Jorden

Definition: Uttrycket ”jorden” används i mer än en betydelse i Bibeln. När man talar om jorden, tänker man i allmänhet på själva planeten som Jehova i sin frikostighet har utrustat så att den kan uppehålla mänskligt liv i syfte att göra vårt liv rikt och tillfredsställande. Man bör emellertid ha klart för sig att uttrycket ”jorden” också kan användas i symbolisk bemärkelse, till exempel om de människor som lever på den här planeten eller om ett mänskligt samhälle som har vissa utmärkande drag.

Kommer planeten jorden att förstöras i ett kärnvapenkrig?

Vad är enligt Bibeln Guds uppsåt med avseende på jorden?

Matt. 6:10: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.”

Ps. 37:29: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.”

Se också Predikaren 1:4; Psalm 104:5.

Finns det risk att nationerna, på grund av sin ringaktning för Guds uppsåt, fördärvar jorden fullständigt och gör den obeboelig?

Jes. 55:8—11: ”[Jehovas uttalande är:] Liksom himlarna är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. ... Mitt ord ... kommer inte att vända tillbaka utan resultat till mig, utan det kommer sannerligen att utföra det som jag har funnit behag i, och det kommer att ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.”

Jes. 40:15, 26: ”Se! Nationerna är [från Jehova Guds ståndpunkt sett] som en droppe ur ett ämbar; och som ett tunt lager stoft på vågskålarna har de räknats. ... ’Lyft upp era ögon mot höjden och se [solen, månen och alla miljarderna stjärnor]. Vem har skapat dessa ting? Det har Han som för ut hären av dem, ja efter antal; dem alla kallar han rentav vid namn. På grund av överflödet på dynamisk energi, också därför att han är väldig i kraft, saknas inte en enda av dem.’”  (Den kärnkraft som nationerna utnyttjar inger fruktan hos människor. Men miljarder stjärnor utvecklar kärnkraft i så stor skala att det övergår vår fattningsförmåga. Vem skapade och behärskar alla dessa himlakroppar? Kan han inte hindra nationerna från att använda sina kärnvapen på ett sätt som skulle verka hindrande på hans uppsåt? Att Gud kommer att göra det illustreras av att han tillintetgjorde Egyptens militärmakt, då Farao försökte hindra att israeliterna befriades. — 2 Mos. 14:5—31.)

Upp. 11:17, 18: ”Vi tackar dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, därför att du har tagit din stora makt och börjat härska som kung. Men nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden ... att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.”

Kommer Gud att tillintetgöra jorden genom eld?

Stöder 2 Petrus 3:7, 10 (1981) den tanken? ”De himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas. ... Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås [brännas upp, 1917, Hd; skall bli upptäckta, NV].” (Observera: I Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus 1209, båda från 300-talet, sägs det ”bli upptäckta”. I senare handskrifter, som Codex Alexandrinus från 400-talet och en reviderad utgåva av Vulgata, Editio Clementina, från 1500-talet, sägs det ”bli uppbrända”.)

Visar Uppenbarelseboken 21:1 (1981) att vår planet skall tillintetgöras? ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.”

För att förklaringen av dessa verser skall vara riktig måste den stämma överens med sammanhanget och med resten av Bibeln

Om dessa skriftställen (2 Petrus 3:7, 10 och Uppenbarelseboken 21:1) betyder att den bokstavliga planeten jorden skall förtäras av eld, då skall den bokstavliga himlen (stjärnorna och andra himlakroppar) också tillintetgöras genom eld, men en sådan bokstavstrogen uppfattning strider mot den  försäkran som ges i sådana skriftställen som Matteus 6:10, Psalm 37:29 och Psalm 104:5 samt Ordspråken 2:21, 22. Och vilken verkan skulle eld ha på solen och stjärnorna som redan är så intensivt heta? Uttrycket ”jorden” i ovan citerade skriftställen måste således förstås på ett annat sätt, ha en helt annan innebörd.

I Första Moseboken 11:1, Första Kungaboken 2:1, 2, Första Krönikeboken 16:31, Psalm 96:1 etc. används uttrycket ”jorden” i symbolisk bemärkelse och åsyftar människorna, det mänskliga samhället. Kan detta också gälla 2 Petrus 3:7, 10 och Uppenbarelseboken 21:1?

Lägg märke till i vilket sammanhang orden står. I 2 Petrus 3:5, 6 (och 2 Petr. 2:5, 9) dras en parallell med den stora översvämningen på Noas tid, då det onda mänskliga samhället tillintetgjordes, medan Noa och hans hushåll, liksom också själva jordklotet, bevarades. I 2 Petrus 3:7 sägs det på liknande sätt att det är de ”gudlösa” eller de ”ogudaktiga människorna” (NV) som skall tillintetgöras. Den uppfattningen att ”jorden” här åsyftar det onda mänskliga samhället stämmer fullständigt med resten av Bibeln, vilket de skriftställen som anförts här ovan illustrerar. Det är denna symboliska ”jord” eller detta onda mänskliga samhälle som ”blir upptäckt”, vilket betyder att Jehova kommer att bränna bort allt maskerat som genom eld, avslöja ondskan i det ogudaktiga mänskliga samhället och visa att det har gjort sig förtjänt av fullständig tillintetgörelse. Detta onda samhälle av människor är också ”den första jorden” som omnämns i Uppenbarelseboken 21:1 (1981).

För att vara konsekvent måste Jesu ord i Lukas 21:33 (”himmel och jord skall försvinna, men ...”) förstås i ljuset av parallelluttalandet i Lukas 16:17 (”det är lättare för himmel och jord att försvinna än ...”). Båda dessa ställen framhäver helt enkelt det omöjliga i de situationer som presenterats. — Se också Matteus 5:18.

Skall de rättfärdiga tas till himlen och sedan föras tillbaka till jorden efter det att de onda har blivit tillintetgjorda?

Stöder Uppenbarelseboken 21:2, 3 denna tanke? Det heter där: ”Jag såg också den heliga staden, Nya Jerusalem, komma  ner från himlen från Gud, beredd såsom en brud smyckad för sin äkta man. Och jag hörde en hög röst från tronen säga: ’Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem.’” (Betyder detta att Gud skall ”bo” hos människorna och ”vara hos dem” att han kommer att bli en fysisk varelse? Så kan det inte vara, eftersom Jehova sade till Mose: ”Ingen människa kan se mig och ändå leva.” [2 Mos. 33:20] I konsekvens med detta kommer medlemmarna av Nya Jerusalem inte att återvända till jorden som fysiska varelser. I vilken bemärkelse kan då Gud ”vara hos” människorna, och hur skulle Nya Jerusalem ”komma ner från himlen”? En antydan ges utan tvivel i 1 Moseboken 21:1, där det sägs att Gud ”besökte” [Åk] Sara och välsignade henne med en son på hennes ålderdom. I 2 Moseboken 4:31 sägs det att Gud ”besökte” [Åk] Israel genom att sända Mose som befriare. I Lukas 7:16 sägs det att Gud har ”besökt” [1981] sitt folk genom Jesu förkunnartjänst. Andra översättningar använder uttrycket att Gud har ”vänt sin uppmärksamhet” till sitt folk [NV] eller ”sett till” det [1917]. Således måste Uppenbarelseboken 21:2, 3 betyda att Gud kommer att ”besöka” eller vara hos människorna förmedelst det himmelska Nya Jerusalem, genom vilket välsignelserna skall komma de lydiga människorna till del.)

Ords. 2:21, 22 (1982): ”De redliga skall förbli boende i landet [på jorden, NV], och de ostraffliga [klanderfria, NV] får stanna kvar i det. Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort ur det.” (Lägg märke till att det inte sägs att de klanderfria skall återvända till ”landet”, dvs. jorden, utan att de skall få ”stanna kvar i det”.)

Har Guds ursprungliga uppsåt med jorden förändrats?

1 Mos. 1:27, 28: ”Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till mankön och kvinnkön skapade han dem. Dessutom välsignade Gud dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.’” (På så sätt visade Gud att hans uppsåt var att jorden skulle uppfyllas av Adams och Evas  avkomlingar för att dessa skulle ta hand om det paradis som skulle omfatta hela jordklotet. Skulle Skaparen, efter att på ett så storslaget sätt ha skapat jorden till att bebos av människor och gjort den så unik i jämförelse med alla andra planeter som människan har undersökt med hjälp av sina teleskop och rymdskepp, helt enkelt överge sitt uppsåt och aldrig någonsin låta det bli förverkligat på grund av Adams synd?)

Jes. 45:18: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” (Se också Jesaja 55:10, 11.)

Om ingen skall dö i Guds nya ordning, hur skall då alla människor få plats på jorden?

Kom ihåg att Gud, när han talade om sitt uppsåt med jorden, sade: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.” (1 Mos. 1:28) Gud gav människan förmåga att alstra barn, och när hans uppsåt i detta avseende är fullbordat kan han få denna förmåga att upphöra på jorden.

Vilket slags människor kommer Gud att gynna med evigt liv på jorden?

Sef. 2:3: ”Sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden, som har handlat efter Hans rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök saktmodighet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas vredes dag.”

Ps. 37:9, 11: ”De som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden. ... De saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.”