Jehovas vittnen

Definition: Det världsvida kristna samhälle av människor som aktivt vittnar om Jehova Gud och hans uppsåt med mänskligheten. De grundar sina trosuppfattningar uteslutande på Bibeln.

 Vilka trosuppfattningar skiljer Jehovas vittnen från andra religioner?

1) Bibeln: Jehovas vittnen tror att hela Bibeln är Guds inspirerade ord, och i stället för att hålla fast vid en trosbekännelse grundad på mänsklig tradition håller de sig till Bibeln som normen för alla sina trosuppfattningar.

2) Gud: De tillber Jehova som den ende sanne Guden och talar öppet med andra om honom och hans kärleksfulla uppsåt med mänskligheten. Var och en som offentligt vittnar om Jehova blir i allmänhet förknippad med just denna grupp — ”Jehovas vittnen”.

3) Jesus Kristus: De tror inte att Jesus Kristus är en del av en treenighet, utan att han, som Bibeln säger, är Guds Son, den förste av Guds skapelser; att han hade en föremänsklig tillvaro och att hans liv överfördes från himlen till en jungfrus, Marias, moderliv; att hans fullkomliga mänskliga liv offrades för att göra det möjligt för dem som utövar tro att vinna räddning och få evigt liv; att Kristus med Guds bemyndigande aktivt har härskat som kung över hela jorden sedan år 1914.

4) Guds kungarike: De tror att Guds kungarike är mänsklighetens enda hopp; att det är en verklig regering; att det snart skall tillintetgöra den nuvarande onda tingens ordning, alla mänskliga regeringar inbegripna, och att det skall frambringa en ny ordning, i vilken rättfärdighet skall råda.

5) Himmelskt liv: De tror att 144.000 med anden smorda kristna skall ha del i det himmelska kungariket tillsammans med Kristus och regera som kungar tillsammans med honom. De tror inte att alla som är ”goda” får belöningen att komma till himlen.

6) Jorden: De tror att Guds ursprungliga uppsåt med jorden skall bli en verklighet; att jorden skall fullständigt befolkas av tillbedjare av Jehova och att dessa skall få möjlighet att leva för evigt i mänsklig fullkomlighet; att även de döda skall uppväckas och ha möjlighet att få del av dessa välsignelser.

7) Döden: De tror att de döda är fullständigt omedvetna om allting; att de varken känner smärta eller behag i någon  andevärld; att de inte existerar annat än i Guds minne; att deras hopp om liv i framtiden därför är beroende av en uppståndelse från de döda.

8) De sista dagarna: De tror att vi nu, sedan år 1914, lever i de sista dagarna för denna onda tingens ordning; att några som såg vad som hände år 1914 också kommer att få se hur den onda värld som nu finns fullständigt skall förintas; att de som älskar rättfärdighet skall få överleva in på en renad jord.

9) Avskilda från världen: De strävar uppriktigt efter att inte vara någon del av världen, alldeles som Jesus sade att hans efterföljare skulle göra. De visar äkta kristen kärlek till sina medmänniskor, men de tar inte del i politik eller någon nations krig. De sörjer för sina familjers materiella behov, men skyr världens ivriga strävan efter materiella ting och personlig berömmelse och dess omåttliga begär efter nöjen.

10) Tillämpar Bibelns råd: De tror att det är viktigt att man tillämpar råden i Guds ord i sitt dagliga liv nu — hemma, i skolan, i affärslivet, i församlingen. Man kan, hur man än har levt tidigare, bli ett Jehovas vittne, under förutsättning att man överger sådana sedvänjor som fördöms i Guds ord och tillämpar de råd som Gud ger i Bibeln. Men om någon därefter vanemässigt begår äktenskapsbrott, begår otukt, lever homosexuellt, missbrukar narkotika, ägnar sig åt dryckenskap, ljuger eller stjäl, kommer han att bli utesluten ur organisationen.

(Det som räknats upp här ovan förklarar helt kort några av Jehovas vittnens mera framträdande trosuppfattningar, men långt ifrån alla som skiljer dem från andra grupper. Den skriftenliga grunden till de uppfattningar som nämnts här ovan kan man finna genom ämnesregistret i den här boken.)

Är Jehovas vittnen en amerikansk religion?

De förespråkar Guds kungarike, inte någon nations politiska, ekonomiska eller sociala system i den nuvarande världen.

 Det är sant att Jehovas vittnens nutida verksamhet började i Förenta staterna. Att de har sitt högkvarter beläget där har bidragit till att det har varit möjligt att trycka och skicka ut biblisk litteratur till de flesta delar av världen. Men vittnena gynnar inte en nation framför någon annan; de finns i nästan alla nationer, och de har kontor i många delar av jorden för att utöva tillsyn över sin verksamhet i dessa områden.

Tänk på följande: Jesus föddes som jude i Palestina, men kristendomen är inte en palestinsk religion, eller hur? Platsen för Jesu födelse som människa är inte den viktigaste faktorn att begrunda. Vad Jesus lärde kom från hans Fader, Jehova Gud, som behandlar människor opartiskt vilken nation de än kommer ifrån. — Joh. 14:10; Apg. 10:34, 35.

Hur finansieras Jehovas vittnens verksamhet?

Genom frivilliga bidrag, alldeles som på de första kristnas tid. (2 Kor. 8:12; 9:7) Det förekommer aldrig några insamlingar vid deras möten; de tigger aldrig pengar av allmänheten. De bidrag som intresserade personer lämnar används för att understödja det världsvida bibliska undervisningsarbete som Jehovas vittnen bedriver.

Vittnena får inte betalt för att gå från hus till hus eller för att erbjuda biblisk litteratur på gatorna. Det som driver dem till att tala om de kärleksfulla anordningar som Gud har gjort för mänskligheten är deras kärlek till Gud och sina medmänniskor.

Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, en laglig religiös sammanslutning som används av Jehovas vittnen, inregistrerades år 1884 i enlighet med den amerikanska delstaten Pennsylvanias lag för ideella organisationer. Den får således enligt lag inte vara ett vinstgivande företag och är inte heller det. Ingen enskild individ skaffar sig vinning genom detta sällskap. I Sällskapets stadgar heter det: ”Det [Sällskapet] är inte inriktat på pekuniär vinning eller förtjänst, vare sig tillfälligt eller på annat sätt, för sina medlemmar, styrelseledamöter eller funktionärer.”

 Är Jehovas vittnen en sekt?

Somliga definierar en sekt som en grupp som har brutit sig ut ur någon etablerad religion. Andra tillämpar uttrycket på en grupp som följer en särskild mänsklig ledare eller lärare. Uttrycket används vanligen på ett nedsättande sätt. Jehovas vittnen är inte en utlöpare från någon kyrka, utan bland dem finns människor från alla samhällsklasser och många olika religioner. De ser inte upp till någon människa, utan till Jesus Kristus som sin ledare.

Jehovas vittnen håller sig strikt till Bibeln. Deras tillbedjan är ett levnadssätt, inte rituella handlingar. De följer ingen människa och isolerar sig inte heller från det övriga samhället. De lever och verkar mitt ibland andra människor.

Hur gammal är Jehovas vittnens religion?

Enligt Bibeln går Jehovas vittnens led ända tillbaka till den trogne Abel. I Hebréerna 11:4—12:1 heter det: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain. ... Genom tro visade Noa, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg, gudaktig fruktan. ... Genom tro var Abraham lydig, då han blev kallad, i det han drog ut till en plats som han var bestämd att få till arv. ... Genom tro vägrade Mose, när han hade blivit stor, att låta kalla sig son av Faraos dotter och valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd. ... Alltså, eftersom vi har ett så stort moln av vittnen som omger oss, så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.”

Bibeln säger med hänsyftning på Jesus Kristus: ”Detta säger Amen, det trogna och sanna vittnet, Guds skaparverks början.” Om vem vittnade han? Han sade själv att han gjorde sin Faders namn uppenbart. Han var det främsta vittnet för Jehova. — Upp. 3:14; Joh. 17:6.

Intressant nog frågade några judar om Jesu Kristi verksamhet representerade ”en ny lära”. (Mark. 1:27) Längre fram trodde några greker att aposteln Paulus introducerade  en ”ny lära”. (Apg. 17:19, 20) Den var ny i deras öron som hörde den, men det viktiga var att den var sanningen, att den var i full samklang med Guds ord.

Jehovas vittnens nutida historia började i och med att en bibelstudiegrupp bildades i Allegheny i Pennsylvania i USA i början av 1870-talet. Först var de kända enbart som bibelforskare, men år 1931 antog de det skriftenliga namnet Jehovas vittnen. (Jes. 43:10—12) Deras trosuppfattningar är inte nya och inte heller deras sätt att utöva sin tro på — deras verksamhet är ett återupplivande av det första århundradets kristendom.

Tror Jehovas vittnen att deras religion är den enda rätta?

Bibeln instämmer inte i den nutida uppfattningen att det finns många godtagbara sätt att tillbe Gud på. I Efesierna 4:5 heter det att det finns ”en enda Herre, en enda tro”. Jesus sade: ”Trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den. Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himlarnas kungarike, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” — Matt. 7:13, 14, 21; se också 1 Korinthierna 1:10.

Gång på gång talar Bibeln om de sanna kristna lärorna som helhet betraktade som ”sanningen”, och kristendomen omtalas som ”sanningens väg”. (1 Tim. 3:15; 2 Joh. v. 1; 2 Petr. 2:2) På grund av att Jehovas vittnen grundar alla sina trosuppfattningar, sina normer för uppförandet och sina organisatoriska förfaringssätt på Bibeln, ger deras tro på Bibeln som Guds ord dem den övertygelsen att de verkligen har sanningen. Deras ståndpunktstagande är således inte egocentriskt, utan visar att de är övertygade om att Bibeln är den rätta måttstocken som man skall mäta sin religion efter. De är inte egocentriska, utan ivriga att få dela med sig av sina trosuppfattningar åt andra.

Följer inte andra religioner också Bibeln?

Många använder den i någon utsträckning. Men lär och utövar de verkligen vad som sägs i den? Begrunda följande: 1) De har tagit bort den sanne Gudens namn på tusentals  ställen i de flesta av sina bibelöversättningar. 2) Treenighetsläran, deras uppfattning om Gud själv, har lånats från hedniska källor och utvecklades i sin nuvarande form ett par hundra år efter det att Bibelns skrifter var fullbordade. 3) Deras tro på själens odödlighet som grundvalen för fortsatt liv är inte hämtad från Bibeln; den har rötter i det forntida Babylon. 4) Temat i det Jesus predikade var Guds kungarike, och han sände ut sina lärjungar för att de personligen skulle tala med andra om det; men dagens kyrkor talar sällan om detta kungarike, och deras medlemmar utför inte arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matt. 24:14) 5) Jesus sade att hans sanna efterföljare lätt kunde kännas igen på deras självuppoffrande kärlek till varandra. Stämmer detta in på kristenhetens religioner, när nationerna går ut i krig? 6) Bibeln säger att Kristi lärjungar inte skulle vara någon del av världen, och den varnar och säger att vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende; men kristenhetens kyrkor och deras medlemmar är djupt engagerade i nationernas politiska angelägenheter. (Jak. 4:4) Kan man då, med tanke på allt detta, ärligt säga att de verkligen håller sig till Bibeln?

Hur kommer Jehovas vittnen fram till sin förståelse av Bibeln?

En avgörande faktor är att vittnena verkligen tror att Bibeln är Guds ord och att det som sägs i den är till vår undervisning. (2 Tim. 3:16, 17; Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11) De tillgriper därför inte filosofiska argument för att kringgå dess klara uttalanden om sanningen eller för att rättfärdiga det levnadssätt som följs av människor som har övergett dess moralnormer.

När det gäller uttydningen av Bibelns symboliska språk låter de Bibeln själv ge förklaringen i stället för att komma med egna teorier om vad det kan betyda. (1 Kor. 2:13) Man kan i allmänhet i andra delar av Bibeln finna antydningar om vad de symboliska termerna betyder. (För att ta ett exempel: Se Uppenbarelseboken 21:1; läs sedan Jesaja 57:20 angående innebörden av ”havet”. För att få ”Lammet” som omnämns i Uppenbarelseboken 14:1 identifierat, se Johannes 1:29 och 1 Petrus 1:19.)

 När det gäller uppfyllelsen av profetior tillämpar de det som Jesus sade om att man skall vara vaken för händelser som motsvarar det som förutsagts. (Luk. 21:29—31; jämför 2 Petrus 1:16—19.) De framhåller samvetsgrant dessa händelser och riktar uppmärksamheten på vad Bibeln visar att de betyder.

Jesus sade att han skulle ha en ”trogen och omdömesgill slav” (hans smorda efterföljare som grupp betraktade) på jorden, genom vilken han skulle ge andlig mat åt dem som utgör trons hushåll. (Matt. 24:45—47) Jehovas vittnen erkänner denna anordning. Alldeles som de kristna under det första århundradet litar de på att den styrande kretsen av denna ”slavklass” skall lösa svåra frågor — inte på grundval av mänsklig vishet, utan genom att stödja sig på sin kännedom om Guds ord och hans sätt att handla med sina tjänare och också med hjälp av Guds ande, som de uppriktigt ber om. — Apg. 15:1—29; 16:4, 5.

Varför har det under årens lopp skett förändringar i fråga om Jehovas vittnens läror?

Bibeln visar att Jehova låter sina tjänare förstå hans uppsåt på ett progressivt sätt. (Ords. 4:18; Joh. 16:12) Profeterna, som var inspirerade av Gud att skriva ner delar av Bibeln, förstod därför inte innebörden i allt som de skrev. (Dan. 12:8, 9; 1 Petr. 1:10—12) Jesu Kristi apostlar insåg att det var mycket som de inte förstod då på den tiden. (Apg. 1:6, 7; 1 Kor. 13:9—12) Bibeln visar att det skulle ske en stor ökning i fråga om kunskapen om sanningen under ”ändens tid”. (Dan. 12:4) Ökad kunskap kräver ofta att man rättar till sitt tänkesätt. Jehovas vittnen är villiga att ödmjukt göra sådana justeringar.

Varför predikar Jehovas vittnen från hus till hus?

Jesus förutsade att följande arbete skulle utföras i vår tid: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Han gav också sina efterföljare  denna anvisning: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” — Matt. 24:14; 28:19.

När Jesus sände ut sina första lärjungar, gav han dem anvisning om att gå hem till människor. (Matt. 10:7, 11—13) Aposteln Paulus sade angående sin tjänst: ”[Jag] undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” — Apg. 20:20, 21; se också Apostlagärningarna 5:42.

Det budskap som vittnena kungör gäller människors liv; de vill vara så noggranna att de inte förbiser någon. (Sef. 2:2, 3) Deras besök är motiverade av kärlek — först och främst till Gud, men också till deras medmänniskor.

Vid en konferens som hölls av religiösa ledare i Spanien framhölls följande: ”Kanske [kyrkorna] är ytterligt försumliga i fråga om det som helt riktigt utgör vittnenas förnämsta sysselsättning — hembesök, vilket hörde till den första kristna kyrkans apostoliska metodik. Medan kyrkorna inte så sällan nöjer sig med att uppföra sina tempel och ringa i sina klockor för att dra till sig människorna och predika inom sina gudstjänstlokaler, följer [vittnena] den apostoliska metoden att gå från hus till hus och ta vara på varje tillfälle att vittna.” — El Catolicismo, Bogotá, Colombia, 14 september 1975, sid. 14.

Men varför besöker vittnena gång på gång även sådana människor som inte delar deras tro?

De tvingar inte på andra sitt budskap. Men de vet att människor flyttar till nya bostäder och att människors omständigheter förändras. I dag kan en människa vara alltför upptagen för att lyssna; en annan gång kan hon med glädje ta sig tid till det. En medlem i en familj kanske inte är intresserad, men andra kan vara det. Människor förändras; allvarliga problem i livet kan väcka deras andliga behov till medvetande. — Se också Jesaja 6:8, 11, 12.

Varför blir Jehovas vittnen förföljda och illa omtalade?

Jesus sade: ”Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen,  skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” (Joh. 15:18, 19; se också 1 Petrus 4:3, 4.) Bibeln visar att hela världen befinner sig i Satans våld; han är den främste anstiftaren av förföljelsen. — 1 Joh. 5:19; Upp. 12:17.

Jesus sade också till sina lärjungar: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” (Mark. 13:13) Ordet ”namn” avser här Jesu officiella ställning som den messianske kungen. Förföljelse kommer som en följd av att Jehovas vittnen sätter hans befallningar framför varje jordisk styresmans befallningar.

Om någon säger—

”Varför engagerar ni er inte i sådan verksamhet som bidrar till att förbättra världen (samhället)?”

Kan du svara: ”Tillståndet i samhället är tydligen någonting som är viktigt för dig, och det är det för mig också. Får jag fråga dig vilket problem du anser hör till de första man bör uppmärksamma?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Varför tycker du att behovet att ta itu med det problemet har blivit så stort? ... Det är självklart att det skulle vara bra, om man genast kunde ta itu med det, men jag är övertygad om att du håller med om att vi skulle vilja se förbättringar också på längre sikt. Det är så vi Jehovas vittnen ser på saken. (Förklara vad vi gör för att hjälpa människor att tillämpa Bibelns principer i sitt liv för att på så sätt komma åt roten till problemet på personlig basis; förklara också vad Guds kungarike skall åstadkomma och varför detta för alltid kommer att lösa problemet för mänskligheten.)”

Eller också kan du säga: ”(Efter att ha behandlat något av det som tagits upp i det tidigare svaret ...) Somliga människor bidrar till samhällsförbättringar genom att ge pengar; andra gör det genom att frivilligt erbjuda sina tjänster. Jehovas vittnen gör bådadera. Låt mig förklara.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”För att kunna vara ett Jehovas vittne  måste man samvetsgrant betala sina skatter. På det sättet får staten pengar till de samhällstjänster som den behöver ge.” 2) ”Vi går längre än så. Vi besöker människor i deras hem och erbjuder oss att kostnadsfritt studera Bibeln med dem. När de lär känna vad Bibeln säger, lär de sig också att tillämpa Bibelns principer och klarar därmed sina problem.”

En annan möjlighet: ”Jag är glad att du tog upp den frågan. Många människor har aldrig gjort några efterforskningar för att ta reda på vad vittnena i själva verket gör för samhället. Det finns uppenbarligen mer än ett sätt att erbjuda sin hjälp på.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Somliga gör det genom att upprätta olika institutioner — sjukhus, hem för gamla, rehabiliteringscentra för drogmissbrukare osv. Andra kan på frivillig basis gå hem till människor och erbjuda dem lämplig hjälp allt efter sin förmåga. Det är så Jehovas vittnen gör.” 2) ”Vi har sett att det finns något som kan förändra en människas hela livssyn, och det är kunskapen om vad Bibeln visar vara den verkliga meningen med livet och vad framtiden skall föra med sig.”

Ytterligare ett förslag: ”Jag uppskattar att du ställer den frågan. Vi skulle gärna vilja se att förhållandena förbättrades, inte sant? Får jag fråga dig vad du anser om det som Jesus Kristus gjorde? Tycker du att det sätt varpå han hjälpte människor var praktiskt och bra? ... Vi försöker följa hans exempel.”

”De kristna skall väl vara vittnen för Jesus, inte för Jehova”

Kan du svara: ”Det är en intressant tanke du har tagit upp. Och du har rätt i att vi är pliktiga att vara vittnen för Jesus. Det är därför som Jesu uppgift i samband med Guds uppsåt betonas så i vår litteratur. (Du kan kanske använda någon av våra senaste böcker eller tidskrifter för att visa att det förhåller sig så.) Men här står det någonting som kan vara en ny tanke för dig. (Upp. 1:5) ... För vem var Jesus ’det trogna vittnet’? (Joh. 5:43; 17:6) ... Jesus gav oss ett exempel som vi skulle efterlikna, eller hur? ... Varför är det så viktigt att lära känna både Jesus och hans Fader? (Joh. 17:3)”