beroende av hennes lydnad gentemot sin Skapare. (1 Mos. 2:16, 17) Om människan var lydig, skulle hon få fortsätta att njuta av livet som en fullkomlig människa — utan sjukdomar, lidande och död. Skaparen skulle ge människan den vägledning hon behövde, och han skulle använda sin kraft till att skydda människor mot varje slag av olycka, men människan förkastade Guds vägledning. Hon valde att styra sitt liv själv. När hon har försökt göra något som det aldrig var tänkt att hon skulle göra, har hon dragit olycka över sig själv. (Jer. 10:23; Pred. 8:9; Rom. 5:12) Men ändå har Gud under århundradenas lopp tålmodigt sökt de människor som på grund av kärlek till honom och hans vägar är villiga att tjäna honom. Han erbjuder dem möjligheten att få alla de välsignelser som de har berövats genom människans ofullkomlighet och vanstyre. (Upp. 21:3—5) Den anordning som Gud gjorde genom sin Son för att friköpa människor från synd och död är ett underbart bevis för Guds stora kärlek till människor. (Joh. 3:16) Gud har också fastställt en tid, då han skall tillintetgöra dem som fördärvar jorden och ge dem som älskar rättfärdighet ett liv som är i överensstämmelse med hans ursprungliga uppsåt.  — Upp. 11:18; Ps. 37:10, 11; se också rubrikerna ”Lidande” och ”Ondska”.

Är Gud en verklig person?

Hebr. 9:24: ”Kristus gick ... in i själva himlen för att nu träda inför Guds person för oss.”

Joh. 4:24: ”Gud är en Ande.”

Joh. 7:28: ”Den som har sänt mig, han är verklig”, sade Jesus.

1 Kor. 15:44: ”Om det finns en själisk kropp, så finns det också en andlig.”

Har Gud det slags känslor som vi förbinder med levande människor?

Joh. 16:27: ”Fadern själv är ... fäst vid er, eftersom ni har varit fästa vid mig och har trott att jag har gått ut såsom Faderns representant.”

Jes. 63:9: ”I allt deras trångmål var det trångmål för honom. ... Det var han som i sin kärlek och i sin medömkan återköpte dem.”

1 Tim. 1:11: ”Den lycklige Guden.”

Hade Gud någon början?

Ps. 90:2: ”Innan själva bergen föddes eller du såsom med födslosmärtor började frambringa jorden och det fruktbara landet, ja från obestämd tid till obestämd tid är du Gud.”

Är den tanken rimlig? Våra sinnen kan inte helt förstå den. Men det utgör inget fullgott skäl till att förkasta den. Begrunda följande exempel: 1) Tiden. Ingen kan peka på ett visst ögonblick som tidens början. Och det är ett faktum att tiden inte tar slut, även om vårt liv gör det. Vi förkastar inte tidsbegreppet bara därför att det finns vissa sidor hos det som vi inte helt förstår. Vi reglerar i stället vårt liv efter det. 2) Rymden. Astronomerna finner inte någon början och inte heller något slut på rymden. Ju längre ut i universum de tränger, desto mer finner de där. De förkastar inte de bevis de finner; många talar om rymden som oändlig. Samma princip gäller i fråga om Guds existens.

Andra exempel: 1) Astronomerna talar om för oss att  temperaturen i solens kärna är 15.000.000 grader Celsius. Förkastar vi den tanken bara därför att vi inte helt kan förstå vad en sådan hög temperatur innebär? 2) Astronomerna säger att Vintergatan till sin storlek är så väldig att det för en ljusstråle, som rör sig med en hastighet av 300.000 kilometer i sekunden, tar 100.000 år att färdas rakt igenom den. Kan vår hjärna fatta ett sådant avstånd? Likväl accepterar vi det, eftersom det finns vetenskapliga bevis till stöd för det.

Vad är mest rimligt — att universum är en produkt av en levande, intelligent Skapare eller att det helt enkelt måste ha uppstått av en slump ur en livlös källa utan intelligent ledning? Somliga omfattar den senare uppfattningen, därför att om de skulle tro någonting annat, skulle det innebära att de var tvungna att erkänna att det finns en Skapare med egenskaper som de inte helt kan förstå. Men det är väl känt att vetenskapsmännen inte helt förstår hur generna i de levande cellerna fungerar och hur dessa kan avgöra hur cellerna skall tillväxa. De känner inte heller fullständigt till hur människans hjärna fungerar. Men vem skulle förneka att dessa ting existerar? Kan vi verkligen förvänta att vi skall förstå allt om den som är så stor att han lyckats frambringa detta så enormt stora universum med hela dess invecklade konstruktion?

Är det viktigt att använda Guds namn?

Rom. 10:13: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.”

Hes. 39:6: ”Man kommer sannerligen att inse att jag är Jehova.”

Jesus sade till sin Fader: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem [Jesu sanna efterföljare] och skall göra det känt.” — Joh. 17:26.

Se också sidorna 175 och 176, under rubriken ”Jehova”.

Har det någon betydelse vilken Gud vi tjänar, bara vi har någon form av religion?

1 Kor. 10:20: ”De ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud.”

 2 Kor. 4:4: ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinnen, för att det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om Kristus, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom.” (Här omtalas Djävulen som en ”gud”. Se 1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 12:9.)

Matt. 7:22, 23: ”Många skall säga till mig [Jesus Kristus] på den dagen: ’Herre, Herre, profeterade vi inte i ditt namn och drev ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” (Att enbart bekänna sig vara kristen utgör ingen garanti för att man tjänar den sanne Guden på ett godtagbart sätt.)

Se också sidorna 304 och 305, under rubriken ”Religion”.

Om Jehova är ”den ende sanne Guden”, vad för slags ”Gud” är då Jesus?

Jesus själv talade om sin Fader som ”den ende sanne Guden”. (Joh. 17:3) Jehova själv sade: ”Förutom mig finns det ingen Gud.” (Jes. 44:6) Aposteln Paulus skrev till de sanna kristna att ”det finns ... bara en Gud, Fadern”. (1 Kor. 8:5, 6) Jehova är således ensam i sitt slag; ingen annan delar hans ställning. Jehova skiljer sig fullständigt från alla sådana föremål för tillbedjan som avgudar, människor som upphöjts till gudar och Satan. Alla dessa är falska gudar.

Jesus omtalas i Bibeln som ”en gud” och även som ”Väldig Gud”. (Joh. 1:1; Jes. 9:6) Men det finns inte något enda ställe, där han omtalas vara allsmäktig, som Jehova. (1 Mos. 17:1) Jesus sägs vara ”återskenet av hans [Guds] härlighet”, men Fadern är källan till den härligheten. (Hebr. 1:3) Jesus söker inte på något sätt sin Faders ställning. Han sade: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Luk. 4:8) Han är till ”i Guds gestalt”, och Fadern har befallt att ”varje knä skall böja sig” ”i Jesu namn”, men allt detta görs ”till ära för Gud, Fadern”. — Fil. 2:5—11; se också sidorna 191—195.

Om någon säger—

”Jag tror inte på Gud”

Kan du svara: ”Har du alltid känt det så? ... Innan du  kom fram till den slutsatsen, undersökte du då en del bevismaterial som du fann vara övertygande?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Det här är ett ämne som intresserar mig mycket, och jag har funderat en hel del på det. Några tankar som jag har funnit vara till stor hjälp i den här frågan är: ... (Se sidan 118, under underrubriken ”Finns det sunda skäl till att tro på Gud?” Se också sidorna 350—352, under rubriken ”Skapelse”.)”

Eller också kan du säga: ”Menar du att du inte tror att det finns en Skapare, eller är det så att du har sett så mycket skrymteri inom kyrkorna att du inte kan tro på vad de lär?” Om det är som i det senare fallet, kan du kanske tillägga: ”Det är stor skillnad mellan kristenhetens kyrkor och den sanna kristendomen. Det är sant att kristenheten har förtryckt människor, men det har inte kristendomen. Kristenheten har utkämpat krig, men det har inte kristendomen. Kristenheten har inte lyckats ge rätt ledning i fråga om moralen, men det har kristendomen. Guds ord, Bibeln, stöder inte kristenheten. Tvärtom, den fördömer kristenheten.”

En annan möjlighet: ”Jag har haft intressanta samtal med andra som haft samma känsla som du. Några av dem sade att de helt enkelt inte kunde förena tron på Gud med allt lidande och all ondska som finns i världen. Är det så du känner det? (Om det förhåller sig så, använd då något av materialet på sidorna 119—121, under underrubriken ”Är den ondska och det lidande som existerar ett bevis för att det inte finns någon Gud?”)”

”Jag tror bara på det som jag kan se, och jag har aldrig sett Gud”

Kan du svara: ”Den synpunkten är ganska vanlig nu för tiden. Och det finns en orsak till det. Vi lever i ett samhälle som lägger stor vikt vid materiella ägodelar. Men vi vill gärna vara realistiska, eller hur?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Finns det saker som vi inte kan se med våra ögon, men som vi ändå tror existerar, därför att det finns sunda skäl till att tro det? Hur är det med luften vi andas? Vi kan känna den, när det fläktar lite. Vi kan märka att den fyller våra lungor, trots att vi inte kan se den. Eftersom vi ser dess verkningar, finns det goda skäl till att tro på den,  inte sant?” 2) ”Vi kan inte heller se tyngdkraften eller gravitationen, men när vi tappar något, ser vi bevis för att tyngdkraften verkar. Vi ser inte heller dofter eller lukter, men näsan uppfattar dem. Vi kan inte se ljudvågor, men våra öron uppfattar dem. Vi tror således på saker som vi inte kan se — under förutsättning att det finns goda skäl till att göra det, inte sant?” 3) ”Ja, men finns det bevis för att det verkligen existerar en osynlig Gud? (Använd materialet på sidorna 118 och 119, under underrubriken ”Finns det sunda skäl till att tro på Gud?”)”

”Jag har min egen uppfattning om Gud”

Kan du svara: ”Jag är glad att höra att du har funderat en del på den här frågan och att du tror på Gud. Får jag fråga: Vad är din uppfattning om Gud?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Jag är övertygad om att du inser att det är viktigt att man förvissar sig om att det man tror är i överensstämmelse med det som Gud säger. Får jag visa dig bara en tanke från Bibeln som gäller den här frågan? (Ps. 83:18)”