Maria (Jesu mor)

Definition: Den av Gud utvalda och högt gynnade kvinna som födde Jesus. Bibeln omnämner fem andra kvinnor med namnet Maria. Jesu mor var ättling till kung David av Judas stam och dotter till Heli. När hon första gången presenteras i Bibeln, är hon förlovad med Josef som också är av Judas stam och ättling till David.

Vad kan vi lära av det som Bibeln säger om Maria?

1) Att vi skall vara villiga att lyssna till vad Gud har att säga genom sina budbärare, även om det vi får höra till att börja med kan oroa oss eller verka omöjligt. — Luk. 1:26—37.

2) Att vi modigt skall handla i överensstämmelse med vår kunskap om Guds vilja och fullständigt förlita oss på honom. (Se Lukas 1:38. Som det framgår av 5 Moseboken 22:23, 24 kunde det få allvarliga följder för en ogift judisk flicka om hon befanns vara gravid.)

3) Att Gud är villig att använda en människa oavsett hennes ställning i livet. — Jämför Lukas 2:22—24 med 3 Moseboken 12:1—8.

4) Att vi skall låta andliga intressen inta en framträdande plats i vårt liv. (Se Lukas 2:41; Apostlagärningarna 1:14. Det krävdes inte av judiska hustrur att de följde med sina  äkta män på den långa färden till Jerusalem vid påsktiden varje år, men Maria gjorde det.)

5) Att vi skall sätta värde på moralisk renhet. — Luk. 1:34.

6) Att vi flitigt skall undervisa våra barn i Guds ord. (Detta förstår vi av det Jesus gjorde vid 12 års ålder. Se Lukas 2:42, 46—49.)

Var Maria verkligen jungfru, då hon födde Jesus?

I Lukas 1:26—31 (1917) sägs det att det var till ”en jungfru” vid namn Maria som ängeln Gabriel frambar nyheterna: ”Du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.” I Luk. kapitel 1 vers 34 heter det: ”Då sade Maria till ängeln: ’Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man [då jag ju inte har något umgänge med en man, NV].’” I Matteus 1:22—25 (1981) tilläggs det: ”Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.”

Är detta rimligt? Det var helt visst möjligt för Skaparen, som utformat människans fortplantningsorgan, att på ett övernaturligt sätt få en äggcell befruktad i Marias moderliv. Genom ett underverk överförde Jehova livskraften och personlighetsmönstret hos sin förstfödde himmelske Son till Marias moderliv. Guds egen verksamma kraft, hans heliga ande, skyddade utvecklingen av barnet i Marias moderliv, så att det som föddes var en fullkomlig människa. — Luk. 1:35; Joh. 17:5.

Var Maria för beständigt jungfru?

Matt. 13:53—56 (1981): ”När Jesus hade avslutat sina liknelser, lämnade han trakten. Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan, så att man häpnade och sade: ’Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder [grekiska: a·del·fọi] Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar [grekiska: a·del·fại]  här hos oss?’” (Skulle du på grundval av detta skriftställe dra den slutsatsen att Jesus var Marias enda barn eller att hon hade andra söner och döttrar?)

I New Catholic Encyclopedia (1967, band IX, sid. 337) medges det angående de grekiska orden a·del·fọi och a·del·fại, som används i Matteus 13:55, 56, att dessa ”på evangelistens tid i den grekisktalande världen hade innebörden helbröder och helsystrar och helt naturligt skulle uppfattas så av hans grekiska läsare. Mot slutet av 300-talet (omkr. år 380) framhävde Helvidius i ett verk som nu gått förlorat detta faktum i syfte att tillskriva Maria andra barn förutom Jesus, för att på så sätt göra henne till ett mönster för mödrar med större familjer. Den helige Hieronymus skrev, motiverad av kyrkans traditionella tro på Marias eviga jungfrulighet, en traktat mot Helvidius (år 383 e.Kr.) i vilken han utarbetade en förklaring ... som fortfarande är aktuell bland katolska lärda.”

Mark. 3:31—35 (1981): ”Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom och de sade: ’Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.’ Jesus svarade dem: ’Vem är min mor och mina bröder?’ Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ’Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.’” (Här görs en klar åtskillnad mellan Jesu köttsliga bröder och hans andliga bröder, hans lärjungar. Ingen påstår att hänvisningen till Jesu mor betyder någonting annat än vad som sägs. Är det då konsekvent att resonera som så att hans bröder inte var hans köttsliga bröder, utan kanske hans kusiner? När man inte avser bröder utan släktingar används ett annat grekiskt ord [syg·ge·nọn], som i Lukas 21:16.)

Var Maria Guds moder?

Ängeln som upplyste henne om den kommande mirakulösa födelsen sade inte att hennes son skulle vara Gud. Han sade: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. ... Barnet [skall] kallas heligt och Guds son.” — Luk. 1:31—35, 1981; kursiverat av oss.

 Hebr. 2:14, 17 (1981): ”Då nu barnen är av kött och blod, måste han [Jesus] på samma sätt bli människa. ... Därför måste han i allt bli lik sina bröder.” (Men skulle han ha blivit ”lik sina bröder” i allt, om han hade blivit en gudamänniska?)

I New Catholic Encyclopedia heter det: ”Maria är i sanning Guds moder om två villkor uppfylls: att hon verkligen är Jesu mor och att Jesus verkligen är Gud.” (1967, band X, sid. 21) Bibeln säger att Maria var Jesu mor, men var Jesus Gud? Under 300-talet, långt efter det att Bibelns skrifter var fullbordade, formulerade kyrkan sin förklaring av treenigheten. (New Catholic Encyclopedia, 1967, band XIV, sid. 295; se sidan 371, under rubriken ”Treenighet”.) I den nicenska trosbekännelsen talade kyrkan då om Jesus Kristus som ”sann Gud”. Sedan, vid kyrkomötet i Efesos år 431 v.t., förkunnade kyrkan att Maria var The·o·tọ·kos, som betyder ”gudaföderska” eller ”Guds moder”. Men man kan inte finna vare sig det uttrycket eller den tanken i texten i någon bibelöversättning. (Se sidorna 191—195, under rubriken ”Jesus Kristus”.)

Blev Maria själv obefläckat avlad, fri från arvsynd, då hennes mor blev havande med henne?

I New Catholic Encyclopedia (1967, band VII, sid. 378—381) görs följande erkännande angående ursprunget till den trosuppfattningen: ”... läran om den obefläckade avlelsen finns inte uttryckligen i Skriften. ... De tidigaste kyrkofäderna betraktade Maria som helig, men inte som absolut syndfri. ... Det är omöjligt att ange en exakt tidpunkt för när den uppfattningen blev en trosfråga, men på 700-talet eller på 800-talet tycks den ha blivit allmänt erkänd. ... [År 1854 definierade påven Pius IX dogmen] ’som gör gällande att den heliga jungfrun, Maria, bevarats från all befläckelse av arvsynd ända från avlelsen’.” Denna trosuppfattning bekräftades av andra Vatikankonsiliet (1962—1965). — The Documents of Vatican II (New York, 1966), redigerad av jesuiten W. M. Abbott, sid. 88.

Bibeln själv säger: ”Genom en enda människa [Adam] kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade.”  (Rom. 5:12, 1981; kursiverat av oss) Gäller detta också Maria? Enligt Bibelns redogörelse frambar Maria, i överensstämmelse med kraven i Moses lag, 40 dagar efter Jesu födelse ett syndoffer i templet i Jerusalem för att bli renad från orenhet. Också hon hade ärvt synd och ofullkomlighet av Adam. — Luk. 2:22—24; 3 Mos. 12:1—8.

For Maria upp till himlen med sin kropp av kött och blod?

I New Catholic Encyclopedia (1967, band I, sid. 972) ges följande kommentar om den proklamation som utfärdades av påven Pius XII år 1950 och som gjorde denna dogm till en officiell katolsk trosartikel: ”Det finns inget ställe i Bibeln som uttryckligen talar om Marias himmelsfärd, men ändå vidhåller påven i det offentligt kungjorda påbudet att Skrifterna utgör den yttersta grunden till denna sanning.”

Bibeln själv säger: ”Kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet.” (1 Kor. 15:50, 1981) Jesus sade att ”Gud är ande”. När Jesus uppväcktes från de döda blev han återigen en ande, men nu ”en levandegörande ande”. Änglarna är andar. (Joh. 4:24, 1981; 1 Kor. 15:45, 1917; Hebr. 1:13, 14, 1981) Var finns den skriftenliga grunden till att säga att någon får himmelskt liv i en kropp som är beroende av den fysiska miljön här på jorden för att kunna leva? (Se sidorna 404—406, under rubriken ”Uppståndelse”.)

Är det rätt att vända sig i bön till Maria som medlerska?

Jesus Kristus sade: ”Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. ...” Han sade också: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” — Matt. 6:9; Joh. 14:6, 14; 1981; kursiverat av oss.

Kommer böner riktade till Fadern genom Jesus Kristus att tas emot med lika stor förståelse och medkänsla som böner som framförts genom någon som har delat kvinnors erfarenheter? Angående Fadern heter det i Bibeln: ”Som en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren  över dem som fruktar honom. Ty han vet vad för ett verk vi är, han tänker på att vi är stoft.” Han är ”en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet”. (Ps. 103:13, 14; 2 Mos. 34:6; 1982) Och om Kristus står det skrivet: ”Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.” — Hebr. 4:15, 16, 1981.

Är vördnad för Mariabilder i harmoni med Bibelns kristendom?

Den sedvänjan understöddes uttryckligen av andra Vatikankonsiliet (1962—1965). ”Denna heliga synod ... uppmanar alla kyrkans söner att i rikt mått främja kulten, i synnerhet den liturgiska kulten, av den heliga jungfrun. Den förmanar och säger att sederna och bruken att visa henne hängivenhet skall värdesättas som det rekommenderats av kyrkans läromyndighet under århundradenas lopp och att dessa påbud som utfärdats i gångna tider angående vördnad för bilder av Kristus, den heliga jungfrun och helgonen skall iakttas på ett religiöst sätt.” — The Documents of Vatican II, sid. 94, 95.

För att få Bibelns svar, se rubriken ”Bilder, beläten”, sidorna 59—63.

Blev Maria särskilt ärad i den kristna församlingen under det första århundradet?

Aposteln Petrus nämner henne inte alls i sina inspirerade skrifter. Aposteln Paulus använde inte hennes namn i sina inspirerade brev, utan talade om henne enbart som ”en kvinna”. — Gal. 4:4.

Vilket exempel gav Jesus själv genom sitt sätt att omnämna sin mor?

Joh. 2:3, 4 (1981): ”Vinet tog slut [vid en bröllopsfest i Kana], och Jesu mor sade till honom: ’De har inget vin.’ Jesus svarade: ’Låt mig vara, kvinna. [Kvinna, vad har jag med dig att göra?, Be] Min stund har inte kommit än.’” (När  Jesus var barn, underordnade han sig sin mor och sin adoptivfar. Men nu när han var vuxen, förkastade han vänligt men bestämt Marias anvisningar. Hon accepterade ödmjukt tillrättavisningen.)

Luk. 11:27, 28 (1981): ”När han [Jesus] sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: ’Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.’ Men han svarade: ’Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.’” (Detta skulle helt visst ha varit ett fint tillfälle för Jesus att visa sin mor särskild ära, om så hade varit lämpligt. Han gjorde inte det.)

Vad är det historiska ursprunget till Mariadyrkan?

Den katolske prästen Andrew Greeley säger: ”Maria är en av de mäktigaste symbolerna i västvärldens historia. ... Mariasymbolen är en direkt länk mellan kristendomen och forntida dyrkan av modergudinnor.” — The Making of the Popes 1978 (USA, 1979), sid. 227.

Det intressanta är var läran om att Maria är Guds moder fastslogs. ”Kyrkomötet i Efesos hölls år 431 i Theotokos’ basilika. Där, i den stad som var så känd för sin hängivenhet för Artemis, eller Diana som romarna kallade henne, där hennes bild sades ha fallit från himlen, under skuggan av det stora tempel som sedan år 330 f.Kr. var helgat åt Magna Mater [den Stora Modern] och som enligt traditionen innehöll en tillfällig boning åt Maria, där om någonstans kunde man knappast undgå att hålla fast vid titeln ’gudaföderska’.” — E. O. James: The Cult of the Mother-Goddess (New York, 1959), sid. 207.

Om någon säger—

”Tror ni på jungfru Maria?”

Kan du svara: ”Den Heliga skrift säger klart och tydligt att Jesu Kristi mor var jungfru, och vi tror på det. Gud var hans Fader. Barnet som föddes var verkligen Guds Son, alldeles som ängeln sade till Maria. (Luk. 1:35)” Sedan kan du kanske tillägga: ”Men har du någon gång undrat varför det  var så viktigt att Jesus föddes på det sättet? ... Det var endast på det sättet som en lämplig lösen kunde ges, en lösen som gjorde det möjligt för oss att bli befriade från synd och död. — 1 Tim. 2:5, 6; sedan kanske Johannes 3:16.”

Eller också kan du säga: ”Ja, det gör vi. Vi tror på allt som den Heliga skrift säger om henne, och den säger definitivt att det var som jungfru hon födde Jesus. Dessutom har jag funnit att den har andra mycket hjärtevärmande ting att säga om Maria och om allt vi kan lära av henne. (Använd materialet på sidorna 242 och 243.)”

”Ni tror inte på jungfru Maria”

Kan du svara: ”Jag vet att det finns människor som inte tror att det var en jungfru som födde Guds Son. Men vi tror det. (Slå upp ett avsnitt i en av våra böcker som behandlar den här frågan och visa den besökte vad som sägs där.)” Sedan kan du kanske tillägga: ”Men är det någonting mer som behövs för att vi skall kunna vinna räddning? ... Lägg märke till vad Jesus sade i bön till sin Fader. (Joh. 17:3)”