Liv

Definition: Ett aktivt tillstånd som skiljer växter, djur, människor och andevarelser från livlösa föremål. Levande organismer har i allmänhet förmågan att växa, omsätta näringsämnen,  reagera på yttre retningar och föröka sig. Växter har ett aktivt liv, men inte ett liv som en själ med sinnesförmögenheter. I jordiska själar, djur och människor, finns det både aktiv livskraft som håller dem levande och andedräkt som uppehåller denna livskraft.

Liv i ordets fulla bemärkelse, när det gäller förnuftsbegåvade skapelser, är fullkomlig tillvaro med rätten att leva. Själen är inte odödlig. Men Guds trogna tjänare har möjlighet att få leva för evigt i fullkomlighet — på jorden för mångas del, i himlen för dem som tillhör den ”lilla hjorden” som arvingar till Guds kungarike. När medlemmarna av den klass som ärver Guds kungarike uppstår till andligt liv erhåller de dessutom odödlighet, ett slag av liv som inte behöver uppehållas med hjälp av något skapat.

Vad är meningen med människans liv?

Det grundläggande för att vårt liv skall ha någon mening är att vi erkänner livets källa. Om liv var ett resultat av en förnuftslös slump, skulle vår existens med nödvändighet sakna mening, och vi skulle inte kunna göra upp planer för en trygg framtid. Men i Apostlagärningarna 17:24, 25, 28 får vi denna upplysning: ”Den Gud som har gjort världen och allting i den ... ger [åt alla] liv och andedräkt och allt. Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till.” I Uppenbarelseboken 4:11, där orden riktas till Gud, tilläggs det: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” (Se också sidorna 118—125, under rubriken ”Gud”.)

Missräkningar blir följden av ett levnadssätt som strider mot Skaparens krav och hans riktlinjer för lycka. I Galaterna 6:7, 8 ges varningen: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.” — Jämför Galaterna 5:19—21. (Se också rubriken ”Oberoende”.)

Arvsynden från Adam hindrar människor från att för närvarande njuta av livet fullständigt som Gud hade avsett från början. I Romarna 8:20 sägs det att ”skapelsen [människosläktet] blev ... lagd under fruktlösheten” som ett resultat  av Guds dom efter Adams synd. Aposteln Paulus skrev angående sin egen situation som syndfull människa: ”Jag är köttslig, såld under synden. Ty det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag. Jag har verkligen min lust i Guds lag efter den människa jag är invärtes, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som för krig mot mitt sinnes lag och gör mig till fånge under syndens lag, som finns i mina lemmar. Jag eländiga människa!” — Rom. 7:14, 19, 22—24.

När vi tillämpar Bibelns principer och sätter Guds vilja främst i vårt liv, finner vi den största möjliga lycka nu, och vårt liv blir rikt och meningsfullt. Vi gör inte Gud rikare genom att tjäna honom; han lär oss ”att göra det som är till nytta för [oss]”. (Jes. 48:17) Bibeln ger rådet: ”Bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” — 1 Kor. 15:58.

Bibeln ger oss framtidsutsikten evigt liv i fullkomlighet, om vi sätter tro till Jehovas anordningar för liv och vandrar på hans vägar. Det hoppet är fast grundat; det kommer inte att leda till besvikelse; om vi handlar i överensstämmelse med detta hopp, kan vårt liv bli verkligt meningsfullt redan nu. — Joh. 3:16; Tit. 1:2; 1 Petr. 2:6.

Skapades människor bara för att leva några få år och sedan dö?

1 Mos. 2:15—17: ”Jehova Gud tog sedan människan [Adam] och lät honom slå sig ner i Edens trädgård till att odla den och ta vård om den. Och Jehova Gud gav också människan den här befallningen: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.’” (Gud talade här om döden, inte som någonting oundvikligt, utan som något som blir följden av synd. Han manade Adam att undvika den. Jämför Romarna 6:23.)

1 Mos. 2:8, 9: ”Jehova Gud [planterade] en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format. Alltså lät Jehova Gud ur marken växa upp varje träd  som var åtråvärt för ens syn och gott till mat och likaså livets träd mitt i trädgården.” (När Adam hade syndat, drevs människoparet ut ur Eden, så att de inte skulle äta av livets träd, enligt 1 Moseboken 3:22, 23. Det tycks alltså vara så att om Adam hade förblivit lydig mot sin Skapare, skulle Gud med tiden ha låtit honom äta av detta träd som en symbol för att han hade bevisat sig vara värdig evigt liv. Att livets träd stod där i Eden tyder på att den möjligheten fanns.)

Ps. 37:29: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” (Detta löfte klargör att Guds ursprungliga uppsåt beträffande jorden och mänskligheten inte har förändrats.)

Se också sidorna 90 och 91, under rubriken ”Död”.

Hur är situationen för oss i dag? Är det meningen att vårt liv skall vara så kort och ofta vara fördärvat av lidande?

Rom. 5:12: ”Synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Detta är vad vi alla har ärvt, inte på grund av Guds uppsåt, utan på grund av Adams synd.) (Se också rubriken ”Ödet”.)

Job 14:1: ”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning.” (Detta kännetecknar i stor utsträckning livet i denna ofullkomliga tingens ordning.)

Till och med under dessa omständigheter kan dock vårt liv bli rikt belönat och meningsfullt. Se vad som sägs på sidorna 231 och 232 angående meningen med människans liv.

Är livet här på jorden blott och bart ett avgörande prov i fråga om vilka som skall få komma till himlen?

Se sidorna 163—169, under rubriken ”Himmel”.

Har vi en odödlig själ som lever vidare när den fysiska kroppen dör?

Se sidorna 346—350, under rubriken ”Själ”.

 På vilken grundval kan någon hoppas på att få leva längre än det nuvarande korta livet?

Matt. 20:28: ”Människosonen [Jesus Kristus] [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.”

Joh. 3:16: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.”

Hebr. 5:9: ”Sedan han [Jesus Kristus] hade gjorts fullkomlig, blev han ansvarig för evig räddning för alla dem som lyder honom.” (Se också Johannes 3:36.)

Hur skall möjligheterna till framtida liv förverkligas?

Apg. 24:15: ”Jag har ett hopp till Gud, vilket också dessa män själva hyser, att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga.” (Detta kommer att innefatta dem som troget tjänat Gud i gången tid, men också dem som tillhör den stora grupp av människor som aldrig har lärt sig tillräckligt mycket om den sanne Guden för att kunna godta eller förkasta hans vägar.)

Joh. 11:25, 26: ”Jesus sade till henne [syster till den man som han därefter återkallade till livet]: ’Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör; och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?’” (Förutom uppståndelsehoppet erbjöd således Jesus någonting annat åt dem som lever då den nuvarande onda världen når sitt slut. De som har hoppet att få vara Guds kungarikes jordiska undersåtar har möjlighet att överleva och aldrig någonsin dö.)

Finns det något i människokroppen som vittnar om att den var ämnad att leva för evigt?

Det är allmänt erkänt att människohjärnan har så stor kapacitet att vi inte har någon som helst möjlighet att utnyttja den helt under vår nuvarande livstid, oavsett om vi lever 70 eller rentav 100 år. I The Encyclopædia Britannica sägs det att människohjärnan ”är utrustad med avsevärt  större potential än vad som kan tas i anspråk under en människas livstid”. (1976, band 12, sid. 998) Vetenskapsmannen Carl Sagan säger att människohjärnan kan innehålla upplysningar som ”skulle ... fylla ungefär tjugo miljoner volymer, lika många som i världens största bibliotek”. (Kosmos, 1981, sid. 277) Beträffande kapaciteten hos hjärnans ”system för lagring av informationer” skrev biokemisten Isaac Asimov att det är ”fullt i stånd att ta hand om vilken börda av lärdomar och minnen som människan än kan tänkas belasta det med — och en miljard gånger mer än den mängden dessutom”. — The New York Times Magazine, 9 oktober 1966, sid. 146. (Varför utrustades människohjärnan med en sådan kapacitet, om den inte skulle användas? Är det inte rimligt att människor med ändlös inlärningsförmåga skapades för att leva för evigt?)

Finns det liv på andra planeter?

I The New York Times sägs det: ”Sökandet efter intelligent liv någon annanstans i universum ... började för 25 år sedan. ... Den väldiga uppgiften, som inbegriper att avsöka hundratals miljarder stjärnor, har ännu så länge inte gett några tydliga bevis för att det finns liv bortom jorden.” — 2 juli 1984, sid. A1.

I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Inga andra planeter [utanför vårt solsystem] har upptäckts. Men för varje planet som kan tänkas existera utanför solsystemet finns det en chans att livet började och utvecklades till en långt framskriden civilisation.” (1977, band 22, sid. 176) (Kan det vara så, som detta uttalande återspeglar, att det extremt kostsamma sökandet efter liv i yttre rymden till stor del motiveras av önskan att finna något bevis för evolutionsteorin, något bevis för att människan inte skapades av Gud och därmed inte är ansvarig inför honom?)

Bibeln uppenbarar att det inte bara är här på jorden som det finns liv. Det finns andevarelser — Gud och änglarna — som är vida överlägsna människan i fråga om intelligens och makt. De har redan kommunicerat med människor och förklarat livets uppkomst och vad lösningen är på de överväldigande problem som världen konfronteras med. (Se rubrikerna ”Bibeln” och ”Gud”.)